GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA LÄSARE!
GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA OCH UNDERBARA LÄSARE!!!
Tusen tack för alla underbara kommentarer och allt er stöd på bloggen år 2012 :) Jag hoppas ni ska fortsätta följa bloggen även 2013 för jag hoppas och tror att just 2013 kommer bli ett riktigt blogg år :)
Och en viktig sak, om inte du Moa har tagit kontakt med mig på bloggen eller mejlen till bloggen så måste jag dra en ny vinnare. Du har till på torsdag på dig och har jag inte hört något innan dess får jag dra en ny vinnare helt enkelt.
GOTT NYTT ÅR !!
Kapitel 28 ligger under detta inlägg :)
Miss Unknown - Kapitel 28
- Ja, vi har fått igång Hannas hjärta igen. Båda två mår bra sa Martin
- Ursäkta? Vad sa du? sa jag chockat
- Din flickvän är gravid i vecka 5. Det var det som blodproven visade. Gratulerar sa Martin.....
Erics Perspektiv
- Vänta lite här, är Hanna gravid!? sa jag
- Ja. Vi kanske kan gå in på mitt kontor så ska jag förklara allt sa Martin
- Okej sa jag och följde med Martin till hans kontor
Han stängde dörren bakom mig och sen satte han sig ner vid sitt skrivbord. Jag satte mig framför honom och jag hade inte förstått att Hanna verkligen är gravid.
- Vi tog flera blodprover på Hanna när hon kom in och i hennes blod fanns det ett hormon som heter hCG och när vi upptäckte det så gjorde vi ett ultraljud på henne och därefter kunde vi fastställa att Hanna är gravid i 5 veckan sa Martin
- Men fallet då? Hur klarade barnet det? sa jag
- Eftersom hon landade på ryggen och hon inte är så långt gången så har barnet inte tagit skada sa Martin
- Är hon vaken nu? sa jag
- Det vet jag inte. Hon får hjälp med andingen just nu men du får gärna gå in till henne sa Martin
- Tack sa jag och skyndade mig sedan in till rummet Hanna låg i
Hon hade fått hjälp med andingen genom en slags slang i näsan. Jag satte mig ner bredvid henne och smekte försiktigt hennes hår. Jag önskade bara att Hanna skulle vakna snart. Hanna vet ju inte om att hon är gravid än och jag var väldigt nervös för hur hon ska reagera. Jag kommer finnas här för henne vad hon än bestämmer sig för att göra.
1 timme senare - Hannas Perspektiv
Jag kände mig lite konstig. Det var som att jag sugits tillbaka in till verkligheten igen efter att ha varit borta. Jag öppnade sakta ögonen och vände försiktigt huvudet mot Eric. Jag tryckte försiktigt hans hand för att visa att jag hade vaknat. Min hals kändes öm och det gjorde ont att försöka få fram ett ord.
- Hej min lilla törnrosa, sovit gott? sa Eric och log mot mig
- Mii..n ha...ls...är öm viskade jag fram
- Jag förstår det gumman, vänta så ska jag hämta läkaren sa Eric
Jag hann inte svara innan Eric gick ut för att hämta läkaren. Jag mådde fortfarande illa och var yr. Ryggen värkte lite fortfarande men annars var det ganska okej. Efter 10 minuter kom Eric och läkaren in till mig.
- Hej Hanna. Hur känns det? sa Martin, min läkare
- Halsen är öm, ryggen gör inte lika ont men mår illa sa jag
- Det är bra att din rygg känns bättre. Och det finns en anledning till ditt illamående sa Martin
- Vad är det? sa jag och såg trött på Eric
- När du kom in så tog vi flera blodprov från dig och testerna visade att du hade mycket av ett hormon som heter hCG och då bestämde vi att göra ett ultraljud på dig och det visade oss att du är gravid i 5 veckan sa Martin
- VA!!!?? skrek jag rakt ut utan att tänka på min hals
- Du är gravid i vecka 5. Gratulerar sa Martin
- Är det här ett skämt eller något? sa jag chockat
- Nej, det är det inte sa Martin
- Men varför har jag inte märkt något? sa jag
- Du är så tidig i din graviditet att symptomen inte påverkat dig än. sa Martin
- Men du har ju varit trött och yr sa Eric
- Ja, det är två tecken på graviditet men jag ska låta er vara så ni får prata om det här sa Martin och gick ut
- Berättade han det för dig förut? sa jag
- Ja, det gjorde han. Jag blev lika chockad som du men jag vill att du ska veta att vad du än bestämmer dig för så kommer jag finnas vid din sida sa Eric
- Ja, just nu vet jag inte vad jag vill sa jag
- Jag förstår det. Men jag kommer alltid finnas här sa Eric och gav mig en kyss
- Älskar dig mest sa jag
- Älskar dig mer sa Eric och log stort
Jag kunde inte få in i mitt huvud att jag var gravid. Jag var inte riktigt säker på hur jag skulle berätta det här för mina föräldrar. Dom kommer bli så arga, det vet jag och den som kommer bli mest arg är Nicklas. Jag vet inte hur jag ska göra och jag kände hur tårarna började rinna.
- Gumman, jag lovar att vara med dig när du berättar för din familj sa Eric och tog min hand och la sin andra hand över mitt huvud.
- Dom kommer aldrig förlåta mig för det här. sa jag och tårarna fortsatte att rinna
- Vi kommer lösa det här gumman, jag lovar dig det sa Eric och gav mig en puss på pannan och torkade mina tårar
- Hur kan du se allt i vitt hela tiden? sa jag och skrattade lite
- Man måste det ibland sa Eric och log
- Jag älskar dig så mycket sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Eric och log stort
Efter att vi pratat en stund kom läkaren tillbaka in och pratade med mig. Han pratade om ryggen och vad som hänt där och även hur jag ville göra med min gravidiet. Jag hade till lite före vecka 18 att bestämma mig och jag hade ingenaning om hur jag skulle göra. Allting snurrade runt i mitt huvud och det kändes som jag ville kräkas. Läkaren berättade att jag kunde åka hem redan i övermorgon och jag hade ingen som helst lust till det.
2 dagar senare - Eric och Hanna är på väg hem till Hannas föräldrar - Erics Perspektiv
Jag hade precis hämtat Hanna på sjukhuset för att åka hem till henne. Hon mådde illa och var trött. Men jag märkte också att hon var nervös för att berätta för sina föräldrar att hon är gravid. Vi hade pratat fram och tillbaka om det men Hanna var fortfarande chockad och förvirrad så hon kunde inte bestämma något än. När vi kom hem till Hannas föräldrars lägenhet gick vi in till hallen för att ta av oss skorna och jackorna.
- Hallå? Är det någon hemma? sa ropade Hanna
- Vi är i köket ropade Hannas mamma
- Det kommer gå bra sa jag och tog Hannas hand och vi gick in till köket
- Hej gumman! Vad skönt att du är hemma igen sa Hannas mamma och gav Hanna en kram
- Det är skönt att vara hemma också, men är pappa hemma? sa Hanna
- Ja, han är i vardagsrummet sa Hannas mamma
- Kan du hämta honom? sa Hanna
- Ja, ni kan sätta er ner undertiden sa Hannas mamma
- Jag pallar inte, jag kan inte berätta det sa Hanna och såg på mig
- Jag finns här. Vi kommer klara det här sa jag och tog Hannas hand igen
Hannas föräldrar kom in till köket igen så kände jag hur hårt mitt hjärta slog och då förstod jag hur hårt Hannas hjärta måste slå. Vi satt och tittade på både Jim och Maria och dom såg oroligt på både mig och Hanna.
- Vad är det ni vill prata med om oss? sa Maria
- Jag fick ett besked på sjukhuset som jag inte hade väntat mig sa Hanna
- Vad var det för besked? sa Jim och såg på Hanna
- Jag vet inte hur jag ska säga det här men jag är gravid i vecka fem sa Hanna
- Kan du ta om det där? sa Jim
- Jag är gravid i vecka fem sa Hanna
- Hur kunde det hända?! sa Maria
- Vi visste inte änns att du hade sex! sa Jim
- Jag är ledsen, jag trodde väl inte att jag skulle bli gravid sa Hanna irriterat
- HUR KAN DU VARA SÅ DUM?! Har vi inte LÄRT dig någonting?! skrek Jim
- Allt är inte Hannas fel sa jag
- Nej, och jag har ingen lust att prata med dig just nu! sa Jim och såg argt på mig
- Varför inte då? sa jag
- DU HAR GJORT MIN DOTTER GRAVID! sa Jim
- Pappa, lugna ner dig sa Hanna
- Du är 17 år! Du förstår väl vad du måste göra? sa Maria
- Jag vet inte om jag vill göra abort än sa Hanna och såg ner i bordet
- Hanna, du är 17 år och Eric är 22 snart 23, det funkar inte sa Jim
- Jag vet inte vad jag vill göra än sa Hanna igen
- Kan du gå är du snäll? sa Jim och såg på mig
- Det här är något jag vill vara med på också sa jag
- Det spelar ingen roll, jag vill inte att du är här mer sa Jim
- Går Eric, går jag med sa Hanna
- GÅ BÅDA TVÅ!! Jag vill inte ha det här samtalet mer sa Jim
- Bra, då går vi. Tack för ditt fina stöd sa Hanna argt
- JAG FÖRSÖKER STÖTTA DIG! DU BORDE VÄLJA ABORT MEN DU LYSSNAR JU INTE Skrek Jim
- Jim, lugna dig nu sa Maria
- Du fattar ju f*n ingenting sa Hanna och reste sig från stolen och sprang in på sitt rum och smällde igen dörren
Jag valde att inte gå efter henne utan jag gick ut till hallen och tog på mig skorna för att åka hem. Jag visste att Hannas föräldrar skulle bli chockade men dom hade gått för långt. Jag hade aldrig blivit så illa behandlad förut. Jag tycker så synd om Hanna som måste stå ut med det där. Jag skyndade mig sedan ner till bilen och åkte hem till mig och jag hade så ont i magen för det kändes inte alls bra att lämna Hanna där ensam.
Samtidigt hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
Jag hörde hur Eric gick ut genom dörren och jag förstod honom. Jag hade inte velat vara kvar här heller. Min pappa hade gått för långt. Jag torkade mina tårar och bestämde mig för att ringa till Oskar, regisören till Trassel för att berätta hur jag mår.
- Oskar här sa Oskar
- Hej det är Hanna sa jag
- Hej Hanna, hur mår du? sa Oskar
- Jag mår bra, det var inget allvarligt men jag fick ett annat chockbesked sa jag
- Okej, vad menar du? sa Oskar
- Jag är Gravid i vecka fem sa jag
- Oh, okej. Jag antar att jag får säga grattis. Men ska du behålla det? sa Oskar
- Jag vet inte ännu, men jag tänkte att det kanske var bra att berätta det nu sa jag
- Eftersom du inte vet ännu så tycker jag det bästa för oss båda är om vi hittar en ny Rapunzel sa Oskar
- Du gjorde mitt val enklare. Tack sa jag
- Varsegod antar jag. Lycka till med allt och kommer det en roll så vet jag vem jag ringer sa Oskar
- Tack för att du förstår sa jag och vi la sedan på
Jag smög snabbt ut från mitt rum och jag tog på mig skorna och min jacka för att sedan smyga ut från lägenheten. Min mobil ringde och det var mina föräldrar. Jag hade inte ork att prata med dom just nu och jag var tvungen att berätta för Eric vad jag beslutat först. Jag satt äntligen på bussen och var på väg till Eric. Jag hoppas Eric ska acceptera mitt beslut och jag är faktiskt glad att Oskar hjälpte mig med beslutet för det var faktiskt det han gjorde. När jag sedan åkt med bussen i 20 minuter så kom jag äntligen fram till Erics lägenhet. Jag skyndade mig sedan upp för trapporna och ringde på dörren och Eric öppnade dörren.
- Hej älskling. Jag har aldrig varit så orolig i hela mitt liv, vad hände? sa Eric
- Han blev väldigt arg. Men han vet inte en sak sa jag
- Vadå? sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag har tagit ett beslut nu sa jag
- Okej, vad blev ditt beslut? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag har beslutat mig för att......
Detta är kapitel 28 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och ännu en gång förlåt att det kom så sent. Mitt nyårslöfte är ju att få upp kapitlen tidigare och det lovar jag att försöka hålla :) Men i kapitel 29 som kommer imorgon(tisdag) så kommer ni bla. få veta Vad Hannas beslut är? Varför får inte Eric komma hem till Hanna mer? Varför pratar inte Hannas pappa med Hanna mer? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Och vinnaren är.......
Hej alla helt fantastiska, underbara och helt amazing läsare!
Nu har jag dragit vinnaren i den första tävlingen här på Saadestorie. Det har varit jätte jätte svårt att välja en vinnare. Jag vill att alla ska vinna men det går ju tyvärr inte. Men jag kan säga att den 8 Maj 2013 kommer det en till tävling med samma pris som denna gång så även om du inte vinner den här gången så har du chansen att vinna nästa tävling. Och varför tävlingen är just den 8 Maj är för att då firar bloggen 1 år och då tänkte jag ha en liten tävling för er för att fira det så som sagt, har du inte vunnit den här gången så har du chansen i tävlingen som kommer den 8 maj.
Och det har som sagt varit jätte svårt att välja en vinnare så därför har jag gjort så att jag låtit slumpen avgöra genom att dra lott mellan finalisterna. Och jag kommer börja med tredje platsen.
På tredje plats kommer....Nadja. Jag är ledsen att du inte vann denna gången men du har fortfarande en chans i nästa tävling.
På andra plats kommer....Ellen. Jag är ledsen att du inte vann denna gången men du har fortfarande en chans i nästa tävling och jag hade verkligen svårt att välja mellan er och har velat fram och tillbaka men det finns en ny chans att vinna i Maj.
Och vinnaren är....MOA!
Grattis Moa! Du har vunnit och kommer vara med i nästa novell, bestämma titeln och även handlingen. Du kan antingen skriva i en kommentar hur du vill ha handlingen och titeln eller skriva ett mejl till [email protected]. Du bestämmer också ifall du vill ha ditt namn eller ett påhittat namn.
Och ännu en gång stort Grattis Moa till vinsten!
Glöm heller inte att även om du inte vann denna gången så kommer det en ny chans i Maj :)
Kapitel 27 ligger här under :)
Miss Unknown - Kapitel 27
- Hon andas inte, hon måste ha ramlat ner från tyget! sa Tom
- Gör första hjälpen så ringer jag ambulansen sa Oskar
- Skynda dig !! HON ANDAS INTE! ropade Tom till Oskar som sprang in till kontoret......
Erics Perspektiv
Jag stod i studion för att spela in fler låtar till det kommande albumet när min mobil började ringa. Jag gjorde ett paustecken innefrån sångbåset och gick sedan ut för att svara i min mobil. Nummret på displayen var inget jag hade sett förut men jag skyndade mig att svara ändå.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hejsan Eric. Mitt namn är Martin och jag är Hanna Laklies läkare sa Martin
- Vänta nu, vad menar du med läkare? sa jag
- Hanna Laklie har kommit in till oss efter en olycka sa Martin
- Vart är hon nu? sa jag chockat
- Hon är på intensivvårdsavdelningen sa Martin
- Tack jag kommer direkt sa jag och la på
Jag hade inte förståt att Hanna var på sjukhuset igen. Jag sa till dom andra att jag var tvungen att sticka och att vi fick göra klart det här senare. Jag sprang ut till min bil och körde det fortaste jag kunde till sjukhuset. När jag kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang alla trapporna för att komma till intensivvårds avdelningen. Jag såg Hannas mamma och pappa i väntrummet och sprang fram till dom.
- Vad är hon? Var är Hanna? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Eric, lugn. Hon är på röntgen just nu sa Maria(Hannas mamma)
- Men vad har dom sagt? sa jag oroligt
- Hon har tydligen fallit från en hög höjd och landat på ryggen. Hon slutade andas och dom röntgar hennes ryggrad just nu sa Maria
- Slutade hon andas?! Men andas hon nu? sa jag
- Ja, det gör hon men hon måste ha hjälp med det men läkaren ska komma snart sa Maria
- Jag måste få träffa henne nu sa jag och gick bort mot röntgen
- Eric, det går inte. Kom och sätt dig här med oss så kommer läkaren snart sa Maria och tog med mig tillbaka till väntrummet
Jag satte mig ner på en av sofforna och la ansiktet i mina händer. Jag kunde inte förstå hur det här kunde hända igen. Hanna hade redan varit med om en olycka och nu ska hon vara med om en till. Jag vet att det finns risker inom det hon håller på med men just nu känns det mer som om hon vore olycksdrappad. Efter att vi fått vänta i 30 minuter så kom äntligen läkaren ut till oss.
- Är ni Hanna Laklies familj? sa Martin(Hannas läkare)
- Ja, det är vi. sa Jim (Hannas pappa)
- Hur är det med henne? sa jag och såg oroligt på Martin
- Vi har tagit prover på henne och även röntgat hennes rygg sa Martin
- Vad händer med henne? sa jag oroligt
- Det kanske är bäst att du följer med så jag kan förklara bättre sa Martin och började gå mot ett av rummen
Jag följde med honom in till ett undersökningsrum och han stannade framför en röntgen tavla med bilder på Hannas ryggrad på. Jag förstod ingenting av bilderna men jag såg att det fanns någonting som inte stämde.
- Jo, Hanna har slagit i sin rygg när hon föll ner. Som du ser här så har hon haft en frukansvärd tur för hennes benmärg är inte skadad. sa Martin
- Okej, men vad betyder det? sa jag
- Det betyder att hon inte kommer få några bestående men av det är något vi behöver undersöka. Vi har tagit ett blodprov och det finns någonting vi måste kolla upp sa Martin
- Vad menar du? sa jag
- Jag kan inte säga något innan vi är säkra på vad det är. sa Martin
- När får jag träffa henne? sa jag
- Jag föreslår att du åker hem så ringer jag när vi är klara sa Martin
- Men kan du inte säga om det blir om en timme eller mer? sa jag
- Det kan jag tyvärr inte, men åk hem och vila lite så ringer vi så fort vi är klara sa Martin
- Okej, ring så fort jag får träffa henne sa jag och gick sedan ut från undersökningsrummet
Jag gick sedan ner till bilen för att åka hem och vila lite. När jag kommit hem la jag mig på soffan och hade tänkt vila lite bara men jag märkte inte änns att jag somnade.
5 timmar senare - Läkaren ringer - Erics Perspektiv
Jag vaknade med ett ryck av att telefonen ringde. Jag gnuggade mig lite försiktigt i ögonen innan jag svarade i mobilen.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej Eric, det är Martin. Hanna är just nu undersökt och hon ligger i rum 405 sa Martin
- Får jag komma dit nu? sa jag
- Ja, vi tror att hon kan vakna när som helst så det vore bra om var här då sa Martin
- Jag kommer direkt sa jag och skyndade upp ur soffan
Jag sprang ut till hallen och tog på mig skorna och tog sedan på mig jackan och sprang det snabbaste jag kunde ner till bilen och skyndade mig sedan till sjukhuset och jag ville bara komma dit så jag fick se Hanna igen.
Senare på sjukhuset - Hannas Perspektiv
Jag vaknade sakta och jag mådde illa. Det kändes som att allting snurrade och min rygg värkte. Jag förstod ingenting. Jag vände försiktigt på huvudet när jag hörde hur dörren öppnades. Eric log stort mot mig och sprang sedan fram till min säng och kramade om mig.
- Aj, det kändes lite sa jag och skrattade
- Förlåt, jag har varit så orolig, vad var det ingentligen som hände? sa Eric
- Min fot halkade ur spännet innan jag hann få tag i tyget och det sista jag minns är att jag föll ner och att ryggen knakade till sa jag
- Men jag har pratat med läkaren och dom sa att du kommer bli bra igen sa Eric och gav mig en kyss
- Det gör ont...det gör....ont sa jag tyst
- Vart gör det ont gumman? sa Eric
- Här....Eric glöm inte att jag älskar dig sa jag och kände hur det högg i hjärtat
- Ska jag hämta någon? sa Eric
- Glöm inte....det sa jag och kände hur mina ögon slöts och jag mindes inget mer
Samtidigt IRL - Erics Perspektiv
- Hanna? HANNA! ropade jag och såg på skärmen att hjärtfrekvensen blev ett streck och det började pipa
- HANNA! ropade jag och försökte ruska liv i henne när läkarna kom in till rummet
- Det är bäst att du går ut sa Martin och skyndae sig fram till Hanna
Jag gick ut från rummet och jag kan inte fatta att Hanna fått hjärtstillestånd. Tänk om hon inte vaknar igen? Jag ska inte tänka på det. Klart hon kommer klara sig, det måste hon göra iallafall. Jag väntade i flera minuter innan Martin kom ut och jag försökte läsa av hans ansiktsutryck. Men det gick inte.
- Har hon klarat sig? sa jag
- Ja, vi har fått igång Hannas hjärta igen. Båda två mår bra sa Martin
- Ursäkta? Vad sa du? sa jag chockat
- Din flickvän är gravid i vecka 5. Det var det som blodproven visade. Gratulerar sa Martin.....
Detta är kapitel 27 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och ännu en gång förlåt att det kom så sent. Mitt nyårslöfte kommer bli att få upp kapitlen tidigare :) Men i kapitel 28 som kommer imorgon(måndag) så kommer ni bla. få veta hur Eric tar det att Hanna är gravid? Kommer hon behålla det? Och varför bråkar Hanna med sin familj? Kommer Hanna kunna fortsätta sin roll i Trassel? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Vinnaren av tävlingen har blivit utsedd så det inlägget kommer ligga antingen under eller över detta :) Kram
Dom tre finalisterna är.....
Hej alla underbara och fantastiska läsare!!
Jag har nu valt ut tre finalister i tävlingen och först vill jag säga ett stort tack till alla som velat vara med i tävlingen och det har varit ett extremt svårt beslut för mig att välja ut bara 3. Jag önskar jag fick välja alla men tyvärr får jag bara välja 3 stycken. Och här är dom tre finalisterna.
Den första är...Nadja. Stort Grattis du är en av mina finalister och har fortfarande en chans att vinna tävlingen.
Den andra är.....Ellen. Stort Grattis du är en av mina finalister och har fortfarande en chans att vinna tävlingen.
Stort grattis till dom tre finalisterna Moa, Ellen och Nadja. Ni har som sagt fortfarande en chans att vinna tävlingen och som ett sista uppdrag eller vad man ska säga eller för att det ska bli lättare för mig att utse en vinnare är att:
Skriv varför just du ska vinna och vad det skulle betyda för dig om du vann.
På onsdag kommer jag utse en vinnare av Ellen, Nadja och Moa. Tack ännu en gång för alla som varit med i tävlingen och även om du inte vinner nu så kommer det garanterat fler tävlingar och det kommer alltid finnas en chans för dig att vinna. STORT TACK ÅTER IGEN!
Kramar Natalie
Kapitel 26 är här under :)
Miss Unknown - Kapitel 26
- Vad menar du? sa Hanna
- Du måste välja, mig eller musikalen sa jag och tog Hannas händer
- Ursäkta? Kan du ta om det där är du snäll? sa Hanna chockat
- Det är antingen mig eller musikalen, valet är ditt sa jag........
Hannas Perspektiv
- Det är antingen mig eller musikalen, valet är ditt sa Eric och såg allvarligt på mig
- Du kan inte mena allvar? Du får inte göra såhär mot mig sa jag och såg på Eric
- Jag vill inte att du kysser honom varje kväll, du måste förstå mig också sa Eric
- Det gör jag också men det här är bara mitt jobb och därför väljer jag båda sa jag
- Men om du bara måste välja en, mig eller den här musikalen, vad skulle du välja då? sa Eric
- Då skulle jag välja dig det vet du men handlar det bara om kyssen? sa jag
- Ja, hurså? sa Eric och såg förvånat på mig
- Vänta här en sekund, sa jag och gav Eric en snabb kyss innan jag sprang in till Oskar
KNACK KNACK KNACK
- KOM IN hörde jag Oskar ropa
- Hej Oskar, jag behöver prata med dig om en sak sa jag
- Vad är det du har på hjärtat? sa Oskar och log
- Måste jag kyssa Tom på munnen? sa jag
- Jaha, du har sett det i manuset sa Oskar
- Ja, och jag vill inte kyssa honom på munnen sa jag
- Jag förstår men vad hade du tänkt lösa det isåfall? sa Oskar
- Ingen kyss eller en på kinden sa jag
- Jag vet inte, det känns inte äkta om man gör så sa Oskar
- Isåfall får du hitta en annan Rapunzel sa jag bestämt
- Okej då blir det en puss på kinden sa Oskar
- Bra, det var bara det jag ville. Nu går jag ut till dom andra och repar sa jag och skyndade mig ut till Eric
Jag gav Eric en snabb kyss och log sedan stort mot honom.
- Vad hände? sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag pratade med Oskar och sa att om jag inte får ge Tom en puss på kinden eller en kram istället så får han leta efter en ny Rapunzel sa jag
- Wow, vad sa han då? sa Eric och log stort mot mig
- Jag får pussa Tom på kinden istället sa jag
-Det går jag med på. sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Tack min egna boss sa jag och skrattade
- Ja, det är jag som är din riktigta boss sa Eric och vi gav varandra en het passionerad kyss
- Ska jag hämta dig efter repet? sa Eric
- Nej, jag ska på Yoga idag efter repet men jag kommer gärna hem till dig efter det sa jag
- Det ser jag mycket fram mot sa Eric och gav mig en sista kyss innan Eric gick
Jag skyndade mig sedan upp på scenen och vi övade på alla låtarna idag och det sista vi skulle göra kyssscenen och jag var faktiskt lite orolig för den men nu var det iallafall bara en kindpuss men det kändes ändå lite jobbigt.
- Då tar vi sista scenen och då ger du honom bara en puss på kinden sa Oskar
- Vänta lite, det ska vara en kyss sa Tom
- Vi har ändrat på det eftersom alla ska känna sig trygga med det sa Oskar
- Var det du och din pojkvän som kom på det här? sa Tom och såg surt på mig
- Kanske det sa jag och log hånfullt
- Inget bråk. Nu tar vi slutscenen sa Oskar
Vi gjorde oss klara för slutscenen och när kyssen skulle komma så gav jag honom bara en lätt puss på kinden och det kändes bra. Bättre än att kyssa honom på munnen.
- Bra där. Det funkar ju jätte bra sa Oskar och klappade händerna
- Tack det kändes mycket bättre sa jag
- Det såg jätte bra ut. Men vi slutar här för nu men Hanna får jag prata med dig? Sa Oskar
- Ja, men tar det lång tid? Ska vara på yoga om 30 minuter? Sa jag
- Nej, jag skulle bara säga att vi behöver prova tygscenerna imorgon sa Oskar
- Okej, du menar tygakrobatiken? Sa jag
- Precis, har du gjort sånt förut? Sa Oskar
- Ja, några gånger men är inget proffs på det sa jag
- Det gör inget, men kom tidigare imorgon så vi hinner med det sa Oskar
- Jag lovar, kan jag gå nu? Sa jag
- Ja det är klart sa Oskar
Jag skyndade mig sedan ner till omklädningsrummet för att hämta min väska. Sen skyndade jag mig till bussen och åkte till yoga studion. Jag brukade öva yoga för att sträcka på kroppen lite eftersom jag håller på med akrobatik och gymnastik så kan kroppen bli lite stelare så därför gjorde jag yoga. Och speciellt nu när jag haft ett dåligt knä så var det viktigare för mig att träna ordentligt. När jag kom dit så skyndade jag mig sedan att byta om och sedan gå in till salen och efter 5 minuter så började programmet.
Några timmar senare - Hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Hanna hade precis kommit hit till mig och hon var så söt i sin yoga outfit. Vi gick in till sovrummet och Hanna låg i mitt knä och jag lekte med hennes hår. Vi hade ätit middag för någon timme sedan, Hanna åt ute och jag åt hemma så idag hade vi inte ätit tillsammans men det gjorde ingenting.
