saadestorie

    

---

 Detta är kapitel 35 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog sån tid att få upp det men visste inte hur jag skulle få till slutet sen hade jag världens migrän i söndags så det var därför det dröjde extra länge. Men kapitel 36 kommer tyvärr inte förens på onsdag för idag(tisdag) ska jag på nyårsfest så tyvärr kommer inget kapitel då men redan på onsdag kommer fortsättningen och då kommer ni bla få veta vem som Lovisa mötte? Varför blir Eric orolig när Lovisa dröjer? Hur utvecklas Eric och Alices vänskap? Varför blir Lovisa så svartsjuk? Och på vem? Blir det en pojke eller flicka? Och varför söker Lovisa upp Gabriel igen? Det och mycket mycket mycket mer samt massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer på onsdag :)

GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA LÄSARE! DET HÄR ÅRET HAR VARIT FANTASTISKT OCH MYCKET AV DET TACK VARE ER! TACK FÖR ATT NI HÅLLER BLOGGEN LEVANDE! 

HOPPAS 2014 BLIR LIKA FANTASTISKT!! ❤️

 Lovisas Perspektiv

Jag skakade av ilska i hela kroppen. Hur kunde jag änns vara vän med henne förut? Det är faktiskt rent otroligt. Jag gick in till trapphuset och gick upp för trapporna och låste upp dörren och Daniella satt vid köksbordet och åt flingor. Jag la väskan i hallen och satte mig framför henne. 

 

Jippi. Nu kommer mamma och pappa hem. Bråket kommer bli ett faktum och jag hade läxor. Jag tittade på böckerna som låg på skrivbordet men jag orkade inte med dom just nu så jag la mig på sängen och somnade till i några timmar. 

 

 

Jag satt just nu och fick lite puder på mig och snart skulle jag byta om till kläderna jag skulle ha på videoinspelningen. Det knackade på dörren och Tomas tittade in.

 

Jag bytte om och berättade om mig och Lovisa. Jag berättade också att hon var gravid och Tone blev jätte glad för våran skull. Det kändes nästan lite skumt att både jag och Tone skulle få barn men väldigt roligt förstås.

 

Jag var verkligen glad att Tone var här. Både jag och Lovisa hade det tufft med vad tidningarna skrev just nu så det kändes bra att ha någon som man kan ha roligt med och inte tänka på tidningarna. Men jag saknade Lovisa hela tiden. Jag ville bara åka hem och vara tillsammans med henne men videon måste göras. Jag gav klartecken att jag var redo och vi började spela in.

 

Mina föräldrar hade väckt mig när dom kommit hem och dom hade bett mig komma in till köket och dom hällde upp te men jag ville inte ha något. Jag tog ett glas päronsaft istället och såg på mina föräldrar. Dom såg allvarliga ut och jag förstod att det nu skulle börja.

 

Jag hörde hur mamma och pappa sa någonting ute i köket men jag orkade helt enkelt inte lyssna på dom mer. Det finns gränser för mig också och den gränsen hade gått för länge sen. Jag borstade tänderna och bytte om till en tshirt och ett par korta shorts. Jag stod och tittade på mig i spegeln och även fast jag bara var i vecka 9 så hade jag fått en liten bula. Det kändes overkligt men på samma gång helt fantastiskt. Jag gick in till mitt rum och kröp ner under täcket när min mobil ringde. 

Jag la mobilen på nattduksbordet och ställde sen klockan så jag skulle komma upp imorgon bitti. Jag vände mig sen om och la min hand på magen och tänkte " God natt söta" innan jag drog täcket upp över mina axlar och somnade. 

Jag hade blivit klar ganska sent i natt men jag hade inte åkt hem utan jag hade faktiskt åkt hem till Lovisa. Hennes pappa hade öppnat och han såg väldigt trött ut men jag log bara innan jag gick in till Lovisas rum och kröp ner bredvid henne. Och nu hade hennes alarm ringt men hon ville inte gå upp ändå. Jag la min arm över henne och började kyssa hennes hals.

Jag låg kvar i sängen och såg i smyg på Lovisa när hon tog på sig kläderna. Hon tog ett par gravidjeans och ett linne med spets på kanterna och man kunde se hennes bula i den men hon var bara vacker när hon visade det. Sen tog hon på sig en större luvtröja och gav mig en kyss innan hon satte upp håret i en lös toffs. 

