saadestorie

 

 

Jag stod kvar och tittade bara på dörren som var stängd. Jag kunde inte förstå att han faktiskt gjort slut med mig. Jag älskar ju Eric av hela mitt hjärta men jag älskar ju också Niall, och nu hade jag en vecka på mig att ordna någonstans att bo och ordna upp alla kontrakten som jag hade här. Men om jag ville åka tillbaka Sverige visste jag inte. Men om jag vill vara tillsammans med Eric så måste jag det.....

 

 

Jag hade såklart blivit ledsen när Ellen bett mig gå därifrån men samtidigt förstod jag att hon ville prata ut med Niall ensam. Men hon hade ringt mig senare och frågat om jag ville träffa henne och det var självklart. Vi gick en promenad och jag märkte att hon var lite nedstämd.

Jag hade det alltid roligt med Ellen och att få vara tillsammans med henne igen var helt magiskt. Men det finns ju såklart ett problem kvar och det är Daniella, hur ska jag förklara det här för henne? Jag vet inte hur hon kommer ta det eller hur jag ska börja.....

Jag hade landat för några minuter sen och jag var på väg hem med min resväska. Jag hade tagit en taxi hem men jag gick ändå sista biten och nu var det bara att berätta för Daniella. Hur jag nu ska kunna göra det. Ellen skulle komma så fort hon kunde eftersom hon hade en del att lösa innan hon kunde komma tillbaka. När jag gick så kom Plura gående, vi bodde ganska nära varandra så jag passade på att hälsa på honom. 

Det kommer bli riktigt roligt att få vara med i Pluras kök och jag vet exakt vem jag ska försöka få med mig, eller smussla in kanske är ett bättre ord. Jag gick upp för trapporna och låste sen upp dörren när jag kom fram och öppnade dörren. Daniella kom springandes och kramade om mig och gav mig en kyss. 

 

Jag kunde inte få fram ett ord så jag nickade bara till svar. Jag kunde inte se på henne och jag förstod att hon måste vara chockad. 

---

Detta är kapitel 28 av We Are Beautiful. Jag är verkligen så ledsen att det tagit så lång tid att få upp kapitlen men nu kommer det komma ett kapitel varje torsdag istället. Jag hoppas det ska funka bättre :) Och kapitel 29 kommer på torsdag och då kommer ni bla. Få veta vad som händer mellan Eric och Daniella? Kommer Ellen tillbaka? Vad händer i Istanbul? Kommer Eric vara med i Mellon igen? Och finns det bara lycka framför Ellen och Eric nu eller kommer nya hinder stå i vägen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer på torsdag. 

Förlåt att det blev kort men blogg.se raderade allt jag skrivit innan av någon anledning för det fanns inte där när jag skulle fortsätta :( Men hoppas det är okej ändå ❤️

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

Efter kyssen så kastade sig Ellen runt min hals och jag lyfte upp henne och hon la sina ben runt min midja medan jag sen satte ner henne på en av bänkarna som fanns där. Vi kysstes mer passionerat än innan och jag drog upp hennes morgonrock och hon tog snabbt av mig min tröja. 

 

Jag lyfte upp hennes ben mot mina höfter och hon lekte med mitt hår. Det började hetta till allt mer när det precis knackade på dörren. 

 

Vi började båda skratta lite innan hon gav mig en kyss och hoppade ner från bänken. Jag tog på mig tröjan och såg mot Ellen. 

 

Jag nickade till svar och hon öppnade sen dörren och skyndade sig ut till plåtningen medan jag gick iväg och jag skulle träffa Tomas för att sen åka och göra lite studio jobb innan jag skulle träffa Ellen ikväll. Jag vinkade in en taxi och åkte mot studion och tankarna började snurra runt i mig. Det lät ju faktiskt som hon tänkte fortsätta vara tillsammans med Niall, hon kan inte göra så, för hon har faktiskt känslor för mig, annars skulle hon inte kysst mig. eller?

 

Eric hade kommit hem till mig och vi skulle prata om vad som hänt mellan oss tidigare idag. Niall var inte hemma och det var tur för han får aldrign veta om vad som hänt mellan mig och Eric. Vi satt i soffan och jag visste inte vad jag skulle säga. 

Vi började kyssa varandra hett och passionerat. Jag satte mig gränsle över honom och la mina händer i hans hår. Han drog sakta ner axelbandet på mitt linne och kysste försiktigt min hals. Han lyfte sen försiktigt upp mig och vi gick in till sovrummet där han la sig över mig. Jag drog av honom tröjan och han la sin hand mot min mage. Jag rös till och la mina händer mot hans rygg. Vi fortsatte att kyssas och vi blev allt mer på varandra. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det fantatiskt. 

Natten med Ellen hade varit helt underbar. Men klockan var redan 06.00  och jag var tvungen att gå härifrån innan Niall kom tillbaka. Det vore en katastrof för Ellen, fast jag vet att det kommer bli vi två igen nu. Ellen hade gått upp med mig och vi skyndade oss ut till hallen och jag tog på mig skorna. 

Jag gav henne en sista kyss innan jag gick ut från lägenheten och skyndade mig ut från huset. Jag såg mig omkring innan jag gick ut och jag såg inte Niall någonstans så jag sprang därifrån och hoppade sen in i en taxi och åkte till hotellet. Men nu finns det hopp iallafall, hoppas jag....

Jag visste vad jag måste göra. Jag älskar ju Eric och jag måste egentligen prata med Niall men jag vet inte hur jag ska göra. Jag hade bestämt mig för att gå och träffa Louis innan lite möten om kommande jobb. Vi gick en promenad och det märktes att han förstod att det var något som var fel.

Jag visste att Louis hade rätt, om Niall fick veta det här från någon annan skulle han bli jätte ledsen och det är något jag verkligen inte vill för jag tycker fortfarande så mycket om honom. Men jag vet inte hur jag ska berätta det för honom utan att såra honom så mycket?.....

Jag skulle snart ut på lite olika möten när det knackade på dörren. Jag skyndade mig för att öppna dörren och jag blev lite chockad när jag såg vem som stod där. 

Jag blir så sur! Hur kan han komma hit och säga åt mig vad jag ska göra eller inte? Visst det kommer göra ont för alla inblandade men ingen ska få stoppa min kärlek till Ellen. Men tänk om Louis pratat med henne också och fått henne att ändra sig? Jag måste prata med henne nu. Direkt....

Eric hade kommit hit och vi hade gått in till mitt och Nialls sovrum. Vi låg och kysstes lite och vi hade pratat om vad Louis sagt till Eric men jag ser det inte som Louis, det här är inte Erics fel, jag vet att Niall kommer bli sårad men jag kan inte göra något åt det för jag älskar ju honom så mycket.

