saadestorie

När jag äntligen kommit till dansstudion så gick jag mot danssalen där vi brukar vara för att träffa Sabina.Jag öppnade dörren och det var som att mitt hjärta sprack i tusen bitar när jag såg dom.

Tårarna rann hela tiden och jag kunde inte förstå hur jag kunnat vara så korkad?! Jag kom hem och packade ner lite kläder och saker till tvillingarna för att sedan åka till pappa och bo där ett tag. Jag orkade inte bry mig om Sabinas möte. Jag ville inte ha med någon att göra mer. Sanna kan ta min plats, då lär Eric bli glad iallafall.

Vad har jag gjort?! Jag har förlorat personen som jag älskar mest, och bara för att jag kysste Sanna för att bevisa att jag inte känner något för henne! Jag vände mig om och såg på Sanna såg helt likblek ut.

Jag tittade på ringen som Nilla gav tillbaka till mig. Jag är så dum! Jag ville lösa allt det här och så slutar det med att jag förlorar henne iallfall och allting är bara mitt fel.

Jag ringde på dörren och pappa öppnade och såg förvirrat på mig. Mina ögon var helt rödgråtna och pappa kramade bara om mig.

Jag vet att Nilla inte ville att jag skulle prata med Eric men jag måste få veta vad det är som hänt ingentligen. Jag har aldrig sett Nilla såhär ledsen förr, hon har gått igenom alldeles för mycket hemska saker och nu det här. När ska det ingentligen få ett slut? Jag ringde på dörren och Eric öppnade. Hans ögon var helt rödgråtna och jag förstod att det här är något han inte ville göra mot Nilla.

---

    

Vad snackade hon om ingentligen?! Ett brev? Jag gick vidare mot cafet men jag kunde inte släppa det hon sagt. Ett brev, åh, nej! Hon talade sanning. Eric fick ju ett brev för några månader sen som han bad mig kasta, det måste varit det hon menat. Men varför har han inte sagt något till mig om det? Jag kom till cafet och gick in med barnvagnen medans Elina fortfarande sov och Jamie lekte. Jag såg Matte direkt och gick fram till honom.

 

 

Jag började gå mot bussen för att åka hem och hämta min väska med danskläder. Jag hoppas verkligen att Matte har rätt i att Eric bara tyckt det inte var viktigt att berätta om brevet men det gjorde ont i hjärtat när jag tänkte på att Eric fick brev och även sms från Sanna. Jag hade nog inte brytt mig ifall det inte varit så att Eric faktiskt kysst henne en gång förr.

 

Nilla hade precis kommit och hon hade lämnat Jamie och Elina till Matte medans vi skulle dansa. Det var bara hon och jag nu innan Alex skulle komma hit. Vi repade inför en vårturné som skulle komma nästa år så det var verkligen hur kul som helst. Nilla kom ut från tjejernas omklädningsrum och hon var alltid så snygg.

 

 

Vi slog på musiken till "Imagine" och vi började skojdansa. Vi gjorde lite som i videon till "Imagine" och det var verkligen hur mysigt och romantiskt som helst. Men samtidigt kunde jag inte sluta tänka på att Nilla trodde att jag och Sanna har ett hemligt förhållande. Jag ville ju inte ha med Sanna att göra överhuvudtaget. Men det finns bara en sak att göra och det är att bevisa för Sanna en gång för alla att det faktiskt är Nilla som jag älskar.

 

 

Dansen hade gått väldigt bra och vi hade haft det väldigt roligt. Jag hade ställt Eric mot väggen om det här med Sanna men han säger att han rev sönder brevet och att han inte vill ha med henne att göra och jag måste våga tro på att det han säger är sant men det är samtidigt något inom mig som inte kan lita på honom till 100 %. 

 

 

Eric och jag kröp senare ner i sängen och jag låg som vanligt mot hans bröst och han lekte med mitt hår. Jag log mot honom och han mot mig innan vi gav varandra varsin god natt kyss och vi båda somnade.

 

 

 

Jag vände mig sakta om och fick se att Eric inte var där. Jag förstod verkligen ingenting. Vart var han? Jag kunde inte tänka mer på det utan fick helt enkelt gå upp och göra iordning tvillingarna för att åka till min pappa och sedan åka till danslokalen för att träffa Sabina. Men jag kunde inte sluta fundera på vart Eric tagit vägen?

 

 

Jag hade gått upp tidigt idag för att ta tag i det här med Sanna. Nilla sov fortfarande när jag gick upp och jag smög ut till köket för att ringa till Sanna.

 

 

Jag tog på mig mina ljusa jeans, svarta tshirt och min gröna kofta. Jag tittade på klockan och jag trodde att Nilla snart skulle vakna så jag smög ut ur lägenheten och gick snabbt ner mot bilen för att åka mot dansstudion och få ett slut på allt det här med Sanna och hennes lögner.

 

 

Jag stod och väntade på att Sanna skulle komma och jag blev mer och mer taggad för att få ett avslut på det här. Sanna ska inte få förstöra mitt förhållande med Nilla än gång till. Jag hörde hur dörren öppnades och jag vände mig snabbt om för att se att det var Sanna.

 

När vi kom till polisstationen så fick vi vänta en liten stund men när det väl var vår tur så gjorde mamma en polisamälan mot Peter. 

 

 

Hon fyllde snabbt i det och nu förstod jag verkligen att hon talade sanning. Jag log mot mamma och hon log mot mig. Vi fyllde i pappren och lämnade sedan in dom och dom lovade att hämta Peter senare idag och dom tog även bilder av hur mamma såg ut nu efter misshandeln. Jag var glad för att allting äntligen började få ett slut. 

 

 

Jamie och Elina hade precis somnat och jag satt nu i soffan och tittade lite på tv medans jag väntade på att Nilla och hennes mamma skulle komma tillbaka från polisen. Jag hoppas verkligen hennes mamma talar sanning nu för jag ser på Nilla att hon behöver sin mamma, speciellt nu när hon själv blivit mamma.

 

 

Jag gick för att öppna och jag hoppades verkligen det var Nilla men det vore konstigt om det var hon eftersom hon faktiskt har nyckel hit. Jag öppnade dörren och när jag fick se vem det var så ville jag inget hellre än bara stänga dörren igen.

