Coming Home - Kapitel 18
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Gärna, men innan vi gör det så är det något jag vill säga sa Eric och gick närmare mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstkorgen
- För det första så var jag en idiot och för det andra så vill jag ge dig detta.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade tagit Fredriks råd och sökt upp Lovisa men jag tänkte inte på att hon var i skolan. Fast när jag kom dit så hade jag ingen portkod så jag fick stå utanför tills Lovisa kommer hem. Jag kände hur det kom små regndroppar mot min kind. Sen öppnades hela himlen och det verkligen spöregnade. Jag ville inte gå härifrån ifall Lovisa kommer snart men precis när jag tänkte gå så kom hon gående.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lovisa chockat
- Jag behövde prata med dig. Men sen kom regnet och jag kunde inte portkoden så jag fick stå här sa Eric och skrattade
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Ja, men först måste jag säga att min stolhet säger jaha, det här är allt. Gå härifrån och låt Lovisa vara i fred. Men mitt hjärta säger, glöm din stolhet idiot. Du älskar den här tjejen. Och även fast jag kommer bli förkyld för att jag står här ute i regnet för att du ska förlåta mig. Så kom igen Lovisa, kan vi inte mötas på halva vägen?
- Varför skulle jag det? sa Lovisa besviket
- För att jag är ledsen. För att jag älskar dig. Och för att du ser väldigt het ut där i regnet. Och jag tror att jag måste kyssa dig nu sa jag och log
- Ja, om du måste det så sa Lovisa och såg ner i marken
- Ja, det måste jag verkligen sa jag och tog mina händer runt hennes nacke och gav henne en passionerad kyss i regnet
- Du kanske vill följa med upp och värma dig nu? sa Lovisa och log
- Mer än gärna, fast är vi tillsammans igen? sa jag nervöst
- Ja, det är vi. Kom nu innan vi båda blir förkylda sa Lovisa och drog med mig in til lägenheten
När vi kom upp till lägenheten så var det ingen där. Vi tog av oss våra blöta ytterkläder innan vi gick in till hennes rum och Lovisa stängde igen dörren bakom oss och jag la mig ner på hennes säng och hon la sig bredvid mig. Det droppade vatten från hennes här och jag ryste till av kylan men jag var samtidigt så ofattbart glad.
- Jag är glad att du förlät mig. Det var inte meningen att vara så taskig mot dig sa jag
- Det är okej, om det är okej för dig så kan jag ordna en födelsedagsmiddag för två här hemma hos mig? sa Lovisa och log
- Gärna, men din familj då? sa jag och skrattade
- Just det, men jag kan prata med morfar. Han kan säkert sova här så vi får hans lägenhet hela kvällen och natten sa Lovisa och log
- Det låter helt fantastiskt. Men jag känner mig fortfarande lite kall, vi kanske borde värma oss lite? sa jag och log flörtigt
- Hur då? sa Lovisa och kröp närmare mig
- Såhär sa jag och tog min hand bakom hennes nacke och drog ner henne över mig
Vi började kyssa varandra passionerat och hon tog av sig sitt blöta linne som föll till golvet och jag tog av mig min blöta collage tröja och sen la hon sina händer mot mitt bröst och jag la mina händer mot hennes rygg. Jag drog mig upp lite och vi rullade runt så jag kom över henne. Hon la sina händer i mitt hår och jag log stort mot henne. Jag kysste sen hennes hals och hon böjde upp ryggen mot mig.
Jag la mina händer mot hennes höfter och hon kanade sina händer ner mot min rygg och jag gick gåshud över hela kroppen. Sen hjälptes vi åt att ta av varandra våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi hade det helt underbart.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg och myste under mitt täcke och en stor filt över det. Jag hade gett Eric en av pappas gamla tröjor och jag hade tagit på mig ett svart linne med spets högst upp. Jag hade först fått en chock när jag såg Eric stå utanför porten. Men mest av allt blev jag faktiskt glad. Nu är vi iallafall tillsammans igen och den här gången ska jag se till att inte Gabriel eller någon annan kille eller tjej låta komma i mellan oss.
- Varför kom du hem så tidigt förresten? sa Eric nyfiket och smekte min axel
- Det hände en sak i skolan och jag blev hemskickad av rektorn sa jag och tänkte på slagsmålet igen
- Va? Men då måste det varit något allvarligt? sa Eric förvånat
- Ja, jag och Sandra hamnade i slagsmål. Hon var otrevlig och pratade skit om mig med några i hennes klass och det blev för mycket sa jag och tittade ner i täcket
- Men gumman, det är ju hemskt. Tror du dom har ringt dina föräldrar ännu? sa Eric oroligt
- Ja, det måste dom gjort. Jag vill inte vara här när dom kommer hem sa jag nervöst när jag tänkte på det
(Någon går i ytterdörren)
Jag tittade på Eric och han ryckte lite lätt på axlarna när vi hörde att någon gick i ytterdörren. Vi hörde lite röster utanför dörren men Eric gav mig en kyss iallafall och jag hoppade till när dörren öppnades.