 Detta är kapitel 27 av We are Beautiful. Förlåt förlåt förlåt att det tagit sån tid att få upp det :( Jag ska skärpa mig jag lovar men det är så mycket just nu men jag ska skärpa mig. Kapitel 28 kommer på onsdag senast och då kommer ni bla. Få veta vad som händer när Niall kommit på Ellen och Eric? Stannar Ellen i London? Vad händer mellan Eric och Daniella? Kommer det bli Ellen och Eric igen och hur blir det bli när Eric ska vara med i Mello igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer på onsdag senast ❤️

 

 

 

 

Jag kände hur det värkte i hela bröstet. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag fick hålla emot så hårt för att inte visa för någon hur dåligt jag mådde. Jag satt bredvid Niall i planet och han märkte nog hur stel jag var men jag kunde inte hjälpa det. 

 

Jag hoppas verkligen, verkligen att han har rätt....

 

 

Jag satt på ett möte med några skivbolags människor och pratade omvad jag skulle göra nu. Jag lyssnade bara halvt till vad dom sa för jag tänkte på Ellen, hon var verkligen borta nu...Jag känner mig bara helt tom just nu...

 

Det här är ju perfekt. Fast hur ska jag kunna förklara för Daniella? Jag hade velat prata med henne för några dagar sen när jag åkte från flygplatsen men när jag tänkte på vad Ellen sagt så kändes det som att det inte var någon ide alls längre. Jag hade blivit krossad kändes det som. Av någon som jag älskar av hela mitt hjärta men nu ska jag till London, visserligen för att jobba men jag kan säkert få lite ledigt och då ska jag söka upp Ellen, och hoppas på att Niall inte är där då....

Jag hade precis kommit hem från ett jobb och regnet hade verkligen bara vräkt ner över mig. Jag var dyngsur och jag gick in till sovrummet för att byta till torra kläder. Jag tog på mig ett par korta mysshorts och en av Nialls tröjor och gick snabbt in i badrummet för att torka håret när jag hörde hur ytterdörren öppnades och Niall kom in. Han gick in till sovrummet och la sig på sängen och jag smög direkt dit och la mig över honom. 

Vi släppte sen varandras läppar och jag vet inte hur men helt plötsligt så började han kittla mig och jag honom. Vi rullade runt i sängen och skrattade. Det var verkligen så fantastiskt med Niall, han fick mig att glömma alla jobbiga saker, men något som jag faktiskt hade tänkt ganska mycket på i hemlighet var Eric, och hans ord på Arlanda. 

Att jag sagt till honom att det var försent. Det gjorde ont i hela mig när jag tänkte på vad jag sagt. Jag hade tänkt ringa honom flera gånger men varje gång hade jag tryckt bort det för jag ville inte att allting skulle förändras, jag har ett nytt liv här och jag måste glömma det som hände på flygplatsen men hur glömmer man något som betyder så otroligt mycket för mig?.....

Vi hade landat för någon timme sen och vi hade checkat in på hotellet och innan vi skulle åka på jobb så hade jag skyndat mig ner till receptionen för att fråga om dom hade någon information om Ellen. Det  var kanske ett ganska dåligt val men hon är ju modell och tillsammans med Niall så något kanske dom vet. 

Jag vinkade in en taxi och bad honom köra till adressen jag fått. Jag kände hur magen fylldes av fjärilar och det här kan vara min chans. Det är helt perfekt. Efter en stund stannade taxin och jag betalade för att sen gå ut och se på huset som var fyllt med lägenheter. Jag gick fram mot porten och såg på skylten där alla namnen stod och Ellens namn fanns där men när jag tryckte på knappen så ringde det men ingen svarade. 

Hon måste ha flyttat helt klart. Jag stod kvar en stund och tillslut kom det ut en lite äldre dam med en hund och jag stoppade henne direkt. 

Min mobil började ringa och jag såg att det stod "Tomas" på displayen men jag hann inte svara nu. När taxin stannade så betalade jag återigen och klev ur. Det här huset såg lite annorlunda ut, lyxigare på något sätt. Men här stod inte Ellens namn på skylten men som tur var så kom en man ut från porten och jag smet snabbt in efter honom. Jag tittade sen igen inne i trapphuset om jag kunde lista ut vilket namn som var Ellens. Det fanns en person som eller två personer som hette Elin och Niko, det kändes som att det kunde vara dom. Jag chansade, så jag sprang upp för trapporna och när jag stod utanför dörren så kändes det som att jag fick tusen nålar genom hela kroppen. Jag ringde försiktigt på dörren och väntade på att någon skulle öppna. När den tillslut öppnades så stod Ellen där och jag log stort.

---

Detta är kapitel 25 av We Are Beautiful. Förlåt att det tagit så otroligt lång tid att få upp det men har haft så mycket att göra :( Men jag ska skärpa mig. Kapitel 26 kommer på tidigast onsdag och senast fredag. Jag hoppas det är okej :) Kommer inte avslöja vad som kommer hända i nästa kapitel för att inte förstöra spänningen men som sagt kapitel 26 kommer på onsdag eller fredag :) Nytt kapitel på Fooo bloggen kommer snart! 😘

 

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

 

Jag hade fått en chock när jag sprungit in i Ellen. Vi stod och tittade på varandra en lång stund och jag visste inte om jag skulle säga någonting eller om hon skulle säga något.

 

 

 

 

 

Det kändes jätte konstigt att träffa henne och att hon nu ville att jag och Daniella skulle komma på konserten och sen äta middag tillsammans med dom det kändes inte rätt, och att jag dessutom fick tillbaka känslorna för henne. Jag vet inte vad jag ska göra....

 

 

När jag kom tillbaka till hotellet så hade Niall först varit ute för att göra lite intervjuer men nu var han tillbaka till hotellet. Jag kände mig lite taskig för jag hade varit så hård mot Eric men jag blev så irriterad när han verkade vilja att jag skulle säga att jag saknade honom. Men  jag hoppas på ett sätt att han kommer på konserten för då kan vi umgås som vänner, hoppas jag iallafall. 

 

Niall och jag låg på golvet under en filt och myste tillsammans framför tv:n. Vi brukade göra det, lägga ut massor med kuddar på golvet och bara krypa upp i varandras famn och det var bara mysigt.

 

 

Även om Niall trodde att jag inte skulle tycka att det var okej att Eric följde med så är det faktiskt det. Jag har kommit över det, på riktigt. Jag är lycklig med Niall och jag vill inte ändra det, det är vad jag vet iallafall, hoppas jag....

 

Jag hade varit väldigt nervös inför att fråga Daniella om hon ville följa med och jag förstod inte varför egentligen eftersom hon blev väldigt glad att jag frågade så nu var vi på väg till Entre 1 för att träffa Ellen. Mitt hjärta slog hårt när vi gick där hand i hand och det var flera som tittade mot mig och när jag såg Ellen så blev jag ännu mer nervös. Daniella märkte ingenting som tur var men jag försökte att inte visa mig så spänd inför henne. 

 

Ellen log bara innan hon skyndade sig in och skyndade sig sen att gå in med någon vakt bakom scenen. Det sved inom mig när hon inte verkade bry sig om mig alls, att det var som jag var luft för henne, jag önskade bara hon kunde se mig och förstå att mina känslor för henne inte alls har försvunnit helt och hållet. Men det kommer hon kanske aldrig tro efter det jag sa till henne i Spanien, men man kan ju hoppas. Missförstå mig rätt jag älskar Daniella men det är något hos Ellen som jag saknar, och vem vet det kanske inte är så allvarligt mellan henne och Niall trots allt....