 

 

Jag orkade inte med mer problem nu. Jag älskar Nilla och jag vill inte att någonting ska komma i mellan oss. Jag satte mig åter i soffan och jag hörde hur brevinkastet öppnades men jag orkade inte gå för att hämta vad det var som hade kommit ner genom brevinkastet.  Jag hörde hur dörren öppnades och jag reste mig upp från soffan igen.

 

 

Jag öppnade kuvertert och jag läste brevet som låg där i. Det var från Sanna. Såhär stod det i brevet.

 

Jag rev sönder brevet och kastade det i soporna. Jag ville inte ha fler brev från Sanna. Jag älskade henne inte ju, jag älskade Nilla, att jag kysste henne var ett misstag och ingenting jag ville göra igen. Jag ville bara komma bort här ifrån ett par dagar. Jag hörde att Nilla var kvar i duschen så jag bestämde mig för att ringa till Fredrik. Nillas pappa. Jag tror han kan hjälpa mig med en liten romantisk helg med Nilla.

 

Nilla kom ut från badrummet och gick snabbt in i sovrummet och jag sprang efter henne och la mina armar runt hennes midja. Hon hade handduken och underkläder på sig under och jag började kyssa hennes hals och jag var så lycklig som fick vara med henne.

 

 

Eric började kyssa mig på halsen och jag skrattade. Jag vände mig om och vi började kyssas. Vi släppte varandras läppar och han log mot mig och jag mot honom medans jag lekte med hans hår. 

 

 

Jag tog på mig ett linne senare och vi kröp ner i sängen för att sova. Eric la sin arm runt min midja och jag somnade nästan på en gång och det var så skönt att äntligen få sova efter en ganska lång dag. 

 

 

 

Jag tog på mig ett par korta svarta mjukisshorts och ett vitt linne. Eric tog två par väskor och jag såg att Jamie och Elina inte var hemma och då blev jag lite splittrad. 

 

 

Eric la in väskorna i backageluckan och jag satte mig i framsätet. Eric hoppade in i förar sätet och vi åkte. Jag hade verkligen ingen som helst aning om vart vi skulle men det var samtidigt otroligt spännande men samtidigt lite läskigt.

 

 

 

Sanna var verkligen en person som jag hatade. Hon försökte verkligen ta varje tillfälle hon fick för att försöka sno Eric från mig. Men nu hade hon iallafall gått och det var dags för att dansa. Jag hade inte dansat på nästan 6 månader men nu var det äntligen dags igen och det gick faktiskt rikigt bra. Vi körde på ett ganska bra tag innan jag fick sluta för att amma men det gjorde ingenting. Det var bara roligt att få vara igång igen.

 

 

Jag och Nilla hade precis skiljts åt utanför danslokalen. Nilla hade tagit bussen och jag hade tagit tvillingarna med mig för jag skulle planera för en liten överraskning ikväll och jag hade skickat Nilla till ett spa så hon får lite egen tid medans jag tar tvillingarna. Jag hade med mig ersättning om dom skulle vakna och vilja ha mat. Jag åkte först till ICA för att handla lite till middagen jag skulle göra ikväll. Jag tog ut tvillingarna och satte dom i kundvagnen med små nyfödda stolar på för att sedan gå runt och handla. Det var lite folk som tittade på mig och jag tror dom kände igen mig. 

 

 

Tjejen gick vidare och sen kom det inte fram så många fler men när jag var klar så packade jag in påsarna i bilen och satte i tvillingarna i sina babyskydd. Sen åkte vi till guldfynd. Ja, nu förstår ni nog vad det är jag planerar att göra. Jag ska nämligen fria till Nilla. Jag hade tänkt göra det ett bra tag nu men jag har inte fått chansen. Jag fick känslan av att jag ville fria till Nilla tidigt men det blev inte allvar förens jag trodde att jag förlorat henne. När vi kommit fram till gallerian där guldfynd låg så parkerade jag bilen och la i tvillingarna i sin tvillingvagn. Jag gick sedan in och den här gången hade jag tagit på mig en keps så folk inte skulle känna igen mig sådär direkt.

 

 

Jag packade in vagnen i bilen och satte tvillingarna i sina babyskydd ännu en gång för att sedan åka till Nillas pappas lägenhet för att lämna över tvillingarna. Och jag var verkligen helspänd på att se Nillas min när hon kommer hem ikväll. När jag kom fram till Nillas pappas lägenhet så stod han utanför och väntade på mig.

 

 

 

Eric hade varit så hemlighetsfull hela dagen och han hade även skickat iväg mig till ett spa så jag fick lite egen tid och vila upp mig. Det hade verkligen varit helt fantastiskt och nu hade jag precis kommit av bussen och var på väg hemåt. När jag kom till porten och gick upp för trapporna så kände jag mig hur pigg som helst. När jag öppnade dörren fick jag en chock. Det var rosenblad på golvet som en stig och levande ljus i nästan hela lägenheten. Jag tog av mig skorna och gick in till köket där Eric hade ställt fram levande ljus och gjort världens finaste middag.

 

 

Vi åt upp huvudrätten som Eric hade lagat och det var tapas och det var hur gott som helst och sedan blev det efterrätt och det var frukt som vi doppade i smält chockla och det var så gott. Vi hjälptes sedan åt att plocka undan och ställa in disken i diskmaskinen. När vi var klara gick vi och satte oss i soffan och Eric såg konstigt på mig. Som att han hade en hemlighet för mig. 

 

 

 

Vi stannade vagnen och Eric tog mig i sin famn och jag kände hur tårarna rann. Varför måste det alltid vara så mycket problem? Varför kan jag inte bara få vara med min familj ifred? Jag torkade mina tårar och vi gick sedan vidare för att träffa min pappa vid dammen. 

 

 

Vi gick i parken och vi fick bara stanna vid en parkbänk så jag fick amma både Jamie och Elina. Men sen somnade dom om i vagnen och vi gick vidare. När vi skulle gå ut från parken så kom dom igen. Mamma och Peter.  Jag såg hur pappas ögon svartnade och jag fick panik.