Jag gick sen ner till bilen och startade den och jag såg Lovisa komma ut från huset och hon gick mot bussen. Jag log för mig själv när jag såg henne men sen körde jag i väg till kontoret för att möta upp Tomas. Men när jag kom dit så tittade han inte speciellt glatt på mig. Jag förstod ingenting. 

Jag hade tagit bussen till skolan men fick gå den sista biten och när jag gick förbi fiket så stannade jag till och såg på löpsedelarna. Jag kände hur det högg till i hjärtat. Det stod " Nya flickvännen Gravid. 1 år tillsammans nu är flickvännen gravid. Eric Saade är snart pappa! Eric Saade ska snart ha barn tillsammans med nya flickvännen. Erics Manager säger: Lämna Eric ifred! ".

Jag ville kräkas på gatan och det kände som alla stirrade på mig. Vem kan ha läckt det här? Jag drog upp luvan på tröjan och skyndade mig till skolan och när jag kom in dit så tittade folk och viskade om mig. Jag gick till mitt skåp och skulle ta mina böcker när min klassföreståndare kom fram till mig. 

    

 

Jag slog igen dörren bakom mig och jag försökte att andas lugnt. Jag trodde hon skulle förstå men där misstrodde jag mig verkligen. Nu väntar bara nästa utskällning från pappa. Han kommer inte heller bli speciellt glad. Jag gick in på Twitter och kollade lite. Jag hade fått 30 nya följare och jag blev faktiskt lite förvånad. Men sen när jag läste många av tweetsen som folk skrivit så förstod jag varför.

 

 

Jag mådde illa igen när jag läste allt det här. Jag undrar hur Eric skulle känna och reagera om han sett det här. Nu kommer tidningarna få veta det här också. Vi har försökt hålla oss borta från det och inte lagt upp bilder på instagram med oss eller någonting men nu kommer det som mamma sa hända. Bara Eric står ut med det. 

 

Jag satt i en tidningsintervju och jag svarade på det som inte har privat och det gick faktiskt bra. Jag hade dock läst mina tweets och det kändes lite jobbigt att läsa allt det där. Jag älskar mina fans, det gör jag verkligen men när det blir privat så vet jag inte hur jag ska bete mig riktigt.  Men nu fokuserade jag på intervjun och tänkte samtidigt på Lovisa. Jag hoppas det gått bra när hon berättade för sin mamma.

 

Jag höll på att bli riktigt irriterad. Jag sa att jag inte ville prata om det och ändå gör dom det. Tomas kom springandes efter mig och stannade mig och jag såg lite irriterat på honom.

 

Jag stod kvar och kände hur irriterad jag blev att dom inte kan låt mitt privatliv vara. Men dom vet inte att Lovisa är gravid iallafall. Då skulle det bli ännu mer skriverier men jag tänker iallafall inte låta dom få veta om det. Der hoppas jag på iallafall.

 

 

Jag tog upp min mobil och tittade vad det stod för nummer och det var min mamma som ringde. Och jag svarade direkt.

 

Jag satte mig framför henne igen och nu frågande dom inte mer om mig och Lovisa. Jag ville inte prata om det. Men det verkar redan vara ute om oss för flera frågor mig om det på Twitter och instagram.  Det ska bara bli skönt att få träffa Lovisa sen och försöka glömma det här för en sekund.

Min mobil pep och nu satt jag vid datorn. Det var från Twitter och instagram som det pep. Det kom nya följare och kommentarer så nu hade jag bestämt mig för att göra min instagram privat för jag orkar inte med allt jagande. Facebook var helt knäppt med. 100 vänförfrågningar. Nu förstår jag hur Eric har det tänkte jag och skrattade lite för mig själv.

Jag hörde hur det ringde på ytterdörren men mamma hann före och öppnade. Sen kom Eric in på mitt rum och la sina armar runt min midja och kysste min hals. 

Vi valde en film och jag tryckte i den. Sen la jag mig bredvid Eric i sängen och han la en filt över oss och la sin arm över min midja försiktigt. Jag hade berättat för honom hur mamma reagerat tidigare och han kunde förstå henne på ett sätt men det här är mitt och Erics barn ingen annans. Mamma får säga vad hon vill. Men såhär blir det. Och Eric kommer bli världens bästa pappa det vet jag. Men det här med skola och journalisterna? Kan vi klara det?