 

 

Jag stod vid sidan av scenen och tittade på killarna, men jag såg också Eric en bit bort och det här kändes fel. Det märktes att det fanns en spänning mellan oss och det gjorde det bara svårare för mig att vara nära honom. Han såg mot mitt håll och jag vände snabbt bort huvudet och tittade upp på scenen igen. Niall gick ut en bit på scenen och det var dags för ett av extra numren och jag svalde hårt när Niall log mot mig. 

 

Jag kände blicken som brände hål inom mig och jag förstod att Eric blev besviken på mig, men jag förstår ändå inte varför han är förlovad med någon annan om han fortfarande har känslor för mig. Jag kände mig bara förvirrad just nu. Och middagen kommer säkert inte bli som jag tänkt mig....

 

När Niall kom ner bakom scenen så lyfte han upp mig och gav mig en kyss. Jag hade hämtat Eric och Daniella förut men dom var med lite andra personer medan jag var med Niall, jag ville inte träffa Eric ensam just nu. 

 

Jag skulle gå till Liam medan jag väntade på Niall men jag gick in i Eric igen. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra just nu. 

 

När jag kom runt hörnet så tog jag ett djupt andetag. Jag fick kämpa för att stå emot tårarna som försökte tränga fram och jag hade varit så nära att avslöja för honom att jag tycker om honom fortfarande. Om jag hade gjort det så vet jag inte vad som hade hänt. Jag älskar ju Niall också, det här kunde inte bli värre.....

 

 

Middagen hade varit jobbig för mig. Niall och Ellen kelade hela tiden och varje gång Daniella försökte ta min hand eller ge mig en puss på kinden så drog jag mig bara undan. Det var som att jag inte kunde vara hennes pojkvän längre, det gjorde bara ont i mig just nu. Jag reste mig upp och gick därifrån en liten stund och då märkte jag att Louis hade följt efter mig. 

 

 

Jag kände hur det högg till i magen när jag sagt det. Det här var fel, jag skulle inte vara tillsammans med Daniella, det var Ellen jag skulle vara tillsammans med. Tidigt imorgon hade dom sagt att dom skulle åka, jag måste vara på arlanda väldigt tidigt isåfall för jag måste prata med Ellen innan hon åker för annars är det stor risk att jag kommer förlora henne för alltid....

 

 

Jag stod och väntade lite på Niall innan vi skulle gå ombord planet. Det var mycket fans här så dom hade fått lite tid att skriva autografer och ta lite bilder men dom var nu klara och vi skulle precis gå in genom gaten när jag hörde någon ropa mitt namn och Eric kom springandes mot mig. Jag bad Niall vänta lite på mig och jag gick fram till Eric.

 

- Ja, jag har det, och har haft det sen vi skiljdes åt i Spanien...... 

 Detta är kapitel 24 av We are Beautiful, jag är ledsen att det tagit så sjukt lång tid att få upp det men har varit så trött och det har krånglat flera gånger när jag har försökt att lägga upp det. Men nu är det äntligen här och jag ska försöka få upp kapitlen oftare, men har man tre bloggar så försöker man hinna med alla tre men det ska bli bättre. Nästa kapitel 25 kommer på måndag senast och jag kan inte avslöja vad som kommer hända men har mycket ideer och inspiration så jag hoppas det ska bli många fler kapitel nu :) Hoppas ni gillar detta kapitel iallafall :)

 

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder medan jag såg Eric gå sin väg. Det var som att mina ben var fast limmade i marken. Jag sjönk ner på marken och jag kände bara hur ett par armar la sig runt mig. 

 

 

Jag kände hur jag fick stöd av Louis att ta mig upp på benen igen. Han tittade lite försiktigt på mig innan han torkade mina tårar. 

 

 

Jag gick till killarnas svit och jag hade ont i bröstet. Jag fattar inte varför Eric inte kunde lyssna på det jag sa. Jag älskar honom och ingen annan. Han borde lyssnat. Och nu är han borta....

 

Jag hade gått tillbaka till Ellens rum och jag packade ihop mina saker för att åka tillbaka till Sverige. Det gjorde ont i hela kroppen när jag tänkte på hur hon och Harry hade kramat varandra och hur dom hade varit mot varandra det hade gjort så ont och att bilderna av det inte kunde komma ur mitt huvud gjorde inte saken bättre. Det knackade på dörren och jag gick för att öppna och där stod Louis.

 

Mina misstankar hade inte varit så fel ändå. Jag hatade mig själv för det jag gör just nu men jag kan inte vara tillsammans med Ellen just nu. Jag älskar henne mer än något annat men som det ser ut just nu så kommer det inte räcka för att vårat förhållande ska hålla helt enkelt....

Jag kunde inte sluta gråta och Niall satt och försökte trösta mig så mycket som det bara gick. Ingen kunde förstå varför Eric bara dragit från mig sådär, men jag förklarade varför och Harry blev lite irriterad på Eric. 

Louis kom sen tillbaka in till killarnas svit och jag såg på honom att han varit och pratat med Eric. Jag svalde klumpen i halsen och hoppades att han fått Eric att stanna. Han gick fram till mig och tog mina händer. 

Jag nickade bara till svar och kände hur allting inom mig bara sjönk till botten. Mitt hjärta var krossat och jag hade förlorat den personen som jag ville vara med. Jag önskar bara att han förstod hur mycket jag faktiskt ville ha honom......

Det har gått ett helt år sen Eric och jag gjorde slut i Spanien och mycket har förändrats i mitt liv. Jag hade flyttat till London, för kärleken. Jag hade börjat umgås allt mer med killarna i 1D och förälskat mig i Niall, och för att vara nära honom så flyttade jag till London. Jag hade hört massor om Eric, han hade gått vidare också och idag var jag tillbaka i Sverige med killarna för dom hade en konsert här. 

Jag var lite nervös inför att vara tillbaka för jag visste ju inte om jag skulle krocka ihop med Eric eller inte. Jag satt och bläddrade igenom en tidning på vårat hotell rum och jag fick en chock när jag såg bilden på Eric och hans nya flickvän. Men texten gjorde att jag tappade andan. " Eric Saade förlovar sig med flickvännen ". Det gick en kall känsla i kroppen på mig. 

Jag tog på mig skorna och gick ut från hotellet. Jag mådde illa och kände mig yr. Förlovad? Jag förstod ingenting. Jag gick i mina egna tankar när jag krockade med någon. 

 Detta är kapitel 23 av We are beautiful. Jag hoppas ni ska tycka om det! Förlåt förlåt förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft det ganska jobbigt just nu men nu är det här :) Kapitel 24 kommer senast på söndag 😊 Jag kan inte avslöja vad som händer då men det blir lite spännande 😊 Tack för att ni väntat! 💕

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

Jag hade räddat Louis, det kändes ganska overkligt faktiskt.Men också att jag träffat honom igen, det trodde jag aldrig men hur ska jag kunna berätta för Eric att dom är här och att jag känner dom. Men det jobbigaste av allt var att förklara mitt förra förhållande med Harry.....

