saadestorie

 

Jag hade tvekat väldigt mycket om jag skulle flyga ner hit för Elenas 18 årsdag men med mycket övertalning från Fredrik, J-son och Alex hade jag tillslut åkt. När jag kom till Santa Monica piren så var det fullt med folk där och det var avspärrat för Elenas fest men när jag kom dit så kändes det fel. Jag tittade mig omkring lite och jag gick sen för att lägga Elenas present på presentbordet och då såg jag henne. Hon hade en jeanstyg liknande klänning utan axelband och ett rött bälte i midjan och jag blev som förälskad på nytt.

 

Hon tittade på mig och jag log försiktigt mot henne men hon såg bara förvånat på mig och sen gick hon iväg. Jag visste att det var ett misstag att komma hit. 

 

Jag förstod ingenting. Vad menade hon med att hon inte visste att jag har bjuden? Har inte Elena bjudit in mig till festen?

 

Jag drog åt mig armen och gick snabbt därifrån. Jag kan inte förstå hur dom kunde bjuda in Eric. Vad ska jag säga om jag träffar honom? Hej välkommen till festen. Och tack för att du gjorde slut med mig tänkte jag. Jag kunde inte vara mer besviken och nervös för att möta Eric. Jag gick runt och hälsade på flera personer när jag kände hur någon la sina händer över mina ögon.

 

Vi gick sen mot lite andra personer. ( Jag har sänkt Paul Wesleys ålder i berättelsen. Bara så ni vet. I IRL är han 31 men i berättelsen är han 25.) Jag hade känt Paul i ungefär 3 år nu och han var otroligt rolig och ibland hade jag önskat att det skulle bli vi men det hade aldrig varit det. Vi stannade sen till och pratade lite.

 

Jag kände hur mina kinder hettade till och sen såg jag mot Eric. Jag bet mig lite i läppen innan jag gick fram till honom. Det måste vara bättre att ta tjuren vid hornen helt enkelt. 

 

När jag hade sett Elena prata med den där Paul Wesley från The Vampire Diaries så svartnade det inom mig. Hur kan hon flörta med någon annan när vi precis gjort slut? Eller inte precis men det gjorde okt ändå. När Elena sen kom fram till mig så försökte jag spela oberörd.

 

 

Jag gick bort från festen och det kändes väldigt mycket i hjärtat. Elena och jag hade verkligen glidit ifrån varandra. Hade jag tänkt att det kunde bli vi igen så var det nog kört nu iallafall. Men jag måste erkänna att jag saknar henne otroligt mycket för jag vill ju egentligen vara tillsammans med henne men nu är det nog slut...

 

 

Min födelsedagsfest hade varit sådär. Jag hade börjat bråka med Eric och när jag kom hem så var jag ganska sur och nere och ville inte prata med någon annan heller då men nu hade det släppt lite grann. Och speciellst idag när jag ska på dejt med Paul. Det gjorde lite ont i mig att det var en dejt med Paul och inte med Eric fast jag skulle försöka att inte tänka så.

 

Jag hade tagit på mig ett par korta ljusa jeans shorts, en svart blommig crop top. Det visade lite av mina ärr på ryggen men jag tänkte inte på det mer. Dom fanns där och det var inget jag kunde göra något åt. Jag hade lockat håret lite löst och sminkat mig väldigt lätt och när jag hörde hur det ringde på dörren så sprang jag ner till dörren och jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och han stod där.

 

Jag satte sen blommorna i vatten och jag kände hur det bildades fjärilar i magen när jag såg på Paul. Jag sa hej då till mamma och pappa innan jag tog på mig mina svarta converse och vi gick ut från huset. Jag tänkte lite på Eric. Undrar om han tänker på mig som jag tänker på honom?...

Jag satt i studion och jobbade med killarna för kommande skiva och singel. Men jag var nog ganska frånvarande för jag kunde inte sluta tänka på Elena. Jag undrar vad hon gör just nu. Säkert något helt annat än vad jag gör. J-son knuffade till mig lite och jag kom tillbaka till verkligheten igen.

J-son nickade och jag reste mig från stolen och gick sen ut från studion. Jag hoppade sen in i bilen och åkte hem till lägenheten. När jag kom dit så stod Stina och väntade utanför huset. Hon kom fram till mig och vi lutade oss mot bilen. Jag hade dejtat Stina i två veckor och hon gick i Elenas skola förut. Det kändes konstigt att dejta någon som känner Elena men jag försökte att inte tänka på det.