 

 

 

Jag skulle inte till studion idag men jag hade en överraskning till Nilla och därför var jag tvungen att säga att jag skulle till studion. Jag skulle nämligen be Nilla flytta ihop med mig. Jag hade varit och tittat på en större lägenhet där både vi och tvillingarna skulle få plats och jag ska fråga henne ikväll men innan dess behöver jag fixa lite saker. Nu skulle jag till mäklarfirman för att skriva på kontraket för lägenheten. Jag hoppas såklart på att hon vill bo med mig men jag var såklart lite nervös ändå.

 

 

När jag kom hem till mig la jag snabbt nycklarna i en ask och satte på en rosett. Jag log för mig själv när jag tänkte på hur Nillas min skulle bli när hon fick se nycklarna. Hon kommer nog inte förstå vad dom är till änn men det kommer bli en underbar kväll. Jag tog asken och nu skulle jag ta en promenad till Nilla, för kom jag för tidigt så skulle hon bli misstänksam. 

 

 

Jag hade precis ammat båda tvillingarna och bytt blöjor och nu låg dom i sina spjälsängar och sov som små änglar medans jag gjorde iordning maten för mig och Eric. Eric hade ringt för fem minuter sen och sagt att han var 1 kvarter bort och var här när som helst. Jag la upp maten och när jag gjort klart allting så ringde det på dörren.  Jag sprang för att öppna och jag kramade snabbt om Eric som kom in.

 

 

Vi åt snabbt upp maten och jag dukade av och Eric stoppade ner disken i diskmaskinen och jag satte mig ner i soffan för att vila. Eric kom och satte sig bredvid mig och jag såg att han höll något i handen.

 

 

Jag kunde verkligen inte vara lyckligare. Han hade köpt en gemensam lägenhet till oss och vi kunde flytta in när vi ville. Eric hade lite intervjuer imorgon och då fick jag ta hand om tvillingarna samt packa ner lite saker som skulle till vår nya lägenhet men det gjorde ingenting för jag var just nu världens gladaste tjej.

 

 

Jag och Eric höll på att packa ner lite av mina saker inför flytten. Tvillingarna satt i varsin babysitter och sov medans mamma och pappa packade. Eric var duktigare på att packa än mig men jag fick ju gå ifrån då och då för att amma men det gjorde ingenting. 

 

 

 

 

När jag kom till sjukhuset såg jag inte pappa på en gång men när jag väl såg honom så log han. Jag hoppas det betyder att det är bra nyheter. Jag gick snabbt fram till pappa och han gav mig en stor kram.

 

 

Vi stod kvar en stund och jag var verkligen hur glad som helst att min pappa äntligen var friskförklarad och jag var så glad att jag äntligen hade hela min familj. Pappa följde sedan med mig hem och vi berättade för en väldigt glad Eric. Men jag vet inte om han var mest glad för att jag kommit hem så jag kunde ge Jamie mer mat  eller om han var glad för pappa men jag tror han var glad för oss båda. Pappa började hjälpa Eric att packa medans jag satt i soffan med Jamie som åt. Jag hade verkligen fått världens absolut bästa familj.

 

 

Nilla och jag hade med oss våra tvillingar i varsitt babyskydd(bilbarnstol för nyfödd) och dom var nu 3 månader. Dom var hur söta som helst och personligheterna börjar komma mer och mer nu. Men idag skulle Nilla få dansa lite grann, magen hade återgått till det normala igen och hon såg verkligen fram i mot att få dansa lite igen. Jamie och Elina hade hörselskydd på sig för att inte bli berörda av musiken. Nilla bytte om inne i tjejernas omklädningsrum och jag hos killarna. Nilla hade tvillingarna hos sig. 

 

Jag kom ut till danssalen och när jag fick syn på vem som stod där så var det som att mitt hjärta frös till is. Jag hörde hur dörren till tjejernas omklädningsrum öppnades och Nilla kom ut med tvillingarna som låg och sov. Och hon ställde ner babyskydden vid den bortreväggen och vände sig sen om mot mig. Jag log försiktigt mot Nilla men när hon fick syn på personen jag med sett var det som att hon fick en chock.

 

 

 

Jag stannade kvar hos pappa en bra stund och jag var både glad och ledsen. När jag äntligen hittat min pappa igen så är han sjuk. Det är som att allting bara fortsätter att rasa för mig. Men jag hoppas han ska bli frisk för han är en del av min familj nu. Eric, pappa och tvillingarna är min familj och jag vill inte förlora honom.

 

 

När Nilla kom hit så såg jag att hon var ledsen. Tårarna  rann ner för hennes kinder när jag öppnat dörren. Vi gick in och satte oss i soffan och jag höll om Nilla.

 

Idag var det en ganska molnig dag men det gjorde inte så mycket. Jag var nu i 9 månaden och jag var stor. Jag låg inne på sängen och vilade när Eric kom in till mig och log. Eric hade tagit ledigt för tvillingarna kunde komma vilken dag som helst nu. Vi hade tagit reda på könen och det var en pojke och en flicka. Pojken ska få heta Jamie och flickan Elina. Vi var jätte spända inför att dom skulle komma nu och för jag ville inget hellre än att få ha mina älsklingar i min famn nu.

 

 

Vi låg kvar en liten stund och myste men när jag reste mig upp för att gå till köket så kände jag hur det krampade till i magen och jag förstod sen att vattnet gått. 

 

 

Äntligen! Nu var Jamie och Elina födda. Dom hade kommit med 20 minuters mellanrum och det var Jamie som kom först. Jamie och Elina Saade, födda den 17 April 2013. Nu låg dom båda på Nilla och sov. Eftersom Nilla inte fick ta Jamie direkt så fick jag hålla honom medans Elina föddes och det var den häftigaste känslan som jag någonsin känt. Dom hade båda mörk brunt hår och mörk bruna ögon och dom var helt fantastiskt söta.Nillas pappa var på väg hit för att träffa oss. 

 

 

Under förlossningen hade jag gråtit när dom äntligen föddes. Det var en så otroligt häftig känsla och jag kunde inte vara mer stolt över Nilla än vad jag redan är. Hon gjorde verkligen ett fantastiskt jobb.

 

 

Jag tog upp huvudet och såg mot dörren och Nillas pappa kom in. 

 

 

Han stog och höll i Jamie och tårarna började rinna. Hennes pappa hade börjat bli bättre och snart hoppades vi få ett besked om att han ska bli friskförklarad. Han hade köpt med sig varsin Nalle till tvillingarna och allting var bara så otroligt underbart.