 

Ellen hade inte kommit tillbaka till hotellet efter att hennes arbetspass slutat. Jag förstod ingenting, hon kan ju vara med Zac men hon lovade ju att komma tillbaka så fort hon var klar. Den här resan börjar kännas som ett misstag, jag har ju aldrig chansen att få träffa henne. Jag gick ut från rummet och gick ner till poolområdet för att leta efter Ellen och då såg jag henne. Dom satt i soffgruppen ute vid poolen, hon och fem andra killar. Det högg i mitt bröst. Jag gick ändå fram och fick då se vilka det var. 

 

 

Jag kände hur den där stora klumpen i magen växte sig större och större. Jag vill inte vara svartsjuk men jag tycker bara att hon borde vilja umgås med mig också och inte bara jobba och umgås med andra. Jag sa ingenting på hela vägen tillbaka och jag sa ingenting heller innan vi kröp ner i sängen tillsammans. 

 

Jag la mina armar runt henne och släckte sen lampan. Hon verkade somna ganska fort men inte jag. Jag var fortfarande irriterad och jag ville egentligen inte vara det mot Ellen men det gick helt enkelt inte att sluta vara det. Men efter en stund somnade jag också. 

 

Jag vaknade före Eric och gick upp för att göra mig i ordning. Eric hade varit så konstig, nästan sur. Det kan väl inte vara för att jag varit med Louis och dom andra igår? Jag hade totalt glömt bort att jag skulle träffa Eric direkt efter mitt pass. Men nu ska vi umgås, allihopa. Jag bytte om till min engelska flaggan mönstrade bikini och ett par vita jeans shorts och en vit spets top över. Jag satte upp håret i en lite slarvig tofts och gick sen ut till Eric som fortfarande låg i sängen och sov. Jag satte mig på sängkanten och smekte försiktigt Erics kind. Han rörde sig lite och öppnade sakta ögonen och log mot mig. Han försökte sen dra ner mig i sängen men jag drog mig ur hans grepp och han tittade oförstående på mig.

 

 

 

Jag tog min väska och gick ut genom dörren. Jag orkade inte med Eric när han blir så sur, och på vadå? Att jag vill träffa vänner som jag inte sett på väldigt länge. Det gjorde mig väldigt irriterad faktiskt. Jag mötte sen upp killarna och gav dom alla varsin kram innan vi åkte ut med båten. 

Jag vet att jag varit orättvis mot Ellen men jag kunde inte kontrollera mina känslor. Det var som att det bara var andra som hon ville umgås med hela tiden, aldrig mig. Det började kännas som jag inte kände på riktigt. Hon hade inte sagt någonting om hur hon känner 1D killarna och hon bara körde på hela tiden, vi kanske inte passar ihop så bra som jag hade hoppats på. 

Jag hade tagit på mig ett par mörka jeans shorts och en ljus blå jeans skjorta med ett vitt linne under. Jag stod på balkongen och såg ut över poolområdet och försökte se mot havet också. Jag ångrade det jag sa till Ellen, så otroligt mycket, men jag ville vara med henne, jag behöver inte bara umgås med hennes vänner. Jag blir så arg på mina egna tankar när jag tänker så om hela grejen med Ellen. Jag gick sen in och tog på mig skorna innan jag gick ner och ut från hotellet. Jag gick mot hamnen för att se om dom kommit tillbaka ännu. 

Och när jag såg dom komma av båten så ville jag skynda på stegen men jag stannade när jag såg Ellen och Harry. Hon gav honom en kram och han gav henne en puss på kinden. Mitt hjärta gick i tusen bitar, jag ville bara springa därifrån men Ellen hade sett mig och gick fram mot mig.

 

 

Jag hade fått ledigt i en vecka så vad passar då bättre än att åka till Ellen. Hon har ingen aning om att jag kommer så jag hoppas hon ska bli lika glad att se mig som jag kommer bli att se henne. Jag hade fått hennes rumsnummer efter mycket övertalning i receptionen och nu var jag på väg till hennes rum. Vi pratade i telefon hela tiden och det var faktiskt väldigt fint och hon hade ingen aning om att jag snart var utanför hennes dörr. Jag knackade på dörren och log för mig själv.

Jag ställde sen in min väska i sovrummsdelen av rummet och packade upp lite innan jag bytte om till mina badbyxor och tog sen på mig ett svart linne och jag gick ut på balkongen såg Ellen stå vid sin badvakts stol och det kom fram en kille till henne och jag kände hur det sved till i hjärtat. Jag vet att jag inte borde bli svartsjuk för en sån sak men det blev jag iallafall. Men jag försökte tänka bort tanken. För Ellen skulle väl inte...Nej...eller?

 

Jag gick upp till livräddarstolen för att byta av Zacks pass och han log lite försiktig mot mig. Zack var jätte snäll och han var en bra vän här nere. 

 

Zack gav mig en kram innan han gick iväg. Jag satte mig och tittade på alla i poolen och jag såg sen Eric komma ut från hotellet och jag log mot honom och vinkade. Han vinkade mot mig och han såg nästan lite nere ut. Jag förstod inte riktigt varför. Och det jobbiga var att jag inte kunde fråga heller eftersom jag måste vara här. 

 

Jag ryckte på axlarna till Eric för jag visste inte varför chefen var så otrevlig. Men han kunde vara ganska sur ibland och jag fick fortsätta att jobba medan Eric låg på en solstol lite längre bort och jag fick verkligen anstränga mig för att inte titta åt hans håll. Men jag var väldigt glad att han var här.....

 

Ellens chef var ju allt annat än trevlig. Han hade bara kört iväg mig därifrån och det störde mig faktiskt ganska mycket. Men huvudsaken var att inget hände med Ellen. Jag skulle möta henne nu vid poolen och jag hade blivit lite sen men nu var jag på väg. Jag kom ut springandes och sprang mot poolen och hoppade i. 

 

Jag la mina händer under hennes rygg och drog henne runt i poolen och hon skrattade jätte mycket och vi hade det jätte roligt tillsammans. Så roligt och mysigt att vi inte hörde att någon kom.

 

Jag förstod ingenting. Vem var killen egentligen? Jag gick med Ellen iallafall och vi gick upp till hennes rum och vi bytte om innan vi la oss i henne säng. Hon låg lutad mot mitt bröst och jag lekte med henne hår. Men jag kunde fortfarande inte få ur den där killen från mitt huvud. Jag hade ju sett honom med Ellen tidigare.

Hon la sig till rätta i sängen innan hon sa god natt och jag släckte lampan. Jag kröp närmare henne och la min arm runt hennes midja och eftersom den här dejten inte blev som vi tänkt får jag försöka göra något nytt imorgon. Jag kom på en ide och det ska funka. Hoppas jag tänkte jag innan jag också somnade. 

Jag hade lite ledigt innan jag skulle gå på mitt pass. Men jag hade inte sett till Eric på hela förmiddagen. Det var nästan som han undvek mig. Jag hoppas det inte handlar om dejten och att vi blev tillsagda. Men min chef visste ingenting om det iallafall och det var väldigt mycket tur för visste han skulle jag få sparken. 