Jag tog Stinas hand och vi gick upp till lägenheten och vi myste lite i soffan och tittade på en film. Men jag tänkte mest på Elena. Ibland var det som att jag fantiserade att det var Elena som satt bredvid mig istället för Stina. Jag önskar så mycket av hela mitt hjärta att det vore just så. Stina stannade en stund men sen gick hon hem och jag kollade mejlen och lite innan jag gjorde mig i ordning för att krypa ner i sängen. Det kändes kallt och tomt utan Elena. Jag saknar henne verkligen. Mer än jag någonsin trodde....

Stina gick runt och grejade lite i min lägenhet medan jag satt och kollade mina mejl och Twitter. Men sen när jag kollade lite mer på Twitter så såg jag att många hade delat samma länk och jag blev väldigt nyfiken på vad det var för någonting. När jag också såg vad Molly skrivit så log jag lite. " Kärleken gör dig glad. Lycka till dig P&E ;)". Men jag förstod inte vad P och E stod för. Jag tryxktempå länken och när jag såg vad som kom upp var det som att mitt hjärta stannade.

Det var en stor bild med Elena och Paul Wesley tillsammans och rubriken under löd " Paul Wesley dates famous songwriters dautgher". Jag kände hur det vred sig inom mig och jag kunde inte tro att det var sant. Nu är det kört...Elena kommer aldrig mer bli min....

    

Det kändes som mitt hjärta hade gått sönder. Jag rörde mig inte överhuvudtaget. Det kändes som tiden hade stannat och jag förstod inte vad som just hade hänt. Men sen gick jag in och packade ihop mina saker som jag hade och haltade mig ut till hallen och tog på mig skorna. Eric kom ut och såg på mig.

Jag öppnade dörren och smällde igen den bakom mig. Jag gick ner för trapporna igen och när jag kom ut på gatan så ramlade jag ihop. Jag kunde inte sluta gråta och det var som att någon slagit mig i magen gång på gång. Jag grät så det kändes som att jag blev helt tom i kroppen. Jag ringde sen när jag samlat ihop mig efter en taxi och åkte till Arlanda. När jag kom dit så hade jag tur för det fanns ett flyg som skulle till LA nu. Jag bokade om biljetten till det och checkade in. När jag gick mot gaten så visste jag att det här är sista gången jag ser Sverige igen.

Jag hade så ont i magen. Jag trodde aldrig jag skulle säga dom där sakerna till Elena. Men det var på ett sant men jag såg hur ledsen och arg hon blev på mig för det. Jag sårade henne så mycket. Men nu är det verkligen slut mellan oss. Jag gick mot fönstret och tittade ut på vägen och det var ingen där. 

Vad ska jag göra nu? Jag mådde dåligt av att ha gjort slut med henne. Men vad ska jag göra åt det nu? Jag satte mig i soffan och la mina händer i ansiktet. Jag tog sen upp mobilen och ringde Fredrik. Jag bad honom komma över en liten stund.  Han kom efter 20 minuter och vi gick ut och tog en fika på starbucks. 

    

 

Eric lyfte upp mig i famnen och satte mig sen på köksbänken. Jag la mina händer i hans hår och han drog mina ben tätt intill sin midja. Vi kysstes hett och passionerat. Eric tog av sig sitt linne och tog av mig min tröja och jag brydde mig inte om ärren mer. Dom fanns inte där. Det var bara jag och Eric där nu. 

Han lyfte sen ner mig och vi hamnade i soffan och våra händer var överallt och jag rörde sakta hans rygg och han la sin hand mot min mage. Han kysste mig sen på halsen. Jag tog ett djupt andetag och vi log sen mot varandra. Sen kysstes vi igen och hjälptes sen åt att ta av varandra resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och hade det helt fantastiskt.

Jag och Elena hade tagit på oss våra kläder igen och låg på Antons soffa och myste. Jag var så otroligt glad att det äntligen löste sig med Elena. Hon låg mot min mage och jag lekte lite med hennes hår. 

Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag gick ut genom dörren. Jag gick ner till bilen och sen åkte jag hem till Fredrik. När jag kom dit så parkerade jag bilen och gick mot huset. Vi gick sen en promenad och snackade lite.

Fredrik hade rätt på många sätt. Jag hade inte velat se det såhär förut. Men när jag tänker efter har allting varit på Elenas villkor. Jag har kämpat för henne och ibland har det känts som att jag kämpat förgäves. Jag älskar henne så hjärtat kan gå sönder men varför måste hon då behandla mig så illa? Jag antar att jag måste prata med henne men hur och vad jag ska säga?