 

 

Vi hade kommit hem för tre dagar sedan och idag var första dagen vi var ute och gick med tvillingarna. Dom låg nerbäddade i sin syskonvagn och sov. Vi skulle möta pappa i parken för att sedan gå en liten sväng. Eric sköt vagnen framför sig och jag var så glad. Vi gick en bra bit och det var riktigt fint vårväder.

 

 

 

 

Vi började äta av tacosen och det var hur roligt som helst. Eric och pappa kom verkligen bra överens och det syntes att pappa trivdes. Efter att vi ätit klart maten tog vi fram efterätten och fortsatte prata om allt möjligt och jag var så tacksam för att jag äntligen fått träffa min pappa igen. 

 

Vi satt kvar en bra stund och pratade och skrattade. Vi hade det verkligen hur roligt som helst. När klockan började närma sig tolv så gick pappa hemåt. Eric och jag gjorde oss klara för att gå och lägga oss. När vi krypit ner i sängen och jag la mitt huvud mot Erics bröst och han började leka med mitt hår. Jag log för mig själv och jag kunde inte sluta vara glad.

 

 

Vi låg och kysstes och myste en stund till innan vi båda somnade. Men jag drömde konstiga drömmar nästan hela natten. Det var om min pappa och hemligheten som Eric tror han har. Jag vaknade hela tiden av att jag var alldeles kallsvettig. Han kan inte ha någon hemlighet för mig, det kan han bara inte ha.

 

 

Jag hade precis kommit hem till Matte. Eric var i studion för att jobba med nytt matrial och han hade fått jobba hårt sen J-son fick veta att han rymt men dom hade även skrattat väldigt mycket. Jag hade försökt träffa min pappa i två dagar nu och han var alltid upptagen men han sa aldrig med vad och nu började jag med känna att han håller något hemligt för mig men jag vet inte vad. 

 

 

 

 

Jag var kvar hos Matte en bra stund innan jag skulle gå till Eric som satt i studion. Jag var verkligen hur nyfiken som helst på hur det hade gått för dom i studion idag. Men samtidigt var jag nervös inför det som Matte sagt. Jag menar, visst har jag en lite större mage än vad man ska ha för att vara i 2 månaden men det kan väl inte vara något som är fel elller?

 

 

Vi hade jobbat på riktigt bra idag och låtarna började komma bli riktigt riktigt bra men det var fortfarande lite fin slipningen kvar. Men jag väntade på att Nilla skulle komma hit. Jag saknade henne så mycket idag. Men jag hoppas hon inte är arg på mig. Jag menar jag sa ju faktiskt att jag tror att hennes pappa döljer något för henne. Jag är verkligen inte säker men det var bara en känsla jag fick. 

 

 

 

Jag gick snabbt till ytterdörren för att öppna till Nilla. Jag gav henne en kyss och en kram innan vi gick in till dom andra. Vi satte oss ner i soffan och J-son log mot oss för att sedan fortsätta fixa med musiken.

 

 

Jag blev faktiskt lite orolig för att Nilla ska söka upp sin pappa imorgon igen och fråga vad han döljer för henne. Jag är så rädd att hon ska bli sviken igen. Hennes mamma valde sin nya man istället för henne och hon blev misshandlad och uttnyttjad av sin styvbror, ska hon behöva genomlida något nytt med sin pappa också? Jag hoppas verkligen inte att det är något dåligt. Men något jag såg framimot var första ultraljudet imorgon. Men något jag också tänkt på är att Nilla redan fått en mage vid 2 månader.  Men det behöver ju inte vara något konstigt med det eller?

 

 

Vi hade nu varit på ultraljudet i ungefär 15 minuter och jag var verkligen jätte nervös. Barnmorskan hade inte sagt så mycket förutom att allting så jätte bra ut men dom skulle behöva kolla en sak till. Dom kollade hjärtljudet på barnet och när dom inte sa något blev jag bara mer orolig. 

 

 

Vi fick lite bilder när vi sedan skulle gå därifrån. Vi skulle få tvillingar! TVILLINGAR! Det var som att vi inte förstod någonting. Men vi var verkligen hur lyckliga som helst. Vi gick ut från MVC och jag skulle till studion och Nilla till sin pappa och vi gav varandra en kyss innan vi skiljdes åt och det var som att vi gick som på moln.

 

 

Ultraljudet hade blivit en chock för både mig och Eric. Jag väntade tvillingar, det var därför jag var lite större än vad man ska vara i 2 månaden. Det var bland det sjukaste jag varit med. Men jag var verkligen så underbart lycklig och glad. Men nu var jag på väg till min pappa. Jag ringde på och pappa öppnade dörren. Han såg förvånat på mig och jag log.

 

 

 

Det hade gått hur bra som helst och jag såg verkligen framimot att få lära känna min pappa och att han skulle få träffa Eric gjorde mig överlycklig. Dom kommer säkert komma sjukt bra överens. Men nu måste jag bara ringa Eric och se hur det gått för honom i studion.

 

 

Nilla hade fortfarande inte ringt så jag antog att det gått bra med hennes pappa men jag var samtidigt sjukt orolig för henne. Jag menar tänk om det inte gått bra. J-son märkte nog på mig att jag var orolig för jag kunde inte riktigt  koncentrera mig på vad vi skulle göra.

 

 

Jag sprang fram till mobilen som låg på bordet en bit ifrån studiobordet. 

 

 

ÅH! Nilla, ring nu! Jag kommer bli galen om du aldrig ringer mig. Jag satte mig med mobilen bredvid mig för att kunna vara nära den om det ringer igen. 

 

 

Den här gången kollade jag på displayen innan jag svarade och det stod "Nilla<33" och jag tryckte snabbt på svara.

 

 

Nu gällde det bara att få J-son att låta mig gå. Vi hade ju lite kvar att göra och speciellt nu eftersom jag försov mig i morse också. 

 

 

Jag visste inte hur jag skulle komma härifrån nu men när J-son vände sig om och såg mot datorn så fick jag en idé. J-son pratade med mig och jag svarade några gånger medans jag smög ut från studion. Och när jag väl kom ut så sprang jag det fortaste jag sprungit för att komma till Nilla innan J-son förstod att jag var borta.