Eric hade verkligen gjort det jätte fint och vi hade det jätte mysigt. Vi gav varandra vindruvor, godis, och skålade i champange. Det kändes som jag var i paradiset med honom. Jag önskade vi alltid kunde ha det såhär. 

Jag kände mig som världens svikare mot Eric som hela tiden var tvungen att gå. Jag skyndade mig att byta om och sen satte jag mig i stolen och tittade ut över poolen. Jag såg någon som hoppade i poolen och det kändes som det fanns något bekant med honom men när jag sen såg hur han viftade med armarna så förstod jag att något var fel så jag hoppade ner från stolen och snabbt i poolen och hjälpte honom upp.

Jag la honom på marken och gjorde hjärt-lugn räddning på honom och då hostade han upp vatten som han fått i sig och tittade på mig. Jag fick en chock när jag såg vem det var. 

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

Eric la försiktigt sim hand runt min nacke ovh flyttade lite på mitt hår. Kyssarna blev allt mer intensiva och jag la mina händer i Erics hår. Han lyfte sen upp mig och jag korsade mina ben runt hans midja. Han la mig sen ner på sängen och jag drog av honom hans tröja. Han rörde sina händer mot min mage och jag la mina mot hans rygg. 

 

Han tog sen av min tröja och hans varma kropp nuddade min. Det var som att han var glödhet. Vi kysstes mer och Eric kysste min hals och jag stönade till. Vi hjälptes sen åt att ta av varandras kläder för att sen ha sex. Det var helt fantastiskt. 

 Detta är kapitel 20 av We are beautiful. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt och 10 0000 biljoners förlåt igen för att det tagit så lång tid att få upp kapitlet. Men det har hänt en del i mitt liv och tyvärr har bloggen blivit lidande för det. Huvudvärk har också satt stopp men nu ska jag skärpa mig ordentligt. Kapitel 21 kommer på onsdag. Behöver en dag extra att skriva på :) Men då kommer ni bla få veta vem som knackar på Ellens dörr? Vad händer i Spanien? Vem är det hon träffar helt oväntat? Och varför blir Eric så svartsjuk? Kommer deras förhållande verkligen hålla för fler prövningar? Det och mycket mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer på onsdag 😘

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

Ellen nickade och vi gav varandra en sista kyss innan hon la sig ner igen och somnade om. Jag la min arm runt hennes midja och gav henne en puss på axeln. Jag var lite orolig för att hon drömt om mig, när hon skrek mitt namn. Men det kanske bara var något konstig dröm helt enkelt. Jag la mig till rätta och somnade jag också.

 

 

Efter drömmen som jag haft med Eric och James så förstod jag att det inte kunde fortsätta såhär, eller det förstod jag innan också men om det som hände i drömmen också händer i verkligheten så kommer jag bryta ihop. Så nu var det dags att prata med James och förhoppningsvis ska han förstå. Jag knackade på dörren och tog ett djupt andetag innan dörren öppnades och James log stort mot mig. 

Jag tog av mig skorna och hängde upp jackan. Vi gick in till hans kök och jag satte mig på en av barstolarna som fanns vid köksön och jag visste inte hur jag skulle säga det här till honom. 

Jag tog på mig skorna och jackan igen innan jag gick ut genom dörren. Det sved inom mig nu när jag sårat James för det var det sista jag ville göra. Men nu var det redan gjort. Jag gick mot bussen när min mobil började ringa. Jag såg på displayen och det såg ut som ett utländskt telefon nummer. 

Det hade jag totalt glömt bort. För några veckor sen så skickade jag in ett mejl till ett hotell eller clubhus i Barcelona där jag sökte jobbet som badvakt. Jag behövde extra pengarna. Jag hade inte träffat Eric när jag sökte och jag vill ju såklart fortfarande ha det. Modelljobben är inte så många och jag jobbar extra på Kicks så jag kommer ta det här, och det är bara för 2 månader. Det är ju inte långt, eller?

Ellen hade precis kommit hit och jag hade dragit ner henne över mig i sängen och vi skrattade bara. Även fast vi just träffats i morse så hade jag saknat henne så otroligt mycket. Hon betyder allt för mig verkligen. Jag gav henne en kyss och strök sen undan en hårslinga från hennes ansikte och hon satte sig upp bredvid mig. Jag satte mig halvt upp och lutade mig på armen när jag såg henne.

Jag skyndade mig till dörren och öppnade och där stod Ellens vän, Jenny. Jag kände igen henne från grillfesten och hon gick bara rakt in i lägenheten. 

 Erics Perspektiv

Jag ville ropa efter henne men det var som att rösten inte kom fram. Så jag sprang ikapp henne istället och tog tag i hennes hand och hon vände sig om mot mig och jag rörde försiktigt hennes kind och la sen min hand runt hennes nacke och gav henne en passionerad kyss. Det kändes som allting bara försvann runt omkring oss och jag var så glad att få vara nära henne igen. Vi släppte sen varandras läppar och hon tittade på mig.

 

Ellen log mot mig och vi gick sen för att ta dom sista bilderna. Men det kändes hela tiden som det var någonting som gjorde Ellen så ledsen. Jag förstår att det inte kan vara lätt att berätta för James men jag vill inget mer än att få vara tillsammans med henne igen. Och även om det betyder att jag måste få henne att krossa någons hjärta så....är det nog....på ett sätt värt det....

 

Jag stod utanför James lägenhet och jag skulle ringa på dörren men jag visste inte vad jag skulle säga till honom. Jag tycker ju så mycket om honom och att bara säga att det är över det känns så hårt. Jag ringde sen på dörren och James öppnade. Han gav mig ett stort leende och gav mig en kyss innan han släppte in mig. 

 

Jag nickade och tänkte bara hur fel han hade. Varför måste jag vara så feg? Det var ju bara att säga som det var, att jag älskar Eric. Men jag kunde inte göra det, tänk om....tänk om jag aldrig klarar det?

 

Det ringde på dörren och jag skyndade mig dit för att öppna och Ellen såg med lite ledsen min mot mig och jag förstod att hon sagt som det var till James. Jag kramade om henne och gav henne en kyss. Hon tog sen av sig skorna och hängde upp jackan innan hon följde med in till vardagsrummet. Vi tittade på varandra och jag log mot henne. Hon var så fantastiskt vacker. 

 

Jag la försiktigt min hand runt hennes nacke och flyttade lite på hennes här och vi kysstes mer passionerat. Hon la sina händer i mitt här och jag ryste till och vi backade mot väggen. Ellen stod mot väggen och jag la mina händer mot hennes höfter och hon rörde sina händer under min tröja och jag tog snabbt av den och kysste sen försiktigt hennes hals och lyfte upp henne mot mig och hon la sina ben runt min midja. 

 

Jag la sen försiktigt ner henne på sängen och jag la mig över henne. Hon rörde sina händer mot min rygg och jag la min ena hand mot hennes mage och tog försiktigt av hennes tröja. Hon tittade lite mot mig och log stort. Jag var så glad och lycklig just nu. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra våra andra kläder och hade sen sex. Vi stönade tyst och hade det helt fantastiskt tillsammans.