Jag hade tagit bussen hem till Eric och jag hade lagt väskorna i hallen för jag kände att jag behövde vila mig lite innan jag gjorde i ordning mina väskor. Min biljett till USA fanns fortfarande och väntade på mig men jag hade bokat om den så jag skulle kunna flyga tillbaka på den dagen jag skulle ha åkt tillbaka egentligen. Jag satte mig i soffan och Eric kom sen in genom dörren. Han tittade med bestämd blick på mig.

Eric sa ingenting mer till mig. Jag förstod varför jag kände såhär när han sa dom där sakerna. Han hade rätt. Jag hade varit taskig som flickvän till honom. Flörtat med andra killar, bara gjort vad jag tycker är okej och förväntat mig att Eric ska finnas där. Jag har tagit honom förgivet och....han har rätt. Han har kämpat hela tiden men jag har bara väntat. Jag är bortskämd....

Det var inte meningen att skrika sådär mycket på Elena och säga dom där elaka sakerna för innerst inne känner jag inte så om henne men jag orkar inte kämpa för henne mer när hon tar mig förgivet hela tiden. Elena kom fram till mig och försökte ge mig en kram men jag ryggade bara undan.

---

 Detta är kapitel 34 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt och kort men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Jag sa ju att Imagine blir lite annorlunda så ja, ni får se vad jag menar med det i kommande kapitel. Men kapitel 35 hoppas jag få upp idag(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena åker tillbaka till LA? Vad händer mellan Eric och Elena? Vem är det som Eric träffar och Elena träffar? Vad händer på Elenas 18 års fest? Vad är det Eric läser i tidningen om Elena? Och vad är det för brev som kommer hem till Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer idag (torsdag. 

        

 

Jag satt hemma i soffan och tittade lite på tv och det kändes väldigt skönt att få vara ensam en stund. När dörren öppnades höll jag på att flyga ur soffan för jag blev så otroligt rädd. Men sen kom Eric in och satte sig i soffan framför mig och tog min hand.

 

Jag försökte att hålla tillbaka tårarna och när Eric rörde sig närmare mig och jag tog ett djupt andetag och kände hur hans läppar rörde vid mina men jag kunde inte. Jag drog mig undan och sprang ut till hallen.

 

Jag ville bara därifrån så fort som möjligt. Jag orkade inte med det här för tillfället. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen just nu men det måste finnas någonstans jag kunde gå. Det måste finnas någonstans där jag kan gå....

 

 

Jag känner mig som en idiot som sa sådär till Elena. Jag förstår att hon mår dåligt just nu och jag ville inte säga sådär åt henne heller. Nu har hon dragit någonstans och jag vet inte vart heller. Jag förstår att hon mår otroligt dåligt för allt det som hände henne men jag älskar henne oavsett men hon vill eller hon kanske inte vill tro mig. Jag vet varken ut eller in just nu. Jag sparkade till en av stolarna i köket och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville springa efter henne men det gick inte heller eftersom jag inte visste vart hon tagit vägen. 

 

Jag satte mig ner i soffan och försökte ringa hennes mobil flera gånger men sen såg jag att den låg kvar här hemma så jag kunde inte få tag på henne. Vad sjutton ska jag göra nu då?!.....

 

 

Jag gick upp för trapporna och sen ringde jag på dörren och jag hoppades att någon skulle öppna. Jag hade inte kommit på något annat ställe jag kunde åka till än hit. Jag hörde sen steg från insidan av dörren och Anton öppnade dörren.

 

 

Han bet ihop läpparna ganska hårt och såg på mig med en blick som sa helst inte men sen gick han ut mot dörren och jag visste att han nu skulle hämta dom åt mig.

 

 

Jag satt hemma och stirrade mot dörren och när det sen ringde på dörren så hoppades jag på att det var Elena som kom tillbaka men när jag öppnade dörren så var det Anton och inte Elena det gjorde så ont i min kropp.

 

 

 

 

Anton har rätt. Jag borde gett Elena tid istället för att ställa krav på henne. Men jag önskar bara hon kunde förstå att jag ville hjälpa henne och att det inte är någon skillnad på henne nu och innan olyckan. Men frågan är bara hur ska jag kunna göra det?