 

 

Jag stod och väntade på att Eric skulle komma och när jag såg han komma springandes förstod jag ingenting alls. Jag log stort mot honom och han gav mig världens största och mysigaste kram. 

 

 

När vi sedan var klara bestämde Eric sig för att gå tillbaka till studion och jag började gå hem till mig. Eric skulle komma senare och min pappa skulle då komma vid 19.00 och jag hoppas Eric kommer tidigare vilket jag tror att han kommer göra. För jag var faktiskt väldigt spänd inför mötet för jag hoppas ju såklart att Eric och pappa ska komma bra överens.

 

 

Maten stod nu på bordet och pappa var på väg hit och jag var väldigt nervös. Eric hade kommit runt fem tiden och hjälpt mig med maten innan pappa skulle komma och det var såå mysigt. Och jag visste att jag behövde hans hjälp för är det något jag inte är bra på så är det att laga mat.

 

 

 

TUUUSEN TUUSEN TUSEN TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Utan er skulle inte bloggen finnas kvar! TUSEN TACK återigen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS!!

 

 

 

 

 

Nilla hade inte kommit ännu och jag började faktiskt bli orolig att det hänt något. Jag menar sist var jag sen till sjukhuset och då höll hon på att försvinna från mig igen och tänk om det hänt något den här gången med?

 

 

När jag gick ut från studion så började jag gå åt höger och jag såg inte Nilla någonstans. Men hon måste vara här. Jag gick en bit till när jag tyckte jag hörde någon ropa mitt namn. Jag började gå mot det hållet jag tyckte jag hört någon ropa mitt namn.  När jag kom till en gränd så fick jag syn på Nilla och en man som stod och höll fast henne.

 

 

Vi gick mot studion men jag märkte på Nilla att det var någonting mer än det som just hänt. Och hon ville ju faktiskt berätta något för mig men jag var tyvärr tvungen att gå tillbaka till studion annars skulle J-son bli sjukt irriterad på mig. Men jag hoppas inte det är något allvarligt som Nilla vill berätta för mig.

 

 

Eric och jag hade varit i studion nästan hela kvällen igår och när vi väl kom hem gick vi och la oss direkt. Så jag hade inte hunnit berätta för Eric att jag är gravid ännu. Jag visste inte hur jag skulle berätta det för honom heller.

 

 

Vi gick båda upp ur sängen och jag gick till badrummet medans Eric gick till köket för att göra frukost. När jag stod i duschen och såg på min mage så förstod jag att det var dags att berätta för Eric. Men hur skulle jag göra det? Jag gick sedan ut till Eric efter att jag tagit på mig mina mörka jeans och vita linne. Vi åt en snabb frukost och sen gjorde Eric sig klar för dagen. Han tog på sig sina ljusa jeans, mörk gröna kofta och ett svart linne under. 

Jag satt i soffan när han kom in i vardagsrummet igen och det var nu eller aldrig som jag skulle berätta för honom att jag faktiskt var gravid.

 

 

Jag satte mig mot väggen och kanade ner och jag kände hur mina tårar började rinna. Det var inte såhär det skulle bli. Jag torkade snabbt mina tårar och försökte lugna mig men jag var alldeles för ledsen. Det gjorde så ont i mig att Eric reagerade så chockat som han gjorde. Eller jag förstår honom men jag vet inte vad jag ska göra nu.

 

 

Jag var på väg hem efter att ha varit ute en bra stund. Jag hade behövt samla mina tankar när Nilla berättade att hon är gravid i 2 månaden. Men nu förstod jag iallafall varför hon mått så illa och varit trött hela tiden. Det värsta är om Nilla tror att jag inte vill ha barnet tillsammans med henne. Det vore hemskt. Jag ville ju det, jag vill vara en familj med henne och barnet men jag blev bara så chockad när hon berättade för mig. När jag kom hem och gick upp för trapporna och öppnade dörren så var det tomt i lägenheten.

 

 

Men jag fick inget svar. Jag gick in till köket och det låg en liten lapp på bordet. Jag skyndade mig att läsa lappen där det stod "Hej älskling! Förlåt att jag inte berättade igår. Jag har åkt hem till min lägenhet så du får vara ensam. Älskar dig! Din för alltid Nilla". När jag läste lappen så gjorde det ont i mig. Bara hon inte valt att göra något dumt nu. Jag skyndade mig att ta på mig skorna igen och sen sprang jag ner mot bilen för att åka hem till Nilla. Jag hoppas hon inte gjort något dumt nu.

 

 

När jag hade bestämt mig för att åka hem till min lägenhet så var det som att jag bara ville försvinna från allt som hade med Eric att göra. Även om han inte sagt att han inte ville eller ville ha barnet så kändes det som en spark rätt i magen när han bara gått sin väg. Jag satt nu hemma ihopkrupen i soffan och tårarna bara fortsatte att rinna. Jag älskade honom så mycket men varje gång ska något komma i mellan. Först Johannes, sen Sanna och nu är jag gravid och Eric kanske inte vill vara med mig för det. När ska allting bara få ett stopp.

 

 

Jag hörde hur posten kom och jag reste mig sakta upp för att hämta den och jag gick sedan ut till köket för att kolla igenom posten. Det var mest räkningar men det sista var ett brev. Jag förstod ingenting, vem skulle skicka brev till mig. Det stod ingen avsändare på baksidan så jag förstod inte vem det var ifrån heller. Jag sprättade sakta upp kuveret och tog upp brevet som låg där i och när jag läste första raden så fick jag en chock. Brevet var från min....pappa.

 

 

Jag stog kvar och bara stirrade rakt ut. Han kan väl inte ha...Nej, det är klart han inte kan. Eric älskar mig, varför skulle han då gå och kyssa henne?! En tjej han inte känner. Jag förstod ingenting. Det här var nästan värre än att bli knivstucken. Jag såg på Eric som log mot mig och jag log stelt tillbaka och jag kände hur det högg till i hjärtat.

Jag hade sett att Nilla pratat med Sanna och jag förstod att hon berättat om vad som hände mellan oss. Men det var faktiskt bara 1 kyss, ingenting annat. Och det betyde verkligen ingenting. Jag såg på Nilla och log men hon log stelt mot mig tillbaka. Jag förstod att hon visste.