 

Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade fått låna ett av Erics linnen som jag låg i. Jag höll min arm över hans bröst och han smekte försiktigt min rygg. Allting hade kunnat varit så fantastiskt om jag inte hade den där stora svarta klumpen i magen. Eric trodde nog att jag pratat med James men jag kunde inte. Jag vet att det var dåligt gjort men jag kunde bara inte.

 

Jag nickade lite och han gav mig en puss på pannan innan han släckte lampan. Jag vände mig om och han la sin arm runt min midja. Jag log lite innan jag förstod att Eric somnat. Jag själv kunde inte sova överhuvudtaget. Det värkte i hela bröstet på mig, hur korkad är jag? Två killar samtidigt....jag är ju inte liten längre när man kunde vara tillsammans med många på dagis. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Men någonting måste jag iallafall göra...jag låg och tänkte länge innan kroppen tillslut sa ifrån och jag somnade jag också.

 

Jenny visste hur allting låg till och hon försökte förstå vilken mardröm jag satt fast i. Jag hade inte sagt som det var till James och samtidigt går Eric och tror att jag gjort det. Jag kände mig bara som en dum person, en elak människa just nu. 

 

Vi stod och kysstes en stund och tillslut sa hostade Jenny till och jag släppte James och då såg jag Eric stå en liten bit bort. Det var som jag ville svimma och sjunka under jorden på samma gång. Han såg så besviken och ledsen ut. Vad hade jag gjort? Jag såg hur han gick iväg och jag sa till James att jag var tvungen att gå och sprang det snabbaste jag kunde efter Eric men det var som att det var lönlöst. Ju mer jag sprang desto längre ifrån honom kom jag. Men sen stannade jag och Eric vände sig om mot mig.

 

 

Detta är kapitel 18 av We are beautiful. Förlåt om det blev kort och tråkigt. Också förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft världens skrivkramp och ingen inspiration alls. Jag har gjort allt för att få den tillbaka men det har gått trögt men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Jag ska skärpa mig nu. Kapitel 19 kommer tidigast idag(lördag) annars kommer det på söndag. Och då kommer ni bla. Få veta om Ellen säger sanningen till James? Varför måste Eric och Ellen vara ifrån varandra så länge och kommer kärleken verklige hålla på avstånd? Vad händer egentligen på en fest som Jenny ordnar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer tidigast idag(lördag) och senast söndag. 

 

TUUUSEN tusen tusen tuuuuusen miljoners miljarders triljarders tack för allt ett fantastiska stöd och fina vackra och underbara kommentarer! Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har alla er och det är ni som gör det möjligt för mig att ha bloggen! Utan er skulle den aldrig finnas!! Tack! Ni är dom bästa som finns!!!

 

Love you all! Älskar er alla av hela mitt hjärta!! Elsker Er!!!! 💕💕💕❤️❤️❤️

 

 

 Ellens Perspektiv

 

 

Jag skyndade mig ner för trapporna och jag såg på Ellen och hon började somna flera gånger men jag fick hålla henne vaken så gott jag kunde hela tiden. Jag la ner henne i baksätet på bilen och åkte så snabbt jag kunde till sjukhuset och jag ringde samtidigt till polisen som jag försökte hålla Ellen vaken och köra bilen. Det gällde verkligen att ha full koll på allting. 

Hon sa att jag skulle stanna där tills dom tog kontakt med mig igen. Jag la sen på och lyfte upp Ellen i famnen igen och skyndade mig in till sjukhuset. Jag sprang fram till receptionen och dom tittade chockat på oss.

Jag satte mig på en av stolarna som fanns där och väntade på att undersökningarna skulle bli klara när Krister från polisen kom fram till mig. Jag reste mig upp direkt och bad mig komma med honom. 

Jag väntade lite till innan Eva kom ut och hon berättade att Ellen nu får dropp och att allting betyder på att hon lider av chock trots allt. Febern är hög och dom gör allt för att få ner den. Jag svalde hårt när jag hörde det här. Men dom sa också att hon sov just nu och att jag borde komma tillbaka någon annan dag. Men jag fick gå in snabbt till henne och säga hej då. 

Hon vred sig lite grann och jag log mot henne. Jag hoppas att allting ska bli bra igen. Jag gick sen ut från hennes rum och stängde dörren. Sen gick jag ner mot bilen igen och när jag satte mig bakom ratten och körde hemåt så önskade jag bara att dom ska få tag i Aron och att jag och Ellen blir tillsammans igen. Och att allt blir som vanligt...

Allting som hänt kändes som en mardröm. Och nu drömmer jag om det på nätterna också men även fast dom tagit fast Aron och jag är frisk igen så känns det som det ändå gnager inom mig. Jag och Eric var ute och gick på en promenad för jag behövde röra lite på mig. Jag förstod vad han ville prata med mig om men jag vet bara inte hur jag ska kunna säga som det är till honom.

 

 

F*n! Jag vet nu att hon lever och att det är Aron som håller henne men inte vart hon är någonstans. Jag sprang in till polisstationen igen och bad om att få prata med Kristian men dom sa bara att det inte gick men jag gav mig inte så jag gick in till hans rum iallafall.

 

 

 

 

 

Jag följde med honom och gick sen ut från stationen. Det här är inte sant, dom verkar ju inte vilja tro mig överhuvudtaget. Men nu är frågan hur jag ska göra med Lucy. Om jag undviker henne så kan hon misstänka något men träffar jag henne så kan hon få för mycket information. Men hon kan ju faktiskt veta vart Ellen är. Imorgon måste jag jobba i studion men om jag bestämmer ett möte med henne och sen inte kommer, kanske kan jag följa efter henne? Och har jag tur leder hon mig till Ellen. Precis, jag vet hur jag ska göra nu.....

 

 

När Aron hade kommit in och tagit mobilen så hade han gett mig en örfil. Jag vet inte hur jag ska fortsätta orka med det här. Jag mådde inget bra längre. Jag hade ont i hela kroppen och hade hostat väldigt mycket och nu började det kännas som jag börjar bli sjuk. Jag gick sakta upp mot dörren och knackade trött på den och Aron låste upp den och såg irriterat på mig.

 

 

Jag kurade upp mig i soffan och tog filten som låg på soffan och la den över mig. Jag frös och mådde bara sämre och sämre ju mer tiden gick men Aron vägrade lyssna. Mobilen hade han tagit så jag kunde inte ta kontakt med någon överhuudtaget. Hoppas bara att Eric inte träffar Lucy fler gånger nu för hon är inte alls bra honom eller någon annan heller. Jag la mig ner i soffan och drog filten ända upp till hakan och började hacka tänder för jag kunde inte sluta frysa. Om jag bara kunde komma ut......

 

 

Jag hade fått vara väldigt smart när jag frågade om Lucy ville träffa mig. För började hon misstänka att jag har någonting på gång så skulle hon aldrig vilja träffa mig. Men jag hade parkerat bilen en liten bit härifrån och jag gick med snabba steg fram till henne och log. Hon gav mig en kram och jag besvarade den. 

