More Than This - Kapitel 5
- Då förstår jag. Men jag tänkte bara komma hit för att fråga om du ville komma hem till mig imorgon? sa Eric
- Hem till din lägenhet? sa jag förvånat
- Ja, en hemmakväll, bara du och jag. Vad säger du? sa Eric och såg med sina bruna ögon på mig......
Moas Perspektiv
- Ja, en hemmakväll, bara du och jag. Vad säger du? sa Eric och såg med sina bruna fina ögon på mig
- Jag vill gärna komma hem till dig på en hemmakväll sa jag och log
- Va kul! Ska vi säga hemma hos mig kl 18.00? sa Eric
- Ja, det blir kanon bra sa jag och log blygt
- Här är adressen och portkoden, ge den helst inte till någon mer sa Eric och skrattade
- Det förblir min hemlighet. Vi ses i övermorgon då, Julia väntar nog på mig sa jag
- Förstår det, men du lova att ha den där pyjamasen på dig imorgon med sa Eric och log flörtigt
- Hahaha, Allt för dig darling sa jag och log
- Hahaha, tack då ses vi i övermorgon sa Eric och öppnade sedan dörren för att sedan gå ut och stänga dörren bakom sig. Jag sprang upp till Julia som stod i dörröppningen.
- Bara vänner? sa Julia och skrattade
- Har du tjuvlyssnat? sa jag chockat
- Nej, det är inte riktigt min stil darling sa Julia och log mot mig
- Shit va taskigt gjort! sa jag och kastade en kudde mot henne och hon skrattade bara mot mig
- Jag var bara nyfiken sa Julia och skrattade
- Jag märker det. Men ska jag erkänna en sak, jag tror jag börjar bli kär/förälskad i honom sa jag
- Är du...är du kär i Eric Saade? sa Julia och såg chockat på mig
- Det var värst vad du hakat upp dig på hans efternamn sa jag
- Hade inte vem som helst gjort det? sa Julia
- Vet inte, kanske det. Men jag är nog kär i honom sa jag igen
- Wow, hoppas du får den där kyssen av honom i övemorgon isåfall sa Julia
- Man kan väl alltid hoppas sa jag och tog ännu en godis och skrattade lite
Vi satte sedan på en film och käkade lite godis. Julia var mitt stöd just nu och jag hoppas att det ska hända något med Eric för jag är faktiskt lite kär i honom. Han är ju otroligt snygg, snäll och rolig. Men efter att jag tänkt lite på Eric så fokuserade jag på filmen och jag och Julia hade det jätte roligt men vid tolv kom mamma in och bad oss släcka lampan. Vi stängde av tv:n och gick in till badrummet för att borsta tänderna. Sen la jag mig i min säng och Julia la sig på luftmadrassen som hon brukade sova på när hon sov över här.
- Märkte du att Ludvig tittade lite extra på mig idag? sa Julia och tittade upp mot mig
- Nej, jag tänkte inte på det. Gillar du honom eller? sa jag och tittade ner på Julia
- Jag? Gillar Ludvig? Absolut inte. Jag bara tänkte på det sa Julia och hon ska nog vara glad att det var mörkt i rummet för jag kände på mig att hon rodnade
- Okej. Men lova att jag blir brudtärna när det är bröllop sa jag och skrattade
- Detsamma när det gäller dig och Eric sa Julia
- Vi är rätt hopplösa va? sa jag
- För att du är kär i Eric och jag tycker vår 25 åriga lärare ser bra ut? sa Julia
- Ja, något åt det hållet. sa jag och log för mig själv
- Nej, inte hopplösa men vi kanske ser saker i kärlekens tecken sa Julia
- Vad var det i den där läsken du drack förut? sa jag och skrattade
- Tack för den! Sa Julia och kastade upp kudden på mig
- Tack, en extra kudde var skönt sa jag och skrattade
- Ge mig den! sa Julia och vi drogs om den men hon fick den till slut
- Men, vad som än händer mellan dig och Eric, om ni blir ett par eller bara är vänner så är jag glad för din skull sa Julia
- Tack, detsamma med Ludvig sa jag
- Nej, nu vill jag sova så jag slipper höra mer om Ludvig sa Julia
- Så du kan drömma om honom istället? sa jag och fnissade
- Meh, nu kommer jag ju säkert göra det också. sa Julia och fnissade också
- Bra, för jag ska drömma om Eric sa jag och log
- Gör du det. God natt sa Julia
- God natt sa jag och vi somnade sedan båda två.