 

 

Jag började gå mot Nilla och jag kände att jag började bli nervös. Om jag säger något om det som hänt så kanske hon blir ledsen, och om jag inte säger något så...ÅH! Jag vet inte, hur jag än gör så kommer jag såra henne. Och det är det sista jag vill.

 

Jag skyndade mig ut från lokalen och när jag kom ut på gatan så såg jag inte Nilla någonstans. Det var som hon hade gått upp i rök. Jag förstod ingenting. Jag sprang till bilen och nu var det bara hem till Nilla som gälde. Jag ångrade mig så mycket för det jag gjort men det var bara 1 kyss inget mer hände. Jag får inte förlora Nilla. Jag torkade snabbt mina tårar som rann ner för mina kinder medans jag åkte mot Nillas lägenhet. Jag hoppas verkligen inte att det är för sent.

 

 

Jag kan inte fatta att han gjort såhär mot mig. Jag trodde verkligen att han älskade mig och så går han och kysser någon annan. Medans jag ligger på sjukhuset till och med. Jag kan inte förstå hur han kunde göra såhär mot mig. Jag hade precis kommit hem och jag hade smsat Matte att jag behövde honom och han skulle komma  så fort han bara kunde. Jag satte mig i soffan och tittade på väggen. Jag kände hur tårarna strömmade ner för mina kinder och det kändes som att någon slitit ut mitt hjärta och sen trampat på det. Jag hade aldrig varit så ledsen i hela mitt liv.

 

 

Jag trodde det var Matte som kom så jag gick snabbt för att öppna dörren och det var inte Matte som stod där utan det var Eric. Jag ville bara dra igen dörren igen men han tog den före jag hann stänga den. 

 

 

Jag berättade det jag fått veta för Matte och han satt som en fågeholk framför mig. Han var chockad. Han trodde aldrig Eric skulle kunna göra en sån sak mot mig. Och han var inte den ända direkt. 

 

 

Jag ville inte ha med Eric att göra på ett tag nu. Han hade svikit mig och jag ville inte träffa honom just nu. Jag kan inte förstå hur han kunde, och när jag låg på sjukhus med?! ÅH! Eric, du ska inte vara en sån som kysser en annan tjej så varför gjorde du det!? 

 

 

Det hade gått fyra dagar sedan jag fick veta att Eric kysst en annan tjej. Det hade gjort så ont i mig när han berättade det. Men jag hade börjat komma över det, eller okej, vem försöker jag lura? Jag är helt förkrossad. Men jag skulle faktiskt ringa till Sabina idag för att se om jag kunde få ett nytt jobb. Jag orkade inte dansa med Eric just nu så därför ville jag dansa med någon annan.

 

 

Jag stängde dörren och gick in i köket med blommorna och satte dom i vatten. Jag såg inte kortet förens jag satte vasen på bordet. Jag tog upp det och det stod "Nilla, jag älskar dig! Kom till Grönan ikväll för jag vill träffa dig. Puss din föralltid Eric". Jag kände hur det högg till i magen när jag läste kortet och jag ville verkligen gå dit och träffa honom men samtidigt ville jag det inte. Jag valde att ringa Matte.

 

 

Jag går dit för att prata och lyssna på Eric, inte för att bli tillsammans med honom igen. Även fast jag ville bli tillsammans med honom igen men jag kunde inte. Jag älskar honom så mycket men jag vågar inte lita på honom igen.  Men jag ville ju inget hellre än att vara tillsammans med honom. Åh, vad ska jag göra?!

 

 

Jag hade kommit för ungefär en kvart sen och jag började bli väldigt nervös. Jag menar jag hade ju ingen aning om Nilla överhuvud taget skulle komma hit. Jag hade gjort allt för att prata med henne. Jag hade ringt, skickat sms och även mejlat men hon hade aldrig svarat och nu hade jag skickat rosor som bevis för min kärlek till henne. Jag älskar ju bara henne. Det som hände med Sanna var ingenting.  Jag stod vid Insane vid vattnet och  lutade mig mot staketet och jag väntade bara på att Nilla skulle komma nu.

 

 

Jag och Matte hade kommit till grönan för ungefär fem minuter sen och vi började gå mot Insane för det var där jag trodde Eric skulle kunna vara. Jag hade pratat om att jag älskat Insane så det var därför jag trodde att han stod där. När vi kom fram så såg jag hur Eric stod lutad staketet. 

 

 

Jag nickade bara till svar och började gå mot Eric. Det gjorde ont i mig när jag fick se honom stå där. Det var som att jag inte ville något hellre än bara krama om honom men jag kunde samtidigt inte.

 

 

Det värkte i bröstet och jag kände hur tårarna bara rann ner för mina kinder och jag tänkte inte änns på att vänta på Mattias utan jag ville bara ut från grönan så fort som möjligt. Jag sprang mot bussen för att komma hem för jag ville inte vara här mer. Jag älskar honom så mycket och så kan jag ändå inte förlåta honom. Varför måste kärleken vara en sådan pina?!

 

 

Jag skulle träffa Danny för första gången idag och jag var lite nervös, men inte för att träffa Danny utanför att jag kanske skulle stöta på Eric. Jag har inte hört något från honom på två dagar nu och jag började må riktigt dåligt. Jag saknade honom varje sekund och jag ville bara att han skulle ringa mig men samtidigt ville jag inte det. Jag skyndade mig sedan att byta om och gick in till dansstudion för att träffa Danny men när jag kom in var det inte bara Danny som stod där. Det var Eric också. Det var som att jag bara ville sjunka genom golvet. 

 

Vad gjorde Eric här? Jag visste ju att Danny och Eric var vänner men varför skulle han vara här just nu?

 

 

- Vad står det? sa jag och kände hur jag själv blev nervös

- Det står "Nilla Hansson, du är kallad till rättegången mot Johannes Karlsson" sa Nilla

- Åh shit, när är det? Sa jag

- om 1 vecka sa Nilla

- Jag följer med dig, det förstår du va? sa jag

- Jo men, jag vet inte om det är en offentlig rättegång sa Nilla

- Just det, men det kan man kolla upp, annars väntar jag utanför sa jag

- Har jag sagt att du är världens bästa pojkvän? Sa Nilla

- en eller två gånger kanske sa jag och skrattade

- då säger jag det igen, Eric Saade, du är världens bästa pojkvän sa Nilla

- Och du Nilla Hansson är världens bästa flickvän sa jag och skrattade

- När kommer du tror du? Sa Nilla

- Jag kommer nog om 2 timmar tror jag, och då kommer jag direkt hem till dig sa jag

- perfekt! Sa Nilla

- ses snart snygging sa jag och skrattade

- Ses snart snyggare sa Nilla och skrattade.