 

 

 

---

 Detta är kapitel 31 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Sen förlåt att det inte kom i onsdags men hade engelska prov att plugga till det var därför. Men nu är det här och den spännande fortsättningen får ni vänta med tills på söndag för då kommer kapitel 32. Och då kommer ni bla. Få veta vad Elena svarar? Hur reagerar Eric på det? Kommer dom fortsätta vara tillsammans? Vad händer på Elenas 18 års fest? Och vart kommer den vara? Och vilka kommer? Och vad händer där? Vad är det Eric ser som får honom så chockad? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer på söndag :)

 

Jag tappade allting. Det svartnade för ögonen på mig och jag tog ner armen med telefonen i och jag hörde ingenting. Elena...attackerad av....det här kan inte stämma. Jag fick tillbaka lite verklighet och tog upp mobilen igen.

 

Jag stirrade bara framför mig och tårarna rann ner för mina kinder. Jag gick in till dom andra igen och Tomas såg oroligt på mig. Dom andra tittade bara fundersamt på mig.

 

Jag hoppade snabbt in i bilen och åkte först hem och sprang upp för trapporna. Sen kastade jag bara ner massor med kläder och andra saker som jag behöver. Sen sprang jag ner till bilen och körde det fortaste jag kunde till Arlanda. Jag parkerade bilen och skyndade mig in för att försöka få en sista minuten biljett. 

Jag checkade sen in och fick vänta bara en liten stund innan vi gick på planet. Jag hade så ont i bröstet. Det kändes som jag bara ville komma fram direkt. Varför var jag inte där? Varför var jag inte där när det hände? Åh, snälla Elena kämpa! Jag är snart hos dig! 

Jag hade landat för ungefär en timme sen. Jag hade tagit en taxi till Elenas föräldrars hus och ställt av mina väskor och sen tagit en taxi till sjukhuset där Elena låg. Jag hade sprungit upp för alla trapporna och när jag såg Peter, Lena, Seth och Sarah så sprang jag fram ännu snabbare till dom.

Vi satte oss med dom andra. Peter berättade att Seth, Sarah och Elena hade varit och surfat. Seth hade sett något i vattnet men trodde han inbillade sig så Elena paddlade i våg och tog vågen men sen hade Seth att hon flugit av men tänkte inte på det men sen när hon kom upp till utan och sen ner lika snabbt igen förstod han att något var fel. Han simmade dit och slog till den där hajen på nosen som släppte Elena och sen försökte han hjälpa henne in till stranden när hon fick ett bett i ankeln och ännu en gång slog Seth till hajen. Dom fick sen hjälp att ringa ambulansen och nu var vi här. 

Jag log lite smått tillbaka och sen följde jag motstridigt med honom. Vi gick ut till deras bil och körde hem till deras hus. Dom gav mig nyckeln till gästhuset och jag ställde bara in mina väskor i hallen och sen gick jag ner mot stranden. Jag stod bara där och tittade på vågorna som slog mot land. Jag fick en klump i magen när jag såg det här. Elena, varför skulle det här hända just dig? Jag torkade tårarna som rann ner för mina kinder. Elena måste vakna imorgon. Det bara är så....för det kommer hon göra. Jag vet det.....eller...hoppas är nog ett bättre ord.

Jag öppnade sakta mina ögon. Det kändes som jag hade sovit i hundra år. Jag såg mig trött omkring och förstod inte alls var jag var någonstans. 

Jag kände mig helt groggy och borta. Men när dörren öppnades och pappa kom in log jag men att se Eric komma in gjorde mig chockad och glad. Dom kramade försiktigt om mig. Jag såg lite på Eric.

Min läkare förklarade precis allting för mig. Jag var tvungen att vila mig tills såren har läkt. Jag hade ingen slut att vara lugn. Eric smekte försiktigt min kind och jag log. Det kändes så otroligt underbart att ha en så underbar pojkvän som han. Men sen bad mamma och pappa Eric att följa med ut och det gjorde han. Jag fick inte höra något men dom kom sen tillbaka. Läkaren sa att jag kunde få åka hem i övermorgon. Om jag lovar att vila.....

Jag hade fått komma hem från sjukhuset igår. Allting hade gått bra men jag hade fortfarande så pass ont att jag bara klarade av att ligga i sängen. Eric hade kommit upp och krupit ner under mitt täcke. Pappa hade försökt säga inga pojkar på rummet men idag verkade han göra ett undantag. Medans vi låg och myste så kom pappa in.

