Coming Home - Kapitel 4
- Nej, det hade jag inte. Jag var bara lite förvånad att du ringde. Men hade du tänkt att vi skulle spela biljard? sa Lovisa
- Ja, är det okej? sa jag och log stort
- Absolut, men du får lära mig sa Lovisa och såg på mig
- Mer än gärna, kom så går vi in.......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Jag hade nästan blivit sen eftersom jag hade fått ljuga för Sandra. Men jag hann komma hem och byta om till ett par svarta korta jeans shorts och en blå tshirt med texten " No rules" på. Jag tog en macka innan jag gick och skrev en lapp till mamma och pappa. " Är med Sandra. Kommer hem till middagen" sen tog jag på mig mina svarta låga converse och min väska för att sen skynda mig till City Biljard.
När jag gick dit och fick se Eric stå utanför så slog mitt hjärta trippla slag. Han hade på sig en svart sweatshirt med texten " Italien Stallion" på och ett par jeans medvita sneakers. Han var så otroligt snygg.
- Hej Lovisa! Vad kul att du kom! sa Eric och gav mig en kram
- Hej! Det är klart jag kom, trodde du inte jag skulle göra det? sa jag förvånat
- Jag hoppades, du lät så konstig i telefon det var därför sa Eric
- Jag blev lite förvånad att du ringde. Men det är klart jag ville komma sa jag och log blygt
- Kanon! Men vad säger du om att spela biljard? sa Eric
- Det blir jätte bra men du får lära mig sa jag och skrattade
- Mer än gärna sa Eric och smekte min arm innan vi gick in
Vi fick betala entrén och sen fick vi ett bord. Jag hade aldrig spelar förut så för mig var det en helt ny upplevelse. Men det skulle bara bli roligt. Vi tog varsin kö och sen var det bara att börja.
- Vänta, såhär ska du göra sa Eric och ställde sig nära mig och la sin arm runt mig och jag fick bita mig i läppen för att inte le för mycket
- Sådär? Är det bättre? sa jag och log
- Det blir jätte bra. sa Eric och släppte mig sen igen och vi spelade
- Du är ju jätte bra, för att vara nybörjare alltså sa Eric och skrattade
- Haha, vad taskig du är! Nu ska du få igen sa jag och tog kritan och gjorde ett avtryck på Erics näsa
- Hahaha, din tur sa Eric och gjorde samma sak mot mig och jag skrattade massor
Vi hade det hur roligt som helst. Det kändes ibland som jag hade fjärilar i magen och att jag blev nervös i hans närhet men betyder ju ingenting. Så länge som jag tyckt om Eric så är det inte så konstigt att jag blir nervös men det känns nästan mer som jag blir nervös av en annan anledning men så kan det inte vara, eller kan det?
Lite senare - Erics Perspektiv
Vi hade spelat en bra stund nu och det hade varit jätte roligt. Jag hade haft många fjärilar i magen och jag började förstå att jag börjar få känslor för henne. Men hur ska jag berätta det för henne? Vi stod kvar vid bordet och jag la försikigt min hand mot hennes.
- Det har verkligen varit roligt ikväll. Vill du ta något att äta? sa jag och log mot Lovisa
- Ja, verkligen. Men jag kan inte. Jag måste gå hem, mina föräldrar väntar sa Lovisa och såg lite ledsamt på Eric
- Jag förstår, men vi kanske kan ses någon mer dag? sa jag och la min hand mot min på biljardbordet
- Gärna, du kan ringa sa Lovisa och drog försiktigt undan sin hand innan hon tog min väska och skulle gå därifrån när jag tog hennes hand
- Jag ringer dig. Snart. Hej då Lovisa sa jag och gav henne en puss på kinden
Hon nickade mot mig och vi gick sen ut från biljarden och Lovisa gick åt ett håll medan jag gick åt det andra. Jag var väldigt glad att vi hade haft en så otroligt rolig kväll. Men jag tycker så mycket om henne. Men jag vill lära känna henne lite mer först bara så jag inte gör något förhastat för vem vet, hon kanske inte alls känner likadant för mig.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade tvekat lite för att gå till skolan idag eftersom jag sagt till Sandra att jag inte mådde så bra igår men det var fredag så det borde inte göra så mycket så jag hade ändå gått. Jag skulle precis gå från mitt skåp när Gabriel kom fram till mig. Eller som dom flesta i skolan kallar honom Mr. perfekt.