- Är det okej om vi går och lägger oss redan nu? sa Hanna och såg försiktigt på mig
- Ja, varför då? sa jag lite förvånat
- Jag ska komma tidigare imorgon för vi skulle testa en ny grej och jag är faktiskt nervös sa Hanna
- Vadå för ny grej? sa jag nyfiket
- Man hänger i ett tyg, det kallas tygakrobatik sa Hanna
- Men tänk om något går fel? sa jag oroligt
- Älskling, det finns mattor under mig hela tiden sa Hanna och log
- Men ändå, det är ju ingen garanti att det inte går dåligt sa jag
- Nej, men jag lovar att det inte kommer hända mig något sa Hanna och gav mig en kyss
- Jag får lita på det sa jag och log
Vi gick sedan in till badrummet för att göra oss iordning. Precis när Hanna skulle gå ut före mig så sprang jag efter henne och tog tag i hennes höfter och drog henne tillbaka mot mig. Vi skrattade båda två och jag lyfte sedan upp Hanna och gick in till sovrummet. Jag la ner henne på sängen och la mig sedan över henne.
Hon la sin hand runt min nacke och vi kysstes passionerat. Jag la min hand mot hennes höft och smekte sakta uppåt. Hon la sedan sina händer mot mitt bröst och jag kände hur jag fick gåshud. Jag tog av hennes linne och vi fortsatte sedan att kyssas. Hanna lekte med mitt hår och vi hjälptes sedan åt att ta av varandra dom andra kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och nu låg vi och myste. Hannas stängde sina ögon nästan hela tiden och jag förstod att hon var trött. Jag gav henne en snabb kyss innan jag släckte lampan. Jag la min arm runt hennes midja och vi somnade båda två.
Nästa morgon - Hanna övar på tygakrobatiken - Hannas Perspektiv
Jag hade tränat på tygakrobatiken nästan halva morgonen och det hade gått bra. Nu skulle jag upp i tyget igen och jag började känna mig ganska trött. Jag la in min fot i bygeln så jag inte skulle ramla ner och gjorde konsterna igen men precis när jag skulle böja mig upp och ta tag i tyget igen så halkade min fot ut från bygeln och jag hann inte få tag i tyget innan jag landade på mattan. Jag kände hur det knakade till i hela ryggen och sen mindes jag inget mer.
Samtidigt IRL.....
- Hanna! Hanna! ropade Tom och sprang fram till Hanna som låg på mattan
- Vad är det som har hänt? sa Oskar
- Hon andas inte, hon måste ha ramlat ner från tyget! sa Tom
- Gör första hjälpen så ringer jag ambulansen sa Oskar
- Skynda dig !! HON ANDAS INTE! ropade Tom till Oskar som sprang in till kontoret......
Detta är kapitel 26 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent men var på en tre timmar lång bio så därför kom det här kapitlet lite senare än jag trodde. Men kapitel 27 som kommer imorgon(söndag) ska komma tidigare det är vad jag satsar på iallafall. Och då får ni den spännande fortsättningen och ni får bla. veta kommer Hanna klara sig? Vad är det för chockbesked Eric får av läkaren? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 27 som kommer imorgon(söndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 26 blir senare än jag trott :(
Hej alla underbara och fantastiska läsare!!
Jag är verkligen sååå ledsen att jag måste säga det här men kapitel 26 kommer inte förens imorgon(lördag). Jag har haft lite problem med mitt internet idag också och jag har haft massor med andra saker att ordna innan nyår så jag har tyvärr inte hunnit skriva så mycket men jag lovar att kapitel 26 kommer imorgon(lördag).
TUSEN TUSEN TACK FÖR ATT NI FINNS OCH LÄSER BLOGGEN! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA SOM FINNS OCH JAG SKULLE INTE KLARA ATT SKRIVA DEN HÄR BLOGGEN UTAN ALLT ERT STÖD! NI ÄR FANTASTISKA!
UTAN ER INGEN BLOGG!
LOVE U ALL ! <333<3<3<3<3333
KRAM NATALIE
Miss Unknown - Kapitel 25
- Min pojkvän sa jag och tog av mig peruken
- Va synd sa Tom
- Varför är det synd? sa jag
- Ja, Tom. Varför är det synd att JAG är hennes pojkvän? sa Eric och kom in på scenen.....
Tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade lovat Hanna att hämta henne från repet idag och jag hade precis kommit fram till Göta Lejon. Jag parkerade bilen utanför. Jag gick sen in till Göta Lejon och jag såg på medans dom repade. Hanna var verkligen helt magisk. När dom sedan var klara så gick jag upp mot scenen och jag stannade till när jag hörde att dom snackade om någonting.
- Vad synd sa Tom och såg mot Hanna
- Varför är det synd? sa Hanna och då kunde jag inte hålla mig utan jag gick ut på scenen
- Ja, Tom. Varför är det synd att JAG är hennes pojkvän? sa jag och spände ögonen i Tom
- För hade hon inte haft någon pojkvän så hade jag gärna bjudit ut henne sa Tom
- Ursäkta? sa jag och Hanna i korus
- Ja, du är ju väldigt söt och det hade varit roligt att lära känna dig bättre sa Tom
- Okej, men är upptagen och nu ska vi gå sa Hanna och tog min hand för att sedan gå ner från scenen
Jag vände på huvudet och gav Tom en arg blick. Nu vill jag ju verkligen inte att hon jobbar med honom. Tänk om det faktiskt uppstår känslor mellan dom då? Det skulle jag aldrig klara. Jag älskar ju Hanna. Jag vet inte vad jag ska göra ingentligen. Hanna tog sin väska från omklädningsrummet och vi gick sedan ut till bilen. Hanna hoppade snabbt in och hon sa ingenting på hela resan hem. När jag stannade bilen utanför hennes hus så tog jag hennes hand precis innan hon skulle gå ut.
- Varför är du så konstig? sa jag och såg oroligt på Hanna
- Vad menar du? sa Hanna
- Du har inte sagt någonting sen vi åkte från repet. Har du känslor för honom? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Ursäka? Är du galen?! sa Hanna och såg förvånat på mig
- Nej, men varför skulle du annars vara så konstig? sa jag
- Kanske för att jag blev chockad. Jag har inga känslor för honom. Han förföljde mig till VitaBergsparken idag med sa Hanna
- Jag såg er då också sa jag och såg ner på mina händer som höll i Hannas
- Ookej, och då tror du att vi var tillsammans eller? sa Hanna
- Nej, men jag blev bara svartsjuk. Hur skulle jag veta att du inte kände så för honom? sa jag
- Det borde du förstå sen innan. Det finns faktiskt bara en för mig och det är du sa Hanna och gav mig en kyss
- Det finns bara en för mig också och det är du sa jag och log
Vi hoppade sedan ur bilen och gick upp till Hannas föräldrars lägenhet. När vi kom in var det ingen hemma så vi gick in till Hannas rum och la oss i sängen för att mysa lite. Vi kysstes och skojade om vart annat.
- När ska du göra om ditt rum? sa jag och log mot Hanna
- Vad snackar du om? sa Hanna och skrattade
- Du kan sätta upp bilder på oss istället? sa jag och log snällt
- Vad är det för fel på Taylor Lautner? sa Hanna
- Well, hur ska jag säga det här? sa jag och skrattade
- Hey. Du är inte min pojkvän mer nu sa Hanna och låtasdes bli sur
- Kom hit nu min egna lilla varulv sa jag och skrattade
- Hahaha, du är galen sa Hanna och vi kysstes passionerat igen
Efter att vi skoj bråkat lite så gick vi ut till vardagsrummet och satte oss i soffan. Hanna la sina ben över mina ben och jag la min hand över dom och vi kollade lite på tv. Senare hörde vi hur hennes föräldrar kom hem och dom hade köpt med sig libanesisk hämtmat. Nicklas kom in till oss i vardagsrummet och log mot oss.
- Vad söta ni är här då sa Nicklas
- Det är vi faktiskt alltid sa Hanna och log
- Vill du också äta här? sa Jim, Hannas pappa
- Gärna, om det räcker till er med sa jag
- Självklart, vi antog att du var här så vi köpte extra sa Jim och log mot oss
- Tack sa jag
- Jo, Issa kommer hit imorgon och jag vet att du inte snackar med henne mer men vill ni vara med på parmiddag? sa Nicklas och såg på mig och Hanna
- Är du allvarlig? sa Hanna
- Ja, varför inte, det kommer bli roligt sa Nicklas
- Det kan ju bli roligt gumman sa jag och såg på Hanna
- Okej, vi kan vara med på parmiddag, när är det? sa Hanna
- Imorgon, om ni kan sa Nicklas
- Okej, vad säger du om att handla lite med mig? sa Hanna och såg på mig
- Självklart, vi kan fixa maten om det är okej för er? sa jag
- Det blir kanon sa Nicklas
- Hörrni, maten kallnar sa Maria, Hannas mamma från köket
- Vi kommer sa Hanna och vi reste oss från soffan för att sedan gå ut till köket
Vi satte oss vid dom andra och maten var hur god som helst. Jag hoppas parmiddagen ska bli bra och det kändes lite jobbigt när Nicklas berättat att Hanna och Issa inte är vänner mer. Det hade jag ingenaning om. Hanna hade inte berättat det för mig. Det känns inte alls bra. Men jag hoppas verkligen middagen ska gå bra och att dom kan bli vänner igen ändå. Efter att vi käkat så var jag tvungen att åka hem.
Jag gav Hanna en sista kyss innan jag tog på mig mina skor och gick ut i trapphuset. Jag skyndade mig sedan ner till bilen och åkte hem till lägenheten. När jag kommit hem gjorde jag mig i ordning för att gå och lägga mig och det kändes alltid så konstigt att inte få sova bredvid Hanna. Men en dag hoppas jag att få sova bredvid Hanna varje kväll. Jag släckte lampan och somnade sedan ganska fort.
Nästa dag - Hanna och Eric handlar inför middagen - Hannas Perspektiv
Jag och Eric hade precis kommit till Coop för att handla lite saker till parmiddagen som jag gått med på idag. Jag kommer säkert få ångra det här men jag gjorde det för min bror. Jag tror han mår ganska dåligt för att jag och Issa inte ses mer. Men Eric och jag hade det väldigt roligt i butiken och folk tittade lite på oss ibland men det gjorde ingenting.
- Ska du rymma från mig nu? sa Eric när jag gick åt ett annat håll
- Ja, jag tänkte det, det gör inget va? sa jag och skrattade
- Haha, då kommer jag och tar dig sa Eric och skrattade
- Du är världens sötaste vet du det? sa jag och gick fram till honom
- Inte lika söt som dig iallafall sa Eric och vi gav varandra en kyss
Jag gick sedan och hämtade det jag skulle hämta förut. Jag skyndade mig sedan tillbaka till Eric och gav honom en het kyss och jag brydde mig inte ifall någon såg oss eller tog kort på oss. Vi handlade sedan klart allting för att sedan åka hem och göra iordning middagen. Det här såg jag verkligen inte fram i mot.
3 timmar senare - Middagen börjar - Hannas Perspektiv
Vi hade precis börjat äta och Issa och jag hade inte sagt ett ord till varandra. Vi pratade med dom andra och det var hur stelt som helst. Issa såg argt på Eric och jag var beredd på nästan vad som helst när det kom till mig men inte när det kom till Eric.
- Jag ångrar faktiskt att jag givk på din konsert sa Issa till Eric
- Ursäkta? Varför då? sa Eric och såg chockat på Issa
- För hade jag inte gått och tagit med Hanna hade ni aldrig träffats och jag skulle haft kvar min kompis sa Issa argt
- Skyll inte på Eric att våran vänskap försvann sa jag argt
- Vi kanske ska prata om något annat sa Nicklas
- Skulle jag säga samma sak till dig då? Jag önskar mina föräldrar bara fick mig och inte Nicklas så ni aldrig träffats sa jag
- Det handlade faktiskt inte om det, jag ville träffa dig men du skulle alltid träffa han sa Issa och nickade mot Eric
- Du är inte klok! sa jag
- Hanna, det är okej sa Eric och tog sin hand mot min rygg
- Nej, det är verkligen inte okej, hon ska inte få säga sånt till dig sa jag
- Och? Ser det ut som jag bryr mig om vad du tycker! Du valde honom framför mig och det kommer jag aldrig förlåta sa Issa
- Bra, för du valde min bror framför mig och det kommer jag aldrig förlåta heller sa jag surt
- Vi kanske ska ta efterrätten om alla ätit färdigt. sa Nicklas
- Nej, jag är inte hungrig mer. sa jag och reste mig från stolen
Jag gick in till mitt rum och packade ner mina träningskläder och tandborste samt underkläder som jag behöver tills imorgon och tandborsten och underkläderna behövde jag för jag tänker inte sova här hemma med dom där två. Jag visste ju att det skulle bli såhär! Varför gick jag överhuvudtaget med på den här korkade middagen?!
- Är du okej? sa Eric och kom in till mitt rum
- Jag fattar inte att hon kunde säga så till dig sa jag
- Hon är bara upprörd, vart ska du? sa Eric och såg på väskan
- Kan jag få sova hos dig i natt? sa jag
- Självklart, vill du åka nu? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och gav honom en kyss och vi gick sedan ut till hallen
Vi tog på oss skorna och våra höstjackor för att sedan gå ut till trapphuset och springa ner för trapporna och hoppa in i Erics bil och åka hem till honom. Jag försökte att inte visa hur irriterad jag var över hur Issa behandlat Eric men jag tror det syntes ändå.
- Är du arg? sa Eric och såg på mig när han parkerat bilen
- Jag kan bara inte förstå hur hon kunde göra så mot dig. Det trodde jag aldrig om henne sa jag
- Gumman. Kom här sa Eric och la sina armar runt mig och höll om mig medans mina tårar började rinna
- Hon var min bästa vän och nu behandlar hon mig som luft sa jag och torkade tårarna
- Jag kan vara din bästa vän sa Eric och log försiktigt mot mig
- Du är min bästa vän redan sa jag och gav honom en kyss
Vi gick sedan upp till Erics lägenhet och vi gjorde oss i ordning direkt. Jag var hur trött som helst så vi borstade tänderna och sen gick vi in och la oss. Eric kröp nära mig och la sin arm runt min midja.
- Jag älskar dig nu och föralltid viskade Eric i mitt öra
- Jag älskar dig nu och för evigt sa jag och log
Han gav mig en kyss i nacken och jag log för mig själv. Sen släckte han lampan och vi somnade i varandras armar.
Nästa dag - Eric och Hanna kommer till Göta Lejon - Erics Perspektiv
Jag hade nästan tvingat Hanna att låta mig köra henne till repet idag och hon retade mig för det också. Sa att jag var svartsjuk men det är jag inte. Jag vill bara se så att den där killen inte gör något dumt mot Hanna. Jag parkerade bilen och vi gick ut och in till Göta Lejon. Hanna gick och bytte om medans jag väntade i lobbyn på henne. Hon kom tillbaka efter 10 minuter och vi gick sedan in till scenen.
- Tjena snygging. Och pojkvännen har du med dig också. Idag ska vi öva på kyssscenen sa Tom
- KYSSSCENEN!? skrek jag rakt ut utan att tänka på hur högt jag sa det
- Kyssscenen? sa Hanna också och såg på Tom
- Ja, i slutet ska vi kyssas. Du kan ju komma nära du är klar sen sa Tom och log mot Hanna
- Visste du om det här? sa jag och såg på Hanna
- Nej, jag hade ingen aning. Men det är bara ett jobb, det betyder ju ingenting sa jag
- För honom gör det ju det sa jag
- Men när du kysser någon i dina musikvideor så spelar du en roll sa Hanna
- Ja, men det här är skillnad, jag vill inte att du gör det här sa jag
- Vad menar du? sa Hanna
- Du måste välja, mig eller musikalen sa jag och tog Hannas händer
- Ursäkta? Kan du ta om det där är du snäll? sa Hanna chockat
- Det är antingen mig eller musikalen, valet är ditt sa jag........
Detta är kapitel 25 av Miss Unknown. Förlåt att det kom så sent idag med men jag ska försöka skärpa mig och få upp kapitlen tidigare. Kapitel 26 som kommer redan imorgon(fredag) kommer bla. innehålla detta. Vad kommer Hanna välja, Eric eller Musikalen? Kommer Hanna och Issa någonsin bli vänner igen efter den hemska parmiddagen? Och vad är det ingentligen som går fel på en av repitionerna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
TÄVLING PÅ SAADESTORIE
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Det är dags för den allra första tävlingen här på bloggen. Och vad det är för tävling och vilket pris det är kommer jag skriva här nedanför och alla får såklart vara med :)
Priset.
Priset kommer bli att du som vinner får vara med i nästa novell. Du kan välja ett annat namn om du inte vill använda ditt eget i novellen, du får bestämma handlingen och titeln.
Tävling.
Tävlingen går till såhär. Det kommer 4 stycken frågor som ni ska svara på. Frågorna handlar om Eric och en av dom även om bloggen. Ni ska alltså svara på frågorna och även skriva en motivering varför just du vill vinna. Detta är bra för mig att ta fram tre finalister så jag kan utse en vinnare sedan ifall ni alla har svarat rätt.
Här kommer frågorna.
1. Vad heter Eric i andra namn?
2. Vad hette den första novellen på bloggen?
3. Vad hette Erics första singel efter Manboy?
4.Vad blev Eric rädd för som liten på en kräftskiva?
Så allt du behöver göra är att svara på frågorna och skriva en motivering till varför just du ska vinna. Tävlingen tar slut 30 januari så ni har ungefär en hel månad på er att vara med och tävla.
Så det är bara att sätta igång i fall ni vill vara med och tävla.
Kramar Natalie
Kapitel 24 ligger här under :)
Miss Unknown - Kapitel 24
- Jag skojade bara älskling. Du kommer älska det som är där nere sa jag och la mina händer runt hans hals
- Du skrämmde mig verkligen, men innan vi går ner vill jag ge dig en sak sa Eric och log flörtigt
- Vadå? sa jag
- Det här sa Eric och gav mig en passionerad kyss och tog mina ben runt hans höfter och det hettade till..
Hannas Perspektiv
- Det här sa Eric och gav mig en passionerad kyss och tog mina ben runt sina höfter
- Längtar du inte till spindlarna längre? sa jag efter att vi släppt varandras läppar
- Du vill verkligen skrämma livet ur mig eller hur? sa Eric och log
- Självklart. Men ska vi gå ner? sa jag
- Mer än gärna sa Eric och jag hoppade ner från köksbänken
Eric tog min hand och vi gick ner till källaren och när Eric fick se vad som fanns där så gapade han stort och såg på mig. Det var så att vi hade en pool där nere i källaren. Min pappa hade byggt om den när han köpt huset så den var helt nyrenoverad.
- Du sa aldrig att det var en pool här nere sa Eric
- Lite hemligheter måste man ha sa jag och log
- Vad sägs om att bada lite? sa Eric och drog mig tätt intill sig
- Mer än gärna sa jag och gav honom en kyss
- Jag går upp och byter om sa Eric
- Okej, jag har mina saker här så jag byter om här sa jag och log
- Skyndar mig sa Eric och gav mig en kyss innan han gick upp till övervåningen igen
Jag bytte snabbt om till min bikini och när jag kom ut från duschen och fick syn på Eric så kunde jag inte sluta le. Han är verkligen extremt snygg. Jag gick fram till honom och gav honom en kyss och sen hoppade vi i poolen. Vi skvätte vatten på varandra och sen simmade jag fram till honom och jag la mina ben runt hans midja under vattnet. Sen tog jag mina händer i hans hår och vi kysstes passionerat.
- Vet du hur mycket jag älskar dig ingentligen? sa Eric
- Inte riktigt sa jag och log flörtigt
- Såhär mycket sa Eric och lyfte upp mig i vattnet och snurrade runt
- Ahahaha, jag förstår nu sa jag och log
- Säkert? sa Eric och gav mig en kyss
- Mer än säkert sa jag och log
Vi badade lite till innan vi gick till varsitt badrum för att sedan duscha och göra oss klara för en myskväll. När vi gjort oss klara så lagade vi lite tapas och det var hur gott som helst. Sen gick vi och satte oss i en av dom stora fotöljerna. Eric satt längst in och jag satt framför honom. Vi tittade på VÄNNER och vi hade en filt på oss. Vi hade varit här i sommarhuset i 2 dagar nu och vi skulle åka hem i övermorgon.
PIP PIP
Jag tog upp mobilen som låg på soffbordet och det var från Tom som spelar Flynn Rider. Han hade smsat mig ett par gånger under dagen men jag hade inte svarat på dom. Nu hade han bara påmint mig om repet på måndagen. Jag ville inte berätta för Eric att han smsat för jag är rädd att han ska bli svartsjuk.
- Vem är det som smsar dig hela tiden? sa Eric och såg på mig
- Mamma, hon undrar hur vi har det bara sa jag och log
- Okej, men vad säger du om att vi går upp och har lite mys i sängen istället? sa Eric och pussade mig på pannan
- Ja, varför inte? sa jag och log
- Kom min prinsessa sa Eric och lyfte upp mig i famnen för att sedan gå upp för trapporna
Han släppte sedan ner mig och vi gjorde oss i ordning i varsitt badrum igen. Jag tog bara på mig ett linne den här gången och gick sedan in till sovrummet. Eric låg i sängen och tittade förföriskt på mig.
- Försöker du förföra mig? sa jag och log
- Ja, funkar det? sa Eric och log stort
- Kanske det sa jag och gick närmare sängens fortända och kröp sedan sakta upp mot Eric
- Mmm...förför du mig med? sa Eric och skrattade
- Självklart sa jag och kom närmare Eric och vi gav varandra en passionerad kyss
Jag tog sedan hans handleder och satte mig gränsle över honom och han skrattade lite men kysste mig sedan igen och han snurrade runt så jag kom under honom och han tog av mig mitt linne och jag la mina händer mot hans rygg och jag kände varje muskel i hans kropp. Vi hjälptes sedan åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och det var helt underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och Hanna låg nära mig och jag höll mina armar runt henne. Hon hade sin arm runt min midja och jag smekte hennes rygg. Men det var någonting som gjorde att jag var osäker på om det verkligen var Hannas mamma som smsat henne hela kvällen. Det var något i mig som ville kolla hennes mobil men jag vet att det är fel och jag ska inte göra det men varför får jag hela tiden den inpulsen? Hanna tittade på mig och gav mig en sista kyss innan hon släckte lampan och vi somnade.
Några dagar senare - Eric ser Hanna springa i VitaBergsparken - Erics Perspektiv
Vi hade haft en underbar och romantisk helg i Hannas sommarhus. Och nu var det fullt upp med jobb för oss båda men vi försökte träffas massor iallafall. Jag skulle precis åka till ett en musikvideo inspelning när jag såg Hanna springa i vitabergsparken men det var inte det som gjorde mig chockad. Hon sprang med den där killen från musikalen. Det högg i hjärtat och jag vet att det inte är någonting mellan dom men varför kunde hon inte sagt att hon skulle springa med honom? Jag ville ingentligen stanna men tiden fanns inte så jag körde vidare och försökte få ur bilden av Hanna och den där killen i huvudet.
Samtidigt i VitaBergsparken - Hannas Perspektiv
Jag hade bestämt mig för att ta en joggintur innan repet idag. Men när jag sprungit en bit så kom det någon och började springa gämsides med mig och jag förstod ingenting. När jag såg vem det var så saktade jag ner lite.
- Vad gör du här? sa jag och såg på Tom
- Jag springer min vanliga morgon runda sa Tom och log
- Hur kommer det sig att jag inte sett dig här tidigare? sa jag
- Du kanske inte har tittat tillräckligt noga förut sa Tom
- Du visste att jag sprang här eller hur? sa jag
- Okej, det kanske jag gjorde men jag ville också springa idag sa Tom
- Om du säger det så. Vi ses på repet senare sa jag och sprang därifrån
Vad håller den där Tom på med ingentligen? Förföljer han mig nu också? Jag skakade bort känslan och sprang sedan hem för att duscha och byta om innan jag tog bussen till Göta Lejon. När jag kom dit och skulle repetera med Tom så var jag inte direkt pigg på det. Och speciellt inte att behöva repa Nu när jag ser dig tillsammans med honom eftersom det skulle bli en av dom romantiska scenerna.
- Är ni klara? sa Oskar
- Ja, visst sa jag och försökte att inte tänka på att det var Tom jag spelade i mot.
2 timmar senare.....
- Jo, den där killen som kom hit för några dagar sen, är det din pojkvän, kompis eller bror? sa Tom
- Min pojkvän sa jag och tog av mig peruken
- Va synd sa Tom
- Varför är det synd? sa jag
- Ja, Tom. Varför är det synd att JAG är hennes pojkvän? sa Eric och kom in på scenen.....
Detta är kapitel 24 av Miss Unknown. Förlåt att jag inte fått upp det tidigare men på juldagen var jag på bio och idag var jag på mellandagsrean så det fanns tyvärr inte så mycket tid att skriva det är därför det kommer så sent men jag hoppas ni ska tycka om det ändå och kapitel 25 som kommer imorgon(torsdag) kommer tidigare. Och då får vi bla. veta Vad Tom säger när Eric konfronterar honom och Hanna? Vad är det för ultimatum Eric ställer till Hanna? Och hur går ingentligen parmiddagen med Hanna,Eric,Nicklas och Issa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 23
- Hahaha, sådär står det faktiskt inte i manuset sa Hanna och skrattade
- Jo i mitt manus sa jag och skrattade och vi började kyssas passionerat.....
Hannas Perspektiv
- Hahaha, sådär står det faktiskt inte i manuset sa jag och skrattade när Eric drog ner mig i soffan
- Jo i mitt manus sa Eric och skrattade och kysste mig sedan passionerat och Eric la sina händer i mitt hår
- Hahaha, du är verkligen knäpp ibland sa jag och skrattade
- Hahaha, Men det är väl därför du älskar mig? sa Eric och skrattade
- Självklart, men vad sägs om att jag visar dig ovanvåningen också? sa jag och log flörtigt
- Absolut sa Eric och vi reste oss från soffan
Jag tog Erics hand i min och vi gick upp till övervåningen av huset och vi gick in till mina föräldrars sovrum eftersom det var det ända rummet med en dubbelsäng. Eric gav mig en kyss och sprang sedan ner till hallen för att hämta våra väskor som vi ställt där nere.
- Får vi verkligen vara här? sa Eric och ställde väskorna i mina föräldrars rum
- Ja, det är klart, varför frågar du? sa jag och såg på Eric
- Det är ju dina föräldrars sovrum sa Eric och log mot mig
- Är Mr.Saade blyg? sa jag och skrattade
- Absolut inte, vi ska ju ändå inte göra något dumt sa Eric och skrattade
- Precis, men vad sägs om att vi går och gör oss i ordning och sen går och lägger oss? sa jag
- Mer än gärna sa Eric och vi gick till badrummet för att borsta tänderna
Vi hade käkat båda ätit innan vi åkte till sommarhuset så därför var det bara att borsta tänderna och krypa ner i sängen. Jag gick in till sovrummet och Eric låg redan i sängen och log stort mot mig när jag kom in. Jag hade på mig mitt svarta linne och ett par korta rosa shorts. Jag gick sedan fram mot sängen och kröp ner bredvid Eric.
- Är du trött? sa Eric och log flörtigt
- Inte så mycket men du ser lite trött ut faktiskt sa jag och la mig närmare Eric
- Det kan jag bevisa att jag inte är sa Eric och gav mig en passionerad kyss och jag satte mig sedan gränsle över honom i sängen och han satte sig upp i sängen och la sina händer i mitt hår
Jag tog sedan hans handleder och la honom ner i sängen och han skrattade lite men kysste mig sedan igen och han snurrade runt så jag kom under honom och han tog av mig mitt linne och jag la mina händer mot hans rygg och jag kände varje muskel i hans kropp. Vi hjälptes sedan åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och det var helt underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och Hanna låg nära mig och jag höll mina armar runt henne. Hon la sina hand mot mitt bröst och vi kelade en bra stund och vi hade det bara så mysigt.
- Hur stort är det här huset? sa jag och såg mot Hanna
- Det är ganska stort. Min pappa köpte det för några år sedan och han rustade upp det sa Hanna
- Wow, det är otroligt fint iallafall sa jag och log
- Då har du inte sett vad som finns i källaren änn sa Hanna
- Vadå? Har ni en stort terrarium där nere? sa jag och skrattade
- Nej, men om du väntar tills imorgon så ska jag visa dig sa Hanna och gav mig en sista kyss innan hon vände sig och släckte lampan.