 

Vi la sedan på och jag hoppas verkligen att rättegången ska gå så bra som möjligt. Och jag hoppas också att den är offentlig så jag kan få vara med där. Men nu ville jag inte tänka mer på det, nu vill jag bara komma hem till världens underbaraste Nilla.

 

 2 timmar senare - Nillas perspektiv

 

 Jag väntade med spänning på att Eric skulle komma hem. Jag hade inte sett honom på ungefär en hel månad. Och mina stygn hade tagits bort för lite drygt 2 veckor sen och nu fanns det bara ett otäckt ärr där som jag skulle få leva med resten av livet. Men jag hoppas inte det ska bli något problem med scenkläderna och sånt eftersom många nog kommer titta på det ganska mycket.

 

 Knack knack knack

 

Jag sprang till dörren och när jag öppnade den och såg på Eric så var det som att jag inte kunde vara lyckligare! Jag kastade mig i hans armar och han lyfte upp mig och stängde snabbt dörren för att sedan gå in mot köket där han satte mig på köksbänken och tog upp mitt ben mot hans höft och vi kysstes som vi var utsvultna och det kändes så underbart att känna hans läppar mot mina igen.

 

 - jag har saknat dig så fruktansvärt mycket! Sa Eric och tog sina händer runt min nacke

- jag har saknat dig ännu mer! Jag är så glad att se dig sa jag och la mina armar runt hans hals

- det har inte varit lika roligt på turnén utan dig! Sa Eric och log

- på scen måste det väl varit roligt? Sa jag och log stort

- Ja, men inte att få sova ensam och bara sakna dig bredvid mig, ingen att gosa med i turnébussen sa Eric och gav mig en ledsen blick

- jag har saknat dig så mycket med! Jag har bara velat vara där med dig, ibland ville jag åka efter dig men eftersom du satt Matte på att underhålla mig så fick jag inte det sa jag och skrattade

- Åh, jag visste att jag gjort ett misstag där sa Eric och skrattade

- men vi får ta igen det vi missat nu sa jag och log flörtigt mot honom

- vad väntar vi på? Sa Eric och vi började kyssas igen och den här gången ännu mer passionerat.

 

Eric lyfte sakta ner mig från köksbänken och tog av mig mitt linne och jag tog snabbt av hans till vi stod framför varandra i bara överkroppar. Eric log mot mig och sedan gick vi in till mitt sovrum och han la mig snabbt ner på sängen för att sedan lägga sig över mig. När han tog sin hand mot min mage och på mitt ärr så reagerade jag lite men jag tror inte han märkte något. Vi hjälptes sedan av med dom andra kläderna för att sedan ha sex. Det var verkligen helt underbart.

1 1/2 timme senare - Erics Perspektiv

 

Vi hade fått på oss våra underkläder och Nilla hade fått tagit på sig mitt linne och hon låg lutat mot mitt bröst och jag lekte sakta med hennes hår och hon såg upp på mig och log. Jag log stort mot henne och jag var verkligen så lyckligt lottad att jag får vara tillsammans med just henne. 

 

- Vill du ha något? sa Nilla och såg på mig

- Mer än dig? sa jag och skrattade

- Haha, ja mer än mig sa Nilla och skrattade

- Nej, jag är mer än nöjd med det jag har sa jag och skrattade

- Är du redo för konserten i övermorgon? sa jag

- Mer än redo sa Nilla och log

- Du kommer vara fantastisk, och jag har saknat att få dansa med dig sa  jag och gav Nilla en kyss på pannan

- Och jag har saknat att få dansa med dig sa Nilla och gav mig en kyss

- Men det är något jag borde berätta sa jag och såg allvarligt på Nilla

- Shh...vi tar det någon annan gång sa Nilla och vi började kyssas passionerat och jag glömde totalt bort vad jag skulle säga till Nilla.

 

Jag och Nilla hade en riktigt myskväll tillsammans och jag var så lycklig med Nilla. Det är därför det är så jobbigt att berätta vad som hänt på turnén. Jag menar Nilla har redan haft det så jobbigt och jag vill inte krossa hennes hjärta för jag älskar ju henne och det var ett misstag. Och jag menar, det var bara en kyss. ÅH! Varför hade jag varit så korkad?

 

2 dagar senare - Konserten börjar - Nillas Perspektiv

 

- HUR LÅTER STOCKHOLM!!!! ropade Eric och vi dansare stod lite längre bak på scenen

- AAAAAHHH ropade publiken och alla log

- Nu tycker jag vi ska ge en stor välkommen tillbaka applåd till Nilla! sa Eric och hela publiken applåderade till mig och det var en så sjuk känsla men samtidigt en väldigt rolig känsla.

 

3 timmar senare - Eric och Nilla är på efterfesten - Nillas Perspektiv

 

Vi hade det hur kul som helst på efterfesten och jag hade varit lite nervös inför att visa mitt ärr på scenen men det var ingen som brydde sig eller änns tänkte på att jag hade det så det var väldigt skönt faktiskt. Jag och Eric var tillsammans nästan hela tiden men det var någon tjej på efterfesten som jag inte sett förut. 

 

- Eric, får jag prata lite med dig? sa Alex och kom fram till mig och Eric

- Måste du? Jag har det så mysigt ju sa Eric och skrattade

- Ja, sorry, kom nu sa Alex och drog i Eric

- Jag kommer snart sa Eric och gav mig en kyss innan han gick

- Såja, slit dig nu sa Alex och dom gick i väg

 

Jag stod kvar en stund och gick sedan för att ta något att dricka. Jag tog ett glas cola för jag ville inte dricka alkohol eftersom jag fått smärtstillande för inte så länge sen och det känns inte så bra att dricka alkohol då lixom. Jag vände mig om och då stod den där tjejen jag sett förut framför mig.