Lovisa var nu i vecka 9 och vi hade varit på vår första undersökning för en vecka sen och allting såg bra ut. Lovisa hade inte fått någon direkt mage ännu men hon kände sig ändå stor. Hon var så fantastisk och nu satt jag i en bil på väg mot musikvideo inspelning för nya videon "Boomerang". Men tidningarna ringde hela tiden. 

Det var som att dom inte förstod vad jag sa. Det stod om mig och Lovisa i skvallerpressen och i kvällstidningarna nu. Dom snackade om det i Vakna med NRJ. Det här börjar bli så otroligt påfrestande. Men ingenting om att vi skulle ha barn ännu iallafall men när dom förstår det så kommer telefonen ringa sig varmare.

Jag skrattade lite åt det som Tomas sagt åt dom. Han hade faktiskt rätt. Kunde dom inte bara skriva om det och låta mig vara? Kändisskapet har sina baksidor och det här är tyvärr en av dom. Men jag undrar hur det går för Lovisa i skolan. Speciellt när om dom läst tidningarna.

Det kändes precis som i den förra skolan. Alla stirrade på mig och jag förstod att dom läst om mig i tidningarna. Det var tur att jag hade Alice iallafall. Det var inte så lätt att vara 9 veckors gravid och stå ut med att alla stirrade på mig.

Vi hann precis innan läraren kom och vi satte oss bredvid varandra. Men lektionen blev ganska jobbig för alla viskade och kollade på mig hela tiden. Våran lärare Yngve blev väldigt arg och klappade händerna flera gånger och höjde rösten. Jag såg ner i boken hela tiden för jag ville inte få mer problem. Inte i skolan och definitivt inte utanför skolan heller....

Jag lutade huvudet mot bussfönstret när jag åkte hem från skolan. Det var helt sjukt hur man kunde vara såhär trött hela tiden. Jag kunde somna varsomhelst just nu. Men jag tryckte på stoppknappen så jag kunde gå av vid nästa stopp och jag såg några tjejer som tittade lite på mig och log stort. Jag log tillbaka och när bussen svängde in vid busshållplatsen så ställde jag mig upp och skulle gå ut när en av tjejerna tog tag i min jacka. 

Och jag drog åt mig armen och gick av bussen. Gråten var i halsen och jag skyndade på stegen den sista biten hem för att jag inte skulle behöva träffa någon mer. Men när jag kom upp på gatan där jag bodde hörde jag någon ropa mitt namn och jag vände mig om och såg Sandra. Perfekt, kan det inte komma en komet och slå ner mig nu också?

  

 

    

Jag hade precis haft spelningen och nu satt jag och signerade skivor. Det var väldigt mycket folk men det vara bara roligt. Jag skrev för fullt när min mobil ringde och jag kunde inte svara första gången det ringde men efter att det ringde en gång till så svarade jag.

 

Jag kände hur paniken spred sig inom mig och jag såg nervöst och stressat på Tomas. Jag måste åka men hur ska jag göra med signeringen? Jag ursäktade mig och reste mig från stolen och gick ner från scenen.

 

Jag flög nästan in i bilen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog när jag startade bilen och vi körde hem till Johnnys hus och ju närmare vi kom desto mer nervös för att det har hänt Lovisa någonting. Och har det hänt något så kommer jag aldrig förlåta mig själv. 

 

Johnny hade lagt undan min mobil och tvingade mig att sätta mig i soffan. Han var stressad och jag kunde inte sluta gråta. Jag var livrädd och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. 

 

Jag orkade inte göra mer motstånd nu. Det kändes hopplöst. Men när vi hörde hur dörrklockan ringde så reste jag mig igen. Han drog med mig ut till hallen och jag skakade fortfarande av rädsla.

 

 

Vi hörde hur dom bråkade där inne och jag kunde inte sluta oroa mig för Lovisa där inne. Speciellt inte nu när han hade en kniv. Polisen kom ungefär 10 minuter efter att vi ringde och dom öppnade dörren. Jag gick med in och såg Johnny hålla i Lovisa med kniven. 