Hon la sig sedan mot mig igen och jag tog mina armar runt henne och slöt sedan ögonen och vi somnade båda två.
Nästa dag - Hannas Perspektiv
Jag vaknade före Eric och jag kröp försiktigt ur hans famn och satte mig sedan upp i sängen. Jag vände mig om för att se så att Eric fortfarande sov och sen smög jag mig upp ur sängen. Jag tog på mig mina korta rosa shorts igen och smög sedan ner till köket. Jag skulle överraska Eric med en mysig amerikansk frukost som min pappa hade lärt mig. Jag skyndade mig att göra smeten till våfflorna och dom amerikanska pannkakorna.
Jag dukade fram allting som behövdes och när jag var klar så smög jag upp till sovrummet igen. När jag kom in så kröp jag ner bredvid Eric igen och pussade lite på honom och han öppnade sakta sina ögon. Jag log mot honom när han log mot mig.
- Det är alltid lika mysigt att få vakna och möta ditt leende sa Eric
- Detsamma. Jag har gjort frukost åt dig sa jag
- Du är verkligen världens gulligaste flickvän sa Eric och gav mig en kyss
- Och du är världens underbaraste pojkvän sa jag och log
- Ska vi gå ner till köket och äta din fantastiska frukost? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och gav Eric en sista kyss innan vi gick ner till köket
När vi kom ner så satte vi oss framför varandra och vi började äta. Eric var inte riktigt lika förtjust i sirapen som mig även fast jag försökte få honom att prova.
- Hur kan du äta sirapen på pannkakorna ingentligen? sa Eric och skrattade
- Det är hur gott som helst sa jag och gjorde mmm ljud
- Hahaha, okej jag provar lite då sa Eric och smakade
- Nå? Visst är det gott? sa jag och log
- Det är faktiskt helt okej fast det är väldigt sött sa Eric
- Inte lika söt som du sa jag och log flörtigt
- Åh, jag älskar dig mest sa Eric och gav mig en kyss
Vi åt sedan upp frukosten och sen ställde vi in disken i diskmaskinen. Jag hoppade upp på köksbänken och Eric ställde sig framför mig. Han la sina händer mot mina höfter och jag la mina ben runt honom.
- Kan du inte visa mig källaren? sa Eric och log
- Om du inte är rädd för spindlar så sa jag och log hemlighetsfullt
- SPINDLAR!? Är du galen?! sa Eric och såg chockat på mig
- Jag skojade bara älskling. Du kommer älska det som är där nere sa jag och la mina händer runt hans hals
- Du skrämmde mig verkligen, men innan vi går ner vill jag ge dig en sak sa Eric och log flörtigt
- Vadå? sa jag
- Det här sa Eric och gav mig en passionerad kyss och tog mina ben runt hans höfter och det hettade till...
Detta är kapitel 23 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det blev lite kortare men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 24 kommer inte förens på tisdag och då kommer vi bla. få veta Vad som händer i stugan? Vad är det för något i källaren? Varför blir Eric svartsjuk? Vad är det ingentligen som händer på repitionerna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 som kommer på tisdag.
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 23 kommer imorgon(söndag) :(
Jag är så ledsen att behöva berätta att kapitel 23 inte kommer förens imorgon (Söndag). Det har varit så mycket med dom sista julförberedelserna och jag har varit sjukt trött så jag har tyvärr inte hunnit skriva klart kapitel 23 idag. Men jag lovar att kapitel 23 kommer imorgon(Söndag). Jag är jätte ledsen för det här och jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete för detta men lite dåligt samvete har jag ändå men hoppas ni ska tycka det är okej ändå :)
Ni är dom bästa läsarna som finns och jag är så tacksam och glad att ni läser bloggen!! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Tack åter igen att ni läser bloggen!!
Love u all so much! ❤❤❤❤❤
Kramar Natalie
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ALLA UNDERBARA LÄSARE!
Jag ville bara säga GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR till alla underbara och fina läsare på bloggen!
Jag hoppas ni får en underbar jul med massor av god mat och fina klappar :) Nästa år kommer bli ett riktigt blogg år här på bloggen om ni fortfarande vill ha novellerna förstås :)
På Julafton blir det inget kapitel men på juldagen kommer ett kapitel igen som vanligt :)
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!
UTAN ER INGEN BLOGG!
KRAM NATALIE
P.S. Kapitel 22 ligger nedanför frågestunden :) d.s
Frågestunden
Här kommer frågorna och svaren från frågestunden.
Hur gammal är du ? från Nadja.
Svar: Jag har precis fyllt 17 år. Har säkert skrivit förr att jag är 17 men det var för jag skulle fylla 17 som jag skrev det. Men jag är 17 år :)
När började du gilla Eric? Från Nadja.
Svar: Jag började gilla Eric på riktigt när jag såg honom första gången i Melodifestivalen 2010. Jag hade sett honom tidigare på Disney Channel och i gruppen Whats up men det var inte förens 2010 som jag blev ett riktigt saade-fan. Eller Saadist :)
Kan du kanske lägga upp bild på dig själv hehe! från Nadja.
Svar: Ja, det ska jag tänka på :)
Hur många gånger har du sett han? från Nadja.
Svar: Jag har sett Eric 10 gånger ungefär :)
Har du autografer av han? Hur många? från Nadja.
Svar: Ja, jag har autografer från Eric. Jag har ungefär 6-7 stycken.
Vad fick dig att börja skriva noveller om Eric? från Nadja.
Svar: Jag har skrivit noveller med Eric sen 2011 men dom var för mig själv. Och av en slump kom jag in på en annan blogg med noveller om Eric och jag tyckte det verkade roligt och jag älskar att skriva så det kändes som att det var något jag ville prova och jag älskar det verkligen så det kommer nog ta många år innan jag slutar skriva bloggen :)
Har du någon egen vanlig Insta? Heter i så fall..? från Nadja.
Svar: Tyvärr så har jag ingen vanlig Insta. Men skaffar jag en så lovar jag att berätta det för er.
Vart får du din inspiration till novellerna ifrån? Från Mikaela
Svar: Jag får min inspiration till novellerna från olika saker. Men mest får jag inspiration från musik. Jag lyssnar på musik varje dag och därifrån får jag den mesta av min inspiration.
Hur länge kommer du skriva novellerna på bloggen? Från Mikaela
Svar: Jag kommer skriva novellerna så länge som ni läsare vill att jag skriver dom. Jag älskar att skriva dom och så länge som ni vill att jag skriver novellerna så kommer jag skriva dom.
Vilken är din favoritlåt med Eric? Från Mikaela
Svar: Jag älskar alla Erics låtar så det är svårt att bara välja en låt. Men den jag älskar mest om jag måste säga en låt så blir det nog Marching.
Är det svårt att skriva dom heta scenerna? Från Mikaela
Svar: I början var det ganska svårt eftersom jag inte skrivit sånna scener innan men nu när man gjort det ett tag så är det inte lika svårt mer. Just nu är det mer att inte gå för långt, eftersom alla vill ha olika så får man försöka hålla det lite mitt i mellan och jag hoppas ni tycker jag lyckats med det :)
Tusen tusen tusen tack för alla era frågor och jag hoppas ni gillade mina svar :) Jag hoppas ni vill fortsätta läsa bloggen även fast jag är 17 år :) Ni är dom bästa läsarna som finns och ni betyder allt! TACK ÅTER IGEN!
UTAN ER INGEN BLOGG! <3<33<333
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 22
- Dra åt skogen! sa Issa och sprang sedan ut från mitt rum
- Ja, det är Hanna sa jag och försökte att inte låta arg
- Hej Hanna! Det är Oskar från "Trassel" sa Oskar
- Hejsan. Ja, ge mig dom dåliga nyheterna sa jag och log för mig själv
- Ja, du Hanna, vårat beslut är att du......
Hannas Perspektiv
- Hej Hanna! Det är Oskar från Trassel sa Oskar
- Hejsan. Jag antar att jag bestämt er sa jag och log för mig själv
- Ja, det är just det vi har gjort sa Oskar
- Okej, ge mig dom dåliga nyheterna sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, du Hanna, vårat beslut är att du är våran Rapunzel. Vi har gett dig huvudrollen sa Oskar
- Kan du ta om det där tror du? sa jag
- Haha, Grattis Hanna Laklie. Du har fått huvudrollen som Rapunzel i "Trassel-The Musical"sa Oskar
- Tack tack! Jag är så glad att ni valde just mig sa jag
- Det är vi som ska tacka dig för att du kom hit. sa Oskar
- Tack, men när börjar vi? sa jag
- Imorgon, då kommer du hit till Göta Lejon så ska du få prova två peruker som du ska använda och även klänningen. Sen börjar vi med lite repitioner. Går det bra? Sa Oskar
- Det blir hur bra som helst, vilken tid är det? sa jag
- Kl 10.00 måste du vara här sa Oskar
- Jag kommer prick kl 10.00 imorgon. Tack åter igen sa jag
- Då ses vi imorgon kl 10.00. Hej då sa Oskar och vi la sedan på
Jag hoppade och skrek av lycka i mitt rum och jag märkte inte änns att Issa hade kommit tillbaka in i mitt rum igen. Jag stannade och såg på henne och hon såg fortfarande arg ut.
- Vad vill du? Sa jag irriterat
- Jag antar att du fick rollen sa Issa
- Ja, ska jag få en till utskällning för det också? Sa jag
- Sluta nu Hanna! Jag måste få säga hur jag känner också sa Issa
- Okej, du sa hur du känner då ska jag göra det också, fattar du hur jobbigt det är för mig att se dig med min bror? Eller höra er när ni ligger med varandra?! Jag skulle aldrig säga det till dig för du är min bästa vän men nu ger du mig inget val sa jag argt
- Jag kan inte rå för vem jag blev kär i sa Issa och jag såg hur hon fick tårar i ögonen
- Inte jag heller. Jag älskar Eric och jag vill umgås med honom och dig men du har hela tiden valt Nicklas! Du ringde aldrig till mig på Irland och helt plötsligt kommer du hit och stället massa krav på mig sa jag argt
- Du skyller ju bara allt på mig!! Du har med gjort fel! Det är inte bara jag som gjort fel! Sa Issa argt
- Jag vill inte ha en vän som beter sig som du gör nu! Sa jag argt
- Vad snackar du om?! Sa Issa argt
- Du är inte min vän mer! Gå till Nicklas och låt mig vara i fortsättningen! Sa jag och gick ut från mitt rum
- Hanna, vart ska du? Sa pappa som kom ut till mig i hallen
- Ingenstans, ska inte Nicklas gå ut snart? Sa jag surt
- Nej, det tror jag inte iallafall sa pappa
Knack knack knack
- Jag tar det sa jag till pappa som gick tillbaka in i vardagsrummet
Innan jag skulle öppna dörren så såg jag hur Issa sprang in till Nicklas rum igen. Jag var ledsen för att jag förlorat min bästa vän men jag tänker inte ta den skiten som hon kastade på mig. Jag samlade mig lite innan jag öppnade dörren och gav Eric en stor kram.
- Det måste ha hänt något eftersom du kramar mig så hårt sa Eric och skrattade
- Nej, inte direkt. Jag är bara väldigt glad att se dig sa jag
- Okej, berätta nu vad som hänt sa Eric
- Mmm...men inte här ute sa jag och tog Erics hand och vi gick in till mitt rum
- Så berätta nu varför du är så glad sa Eric och vi satte oss i min säng
- Jo du vet den där audition jag gick på imorse? Sa jag
- Ja, Trassel musikalen där du sökte rollen som Rapunzel sa Eric
- Just den. Och dom ringde för några minuter sen och gav mig ett besked sa jag
- Du fick rollen eller hur? Sa Eric
- Ja, jag ska spela Rapunzel sa jag och hoppade nästan på Eric
- Grattis älskling! Det är ju helt fantastiskt! När börjar repetitionerna? Sa Eric och la sina händer under mitt hår
- Imorgon, ska prova peruker och klänning samt träffa motspelare och lite rep sa jag och log stort
- Jag är så glad för din skull! Men måste du jobba i övermorgon? Sa Eric
- Det tror jag inte. Varför frågar du? sa jag
- Tänkte att vi kunde ta en lång helg tillsammans sa Eric
- Det låter underbart, men inte här va? Sa jag
- Nja, jag vet inte vart vi kan vara sa Eric
- Vänts här en sekund, jag ska kolla en sak sa jag och hoppade sedan upp från sängen och sprang ut till vardagsrummet där pappa var
- Pappa, du är den bästa som finns och jag skulle behöva be dig om en tjänst sa jag
- Vad är det du vill Hanna? Sa pappa
- Kan jag få låna stugan i helgen? sa jag
- Vad ska du ha den till? Sa pappa
- Jag ska vara där med Eric, det är bara fredag till söndag sa jag
- Hmm...ja okej då, det går bra sa pappa
- Tack du är världens bästa pappa sa jag och kramade om honom
Jag skyndade mig sedan in till Eric för att berätta för honom att jag fått låna mina föräldrars sommarstuga över helgen och att vi kunde vara där. Han blev lika glad som jag och gav mig en passionerad kyss. Men jag berättade inte om bråket med Issa. Jag ville inte tänka på det mer för jag ville bara vara glad för chansen jag fått att göra Rapunzel och att få spendera en hel helg tillsammans med Eric skulle bara bli helt underbart.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag och Hanna låg i hennes säng och kollade lite på film. Jag skulle snart åka hem till mig eftersom jag skulle till gymmet, studion och ha tre tidningsintervjuer imorgon så jag behövde åka hem i tid. Och jag längtade så mycket till jag och Hanna ska åka till hennes föräldrars stuga. Att få spendera en hel helg tillsammans med henne kommer bli helt underbart, bara hon och jag.
- Jag måste nog åka hem nu sa jag
- Måste du verkligen det? Du kan sova här sa Hanna och log
- Mer än gärna, men kommer jag försent imorgon kommer jag få världens utskällning av Tomas om jag inte är i tid sa jag
- Ja, jag kommer också få en rejäl utskällning om jag kommer försent också sa Hanna
- Men vi kanske kan strunta i det och jag sover här iallafall? sa jag och log
- Vill du ta den risken? sa Hanna och skrattade
- För dig gör jag allting sa jag och vi kysste varandra passionerat
Jag la mig sedan över Hanna och vi fortsatte kyssas. Men vi hann inte mycket mer innan Hannas pappa kom in till Hannas rum.
- Ni måste sätta upp en skylt på dörren sa Hannas pappa och skrattade
- Jag skulle precis åka hem sa jag och reste mig från sängen
- Jag skulle bara ge Hanna stugnyckeln sa Hannas pappa och gav Hanna nycklarna
- Tack. Men är det säkert att vi får låna den imorgon? sa Hanna
- Självklart. Men om det är något så ringer du sa Hannas pappa
- Självklart sa jag istället för Hanna
- Haha, det är bra det Eric sa Hannas pappa och gav mig en klapp på axeln
- Jag kommer och hämtar den imorgon sa jag och gav Hanna en kyss
- Mm, jag ringer när jag slutat sa Hanna och satt kvar i sängen
Jag gav henne en sista kyss och vi slita mig loss från Hannas oemotståndliga läppar för att sedan gå ut till hallen och ta på mig skorna. Jag tog sedan min jacka/kofta och gick sedan ut genom dörren. Jag skyndade mig sedan ner för trapporna och skyndade mig sedan till bilen som stod ute på gatan. Jag körde sedan hemåt. När jag kommit hem så gjorde jag mig först oordning ock sen packade jag ner min gymväska och sen packade jag ner lite kläder och min necsesär som jag skulle ha med mig ut till Hannas föräldrars sommarstuga.
När allting var klart så kröp jag ner i sängen och skickade ett sista sms till Hanna och skrev " Im sleepless Without you here. Älskar dig" och fick senare ett tillbaka med texten "Inte lika sleepless som jag är. Älskar dig mer". Jag skrattade lite för mig själv innan jag la mobilen på nattduksbordet och sedan släckte jag lampan och somnade.
Nästa dag - Hanna åker till repetitionen - Hannas Perspektiv
Jag hade gått upp tidigt och jag hade precis kommit ur duschen och jag tog på mig mina röda jeans, en svart topp och plattade sedan håret. När jag kollade på klockan och såg att den redan var halv tio så skyndade jag mig ut till köket och tog en macka och hällde upp juice i en flaska och tog sedan mina väskor för att sedan springa till bussen och jag kom på precis i tid.
Jag åt upp mackan och drack upp juicen innan jag kom fram. Jag hoppade av bussen och märkte inte att jag glömt en väska. Men när jag såg det körde bussen iväg och en kille i 20-25 års åldern kommer fram till mig.
- Jag tror du glömde den här sa killen och gav mig min väska
- Tack. Det var jätte snällt. Trodde jag inte skulle få se den mer sa jag
- Det är lugnt. Ska du också in här? Sa killen
- Ja, jag ska spela huvudrollen i en musikal här sa jag och log stort
- Jaha, va kul! Vad är det för musikal och roll? Sa killen
- Trassel och jag ska spela Rapunzel sa jag och log
- Grattis, det är jag som ska spela Flinn Ryder sa killen
- Du är alltså min motspelare? sa jag
- Ja, men jag tror vi måste skynda oss in nu sa killen och gick in till huset
Jag tog mina väskor och skyndade mig sedan in till huset och gick sedan efter killen så jag visste vart jag skulle gå. Sen när vi kom in till scenen så kändes det ganska konstigt att se den för det var här jag skulle stå senare i år och det kändes overkligt på något sätt.
- Jag ser att ni redan träffats sa Oskar och såg på mig och killen
- Ja, hon glömde sig väska på bussen sa killen
- Okej, men Hanna det första vi ska göra är att gå och prova peruker till dig och sen ska du få prova klänningen så vi kan se om vi behöver ändra den sa Oskar
- Okej, jag kommer sa jag och såg mot killen medans jag gick efter Oskar till kostymrummet
När vi kom in fick jag prova klänningen och den var lite för stor så dom skulle göra den lite mindre åt mig. Men perukerna var jätte bra. Det var en som var helt utsläppt och den var lång och den andra var med lång fast som en stor fläta med platsblommor i och den sista var korthårig och den var brun. Det kändes faktiskt lite ovant att ha perukerna och göra alla olika sånger och konster i den men det gick bra efter ett litet tag ändå.
Senare - Eric hämtar upp Hanna - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit till Göte Lejon där Hanna repade inför musikalen. Jag stannade bilen utanför och gick sedan in till scenen där Hanna repade. Hon var så söt i sin blonda peruk och hon dansade och gjorde massor med gymnastiska rörelser och jag kunde inte förstå hur hon klarade av att sjunga samtidigt men hon var grym.
- Hej älskling! Jag kommer snart sa Hanna och sprang ner bakom scenen igen
- Okej sa jag och väntade i tio minuter innan hon kom tillbaka och sprang fram till mig och gav mig en stor kram
- Vad söt du var! sa jag och gav henne en kyss
- Tack. Är du redo att åka och ha en hel helg med mig? sa Hanna
- Självklart sa jag och gav henne en till kyss innan jag tog hennes väskor och vi gick ut mot bilen
Innan vi hoppade in i bilen så kom en kille ut och gav Hanna en kram och sa att vi ses om några dagar. Jag försökte att inte bry mig om det eftersom Hanna sa att det bara var killen hon ska spela mot och det lugnade mig lite men samtidigt var det lite jobbigt att hon skulle träffa honom hela tiden, kanske mer än mig. Men jag tänker inte mer på det för jag ville bara ha en underbar helg tillsammans med Hanna.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade kommit fram till stugan för ungefär 10 minuter sen och nu satt vi i soffan. Huset var jätte fint och stort. Det här skulle bli helt underbart. Bara få vara här tillsammans med Hanna en hel helg.
- Älskling, kan du hjälpa mig med en sak? sa Hanna och tog fram två stora häften
- Ja, självklart vadå? sa jag och log
- Jag ska sjunga den här duetten "Nu när jag ser dig" i musikalen och jag får inte den rätta känslan med den där killen så jag tänkte jag kunde få öva med dig? sa jag
- Mer än gärna sa jag och log
- Okej då kör vi sa Hanna och började sjunga
Hanna hade en jätte fin röst och jag älskade att höra henne sjunga. När vi sedan kommit till slutet och jag skulle "nästan" kyssa henne så tog jag min hand runt hennes nacke och drog ner henne över mig i soffan.
- Hahaha, sådär står det faktiskt inte i manuset sa Hanna och skrattade
- Jo i mitt manus sa jag och skrattade och vi började kyssas passionerat.....
Detta är kapitel 22 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tog sån tid men det blev väldigt långt det var därför. Kapitel 23 kommer imorgon(lördag) och då kommer vi bla. få veta Vad som händer i stugan? Vad händer mellan Hanna och killen i musikalen? Varför blir Eric svarsjuk? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 22 kommer imorgon(Fredag) :(
Jag är så ledsen att behöva berätta att kapitel 22 inte kommer förens imorgon (Fredag). Det har varit så mycket med julbestyren idag att jag inte hunnit skriva klart kapitel 22 men jag lovar att kapitel 22 kommer imorgon(fredag). Det kommer nog ligga uppe runt ett-halv två på dagen så håll utskick efter det :) Jag är jätte ledsen för det här och jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete för detta men lite dåligt samvete har jag ändå men hoppas ni ska tycka det är okej ändå :)
Ni är dom bästa läsarna som finns och jag är så tacksam och glad att ni läser bloggen!! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Tack åter igen att ni läser bloggen!!
Love u all so much! ❤❤❤❤❤
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 21
Jag gick in i hallen och stängde dörren bakom mig. Jag tog av mig skorna och gick in till Hannas rum. Hon satt på sängen och reste sig upp när jag kom in genom dörren. Hon såg på mig och log för första gången på väldigt länge. Jag log tillbaka och gick närmare henne. Vi sa ingenting utan hon lät mig lägga mina armar runt hennes midja och jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog. Vi lutade oss mot varandra och våra läppar möttes i en kyss och nu kändes det som att allt äntligen hade löst sig.
Hannas Perspektiv
Det kändes helt fantastiskt att få möta Erics mjuka läppar igen. När vi till slut släppte varandra så tittade han djupt in i mina ögon och log stort mot mig.
- Förlåt för allt jag gjort sa Eric och såg med ledsen blick på mig
- Det är jag som ska be dig om förlåtelse för att jag inte trodde dig sa jag
- Jag skulle aldrig sagt till henne att det var okej att hon sov över sa Eric och la sina händer mot mina höfter igen
- Jag skulle ha lyssnat på dig från början men när det visade sig att hon var rektor på den där skolan så fick jag veta sanningen av henne också och då förstod jag att du talat sanning hela tiden sa jag
- Shit, det är ganska sjukt ingentligen men jag är så glad att du äntligen vet sanningen sa Eric och drog mig närmare honom
- Jag med, men det var faktiskt en anledning till att jag kom hem till dig sa jag och la mina armar runt hans nacke
- Vadå? sa Eric och kysste mig lätt på halsen
- Jag skulle säga att du hade rätt hela tiden. Jag skulle aldrig ha åkt till Dublin. Jag har inte mått så dåligt på länge. Jag kom tillbaka för din skull sa jag
- Jag har varit extremt deppig när du åkte och lång tid efter det också. Jag älskar dig mest av allt Hanna sa Eric och log
- Och jag älskar dig. Kan vi lova varandra att vad som än händer så ska ingenting få skiljas åt? sa jag
- Jag lovar. Ingenting, absolut ingenting ska skilja oss åt sa Eric och log hemlighetsfullt
- Varför ser du på mig sådär? sa jag och log
- För vi kanske kan fira att vi äntligen är tillsammans igen sa Eric och kysste min hals
- Mina föräldrar eller Nicklas kan komma när som helst sa jag och la mina händer i Erics hår
- Vi kan åka hem till mig? sa Eric och log
- Mer än gärna men måste skriva en lapp till mamma och pappa först sa jag
- Okej, skynda dig sa Eric och gav mig en kyss innan han gick ut till hallen
Jag skyndade mig att skriva en lapp till mina föräldrar och jag skrev "Sover över hos Eric i natt. Ring om det är något. Kram Hanna". Jag packade sedan ner lite kläder och mitt svarta sexiga nattlinne samt några underkläder. Jag tog också med mig min tandborste och när jag hade med mig allt så gick jag ut till hallen och tog på mig mina converse och svarta skinnjacka för att sedan gå ut och låsa dörren. Jag skyndade mig ner för trapporna och hoppade sedan in i Erics bil. Vi gav varandra en kyss innan Eric startade bilen och vi åkte hem till hans lägenhet.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
När vi kom innanför dörren så tog släppte Hanna sin väska och vi tog av oss våra jackor och skor i hallen. Sen gick jag fram till henne och kysste henne. Hon ställde sig sedan med ryggen mot väggen och jag tog mina händer runt Hannas handleder och reste sedan hennes armar upp över hennes huvud och jag kysste henne försiktigt på halsen. Hon tog sedan min hand och vi gick in till sovrummet. Jag tog mig på överkroppen och jag tog sedan av Hannas tröja och lyfte sedan upp henne och la ner henne på sängen.
Vi kysstes och Hanna la sina händer mot mitt bröst och förde dom sedan mot mitt hår och sen la hon dom mot min rygg. Vi hjälptes sedan åt att ta av varandra resten av kläderna och vi hade sex. Vi stönade tyst och det var helt underbart.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg fortfarande kvar i sängen. Eric låg och lekte med mitt hår och jag låg lutad mot hans bröst och höll min arm över hans mage. Men jag antar att jag började bli hungrig för min mage började kurra och Eric såg förvånat på mig.
- Var det där du? Sa Eric och skrattade
- Det var min mage, jag håller på att bli hungrig sa jag och skrattade
- Men gumman, ska jag gå och göra middag till dig? Sa Eric och log
- Nej, jag fixar det sa jag och satte mig upp i sängen
- Nej, vänta lite först sa Eric och tog sin hand runt min nacke och drog ner mig över honom
Jag satte mig gränsle över honom och tog mina händer runt hans handleder och vi började kyssas igen. När vi släppte varandras läppar så log Eric stort mot mig och jag log mot honom.
- Jag antar att jag vann då sa jag och skrattade
- Jag låter mig alltid förloras när jag får ett så fint pris av dig, nämligen dina kyssar sa Eric och log
- Du är så söt sa jag och gav honom en kyss
- Det är det där priset jag älskar. Men vad säger du om att göra lite käk och sen kanske mysa framför soffan? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan vi gick upp och ut till köket.
Vi gjorde lite middag och sen när vi ätit klart så gick vi till soffan och vi tryckte i en film och bara myste en stund tillsammans. Mamma eller pappa hade inte ringt så det kändes väldigt skönt för det hade bara varit jobbigt om dom skulle ringa mig tusen gånger. Men när klockan började bli mycket så gick vi och gjorde oss iordning för att sedan krypa ner i säng. Eric la sin arm runt min midja och gav mig en sista kyss i nacken för att sedan släcka lampan och vi somnade.
Nästa morgon - Klockan är runt 12.00 när dom vaknar - Hannas Perspektiv
RING RING RING RING RING RING
Jag vaknade med ett ryck när jag hörde att min mobil ringde. Jag vände mig om och såg att Eric fortfarande låg och sov så jag skyndade mig upp ur sängen och svarade i telefonen och gick ut till vardagsrummet.
- Ja, det är Hanna sa jag
- Hej Hanna, har du vaknat nu? sa pappa och skrattade
- Nej, jag har varit uppe länge sa jag och skrattade
- My little girl, sa pappa och skrattade igen
- Pappa! Jag är faktiskt 17 år nu sa jag och log för mig själv
- För mig är du alltid min lilla flicka. Men kan du komma hem? Jag har hittat något som kanske kan passa dig sa pappa
- Nu? Vad är det du hittat? sa jag förvånat
- Ja, jag kan komma och hämta dig om du vill sa pappa
-Nej, jag kommer om 10 minuter sa jag och vi la sedan på
Jag gick tillbaka in i sovrummet och tog försiktigt av mig mitt nattlinne och tog sedan på mig mina kläder som jag hade haft kvällen innan. När jag tagit på mig allt och vände mig mot sängen så satt Eric upp i sängen och log stort mot mig.