- Tjena Lovisa! Läget? sa Gabriel
- Bra, men jag måste gå till min lektion sa jag
- Okej, men det här går snabbt. Jag ska ha fest imorgon och tänkte fråga om du vill komma sa Gabriel
- Jag? Ensam? sa jag förvånat
- Nej, alltså du får ta med dig några om du vill sa Gabriel och log
- Okej, jag antar att jag kommer sa jag och log försiktigt
- Kanon! Ses hos mig imorgon runt 19.00 då sa Gabriel och gick förbi mig
- Absolut sa jag och skulle precis gå när Sandra kom fram
- Vad sa han? sa Sandra nyfiket
- Att jag måste till min lektion innan jag kommer försent sa jag och skrattade
- Haha, ärligt. Jag följer dig till lektionen, men vad sa han? sa Sandra och vi gick mot min lektion
- Han bjöd mig på sin fest imorgon sa jag
- Va?! Du skojar! Fick du ta med dig någon? sa Sandra och såg nervöst på mig
- Ja, och vill du följa med mig? sa jag och skrattade
- Självklart! Jag vill inget hellre! sa Sandra och kramade om mig
- Bra, men kan vi ses i eftermiddag? sa jag
- Ja, självklart. Om du inte är sjuk vill säga sa Sandra och log
- Nej, men hemma hos dig isåfall. Daniella är säkert hemma sa jag och stannade utanför klassrummet
- Absolut, vi ses sen sa Sandra och gav mig en kram innan jag gick in till klassrummet
Jag satte mig på en plats och lyssnade så mycket det gick på läraren. Jag hade tankarna på annat håll. Kvällen med Eric hade varit helt fantastisk och när han pussade mig på kinden så var det som att jag ville svimma. Det var helt galet. Men jag hade fortfarande inte sagt något till Sandra. Jag funderar på att göra det i eftermiddag men jag vet bara inte hur....
Senare hemma hos Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Lovisa genom att komma hem till henne. Jag visste ju vart hon bodde eftersom jag kört hem henne och jag öppnade porten till huset och kollade på skylten vilken våning dom bodde på och sen gick jag upp för trapporna och ringde på dörren. Det var en man som öppnade dörren och jag förstod att det måste vara Lovisas pappa.
- Hej! Vad kan jag hjälpa dig med? sa mannen
- Hej! Jag söker Lovisa Henriksson, bor hon här? sa jag och log
- Och vad vill du henne? sa mannen lite strängt
- Jag vill gärna träffa henne, bor hon här? sa jag igen
- Hon är tyvärr inte hemma. Hon är hos en vän sa mannen
- Okej, kan du säga att jag varit här? sa jag och log
- Nej, är det något viktigt får du väl komma tillbaka senare sa mannen
- Men du kan väl bara säga att Eric varit här? sa jag lite förvånat
- Jag sa nej. Tack för att du kom sa mannen och stängde dörren framför mig
- Sur gubbe sa jag lite irriterat och gick sakta ner för trapporna
Jag gick ut genom porten och jag såg ner i marken så jag såg inte om någon kom framför mig så jag krockade med någon och såg vem det var.
- Eric, men vad gör du här? sa Lovisa förvånat
Tidigare hemma hos Sandra - Lovisas Perspektiv
Jag och Sandra hade det jätte roligt. Vi snackade massor om killar, Eric Saade och massa annat. Men jag visste att jag måste berätta om Eric snart men det kom aldrig något riktigt bra tillfälle.
- Tack för att du låter mig följa med på Gabriels fest, vi kommer ha så roligt, lika roligt som vi skulle haft på konserten sa Sandra
- Ja, det kommer bli sjukt kul! Men är du fortfarande ledsen för konserten? sa jag nervöst
- Nej, det var ju en grej som bara hände dig, jag är glad för dig. sa Sandra och log
- Tack för att du ser det så sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Vad har man annars bästa vänner till? sa Sandra och tog min mobil och kollade lite på bilderna från konserten när det kom ett meddelande
- Hur kommer det sig att du har Eric Saade som kontakt? sa Sandra och bet ihop käkarna hårt
- Jag kan förklara sa jag och förklarade allting och jag såg hur arg hon var
- Så du har träffar honom utan att berätta det för mig?! Vad är det för en vän?! sa Sandra argt
- Jag ville berätta men jag kunde helt enkelt inte göra det bara sa jag och såg ledset på Sandra
- Gå härifrån! Jag vill att du låter mig vara! GÅ sa jag sa Sandra argt
Jag reste mig upp från sängen och gick ut från hennes rum. Jag tog på mig mina skor och tog mina saker innan jag gick ut genom dörren. Jag gick en 20 minuter lång promenad hem och när jag svängde in mot gångvägen till lägenheten så krockade jag med någon.
