Coming Home - Kapitel 16
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Lovisas Perspektiv
- Vad pratar hon om? Vad är det för fest Lovisa? sa Eric och såg förvirrat på mig
- Så du har inte berättat, det kanske är bäst att jag gör det sa Sandra
- Har du inte förstört tillräckligt? Du borde gå hem sa jag surt
- Nej, först vill jag veta vad det är för fest som Sandra snackar om sa Eric igen
- Okej, Gabriel bjöd med mig först till en halloween fest och jag sa att jag inte visste om jag kunde men då bestämdes det att vi skulle gå på Fredriks fest istället sa jag
- Så du hade egentligen tänkt gå på Gabriels fest utan att säga det till mig om inte Fredrik frågat om vi ville komma hit? sa Eric och jag såg att han var både arg och besviken
- Nej, det hade jag inte. Jag sa ju nej ellerhur? sa jag bestämt
- Jag kanske ska gå, den här festen var ju inte direkt världens roligaste heller, längre iallafall sa Sandra och gick ut genom dörren och jag var så arg på henne att det nästan skakade
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som jag blivit indragen i något bråk mellan er sa Eric och såg på mig
- Jag antar det. Men det här med Gabriel, jag hade inte tänkt gå från första början. Det vet du sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Jag såg er på skolgården när du skulle åka med mig på turnén. Jag är inte dum. Du känner någonting för honom även om du inte vågar visa det just nu sa Eric och såg ledset på mig
- Det där är inte sant. Det kanske är lika bra att jag går hem då. Ifall du ska vara såhär sa jag och tog min jacka
- Nej, vänta. Det är klart jag inte vill att du ska gå. Förlåt. Jag är lite svartsjuk bara. Förlåt mig sa Eric och tog min hand
- Okej, men du får träna bort det. Det är bara dig jag älskar. Gabriel är en vän ingenting mer sa jag och log
- Jag ska komma ihåg det. Kom så går vi in och har kul igen sa Eric och vi gick in till dom andra igen
Jag hade blivit väldigt sårad när Eric sagt att jag har känslor för Gabriel. Det har jag verkligen inte. Gabriel var den ända som ville prata med mig efter att jag och Sandra var ovänner och hela skolan fick veta om mig och Eric. Så hur kan Eric säga något sånt? Det gjorde bara ont i mig.
Lite senare hemma hos Eric - Eric och Lovisa myser i soffan - Erics Perspektiv
Lovisa låg mot mitt bröst och jag höll om henne. Vi hade kommit hem till mig efter festen och tanken är att Lovisa ska stanna här i natt. Det kommer bli helt magiskt hoppas jag. Men hon var nog lite sur och besviken på mig efter det jag sagt om henne och Gabriel. Men det var bara så tydligt och det hjälpte ju inte att jag blev extra svartsjuk då. Men det blev bara för mycket när Sandra kommit och sagt det där. Men nu hade jag lugnat mig lite och jag tog ett djupt andetag och gav Lovisa en puss på pannan.
- Vad tänker du på? sa Lovisa och tittade upp mot mig
- Dig såklart. sa jag och log stort
- Förlåt igen för det som hände på festen. Det var inte meningen sa Lovisa och såg ledset på mig
- Men gumman, det var inte ditt fel. Allting som är dåligt är inte skapat av dig sa jag och kramade om henne hårdare
- Vad menar du med det? sa Lovisa förvånat
- Att Sandra kom dit Idag eller det här med olyckan. Ingenting av det är ditt fel sa jag igen
- Varför känns det så då? sa Lovisa ledsamt
- Du ska inte känna så. Det är inte ditt fel, vi glömmer det nu, om två dagar ska vi ju fira mina födelsedag sa jag och log stort
- Okej, det är redan glömt, just det. Vad vill du ha? sa Lovisa och log
- Mer än dig? Ingenting sa jag och skrattade
- Haha, du är så söt, men vill du inte ha någonting? sa Lovisa och skrattade
- Nej, huvudsaken för mig är att du kommer på middagen sa jag och vi gav varandra en kyss
- Det kommer jag absolut att vara, men då kanske det är bäst om vi går och lägger oss? Jag menar klockan är ju ändå halv två sa Lovisa och log
- Vem har sagt något om att sova? sa jag och lyfte upp Lovisa i famnen och vi gick in till sovrummet
Vi ställde oss framför varandra och hon smekte försiktigt min kind innan jag kysste henne passionerat och vi tog av oss kläderna för att sedan krypa ner under täcket. Lovisa tittade lite på mig och jag smekte försiktigt hennes kind och hon log. Jag lutade mig närmare henne och vi gav varandra en kyss innan jag släckte lampan och kröp närmare henne och vi somnade båda två.
2 dagar senare - Lovisa gör sig klar för middagen - Lovisas Perspektiv
Jag hade duschat och sminkat mig lite. Jag hade sen satt upp håret i en toffs och nu stod jag i mitt rum och valde vad jag skulle ha på mig. Jag valde ett par svarta skinnimiterade byxor och ett vitt linne med spets kanter längst ner. Jag tittade mig i spegeln och var riktigt nöjd. När jag stod och gjorde det sista hörde jag att det ringde på dörren men jag tänkte inte på det.