- Hur länge har du varit vaken? sa jag och såg lurigt på Eric
- Sen du bytte om sa Eric och log flörtigt
- Taskigt. Men jag måste vara taskig tillbaka, pappa ringde och jag måste åka hem sa jag
- Nej, måste du? Kan du inte stanna ett litet tag till? sa Eric och såg ledset på mig
- Jag önskar jag kunde, men kan vi inte ses senare? sa jag och satte mig på sängkanten
- Mer än gärna. Jag kan ringa dig sen sa Eric och gav mig en kyss
- Okej, längtar redan sa jag och reste mig sen från sängen och tog min väska
- Jag med, lycka till med vad din pappa änn ville sa Eric och log
- Tack snygging. Och kan du inte stänga av din dragninskraft? Jag kan inte gå sa jag och skrattade
- Hmm...jag ska se vad jag kan göra sa Eric och drog täcket över sig
- Det där hjälpte verkligen sa jag och skrattade
- Bra, saknar dig redan snygging sa Eric från täcket och jag sa sedan hej då och gick ut till hallen
Jag tog på mig mina skor och svarta skinnjacka för att sedan skynda mig ut genom dörren så jag kunde hinna med bussen. Jag fick springa det snabbaste jag kunde den sista biten men jag hade tur för jag hann precis med bussen.
Senare på en anställningsintervju - Hannas Perspektiv
När jag hade kommit hem så visade pappa mig en artikel i tidningen där dom sökte en akrobat/gymnast som kunde sjunga och skådespela för rollen som Rapunzel i musikelen "Trassel" som dom skulle göra och pappa tyckte jag skulle söka dit istället för att söka efter en ny skola just nu och jag hade tagit chansen. Pappa hade kört hit mig och han väntade just nu utanför byggnaden på mig och jag hade precis kommit in till intervjun.
- Då ska vi se, du har gått på två gymnasieskolor där gymnastik var huvudintriktning, men du slutade på båda? sa Oskar(regisören)
- Ja, jag fick ett stipendium på Irland men trivdes inte så därför slutade jag sa jag
- Okej, hur länge har du hållit på med gymnastik och akrobatik? sa Oskar
- Sen jag var 6 år gammal så i ungefär 11 år sa jag
- Det låter bra, men kan du läsa den här texten och sen sjunga en refräng? sa Oskar
- Absolut sa jag och ställde mig upp framför dom
Dom filmade sedan mig när jag läste texten och sjöng refrängen från Erics låt "Marching" och det var den låten som kom upp i mitt huvud det var därför jag valde den. När jag sedan var klar så stängde dom av kameran och jag fick sätta mig framför dom igen och dom frågade mig fler frågor och det kändes faktiskt väldigt bra.
- Vi ringer senare idag om du får rollen eller inte sa Oskar
- Tack för att jag fick komma sa jag
- Det var så lite sa Oskar och vi tog i hand innan jag gick ut från rummet
Jag skyndade mig sedan ut till pappa som väntade i bilen. Jag berättade för honom hur det hade gått och han trodde absolut på att jag skulle få rollen men jag vågade inte hoppas på någonting. Pappa körde sedan hemåt och jag ringde Eric i bilen.
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Hej snyggast. Har du lust att ses senare? sa jag
- Gärna, men är i studion just nu så jag kan inte komma dit förens om 2 timmar sa Eric
- Okej, det går hur bra som helst sa jag och log
- Kommer hem till dig om 2 timmar. Älskar dig mest sa Eric
- Älskar dig mer sa jag och vi la sedan på
Senare på dagen - Hannas Perspektiv
Jag väntade både på Eric och samtal från Oskar om ett besked. Issa var här men inte hos mig utan hos Nicklas. Det kändes som vi hade börjat glida ifrån varandra sen jag och Eric blivit tillsammans och hon blivit tillsammans med Nicklas.
- Hanna, får jag snacka med dig? sa Issa och tittade in i mitt rum
- Ja, visst sa jag och log
- Ska vi hitta på något idag? sa Issa
- Jag kan inte, Eric kommer snart sa jag
- Vi har ju aldrig tid att ses mer ju sa Issa
- Jag vet det men du är ju alltid med Nicklas när du är här sa jag
- Så det är mitt FEL nu? sa Issa argt
- Nej, det ända jag säger är att om du vill träffa mig också så kanske du inte bara behöver springa in till Nicklas hela tiden sa jag argt
- Men du själv då! Ditt liv kretsar ju bara kring ERIC! skrek Issa
- Jag HAR iallafall ett liv! sa jag argt
- Hanna, du har telefon sa pappa och gav mig telefonen
- Dra åt skogen! sa Issa och sprang sedan ut från mitt rum
- Ja, det är Hanna sa jag och försökte att inte låta arg
- Hej Hanna! Det är Oskar från "Trassel" sa Oskar
- Hejsan. Ja, ge mig dom dåliga nyheterna sa jag och log för mig själv
- Ja, du Hanna, vårat beslut är att du......
Detta är kapitel 21 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tog sån tid men det blev väldigt långt det var därför. Kapitel 22 kommer imorgon(torsdag) och då kommer vi bla. få veta om Issa och Hanna blir vänner igen? Kommer Hanna få rollen som Rapunzel? Och vad händer ingentligen i Hannas föräldrars sommarstuga? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Och glöm inte att skicka frågor till frågestunden! Sista chansen är imorgon :)
Miss Unknown - Kapitel 20
- HANNA! HANNA! STANNA! HAAAANNAA! ropade jag en sista gång och då stannade hon och vände sig om och såg in i mina ögon och jag visste inte vad jag skulle säga mer till henne. Hon såg på mig och jag på henne och jag såg hur ledsen hon var och nu kändes det som att allting var förlorat, föralltid......
Hannas Perspektiv
- HANNA! HANNA! STANNA! HAAANNAA! ropade Eric efter mig och då vände jag mig om och såg mot honom. Jag kände hur tårarna började rinna igen och hade jag inte åkt hade jag inte förlorat den jag älskar.
- Du måste lyssna på mig. Jag hade ingenaning om att du kom tillbaka sa Eric
- Du har rätt, du gjorde slut med mig så du får såklart träffa en ny flickvän när du vill sa jag
- Men hon är inte min flickvän. Hon var bara någon jag träffade på krogen sa Eric
- Varför stod hon i underkläder då? Och du med för den delen?! sa jag argt
- Jag sov på soffan, hon sov i sängen inte visste jag att hon var i underkläderna, du måste tro mig sa Eric
- Jag måste ingenting. Jag kysste en kille på Irland men när jag förstod att det var fel så åkte jag tillbaka hit för att få vara med dig men nu har jag förstått att det är för sent sa jag och skulle precis gå när Eric tog tag i min arm igen
- Jag har inte legat med den där tjejen! Hanna du måste tro mig. Du har ju själv kysst en annan kille och det gör ont i mig men jag har inte legat med henne sa Eric
- Jag kan faktiskt inte tro dig! Jag är ledsen men det är verkligen slut mellan oss, det trodde jag aldrig jag skulle säga sa jag och drog åt mig armen för att gå
- JAG KOMMER INTE GE UPP HOPPET OM DIG! Hörde jag Eric ropa efter mig
Jag skyndade mig sedan hem och när jag kom hem tog jag snabbt av mig skorna och min jacka för att sedan gå in på mitt rum och jag slog igen dörren bakom mig. Jag kastade mig på sängen och jag grät så kudden blev blöt.
Knack knack
- Kom in sa jag och vände mig mot dörren
- Vad är det som hänt gumman? Sa Issa och kom in
- Det gick inte som jag trodde iallafall sa jag
- Vad menar du? Sa Issa och kramade om mig
- Det var en tjej där, i underkläderna, Eric säger att han inte legat med henne men det verkar inte sant sa jag
- Men vadå vad Eric också i underkläder? Sa Issa
- Ja, det var ju det som talade mot honom sa jag
- Jo, det förstås. Men skulle han verkligen ligga med en annan tjej när han sagt att han älskar dig på flygplatsen? Sa Issa
- Jag vet inte, konstigare saker har väl hänt sa jag och torkade tårarna
Knack knack knack
- Vad är det? Sa jag och såg på Nicklas
- Du har besök sa Nicklas och Eric kom in i mitt rum
- Jag ska lämna er ifred sa Issa och viskade "Lyssna på honom" innan hon reste sig upp och gick ut
Eric och jag tittade bara på varandra och ingentligen ville jag bara be honom dra ut här ifrån men det var som att det inte gick. Det var som att jag fått munntorka. Eric satte sig sedan på min skrivbordsstol och jag tittade bara ner på mina jeans.
Tidigare på dagen - Erics Perspektiv
Jag såg Hanna springa iväg igen och jag fattade inte varför hon inte trodde på mig. Fast det måste ju ha sett konstigt ut när Hanna såg både mig och den där tjejen i underkläder. Men jag hade inte gjort något. Jag skulle aldrig kunna ligga med en annan tjej för det är bara Hanna jag älskar. När jag gått en stund utomhus så kom jag på en plats där jag visste att Hanna måste vara, nämligen hemma. Jag var inte så långt därifrån så jag små joggade dit och när jag väl kom dit så skyndade jag mig upp för trapporna och ringde på dörren.
- Hej Eric. Jag antar att du vill träffa Hanna sa Nicklas som öppnade dörren
- Ja, är hon hemma? sa jag
- Ja, men jag tror inte hon vill träffa dig. Hon är jätte ledsen sa Nicklas
- Jag vet det och det är just därför som jag måste prata med henne sa jag
- Okej, men säg inte att jag inte varnade dig sa Nicklas och släppte sedan in mig
Jag tog av mig skorna och hängde upp min kofta i hallen och sen följde jag med Nicklas till Hannas rum. Nicklas knackade på Hannas dörr som stod öppen och när jag hur rödgråtna hennes ögon var så förstod jag hur sårad hon måste känna sig.
- Vad är det? sa Hanna och såg på Nicklas och mig
- Du har besök sa Nicklas och jag gick in till Hannas rum
- Jag ska lämna er ifred sa Issa och gick snabbt ut från rummet
Hanna såg in i mina ögon men hon sa ingenting. Jag satte mig sedan på skrivbordstolen och Hanna tittade bara ner på hennes jeans och pillade lite på dom och jag visste inte vad jag skulle säga ingentligen. Jag försökte möta Hannas blick men det gick verkligen inte.
- Vad gör du här? sa Hanna och fortsatte att se ner på sina byxor
- Jag måste få prata med dig. Det hände ingenting med den där tjejen sa jag åter igen
- Jag såg vad jag såg och jag förstår inte heller varför du berättar det här igen? Du gjorde slut och är fri att göra vad du vill sa Hanna
- Hanna, det var ett misstag att göra slut, men bara för att jag gjorde slut betyder inte det att jag går och ligger med en annan tjej sa jag
- Kan du gå nu? Jag orkar inte prata med dig mer sa Hanna
- Gumman, jag älskar dig och ingen annan! Jag kommer komma tillbaka hela tiden tills du lyssnar på mig sa jag och reste mig från stolen
- Gå är du snäll. Bara gå sa Hanna och jag såg hur tårarna började rinna för hennes kinder
- Jag kommer kämpa för dig, jag kommer inte låta dig gå sa jag och gick sedan ut från Hannas rum
Jag orkade inte se på Nicklas och Issa som satt i köket. Jag skyndade mig bara ut från lägenheten. Hur kan allting bara falla sönder? Det är som att kakan som var hel förut hade blivit sönder smulad i miljon bitar som kommer ta miljoner år att få ihop igen. Eller är det kanske som Alex sagt förut att det kanske inte ska vara Hanna och jag trots allt.
2 dagar senare - Hanna ska på intagningsintervju - Hannas Perspektiv
Eric hade ringt, skickat sms, skickat blommor i 2 dagar nu men jag hade inte svarat på varken telefonsamtal eller sms. Jag orkade inte höra mer att det inte hade hänt någonting mellan han och den där tjejen för det gjorde bara ont i mig. Bilden jag hade i huvudet ville aldrig släppa. Men idag skulle jag iallafall på en intagningsintervju för en annan skola och jag hoppas det ska gå bra.
Jag hade tagit på mig ett par svarta läder imiterade byxor och en lång vit/beige t-shirt med spets upp till och ner på ärmarna. Jag tog på mig mina svarta converse och min svarta skinnjacka för att sedan gå ut och låsa dörren och sen små sprang jag ner för trapporna och när jag kom ut genom porten så krockade jag med Eric.
- Jag var precis på väg upp till dig sa Eric
- Jaha. Jag har bråttom så jag hinner inte prata sa jag
- Hanna, jag har ringt, smsat och kommit hit men du har inte velat träffa mig. När ska jag få tid att prata med dig? sa Eric
- Jag ska på en intagningsintervju. Jag hinner inte nu sa jag
- Det ända jag vill är att få dig tillbaka sa Eric och försökte ta min hand
- Sluta! Jag orkar inte höra mer! Hej då sa jag och sprang därifrån
- HANNA! HANNA! Vänta! Hörde jag Eric ropa efter mig
Jag vände mig inte om utan försökte springa det fortaste jag kunde men när jag vände mig om så fick jag se att Eric sprang efter mig också men det fick mig bara att springa ännu snabbare. När jag såg bussen stå vid busshållplatsen så hopade jag snabbt på och när jag såg Eric komma mot bussen så åkte den mot skolan.
Jag kände hur tårarna började rinna igen och jag ville ju såklart inget hellre än att vara med Eric men det är för jobbigt när jag inte vet om det faktiskt hände något med den där tjejen. Även fast Eric säger att det inte hände något så skulle jag vilja höra det från den där tjejen också för jag orkar inte må såhär dåligt mer.
Senare på skolan - Hannas Perspektiv
Jag satt utanför rektorns kontor och väntade på att hon skulle komma ut för det ända jag visste var just det, att det var en hon. Medans jag satt och bläddrade i en gammal tidning så öppnades dörren och rektorn kom ut. Och det kändes som att mitt hjärta frös till is när jag såg vem det var.
- Hanna Laklie? sa rektorn
- Ja, det är jag sa jag och såg på tjejen som varit hemma hos Eric
- Hejsan! Jag tycker jag känner igen dig sa rektorn
- Det var jag som kom hem till Eric när du var där sa jag
- Jaha, han verkade faktiskt bli upprörd när du kom sa rektorn
- Okej. men jag ska inte ta upp din tid mer sa jag och skulle precis gå när hon stoppade mig
- Vart ska du? sa hon
- Jag vill inte gå i en skola där du är rektor det borde du förstå sa jag
- Jag vet inte vad du tror hände mellan mig och Eric men vi kysstes en gång och då drog han sig tillbaka. Det märktes att han var kär i någon annan. Någon han pratade om hela kvällen, det är du eller hur? sa rektorn
- Jag vet inte, men ni kysstes bara alltså? sa jag
- Han pratade om en tjej som heter Hanna, och ja vi kysstes bara. Sen somnade jag i hans säng och han på soffan, vi låg absolut inte med varandra sa tjejen
- Okej, det är mig han pratade om. Och jag antar att jag får vara tacksam för att du också sa som det var sa jag
- Hanna, Eric älskar dig väldigt mycket och jag hoppas du ger honom en chans sa tjejen
- Jag måste nog gå sa jag och skyndade mig sedan ut från skolan
Eric hade alltså talat sanning hela tiden och nu hoppas jag inte att han gett upp hoppet om mig ännu. Jag tog först bussen hem till honom men när det inte var någon som öppnade så förstod jag att han inte var hemma så åkte jag tillbaka hem. Och nu ville jag inget hellre än att få tag i Eric så jag kan lösa allting.
Senare - Eric kommer till Hannas lägenhet - Erics Perspektiv
Hanna hade sprungit iväg från mig, ignorerat mig men jag ville inte förlora henne. Jag älskar ju den där tjejen mest av allt och nu var jag på väg hem till Hannas lägenhet igen för att göra ett sista försök att få henne tillbaka. Jag skulle precis ringa på dörren när Nicklas kom utspringande.
- Oj, förlåt. Jag har lite bråttom till fotbollsträningen sa Nicklas
- Okej, men är Hanna hemma? sa jag
- Hon är på sitt rum, vi ses sa Nicklas och sprang ner för trapporna
Jag gick in i hallen och stängde dörren bakom mig. Jag tog av mig skorna och gick in till Hannas rum. Hon satt på sängen och reste sig upp när jag kom in genom dörren. Hon såg på mig och log för första gången på väldigt länge. Jag log tillbaka och gick närmare henne. Vi sa ingenting utan hon lät mig lägga mina armar runt hennes midja och jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog. Vi lutade oss mot varandra och våra läppar möttes i en kyss och nu kändes det som att allt äntligen hade löst sig.
Detta är kapitel 20 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tog sån tid att få klart det men har haft lite skrivkramp igår men nu är allt på gång igen. Kapitel 21 kommer imorgon(onsdag) och då kommer vi bla. få veta om Eric och Hanna är tillsammans igen? Vad gör Eric och Hanna hela helgen? Och varför börjar Hanna och Issa bråka med varandra? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Och glöm inte att skicka frågor till frågestunden :)
Kapitel 20 kommer imorgon(tisdag) :(
Hej alla underbara, fantastiska, fina och bästa läsare!
Jag är så ledsen att behöva berätta att kapitel 20 inte kommer förens imorgon (tisdag). Jag har haft skrivkramp kan man säga. Jag har vetat exakt vad jag ska skriva men det har inte riktigt gått ner till fingrarna så därför har jag inte kunnat skriva men jag lovar att kapitel 20 kommer imorgon(tisdag). Jag är jätte ledsen för det här och har sjukt dåligt samvete för att jag inte fått upp det här kapitalet i tid men hoppas det är okej ändå.
Ni är dom bästa läsarna som finns och jag är så tacksam och glad att ni läser bloggen!! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Tack åter igen att ni läser bloggen!!
Love u all so much! ❤❤❤❤❤
Kramar Natalie
Frågestund :)
Hej alla underbara, fantastiska, och amazing och fina läsare!
Jag hade faktiskt tänk ha en frågestund på bloggen. Ni kan skicka in frågor till mig och det kan handla om Eric, bloggen eller om det är något ni vill veta om mig. Dom frågorna jag anser för privata kommer jag inte svara på men dom andra kommer jag garanterat svara på.
Ni kan skicka in hur många frågor ni vill och ni har till på torsdag på er att skicka in era frågor :)
Så sätt igång och skriv era frågor!
UTAN ER INGEN BLOGGEN!
LOVE U ALL! <333<33<333
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 19
- Snälla, se på mig. Älskar du mig inte lika mycket som jag älskar dig? sa jag
- Det är klart jag gör sa Hanna
- Snälla, kan du inte stanna här då? sa jag....
Hannas Perspektiv
- Snälla, varför kan du inte stanna isåfall? sa Eric
- Jag kan tyvärr inte. Jag älskar dig så mycket men kan vi inte fortsätta när jag kommer tillbaka? Sa jag
- Nej, det kommer inte funka. Hanna jag ber dig här på Arlanda att stanna kvar här hos mig sa Eric igen
- Jag är verkligen glad att du kom men det går inte. Vi ses när jag kommer tillbaka sa jag
- Säg inte sådär! Jag vill att du stannar, det finns väl bra skolor här med? Sa Eric
- Snälla, gör inte såhär mot mig. Jag vill stanna men jag vill samtidigt åka. Jo,men den här skolan är en av dom bästa sa jag
SISTA UTROPET TILL DUBLIN , IRLAND KL 12.00 kom det ur högtalarna
- Jag måste gå nu sa jag
- Hanna, stanna snälla sa Eric och höll hårt i min hand
- Jag älskar dig mer än något annat men jag måste åka sa jag åter igen och gav honom en sista kyss och jag kände hur tårarna rann ner för både mina och Erics kinder
- Hanna....Hanna snälla! HANNA! Ropade Eric efter mig när jag gick för att gå ombord på planet
Jag satte mig sedan på min plats i planet och tårarna ville inte sluta gråta. Hur korkad kunde jag vara egentligen?! Eric hade kommit ända hit för att be mig stanna och jag går iallafall. Jag tog på mig säkerhetsbältet och flygvärdinnan gjorde sina visningar och jag orkade inte bry mig om det. När planet sedan lyfte och vi var på väg så kände jag nästan att jag ångrade mig.
Tidigare på flygplanet - Erics Perspektiv
- HANNAH! HANNA! Ropade jag efter Hanna medans hon gick mot flygplanet
Men hon vände sig inte om iallafall. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag vände mig om och sparkade till en pappers soptunna så den välte och det var ingen som tittade mot mig vilket var skönt. Jag gick snabbt ut från Arlanda och hoppade sedan in i bilen. F******************N! Nu var det verkligen kört.
Hanna satt just nu på ett flyg till Dublin och hon kommer vara där i 1 år. Jag satt kvar en liten stund i bilen och tittade ut genom rutan och startade sedan bilen och åkte hem till min lägenhet. Jag parkerade bilen och gick med sakta steg upp för trapporna. Jag låste upp dörren och gick in och sparkade av mig skorna och hängde av mig min kofta.Jag satte mig i soffan och zappade mellan kanalerna på tv:n. Jag var helt tom i hela kroppen. Det finns ingenting kvar inom mig. När mobilen sedan ringde så svarade jag med dämpad röst.
- Ja,det är Eric sa jag med dämpad röst
- Hej det är Alex, vad nere du låter. Har det hänt något? Sa Alex
- Nej, det är okej. Lite trött bara sa jag
- Okej, men har du lust att hänga med ut en sväng? Sa Alex
- Nu? Sa jag
- Ja, ta en fika eller en lunch sa Alex
- Ja, okej då. Jag kommer till det vanliga stället om 20 minuter sa jag
- Då ses vi då sa Alex och vi la på
Jag reste mig sakta från soffan och tog på mig skorna och koftan igen. Jag tog nycklarna och gick sedan ut genom dörren. Jag låste och skyndade mig sedan ner för trapporna och hoppade senare in i bilen för att åka till fiket där jag skulle träffa Alex,J-son, och Edin. När jag kom fram parkerade jag bilen och gick sedan till fiket. Jag såg killarna direkt när jag kom in men köpte en flaska Ramlösa och satte mig sedan ner med killarna.
- Tja! Vi trodde du var med Hanna sa Alex
- Nej, det skulle vara lite svårt sa jag
- Vad menar du? sa Edin
- Hon har åkt till Dublin för att plugga i ett år sa jag och kände hur det högg till i hjärtat igen
- Du skojar? Har hon stuckit igen? sa Alex
- Sluta säg sådär sa jag surt
- Men först åker hon till USA och nu Dublin, jag menar bara att hon inte kan älska dig lika mycket som du älskar henne om hon gör såhär mot dig hela tiden sa Alex
- Det gör hon, det vet jag att hon gör. Men det var faktiskt jag som gjorde slut sa jag
- Va? Men Eric! Det är ju bara ett år, kärleken försvinner väl inte bara för att hon är borta i ett år sa J-son
- Vad vet du om det ingentligen?! Hon kanske träffar en ursnygg irländare sa jag
- Jaja, det är ingen idé men det syns ju på dig att du nte mår bra sa Edin
- Jag orkar inte snacka om det. Jag åker hem igen sa jag
- Nej, stanna här. Du behöver komma ut och tänka på lite andra saker sa Alex
- Jag har ingen lust. Jag går nu sa jag och reste mig från stolen och gick ut från fiket
Jag gick snabbt mot min bil igen. Jag orkade inte träffa någon just nu och det skulle inte hjälpa mig ett dugg att träffa andra. Det var bara Hanna som gällde för mig och även om Hanna är i Dublin nu så hoppas jag av hela mitt hjärta att det kommer bli vi två igen när hon kommer tillbaka till Sverige.
Några dagar senare - Hanna är på en skolfest - Hannas Perspektiv
Jag hade kommit in i skolan väldigt bra och folk var riktgit snälla. Men jag tänkte bara på Eric hela tiden. Jag drömde om honom på nätterna och det var alltid samma dröm, när han stod på flygplatsen och bad mig stanna. Det kändes faktiskt som jag höll på att bli galen. Ibland kändes det till och med som att jag såg honom i skolans korridorer. Jag bodde på skolans stundent hem och trivdes väldigt bra. Men idag var det skolfest och jag hade dansat med en av killarna och jag mådde nog inte så bra eftersom jag inte kunde sluta tänka på Eric heller.
- Hi Sweetie! You look sad sa Liam( killen jag dansat med)
- Yes, i just miss someone sa jag
- Really? Who? sa Liam
- Someone that lives in Sweden sa jag
- Ok, a friend? sa Liam
- Yeah, you can call him a friend sa jag
- Oh, your boyfriend? sa Liam
- No, he broke up with me before i left sa jag
- Sad for him but good for me sa Liam och kom närmare mig
Jag stod mot en vägg och Liam kom närmare mig och jag hann inte reagera innan han kysste mig. Jag kunde inte röra mig för jag kände hur fel det var och vilket fel beslut jag tagit som åkt hit. Jag knuffade snabbt undan Liam och sprang därifrån. Jag sprang det fortsatte jag kunde till studenthuset och in till mitt rum. Jag tog fram mina väskor och packade ner alla mina saker.
Jag ringde efter en taxi och ringde och köpte en sista minuten biljett till Sverige. Eric hade rätt, jag skulle ha stannat i Sverige och inte åkt till Dublin. När jag packat ner allt så gick jag snabbt ner till taxin som väntade utanför huset. Jag hoppade sedan in i bilen och åkte mot flygplatsen. Jag skulle be mina föräldrar ringa skolan att jag hoppat av när jag kom hem till Sverige för jag hade ingen tid att förlora. Jag försökte ringa Eric flera gånger men han svarade inte. Antingen så vill han inte svara för att det är jag som ringer eller så hör han den inte. När taxin kommit fram till flygplatsen så skyndade jag mig att checka in och efter en halvtimmes väntan fick jag äntligen gå på planet och jag åkte hem till Sverige.
Några timmar senare - Hannas Perspektiv
Jag hade tagit en taxi hem för klockan var runt tolv på natten när jag landat så mina föräldrar låg och sov. Så när jag kom hem så låste jag upp dörren försiktigt och smög mig in till mitt rum. Det var släckt i hela lägenheten när jag kom in och jag bytte snabbt om till pyjamas för att sedan krypa ner i sängen. Jag tittade på mobilen igen men Eric hade fortfarande inte svarat. Men det första jag skulle göra imorgon är att besöka honom för jag vill verkligen bli tillsammans med honom igen.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade varit ute med J-son och Alex. Jag hade suttit hemma i flera dagar och bara varit nere för att jag saknar Hanna så mycket och idag hade dom dragit med mig ut på krogen och jag hade faktiskt träffat en tjej. Hon hade följt med mig hem men vi hade inte gjort någonting. Jag hade kysst henne men det kändes bara så fel. Det var Hanna jag älskade och vill vara med så därför hade jag somnat på soffan medans den där tjejen somnat på min säng.
Jag tittade på mobilen innan jag somnade och jag såg att Hanna ringt mig flera gånger men jag hade inte hört det och jag kände hur det högg till i hjärtat på mig när jag såg hennes namn på skärmen. Jag kan inte fatta att jag varit så dum som kysst en annan tjej. Jag la mobilen på soffbordet igen och somnade.
Nästa dag - Eric väcks av tjejen från kvällen innan - Erics Perspektiv
Jag kände hur någon smekte min kind och jag vände mig om och innan jag öppnade ögonen så måste jag drömt något för tjejen såg konstigt på mig när jag väl öppnade ögonen.
- Jag är vaken Hanna sa jag
- Vem är Hanna? sa tjejen
- Va? Vem är du och vad gör du här? sa jag chockat när jag såg tjejen
- Jag följde med dig hem igår, vi kysstes sa tjejen
- Jaha, ja då minns jag. Men det är nog bäst om du går snart sa jag
- Varför då? Har du flickvän eller? sa tjejen
KNACK KNACK KNACK
- Jag kan öppna sa tjejen och innan jag hann resa mig så hade hon öppnat dörren.
