Coming Home - Kapitel 12
- Eric, snälla...vakna sa Lovisa
- Jag är vaken kändes det som jag sa men jag fick inget svar
- Om det är sista gången jag gör det här så... sa Lovisa och kysste mina läppar
Jag var vaken inom mig men det var som att inte kroppen kunde visa det ordentligt men när jag kände hennes läppar mot mina så tryckte jag försiktigt hennes hand och jag försökte öppna ögonen sakta och jag såg Lovisa framför mig......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
När jag kom dit så låg Eric fortfarande och sov, eller utanför den levande världen och jag kände hur mitt hjärta sjönk till botten igen. Han hade inte vaknat ännu. Jag gick fram mot sängen och satte mig ner på stolen och såg på Eric.
- Eric, Snälla....vakna sa jag och tog hans hand men ingenting hände så jag reste mig upp från stolen och såg på Eric
- Om det är sista gången jag gör det här så...sa jag och böjde mig ner och kysste hans läppar och jag satte mig ner igen
Jag kände hur tårarna kom ner för mina kinder och jag började nästan ge upp hoppet att Eric någonsin skulle vakna igen men när jag kände hur hans hand tryckte min så tittade jag snabbt mot honom.
- Eric? Eric hör du mig? sa jag och tittade på honom
- Lo...Lovisa viskade Eric och öppnade sakta ögonen
- ERIC! Åh ERIC DU LEVER! sa jag och kramade snabbt om honom
- Det är verkligen du...sa Eric och smekte försiktigt min kind
- Ja, dom ringde från sjukhuset och berättade att du var här och jag kom direkt, jag har suttit här hela tiden sa jag och log
- Men din pappa? sa Eric och satte sig försiktigt upp i sängen
- Akta, du har gjort illa knät så du får vara lite försiktig sa jag och såg på Eric
- MM...det känns, men jag bryr mig inte så länge du är här sa Eric och Eric och tog min hand igen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och reste mig från stolen
- Nej, gå inte sa Eric snabbt
- Jag kommer tillbaka, du behöver inte oroa dig sa jag och gav honom en lätt kyss innan jag gick för att hämta Erics läkare
Jag var så otroligt glad att Eric hade vaknat. Nu ska ingenting få stoppa min kärlek till Eric. Jag har visserligen inte pratat med min pappa men jag var säker på att han kommer vara väldigt arg på mig. Men det kan inte hjälpas för jag....ja, jag älskar Eric. Nu gäller det bara att vara modig nog att säga det till honom också....om jag någonsin blir så modig.
Någon minut senare - Erics Perspektiv
Jag var väldigt glad att få se Lovisas ansikte när jag vaknade. Men jag hade också varit väldigt förvånad eftersom hennes pappa borde stoppat henne. Eller, han måste ha försökt iallafall. Men jag är glad att hon är här hos mig iallafall. När jag såg att dörren öppnades så log jag mot Lovisa och en man som kom in.
- Hej Eric! Vad bra att du vaknat. Hur känner du dig? sa läkaren
- Lite ont i knät och lite öm i kroppen men annars mår jag bra sa jag
- Ja, det är såhär att du har lite blåmärken och ett sår i huvudet som vi fick sy men det är okej nu. Men angående ditt knä. Vi var tvungna att operera det, så du kommer behöva rehabilitering för det sen sa läkaren
- Men jag kommer bli helt frisk i knät? sa jag nervöst
- Ja, med mycket träning så kommer ditt knä bli återställt. Men vi vill inte släppa hem dig riktigt ännu så du får stanna här några dagar sa läkaren
- Måste jag det? Jag vill åka hem till Lovisa sa jag och skrattade
- Ja, tyvärr så är det så. Men du får nog besök ändå sa läkaren och skrattade
- Som alltid sa Lovisa och tog min hand
- Ja, det är bara ni ringer på oss om det är någonting. Jag kommer tillbaka senare sa läkaren och lämnade rummet
- Tack! sa jag och drog ner Lovisa bredvid mig i sjukhussängen
- Haha, du är inte klok. Men jag är så glad att du vaknade igen sa Lovisa och log
- Din kyss väckte mig. Jag är så glad att du är här sa jag och smekte hennes kind
- Det är jag också. Det var ju mitt fel att du hamnade här. Hade jag inte struntat i och pratat med dig så hade du inte legat här sa Lovisa och en tår rann ner för hennes kind
- Gumman, det var inte ditt fel! Jag var inte uppmärksam på vägen. Du ska inte ta på dig det här! sa jag bestämt
- Okej, men jag vill aldrig förlora dig! Glöm inte det! sa Lovisa och log
- Som jag inte vill förlora dig. Men din pappa finns där fortfarande sa jag och torkade hennes tår
- Jag vet, men jag ska prata med honom igen. Jag lovar. Och jag måste nog hem nu. Men jag kommer tillbaka imorgon efter skolan sa Lovisa och gav mig en kyss
- Saknar dig redan sa jag och log
- Saknar dig mest. Hej då sa Lovisa och stängde dörren
- Jag älskar dig Lovisa viskade jag för mig själv
Nu har jag sagt det till en dörr nu ska jag bara säga det till henne också. Men jag vet inte hur. När dörren öppnades igen så log jag stort direkt.