 

 

Han tittade bara på mig och sen på polisen och han släppte Lovisa och hon sprang fram till mig och jag kramade om henne. Polisen tog Johnny och jag försökte trösta Lovisa så gott det gick. Hon var verkligen helt förstörd.

 

Vi åkte sen mot sjukhuset och Lovisa blev undersökt. Hon hade hamnat i en lättare chock och fått lite blåmärken. Men annars var hon helt frisk. Dom hade dock tagit lite blodprover och sånt också. Ren rutinsak. Men det kändes ändå jobbigt att se Lovisa komma ut från undersökningsrummet och hon såg helt likblek ut. Jag tog hennes hand och vi gick sen ut mot bilen och körde hem till henne.

 

Eric och jag låg på sängen och jag låg mot hans bröst. Jag blundade och Eric smekte mitt hår. Chocken hade lagt sig lite grann. Mina föräldrar hade fått veta allting och dom ville att jag skulle vara hemma från skolan i några dagar efter det som hänt. Men jag orkade inte känna hur jag ville göra med det just nu.

 

Jag somnade nästan på Erics bröst men började samtidigt må väldigt illa så jag fick springa in till badrummet. Jag spydde och jag var nästan helt svimmfärdig. Jag reste mig upp från golvet och gick sakta in till mitt rum igen.

 

Jag tittade lite mot dörröppningen och jag fick springa till badrummet flera gånger till och jag kände mig bara svag. Mamma trodde det kunde bero på chocken eller att jag höll på att bli sjuk. Jag trodde på det jag också. Men tillslut så bytte jag om till pyjamas och somnade för natten. 

 

Det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka i skolan efter allting som hänt för 3 dagar sen. Folk tittade på mig och det kändes som jag var tillbaka i min gamla skola där alla snackade om mig och Eric och Sandra. Alice kom fram till mig när jag var på väg till engelska lektionen och jag tittade på henne.

 

Vi gick till lektionen och vi satte oss bredvid varandra. Det kändes lite obehaligt när vi väntade på läraren för varje gång någon kom in så hoppade mitt hjärta till för jag trodde alltid det var Johnny. Men när Mackan kom in så gav han mig en arg blick och jag kände hur jag ville sjunka genom golvet. Han satte sig ner i bänken lite längre bort från oss men jag kände ändå sur han var på mig. Men när läraren kom in så försökte jag att inte tänka på Mackans bränande blickar mot mig. Även om det var svårt.

 

Jag var på väg till cafterian för att köpa en flaska med vatten för jag mådde fortfarande illa men när jag kom dit så kom Mackan och ställde sig framför mig och jag stannade till.

 

Jag kände hur tårarna började rinna och det sved hårt i mitt hjärta när han sa det. Det kändes som han hade rätt i det han sa. Det kanske var mitt fel trots allt. Jag torkade sen tårarna och gick in till fiket och köpte mitt vatten och sen när jag gick mot soffan som fanns i rasthallen när min mobil ringde och jag svarade direkt. 

 

 

 

Jag gick mot bussen och jag visste inte vad jag skulle göra mer. Det kändes inte bra att träffa Johnny och för tillfället kändes det inte bra att träffa Eric heller. Men jag tog bussen hem och när jag kom hem stod mamma i köket och jag gick ut till henne och satte mig på köksstolen medan hon lagade mat. 

 

Jag tog upp Pingu ur sin bur och la mig på sängen med honom på magen. Han kröp omkring men det kändes väldigt bra att ha honom här just nu. Det högg till i magen när jag tänkte på vad jag höll på med. Jag hade lovat att ringa Eric men jag pallade inte just nu. När jag låg där så knackade det på dörren och mamma tittade in.

 

Jag satte mig på golvet och nu rann tårarna ner för mina kinder. Det högg i mitt hjärta och jag visste inte ingenting längre. Jag ville inte känna såhär mer. Jag orkar inte det helt enkelt. Om jag bara kunde få vara kär i Eric och vara med honom och inte allt det här....

 

Lovisa hade inte ringt på hela eftermiddagen och kvällen. Jag förstår ju att någonting var fel men att det skulle vara med mig visste jag inte. Jag tog upp min mobil och ringde till henne på en gång.

