Coming Home - Kapitel 15
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa Martin (Lovisas pappa)
- Det beror på vem man frågar. Var det något speciellt? sa jag
- Är Lovisa här? Jag vill gärna prata med er båda två........
Tidigare hemma hos Lovisa - Gutavs Perspektiv (Lovisas morfar)
Jag hade lovat Lovisa att prata med hennes pappa om det här med Eric och det tänkte jag göra nu. Jag ringde på dörren och väntade på att någon skulle öppna. Det var tidigt men det spelade ingen roll för någon borde vara vaken. När jag hörde steg från insidan så tog jag ett djupt andetag och log.
- Pappa? Men vad gör du här? sa Eva (Lovisas mamma)
- Jag vill prata med din man. Sover han? sa jag
- Nej, han sitter i köket. Har det hänt Lovisa någonting? sa Eva
- Absolut inte, hon sover hos Eric i natt. sa jag och tog av mig skorna och gick sen in till köket
- Gustav? Vad i allsindar gör du här? sa Martin (Lovisas pappa)
- Jag vill prata med dig, angående Lovisa och Erics förhållande sa jag och satte mig ner på en stol
- Vill du ha lite kaffe pappa? sa Eva och log
- Ja, tack sa jag och log
- Vad är det om Lovisas förra förhållande med Eric du vill prata om? sa Martin och bet ihop
- Jag vill att du släpper henne fri. Låt henne träffa den hon älskar sa jag och tog emot kaffekoppen
- Och det ska komma från dig som vägrade mig låta träffa din dotter sa Martin surt
- Jag har lärt mig av mina misstag. Tycker du verkligen det är rätt att din dotter ska smyga omkring? Att inte få visa vad hon känner? sa jag och tog lite av kaffet
- Jag vill skydda min dotter. Hon ska inte vara tillsammans med Eric, en kändis. Tänk på allt som kommer skrivas om henne sa Martin
- Du tycker inte hon ska få avgöra om hon orkar det? Du kan inte skydda henne hela livet sa jag bestämt
- Du tror du har svaren på allt men inte den här gången sa Martin
- Du kommer ingenstans med att vara otrevlig. Din dotter sover hemma hos Eric idag så dom finns där om du vill prata med dom båda två och reda upp det här sa jag och reste mig från stolen
Jag sa hej då till Eva och Daniella innan jag gick därifrån. Jag tog på mig skorna och gick sen ut från lägenheten. Nu kan jag iallafall inte göra mer. Men jag tror Martin fick någonting att tänka på och jag hoppas att han ska låta Lovisa få vara med Eric hädanefter. Det förtjänar dom.
Lite senare hemma hos Eric - Lovisas Perspektiv
Vi låg i sängen och Eric hade lagt sin arm över min midja och jag somnade om lite lätt innan det ringde på dörren. Eric gav mig en kyss innan han gick för att öppna dörren och jag försökte somna om igen men jag satte mig spikrakt upp i sängen när jag hörde vem det var.
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa pappa
- Det beror väl på vem man frågar sa Eric och jag försökte hålla mig för skratt
- Är Lovisa här? Jag vill prata med er båda sa pappa
- Ja, hon är där inne sa Eric och jag drog upp täcket lite mer
- Jag kan vänta i vardagsrummet sa pappa och satte sig i soffan och jag gick upp från sängen och tog på mig ett par korta jeans shorts och ett svart spetslinne innan jag gick ut till honom
- Hej pappa sa jag och satte mig ner i soffan
- Hej. Är han klar snart? sa pappa och Eric kom snabbt ut från sovrummet i ett par jeans och en svart tröja med texten "Italien Stallion" på.
- Ja, din morfar sökte upp mig i morse. Han ville prata med mig om ditt och Erics förhållande sa pappa
- Ja, jag gick till honom för han är den ända som faktiskt förstår. sa jag lite irriterat
- Så du tycker inte jag förstår? Okej, jag är rädd om dig och jag vill inte att du ska bli utnyttjad av Eric, men jag har beslutat mig för att låta dig träffa honom sa pappa
- Va? Du skojar? sa Eric förvånat
- Nej, ni får träffas hur mycket ni vill men på ett villkor. Tills du är 18 år sover Eric inte över sa pappa
- Men kom igen. Jag sover ju bara här då sa jag lite irriterat
- Okej då. Inga villkor och inga regler. Är det bättre? sa pappa
- Kanon bra. Tack sa jag och kramade om pappa
- Ja, jag ska gå så ni får vara ensamma sa pappa och gick snabbt ut från vardagsrummet och ut i hallen
Vi hörde när han stängde dörren och gick ut från lägenheten. Jag kramade bara om Eric. Jag var hur glad som helst och det kommer bli helt fantastisk att slippa smyga med att jag träffar Eric.