Vi köpte varsin vatten och satte oss sen vid ett av dom avskilda borden. Vi pratade om lite allt möjligt och jag försökte att nämna Ellen lite ibland men hon blev stelare och stelare ju mer jag pratade om det. Jag måste få veta vart Ellen är nu och den enda som vet är ju Lucy.

Nu vet jag precis vart hon ska gå. Hon kommer gå till Aron och berätta vad hon hört från mig och jag ska följa efter henne. Jag tog det sista av mitt vatten och gick sen snabbt ut från fiket och jag såg Lucy gå iväg. Jag gick direkt efter henne men jag fick gömma mig några gånger så hon inte skulle se mig. 

Men tillslut så kom hon fram till ett stort våningshus. Det såg nästan ut som det inte bodde någon kvar här men jag gick in genom porten efter Lucy och läste vilka som bodde här och det fanns ett namn som stack ut, nämligen Arons namn. Jag gick upp till våningen där han fanns och lyssnade försiktigt vid dörren.

Jag visste det. Jag hörde sen skor som gick mot dörren så jag sprang upp en trappa och gömde mig medan jag tittade ner mot dörren. Både Lucy och Aron kom ut från lägenheten. Dom verkade prata lite men sen gick dom därifrån. Aron låste inte dörren vilket jag tyckte var lite konstigt men jag smög mig försiktigt ner igen och jag hörde porten gå igen och jag passade på att smyga mig in till lägenheten.

Jag såg mig omkring och hittade sen en dörr som såg ganska annorlunda ut. Jag kände på dörrhandtaget men den var låst. Det måste vara här inne som han har Ellen. Jag tittade efter en nyckel men jag hittade ingen. Jag måste få upp dörren men hur, jag letade efter något att bryta upp dörren med och när jag hittade det så bröt jag upp dörren. 

Hon svarade mig inte och hon tittade lite trött på mig och jag rörde försiktigt hennes panna. Hon var glödhet och hon såg att frysa. Hon hade ju jätte hög feber ju, vad har han gjort mot henne egentligen?

  

Men jag kunde inte sluta tänka på Ellen. Om jag bara visste vart hon var och hur hon mår.....

Jag vaknade sakta av att jag låg på en soffa. Jag minns knappt någonting om vad som hände mer än att jag gick ut från porten och att någon tog tag i mig. Jag försökte dra mig upp från soffan och ställa mig upp men allting snurrade runt mig så jag satt kvar en liten stund innan jag tillslut reste mig upp. Jag försökte hitta min mobil men min väska var borta. Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget men den var låst. Jag bankade och slog hårt på dörren när någon vred om låset och kom in och stängde igen dörren.

Aron såg på mig med arg blick när han svarade i telefon. Jag visste inte vem han pratade med men det lät som det handlade om allt det här. Men när jag hörde ett bekant namn så var det som att kroppen blev till is. 

Lucy....min bästa vän var med på allt det här. Hon försökte få Eric att inte tänka på mig mer. Hur kunde hon göra såhär mot mig? Om jag någonsin kommer härifrån så ska jag aldrig mer se henne. Det här trodde jag aldrig om henne...om jag bara kunde varna Eric.....

Jag och Lucy satt i hennes soffa och pratade om allt möjligt. Hon var väldigt trevlig när man lärt känna henne och jag förstår varför hon och Ellen är bästa vänner. Men jag tittade sen på klockan och såg att hon började bli sent. 

Jag förstår mig inte på vad som hände med Lucy helt plötsligt. Först var hon helt inne på att gå till polisen men hon var inte lika på där heller. Det känns nästan som att det är något konstigt med hela den här grejen men jag inbillar mig säkert bara. Huvudsaken är att Ellen kommer tillbaka. Och att jag får polisen att förstå det också.....

Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....

 

 

Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag kände mig bara så ensam. Jag tittade ut genom fönstret och såg Eric gå till sin bil. Då såg jag personen igen. Jag orkar inte mer. Jag hoppade till när det ringde på dörren och jag gick sakta för att öppna.

 

 

Jag förstod ingenting. Vem skickar blommor till mig? Jag såg sen att det fanns ett kort i och jag läste det. Det stod " Du är mitt öde. Kram Beundraren". Det sved inom bröstet på mig och jag skyndade mig till telefonen och slog Lucys nummer och ringde henne direkt. Jag grät i telefon och hon lovade att komma hit. Jag önskar jag inte hade kört bort Eric bara....

 

 

Jag sparkade av mig skorna och gick in till lägenheten för att sen sätta mig i soffan. Jag slog på tv:n och zappade mellan kanalerna. Jag tittade egentligen inte men det var för att kunna glömma Ellen som jag gjorde det. Även fast jag inte tror att någon förföljer henne så måste hon inte vara så hård mot mig och stöta bort mig. Jag har ju inte sett någonting själv så för mig är det som att det inte hänt.

 

 

 

 

Jag la ifrån mig mobilen och la mig sen för att fortsätta se på tv men jag kunde inte släppa tankarna på Ellen. Om jag bara kunde få det ogjort. Jag vill tro på det hon sa men varför kan jag inte göra det...?

 

 

Jag och Lucy satt på min säng i våra pyjamaser och pratade. Hon trodde mig iallafall och jag kände mig trygg med att hon skulle stanna här i natt. Jag ville verkligen inte vara ensam just nu. Blommorna jag fått låg i papperskorgen och Lucy tyckte jag skulle gå till polisen för att anmäla det här men jag ville inte. Jag hade ju ingenting att komma med.

 

 

 

Vi skrattade och jag hade glömt förföljaren för en stund. Det kändes faktiskt väldigt bra. Men även om jag inte tänkte på personen längre så fanns det ändå en del av det i mitt bakhuvud. Jag hoppade till när det lät ifrån postfacket och Lucy tittade lite nervöst på mig och jag gick ut till ytterdörren och såg att det låg 10 brev på golvet. Jag tog upp dom och gick in till Lucy och kastade dom på sängen innan jag satte mig ner igen.

 

- Men, vad...vad är det här? sa Lucy och såg förvånat på mig 

Mitt hjärta frös till is. Det var inget brev det var bilder av mig och Eric. Det fanns hur många som helst och Lucy såg med rädd blick på mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna och sen hittade Lucy en lapp med texten "Vem ska nu vara din pojkvän?". Jag kan inte ha det såhär mer. 

Lucy kom närmare mig och kramade om mig medan tårarna rann ner för mina kinder. Om ändå Eric hade varit här. Lucy såg på mig och jag kröp sen ner under täcket och Lucy släckte lampan och vi somnade. Eller Lucy somnade men jag var vaken. Det var som att varje gång jag slöt ögonen så såg jag personen framför mig. Men tillslut fick jag bort tankarna på personen och somnade jag också. 

Jag var på väg till danslokalen för att träna inför Lotta på Liseberg när Lucy kom gående och jag sprang över till andra sidan gatan och gick med snabba steg efter henne tills jag kom ikapp henne. 