- Hej. Är Eric hemma? sa en bekant röst
- Vem är du då? sa tjejen
- Vem är du själv? sa Hanna och jag flög upp ur soffan när jag hörde att det var hon
- Hanna?! Vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag kom tillbaka för din skull men det var tydligen försent sa Hanna och sprang snabbt ner för trapporna
- HANNA! HANNA STANNA! ropade jag i trapphuset och kom sen på att jag bara hade kalsonger på mig
- Kan du gå nu är du snäll?! sa jag
- Vadå var det där din tjej? sa tjejen
- Jag hoppas det fortfarande sa jag irriterat och skyndade mig att ta på mig ett par svarta jeans, ett vitt linne och min gröna kofta för att sedan springa ut ur lägenheten och låsa dörren.
Tjejen från kvällen innan hade gått före mig och nu var det bråttom. Jag sprang och praktiskt taget hoppade ner för trapporna och sen sprang jag det fortaste jag kunde för att leta rätt på Hanna. Men jag såg henne ingentingstans. Jag stannade sedan en stund och lutade mig mot en vägg för att sedan lägga händerna i mitt ansikte. HUR KUNDE JAG VARA SÅ DUM!? Jag kan ha förlorat Hanna för alltid och för vad? En flört? Jag tog sedan ner händerna och då såg jag henne. Jag sprang det fortsatte jag kunde och ropade hennes namn men hon vände sig inte om.
- HANNA! HANNA! STANNA! HAAAANNAA! ropade jag en sista gång och då stannade hon och vände sig om och såg in i mina ögon och jag visste inte vad jag skulle säga mer till henne. Hon såg på mig och jag på henne och jag såg hur ledsen hon var och nu kändes det som att allting var förlorat, föralltid......
Detta är kapitel 19 av Miss Unknown. Förlåt att det inte kom förens sent men har haft problem med internet och blogg har loggat ut mig flera gånger av någon anledning så jag har fått skriva om flera gånger men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 20 kommer redan imorgon(måndag) och då får ni bla. veta om Eric och Hanna blir tillsammans igen? Var ska Hanna gå i skolan? Och vad är det för romantisk helg Eric planerar och för vem? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 20 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Och glöm inte att skicka frågor till frågestunden :)
Kapitel 19 kommer imorgon (söndag) :(
Hej alla underbara, fantastiska, amazing, fina läsare!
Tyvärr så kommer kapitel 19 av Miss Unknown inte förens imorgon(söndag). Det är såhär att jag fyllt år idag och därför har jag inte hunnit skriva eftersom jag firat med min familj och släkt. Jag hoppas ni ska tycka att det är okej ändå och jag kan lova att kapitel 19 kommer bli något alldeles extra :)
Men håll ut tills imorgon(söndag) för då kommer ett långt kapitel 19 :)
TACK FÖR ATT NI FINNS OCH LÄSER BLOGGEN! UTAN ER SKULLE JAG INTE KUNNA SKRIVA BLOGGEN!
LOVE U ALL!
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 18
- Ja, jag sa det förut, men jag har valt att åka till Dublin iallafall sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Va? Kan du ta om det där tror du? sa Eric och såg chockat på mig
- Jag ska åka till Dublin....jag är så ledsen älskling.....sa jag och tårarna bara rann ner......
Hannas Perspektiv
- Jag ska åka till Dublin.....jag är så ledsen älskling. Men du sa det själv att det här är en Once in a lifetime sa jag
- Jag fattar det inte. Varför ändrade du dig helt plötsligt? Sa Eric och drog bort sina händer från mig
- Jag pratade med mina föräldrar och det här kanske bara händer en gång sa jag och tårarna fortsatte att rinna
- Så du ska vara borta i 1 år?! Sa Eric och reste sig från sängen
- Jag är verkligen ledsen men ett år kommer gå fort sa jag
- Du tycker inte att vi har gått igenom tillräckligt mycket? Ska du åka bort i ett år nu också? Sa Eric
- Jag vet inte vad jag ska säga mer. Jag tycker också att det här är jobbigt du får inte tro något annat sa jag
- Okej, men först åker du till USA I tre månader, sen är du med i en olycka och tappar minnet och nu ska du till Dublin i ett år, kan du förklara för mig hur jag ska reagera? Sa Eric
- Nej,det kan jag inte men vi kan fortsätta när jag kommer hem. Vi kan ha Skype och ringa varandra sa jag
- Jag älskar dig så det värker i mitt bröst men det känns som jag inte orkar mer nu sa Eric och jag såg hur hans ögon vattnades
- Jag älskar dig med, vad menar du med att du inte orkar mer? Sa jag och ställde mig upp från sängen och gick fram mot Eric
- Jag vill inte vara tillsammans mer. Det har varit för mycket. Jag är ledsen Hanna sa Eric
- Du kan inte mena allvar! Sa jag
- Jo. Jag vill inte mer. Kan du vara snäll och gå nu? sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner på hans kinder
- Eric, älskling snälla. Du får inte göra såhär sa jag
- Hanna, jag älskar dig verkligen men jag pallar inte. Sa Eric och la sina händer mot mina kinder
- Jag stannar isåfall, jag tänker inte åka om det betyder att jag förlorar dig sa jag
- Hanna, snälla. Bara gå härifrån jag vill inte mer sa Eric och gick ut från sovrummet och jag skyndade mig sedan fort ut från lägenheten och jag sprang ner för trapporna även fast mitt knä värkte.
Tårarna rann ner för mina kinder och det ända jag tänkte på var att få komma hem. Mitt knä värkte men jag orkade inte bry mig mer. Jag ville bara komma hem och då spelade det ingen roll om mitt knä tog skada av det. Vad gjorde det om mitt knä gör ont när jag iallafall har förlorat Eric?
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag stod vid vardagsrums fönstret och såg hur Hanna sprang bort från huset. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och jag fattade inte vad jag gjort. Jag lutade huvudet mot glaset och lutade mig mot det medans tårarna fortsatte att rinna. Jag hade ingen lust att göra någonting just nu. Jag gick sedan tillbaka in i sovrummet och jag tog upp koftan som Hanna glömt här. Jag satte mig på sängen och la ansiktet i koftan. Jag tog ett djupt andetag och när jag kände hennes parfym så kom tårarna ännu mer. VAD F*N HADE JAG GJORT?!
1 timme senare - Erics Perspektiv
KNACK KNACK
Jag hade tydligen somnat till för jag vaknade av att det ringde på dörren. Jag gick sakta upp ur sängen och gick sedan mot dörren. När jag öppnade och fick se att Nicklas, Hannas bror stod där så ville jag ingentligen bara stänga igen dörren men det kunde jag inte göra.
- Jag vill snacka med dig sa Nicklas
- Kom in sa jag och släppte in honom
- Vad har du gjort mot Hanna ingentligen?! sa Nicklas och stängde dörren bakom sig
- Har hon bett dig att komma hit? sa jag
- Nej, jag bryr mig om min syster och hon ligger just nu hemma och gråter. Vad har du gjort ingentligen? sa Nicklas igen
- Jag har gjort slut, jag ville inte det ingentligen. Men det var bäst så helt enkelt sa jag
- För att hon skulle åka till Dublin i ett år?Var det värt det?! sa Nicklas argt
- Nej, det var det inte. Men jag kan inte göra det orgjort sa jag
- Jo, det är just det du kan sa Nicklas
- Det är ett år, mycket kan hända på ett år, det är just det som är problemet sa jag
- Om du älskar Hanna så mycket som du säger så borde du inte se det som ett problem sa Nicklas
- Jag vet det, men nej, det går inte sa jag och vände bort blicken från Nicklas
- Hanna är på Arlanda i övermorgon kl 12.00, om du vill säga hur du verkligen känner sa Nicklas och gick sedan ut genom dörren innan jag hann säga något. Men jag förstod att han hade rätt. Älskar jag Hanna så mycket som jag gör borde jag inte göra såhär.
Tidigare hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
När jag kom hem så sparkade jag snabbt av mig skorna och gick sedan in på mitt rum och kastade mig på sängen. Jag kunde inte göra annat än att gråta. Nicklas kom in till mig och satte sig på sängkanten bredvid mig.
- Vad är det som hänt syrran? sa Nicklas och smekte min rygg
- Eric har gjort slut. Och allt är den där Dublin resans fel sa jag
- Va? SKa du åka iallafall? sa Nicklas
- Ja, jag kanske bara får den här chansen men Eric tycker det är för lång tid så han gjorde slut och ingentligen är det mamma och pappas fel sa jag
- Varför då? sa Nicklas
- Dom sa att jag borde åka för att jag skulle ångra mig annars och att Eric säkert fanns kvar här när jag kom tillbaka men det gör han inte. Dom hade fel sa jag
- Men du kan ju inte bara skylla på dom sa Nicklas
- Jag visste att du inte skulle förstå sa jag
- Jag förstår, men är det säkert att Eric gjort slut då? sa Nicklas
- Ja, han kunde ju inte bli mer tydlig om man säger så sa jag
- Var är han?! Är han hemma? sa Nicklas
- Ja, men vart ska du? sa jag
- Snacka med honom, han ska inte behandla dig såhär sa Nicklas
- Nej, gör inte det! sa jag och satte mig upp i sängen
- Lugn, Hanna. Ja ska bara snacka med honom sa Nicklas och gick ut från mitt rum
Det här kan inte bli värre än det redan är. Jag torkade tårarna efter en stund och ringde Issa som kom direkt. Min mamma hade ringt och sagt att jag inte kommer till sjukgymnasten mer och dom hade även sagt upp min skolplats. Så nu var det bara att börja packa. Mamma knackade på dörrkarmen och jag såg Issa stå där också.
- Issa är här sa mamma och log
- Hej gumman! Jag är så ledsen för din skull. sa Issa och kramade om mig
- Jag kan inte förstå att han gjorde slut. Jag älskar honom så mycket sa jag och jag började gråta igen
- Såja gumman. Han kommer tillbaka jag lovar det sa Issa
- Nej, det kommer han inte. Det är lika bra att åka till Dublin och glömma allt igen sa jag
- Jag önskar det fanns något jag kunde göra för dig sa Issa
- Gör så jag får minnesförlust igen kanske? sa jag
- Nu är du bara dum Hanna. Allting kommer ordna sig. Han älskar dig mest sa Issa
- Gjorde. Han älskade mig sa jag
- Kom nu så hjälper jag dig att packa sa Issa och vi tog fram mina resväskor
När Nicklas kom hem berättade han vad Eric sagt och jag önskar nästan att han inte berättat vad Eric sagt för det gjorde bara ännu mer ont i mig. Jag älskar honom så mycket och det här kan vara en chans för mig och det sa han själv så varför gör han då slut med mig? Åh, Eric. Varför måste jag älska dig så att mitt hjärta går sönder?!
2 dagar senare - Eric letar efter Hanna på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit lite tidigare än tolv för att vara säker på att Hanna var här. Men jag kunde inte se henne någonstans. Jag sprang runt hela Arlanda och när jag precis fick se henne så var det nästan för sent. Hon skulle snart gå på planet och jag sprang som en galning hela vägen fram till henne.
- HANNA! HANNA ! VÄNTA! ropade jag och hon stannade och såg på mig
- Eric, vad gör du här? sa Hanna och såg chockat på mig
- Snälla åk inte. Jag älskar dig så hjärtat går sönder. Du är mitt allt och jag vill inte att du åker sa jag
- Du gjorde slut med mig. Jag älskar dig också men det här är något jag måste göra sa Hanna
- Snälla, se på mig. Älskar du mig inte lika mycket som jag älskar dig? sa jag
- Det är klart jag gör sa Hanna
- Snälla, kan du inte stanna här då? sa jag....
Detta är kapitel 18 av Miss Unknown. Förlåt att det kom så sent men har handlat julklappar hela förmiddagen. Men hoppas ni ska tycka om det ändå :) Kapitel 19 som kommer imorgon(lördag) kommer bla. innehålla detta. Kommer Hanna ångra sig och stanna? Varför mår Eric så dåligt? Vem är det han tror att han ser på gatan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 17
- Men det är ju helt fantastiskt! sa Eric och gav mig en kyss
- Men det finns en negativ sak med det sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Det är ett år sa jag.......
Erics Perspektiv
När hon sa att hon skulle vara borta i ett år så var det som att mitt hjärta sjönk som en sten. Jag tittade bara på Hanna och hon fortsatte att läsa igenom pappret men sen tittade hon på mig igen.
- Vad säger du om det ingentligen? sa Hanna
- Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Alltså det är här kan ju vara din stora chans men jag kommer sakna dig sa jag
- Men du kommer inte behöva sakna mig det minsta för jag ska inte åka sa Hanna och log
- Vad menar du? sa jag och såg förvånat på Hanna
- Jag tänker inte åka till Dublin. Jag tänker inte lämna dig för ett år i Dublin sa Hanna och log
- Men det är klart du ska åka. Jag finns här när du kommer tillbaka sa jag
- Sådär lät det inte när jag skulle till USA i 3 månader och nu handlar det om 1 helt år sa Hanna
- Ja, men om du inte åker så kommer du ångra dig sa jag och smekte Hannas kind
- Älskling, jag kan inte åka i ett år. Det går helt enkelt inte sa Hanna
- Jag kan inte tvinga dig men jag kommer stötta dig även om du väljer att åka sa jag
- Men jag åker inte, det lovar jag sa Hanna och gav mig sedan en passionerad kyss
Vi släppte tillslut varandras läppar för att äta klart frukosten som jag gjort till Hanna. När vi ätit klart tog jag brickan ut till köket. Sen gick jag in till Hanna igen som fortfarande låg i sängen och jag kröp sedan ner bredvid henne igen. Jag la min arm runt hennes midja och hon vände sig mot mig och vi såg bara djupt in i varandras ögon och log mot varandra en stund.
- Jag måste tyvärr åka till gymmet sa jag
- Måste du? sa Hanna och kröp nära mig och vi låg näsa mot näsa
- Mm..men jag vill ingentligen inte men om jag inte åker får jag massa skit från min PT sa jag och gav henne en puss på näsan
- Ursäkta att jag stör er, men Hanna du ska vara hos sjukgymnasten snart sa Hannas pappa som kom in i Hannas rum
- Okej, tack pappa sa Hanna och vi väntade på att Hannas pappa skulle gå ut från rummet innan vi fortsatte
- Ska jag köra dig? sa jag och log
- Men blir inte det en omväg för dig? Sa Hanna
- Nej, det är på vägen, Vad säger du? Sa jag
- Då åker vi sa Hanna
- Men först det här sa jag och drog ner Hanna i sängen igen när hon satt sig upp
- Hahaha, hade inte du bråttom nyss? Sa Hanna och skrattade
- Finns alltid tid för mys sa jag och vi började kyssas passionerat igen
Vi hann bara kyssas i fem minuter innan Hannas mamma kom in och sa till att vi var tvungna att åka och vi gick upp från sängen. Jag tog på mig mina kläder som jag haft dagen innan och Hanna tog på sig ett par svarta mysbyxor och ett svart linne med en vit munkjacka över. Hon var så snygg. Hon hoppade ut på kryckorna och vi tog på oss våra skor och jackor innan jag lyfte upp Hanna i min famn och bar ner henne för trapporna.
- Älskling, det här börjar bli löjligt. Jag kan gå själv nu sa Hanna och skrattade
- Ingenting är löjligt av det här för du ska inte anstränga ditt knä gumman sa jag och log
- Du vill bara få mer muskler sa Hanna och log stort
- Du känner mig allt för väl sa jag och gav henne en snabb kyss innan jag släppte ner henne efter att vi kommit ner för trapporna
Vi gick sedan till min bil och jag körde Hanna till sjukgymnasten och vi gav varandra en sista kyss innan hon skulle hoppa ur bilen.
- Ses vi ikväll? Sa jag innan hon gick ur bilen
- Jag vet inte, har skolan igen imorgon sa Hanna
- Ja, just det. Men kan inte jag komma och hämta dig imorgon? Sa jag
- Gärna. Men ringer dig ikväll sa Hanna
- Längtar redan sa jag och log
Hanna hoppade sedan ur bilen och gick till sjukhuset där hon gick på gymnastik för sitt knä. Jag körde sedan först hem till mig och hämtade mina gym kläder och sen var det bara att åka till gymmet. Och jag tänkte bara på Hanna under hela vägen dit och jag hoppas hon ska ha det lika bra som jag just nu.
Samtidigt Hos Sjukgymnasten - Hannas Perspektiv
Jag hade precis kommit in till min sjukgymnast och nu var det dags för att träna mitt knä. Det gick faktiskt bra idag med och det gjorde inte lik ont i knät längre. Men jag visste inte hur lång tid det skulle ta innan jag kan börja tävla igen men jag har fått börja träna gymnastik igen lite försiktigt vilket känns jätte bra.
- Sådär, då har vi bara stretcning kvar sa Eva
- Okej, får jag fråga dig en ganska udda fråga? Sa jag
- Självklart sa Eva
- Har du fått en Once in a lifetime erbjudande men sen vet du inte om du vill lämna allt här? Sa jag
- Det ända råd jag kan ge dig är att lyssna till ditt hjärta. Men samtidigt om det är ett erbjudande som du kanske bara får en gång så borde du nog ta det sa Eva
- Ja, det förstås sa jag och sen släppte Eva mitt ben
- Sådär, då ses vi om några dagar igen. Och det kommer säkert ordna sig med det andra också sa Eva
- Jag hoppas det, vi ses om några dagar sa jag och tog sedan mina kryckor för att gå ut från sjukhuset
Jag hade ingen lust att gå med kryckorna till bussen så jag ringde mamma som kom och hämtade mig. Jag hade inte berättat om brevet från skolan i Dublin och jag hoppas dom inte hittar det heller. Jag vill inte att dom ska vara på mig om det också. Mitt huvud är redan förvirrat som det är och jag behöver inte att mina föräldrar ska pressa mig att åka också. När vi kom hem så parkerade mammam bilen i garaget och vi gick sedan upp till lägenheten.
- Ska Eric komma till middagen också? sa mamma medans vi gick upp för trapporna hemma
- Nej, eftersom jag ska till skolan imorgon bestämde vi att ses imorgon istället sa jag och hoppade försiktigt upp för trapporna
- Okej, men är det något som hänt? Du verkar lite nere sa mamma
- Nej, jag är lite trött bara sa jag och log
- Ja, ni kan inte fått mycket sömn i natt sa mamma och skrattade
- Mamma! sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
- Var inte orolig, jag hörde din bror också sa mamma och blinkade mot mig
- Tack, nu mår jag ännu bättre sa jag och skrattade generat
- Gumman då. Kom nu så ska vi äta sa mamma och öppnade ytterdörren
Det luktade mat i hela lägenheten och vi gick snabbt in till dom andra för att käka middag. Efter att jag ätit klart gick jag in och duschade. Jag fick ta av mig mitt knäskydd och jag såg mitt ärr på knäet nu. Det hade läkt väldigt bra och det kändes inte lika mycket. Jag tog en snabb dusch för att sedan ta på mig min pyjamas. Jag kröp sedan ner i sängen och slog Erics nummer.
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Hej snygging. Vad gör du? sa jag och log för mig själv
- Saknar dig såklart, vad gör du? sa Eric
- Saknar dig mer. men ska snart sova och ville bara säga god natt sa jag
- Jag kommer inte kunna sova, är alltid sleepless without you sa Eric och skrattade
- Jag önskar jag kunde komma över sa jag
- Retsticka där sa Eric och skrattade
- Men om vi sover nu så ses vi fortare sa jag
- Varför blev du så smart? sa Eric
- Vet inte, men vet du varför du blev så gullig? sa jag och log
- För att jag är med dig, då blir jag extra gullig sa Eric och skrattade
- Åh, jag vill åka hem till dig nu. Men måste sova sa jag och lät ledsen
- Okej då. Men när slutar du imorgon? sa Eric
- Får inte gå i skolan för länge så jag slutar runt två sa jag
- Okej, då kommer jag och hämtar dig då sa Eric
- Längtar redan. Sov gott älskling. Älskar dig sa jag
- Sov gott min prinsessa! Älskar dig mer sa Eric och vi la sedan på
Jag la sedan mobilen på mitt nattduksbord och släckte sedan lampan för att sova. Men jag kunde inte sova. Jag tänkte bara på Eric och Dublin. Jag vred och vände mig hela tiden och det värkte i både magen och bröstet. Jag vet att det här kan vara min stora chans men jag vill samtidigt inte lämna Eric, det är ändå 1 år. Men jag vill ju åka. Vad ska jag göra? Efter att ha vridit mig flera gånger och mått dåligt så somnade jag.
Nästa dag - Hanna går mot Eric - Erics Perspektiv
Hanna kom haltandes mot mig och jag såg hur några tjejer gick efter henne. Jag förstod inte riktigt varför men när hon kom fram till mig så gav jag henne en kyss och en stor kram.
- Är det dig som Hanna är tillsammans med? sa en av tjejerna bakom oss
- Hurså? sa jag och såg på tjejen
- Hon sa bara att det var en 22 åring. Inte att det var Eric Saade sa tjejen
- Spelar det någon roll om jag inte var Eric och var bara 22? sa jag
- Ja, det hade varit lite fel sa tjejen
- Eric, kan vi bara åka? sa Hanna
- Ja, det här orkar jag inte lyssna på sa jag och vi hoppade in i bilen och vi körde sedan därifrån
- Kan du köra hem mig först? Mamma ringde och ville prata med mig om något sa Hanna
- Självklart, men ska vi mötas hemma hos mig sen? sa jag
- Absolut. Jag kommer så fort som jag pratat med mina föräldrar sa Hanna
Jag släppte av Hanna och vi gav varandra en sista kyss innan jag åkte hem till mig. Jag parkerade bilen och gick sedan snabbt upp till lägenheten. Jag tog snabbt av mig kläderna och gick in i duschen. Medans jag stod där i duschen så tänkte jag på hur konstig Hanna betedde sig. Hon var så tyst och verkade ledsen. Men jag förstod inte varför. Hon kan väl inte vara ledsen för Dublin? Jag är bara så glad att hon stannar. Jag vet inte hur det skulle bli mellan oss om hon åkte men nu stannar hon iallafall så jag behöver inte oroa mig för det.
Samtidigt hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
När jag kom hem satt min mamma och pappa vid köksbordet och jag såg att dom höll i mitt brev från Dublin. Jag gick in och satte mig på stolen framför dom. Det var inte alls med glada miner dom såg på mig.
- Varför har du inte berättat om det här? sa pappa och la fram pappret framför mig
- För att jag inte ska åka. sa jag och såg ner i bordet
- Hanna, förstår du inte att vi måste få veta sånt här? sa mamma
- Jo, men jag ska inte åka och då tyckte jag inte att det var så viktigt sa jag
- Det är klart du ska åka. Förstår du vad det här betyder för dig ingentligen? sa pappa
- Jag tänker inte åka och lämna Eric här i ett år sa jag
- Så det är pga honom du inte åker? sa mamma
- Ja, jag älskar honom och jag åker inte utan honom sa jag
- Men Eric finns kvar när du kommer tillbaka. Han försvinner ingenstans sa pappa
- Hur vet du det? Kan du lova att han finns kvar? sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Nej, jag kan inte det. Men om du inte hade Eric, skulle du inte åkt då? sa mamma
- Jo, jag hade åkt direkt då men nu har jag Eric och jag vill inte åka sa jag igen
- Vi kan inte tvinga dig men det här en chans du bara får en gång och Eric finns kvar sa pappa
- Okej, jag ska erkänna att jag vill åka men det är just ett år och jag vet inte om Eric väntar på mig sa jag
- Det finns tyvärr bara ett sätt för dig att ta reda på det. Men du vill åka? sa mamma
- Ja, jag vill åka. Jag åker till Dublin sa jag
- Då är det bara att berätta det för Eric också sa pappa
- Ja, jag måste göra det nu, kan du köra mig? sa jag
- Självklart. kom så åker vi på en gång sa pappa och vi reste oss från stolarna
Vi skyndade oss ner till garaget och hoppade sedan in i bilen. Jag ringde Eric flera gånger men han svarade inte. Hoppas han är hemma nu. Det kändes inte alls bra att jag tagit beslutet att åka men jag ville det verkligen och jag hoppas av hela mitt hjärta att Eric finns kvar här när jag kommer tillbaka. När pappa stannade bilen så hoppade jag snabbt ut och jag tog inte med mig kryckorna. Jag haltade mig istället snabbt upp till Erics lägenhet och ringde på. När Eric öppnade hade han ett par jeans på sig och han var i baröverkropp.
- Hej älskling! Förlåt att jag inte svarade i telefon men stod i duschen sa Eric och log
- Mmm..det förklarar din överkropp sa jag och log
- Kom in sa Eric och tog min hand och vi gick in till Erics sovrum efter att jag tagit av mig mina skor
- Vänta, det är något jag måste berätta först sa jag medans Eric kysste min hals
- Kan inte det vänta? sa Eric och log mot mig
- Nej, det är viktigt sa Hanna och såg med ledsen blick på mig
- Men gumman, vad är det ingentligen som har hänt? sa Eric och såg oroligt på mig
- Jag har bestämt mig angående Dublin sa jag och svalde hårt
- Ja, jag vet. Du stannar, det har du berättat förut sa Eric och såg förvånat på mig
- Ja, jag sa det förut, men jag har valt att åka till Dublin iallafall sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Va? Kan du ta om det där tror du? sa Eric och såg chockat på mig
- Jag ska åka till Dublin....jag är så ledsen älskling.....sa jag och tårarna bara rann ner......
Detta är kapitel 17 av Miss Unknown. Jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit tid att få upp det men har som sagt varit sjuk och därför har jag inte orkat skriva på bloggen men nu är jag äntligen frisk igen och nu kommer allt bli som vanligt igen. Det kommer ett kapitel varje dag som innan och kapitel 18 kommer redan imorgon(fredag) och då får ni bla. veta vad Eric säger när Hanna sagt att hon ska åka? Varför skyndar sig Hanna ut från Erics lägenhet? Varför kommer Eric till flygplatsen innan Hanna ska åka? Och är allting över nu? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
Älskar er alla som läser bloggen!!! <33<33<33<33<33<3<3
Är friskare ! :) <3
Hej alla fantastiska,underbara och helt amazing läsare!!
Först och främst vill jag tacka er alla för era fina krya på dig kommentarer som ni skickat till mig! Jag ville bara skriva ett kort inlägg och berätta att jag mår mycket mycket bättre. Så på torsdag kommer bloggen bli som vanligt igen :) Då kommer kapitlen komma upp som dom alltid gör, vilket blir varje dag men känner att jag behöver en extra dag att vila så därför kommer jag inte vara igång tills på torsdag :) Men kapitel 17 kommer redan imorgon(onsdag) så hoppas ni ska gilla det :)
Men åter igen tusen tusen tack för att ni skrivit så många fina krya på dig kommentarer både här och på min instagram! Det värmer väldigt mycket och ni är dom bästa !
Kramar i massor från Natalie
Miss Unknown - Kapitel 16
- Vänta ska jag se efter sa kvinnan och kollade i datorn
- Jag är ledsen men det finns ingen patient här med det namnet sa kvinnan
- Jo, hon ligger på rum 341 sa jag
- Tyvärr, det finns ingen Hanna Lakile sa kvinnan igen och jag förstod absolut ingenting....
Erics Perspektiv
- Vad menar du att det inte finns någon Hanna Laklie här? sa jag
- Det jag säger, det finns ingen med det namnet inlagd här sa kvinnan igen med lite mer irriterad röst
- Kan du säga om hon blivit förflyttad eller utskriven? Sa jag
- Nej, det är inget jag kan berätta. Nu har jag inte tid mer sa kvinnan och gick därifrån
Shit va otrevlig hon blev. Men jag förstår inte. Kan hon redan blivit utskriven? Jag gick sedan snabbt ner för trapporna igen och hoppade in i bilen. Jag körde hem mot Hannas föräldrars lägenhet för dom måste ju veta vart Hanna är någonstans. Jag parkerade bilen en bit ifrån lägenhetsområdet. Sen gick jag bort till huset och gick snabbt upp för trapporna för att ringa på dörren och det var Hannas pappa som öppnade dörren.