- Lovisa, pappa vill! AAAAHHH! skrek Daniella när hon öppnade dörren och sprang ut igen
- PAPPA! PAPPA! hörde vi Daniella ropa utanför och jag kunde inte hålla mig för skratt
- Oj då, det var nog inte så bra sa Eric och skrattade
- Haha, nej, det kanske är bäst att vi går upp innan pappa kommer in också sa jag och reste mig upp från sängen
- Kanske är bäst. Men tråkigaste förslaget är det ändå sa Eric och log stort
- Haha, vad du är söt sa jag och gav honom en till kyss innan jag tog på mig ett par mysbyxor och väntade lite på Eric så han fick ta på sig sina jeans innan vi gick ut till dom andra
- Jaha, ja, jag förstod att Eric var här när Daniella drog något historia här sa pappa när han såg mig och Eric
- Vi visste inte att det var någon hemma sa jag oskyldigt
- Det är okej, men jag skulle behöva prata med dig i enrum sa pappa
- Jag kan ringa dig sen sa Eric och gav mig en kyss innan han gick ut till hallen och jag hörde hur dörren stängdes igen efter honom
- Vad ville du prata med mig? sa jag och såg på pappa
- Din rektor ringde. Du har en hel del att förklara för mig sa pappa strängt och jag svalde hårt. Nu är jag garanterat körd....
Samtidigt utanför huset - Erics Perspektiv
Jag var helt överlycklig. Det hade blivit jag och Lovisa igen. Även fast det fortfarande regnade och jag hade lite blöta kläder fortfarande så brydde jag mig inte om det utan jag var bara lycklig och glad. Jag hoppade in i bilen och åkte till en tv-inspelning. Tomas och dom andra stod där och väntade på mig och jag var inte sen vad jag visste iallafall.
- Är jag sen? Har jag något mellan tänderna eller varför ser ni sådär på mig? sa jag nervöst
- Nej, vi är bara nyfikna hur det gick med Lovisa sa Oscar
- Hemligt. Så, ska jag vara i sminket nu eller? sa jag och gick snabbt därifrån
- Men kom igen. Är ni tillsammans igen eller inte? sa Oscar igen
- Jag är mystisk punkt sa jag och log hemlighetsfullt
- Tråkmåns sa Oscar och gick därifrån
Dom sminkade mig lite och jag log fortfarande. Jag ville inte prata om mitt privatliv inför hela världen så jag kanske säger sen hur det gick men inte här där allting har öron. Men jag undrar vad Lovisas pappa ville prata med henne om? Tänk om det har med det som hände i skolan att göra. Åh, stackars Lovisa...
Lite senare på rektorsexpeditionen - Lovisas Perspektiv
Pappa hade varit jätte arg på mig. Vi hade pratat lite hemma men sen fick jag veta att vi skulle till skolan för att prata med rektorn om hur vi skulle lösa det här. Daniella var hos en kompis och vi hade hämtat mamma från jobbet och nu satt vi hos rektorn och jag hade aldrig känt mig så liten i hela mitt liv.
- Jag antar att ni fått veta vad som hände här idag sa rektorn
- Ja, och vi har pratat om det med Lovisa. Det är ju tråkigt att två bästa vänner ska göra såhär sa pappa
- Ja, det kan jag hålla med om. Men slagsmål är allvarliga saker. Vi har funderat på vad den bästa lösningen kan vara sa rektorn
- Lovisa sköter sig annars. Men det är lite spänt med Sandra. Men det bästa vore väl att kunna stryka ett sträck över det och gå vidare? sa mamma och log mot mig
- Jag tror tyvärr inte på den idéen. Vi har talat med Sandras föräldrar också och vi tycker det bästa vore om inte Sandra och Lovisa gick på samma skola sa rektorn
- Vänta lite, menar du att Lovisa ska byta skola? sa pappa förvånat
- Ja, det är vad vi tycker är bäst i nuläget sa rektorn
- Aldrig! Jag vill inte byta skola! Aldrig i livet sa jag snabbt
- Vi tycker inte heller det är en bra ide. Vi måste få prata mer om det här hemma sa mamma lite irriterat
- Så länge ni inte har en annan lösning så får det bli så sa rektorn
- Tack! Vi går nu sa pappa och reste sig från stolen och mamma och jag följde med honom ut
Pappa var jätte irriterad och vi gick med snabba steg ut från skolan. Vi satte oss sen i bilen och pappa muttrade vid ratten. Mamma och han var säkra på att jag inte skulle byta skola iallafall. Jag vill inte det heller men det kanske vore bra. Då slapp jag iallafall träffa Sandra.
- Du ska se att vi löser det här gumman sa pappa
- Jag hoppas det sa jag och log
- Jo, det var en sak till. Vi har redan pratat med Daniella om det här. Julen närmar ju sig. Och du vet ju att vi ska fira med familjen och släkten sa mamma
- Okej, men vad är det med det? sa jag frågande
- Den här gången kommer dom inte till oss sa mamma
- Nehe, ska vi vara hos morfar? sa jag och log
- Nej, vi och morfar ska åka och fira jul med släkten hos dom i år sa mamma och log
- Du sa vadå? sa jag och kände mig helt kall
- Vi ska åka till......
Detta är kapitel 18 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det. Men är fortfarande förkyld. Febern och allting har släppt men är fortfarande väldigt öm i halsen. Men nu ska kapitlen komma upp normalt igen. Det lovar jag om det så är det sista jag gör! Och kapitel 19 kommer ikväll(söndag) och då kommer ni bla få veta vart är det Lovisas familj ska fira jul? Och varför blir hon så glad? Kommer hon behöva byta skola? Hur blir middagen och myskvällen hemma hos Lovisas morfars lägenhet? Och vad är det egentligen Eric planerar för julen? Och vad är det för överraskning han klurar på? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer ikväll (söndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Verkligen efterlängtat kapitel!!! I love IT!!!!!!!
Hanna säger:
I love it!
Josefin säger:
Älskar det!!!! <3
längtar tills nästa kommer <3
Trackback