- Saknade du mig så mycket att du inte åkte hem? sa jag och trodde det var Lovisa
- Hej, hur mår du? sa en tjej som jag sett på signeringar förut
- Vem är du? sa jag och såg frågande på tjejen
- Sandra, minns du inte mig. Jag antar att du bara mins Lovisa sa tjejen
- Jag har inte minnesförlust om det är det du menar sa jag
- Nej, eller jag tycker bra om dig iallafall, Men jag ska nog gå sa Sandra och började gå mot dörren
- Okej, men det var trevligt att träffa dig, även fast jag inte känner dig så bra ännu sa jag
Hon nickade bara och log lite innan hon gick ut från rummet. Jag hade ingen som helst aning om vem hon var men det måste varit Lovisas vän, Lovisa hade pratat om en tjej som heter Sandra förut men det var nästan som att hon ville något mer med mig. Jag inbillar mig säkert bara. Hoppas jag iallafall.....
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
När jag kom in genom dörren så stod min pappa där och han var inte glad överhuvudtaget. Jag tog av mig skorna och la väskan i hörnet av hallen och sen började jag gå mot mitt rum när pappa ställde sig framför min rumsdörr.
- Vart har du varit? Du har inte varit hemma på två dagar sa pappa irriterat
- Jag har visst varit hemma. Jag har sovit och bytt om sen har jag varit i skolan och på sjukhuset sa jag
- Du ska inte vara på sjukhuset har jag ju sagt till dig sa pappa
- Men det avgör inte du! Jag besöker Eric hur ofta jag vill och det ska inte du lägga dig i händanefter sa jag argt
- LOVISA HENRIKSSON! Så länge du inte är myndig och bor hemma så ska du göra som jag säger! Det är slut besökt på sjukhuset! PUNKT sa pappa och gick in till köket och jag gick in till mitt rum och slog igen dörren
Jag skakade nästan av ilska. Hur kan han bara få för sig att jag ska lyssna på honom?! Jag måste prata med någon som vet hur det är och jag vet precis vem men det får vänta tills Eric är friskare. Och jag har planerat en liten överraskning till Eric när han kommer hem men det beror på om inte pappa låser in mig här och kastar bort nyckeln först. Men då klättrar jag ut genom fönstret för ingenting ska stoppa mig från att träffa Eric mer.
3 dagar senare - Lovisa kommer till sjukhuset - Lovisas Perspektiv
Eric skulle bli utskriven senare idag och jag ville ända åka hit och träffa honom innan men när jag kom dit så kom en sköterska fram till mig med Erics personliga saker.
- Ni kanske vill ge Eric detta. Det är allt som han hade med sig när han kom in sa sköterskan
- Tack, det ska jag sa jag och tog emot allting
Innan jag gick in till rummet där Eric fanns så såg jag hans hemnycklar. Jag tog dom och la i min väska. Jag ska göra i ordning hans lägenhet innan han kommer hem och göra lite mysmiddag för oss det är därför jag tog hans nycklar sen gick jag in till honom.
- Hej snygging! Här är dina saker som du hade vid olyckan sa jag och gick fram mot Eric
- Åh, vad gulligt att du tog med dom. Kom här sa Eric och drog ner mig i sjuksängen och jag satte mig ihopkrupen mot honom
- Ska det bli skönt att komma hem? sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel
- Ja, helt fantastiskt. Men jag behöver en privat sköterska förstås, jag tror hon heter Lovisa Henriksson sa Eric och skrattade
- Haha, okej då. Jag ska se till att du blir ditt friska jag igen. Men vem kommer och hämtar dig sen? sa jag och gav honom en kyss
- Tomas, men jag antar att du inte kommer vara där sa Eric och såg ledsamt på mig
- Jo, för jag struntar helt i min pappa. Jag kommer vara där när du kommer hem det lovar jag. Men jag måste tyvärr gå för jag har lite att göra innan du kommer hem sa jag och klev upp ur sängen
- Vadå? Vad ska du göra? sa Eric och satte sig mer upp i sängen
- Det för lir min hemlighet. Vi ses ikväll sa jag och gav honom en sista passionerad kyss innan jag gick ut genom dörren
Jag skyndade mig sen ner till entrén och tog bussen till stan. Jag var tvungen att handla lite innan Eric skulle komma hem men jag var bara så glad att han ska komma hem så egentligen behövde jag inte göra så mycket men jag vill visa honom att jag menar allvar. För det gör jag verkligen.