- Hej Eric. Har du redan kommit hem? sa Hannas pappa
- Ja, jag kom för en timme sen. Men jag var på sjukhuset för att träffa Hanna men dom sa att hon inte var där sa jag
- Nej, hon har blivit utskriven. Har inte Hanna ringt och berättat det? sa Hannas pappa
- Nej, det har hon inte. Men är hon hemma? sa jag
- Ja, hon är på sitt rum sa Hannas pappa och släppte sedan in mig
Jag tog av mig min kofta och hängde den sedan på en krok i hallen. Sen tog jag av mig skorna och gick in till Hannas rum. Hon satt med ryggen mot mig i sängen och jag gick fram försiktigt och tog sedan mina händer framför hennes ögon.
- Hej min söt nöt sa jag och log
- Hej mitt ekorrgos! sa Hanna och la sina händer mot mina
- Ska du inte gissa vem det är? sa jag och skrattade
- Jag vet ju vem det är sa Hanna och skrattade och då vände hon sig försiktigt om log mot mig
- Shit vad jag har saknat dig! sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Inte mer än jag saknat dig sa Hanna och smekte sedan min kind
- När blev du utskriven? Och hur mår du? sa jag
- Jag blev utskriven för tre dagar sen. Jag har som du ser fortfarande stygnen kvar på huvudet men sen har jag fått ett nytt knäskydd sa Hanna och visade ett skydd hon hade över knät
- Det är ju helt fantastiskt. Men ska du inte tabort stygnen snart? sa jag
- Jo, om 2 veckor sa dom sa Hanna
- Okej, men du får göra saker ändå? sa jag och kröp närmare henne
- Som vadå? sa Hanna och log förföriskt mot mig
- Som det här sa jag och drog ner Hanna i mitt knä
Hanna tog sin hand mot min kind och log stort mot mig. Jag tog mina händer mot hennes midja och vi började kyssas passionerat. Hanna flyttade sig lite försiktigt från mig och la sig sedan på sängen och jag la mig försiktigt över henne. Jag tog av mig mitt linne och t-shirt som jag hade på mig och Hanna tog snabbt av sig sitt vita linne och vi fortsatte sedan att kyssas.
Jag gick ner mot hennes hals och hon la sina händer först i mitt hår och sedan kanade hon ner dom och la dom först mot mitt bröst och sen på min rygg. Vi hjälptes sedan åt att ta av oss våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi fick vara så tysta som möjligt så inte hennes föräldrar skulle komma in. Men det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade även tagit på mig mitt linne. Jag låg mot Erics bröst och jag var noga med att inte lägga min vänstra sida mot hans bröst eftersom det var där mina stygn var. Eric hade sin arm runt mig och han smekte min rygg.
- Visste du att varje gång jag kysser dig så ser jag fyrverkerier? sa Eric och tittade på mig
- Nej, det visste jag inte, men kan säga att jag känner precis samma sak med dig sa jag och tittade upp mot Eric
- Jag älskar dig så mycket, men jag höll på att glömma en sak, jag har en sak till dig sa Eric och la sig försiktigt över mig för att ta ur en ask från byxfickan
- Vad är det här? sa jag och tog i mot asken
- Det är ett slags bevis från mig till dig att vad som än händer så kommer jag alltid vara vid din sida sa Eric
- Okej, sa jag och öppnade asken och i den låg ett smycke från twilight serien. Bellas förlovningsring
- Är du allvarlig? sa jag och såg på ringen
- Ja, jag vet hur mycket du älskar Twilight så det var därför jag valde den sa Eric och gav mig en kyss
- Jag älskar dig så mycket mitt ekorrgos! sa jag och Eric tog på mig ringen
- Den är verkligen fin sa jag
- Inte lika fin som du sa Eric och gav mig en kyss
- Vill du ha ett glas vatten eller läsk? sa jag
- Jag tar gärna lite cola, men jag kan hämta till dig sa Eric
- Nej, jag gör det. Det är ingen jobbig ansträngning älskling sa jag och reste mig från sängen
- Okej, men får du ont så ropar du på mig sa Eric
- Ja då älskling. Två cola kommer om 2 minuter sa jag och tog på mig mina korta mys shorts för att sedan hoppa ut på ett ben till köket
När jag kom ut till köket så höll jag på att få en chock. Det här var ingenting jag mindes något av. Var min bror och Issa tillsammans?! När hände det? Issa och Nicklas stod i underkläderna och Issa hade Nicklas t-shirt på sig. Det här var bara för mycket.
- Oh, hej Hanna! Mår du bättre? Sa Nicklas
- Jag ska bara ta dom här sa jag och öppnade snabbt kylskåpsdörren och tog ut två burkar cola
- Är du okej Hanna? Sa Issa och såg oroligt för mig
- Har inte mått bättre. Och ni ser ut att må bra sa jag och hoppade haltade mig ut från köket
- Men du visste väl om......oh sa Nicklas och såg generat på mig
- Jag går nu sa jag och haltade mig tillbaka in till Eric
Jag gav Eric en burk med cola när jag kom in och kröp sedan ner till Eric igen. Jag försökte att inte tänka på vad jag sett nyss. Det var så konstigt att dom var tillsammans. Även om det hände innan min minnesförlust så hade jag nog inte brytt mig men nu mindes jag det inte och det gjorde det hela nästan värre.
- Vill du sova här? sa jag
- Mer än gärna sa Eric och gav mig en kyss
- Men vad säger du om att vi går ut och köper lite saker och äter en middag? Bara du och jag sa jag
- Absolut. Men dina föräldrar då? Sa Eric
- Dom ska gå på bio, det skulle bara vara mysigt om vi hade en myskväll tillsammans sa jag
- Det gör jag mer än gärna sa Eric
- Ska vi gå på en gång? Sa jag
- Nej, vi måste göra det här först sa Eric och drog täcket över oss och vi började kyssas passionerat igen.
20 minuter senare - Erics Perspektiv
Hanna och jag hade tagit på oss våra andra kläder och gått till affären för 10 minuter sen ungefär. Vi hade varit på affären i 10 minuter och anledningen är att Hanna har kryckor eftersom hon inte för anstränga knät för hårt just nu. Men vi hade köpt lite saker till tacos och nu stod vi och köpte lite godis och pistasche nötter inför myskvällen.
- Är du klar gumman? Sa jag och log
- Absolut. Men har vi allt? Sa Hanna
- Ja, det ser så ut, men ska jag bära dig hem sen? Sa jag
- Va? Du tycker jag går långsamt eller hur? Sa Hanna och såg låtas surt på mig
- Aldrig. Men du ska inte anstränga dig sa jag
- Kom nu knäppis sa Hanna och vi gick mot kassan och vi betalade för att sedan hjälpas åt att packa i våra varor
- Ska jag inte ta något? sa Hanna och såg på mig
- Nej, du har nog med kryckorna sa jag och log
- Jag kan faktiskt ta en påse med sa Hanna och skrattade
- Noop, det kan du inte sa jag och tog påsarna själv
Säg till om du ångrar dig sa Hanna
- Det gör jag nog inte sa jag och gav henne en snabb kyss innan vi gick hem
Det tog ungefär 15 minuter att ta oss hem igen men det gjorde ingenting. Men när vi kom tillbaka så tog vi av oss våra tjocka tröjor och skor. Sen gick vi in till köket och vi packade upp varorna för att sedan göra tacos. Hanna hade gjort grönsakerna och jag hade stekt köttfärsen och nu satt vi och käkade.
- Om gymnastkarriären går i stöpet borde du bli kock sa jag och skrattade
- Du ska vara glad att mitt knä är sönder sa Hanna och skrattade
- Jag menar det ju sa jag och log blygt
- Du är världens bästa, gulligaste och mest fantastiska pojkvän man kan drömma om sa Hanna
- Och du är världens finaste, vackraste, bästa, gulligaste, och underbaraste flickvännen man kan drömma om sa jag
- Åh, du är så söt! sa Hanna och vi böjde oss över bordet för att ge varandra en kyss
- Ska vi gå till vardagsrummet och fortsätta myset? sa jag och tog Hannas hand
- Mer än gärna sa Hanna och smekte min hand
Hanna hjälpte mig så gott det gick med att plocka in disken. Men hon ville hjälpa mig mer än jag tillät henne. Men när vi äntligen var klara så gick tog vi skålen med godis och skålen med pistache nötter och varsin läsk och gick in till vardagsrummet.
- Måste dom hålla på sådär? sa Hanna när vi gick förbi Nicklas rum
- Du minns inte att dom var tillsammans? sa jag
- Nej, så det blir till att börja om med det sa Hanna
- Nu bryr vi oss inte om dom, nu ska vi mysa och vara tillsammans, bara du och jag sa jag
- Du har rätt. Kom sa Hanna och vi skyndade oss förbi deras rum för att sedan sätta oss i soffan
Vi tittade på Snow white and the huntsman och det var mysigt att Hanna kröp nära mig vid dom läskiga partierna i filmen. Vi la oss sedan ner i soffan och jag drog filten över oss och la sedan min arm runt hennes midja. Vi tittade klart på filmen och runt elva på kvällen kom Hannas föräldrar hem och vi gick för att göra oss iordning.
Hanna stod just nu i badrummet och jag låg i sängen och väntade på Hanna. När hon sedan kom in i sina underkläder och ett av min linnen som jag glömt här för länge sen så hon hade lånat det. Och hon var så sjukt snygg i det. Hon hoppade fram till mig och la sig sedan ner bredvid mig. Hon släckte lampan och vi gav varandra en kyss innan vi båda somnade.
Nästa morgon - Hanna väcks av Eric - Hannas Perspektiv
- Godmorgon min prinsessa! sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Har du gjort det här för mig? sa jag och såg på frukostbrickan Eric kommit in med
- Ja, jag ville så gärna överraska dig sa Eric och la sig ner bredvid mig
- Åh, du är världens gulligaste sa jag och gav honom en kyss
- Tack. Men det hade kommit ett brev till dig sa Eric och gav mig ett ganska stort kuvert
- Vad är det här? Har du skickat det? sa jag och skrattade
- Tyvärr inte. Vad står det? sa Eric och jag läste det för mig själv först
- OMG! Det här händer inte mig sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Vad? Vad står det? sa Eric och log
- Jag har fått ett stipendium på en gymnastic school i Dublin. sa jag och såg chockat på Eric
- Men det är ju helt fantastiskt! sa Eric och gav mig en kyss
- Men det finns en negativ sak med det sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Det är ett år sa jag.......
Detta är kapitel 16 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen att det kom sent men har som sagt halsfluss och mår inte bra. Så jag har tyvärr inte orken att skriva så mycket tyvärr men hoppas ni ska tycka om det ändå :) Kapitel 17 av Miss Unknown kommer nog inte förens på onsdag, det beror helt på hur jag mår. Men i kapitel 17 kommer ni bla. få veta vad som händer mellan Eric och Hanna? Kommer hon åka till Dublin? Varför bråkar dom? Och hur går det när Hanna kommer tillbaka till skolan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer på onsdag :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
TUSEN TACK FÖR ALLA FINA KRYA PÅ DIG KOMMENTARER NI SKICKAR! NI ÄR FANTASTISKA OCH DET VÄRMER! <333
Kapitel 16 kommer imorgonbitti (måndag).
Hej alla helt underbara och fantastiska läsare!
Det här tyvärr såhär att jag har fått halsfluss och en tung förkylning. Jag har skrivit på kapitel 16 men har inte orkat göra klart hela eftersom jag mår dåligt. Men kapitel 16 kommer imorgon(söndag) bitti. Runt klockan 10.00-11.00 kan det vara uppe. Jag hoppas ni ska tycka att det är okej ändå. Känns inte alls bra att det kommer sent idag igen men som sagt det kommer imorgon bitti :)
Ni vet att bloggen skulle inte finnas om inte ni läste den! TACK FÖR ALLT ERT FANTASTISKA STÖD!!!
LOVE U ALL SO MUCH! <3<3<3<3<3<3<3333333
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 15
- Du är väldigt söt. Men det är något jag vill säga till dig sa Hanna och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort
Erics Perspektiv
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort mot mig och jag fattade inte riktigt vad hon sa först. Det var som att jag tappat minnet för en sekund.
- Ursäkta? Vad sa du sa du? sa jag och såg chockat på Hanna och gick sedan fram till hennes säng och satte mig på sängkanten
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna igen och tog min hand
- Du minns vad jag heter. Du minns mig eller hur? sa jag och kände hur mina ögon vattnades
- Ja, jag kommer inte ihåg allt som varit men jag minns dig, delar från när vi var i USA, när jag berättade för Issa att jag gillade dig, när du krockade in i mig och att du kom hit för att visa mig din kärlek även fast jag inte mindes det förut det är det finaste någon någonsin gjort för mig sa Hanna
- Jag älskar dig så mycket sa jag och kramade om Hanna
- Och jag älskar dig mer sa Hanna och kramade om mig
- Men vad hände? När började du minnas? sa jag
- Jag låg och tittade på bilderna du gav mig igår och sen började jag må illa. Jag la dom ifrån mig och sen började jag drömma om massa saker. Saker på bilderna. Jag vaknade sen av att jag var helt kallsvettig och det blödde lite från mitt sår. Men då när jag såg på bilderna igen så förstod jag att det hänt. Jag mindes delar av det igen sa Hanna
- Jag är så glad att du minns delar av det vi hade. Och du minns att jag är din pojkvän va? sa jag
- Det är klart jag gör. Men jag är glad att du vill vara tillsammans med mig även fast jag inte minns allt än sa Hanna
- Inte äns köttätande djur skulle kunna hålla mig borta från dig älskling sa jag och gav henne en kyss
- Då ska du nog akta dig för sköterskorna här, dom vill inte att snygga och gulliga pojkvänner hos patienterna här sa Hanna och skrattade
- Åh, då måste jag gå och gömma mig nu alltså sa jag och skrattade
- Ja, precis. Jag är så glad att jag minns dig igen sa Hanna
- Inte lika glad som jag är. Vet du när du blir utskriven? Sa jag
- Om några veckor. Det beror på eftersom min blödning i hjärnan. Men om några veckor tror jag iallafall sa Hanna
- Hoppas det blir innan jag åker till Norge sa jag
- Det hoppas jag med. Önskar du fick sova här i natt sa Hanna
- Jag stannar så länge jag får för sköterskan sa jag
- Men kan du inte gömma dig på toan när sköterskan kommer för att släcka för natten och när hon går så smyger du ut igen? Sa Hanna
- Du menar allvar? Sa jag och såg finurligt på Hanna
- Ja, jag vill inte vara ensam här sa Hanna
- Okej, men om vi frågar och hon säger nej så gör vi din plan sa jag
- Okej, men då får du koppla på charmen som du ger mig sa Hanna och log flörtigt
- Så mycket charm? Den hade jag tänkt spara till dig sa jag och log flörtigt
- Du får ha mellan charmen. Som när du krockade mig och log sådär gulligt sa Hanna
- Det var ju min största charm sa jag och skrattade
- Oops sa Hanna och skrattade
Jag böjde mig sedan ner över henne och hon la sina händer i mitt hår och vi började kyssas. Jag hade saknat det här. Att få kyssa henne och känna att hon faktiskt minns mig. När vi kyssts en stund så kom plötsligt en sköterska in och log lite mot oss.
- Besökstiden är tyvärr slut snart sa sköterskan
- Men kan inte Eric få stanna här i natt iallafall? sa Hanna
- Är du en familjemedlem? sa sköterskan
- Ja, det är jag sa jag snabbt eftersom jag säkert inte skulle få stanna annars
- Ja, alltså vi brukar inte tillåta det men vi kan göra ett undantag sa sköterskan
- Så han får stanna över natten? sa Hanna och log stort
- Ja, det är okej, men du får sova i fotöljen sa sköterskan
- Inga problem sa jag och log
- Då kommer jag tillbaka sen så du får sista medecinen innan natten sa sköterskan
- Tack sa Hanna och tog min hand
Jag log mot henne och tryckte sedan lätt hennes hand. Hon tog sedan tag i mitt linne och drog ner mig mot henne och vi började kyssas passionerat igen. Jag önskade att vi var hemma hos antingen mig eller henne så vi kunnat gå längre. Men det här var minst lika fantastiskt också. Oh, vad jag älskar Hanna helt enkelt.
Nästa dag - Hanna skjutas ner till patient fiket - Hannas Perspektiv
Idag hade jag äntligen fått komma ut från mitt hemska rum. Det hade bara blivit plågsamt att ligga där inne. Men jag blev ofta körd i en rullstol eftersom mitt knä inte var helt läkt ännu. Jag satt i en av sofforna i fikarummet och det var bara jag och en kille som satt i rummet men det var ändå skönt att komma ut från mitt rum ändå. När jag hörde steg i korridoren så började mitt hjärta slå lite fortare och när Eric kom in i fika rummet så kunde jag inte sluta le.
- Hej snyggaste tjejen på hela sjukhuset sa Eric och kysste mig för att sedan sätta sig tätt bredvid mig
- Snyggaste? Med den här lappen? sa jag och pekade mot min stora lapp som jag hade på sidan av huvudet
- Du skulle vara lika snygg med en plastpåse på huvudet sa Eric och log
- Shit, vad du ljuger sa jag och buttade till honom
- Det skulle jag aldrig göra. Du är ju min heta gymnast sa Eric och kom närmare mig
- Om jag någonsin kan bli det ja sa jag och såg ner i golvet
- Är du rädd för att du inte ska klara det? sa Eric
- Livrädd. Jag minns delar av dig men inte allt och vem säger då att knät ska bli bra då? sa jag
- Jag säger det. Du har en drivkraft inom dig som kommer göra att du kommer bli en gymnast i OS-klass sa Eric
- Jag får sikta på det då sa jag och log
- Du kommer fixa det! Men det är något jag måste berätta för dig sa Eric
- Vadå? Tänker du göra slut? sa jag och såg oroligt på Eric
- Va? Självklart inte! Jag älskar ju dig söt nöt. Men Norge resan är flyttad till imorgon sa Eric
- Imorgon? Åker du redan imorgon? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag är ledsen att jag måste det. Jag vill så gärna vara kvar här hos dig sa Eric och tog min hand i sin
- När kommer du tillbaka? sa jag
- Om 1 vecka, kanske 2 sa Eric
- Jag ska tänka på dig varje gång jag tränar mitt knä sa jag och log stort
- Och jag ska skicka tio tusen sms till dig varje dag sa Eric
- Du är världens bästa pojkvän vet du det? sa jag och vi såg djupt in i varandras ögon
- Och att du är världens bästa flickvän. Den snyggaste och underbaraste flickvännen som finns sa Eric och vi kysstes
Jag kunde verkligen inte ha en bättre pojkvän. Men det kommer bli jätte jobbigt för mig att inte ha honom här under nästan 1-2 veckors tid. Vi satt kvar en lång stund i fiket innan det var dags för mig att rullas tillbaka till mitt rum. Dom skulle ta fler prover på mig och jag skulle senare på röntgen för att kolla hur mitt huvud mår.
- Jag kommer tillbaka ikväll efter att din röntgen är klar sa Eric
- Okej, saknar dig redan sa jag och vi gav varandra en kyss innan Eric gick ut och min läkare, Igor kom in för att förbereda mig på röntgen. Och nu hoppas jag att mina värden är bra så jag får åka hem och leva ett vanligt liv igen.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade precis packat ner mina saker så jag kunde åka till Oslo tidigt imorgon bitti. När jag blev klar så tog jag på mig min gröna kofta och ett par svarta skor för att sedan gå ner till bilen och åka till Hanna på sjukhuset. Jag saknar henne hela tiden och nu vill jag bara att Hanna blir helt frisk och får åka hem så vi kan fortsätta vårt vanliga liv igen.
Men nu satt jag i bilen på väg till sjukhuset. När jag kom fram parkerade jag bilen och skyndade mig sedan in till Hannas rum. När jag kom in så låg hon och sov. Jag smög försiktigt in till henne och viskade lite saker i hennes öra.
- Jag kommer sakna dig älskling. Men jag kommer snart tillbaka. Kommer alltid älska dig och träna hårt!
Sen gav jag henne sedan en puss på pannan och sen var det dags för mig att åka hem för att sova. Jag skulle upp klockan fem på morgonen så därför var jag tvungen att åka hem tidigt och det kändes bra att låta Hanna sova också. När jag satte mig i bilen igen så öppnade jag handsfacket och tog fram en present som jag ingentligen skulle gett till Hanna idag men jag ska ge den till henne när jag kommer tillbaka från Norge istället. Det skulle bli ett tecken på att jag alltid kommer finnas vid hennes sida, vad som än händer.
2 veckor senare - Eric kom till sjukhuset efter Norge resan - Erics Perspektiv
Jag hade landat för en timme sen och jag skulle inte hem utan jag skulle åka direkt till sjukhuset och jag hade precis kommit fram till sjukhuset och gått upp till den avdelningen där Hanna ligger och gick fram till kvinnan i receptionen för att fråga om Hanna var på sitt rum eller på sjukgymnastiken.
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- Jag ska träffa Hannna Lakile. Är hon på sitt rum eller på sjukgymnastiken? sa jag
- Vänta ska jag se efter sa kvinnan och kollade i datorn
- Jag är ledsen men det finns ingen patient här med det namnet sa kvinnan
- Jo, hon ligger på rum 341 sa jag
- Tyvärr, det finns ingen Hanna Lakile sa kvinnan igen och jag förstod absolut ingenting....
Detta är kapitel 15 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kommit så sent men jag hoppas verkligen att kapitel 16 kommer upp som det ska och det blir imorgon(söndag). Då kommer ni bla. få veta vart Hanna är? Vad tycker hon om Erics present? Kommer Hanna klara skolan och vad är det för brev som kommer hem till Hanna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer imorgon(söndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Förlåt förlåt förlåt och åter förlåt!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!
Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för att inget kapitel kom upp igår. Jag håller på att bli tokig på mitt internet! Det funkade inte på hela kvällen och hela förmiddagen idag! Men jag har internet just nu iallafall så jag ska försöka skynda mig så kapitel 15 kommer upp :) Tack för allt ert stöd och fina kommentarer!
LOVE U ALL och UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!!
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 14
-Men det här kanske får dig att minnas mig sa jag och reste mig från stolen och böjde mig sedan ner över henne och kysste henne. Det var då jag kände hur Hannas händer la sig på mina och jag önskar inget mer än att hon minns mig nu.
Hannas Perspektiv
- Men det här kanske får dig att minnas mig sa Eric och reste sig från stolen och böjde sig över mig och gav mig en kyss. Jag la mina händer på hans händer och det konstiga var att jag kände igen känslan av att kyssa honom men jag har inget minne av att jag någonsin gjort det.
- Tack antar jag sa jag och såg förvånat på Eric
- Minns du mig fortfarande inte? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det är tyvärr inte som i sagorna. Att en kyss kan få mig att minnas något som inte hänt sa jag
- Menar du att bilderna är fejkade också? sa Eric
- Jag vet inte. jag vet f*n ingenting! sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Förlåt mig gumman. Jag menade inget elakt sa jag och kramade om Hanna som grät i min famn
- Jag önskar jag kunde minnas det du berättat. Jag vill inte må såhär. Jag minns ingenting som hänt innan. Jag minns små bitar från maj nu men resten är bara borta sa jag och torkade snabbt bort tårarna
- Älskade gumman. Jag önskar jag kunde göra något för dig. Jag önskar jag kunde göra så du mindes allt igen sa Eric och smekte min kind
- Har du en snabb spolningsknapp som gör att tiden går tillbaka eller i mitt fall framåt? sa jag och skrattade
- Jag kan gå ut till läkaren och se om det finns en sa Eric och skrattade
- Hahaha, det känns skönt att äntligen få skratta igen sa jag och log
- Du ska veta att det är väldigt skönt att se dig skratta igen sa Eric och tog min hand i sin
KNACK KNACK KNACK
- Hej Hanna. Jag heter Eva och ag ska vara din sjukgymnast här framöver sa Eva
- Sjukgymnast? Varför? sa jag och såg på både kvinnan och Eric
- Det är för att ditt knä är operarat och därför måste du få hjälp att träna upp det sa Eva
- Kommer jag någonsin kunna fortsätta med gymnastiken sen? sa jag
- Det är upp till dig själv. Hur hårt är du redo att träna för det? sa Eva och log
- Jag gör vad som helst. Kan du göra något åt minnesluckor också? sa jag och skrattade
- Tyvärr kan jag inte det, men ditt knä ska vi se till att det blir bättre än någonsin sa Eva
- Okej sa jag och log
- Jag kommer tillbaka i övermorgon för att börja träningen, är det okej för dig? sa Eva
- Det blir väldigt bra, har inte direkt annat att göra sa jag
- Då ses vi då sa Eva och gick ut igen
- Jag måste också gå tyvärr. Men du kan behålla bilderna sa Eric
- Tack. Jag får kolla på dom hela tiden så kanske jag får minnet tillbaka sa Hanna och log
- Jag kommer gärna tillbaka imorgon efter träningen om jag får sa Eric
- Mer än gärna sa jag och log
- Ses då. Får jag kyssa dig igen? Det påminner mig om den "gamla tiden" sa Eric
- Gärna sa jag och han gav mig en kyss till innan han gick ut från mitt rum
Jag fattade ingenting. Varför minns jag känslan av att kyssa honom? Jag minns ju inte att jag gjort det och när jag ser på bilderna så blir jag ganska rädd. Varför kan jag inte minnas att jag gjort allt det här på bilderna? Men det var en bild som fastnade i mitt minne och det var bilden på Eric, mig, Rapunzel och Flynn Rider. Det var som att djupt inne i mig så mindes jag det. Men varje gång jag försökte minnas eller koncentrera mig på att minnas något så får jag sjukt ont i huvudet. Jag la sedan bilderna på mitt nattduksbord och jag somnade.
Hanna drömmer - Hannas Perspektiv
- Ser dig för! Vad håller du på med? sa jag till Eric i VitaBergsParken
- Det var inte meningen. Jag hoppas du är okej sa Eric och log
I skolan så satt jag mig på bänken utanför gymnasiet och väntade på Issa. När hon kom fram till mig så log hon lite konstigt mot mig och jag berättade att jag hade känslor för Eric.
Senare var jag i USA och gjorde massor med saker tillsammans Eric. Det var som en film som spelades upp framför mig i flera omgångar och det kändes som jag ville kräkas.
Hanna Vaknar - Hannas Perspektiv
Jag vaknade av att jag satt upp i sjukhussängen.Jag var helt kallsvettig och jag mådde illa. Vad var det ingentligen som hänt? Jag tog snabbt bilderna som låg på nattduksbordet och när jag såg på dom så kände jag igen allting. Jag minns, jag minns allt. Eric är min pojkvän och jag fattar ingenting just nu. Jag vände mig om och såg på klockan och hon var halv tre på natten. Det betyder att jag måste sovit nästan hela eftermiddagen, kvällen och halva natten.
Men allting bara snurrade inom mig och när jag kände mot min lapp jag hade på huvudet för det sved lite. Och när jag tog ner fingrarna så var det blod på dom. Jag förstod absolut ingenting men jag ringde på larmklockan och både läkaren och sköterskor kom in. Dom sa att det inte var något farligt utan att ett stygn att gått upp och dom sa att dom skulle ordna det direkt men jag orkade faktiskt inte bry mig om det för jag hade äntligen fått mitt minne tillbaka.
Nästa dag - Eric är på gymmet - Erics Perspektiv
Jag hade varit på gymmet hos min PT i snart 1 timme och det var bara lite stretchning kvar och det här var INTE min favorit sak. Jag försökte verkligen att bita ihop för när jag var klar här så skulle jag åka till sjukhuset till Hanna. Dom hade ringt tidigt i morse och berättat att hennes stygn hade gått upp men att det inte var någon fara och det kändes väldigt skönt men dom sa ingenting annat. Det verkade som hon inte fått tillbaka minnet än. Men jag kommer inte ge upp.
- Sådär Eric, då är vi klara för idag sa min PT
- Tack för idag då sa jag och skrattade till lite
Jag gick sedan ner till omklädningsrummet för att ta en dusch och sen ta på mig mina kläder. Jag la sedan ner mina träningskläder i väskan och skyndade mig sedan till bilen för att åka till sjukhuset. Jag parkerade snabbt bilen och skyndade mig sedan upp till Hannas rum.