- Det här är ju fantastiskt sa jag och log
- Mer än fantastiskt. Egentligen skulle vi fira det här men jag måste åka till en spelning sa Eric och säg lite ledsamt på mig
- Det gör ingenting. Men det här med halloween festen sa jag och bet mig i läppen
- Ja, vad är det med den? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det var ingenting. Stick iväg nu snygging sa jag och gav honom en kyss
- Är det säkert? sa Eric och såg på mig
- Ja, stick nu så kommer du tillbaka snabbare sa jag och log
- Okej, jag kommer sakna dig massor sa Eric och gick ut till hallen
- Inte mer än mig sa jag och gjorde en slängkyss innan Eric tog sin väska och gick ut genom dörren
Jag lutade mig tillbaka i soffan och tänkte på halloween festerna. Och även Erics 23 årsdag. Jag visste inte hur vi skulle fira den eftersom han hade jobb den dagen också men det borde ordna sig på något sätt. Men festerna är jobbigare att göra något åt. Gabriell kommer bli jätte bli ledsen om jag inte kommer men nu har jag lovat att gå på Fredriks fest med Eric. Åh! Vad sjutton ska jag göra egentligen?
2 månader senare - Lovisa gör sig klar för festen tillsammans med Sandra - Lovisas Perspektiv
Sandra skulle gå på Gabriells halloween fest och jag på Fredriks. Gabriel hade blivit jätte ledsen när jag sagt att jag inte kunde komma. Men jag hoppas jag ska kunna återhjälda det på något sätt. Men hur vet jag inte riktigt ännu.
- Vad tror du om det här? sa jag och tog ut min kostym ur garderoben
- Wow, du kommer garanterat bli snyggast på festen. Men ska Eric vara en av dvärgarna då? sa Sandra och skrattade
- Haha, jätte kul. Nej, jag vet inte vad han ska vara sa jag och tog på mig min Snövit klänning.
- Men fyllde inte Eric år i förrgår? Vad hände då? sa Sandra nyfiket
- Vi ska fira det på lördag istället, det blir bäst så sa jag och knöt i det röda hårbandet i håret
- Okej, men sådär, då var jag med klar. Vad tycks? sa Sandra
- Bra, jätte snyggt men borde du inte gått som The Chesire Cat istället? sa jag och skrattade
- Det var värst vad rolig man vara idag då sa Sandra och skrattade
Jag kunde inte sluta skratta och tillslut kunde inte Sandra hålla sig för skratt heller. Men när jag såg vad klockan var så tittade jag ut genom fönstret och såg att Eric stod nedanför och jag tog på mig mina skor och sen skyndade vi oss ner.
- Ha det så roligt och gör ingenting jag inte skulle göra sa Sandra och gav mig en kram
- Detsamma, hälsa Gabriel från mig sa jag och gick sen mot bilen och Sandra gick mot bussen
- Hej världens vackraste tjej sa Eric och gav mig en kyss när jag satt mig i bilen
- Hej drömprinsen sa jag och log flörtigt
- Ja, vad ska man säga. Jag går med en prinsessa då måste man matcha sa Eric och gav mig en kyss till innan han startade bilen och vi åkte mot Fredriks fest.
Jag hoppas det ska bli lika roligt som jag hoppas på att det ska bli. Men jag hade ändå skuldkänslor för det här med Gabriel. Varför har jag det egentligen? Vi är ju inte tillsammans och så bra vänner är vi inte så varför känner jag då såhär?
Lite senare på festen - Erics Perspektiv
Lovisa hade gått iväg och pratade med lite olika personer och jag snackade med Fredrik. Festen var helt sjukt rolig men Lovisa var lite splittrad det märktes. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag gick sen fram mot henne och la mina armar runt hennes midja.
- Hej älskling. Får man lov? sa jag och log
- Självklart sa Lovisa och jag tog hennes hand och vi gick ut på dansgolvet som fanns och dansade
Ring ring ring ring ring - Dörrklockan
- Men jag trodde alla redan kommit? sa Lovisa och såg på mig
- Det trodde jag också. Greve Dracula, har inte alla kommit? sa jag och såg på Fredrik
- Jo, men det kanske är någon som beställt pizza sa Fredrik och gick för att öppna
- Jag älskar dig min prinsessa sa jag och log mot Lovisa
- Och jag älskar dig min drömprins.sa Lovisa och gav mig en kyss
- Eric, det är någon som vill snacka med dig sa Fredrik
- Med mig? sa jag förvånat
- Ja, jag vet inte vem det är sa Fredrik och ryckte på axlarna
- Okej, väntar du? sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag gick ut till hallen
- Hej Eric. Jag tröttnade på den andra festen så tänkte kolla den sa tjejen
- Vad snackar du om? Känner jag dig? Du känns bekant sa jag
- Älskling, vem var....det? sa Lovisa och kom ut till mig och stannade
- Men hej gumman. Jag tänkte jag kunde komma. Gabriels fest var lite stel. Tur att du tackade nej sa tjejen
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Detta är kapitel 15 av Coming Home. Förlåt att det inte kom igår(onsdag) och idag (torsdag) kom det inte förens sent. Jag har haft massor med läxor och lite andra grejer hemma så jag hann inte skriva klart det förens nu. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåta mig. Slutet blev kanske lite tråkigt men ja. Hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 16 kommer tyvärr inte förens på lördag. Jag ska ha lite fredagsmys med familjen så det är därför. Men i kapitel 16 som kommer på lördag kommer ni bla få veta vad som händer på festen? Vad händer på Erics födelsedag? Vad hittar Lovisa på för överraskning för honom? Och hur ska Lovisa återgälda Gabriel för att hon inte kom på festen? Och vad är det Eric ser som gör honom så arg? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
I LOVE IT!!!!!
Hanna säger:
Superbra!!
Josefin säger:
Såååååå himla bra!!!!!!!!
Trackback