Coming Home - Kapitel 10
- Ja, jag håller med dig, men det kanske bara finns en ända genväg sa Lovisa och jag såg hur ledsen hon blev
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att vår resa tillsammans slutar här......
Lovisas Perspektiv
- Att vår resa tillsammans slutar här sa jag och såg ledsamt på mig
- Du kan inte mena det. Ska vi göra slut bara för att din pappa inte tycker om mig? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det håller inte, jag vill kunna träffa dig varje dag och inte behöva smyga med det. Jag är ledsen sa jag och gick därifrån
- Vänta! Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv! sa Eric och sprang efter mig
- Eric, snälla. Min pappa kan se dig och gör det inte värre för mig sa jag och stannade
- Det bryr jag mig inte om, Lovisa snälla, du får inte lämna mig sa Eric och tog min hand
- Jag är ledsen, det är bäst såhär förlåt sa jag och våra händer skiljdes ifrån varandra när jag gick mot min pappa som satt i bilen och väntade på mig
- Vad sa han? sa pappa och såg lite irriterat på mig
- Ingenting. Det är slut nu så du borde vara nöjd. Det var det ända vi kunde göra sa jag och tittade bara ut genom fönstret
- Det var bäst för alla, du ska se att jag hade rätt tillslut sa pappa
Jag tittade inte på honom eller sa ingenting. Jag såg på Eric som stod kvar och tittade på mig och jag kände hur det sved inuti mitt hjärta. Varför hade jag gjort såhär? Det var ju inte det här jag ville. Jag suckade tungt och när vi kom hem parkerade pappa bilen och jag gick sakta upp till lägenheten och satte mig sen i soffan och drog upp knäna mot bröstet. Ingen bästa vän och ingen pojkvän. Det här är inte kul mer.....
Samtidigt vid skolan - Erics Perspektiv
När hon sagt att det var bäst att det var slut så var det som att någon slog mig i magen gång på gång. Det här händer bara inte. Jag stod stilla och stirrade bara rakt fram som att jag hade hamnat i trans. Men när jag tillslut vaknade så gick jag mot bilen och åkte till Fredrik(en av mina vänner) för jag behövde prata med någon. När jag kom dit så satte vi oss på bryggan och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som är fel? sa Fredrik och tittade på mig
- Lovisa har gjort slut idag. Det gör ont bara sa jag och såg ut över vattnet
- Va? Det trodde jag inte. Men du får väl försöka vinna henne tillbaka sa Fredrik
- Ja, hur då? Hennes pappa vaktar varje steg hon tar. Han gillar inte mig sa jag och suckade
- Visa att han kan gilla dig så kan du och Lovisa vara tillsammans sa Fredrik
- Ja, kanske om det inte är försent då sa jag och såg ut över vattnet igen
- Lägg inte ner änn. Vinn henne tillbaka sa Fredrik och log
Jag nickade bara och jag önskar det var så enkelt. Det kändes inte som det bara. Och även om det vore så enkelt, hur skulle jag göra? Det kändes bara kört. Men jag vill ju vara tillsammans med henne och det ska jag bli också. Men hur?
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Mina föräldrar hade gjort middag och dom hade ätit tillsammans med Daniella men jag ville inte ha någonting. Jag var inte hungrig, jag var bara ledsen och deppig. Mamma kom och satte sig bredvid mig i soffan och jag lutade mig lite mot henne.
- Lilla gumman, hur mår du egentligen? sa mamma och la sin arm runt mina axlar
- Inget vidare, mår som jag förtjänar antar jag sa jag och såg på mamma
- Men gumman, det här med att pappa inte tycker om Eric, det kanske går att ordna ändå sa mamma
- Var morfar lika hård mot dig och pappa när ni träffades? sa jag och torkade tårarna som rann ner för mina kinder
- Han var värre. Morfar tyckte inte om att pappa träffade mig och han var väldigt hård mot mig också. Men tillslut förstod han att man inte kan stoppa den sanna kärleken sa mamma
- Men hur ska jag få pappa och förstå det? Fast det spelar ingen roll nu, Eric och jag har gjort slut sa jag
- Va? Men lilla gumman. Du ska se att allting ordnar sig sa mamma och kramade om mig
- Om jag ändå kunde tro dig sa jag och suckade djupt
Senare på kvällen - Eric står utanför Lovisas fönster - Erics Perspektiv
Jag kastade små sten mot Lovisas sovrums fönster. Det var ganska sent så jag förstod om hon låg och sov men när hon tillslut om fram till fönstret och öppnade så slog mitt hjärta ännu hårdare.