Lite senare på kvällen - Eric kommer hem - Erics Perspektiv
Tomas hade släppt av mig utanför lägenheten och jag tog min väska över axeln och sen hoppade jag fram på kryckorna eftersom jag inte fick anstränga mitt knä förens det var helt läkt. Sen tog jag hissen upp till lägenheten och när jag skulle leta efter mina nycklar så fanns dom ingenstans. Jag förstod ingenting så jag kände på dörrhandtaget och gick in.
- Hallå? Är det någon här? sa jag och la väskan i hallen
- Överrasking. Välkommen hem sa Lovisa och log stort
- Had du gjort allt det här för mig? sa jag och fick se tapasen och allting hon gjort åt mig
- Ja, jag ville göra något fint för dig eftersom det var mitt fel med olyckan sa Lovisa och såg ner i golvet
- Men gumman, det var inte ditt fel. Men tack! Så, får man äta? sa jag och skrattade
- Absolut, det är till för bara dig sa Lovisa och vi satte oss ner i soffan
Det var jätte mysigt. Det var levande ljus överallt och tapasen var jättegod. Jag visste inte hur jag någonsin skulle kunna tacka henne för det här.
- Tack för allting. Hur ska jag någonsin kunna tacka dig? sa jag och lutade mig närmare Lovisa
- Jag vet inte...det här duger sa Lovisa och vi började kyssa varandra passionerat
- Vill du sova här i natt? viskade jag och Lovisa nickade
- Kom sa jag och struntade i kryckorna och haltade mig fram istället
Vi gick in till sovrummet efter att jag släckt dom levande ljusen sen ställde vi oss framför varandra. Det var som att jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog. Jag tog mina händer mot hennes kropp och tog försiktigt av hennes kofta så den föll till golvet och hon tog försiktigt av mig min tröja och la sina händer mot mitt bröst.
Jag böjde mig fram och kysste hennes försiktigt och sen tog jag av henne tröjan och vi la oss ner i sängen och det var som att jag kunde känna hennes värme mot mig. Hon la sina händer i mitt hår och jag la min hand mot hennes mage och vi kysstes passionerat innan vi hjälptes åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare...
Vi hade tagit på oss våra underkläder och Lovisa hade på sig min tshirt och låg lutade mot mitt bröst medans jag lekte med hennes hår. Jag kunde inte vara lyckligare.
- Jag är så glad att du valde att stanna sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Jag med. Det här var ju inte direkt något jag trodde när vi gjort slut att det skulle bli du och jag igen sa Lovisa och log blygt
- Det trodde jag, jag skulle aldrig ge upp dig så jag visste att det här skulle hända sa jag och skrattade
- Jaha, så du är synska killen? sa Lovisa och skrattade
- Haha, ja faktiskt. Jag kan bevisa det, nu kommer du se på mig och kyssa mig sa jag och log
- För lätt sa Lovisa och gjorde just det
- Jag sa ju det. Men vad säger du om att sova? sa jag
- Gärna, men det är en sak jag vill fråga, sa Lovisa
- Okej,fråga på sa jag och log
- Kan du följa med och träffa en väldigt viktig person för mig imorgon? sa Lovisa och bet sig lite lätt i läppen
- Självklart, vem är det då? sa jag nyfiket
- Det får du se imorgon. Sov gott sa Lovisa och la sig till rätta mot mig och jag skakade bara på huvudet och släckte lampan och vi somnade.
Nästa dag - Lovisa och Eric besöker en person - Lovisas Perspektiv
Jag hade inte berättat för Eric vem vi skulle träffa idag men jag tror han var lite orolig för att det skulle vara en gammal pojkvän men det är det absolut inte. Vi ska träffa någon som vet hur det är att inte få träffa den man vill vara med. När vi kom fram så gick vi upp för trapporna och jag fick hjälpa Eric men det gick bra tillslut.
- Är du redo? sa jag och ringde på dörren
- Jag kan inte bli mer redo sa jag och då öppnades dörren och en äldre farbror öppnade dörren
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig! sa farbrorn
- Ja, det var längesen morfar.........
Detta är kapitel 12 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och det här kapitlet blev inte alla lika sorgligt som det förra tror jag iallafall men det tog tid att skriva för jag visste först inte hur jag skulle fortsätta men nu är det här. Kapitel 13 kommer tyvärr inte förens på lördag för jag ska på halloween fest idag(fredag) men jag hoppas det är okej. Men i kapitel 13 kommer ni bla få veta vad Lovisas morfar ger Eric och Lovisa för råd? Varför packar Lovisa ihop sina saker? Vad gör Sandra hemma hos Lovisa när inte Lovisa är hemma? Och vad är det för chock hon får? Och ska Eric och Lovisa säga att dom älskar varandra? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer på lördag!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Såå gudomligt sjukt bra!!!!
Josefin säger:
såååå himla bra!! längtar tills nästa kapitel <3
Hanna säger:
Suuuuuuuper bra!!!! Längtar till lördag!
Sanna säger:
Grymt kapitel som vanligt :) Men tänkte bara säga att du har mejl :)
Trackback