---

 Detta är kapitel 30 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev läskigt eller tråkigt. Men ni behöver inte läsa det här kapitlet om ni tycker det är för obehagligt. Men förlåt också för att det inte kom upp igår(måndag) men somnade i från det och sen såg jag på Soul Surfer med en vän. Men kapitel 31 ska komma idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric och Elenas pappa har planerat? Kommer dom åka till Sverige? Vad hände där isåfall? Varför blir Elena så konstig mot Eric? Varför låter hon inte honom vara hennes pojkvän ? Och kommer Elena börja skolan eller göra något annat? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer idag(onsdag).

 

 

Det var som att det kokade inom mig. Jag ville inte stanna här om Eric ska åka tillbaka till Sverige. Det finns inte en chans. Jag måste prata med mamma istället men det kan jag inte göra nu. Jag måste göra mig i ordning inför festen. Jag sprang in i duschen och tog en snabb dusch. När jag var klar så sminkade jag mig lite lätt och sen stod jag och tittade på vad jag ville ha på mig.

 

Jag valde tillslut en beige spets klänning med ett brunt läder bälte i midjan. Den var lite längre i bak än vad den var i fram. Men jag gillade den så jag tittade mig i spegeln och gick sen ner till hallen. Eric var så otroligt snygg. Han hade tagit på sig en vit skjorta och ett par jeans shorts. Han hade lite uppknäppt i skjortan och det var så otroligt snyggt mot hans bruna brända hud. 

 

Sarah bor inte så långt ifrån mitt hus så vi kunde gå dit och vi var framme efter ungefär 20 minuter. Det var hur mycket folk som helst här och Eric gick åt ett håll medans jag gick och pratade med Sarah. Vi snackade på ganska länge men när jag sen fick se Eric stå och prata eller rättare sagt flörta som jag tyckte det såg ut som med Taylor så svartnade det för mina ögon. Ingen ska få ta Eric ifrån mig!

 

Jag stod och pratade lite med Elenas vänner när det kom fram en tjej och vi snackade och hade det jätte roligt men hon var väldigt på. Hon flörtade och tog på mig hela tiden och jag kände mig inte alls bekväm i det men hon gav sig inte. 

 

När jag kom ut på gatan så fanns hon ingenstans. Det var som att hon blivit uppslukad av jorden. Jag stod kvar en liten stund innan jag också gick tillbaka till Elenas hus. När jag kom dit gick jag direkt in i gästhuset och satte mig på sängen. Det här händer bara inte.....

 

 

När jag kom hem så sprang jag upp till mitt rum och bytte snabbt om till min Mulan pyjamas och tog på mig mina uggs och satte mig i min fotölj som jag har och bara tittade mot väggen. Tårarna började rinna och det skrek inom mig att jag inte skulle vara ledsen. Eric känner ju inte Taylor som jag gör men ändå. Taylor är en tjej som jag känt sen dagis. Jag har aldrig tyckt om henne och inte hon mig. Hon var alltid otrevlig och den som retades hela tiden. Det var riktigt hemskt och hon hade fått ett av mina ex att bli kära i henne så jag fick som en återblick hur det kunde bli när hon tog Eric och därför sprang jag hem. Det knackade på dörren och mamma kom in.

 

 

Jag gick sen ner till gästhuset och jag kände på dörren som var öppen. Eric satt i sängen och jag tog av mig mina uggs och gick fram mot honom och satte mig bredvid honom i sängen. Han tittade bara på mig som att han inte visste vad han skulle säga. 

 

---

Detta är kapitel 28 av Imagine och jag är så ledsen att jag inte kunde få upp det i torsdags men jag har varit så otroligt trött så jag orkade inte skriva klart det men nu är det uppe och jag ska skärpa mig det har ni mitt ord på. Kapitel 29 av Imagine kommer imorgon (söndag) och då kommer ni bla. få veta vem som Eric kommer få träffa? Kommer Elena åka med Eric till Sverige? Och om inte vad händer när Eric åker tillbaka? Går förhållandet att ha när man bor så långt ifrån varandra? Och varför ringer Peter (Elenas pappa) Eric och vad är det egentligen som har hänt? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(söndag).

 

    

    

---

 Detta är kapitel 26 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår(söndags) men jag fick inte till slutet men sen kom jag på det och ja, jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 27 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. Få veta om Eric och Elena äntligen blir tillsammans igen? Vad händer mer i LA? Vad är det egentligen för överraskning Elena ordnat för Eric? Och om dom blir tillsammans kommer Eric stanna i LA eller kommer Elena kunna flytta med tillbaka? Det och mycket mycket mycket mycket mer och massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 27. 