 

Jag la ner mobilen på soffbordet och lutade mig tillbaka i soffan. Hade jag inte haft så mycket att göra just nu så skulle jag åka till Lovisa och prata med henne för hon lät ledsen och sen att hon sprang i väg sådär, nej, jag vet att det är någonting annat men frågan är bara vad?

Jag hade sagt till mina föräldrar att jag var sjuk för jag ville inte gå till skolan och träffa Johnny just nu. Så jag fick spela sjuk inför mina föräldrar och det verkade funka. Men jag hade också fått ljuga för Eric. Det kändes inte bra att göra det. Det kändes som jag hade dubbla lögner för honom nu. Jag låg i sängen när det ringde på dörren och jag reste mig upp ur sängen och öppnade dörren.

Vi la oss ner på min säng och Eric la sig över mig och vi började kyssas passionerat. Vi skrattade lite och jag kände hur fjärilarna i magen flög runt i min mage och jag förstod att det var såhär det skulle kännas. Nu måste jag bara göra ett avslut med Johnny så han förstår men det tänker jag inte tänka på mer just nu.

Hon stängde dörren bakom sig och jag väntade tills jag hörde hur ytterdörren stängdes och låstes innan jag hoppade ur sängen och gick fram till min garderob. Jag skrattade åt Eric och han skrattade tillbaka. 

Jag backade undan och det slutade med att Eric jagade mig i lägenheten och när han fick tag i mig så hamnade vi på min säng och han kittlade mig. Jag kunde inte sluta skratta. Det var helt fantastiskt. 

Vi kysste varandra för att försegla det avtalet och sen låg han kvar i min säng och tittade på mig. Han log och jag lekte med hans hår och jag kunde inte sluta le. Det var som att nu förstod jag vem jag verkligen älskar. Den som gör mig till världens lyckligaste. Det är Eric och ingen annan. Fina fina Eric. Jag tog ett djupt andetag och gav honom en lätt kyss innan jag blundade och jag somnade mot Erics bröst.

När Lovisa hade somnat så smög jag försiktigt därifrån. Det vore nog inte så bra om Lovisas familj såg mig här nu när dom tror att hon är sjuk. Men det hade varit en helt fantastisk dag idag. Det var som första gången vi träffades. Första dejten tillsammans. Jag kände hur jag hade fjärilrar i magen och jag kunde inte sluta le när jag gick ner för trapporna och hoppade in i bilen. 

Jag körde mot en skivsignering och jag sjöng högt och skrattade för mig själv i bilen. Dom som såg mig i bilen måste trott att jag varit galen. Men det var jag inte. Jag var bara så otroligt kär i en underbar tjej. När jag kom fram parkerade jag bilen och Tomas stod och väntade på mig. 

Jag gick en annan väg och vi fick vänta en stund innan jag kunde komma ut på scenen men när jag väl kom upp dit så var jag så taggad. Det var som jag hade 100 000 miljoners adrenalin i kroppen. Jag körde verkligen järnet idag. Och det var Lovisas kärlek som gjorde mig såhär. 

Jag hade tagit på mig ett par ljusa jeans, en zebra randig långärmad tröja och jag mådde lite bättre nu så jag hade fått ett ok av mamma att gå ut. Jag visste att jag var tvungen att prata med Johnny nu om jag ska kunna gå till skolan och det var just det jag skulle göra nu. Jag stod utanför deras villa och jag ringde på dörren. Jag svalde hårt när jag såg en skugga innanför glaset som fanns på dörren och Johnny öppnade. 

Jag hade panik. Han kommer hålla mig instängd här! Jag skyndade mig att ta upp min mobil och jag ringde Eric direkt. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Jag var rädd och vettskrämd. Jag tittade flera gånger så inte Johnny kom. 

    

  

 

 

Eric kom snabbt efter mig och han sa ingenting. Jag hade nästan sagt att pga att Johnny är kär i mig eller för att en del personer har sagt det till mig och jag ville inte göra Eric ledsen eller upprörd för någonting som inte är ömsesidigt. Han körde mig hem och stannade till utanför huset.

 

 

Vi gick upp till lägenheten och det var släckt så jag förstod att dom andra sov. Vi smög oss in till mitt rum och det var bara Pingu som var vaken. Eric kom närmare mig och gav mig en passionerad kyss.

