Coming Home - Kapitel 7
- Vänta, jag tänker inte bry mig om det. Jag vill fortsätta träffa dig sa Lovisa och tog min hand
- Och jag dig. Men det var någonting som jag ville ge dig men fick aldrig chansen till det sa jag och log snett
- Det minns jag inte riktigt. Du får friska upp mitt minne sa Lovisa och gick närmare mig
- Det var det här sa jag och lutade mig mot henne och våra läppar möttes i en öm helt fantastisk kyss.......
Lovisas Perspektiv
Vi släppte varandras läppar och jag log blygt mot Eric. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han smekte försiktigt min kind och jag log.
- Lovisa! Vi börjar snart! ropade Wilma till mig
- Jag kommer! Jag måste gå sa jag och såg på Eric
- Jag förstår det, men kan vi inte träffas ikväll? sa Eric och log
- Det går inte, pappa är på mig som hök. Men om jag kommer på ett bra alebi så kanske vi kan ses sa jag och log stort
- Okej, men ring om det löser sig för jag vill verkligen träffa dig sa Eric
- Och jag vill träffa dig. Jag ringer ikväll sa jag och vi gav varandra en till kyss innan jag sprang in till skolan och Eric gick mot sin bil
Jag var verkligen hur glad som helst. Det kändes som det lyste om mig och Wilma såg lite konstigt på mig när jag kom till mitt skåp för att hämta böckerna.
- Jag trodde du och Gabriel hade något på gång. Det såg så ut på festen sa Wilma nervöst
- Gabriel gillar mig, men jag tycker om Eric. sa jag och log snett
- Eric? Inte den Eric va? sa Wilma förvånat
- Nej, nu börjar lektionen sa jag och gick snabbt därifrån men Wilma sprang efter
- Eric Saade? Var det Eric Saade du kysste? sa Wilma igen
- Det spelar väl ingen roll sa jag
- Fatta vad häftigt! Du och Eric! Wow! sa Wilma och hela klassen tittade på oss när vi kom igen genom dörren
- Jag vill helst inte att hela klassen ska få veta om det sa jag och nickade mot klassen
Wilma nickade bara och vi gick till varsin bänk och jag såg hur vissa tittade på mig. Det kändes lite irriterande men det gjorde samtidigt ingenting. Jag var bara jätte glad men jag vill träffa Eric ikväll men jag vet bara inte hur jag ska få komma ut för pappa.
Senare på eftermiddagen - Hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Vi åt middag och pappa sa ingenting till mig och jag sa inget till honom heller. Vi hade bråkat förut igen och det såg kört ut för att jag ska kunna gå ut sen.
- Varför är du ledsen? sa Daniella och såg på mig
- Det är ingenting. Kärleks problem bara sa jag och såg på pappa
- Ska vi prata om något annat? sa pappa och log mot Daniella
- Får jag gå ut med några vänner efter maten? Jag kommer hem i god tid sa jag och såg på mamma
- Ja, det tycker jag ska gå bra, vad säger du älskling? sa mamma och tittade på pappa
- Helt uteslutet. Du stannar hemma ikväll sa pappa irriterat
- Nej, det gör jag inte. Mamma sa ja och nu går jag. Tack för maten sa jag irriterat och reste mig från bordet
Jag skyndade mig ut till hallen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde och tog min väska innan pappa kom ut till hallen och skällde på mig. Jag smällde igen dörren hårt och sprang ner för trapporna och skyndade mig ner för gatan innan jag ringde Eric.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och bara tänkte på Lovisa. Hon hade inte ringt så jag förstår att det inte gick för hennes pappa. Jag förstår inte vad jag gjort honom eftersom jag inte får, eller rättare sagt Lovisa har blivit förbjuden att träffa mig överhuvudtaget. Men även fast det är som det är så tycker jag väldigt mycket om henne.
RING RING RING RING RING RING
Jag tog snabbt upp mobilen och när jag såg att det stod "Lovisa" så svarade jag direkt.
- Ja, det är Eric sa jag och log för mig själv
- Hej det är Lovisa. Jag stack hemifrån en stund sa Lovisa
- Är det sant? Men jag är hemma just nu, vad säger du om att komma hit en stund? sa jag
- Gärna, men jag vet inte vart jag ska sa Lovisa
- Gå till den här adressen sa jag och förklarade adressen
- Jag är där om 10 minuter sa Lovisa
- Längtar efter dig sa jag
- Längtar efter dig mer. Ses snart sa Lovisa och vi la sen på
Jag var jätte glad att Lovisa hade kommit hemifrån men det var samtidigt inte så roligt att vi måste träffas i hemlighet. Jag reste mig från soffan och skyndade mig sen att kolla mig i spegeln innan det ringde på dörren och jag öppnade.
- Hej gumman! Kom in sa jag och gav Lovisa en kram
- Hej. Jag är så glad att se dig sa Lovisa och log
- Jag med. Men hur länge kan du stanna? sa jag och vi gick in till vardagsrummet
- Vet inte, jag bråkade med pappa och han blir nog arg om jag kommer hem sent sa Lovisa ledsamt
- Gumman, vi har inte känt varandra så länge men jag tycker om dig och din pappa ska inte förhindra det sa jag och smekte försiktigt hennes kind
- Jag håller med dig. Men nu vill jag bara vara tillsammas med dig och inte prata om min pappa sa Lovisa
Vi rullade runt i soffan och jag kittlade henne och Lovisa kittlade mig och vi hade det helt enkelt bara hur mysigt som helst. Det fanns bara en som Lovisa och jag är så glad att jag får vara tillsammans med henne. Efter att vi skojat och kelat mycket så tittade vi lite på film. Hon låg lutad mot mitt bröst och jag höll min arm runt henne. Jag var verkligen lycklig med henne.