- Hej Hanna! Hur mår du idag? sa jag när jag kom in genom dörren
- Hej, bättre. Men innan du säger något mer så vill jag första säga att jag är väldigt ledsen för att jag inte minns dig sa Hanna
- Det är okej, jag kommer inte ge mig heller. Jag ska göra allt för att du ska bli kär i mig igen sa jag och log
- Du är väldigt söt. Men det är något jag vill säga till dig sa Hanna och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort
Detta är kapitel 14 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite kortare och kanske lite tråkigare än dom tidigare men kapitel 15 som kommer imorgon(fredag) kommer bli roligare och förhoppningsvis längre :) Då får ni bla. veta vad Eric säger när Hanna minns allt ingen? Kommer Hanna någonsin bli bra i sitt knä? Och när får hon och Eric ett riktigt förhållande igen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 13
- Jag är så glad att du lever sa jag och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa Hanna och såg trött mot mig
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa jag
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa Hanna igen
Hannas Perspektiv
Jag försökte få upp mina ögonlock men det kändes som en av dom jobbigaste ansträningarna jag behövde göra. Men när jag hörde röster omkring mig så öppnade jag dom sakta och jag såg mig sakta om i rummet. Jag såg en man stå vid fotändan och en kille som satt bredvid sängen.
- ÅH Hanna du lever sa Eric och kramade om mig
- Hej Hanna! Jag heter Igor och är din läkare. Du har varit med om en olycka när du var på en gymnastisk tävling sa Igor
- Va? Vart är jag? sa jag och såg chockat på killen(Eric alltså)
- Du är på sjukhuset. Du har haft en liten blödning i hjärnan men du kommer bli helt återställd. Har du ont någonstans? sa Igor
- Huvudet värker något frukansvärt sa jag
- Jag ska ordna något åt dig för det sa Igor och han började gå ut och jag vände mig mot killen
- Jag är så glad att du lever sa killen(Eric) och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa jag och såg trött mot killen(Eric)
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa killen(Eric)
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa jag igen
- Jag är Eric, din pojkvän sa killen som heter Eric
- Jag har ingen pojkvän så du måste mista dig sa jag och slöt sakta ögonen igen innan jag såg mot honom
- Men vi har varit i USA tillsammans sa Eric
- Nej, det har vi inte. Jag har inte varit i USA på ett år, men jag ska åka dit om några veckor sa jag
- Älskling, det har redan hänt. Jag var där tillsammans med dig sa Eric
- Det kan du inte varit. Försöker du skrämma mig? sa jag och drog tillbaka min hand
- Självklart inte men vad är det sista du minns? sa Eric
- Att jag var i skolan. Jag vet inte mer, men det är april månad iallafall sa jag och såg på Eric
- Så du minns inget mer? sa Eric och såg ledset på mig
- Nej, men du är inte min pojkvän iallafall. För jag känner dig inte. Jag är ledsen.sa jag och tog min hand mot hans kind lite försiktigt
- Jag måste gå ut lite sa Eric och gick ut från mitt rum
Samtidigt i sjukhuskorridoren - Erics Perspektiv
Det här händer inte. Hon minns verkligen inte vem jag är. Tjejen jag älskar vet inte vem jag är. Jag lutade mig mot korridorsväggen och kanade sedan sakta ner mot golvet. Jag la mitt huvud i mina händer och kände hur tårarna började rinna. Jag såg hur folk gick förbi mig och när Igor, Hannas läkare kom fram till mig så reste jag mig snabbt upp igen.
- Vad är det som händer här ingentligen?! sa jag
- Pga av hennes blödning i hjärnan så har hon tappat minnet sa Igor
- Hon tror att det är April sa jag
- Ja, och det är ganska vanligt att man får minnesluckor vid en sån här kraftig smäll sa Igor
- Men kan hon inte minnas igen? sa jag
- Det vet man aldrig. Antingen så kommer hennes minne tillbaka succesivt eller så är det borta för alltid sa Igor
- Så hon kanske aldrig kommer minnas mig? sa jag
- Jag är ledsen, men du kan visa henne bilder, platser, prata med henne så kan hennes minne komma tillbaka succsesivt sa Igor
- Okej, Men kan jag komma tillbaka imorgon? sa jag
- Det går jätte bra sa Igor
Jag gick sedan ut till bilen igen. Jag satte mig i bilen och stirrade bara rakt ut igen. Folk undrade nog om det var något fel på mig men det gjorde så ont i mig. Jag slog till ratten flera gånger och jag kunde inte göra annat än att tänka på det som just hänt. När hon öppnade sina ögon och såg på mig så fanns det ingenting. Det var alldeles tomt i hennes blick. Hon kände verkligen inte igen mig. Jag startade sedan bilen och åkte till Hannas familjs lägenhet. När jag parkerat bilen så sprang jag snabbt upp för trapporna och ringde på.
- Hej Eric. Vad är det som har hänt? Du ser helt förstörd ut sa Hannas mamma
- Hanna har vaknat. sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Va? Men hur är det med henne? sa Hannas mamma
- Hon....hon känner inte igen mig sa jag och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna
- Men lilla vännen, kom in sa Hannas mamma och släppte in mig
Vi gick in till vardagsrummet och jag torkade mina tårar. Det gjorde så ont i mig för jag såg bara hennes blick framför mig. Hannas mamma och pappa satte sig framför mig och sen kom även Issa och Nicklas in.
- Så, vad menar du med att hon inte kände igen dig? sa Hannas mamma
- Hon har minnesförlust sa jag
- Har hon vaknat? sa Issa
- Ja, tidigare idag. Men hon minns ingenting som hänt efter April sa jag
- Har hon tappat 5 månader!? sa Nicklas
- Ja, hon frågade till och med vem jag var sa jag
- Jag är ledsen för er skull Eric. Men vad säger läkaren? sa Hannas pappa
- Att hennes minne kan komma tillbaka successivt, men inget är säkert sa jag
- Jag vill åka och hälsa på henne sa Issa
- Vi följer med dig. Eric vill du åka med? sa Hannas pappa
- Nej, jag åker hem till mig. Jag sa att jag skulle komma dit imorgon sa jag
- Okej, ska vi hälsa henne något? sa Issa
- Nej, det är ingen idé, hon vet inte vem hon får hälsningen från ändå sa jag och reste mig upp från soffan
Jag skyndade mig att ta på mig skorna och min munkjacka för att sedan springa ner till bilen och åka hem. När jag sedan kommit hem så satte jag mig framför datorn. Jag letade redan på alla bilderna jag hade från när jag och Hanna varit i USA. Jag kom nämligen ihåg vad läkaren hade sagt om att Hannas minne kan komma tillbaka om man visar bilder och det är vad jag ska försöka göra nu. Och jag kan inte göra något annat än att hoppas på att det hjälper.
Senare på sjukhuset - Hannas Perspektiv
Jag hade sovit i flera timmar och min huvudvärk hade inte försvunnit det minsta. Men jag kunde inte sluta tänka på den där killen. Han var väldigt söt faktiskt. Men det var samtidigt väldigt skrämmande att han sa att vi var tillsammans. Jag har ju aldrig träffat honom innan.
KNACK KNACK KNACK
- Kom in ropade jag och såg mot dörren
- Hej gumman. Vi hörde att du vaknat sa mamma
- Hej. Jag har saknat er sa jag och fick kramar av mamma,pappa,Niklas och Issa
- Eric berättade att du fått minnesförlust sa mamma
- Eric? Ja, han som var här förut sa jag och log
- Eric är din pojkvän gumman. Ni har varit tillsammans i 4 månader sa pappa
- Nej, det har vi inte. sa jag
- Vet du vad det är för månad just nu? sa Issa
- April sa jag och log
- Lägg till 5 månader sa Niklas
- Varför ljuger du för? sa jag och såg på Niklas
- Eric hälsar sa Issa
- Varför då? sa jag
- För att han älskar dig sa Issa
- Konstigt att han älskar mig, vi har ju faktiskt aldrig träffats sa jag
- Vi ska nog gå gumman. Men vi kommer tillbaka imorgon sa pappa och gav mig en kram
- Tack för att ni kom sa jag
- Det behöver du inte tacka för. Vi älskar ju dig gumman sa mamma och gav mig en puss på pannan
- Älskar er också sa jag och log
Dom gick ut genom dörren igen. Av någon anledning så gjorde det ont i mitt hjärta när dom sagt att den här Eric älskar mig. Men jag förstod inte varför. Jag minns ju inte honom äns så varför mår jag då så dåligt varje gång någon nämner hans namn? Lite senare kom en sköterska in och gav mig lite medicin och sen var det bara att försöka somna.
Nästa dag - Eric kommer till sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade skrivit ut massor av bilder på mig och Hanna och nu var jag tvungen att försöka få henne att minnas mig. Jag knackade först på dörren och när jag hörde hur Hanna ropade att jag kunde komma in så gick jag in. Jag hade tagit med mig en ros till henne och jag gav henne den.
- Tack. Vad gulligt av dig sa Hanna och log
- Hur mår du? sa jag
- Det är bättre men det gör fortfarande ont i huvudet. sa Hanna
- Men du minns mig fortfarande inte? sa jag och satte mig på stolen bredvid Hannas säng
- Nej, men det finns något över dig som gör att du känns bekant sa Hanna
- Okej, men kommer du ihåg lite mer nu? sa jag och log
- Ja, jag minns lite av det som hände i Maj eftersom alla sagt att det är augusti just nu sa Hanna och skrattade
- Va bra. Men jag har lite bilder till dig sa jag och gav henne bilderna
- Tack sa Hanna och såg förvirrat på bilderna
- Det här är bilder från när vi var i USA tillsammans sa jag
- Hur kommer det sig att jag kysser dig när jag aldrig träffat dig? Jag förstår inte sa Hanna
- För att vi är tillsammans. Minns du verkligen inte det här? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag önskar jag gjorde det Eric, men jag gör verkligen inte det sa Hanna och jag såg hur hennes ögon vattnades
- Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och jag hatar att se dig såhär sa jag och torkade en tår som rann ner för Hannas kind
- Önskar jag kunde säga det till dig med. Men bilderna är fina sa Hanna och log
-Men det här kanske får dig att minnas mig sa jag och reste mig från stolen och böjde mig sedan ner över henne och kysste henne. Det var då jag kände hur Hannas händer la sig på mina och jag önskar inget mer än att hon minns mig nu.
Detta är kapitel 13 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska gilla det och förlåt att det inte kom igår som jag sagt att det skulle göra men mitt sabla internet ger sig i mellan åt och därför har jag inte hunnit få klart kapitel 13 förens nu :( Men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 14 som kommer ikväll får ni veta den spännande fortsättningen. Då får ni bla. veta om Hanna minns Eric efter kyssen? Varför ringer Hanna Eric när han är på gymmet? Och vad är det ingentligen Hanna berättar för Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer ikväll :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 13 kommer imorgon bitti :)
Hej alla helt underbara och fantastiska och amazing läsare!!
Tiden har sprungit iväg för mig och eftersom mitt internet slår på och av sig i mellan åt så kommer jag inte kunna få upp kapitel 13 ikväll :( Men imorgon bitti runt 10.00 - 11.00 kommer kapitel 13 vara uppe på bloggen :) Jag hoppas ni ska tycka att det är okej :) Jag är verkligen ledsen för detta men mitt internet är ett problem just nu och jag ska försöka ta tag i det :) Hoppas ni tycker det är okej :)
TUSEN TACK FÖR ATT NI LÄSER BLOGGEN!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!<333<333<33
Miss Unknown - Kapitel 12
- Hanna, snälla! Vakna sa jag och höll hårt i hennes hand
- Hon måste till sjukhuset sa mannen
- RING AMBULANSEN NÅGON! skrek jag och jag var helt livrädd att hon inte skulle vakna igen.
Erics Perspektiv
Jag kunde inte fatta att det här händer henne. Jag satt vid henne sida hela tiden tills ambulansen kom och dom knuffade undan mig. Hennes föräldrar stod kvar och hennes mamma valde att följa med i ambulansen med Hanna.
- Eric, du kan åka med oss om du vill? sa Hannas pappa
- Ja, om det är okej med er? sa jag
- Självklart sa Hannas pappa och vi skyndade oss ut i bilen för att åka efter ambulansen
- Vet någon vad som hände? sa Niklas
- Nej, hon stannade bara upp och hon såg faktiskt dålig ut i morse sa Hannas pappa
- Men varför stoppade dom inte henne om dom såg det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Jag vet inte Eric. Men hon kommer klara det här. Det behöver inte vara något allvarligt sa Hannas pappa
- Hon slog i huvudet i en tjock träbom, hur kan det inte vara allvarligt?! sa jag
- Eric, jag försöker bara behålla lugnet, jag är lika orolig som du sa Hannas pappa och stannade sedan bilen när vi kommit fram
Jag hoppade snabbt ur bilen och sprang det fortaste jag kunde till intensivvårdsavdelningen och mötte Hannas mamma.
- Vart är hon? sa jag
- Dom tog in henne direkt. Dom ska röntga henne direkt och se om hon har några inre skallskador sa Hannas mamma
- När får vi veta något? sa jag
- Så fort dom har undersökt henne sa Hannas mamma
- Alltså om det händer henne något så vet jag inte vad jag gör sa jag och kanade ner för väggen
- Eric, se på mig. Ingenting kommer hända Hanna. Hon kommer kämpa. Det lovar jag dig. Snart kommer vi få se Hanna le igen sa Hannas mamma och satte sig på huk framför mig
- Jag hoppas du har rätt, för jag älskar henne så det värker i bröstet sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Hon kommer klara det sa Hannas mamma igen
- Har ni hört något? sa Hannas pappa och kom springandes mot oss
- Ingenting än sa Hannas mamma
Hannas föräldrar och Niklas gick till väntrummet för att vänta. Jag reste mig sedan upp och gick in till dom andra i väntrummet. Men jag kunde inte sitta still utan jag gick bara fram och tillbaka. Efter att vi fått vänta i 1 timme så kom äntligen läkaren ut. Mitt hjärta slog hur hårt som helst när han kom fram till oss.
- Är det ni som är Hanna Laklies familj? Sa läkaren
- Ja, hur är det med henne? Sa jag fort
- Hon har en liten blödning i huvudet efter smällen mot bommen och hon ska åka in på operation snart och hennes högra knä är också skadat sa läkaren
- Kommer hon klara sig? Sa Hannas mamma
- Det är för tidigt att säga. Hon är medvetslös just nu och hon kommer åka till operationen nu sa läkaren
- Men kommer hon klara sig!? Sa jag
-Eric lugn! Sa Hannas mamma
- Som jag sa det vet vi inte än. Sa läkaren igen
- Men vet ni varför hon svimmade? Sa Nicklas
- Det kan vi inte svara helt säkert på men det troligaste är överansträngning sa läkaren
- Överansträngning? Sa jag
- Ja, om hon haft mycket omkring sig så kan det ha gett utslag i att hon svimmat sa läkaren
- Okej. Men när får vi gå in till henne? Sa jag
- Vi föreslår att ni åker hem så ringer vi när operationen är klar sa läkaren
- Jag stannar här sa jag
- Eric, det kanske är bäst att vi åker hem sa Hannas pappa
- Jag stannar här sa jag och satte mig ner
- Okej, jag ringer er när operationen är klar sa läkaren och gick ut ifrån väntrummet.
Hannas familj gav mig varsin kram innan dom åkte hem igen. Jag satt kvar ensam och jag la mig till och med mellan två stolar och somnade. Jag märkte inte äns att en sköterska kom och la en filt över mig. Men jag sov ett par timmar tills jag kände att någon tog på min axel.
- Eric? Operationen är klar. Hanna ligger på rum 341. Men hon är fortfarande medvetslös och dom närmaste dygnen kommer vara kritiska sa läkaren
- Men gick inte operationen bra? sa jag
- Operationen gick bra men en blödning i hjärnan är allvarligt och vi kan inte säga om hon kommer klara sig det är därför dom närmaste dygnen är kritiska sa läkaren
- Men får jag gå in till henne? Sa jag
- Ja, men som jag sa är hon medvetslös och har slangar och bandage runt huvudet och knät sa läkaren
- Okej. Men jag går in ändå sa jag och gick till rum 341.
Jag gick ner mot rummet där Hanna låg. När jag öppnade dörren och fick se Hanna ligga där så var det som att någon slog mig hårt i magen. Jag gick fram och satte mig i stolen som stod bredvid hennes säng. Hon hade ett stort plåster på huvudet och dom hade rakat bort en bit av hennes hår. Hon hade en slang ner i halsen och hennes knä var ihoplindat. Jag kunde inte förstå att det var min Hanna som låg där.
- Hanna, hur kunde du vara så dum att du inte berättade att du mådde dåligt? sa jag och höll i hennes hand
- Om du hör mig så måste du vakna snart för jag saknar dig sa jag och gav henne en kyss på pannan
Jag satt kvar i säkert 2 timmar innan hennes mamma och pappa kom in. Dom hade också pratat med läkare om Hannas tillstånd. Det märktes att dom tyckte det var jobbigt för dom också att se sin dotter ligga där. Dom stannade i tre timmar och sen var besökstiden slut men jag ville inte gå därifrån.
- Jag är ledsen men du måste gå nu sa sköterskan
- Men jag vill stanna lite till sa jag
- Det går tyvärr inte. Du får komma tillbaka imorgon istället sa sköterskan
- Kan jag inte få sova här? Hon är min flickvän sa jag
- Jag är ledsen men sånna är reglerna. Gå nu sa sköterskan igen
- Vadå ska du kasta ut mi? Sa jag
- Nej. Men du kan komma tillbaka direkt i morgon bitti igen sa sköterskan och tittade till Hannas resperator
- Men tänk om hon vaknar och jag inte är här? sa jag
- Den chansen är nog väldigt liten är jag rädd. Vaknar hon ringer vi sa sköterskan
- Okej, jag åker men ring mig om något händer sa jag
- Det gör jag sa sköterskan och vi gick ut från Hannas rum
När jag gick ut från sjukhuset och ner till min bil så kunde jag inte sluta tänka på Hanna. Tänk om hon inte klarar sig? Jag ångrar att jag tänkte att hon var för ung för nu finns risken att jag aldrig mer få träffa henne om hon inte klarar sig.
Jag vet inte vad jag gör om hon inte klarar det här. Jag satt bara i bilen och tittade ut genom fönstret en stund innan jag körde hem till lägenheten. Jag gjorde mig i ordning och jag kollade mobilen och såg att Tomas ringt mig 5 gånger men jag orkade inte ringa upp. Jag borstade bara snabbt mina tänder sen tog jag av mig kläderna och somnade.
1 vecka senare - Erics Perspektiv
Jag hade varit hos Hanna på sjukhuset i en vecka nu. Hon hade börjat andas lite själv men behövde fortfarande syre tillsättning så hon hade en slang till näsan nu men slangen i genom munnen/halsen hade dom tagit bort. Hon var på bättringsvägen men dom kunde fortfarande inte säga när hon ska vakna. Jag hae åkt hit innan jag skulle åka till en intervju senare men jag ville vara här en stund innan.
Jag satt och höll Hannas hand och pratade massor med henne men hon vaknade inte ändå. Jag kunde inte förstå varför hon inte vaknade. Jag ville bara se hennes ögon och se hennes leende igen. Men det verkar som det kommer ta tid.
- Jag måste gå nu gumman, men jag kommer tillbaka i eftermiddag sa jag och gav henne en kyss på pannan innan jag reste mig och gick ut från sjukhuset.
Jag gick ut från sjukhuset och hoppade sedan in i bilen. Jag åkte till tidningsredaktionen där intervjun skulle hållas och dom satte igång nästan direkt efter att jag kommit dit. Jag försökte koncentrera mig så gott det gick men Hanna fanns i mina tankar hela tiden.
RING RING RING RING RING RING
- Ursäkta mig lite sa jag och gick en bit ifrån intervjuaren
- Ja, det är Eric sa jag och svarade
- Hej Eric! Det här är Igor Karlsson, Hanna Laklies läkare sa Igor
- Hej. Har det hänt Hanna något? sa jag
- Hon har vaknat till lite och vi tänkte bara informera er sa Igor
- Jag kommer direkt sa jag och la på innan han hann säga något mer
- Jag måste tyvärr åka. Det är brådskande, men vi var väl klara? sa jag
- Ja, vi får ta bilderna nästa gång sa mannen
- Tack sa jag och sprang det fortaste jag kunde ner till bilen för att sedan åka till sjukhuset
När jag kom fram till sjukhuset parkerade jag snabbt bilen och sprang trapporna upp till Hannas avdelning. När jag kom dit så gick jag snabbt fram till receptionen och dom sa att jag bara kunde gå in för Igor var redan där inne. När jag kom in stod han vid sängens fotände och jag satte mig bredvid Hanna och tog hennes hand.
- Är hon vaken? sa jag och log
- Hon har försökt öppna ögonen flera gånger och jag tänkte att det kanske var bäst om du var här när hon vaknar sa Igor
- Okej, Hanna, gumman. Hör du mig? sa jag och då såg jag hur hon öppnade ögonen helt och hon såg försiktigt på mig
- ÅH Hanna du lever sa jag och kramade om henne
- Hej Hanna! Jag heter Igor och är din läkare. Du har varit med om en olycka när du var på en gymnastisk tävling sa Igor
- Va? Vart är jag? sa Hanna och såg chockat på mig
- Du är på sjukhuset. Du har haft en liten blödning i hjärnan men du kommer bli helt återställd. Har du ont någonstans? sa Igor
- Huvudet värker sa Hanna
- Jag ska ordna något åt dig för det sa Igor och skulle precis gå ut när Hanna vände sig mot mig och såg frågande på mig.
- Jag är så glad att du lever sa jag och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa Hanna och såg trött mot mig
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa jag
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa Hanna igen
Detta är Kapitel 12 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och jag vet att det blev mycket Eric i det här kapitlet men jag hoppas ni ska tycka om det ändå :) Kapitel 13 kommer senare ikväll och då får ni bla. veta Varför Hanna inte känner igen Eric? Är allting förstört mellan dom? Kommer Hanna någonsin komma ihåg att Eric är hennes pojkvän? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer ikväll :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 11
Men när jag sprungit en bit och kom till träddungen där Eric och jag träffades för flera månader sen och jag log för mig själv. Det kommer alltid vara något speciellt med just den platsen. När jag sprang närmare ett av träden så kände jag hur någon tog tag i min midja och drog in mig bakom trädet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag hade ingen aning om vem det var som dragit in mig bland träden och det gjorde mig faktiskt lite rädd.
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade kommit fram till VitaBergsparken för ungefär 20 minuter sen och jag gick direkt till träddungen när jag kommit dit. Jag hade ingen aning om hur jag skulle få Hannas uppmärksamhet men när jag såg henne komma springandes så ställde jag mig bakom det trädet som var närmast stigen och när hon precis skulle springa förbi så tog jag tag i hennes midja och drog in henne bakom trädet och jag såg hur rädd hon blev.
- Shit, vad håller du på med? sa Hanna och skrattade
- Jag fick ju inte krocka med dig så det fanns inget annat sätt sa jag och log stort
- Smart där. Men det är bäst om ingen ser oss tillsammans för då skulle mina föräldrar få spel sa Hanna
- Ingen kan se oss nu sa jag och ställde mig framför henne och gick närmare henne
- Ja, nu är vi helt osynliga sa Hanna och skrattade
- Helt osynliga sa jag och lutade mig fram mot Hanna och när våra läppar möttes så var det som att man fick ström i kroppen.
Det var helt fantastiskt och jag kunde gärna stå här i flera timmar, dagar, veckor, månader, år och bara kyssa henne. Hon är verkligen helt fantastisk och jag är så tacksam att jag får vara med henne. Vi släppte sedan varandras läppar och jag såg djupt in i hennes gröna ögon.
- Om jag skulle hamna på en öde ö så lova att dina läppar finns där då sa jag och log
- Inte jag då utan bara mina läppar? sa Hanna och skrattade
- Precis, nej det är klart jag vill ha dig där med söt nöt sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Jag måste nog springa hemåt, annars kommer dom nog undra vart jag är, dom vet hur lång tid det tar för mig att springa sa Hanna
- Måste du? Men kan du inte lämna dina läppar här hos mig? sa jag och log
- Kan inte jag få ta dina istället? sa Hanna och lutade sig fram mot mig
- Gärna sa jag och vi kysstes igen
När vi släppt varandras läppar igen så började Hanna gå ifrån mig och jag fick motvilligt släppa hennes hand och hon sprang sedan vidare. Det här utegångsförbudet gör mig galen. Och när det är slut så kommer hon börja skolan och när ska vi hinna träffas då? Då har hon skola, gymnastiskträning och springning. Och jag har massor av jobb också, men jag tänker få det att fungera. Men frågan är bara hur?
2 veckor senare - Hanna och Issa börjar gymnasiet - Hannas Perspektiv
Idag var första dagen i gymnasiet. Issa gick inte i samma skola som mig och det gjorde mig nervös. Jag känner ju ingen på den här skolan. Issa hade ändå kommit förbi mig nu på morgonen eftersom vi kunde ta sällskap en liten bit. Hon satt just nu i köket med Niklas och jag höll på att göra mig klar. Jag tog på mig ett par mörka jeans och en grå stickad tröja. Sen gick jag ut till köket och satte mig framför Niklas och Issa som satt och myste. Jag tog lite yoghurt och flingor till frukost innan vi behövde gå.
- Kan vi gå nu? Sa jag och såg på Issa
- Mm...snart sa Issa och såg på Niklas
- Issa! Nu gärna sa jag och gick ut till hallen efter att jag ställt skålen på diskbänken
- Jag kommer sa Issa och kom ut till mig i hallen
Jag tog på mig mina svarta converse och jag tog sedan min stora truckväska som var full med träningskläder och sen skulle jag också fylla den med böcker såklart men vi hade inte fått dom ännu. Issa skulle gå medialinjen på ett annat gymnasium medans jag skulle gå cirkusskola med inriktning akrobatik. Vi hade gått i 20 minuter och åkt buss i 10 minuter för att komma till skolan. När det var fem minuter kvar så gav vi varann en kram och Issa gick åt ett håll medans jag gick åt det andra hållet.
Pip pip
Jag tog snabbt upp min mobil innan jag gick in till skolan och det var ett sms från Eric. Han hade skrivit " Saknar dig min sötnöt! Ses ikväll! Lycka till första skoldagen! Älskar dig/Eric" och jag log stort när jag läst det och jag skickade ett sms tillbaka med texten "Tack mitt ekorrgos! Lycka till med jobbet. Älskar dig mer/Hanna". Jag gick sedan in till korridoren och jag hade inget skåp än så jag gick till aulan där jag såg att flera andra gick. Jag satte mig sedan på en av stolarna och la väskan under stolen.
- Tjena. Vilken klass ska du börja i? sa killen som satt bredvid mig
- CA1, och du själv? sa jag och log
- Samma här. Då får man alltså se mer av dig i framtiden sa killen
- Ja, kanske det. Hanna heter jag förresten sa jag
- Liam sa killen och log
Efter att vi pratat en stund så kom rektorn in och började prata och berätta om skolan och vilka klasser det blev och sånt där. Det var ganska tråkigt och med tanke på att det var så tidigt på morgonen ska jag vara glad att jag inte somnade.Men när han äntligen var klar så gick jag ut tillsammans med dom andra. Vi hade fått våra skåpnummer och jag gick till mitt skåp och jag hade fått skåpet bredvid Liam.
- Samma klass och skåpet bredvid sa Liam och skrattade
- Ja, tur eller otur kan man säga sa jag och skrattade
- Snarare tur för mig sa Liam och skrattade
- Ja, vi måste nog gå till klassrummet nu sa jag
- Visst. ses där sa Liam och gick sedan före mig till klassrummet
Jag satte upp en bild av mig och Eric i skåpet och när jag sedan stängt igen skåpdörren och skulle gå till klassrummet så krockade jag nästan med två tjejer.