 

- Nilla, stämmer det? sa tjejen

- Ja, det är jag som är Nilla sa jag och såg på henne med förvirrad blick

- Sanna, din ersättare på turnen sa Sanna

- Jaha, det var du som dansade istället för mig när jag låg på sjukhuset sa jag och log

- Exakt, men du, är du och Eric tillsammans? sa Sanna och såg surt på mig

- Ja, vi har varit tillsammans i snart 6 månader sa jag och log stort

- 6 månader? Oj, det nämde han inte sa Sanna

- Vad snackar du om? sa jag och såg förvånat på henne

- Ja, han nämde inte det, eller han nämnde inte dig så mycket alls sa Sanna och log elakt mot mig

- Okej, men han känner ju inte dig så det kanske var därför han inte berättade om mig sa jag 

- Kanske, men du en sista grej innan jag går..sa Sanna 

- Vadå? sa jag och kände hur jag började bli irriterad

- Han kysser otroligt bra iallafall sa Sanna och gick ifrån mig

---

Detta är kapitel 17 av Love Is Callin. Jag hoppas ni ska tycka om det även fast det blev lite kortare. Men jag hoppas faktiskt få upp kapitel 18 redan ikväll så ni får två kapitel på 1 dag :) Och då får vi den spännande fortsättningen. Är det sant det Sanna sa? Har Eric kysst henne? Vad händer mellan Nilla och Eric om det är sant? Det och mycket mycket mer får ni veta i kapitel 18 som förhoppningsvis kommer upp redan ikväll.

 

TUUSEEN TUSEN TUSEN MILJONERS TACK för att ni läser min blogg och för att ni skriver så otroligt fina kommentarer! Det värmer så mycket att ni läser bloggen! Det är ni som håller bloggen vid liv genom att läsa den! NI ÄR DOM BÄSTA! TACK IGEN!

 

LOVE U ALL SOOO MUCH! <3<3<3<33333

Jag ville inget hellre än att försvinna. Jag drog mig tillbaka upp mot sängen och jag kände hur det gjorde ont i magen igen. Jag tittade bara på Johannes som satte sig på stolen där Eric brukar sitta på och tog min hand. Jag vågade inte röra mig eftersom jag nu visste vad han var kababel till. 

 

 

Jag tittade bara på honom och när han sedan reste sig från stolen så försökte jag nå nödsignalsknappen men han vände sig snabbt om mot mig och jag la mig stilla igen.

 

 

 

Jag hade legat och sovit i ett par timmar nu men jag började sakna Nilla lite för mycket för att vara kvar här. Jag bytte snabbt om till ett par rena kläder och tog på mig mitt svarta linne, gröna kofta med luva och ett par jeans. Jag skyndade mig sedan att fixa håret som var gjort på 3 minuter sen tog jag mina skor och gick snabbt ner mot bilen för att sedan åka mot sjukhuset. Och när jag kom fram till sjukhuset och tog hissen upp mot våningen där Nilla låg så fick jag helt plötsligt en konstig känsla i magen. Jag förstod inte riktigt varför. Men jag gick ur hissen och började gå mot sal 14 men innan jag öppnade dörren så hörde jag ljud. jag hörde Nillas röst och en mans röst. Jag förstod ingenting.

 

 Jag förstod precis vem det var som var inne hos Nilla. Johannes! Bara jag inte kom försent nu! Jag ringde till polisen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog i bröstet.

- Stockholmspolisen, vad kan jag hjälpa dig med? sa en kvinna

- Ni måste komma till Västeråssjukhus! Jag vet att den efterlyste Johannes Karlsson är här sa jag

- Hur vet ni det? Sa kvinnan

- han är i sal 14 hos Nilla Hansson! Sa jag och kände hur irriterad jag började bli

- okej, vi skickar dit någon på en gång sa kvinnan

- Skynda er sa jag och la på

 Jag gav telefonen till kvinnan och gick mot dörren till rum 14 och jag hörde hur Nilla skrek till ibland och jag ville inget hellre än att bara få springa in till henne.

10 minuter senare - Polisen kommer - Erics perspektiv

 Polisen kom och jag blev tvungen att vänta utanför medans dom gick in. När dom sedan kom ut med Johannes så såg jag hur han hade lite blod på fingrarna och jag blev alldeles kall inom mig.  

- Nu kan du inte få henne heller! Sa Johannes till mig medans polisen gick ut med honom

 Jag såg bara på honom och när jag sprang in till Nilla så låg hon där och jag såg hur hon blödde från läppen och det var en liten blodfläck på täcket och jag förstod att han hade gjort henne illa i såret.

- Nilla? Sa jag och sprang fram till henne och satte mig på sängkanten

- Hej älskling! Vad gör du här? Sa Nilla och såg på mig och jag såg hur hon höll för magen

- Jag ska hämta din läkare sa jag och skulle precis gå ut när hon tog min arm och jag såg hur hennes hand var blodig

- Lämna mig inte sa Nilla

- Jag kommer tillbaka sa jag och gav Nilla en puss på pannan

 Jag gick ut för att hämta Nillas läkare och han lovade att komma dit så fort som möjligt.  Jag skyndade mig tillbaka till Nilla och satte mig på sängkanten och smekte hennes hår.

- Orkar du berätta vad som hände? Sa jag

- Inte....host....änn sa Nilla och jag såg hur ont hon hade

- Nilla, vi måste undersöka dig och se om det öppnat sig längre in eller om det bara är det utanpå liggande såret som öppnat sig sa Stefan när han kom in

- Hur lång tid tar det? Sa jag

- svårt att säga men du kan vänta här utanför så ger jag dig besked så fort jag kan sa Stefan

- Okej! Tack sa jag och gick ut i väntrummet och såg hur dom körde ut Nilla från hennes rum

Det högg till i hjärtat på mig när jag såg henne i den smärta som hon hade. Men jag fattade inte vad Johannes menade med att nu kan inte du heller få henne. Trodde han att han dödat Nilla? Jag var så förvirrad och samtidigt rädd och om Nilla skulle bli kvar här längre så ville jag stanna här istället för turnén men jag hoppas hon blir utskriven om 1 vecka och så får jag se till att Matte ser efter henne tills jag är tillbaka.

2 timmar senare - Nillas perspektiv