 

 

Vi skrattade massor och sen kysste vi varandra passionerat. Vi hjälptes åt att ta av varandra våra kläder. Vi kröp in i varandras armar och sen somnade vi båda två.

 

 

Jag vaknade av att jag gäspade och sträckte på mig men när jag la min arm mot Lovisas sida av sängen så var den tom. Jag satte mig upp i sängen och hörde röster utanför dörren och jag gick upp och tog på mig min röda tröja och ett par svarta jeans sen gick jag ut till hallen. Jag såg Lovisa stå i köket och plocka fram frukost på bordet och jag smög mig fram mot henne och la sen mina händer runt hennes midja och kysste hennes hals.

 

Vi satt och myste och käkade frukost tillsammans med Lovisas familj. Men när Lovisas pappa kom in så tittade han lite konstigt på mig.

Jag satte mig sen i bilen och körde mot kontoret. Jag skulle signera massor med skivor idag och sen var det livestream på Communityt så jag hade att göra idag. Men tanken på vad Lovisa sa igår fanns fortfarande där. Vad menade hon egentligen med att det var hennes fel att Alice hånglade med Kevin? Jag förstod ingenting. Och jag vill helst fortsätta ha det så. 

Jag nickade bara och gick in till sovrummet för att byta om till ett par mörka slitna jeans och en tjock tröja för att sen gå ut till hallen och ta mig på skorna och min jacka. Jag tog min väska med nycklar och mobil för att sen gå ut genom dörren och skynda mig mot bussen. Jag hann precis med den och jag lyssnade på "Stay" på väg dit och jag log för mig själv. Jag älskade låten och den fick mig alltid att förstå vad lycklig jag är som har Eric.

Och jag vill aldrig förlora honom. Men när bussen stannade vid den hållplatsen jag skulle gå av på så skyndade jag mig ut och gick med snabba steg ner mot vattnet där Johnny stod lutade mot staketet. 

Jag fick panik i hela kroppen och det kändes som jag inte visste vad jag gjorde. Men jag knuffade undan honom och sprang det snabbaste jag kunde därifrån. Jag mådde illa och ville bara där ifrån. Vad hade jag gjort? Det fanns någonting inom mig som sa att jag ville vara med Johnny men det får inte vara så. Jag vill inte det! Jag måste träffa Eric nu. Det finns bara en för mig och det är Eric, det måste det vara.  

Jag satt och hade livestream på Communityt och det var alltid lika roligt. Det gick folk i bakgrunden och när jag hörde ytterdörren öppnas så tittade jag ut genom dörröppningen och såg Lovisa komma. Jag reste mig från stolen och gick ut till henne.

Jag satt kvar på stolen och förstod absolut ingenting. Jag fortsatte med livestreamen men det kändes bara konstigt alltihop. Varför hade hon sprungit ifrån mig? Hade jag gjort henne någonting? Jag tog en chockladbit och jag suckade djupt. Såhär hade vi det inte förut. Tänk om det är så att...nej, varför skulle vi det? Men tänk ändå om det är så att vi glider ifrån varandra....?

    

Vi hade satt oss i kanoterna och det gick inte sådär jätte bra för mig och Lovisa. Först snurrade vi bara runt och skrattade men sen när vi fick till det så kom det en motorbåt och körde förbi så det blev stora vågor och flera av dom andra kanoterna vinglade till men det var bara vår som välte och Lovisa simmade snabbt upp till ytan som jag.

Vi drog upp kanoten på land och det droppade från våra kläder. Jag log mot Lovisa och hon gav mig en kyss. Vi gick sen tillbaka till tältet och jag gick mot min väska och tält som jag inte fått upp ännu men jag bytte om till ett par torra kläder och sen kom Lovisa fram till mig med ett par jeans shorts och en långärmad ljusblå tröja och jag tog ett djupt andetag och log stort. 

Hon gav mig en macka och saft. Det var jätte mysigt faktiskt. Jag var glad att det bara var hon och jag just nu och ingen annan. Jag satte mig närmare henne och drog ner henne på filten och hon skrattade.