Lite senare utanför Erics lägenhet - Lovisas Perspektiv
- Jag måste gå hem nu, annars kommer pappa bli galen sa jag och la mina händer mot Erics bröst
- Jag kan köra dig istället så slipper du ta bussen sa Eric och drog mig närmare honom
- Det skulle han inte tycka om och det vet du. Så länge det är såhär så är det bäst att hålla det hemligt sa jag
- Okej då, men kan vi inte ses imorgon igen? sa Eric
- Jag vill inget hellre, jag ska försöka. Jag ringer dig imorgon sa jag och gav honom en sista kyss innan jag gick iväg
Jag skyndade mig hem och när jag gick hem så kände jag hur hårt mitt hjärta slog. När jag öppnade porten till huset så ville jag bara vända om och gå till Eric igen. Men jag gick upp till lägenheten och öppnade dörren. Mamma och pappa verkade sova så jag smög in till mitt rum och sen skyndade jag mig att göra mig i ordning och sen kröp jag ner i sängen. Så fort jag hörde steg i utanför min dörr så låtsades jag sova. Men tillslut så somnade jag på riktigt.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
När jag kom till skolan så tittade alla på mig. Jag kände mig illa tillmods. Det var som att jag hade en stor scenlampa riktad mot mig och att jag var i rampljuset. Men jag försökte att inte bry mig innan jag gick för att hämta mina böcker och jag gick in till klassrummet och då satt alla och viskade om mig.
- Är det sant att du är tillsammans med en kändis? sa en av tjejerna i klassen
- Vad snackar du om? sa jag lite irriterat
- Wilma sa att du är tillsammans med Eric Saade sa tjejen
- Låt mig vara sa jag och satte mig ner
- Är det inte sant? Att du är ihop med kändisar? sa en av killarna
- Låt mig vara ! sa jag och skyndade mig ut från klassrummet och krockade med Wilma
- Tack, tack så väldigt mycket. Vad fick dig att inte förstå orden berätta inte för någon? sa jag argt
- Förlåt, det var inte meningen sa Wilma ledset
Jag knuffade undan henne och sen gick mot skåpet och tog mina saker. Jag skyndade mig sen ut från skolan och hoppade upp på cykeln för att åka hem. Jag ville inte vara kvar i skolan när det är såhär just nu. Hemma bråkar pappa med mig om Eric och nu så vet nästan hela skolan om det. När jag kom hem så bytte jag om till en mjukisdress och satte mig i soffan. Mina föräldrar var på jobbet och Daneilla var i skolan så jag var ensam hemma. Jag kände mig ledsen och jag önskade att Eric var här just nu. Men hur ska jag kunna vara kär och glad när allting bara är jobbigt just nu. Helst av allt ville jag åka härifrån. Men det går nog inte det heller.
Samtidigt i replokalen - Erics Perspektiv
Jag repade lite inför nästa konsert och jag skulle åka bort några dagar då. Men jag vill inte vara utan Lovisa, men om jag frågar om hon kan följa med så kommer det inte gå eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta det. Men det skadar ju inte att fråga.
- Kan vi ta 5 minuters paus? sa jag och såg på Sabina,min koreograf
- Absolut sa Sabina och log mot mig
Jag skyndade mig bort mot min väska och tog snabbt upp mobilen. Jag fick vänta i 4 signaler innan Lovisa svarade.
- Ja,det är Lovisa sa Lovisa
- Hej snygging! Läget? sa jag och log för mig själv
- Bra, fast jag saknar dig. Dudå? sa Lovisa
- Bra, men saknar dig också. Fast det är en sak jag behöver fråga dig om sa jag lite nervöst
- Okej, vadå? sa Lovisa
- Har du tid förresten? Du kanske snart har lektion sa jag
- Nej, jag har tid. Rast du vet sa Lovisa
- Okej, jo, jag ska åka bort i några dagar på turnén och jag vill att du följer med sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Jag vill inget hellre men hur ska jag kunna förklara det för pappa? Det kommer aldrig gå, Sandra tricket går inte eftersom jag sa så sist du var här sa Lovisa
- Jag tänkte inte på det. Men det är okej, vi får träffas när jag kommer hem igen sa jag och kände mig lite besviken
- Fast vänta, jag vet exakt hur vi ska göra......
Detta är kapitel 7 av Coming Home. Jag är så fruktansvärt ledsen att det inte kom upp i lördags och att det kom så sent igår (söndag). Jag skäms verkligen för det. Men hann inte klart i lördags och skrev så mycket jag kunde och sen ändrade jag flera gånger men jag hoppas ni förlåter mig och att det var värt väntan ändå. Kapitel 8 av Coming Home kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bla få veta vad Lovisas plan är? Kommer hon kunna följa med Eric? Hur länge måste dom hemlighålla förhållandet? Hur går det i skolan? Och vad är det Sandra försöker göra? Och varför kommer Lovisas pappa till en av Erics spelningar? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer ikväll (måndag).
FÖRLÅT FÖRLÅT ÄNNU EN GÅNG FÖR ATT DET KOM SENT!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Super duper jätte bra!!!!!
Josefin säger:
sååååååå bra!!!! längtar tills nästa kommer :) <3
Trackback