Knack knack
- Ja, vad är det? sa jag och släppte ut håret igen
- Du har visst besök sa pappa och log
- Besök? Nu? sa jag förvånat
- Ja, det är bara du går in sa pappa och Gabriel kom in
- Hej! Wow, det ser ut som du ska ut sa Gabriel och log
- Ja, jag ska på födelsedagsmiddag med Eric och lite vänner. Var det något särskilt? Jag har lite bråttom det är därför sa jag
- Jag ville bara snacka med någon. Det är lite jobbigt hemma sa Gabriel och såg ledsamt på mig
- Ja, alltså, jag kan stanna och prata lite. Jag måste bara ringa och säga att jag blir sen sa jag och tog upp mobilen
Samtidigt på resturangen - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Alla andra hade ju redan kommit men inte Lovisa. Det kändes inte alls bra men när min mobil ringde så reste jag mig från stolen och gick undan.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej det är jag sa Lovisa
- Gumman, var är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag är hemma, det har hänt en sak så jag kanske kommer lite sent sa Lovisa besviket
- Vad menar du med att du kommer försent? sa jag
- Jag kommer kanske 15 minuter sent sa Lovisa igen
- Okej, men skynda dig så fort du kan iallafall sa jag och kände hur hjärtat sjönk
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Lovisa
- Och jag älskar dig sa jag och vi la sen på
Jag gick tillbaka till dom andra och förklarade att Lovisa skulle bli sen. Det här kändes inte alls bra. Det ända jag ville ha på min födelsedag var att Lovisa var här på middagen och nu kommer hon försent. Det kändes i hjärtat. Men vi kunde inte vänta längre på att få beställa så vi fick beställa utan Lovisa och jag har nog aldrig känt mig så besviken i hela mitt liv.
30 minuter senare - Lovisa kommer till resturangen - Lovisas Perspektiv
Jag hade fastnat med Gabriel. Det var inte alls meningen och jag trodde inte att jag skulle bli såhär sen. Men nu var jag iallafall här och jag gick direkt fram till hovmästaren.
- Vad kan jag hjälpa dig med? sa hovmästaren
- Jag ska till sällskapet Saade/Lingman sa jag och log
- Dom har tyvärr redan lämnat resturangen sa hovmästaren
- Har dom? Men lämnade dom inget meddelande? sa jag och såg chockat på hovmästaren
- Nej, tyvärr inte. Det är inget annat jag kan göra för dig? sa hovmästaren
- Nej, tack ändå sa jag och gick ut från resturangen
Jag är en total idiot. Hur kan jag vara så korkad?! Jag valde att sitta hemma och prata med Gabriel än att gå på min pojkväns födelsedagsmiddag. Han kommer aldrig förlåta mig för det här. Jag ringde till Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Och efter att jag ringde sista gången så hade han stängt av mobilen. Jag kände hur en stor klump samlades i halsen och jag gick mot bussen hem.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här. Han måste verkligen hata mig nu. Det ända han ville var att jag skulle vara med på middagen och inte änns det kunde jag hålla. Jag satte mig sen på bussen och tårarna började rinna ner för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom. Jag....jag har nog förlorat Eric efter det här.
Nästa dag - Eric är hemma - Erics Perspektiv
Jag hade haft det jätte kul igår med alla men jag var samtidigt jätte ledsen och arg på Lovisa. Hon hade inte kommit till middagen och sen hade hon ringt flera gånger på kvällen men jag hade inte svarat. Jag ville inte höra någon dum bortförklaring till varför hon inte kom. Nej, det gör bara för ont. Jag tittade lite på tv och regnet slog mot fönster rutan.
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
Jag suckade djupt och gick upp från soffan för att öppna dörren och när jag såg Lovisa stå där och vattnet rann från hennes hår och hennes kläder var dyblöta.
- Så nu passar det att komma? sa jag lite surt
- Förlåt, jag var på väg när det hände något och när jag väl kom dit hade ni redan gått sa Lovisa och såg ledset på mig
- Ja, det fanns ju ingen anledning att vänta när du aldrig kom sa jag besviket
- Förlåt, men kan jag komma in och förklara mig? sa Lovisa
- Visst kom in sa jag och Lovisa gick in och jag stängde dörren
- Det finns faktiskt en anledning till att jag blev sen sa Lovisa och hängde upp jackan
- Och vad var det? sa jag och såg sammanbitet på Lovisa
- Jag fick besök precis när jag skulle gå och jag hann inte i tid då sa Lovisa
- Vem fick du besök av? sa jag och kände hur jag var rädd för svaret
- Vad spelar det för roll? sa Lovisa snabbt
- Vem? Vem var det som fick dig att inte komma i tid? sa jag igen
- Det var Gabriel.......
Detta är kapitel 16 av Coming Home. Förlåt att det inte kom upp igår(lördag) men jag är jätte förkyld. Jag har ont i halsen och feber. Jag somnade bara när jag skrev på kapitlet men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 17 kommer idag(måndag). Jag är hemma från skolan så då har jag tid att skriva det. Och då kommer ni bla få veta om det tar slut mellan Eric och Lovisa? Hur reagerar Eric när han får veta att Lovisa valde Gabriel framför honom på hans födelsedags middag? Vad händer i skolan mellan Sandra och Lovisa? Varför kommer dom till rektorn? Kan Eric och Lovisa lägga det med Gabriel bakom sig? Och vad händer när det planeras för jul? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer idag(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Suuuuper bra!!!
Josefin säger:
så himla bra!!! längtar tills nästa kommer upp <3
Trackback