Sen gick vi bort mot mitt tält och vi hjälptes åt att få upp det. Och efter mycket om och men var det äntligen uppe och vi kröp in och bara myste tills dom andra skulle komma tillbaka. Men det skavde fortfarande i mig att hon måste sova i samma tält som Johnny, inte hela tiden då men lite. Tänk om han försöker komma nära henne igen? Nej, det gör han nog inte. Men tänk om?

Eftersom min och Lovisas kanot tur inte blev så lyckad igår så hade deras lärare bett Johnny att ta med henne ut. Det kändes lite i hjärtat när jag såg dom där ute men jag försökte tänka bort det. Jag såg Alice stå och titta på dom från bryggan och jag gick fram till henne. 

 Detta är kapitel 25 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men jag är sjuk. Jag har hög feber och hostar väldigt mycket. Så jag bloggar bara korta stunder. Jag hoppas ni förlåter mig för det! Kapitel 26 kommer inte förens på söndag. På lördag om jag är bättre ska jag på Jonas Gardell och idag(fredag) behöver jag vila mig lite. Så det kommer inte förens på söndag. Jag hoppas det är okej. Men i kapitel 26 så kommer ni bla få veta vad Eric tror? Stannar han kvar? Vad händer mer under klassresan? Kommer Johnny försöka komma nära Lovisa igen? Vad känner Lovisa för Johnny egentligen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 samt massor massor med kärlek! Kapitel 26 på söndag alltså. 

 

Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Eric och skrev "Kan inte äta lunch idag. Jag ska käka med några från min klass. På resturangen vid skolan. Vi får ses efter skolan. Älskar dig Puss Lovisa". Jag skickade iväg det och sen försökte jag komma in i gänget och det kändes faktiskt väldigt bra. Det här kommer nog inte bli en så dålig sista termin trots allt.

Jag och Lovisa skulle äta lunch tillsammans idag men nu hade hon skickat ett sms som stod att hon inte kunde äta lunch med mig idag. Jag var såklart glad att hon träffat nya vänner men jag saknade henne. Jag tittade lite på J-son och bestämde mig för att gå till resturangen. 

Jag hoppade sen in i bilen och körde mot skolan som Lovisa går i nu och parkerade bilen på parkeringen. Jag gick sen över skolgården och mot resturangen som Lovisa skrivit i sms:et och jag såg dom komma ut därifrån. Jag log mot Lovisa och hon kom snabbt fram till mig och kramade om mig och gav mig en kyss.

Jag vet inte varför jag fick den känslan men det kändes på något konstigt sätt som att jag och Lovisa höll på att glida ifrån varandra. Men jag inbillade mig säkert bara som vanligt. Jag gick tillbaka mot bilen och sen åkte jag tillbaka till studion men med en konstig känsla i magen. Vad den betyder vet jag tyvärr inte.

Vi hade bara en lektion kvar men innan jag hämtade mina böcker så gick jag till Johnny och ställde mig mot dom andra skåpen.

Han följde med mig till mitt skåp och jag tog snabbt mina böcker. Sen när vi gick mot lektionen så la han sin hand mot min rygg och jag vet inte varför men jag kände obehag över det. Varför gjorde hon så? Jag förstod absolut ingenting. Men när vi kom in till klassrummet tittade alla på mig igen och dom kaxiga tjejerna såg lite irriterat på mig men jag försökte bara ignorera dom. Det kändes också som att Johnnys handavtryck fanns på min rygg nu. Vad är det egentligen Johnny känner? Och för vem?

Jag gick upp mot Lovisa som stod och tittade ut genom fönstret och jag la mina armar runt hennes midja och skrattade. Dom andra satt i vardagsrummet men Lovisa hade gått undan lite så jag gick efter henne så vi fick en liten mysstund för oss själva.

---

 Detta är kapitel 24 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom i lördags men hann inte skriva klart det och jag har tränat dans hela söndagen så det var därför kapitlet kom sent. Men jag hoppas ni förlåter mig och tycker om kapitlet. Förlåt om det blev lite tråkigt. Kapitel 25 som kommer idag(måndag) kommer bli roligare. Då kommer ni bla.

 Få veta vad Eric svarar på Johnnys kommentar? Vart går klassresan? Och varför blir Eric så upprörd när han får veta det? Varför känner Lovisa sig splittrad med sina känslor? Och för vem har hon känslor tror hon? Det och mycket mycket mycket mer och massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 25 som kommer idag (måndag).