---

 Detta är kapitel 25 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt igen om det blev tråkigt. Jag är också ledsen att det inte kom upp i onsdags men jag hade inte kommit på något bra slut så jag fick tyvärr vänta lite men nu är det uppe. Kapitel 26 kommer tyvärr inte förens på söndag. För idag(fredag) ska jag se på Lets Dance med familjen och på lördag är det melodifestivalen och ska heja sönder tv:n på Anton så det är därför. Jag hoppas ni förlåter mig för det. Men i kapitel 26 så kommer ni bla. Få veta om Elena drömmer eller är hon vaken? Kommer det bli Eric och Elena nu? Vad händer i LA? Varför beter sig Elena och Eric mer som vänner? Om dom blir tillsammans ska Elena flytta tillbaka då? Och får hon det? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 som kommer på söndag :)

Detta är kapitel 24 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt den här gången också och kortare men det fick bli så. Men kapitel 25 som kommer imorgon(onsdag) (det ska jag se till) kommer bli längre hoppas jag och även roligare. Men då kommer ni bla. få veta om Eric och Elena pratar ut? Vad bestämmer sig Elena för? Vad händer i L.A.? Vad är det för överraskning Elena ger till Eric? Blir dom tillsammans igen? Och isåfall, kan Elena övertala sina föräldrar att få flytta med Eric hem? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25 som kommer imorgon (onsdag).

 

Jag parkerade bilen på parkeringsplatsen och sen gick jag in mot studion. Jag var lite förvånad över att det inte var någon annan än jag där men jag gick in till studiorummet och stannade tvärt när jag såg Elena stå där. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Men när jag sen såg Harry Styles så kändes det som att allting var kört. 

 

 

 

 

 

Jag stod bara stilla och såg på dörren innan jag ramlade ihop på golvet. Det kändes som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Det var som att någon dragit ut det sakta ur kroppen och sen stampat på det. Jag ville spy. Det gjorde så frukansvärt ont och jag satte mig sen upp på golvet och tårarna rann ner för mina kinder. Jag hade misst den som jag älskar mer än något annat. Och för att någon jag inte känner filmade en kyss som inte änns var hennes fel. Jag måste vara världens största idiot. Men jag kan inte ge upp nu, det går inte. Jag tänker inte ge upp henne. Hon åker i övermorgon och jag ska få henne att stanna om det är så det sista jag gör!

 

Det hade gjort så frukansvärt ont i mig när Eric kom dit. Det var som att någon grep tag i mitt hjärta och slet i det. Jag hade aldrig varit så nära gråt och att bryta samman som då. Jag brydde mig inte om pappas överaskning med Harry längre. Dom skulle spela på Friends Arena idag men jag tänker inte åka dit. Jag ska flytta i övermorgon och jag vill inte riskera att jag krockar med Eric. När jag kom hem så sprang jag bara raka vägen upp på mitt rum och slängde av mig väskan och tårarna rann. Jag la mig på sängen och tårarna kunde inte sluta rinna. 

 

Jag kom med bilen och när jag såg att det stod en stor flyttbuss utanför deras hus så kändes det som att jag hade kommit försent. Men jag hade tur för jag såg Elena komma ut från huset med en väska och gick mot bilen. Hon la in väskan och sen tittade hon mot bilen och jag parkerade bilen där för att sen springa fram till henne.

 

 

 

Jag sprang sen till bilen det fortaste jag kunde och hoppade sen in för att åka till Arlanda. Det här känns som att det ska bli min sista chans att få henne att stanna här men även om det inte funkar så kommer jag åka över dit för att få henne att förstå att det var idiotiskt av mig att göra slut med henne. För jag älskar henne och nu gäller det. När jag kom dit så parkerade jag bilen sen sprang jag in och letade efter Elena överallt men sen fick jag kolla vart man skulle gå om man skulle till planet mot L.A. och sen såg jag vart jag skulle gå. Och då såg jag Elena. Jag sprang snabbt fram till henne och nu gäller det. 

 

När Eric hade kommit hem till mig så orkade jag inte prata med honom. Men vi pratade och jag hade aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Det gjorde ont i hela kroppen men sen åkte vi till Arlanda och gick runt för att hitta till terminalen som vi skulle till och när vi väl hittat dit och checkat in så fick vi vänta. Men sen såg jag Eric komma och jag fick panik. Jag orkade inte riktigt med det här en gång till.