- Förlåt hur gick det? sa Eric och såg på mig
- Eric? Men vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag skulle träffa dig men din pappa sa att du inte var hemma sa Eric
- Ja, jag var hos en kompis. Men vad roligt att se dig igen sa jag och log
- Detsamma. Så har du lust att göra någonting? sa Eric och såg på mig med sina bruna ögon
- Jag kan tyvärr inte. Har läxor, men imorgon ska jag på en fest, jag fick bjuda vem jag ville. Vill du följa med? sa jag och log stort
- Absolut, vart är det? sa Eric och log
- Här, vänta ska jag skriva adressen sa jag och tog en bit papper från ett av mina skolblock och skrev ner adressen och tiden
- Tack! Då ses vi där. Det ska bli jätte roligt! sa Eric och gav mig en kram
- Det ska det verkligen. Hej då sa jag och gick in genom porten medan Eric gick iväg till sin bil
Jag stod och tittade ut genom fönstret från entré dörren och såg han åka iväg. Även fast jag bråkat med Sandra så var det som bortblåst nu. Han fick mig alltid att le och må bra. Jag skyndade mig sen upp och jag öppnade dörren. Pappa kom ut och såg lite irriterat på mig.
- Vad är det med dig? Har det hänt något? sa jag förvirrat
- Det var en kille här och sökte dig. Han hette Eric sa pappa
- Jaha, det måste varit någon som gått fel. Jag känner ingen Eric sa jag snabbt
- Jag hoppas du har rätt. För jag vill inte att det springer massa killar här sa pappa
Jag såg förvånat på honom och skakade sen på huvudet. Massa killar? Det springer inga killar här. Ibland så kan min pappa verkligen överdriva och det till den milda grad. Men ingenting kunde förstöra den här dagen. Eric skulle komma på festen och vad som helst kan ju hända där. Fast Sandra kommer vara där också. Det kommer bli jobbigt...och svårt antar jag.
Nästa dag - På kvällen på festen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit för kanske 30 minuter sen och Lovisa hade gett mig en kram och vi hade dansat massor men nu var hon med någon som heter Gabriel. Jag stod bredvid en blond tjej som tittade mot dom. Jag tyckte jag kände igen henne från någon signering men jag var inte säker.
- Är det jobbigt? sa tjejen
- Vadå? sa jag och såg på henne
- Med Lovisa och Gabriel? Hade jag varit som dig hade jag gått härifrån sa tjejen
- Varför då? Det är väl ingenting mellan dom sa jag snabbt
- Inte? Det verkar ju som det iallafall sa tjejen och jag såg hur han höll sina armar mot väggen med Lovisa framför sig och jag svalde hårt. Jag önskar jag visste vad som pågick.
Lovisas Perspektiv
Gabriel hade varit på mig som en fästing hela kvällen. Jag skulle bara gå och ta en läsk när han tog mig från Eric och dansade med mig hela tiden. Jag fick aldrig en chans att ta mig därifrån. När jag sen såg Sandra stå med Eric så blev jag både arg och ledsen. Gabriel gick fram mot mig så jag ställdes mot väggen och la sin ena arm mot väggen.
- Du skulle bara veta hur mycket jag vill kyssa dig just nu sa Gabriel och jag fick panik, panik och ännu mer panik.......
Detta är kapitel 4 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent med blogg.se knövlar fortfarande med publiceringen. Men nu är det iallafall uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 5 kommer ikväll (tisdag) och då kommer ni bla få veta vad som händer mellan Gabriel och Lovisa? Vad tror Eric? Vad händer hemma hos Lovisa? Kommer Eric och Lovisa berätta om sina känslor för varandra? Och kommer Sandra och Lovisa bli vänner igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer ikväll (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Suuper duper fantastiskt bra!!!!
Josefin säger:
sååååå himla bra!!!!!!!
Trackback