- Såg att du snackade med Liam sa en av dom
- Ja, han verkar väldigt snäll sa jag och log
- Han är min pojkvän så du kan lägga ner det där på en gång sa tjejen
- Jag är inte intresserad, har en pojkvän sa jag
- Jaha, vilken klass går han i? sa den andra tjejen
- Han går inte här sa jag
- Okej, vilken skola han i då? sa Liams flickvän
- Han går inte i skolan sa jag och log
- Hur gammal är han ingentligen? sa den andra tjejen
- 22 sa jag
- Alltså, uuh, det är ganska konstigt sa Liams flickvän
- Ursäkta? Det spelar väl ingen roll? sa jag irriterat
- Vi går sa den andra tjejen och dom såg konstigt på mig
Den här skoldagen började inte bra alls. Nu kommer alla tro att jag gillar äldre killar. Och det blev inte direkt bättre när jag kom in i klassrummet. Alla satt och kollade på mig och jag förstod att dom där tjejerna sagt att min pojkvän är 6 år äldre än mig. Jag satte mig längst bak i klassrummet och det ända jag önskade just nu var att få åka till träningen och sen få vara tillsammans med Eric.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade tränat, varit i studion, haft intervjuer och gjort musikvideo inspelningsklipp men nu var jag klar och skulle åka till gymnastik hallen där Hanna tränar gymnastik. Jag var också väldigt nyfiken på hur det gått i skolan. Jag hoppas hon haft det bra och roligt. När jag kommit fram till lokalen så parkerade jag snabbt bilen och den här gången visste jag vart jag skulle gå. Jag gick in till hallen och såg Hanna träna på bomen.
- Hej snygging! Är du redan här? sa Hanna och hoppade ner från bomen och sprang fram till mig
- Ja, men måste lov att säga att din träningsdräkt är vrål snygg sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Tack. Men då ska du se min tävlingsdräkt sa Hanna och la sina armar runt min hals
- Det ser jag fram i mot sa jag och vi började kyssas
- Ursäkta att jag stör men Hanna jag skulle vilja berätta en sak sa Sussie
- Ja, det är okej sa Hanna och log
- Du har inte glömt att du ska tävla i övermorgon va? sa Sussie
- Nej då, men det är ju bara freestyle och bomen sa Hanna
- Ja, men det är bra om du kommer i tid imorgon med sa Sussie
- Jag lovar, men får jag gå nu? sa Hanna
- Absolut sa Sussie och log
- Tack sa Hanna och gick in till omklädningsrummet för att byta om och duscha
Jag gick och väntade ute i receptionen och efter 20 minuter kom Hanna och gav mig en kyss innan vi gick ut till bilen för att sedan åka hem till henne. Jag parkerade snabbt bilen och tog hennes väska i handen och vi gick upp till henne. Vi tog av oss skorna och hängde av oss våra jackor i hallen och när vi precis skulle gå in till hennes rum när hennes mamma kom ut från köket.
- Hej gumman och hej Eric! Hur gick det i skolan idag? sa Hannas mamma
- Åt skogen. Skolan är fantastisk men hela min klass tror att jag gillar äldre killar sa Hanna
- Ursäkta? sa Hannas mamma och såg chockat på henne
- Ja, hela min klass tror det och kollar konstigt på mig sa Hanna
- Men vet dom att du är tillsammans med mig? sa jag och såg på Hanna
- Inte dig bokstavligen, bara att du är 22 sa Hanna
- Oh, då förstår jag sa jag och gav Hanna en puss på kinden
- Du ska se att det kommer försvinna sa Hannas mamma
- Jag hoppas du har rätt sa Hanna
- Det lovar jag att det kommer göra sa Hannas mamma
Vi gick sedan in till Hannas rum och vi la oss ner i hennes säng. Hanna la sig fram för mig och lutade sig mot mitt bröst. Vi låg och tittade på tv och hade det hur mysigt som helst. Men jag fick tyvärr inte sova här eftersom Hanna måste upp tidigt imorgon för att gå till skolan. Ibland så slår tanken mig att det är jobbigt att inte kunna sova tillsammans och andra saker eftersom att Hanna är yngre än mig men den tanken har jag väldigt väldigt sällan.
Några timmar senare....
KNACK KNACK KNACK
- Ja! ropade Hanna
- Klockan är snart elva på kvällen. Hanna har ju skola imorgon och träning sa Hannas pappa
- Okej, det är nog bäst att jag går hem sa jag
- Men kan inte Eric sova över här? sa Hanna
- Inte ikväll gumman. till helgen sa Hannas pappa
- Det är okej gumman. Jag kommer ju till tävlingen i övermorgon och efteråt kan vi fira tillsammans sa jag och lutade mig närmare Hanna
- För mycket för mig sa Hannas pappa och gick ut genom dörren
- Jag hoppas jag vinner så vi får en chans att fira sa Hanna och log
- Det är klart du gör. Men måste gå nu, saknar dig redan sa jag och gav Hanna en kyss
- Saknar dig mer sa Hanna och log
Jag gick ut till hallen och tog på mig min skinnjacka och mina skor. Jag sa hej då till Hanna och gav henne en sista kyss innan jag gick ut genom dörren för att sedan gå ner för trapporna och hoppa in i bilen. Jag log för mig själv när jag körde hem för det kändes som min kropp var sprängfylld av kärlek, fyrverkerier och sockerdricka. Det var en helt underbar känsla.
2 dagar senare - Hanna gör sin sista gren - Hannas Perspektiv
Nu hade jag bara bomen kvar. Jag hade fått första pris i fristående på matta och jag var jätte nöjd. Men jag hade mått ganska dåligt i morse. Jag hade mått illa och känt mig yr. Jag visste inte om det var nervositet eller något annat så jag valde att köra ändå och det hade försvunnit men nu kom min yrsel tillbaka igen.
- Du minns ditt nummer? sa Sussie
- Ja, det minns jag sa jag och log
- Mår du bra? Du ser lite blek ut sa Sussie
- Ja, det är ingen fara med mig sa jag och tittade upp mot läktaren där Eric satt och log mot mig
När det var min tur så kändes det jobbigt. Det kändes som jag såg dubbelt och det var jobbigt. Domarna gav mig klartecken och jag sprang fram mot språngbrädan och hoppade upp på bomen. Jag gjorde ungefär halva programet när mitt huvud började snurra igen. Jag försökte koncentrera mig och när jag skulle göra en bakåtvolt så svartnade allting framför mig och jag kände hur jag ramlade ner från bomen och slog i huvudet i bomen. Mer minns jag inte.
Tidigare - Erics Perspektiv
När Hanna hoppade upp på bomen så var hon så vacker. Men det märktes på henne att något var fel. När hon kört igenom ungefär halva tiden så stannade hon upp och då förstod jag att det var något som var fel. Hon gjorde en bakåtvolt och hon landade på bomen men ramlade sedan av och slog i huvudet rakt i bomen.
- HANNA!!! skrek jag och sprang det fortaste jag kunde ner till Sussie och sjukvårdarna
- Vad heter hon? sa mannen
- Hanna sa jag och satte mig bredvid Hanna
- Hanna? Hör du mig? sa mannen och slog henne lite lätt i ansiktet
- Hanna, snälla! Vakna sa jag och höll hårt i hennes hand
- Hon måste till sjukhuset sa mannen
- RING AMBULANSEN NÅGON! skrek jag och jag var helt livrädd att hon inte skulle vakna igen.
Detta är kapitel 11 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag hade planlagt att få upp ett kapitel till idag men eftersom det här kapitlet blev så långt så hann jag tyvärr inte det. Men kapitel 12 som kommer imorgon(onsdag) kommer innehålla den spännande fortsättningen och då får ni bla. veta Vad som händer Hanna? Hur mår Eric efter olyckan? Och varför blir allting upp och ner vänt när Hanna tillslut vaknar? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 10
Jag hann inte svara på Erics fråga innan jag svarade i telefonen och min pappa skrek nästan i telefonen och nu förstod jag att Nicklas inte sagt att jag sov hos Eric. Jag är så körd......
Hannas Perspektiv
- Jag måste nog åka hem. Pappa var jätte arg sa jag och reste mig från sängen och tog på mig mina shorts
- Va? Varför då? Visste inte dom att du var här? sa Eric
- Jag sa det till Nicklas men han har tydligen inte sagt något till mina föräldrar sa jag
- Varför håller han på såhär?! Så du måste verkligen gå? sa Eric
- Jag är ledsen, men jag kan ringa dig sen så kan vi ses senare sa jag och tog på mig min svarta magtröja
- Mer än gärna sa Eric och drog mig intill sig och gav mig en kyss
- Jag älskar dig sa jag och log
- Jag älskar dig mer snygging sa Eric och skrattade
- Snyggingen är du sa jag och skrattade
PIP PIP
- Okej, nu måste jag verkligen gå sa jag när min mobil pep
- Okej, men lova att ringa mig sen? sa Eric och log
- Jag lovar sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan vi gick ut genom dörren
Eric gick mot sin bil och jag gick mot bussen för att åka hem. Jag visste att jag skulle få en stor utskällning av mina föräldrar eftersom min bror inte sagt till mina föräldrar att jag sov hos Eric. Men efter en 20 minuter lång bussfärd så var jag hemma och direkt när jag öppnade dörren så kom både mamma och pappa ut från köket och tittade argt på mig.
- Förstår du hur oroliga vi har varit!? sa mamma
- Jag sa faktiskt till Nicklas att jag sov över hos Eric sa jag och tog av mig skorna
- Det kan du inte gjort, vi har pratat med Nicklas och han sa att du inte sagt något om det till honom sa pappa
- Men det gjorde jag! Jag sa till honom att han skulle säga till er att jag sov hos Eric sa jag igen
- Men det har han inte sagt. Varför kunde du inte bara ringt oss och sagt det då?! sa mamma argt
- Jag trodde väl att jag kunde lita på min bror sa jag argt
- Ja men du får utegångsförbud i 2 veckor för det här sa pappa
- VA!? Du skojar? sa jag chockat
- Nej, det får bli så. Inga vänner, ingen pojkvän och ingen mobil eller dator sa mamma
- Ni kan inte göra så! Det får ni inte, jag sa ju faktiskt till Nicklas sa jag
- Det är så det blir nu Hanna sa pappa och dom gick sedan tillbaka ut i köket
Jag gick snabbt in till Nicklas rum och smällde igen dörren bakom mig. Nicklas nästan flög upp ur sängen. Jag kokade av ilska. Det var nästan som att det rök ur mina öron för jag var verkligen helt sjukt arg.
- VARFÖR SA DU INGET TILL DOM ATT JAG SOV HOS ERIC?! sa jag argt
- Du sa ingenting om att du skulle sova där sa Nicklas och log
- Det gjorde jag visst. Älskar du att förstöra för mig? Jag får inte ha mobil eller dator på 2 veckor. Får inte träffa Eric eller Issa heller. Tack brorsan! sa jag ironiskt
- Du vet om att jag inte gillar honom sa Nicklas och satte sig upp i sängen
- Och därför ska jag få utegångsförbud?! sa jag argt
- Nej, men du sa faktiskt kan du säga till dom, som en fråga sa Nicklas
- Och? sa jag och såg surt på honom
- Det var en fråga helt enkelt och du hörde inte mig säga ja direkt sa Nicklas
- Alltså ibland så hatar jag dig verkligen! Hur kan man vara så elak som du?! sa jag och gick ut från hans rum igen
Jag gick sedan in till mitt rum och jag var så irriterad. Nu kommer jag inte kunna ringa Eric och hur ska jag då kunna berätta för honom att jag fått utegångsförbud? Tänk om han tror att jag undviker honom? Det här kommer inte bli bra alls.
- Hanna, ska inte du vara på gymnastiken snart? sa mamma och kom in till mitt rum
- Jo, men jag trodde inte jag fick eftersom ni gett mig utegångsförbud sa jag
- Gumman, du får gå på gymnastiken och sånna saker men det andra vi sa förut gäller sa mamma
- Tack för det lilla sa jag och reste mig från sängen och började packa i mina träningskläder
Jag la ner en handduk, mina handledskydd, min rosa leopard/zebra randiga gymnastisk träningsdräkt och ett par rosa korta shorts. Jag tränar hos en privat tränare just nu och det är alltid lika roligt att gå dit. När jag hade lagt ner alla mina saker så gick jag ut till hallen för att ta på mig skorna och sedan ta bussen till träningslokalen. Men jag kunde heller inte sluta tänka på Eric. Elaka Nicklas som inte sa till mina föräldrar att jag sov där. Alltså förstör han för mig och Eric så kommer jag aldrig prata med honom igen.
3 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag förstår inte varför inte Hanna har ringt än. Hon skulle ju ringa mig redan i morse men det har hon inte gjort. Bara det inte hänt henne något? Jag hade suttit i studion i flera timmar nu och jag hade även haft telefonintervjuer och nu satt jag i studion igen. Men jag kände att jag var tvungen att åka hem till henne för att se att det inte hänt henne något. Jag sa till Jason att jag behövde åka en stund och det var helt okej. Jag skyndade mig till bilen för att sedan åka hem till Hannas lägenhet. När jag kom fram så skyndade jag mig upp för trapporna och ringde på dörren.
- Eric? Vad gör du här? sa Nicklas när han öppnade dörren
- Är Hanna hemma? sa jag
- Nej, hon är på gymnastik sa Nicklas
- Vart ligger hennes gymnastik lektioner? sa jag
- Åk hit sa Nicklas och skrev snabbt ner en adress på en lapp
- Tack. Men varför ger du mig den här? Du gillar inte mig äns sa jag
- Jag har varit hård mot Hanna och jag älskar ju min syster så därför får du den där sa Nicklas
- Tack. Jag måste åka direkt, men tack igen sa jag och sprang sedan ner för trapporna igen
Jag hoppade in i bilen och körde mot adressen som Nicklas gett mig och det tog ungefär 30 minuter för mig att komma dit och när jag kom dit så förstod jag först inte riktigt vart jag skulle. Det var hur stort som helst och jag fick fråga mig fram men till slut kom jag in till en jätte stor sal med sjukt massor av redskap och mattor och stora bassänger med skumgummi kuber i.
- Sådär Hanna, bra där. Men prova att göra lite konster på bomen en gång sa en kvinna i 40-års åldern
- Okej sa Hanna och hon var sjukt duktig på det hon gjorde.
- Ursäkta, men inga obehöriga får vara här under lektionstid sa kvinnan till mig
- Jag söker Hanna sa jag och log
- Eric! Sussie, det är okej sa Hanna och hoppade ner från bomen
- Okej, ta 10 minuters paus sa Sussie och Hanna sprang fram till mig och vi gav varandra en het kyss
- Jag har försökt ringa dig flera gånger men du svarade inte sa jag
- Förlåt, men jag har fått utegångsförbud i 2 veckor sa Hanna
- Va? Varför då? sa jag och såg chockat på Hanna
- För Nicklas berättade inte att jag sov hos dig så jag får inte träffa dig, Issa och jag får inte ha en dator eller mobil sa Hanna
- Men vad händer med oss då? Jag måste få träffa dig sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Jag får gå ut och springa så vi får väl träffas på det sättet eller så får vi ses här eller i smyg sa Hanna
- Det är tur att jag älskar dig så jag går igenom allt det här sa jag och skrattade
- Jag älskar dig mer. Men jag måste nog fortsätta träna nu sa Hanna
- Okej då, men när springer du? sa jag innan Hanna gick tillbaka till Sussie
- Varje dag vid fyra. Men försök att inte krocka med mig den här gången sa Hanna och skrattade
- Ska försöka sa jag och gav henne en slängkyss innan jag gick ut genom dörren och Hanna fortsatte att träna.
På ett sätt kändes det ganska skönt att veta om varför hon inte svarade i telefon men nu förstod jag också vad Nicklas menade med att han inte varit stöttande. Men jag hoppas han ska vara mer stöttande nu. För jag älskar Hanna och jag vill inte att det ska bli mer problem för oss nu.
2 dagar senare - Hanna är ute och springer - Hannas Perspektiv
Jag hade fått övertala mamma och pappa att jag skulle få gå ut och springa även fast jag hade utegångsförbud och det hade dom faktiskt gått med på. Jag hade precis kommit fram till parken och hade precis börjat springa. Det kändes väldigt skönt att få komma ut i friska luften och springa lite. Jag hade inte sprungit hemma i Svergie på flera månader och det här var mycket skönare än att springa i USA för det var det alldeles för varmt helt enkelt.
Men när jag sprungit en bit och kom till träddungen där Eric och jag träffades för flera månader sen och jag log för mig själv. Det kommer alltid vara något speciellt med just den platsen. När jag sprang närmare ett av träden så kände jag hur någon tog tag i min midja och drog in mig bakom trädet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag hade ingen aning om vem det var som dragit in mig bland träden och det gjorde mig faktiskt lite rädd.
Detta är kapitel 10 av Miss Unknown. Tyvärr så kom det bara ett kapitel idag med men funkar mitt internet som det ska så kan kapitel 11 vara uppe imorgon bitti :) Men kapitel 11 som kommer imorgon(tisdag) så kommer ni bla. få veta vad som händer i Hannas nya skola? Hur går det för henne i en gymnastik tävling? Glider Eric och Hanna ifrån varandra pga jobb? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 9
Jag kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå hur han kunde säga sådär?! Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är för ung eller att Eric är för gammal för mig. Han är 22 och jag blir 17 om 1 månad. Varför ska det vara något problem?! Men tänk om han har rätt ändå, tänk om jag är för ung för Eric?.....
Hannas Perspektiv
Jag kunde inte få ut tankarna att Nicklas kanske hade rätt, även om jag inte ville att det skulle vara det så var det sjukt jobbigt. Jag vet ju vad jag känner för Eric men det värsta som han sa var det här med att folk kommer snacka om det. Vad spelar det för roll ingentligen? Men samtidigt så var det något som gnagde inom mig som sa att din bror har rätt.
KNACK KNACK KNACK
- Kom in ropade jag och Eric kom in genom dörren och jag skyndade mig att torka bort tårarna
- Vad är som hänt gumman? sa Eric och satte sig framför mig i sängen
- Det är inget farligt. jag pratade med Nicklas om en sak bara sa jag
- Vadå? sa Eric och satte sig lutad mot väggen och jag lutade mig tillbaka mot honom
- Han tycker att vår åldersskillnad är för stor sa jag
- Varför då? Det spelar väl ingen roll hur gammal eller ung man är sa Eric
- Men han var rädd för att folk skulle snacka om det, det är ändå 6 år sa jag och tittade upp mot Eric
- Än sen om folk snackar? Jag tycker om dig och det är just det som är huvudsaken sa Eric
- Jag vet att det är det som är viktigast men tänk om Nicklas har rätt ändå sa jag
- Hanna, se på mig, det spelar ingen roll för mig hur ung eller gammal du är för, jag har väntat på rätt tillfälle att säga det här men jag älskar dig Hanna. Mer än du tror sa Eric och såg djupt i mina ögon
- Vad sa du? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Jag älskar dig Hanna. Mer än någonting annat och då spelar inte din ålder någon roll sa Eric
- Jag älskar dig med sa jag och jag gav honom en passionerad kyss
Eric reste sig upp från sängen och böjde sig över mig och vi började kyssas passionerat och jag lutade mig bakåt i sängen och han la sig över mig. Vi fortsätte att kyssas och våra händer var nästan överallt. När det till slut hettade till ännu lite till så kom min farfar in i mitt rum utan att knacka.
- Are you trying to give me a heartattack? sa farfar och såg på oss
- Of course not sa jag och log
- First of all no boys on the room and the second thing NO BOYS ON THE ROOM sa Farfar
- Im sorry, im goingin to my room sa Eric och gav mig en snabb kyss innan han sprang ut
- Hanna, i know that your mom and dad are fine with this but try to not do this stuff in front of me sa farfar
- I will think on that. But i need to go and get ready sa jag
- Ok, but i just wanted to say that, and Nicklas said that he wanted to talk to you again sa farfar
- Tell him that i dont want to talk to him sa jag och reste mig från sängen
- Okej, i will tell him that sa farfar och stängde dörren
Jag orkar inte snacka mer med min dumma bror. Han har förolämpat mig tillräckligt mycket idag för att jag inte ska vilja prata mer med honom. Jag gick till garderoben och tog på mig min svarta bikini med silver döskallar på och sen tog jag på mig ett par vita korta jeans shorts och ett vitt linne över. Idag hade jag faktiskt tänkt ta med mig Eric till hollywood walk of fame. Jag hade varit där som liten men nu var det dags för att åka dit igen.
Senare på Hollywood Walk of Fame - Erics Perspektiv
Hanna hade idag tagit med mig till Walk of fame och vi hade tagit massor med bilder på oss och "stjärnorna". Det var faktiskt väldigt häftigt och något man kanske inte drömt om men något man velat göra iallafall en gång i livet helt enkelt. Det var roligt att se folk som var utklädda till massor av artister, figurer från filmer m.m. Men det bästa var ändå att få vara här med Hanna.
- Känns det bättre nu? Jag menar efter bråket med din bror sa jag
- Ja, det känns mycket bättre. Orkade inte vara kvar hemma med honom längre sa jag
- Det förstår jag. Men vad säger du att vi ska göra nu? Hem? sa jag och såg på Hanna
- Det finns faktiskt en sak till som vi kan åka till, vi har ju mindre än en månad kvar här så varför inte, kom sa Hanna och tog min hand
- Vart ska vi? sa jag och log
- Hemlis sa Hanna och vinkade in en taxi och vi hoppade in
- Can you go to Disneyland, California sa Hanna
- DisneyLand? Det riktiga DisneyLand? sa jag
- Jajamän sa Hanna
- Det är riktigt coolt sa jag och gav henne en kyss
Lite senare.....
När vi hade kommit fram till DisneyLand så blev man lite chockad över hur otroligt stort det var. Man kunde ju ana hur stort det verkligen var där men inte att det var såhär stort. Vi hade gått runt och tittat lite, myst, och träffat flera av sagofigurerna. Det var väldigt roligt och Hanna var så söt när hon fick träffa Rapunzel, det är hennes favorit disney figur och hon blev som ett litet barn på julafton när hon fick se henne vilket var så sjukt gulligt.
- Is that your boyfriend? sa tjejen som spelade Rapunzel
- Yes he is sa Hanna och tog min hand
- You are so cute together, you can be the new Rapunzel and Finn Ryder sa tjejen
- Thats really sweet of you sa jag och la mina armar runt Hannas midja
- Its only the truth sa tjejen igen och vi tog även en bild med dom sen
Vi gick sedan en sväng till och åkte lite olika åkattraktioner och jag kan säga att dom här är en miljongånger värre än dom i Sverige. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv efter att jag åkt klart berg o dalbanorna. Efter några timmar på DisneyLand så åkte vi tillbaka till Santa Monica men innan vi gick hem så tog vi en sväng ner på stranden. Vi gick en strandpromenad och sen satte vi oss ner i sanden.
- Det här har varit en underbar dag sa Hanna och log
- Det har det verkligen, men det bästa på hela dagen var nog när jag sa att jag älskar dig sa jag och log stort
- Och när jag sa att jag älskar dig sa Hanna och vi gav varandra en kyss
- Jag ska bara känna lite på vattnet sa jag och log
- Okej, jag väntar här sa Hanna och log stort
Jag kollade på henne innan jag vände mig om mot havet igen. Jag vet att hon kommer göra något taskigt mot mig, men jag vet inte riktigt vad bara.
Hannas Perspektiv
När Eric vände sig om mot havet igen så tog jag chansen och sprang efter honom och jag hoppade sedan upp på hans rygg och han tog tag i mina ben och sprang ner mot vattnet.
- Ska du bada? sa Eric och försökte kasta av mig
- Ah, nej. hahahaha sa jag och skrattade
- Är du säker? sa Eric och skrattade
- Ja, fast du borde få bada sa jag och precis då kom en våg mot oss och vi ramlade i båda två
- Hahahaha, nu fick i bada iallafall sa Eric och skrattade
- Ja, och du är så snygg i den där wet tshirt looken sa jag och skrattade
- Detsamma sa Eric och gav mig en het kyss
- Jag knappt fatta att det snart gått 2 månader sa jag
- Inte jag heller, men det har varit så värt det sa Eric
- Absolut sa jag och gav honom en het kyss till
Vi gick sedan upp ur vattnet för att sedan gå hem till mitt hus igen. När vi kom hem så tittade min mamma lite förvånat på oss eftersom vi var genom blöta och jag kunde inte sluta skratta när hon såg mot mig. Eric tog snabbt min hand och vi gick till varsitt rum för att byta om. Och när jag bytte om så kunde jag inte sluta tänka på att det varit en fantastisk resa och allting var tackvare Eric.
1 månad senare - Hemma i Sverige hos Eric - Hannas Perspektiv
Jag skulle sova över hos Eric i natt och jag hade sagt det till Nicklas och han lovade att säga det till mina föräldrar men jag tror inte han kommer göra det tyvärr och jag kommer få så mycket skäll för det annars. Vi hade precis gjort oss i ordning för att gå och lägga oss och vi började kyssas passionerat. Jag satte mig gränsle över honom och han tog av mitt linne och jag kysste honom igen. Sen rullade vi runt och han hamnade ovanför mig. Jag la mina händer mot hans bröst för att sedan gå över mot ryggen. Han kysste min hals och sedan hjälptes vi åt att ta av varandra våra underkläder för att sedan ha sex. Det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder igen och vi låg nu och myste en stund. Eric vände sig sedan om för att släcka lampan och vi gav varandra en passionerad kyss innan jag kröp nära honom och han la sin arm runt min mijda och jag la mig mot hans bröst. Han smekte mig på ryggen innan vi båda somnade.
Nästa morgon - Hannas Perspektiv
Eric väckte mig med en kyss på pannan och han var redan klädd och jag förstod att han var tvungen att åka på jobb.
- Jag måste nog gå då sa jag och log
- Nej, stanna, jag vill det sa Eric och log stort
RING RING RING RING RING RING RING RING
Jag hann inte svara på Erics fråga innan jag svarade i telefonen och min pappa skrek nästan i telefonen och nu förstod jag att Nicklas inte sagt att jag sov hos Eric. Jag är så körd......
Detta är kapitel 9 av Miss Unknown. Förlåt att det bara blev ett kapitel idag men det har gått ganska trögt för mig att skriva idag men jag hoppas få upp två kapitel imorgon(måndag) men annars kommer bara kapitel 10 och då får ni bla. veta vad som händer med Hannas pappa? Varför får hon utegångsförbud? Hur går det för Hanna första dagen i cirkusskolan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer imorgon(Måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Inget kapitel 9 idag tyvärr :((((
Hej alla underbara och helt fantastiska och amazing läsare!
Jag måste tyvärr berätta att det inte kommer något kapitel 9 ikväll :( Det har inte funnits tid till att skriva klart det eftersom det varit lussebullsbakning och pepparkaksbakning med familjen så tyvärr har det inte funnits tid att skriva klart det men imorgon(söndag) kommer kapitel 9 och får jag tiden så hoppas jag få upp kapitel 10 också men kapitel 9 är säker att den kommer imorgon :)
Tusen tack för att ni röstade om det här med åldersskillnaden och novellen kommer fortsätta som vanligt och inga ändringar kommer ske :) Tack för att ni läser bloggen och jag vet verkligen inte hur jag ska kunna beskriva hur mycket ni betyder för mig och för bloggen! Ni är helt fantastiska och jag är så tacksam att jag får skriva den här bloggen för er alla!
LOVE U ALL SO MUCH!
Kramar Natalie
Hur många tycker att Hannas ålder är okej?
Hej alla helt underbara och fantastiska läsare!!
Jag är väldigt orolig för det här med Hannas ålder i Miss Unknown. Det är 6 års åldersskillnad i berättelsen och jag vet att det är en stor åldersskillnad och nu är det såhär att jag behöver er hjälp.
Är det så att ni tycker att åldersskillnaden är för stor så skriver ni det och är den okej så skriver ni det. För får dom som tycker att åldersskillnaden är för stor flest röster så kommer jag skriva om novellen. INTE HELA utan bara ta bort vissa saker och skriva om en del saker och byta åldern men tycker ni att åldern är okej så fortsätter bloggen som vanligt utan ändringar.
Ni har tills imorgon(lördag) kl 15.00 på er att rösta :) Jag mår ganska dåligt för det här med åldersskillnaden och jag behöver få veta vad ni tycker om det hela :) Så skicka ett INTE OKEJ om ni inte gillar ålderskillnaden och ett OKEJ om ni tycker att den är just okej :)
TUSEN TACK FÖR ATT NI LÄSER BLOGGEN FÖR UTAN ER SKULLE DEN INTE FINNAS!!!
Kramar Natalie