- Vad gör du här? sa Lovisa och tittade på mig
- Jag måste få träffa dig. Vi måste prata sa jag och såg på Lovisa
- Det går inte. Det kommer inte vara vi. Jag är ledsen sa Lovisa
- Lovisa snälla. Jag kommer inte ge upp dig! Vi måste kunna prata iallafall sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Förlåt....det går bara inte. Förlåt sa Lovisa och stängde fönstret
- Lovisa! Lovisa! Snälla ropade jag men hon öppnade inte fönstret
Jag tittade mot det igen men då såg jag hennes pappa istället och bestämde mig för att gå därifrån. Jag gick tillbaka mot min bil när jag hörde någon ropa mitt namn.
- Eric! Vänta! sa en mans röst och jag vände mig om och såg att det var Lovisas pappa
- Vad är det? sa jag och såg på honom
- Du ska lämna min dotter ifred! Visar du dig här igen så får du med mig att göra förstår du det?! sa Lovisas pappa
- Okej, du behöver inte oroa dig! Hon har redan valt ditt förslag så låt mig vara sa jag och öppnade bildörren och hoppade in
Jag kunde inte vara mer arg, irriterad och ledsen. Men det som Fredrik sagt fanns fortfarande kvar inom mig att inte ge upp. Jag startade bilen och åkte hemåt och tog upp mobilen och slog Lovisas nummer flera gånger men jag fick inget svar. Men sen kom jag sista gången till telefon svararen och när jag skulle prata in något så kom en bil med helljusen mot mig och jag blev bländad och fick sladd med bilen och sen blev allting bara svart framför mig.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade sett att Eric ringt flera gånger men jag ville inte svara. Det ända vi gör just nu är att plåga varandra och det mår ingen av oss bra av. Men när jag fick se att jag fått ett nytt röstmeddelade så ringde jag till mobilsvar för att lyssna av det.
Det lät såhär " Lovisa, du betyder så mycket för mig! Jag kommer aldrig ge upp dig! Men vad f*n!?" Sen hörde jag inget mer förutom att Eric skrek till och det lät nästan som en smäll. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag ringde på Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Det måste ha hänt honom någonting. Jag skulle precis ringa Eric en gång till när min mobil ringde igen.
- Ja, det är Lovisa sa jag nervöst
- Hejsan! Jag heter Birgitta och ringer från Söder Sjukhuset i Stockholm sa Birgitta
- Hej, jag tror ni ringt fel person sa jag och förstod ingenting
- Är inte du Lovisa Henriksson? sa Birgitta
- Jo, det är jag men jag förstår inte vad saken gäller sa jag och blev bara mer och mer förvirrad
- En Eric Saade har kommit in efter en bilolycka och du står som nödperson sa Birgitta
- Va? Har Eric....Eric....åh nej vad har jag gjort.......
Detta är kapitel 10 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Men att det hände Eric något var för att en läsare ville att någonting skulle hända honom sen tog jag lite inspiration från videon till Coming Home där han kraschar med planet. Hoppas ni tycker om det ändå. Förlåt att det kom så sent men visste inte riktigt hur jag skulle få till det först. Men kapitel 11 kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad som hänt Eric? Kommer Lovisa kunna ta sig ut från lägenheten och åka till sjukhuset? Kommer Eric vakna? Och kommer dom isåfall bli tillsammans igen? Vad för Sandra på sjukhuset? Och har Lovisas pappa ändrat sig nu? Och varför besöker Lovisa sin morfar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer ikväll (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Hanna säger:
Suuuuper bra!! Du skriver så himla bra! Man vill bara ha mera av novellen på en gång! Jag går verkligen och längtar till nästa kapitel!
Josefin säger:
Helt underbart!!! läääängtar tills nästa kommer!!!! <3
Nadja säger:
Super verkligen jätte super bra!!!!
Trackback