Aron? Men varför skulle han göra livet till en plåga för Ellen? Jag förstår det inte. Jag gick sen mot danslokalen och jag ringde på Ellens mobil men hon slog bara bort mig. Jag antar att hon inte vill prata med mig just nu, om hon någonsin vill det igen. Och imorgon ska jag träffa henne igen för videopremiären. Det här kommer inte bli bra. Jag ringde igen och den här gången svarade hon. 

Det här går verkligen bara rakt utför. Vad sjutton ska jag göra nu då? Vad jag än gör så vill hon inte prata med mig. Jag vill ju inget hellre än att få prata med henne och träffa henne. När jag kom till danslokalen så var jag inte glad men fick ändå försöka spela glad. Men jag vet inte hur jag ska klara av att träffa Ellen imorgon, tänk...tänk om det blir bråk...?

Jag var på väg till videopremiären och jag var sen. Jag tog snabbt Nina nycklar och väskan över axeln och låste dörren innan jag sprang ner för trapporna. Jag hade inte tänkt något mer på den där personen som följt efter mig. Det kändes som personen måste gett upp. När jag öppnade porten och gick ut så kände jag hur någon tog tag i min arm och la sin hand över min mun och drog med mig bakåt. Jag försökte göra motstånd och komma loss men personen hade för hårt grepp om mig. Personen satte mig i en bil och slog till mig så jag svimmade och det är allt jag minns.....

Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms. 

Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......

 

Jag ångrade mig direkt när jag låtit Ellen gå iväg så jag skyndade mig mot andra hållet så jag kunde stanna henne. Jag såg inte Aron någonstans så jag antar att han gick någonananstans helt enkelt. Men jag skyndade på stegen och precis när jag kom i kapp henne så vände hon sig om och sen tillbaka mot mig och såg skräckslaget på mig. 

 

Ellen verkade lite stel och konstig. Det var som hon var rädd för någonting men jag förstod inte vad. Hon hade frågat mig om jag sett någon men det fanns ju ingen där bakom henne. Allting var bara så konstigt helt enkelt. Jag körde henne hem och stannade sen bilen utanför. 

 

Hon gick sen ur bilen och jag såg på henne medan hon gick till porten och hon öppnade sen dörren för att gå in i huset. Jag startade sen bilen och körde därifrån. Jag tycker så mycket om henne och jag hoppas det inte är något jobbigt som hon tänker på för hon verkade så rädd förut. Men det kan väl inte vara så att det är någon som....nej, nu inbillar jag mig bara. Fast det kanske inte vore så konstigt ändå. Nej, hon är inte förföljd. Det kan hon inte vara helt enkelt. Eller?

 

 

Jag var ute och sprang mig vanliga runda och den här gången så fick jag den där konstiga känslan i kroppen igen. Jag vände mig om och såg en kille springa efter mig med sin svarta luvtröja uppdragen över ansiktet. Jag stannade till och då sprang han förbi mig som om ingenting hade hänt. Jag måste vara överansträngd eller någonting för jag ser ju hela tiden någon som jag tror följer efter mig det är inte möjligt änns. Jag sprang sen vidare och när jag kom fram till porten så fick jag syn på killen igen. Det gick en kall kår genom kroppen och jag skyndade mig upp för trapporna och in i lägenheten.

 

Jag låste dörren bakom mig och sen gick jag mot fönstret för att se om han fortfarande stod där men det fanns ingen där längre. Börjar jag se i syne nu också? Vad är det för fel egentligen? Jag skakade bara på huvudet och sen gick jag in till badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig en pyjamas och satte mig i soffan med lite ben och Jerry glass. Det var ganska mysigt att vara ensam en stund men jag saknade samtidigt Eric väldigt mycket.

 

 

Jag tog upp mobilen och svarade direkt utan att titta på nummret.

 

 

Sen hörde jag bara hur någon la på luren och jag hade panik i hela kroppen. Jag hade inte fel, det är någon som förföljt mig och nu har den personen mitt telefonnummer. Fast tänk tänk om det var Eric som ville skoja. Jag tog upp mobilen och ringde Eric.

 

 

 

- Haha, okej, jag kommer direkt sa Eric och vi la sen på
 

Jag blev mer och mer rädd. Då hade jag inte inbillat mig att någon hade följt efter mig för det var just det som någon hade gjort och det gjorde mig nervös. Men om jag hade sätt hans ansikte så hade det här inte behövt vara så jobbigt men det är det och det gör mig nervösare. Så jag hoppas att Eric kommer snart....

 

 

Vi låg i Ellens säng och jag höll bara om henne. Hon hade varit så otroligt nervös och rädd när jag hade kommit hit. Hon sa att någon följt efter henne och ringt till henne. Men när jag kommit hit så var det ingen här och det hela känns lite konstigt. Men jag kommer stötta henne oavsett om det faktiskt är någon som följer efter henne eller inte. 

 

Jag gav henne en puss på huvudet och jag tänkte fortfarande på vad hon sagt tidigare. Jag...jag kan inte tro det bara. Alltså jag förstår inte varför just Ellen skulle vara förföljd? Jag menar är det någon hon känner eller bara en galning eller både och? Eller så är det kanske ingenting. Jag vet inte vad jag ska tro egentligen och det gjorde mig bara mer förvirrad.....

Jag satt och blev sminkad för nästa plåtning och det hade gått jätte bra nästan hela dagen och jag hade inte känt mig iaktagen på hela dagen och det kändes så fantastiskt bra. Det går inte att beskriva helt enkelt. Jag gjorde ett ombyte till en lila munkjacka och ett par jeans shorts för att sen gå till fotografen och vi började på en gång. 

Jag stannade till och fotografen försökte prata med mig men jag såg och hörde inte vad han sa. När jag sen kom tillbaka till verkligheten igen så såg han oroligt på mig.

Jag nickade till svar och vi fortsatte med plåtningen men ju längre det gick och ju mer ombyten vi gjorde så såg jag honom hela tiden. Han vinkade mot mig och jag såg inte hans ansikte ännu. Han hade luvan nerdragen och jag fick panik. Jag satte mig bara ner på marken och tårarna började rinna igen. 

Jag skyndade mig att byta om och jag skyndade mig till bilen och körde hem direkt. Det värkte i hela bröstet och det var som att jag höll på att bli galen. Tänk om....tänk om det är det jag håller på att bli.....

Jag hade tänkt överraska Ellen på hennes plåtning idag och när jag kom dit så parkerade jag bilen och gick ner mot platsen där dom plåtade men dom höll på att packa ihop allting. Jag förstod ingenting. Dom skulle ju inte vara klara förens 1 timme ju. Jag gick snabbt fram till en av killarna och frågade efter fotografen. Dom visade vem det var och jag gick snabbt fram till honom.

Jag skyndade mig sen att åka till Ellens lägenhet. Det här håller på att gå för långt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för allt det här verkar så konstigt. Jag parkerade bilen utanför och sprang sen upp till lägenheten och ringde på dörren. När ingen öppnade så kände jag på dörren och den var öppen. Jag gick in till lägenheten och Ellen sprang fram till mig och kramade om mig. Jag kände hennes tårar mot min kind.