2 dagar senare - Eric ordnar inför att Moa ska komma - Erics Perspektiv
Jag hade städat lägenheten och gjort fint innan Moa ska komma. Jag hade inget jobb idag utan hade varit ledig hela dagen och jag hade varit ute och köpt lite godis, frukt och nötter. Jag hade också köpt med lite cola och hyrt filmen "Shutter Island" som är en av mina favorit filmer. Jag hade också en liten baktanke med det för om det blir läskigt så kanske Moa kryper närmare mig.
Jag dukade fram allting och beställde sedan hem lite thai-mat och när jag såg att klockan började närma sig 18.00 så skyndade jag mig att byta om till mina gråa mysbyxor och ett svart linne.
Knack knack knack
Jag skyndade mig mot dörren och kollade mig själv en sista gång i spegeln innan jag öppnade dörren och fick se Moa. Det var som att det lyste om hela henne och jag log stort när jag såg på henne.
- Hej! Välkommen sa jag och log
- Tack, jag kanske skulle tagit med mig något sa Moa
- Nej, det räcker med dig. Men ingen pyjamas ser jag sa jag och skrattade
- Nej, folk hade nog kollat lite väl mycket om jag gick ut i den sa Moa och gick in
- Men du är väldigt snygg i det där också sa jag och log
- Tack, du med sa Moa och log
- Jag hoppas du är hungrig sa jag när vi gick in till vardagsrummet
- Oj, har du gjort allt det här för mig? sa Moa och såg på mig
- Ja, det är inte så mycket sa jag och gick mot soffan
- Jo, det är väldigt gulligt gjort sa Moa
- Tack, ja det är bara att hugga in så ska jag slå på filmen sa jag
- Den här har inte jag sett. Är den läskig? sa Moa och tittade på fodralet
- Nej, inte så värst sa jag och såg på Moa
- Lurar du mig nu? sa Moa och såg fundersamt på mig
- Självklart inte. Lita på mig sa jag och gick sedan tillbaka till soffan och slog på filmen
Vi började sedan käka av maten och kollade på filmen. Moa tittade lite på mig och jag log bara mot henne. När vi ätit klart lutade sig Moa tillbaka i soffan och jag la armen runt henne. Hon tittade upp mot mig och jag visste att det här var ett bra tillfälle att kyssa henne men precis när jag skulle göra det så tittade hon bort och såg på filmen igen.
- Shit, du sa att den inte var läskig sa Moa och la sitt ansikte mot mitt bröst
- Nej men det är borta nu sa jag och skrattade
- Taskigt att lura mig, eller det kanske bara är taktik? sa Moa och log
- Taktik? Varför skulle jag använda taktik? sa jag
- Vet inte. Fick bara den känslan. Men du är söt ändå sa Moa och gav mig en puss på kinden och fortsatte sedan titta på filmen.
Varför ska det vara så svårt att bara kyssa henne? Jag har haft hur många tillfällen som helst nu men det är som att någonting låser sig inom mig. Efter att vi sett på filmen i nästan två timmar så valde vi att först spela lite FIFA 13 och sen kolla på en film till.
- Jaaaa! Jag vann sa Moa och skrattade
- Hur vet du att jag inte bara lät dig vinna? sa jag och skrattade
- Gjorde du verkligen det? sa Moa och såg allvarligt på mig
- Självklart inte. Du är grym ju! sa jag och gav henne en puss på kinden
- Jag vet. Men inte lika grym som du sa Moa och blev lite röd om kinderna
- Du är verkligen otroligt söt när du rodnar sa jag
- Tack. Ska vi ta ett spel till eller vill du se en film? sa Moa
- Vi kan ta en film sa jag och reste mig från soffan och slog på ännu en film
Vi satte oss nära varandra och det var som att jag kunde höra och känna varje hjärtslag i hennes kropp. Tänk om du bara visste hur mycket jag tycker om dig tänkte jag och såg på Moa. Vi satt och tittade på filmen i minst en timme men sen minns jag inte mer för både jag och Moa måste ha somnat.
Nästa morgon - Erics Perspektiv
Jag vaknade med ett ryck av att min mobil ringde och när jag skulle ta den såg jag att Moa låg på min mage och bröst och sov. Jag log för mig själv innan jag svarade i telefon.
- Ja, det är Eric sa jag
- Vart är du? sa Tomas irriterat
- Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Du skulle vara på en tidningsintervju för 1 timme sen sa Tomas
- Vadå? Vad är klockan? sa jag
- Hon är 10.00 sa Tomas
- Shit, förlåt jag kommer direkt sa jag
- Ja, skynda dig nu! sa Tomas och vi la på
Jag rörde mig lite försiktigt och Moa vaknade sakta. Hon tittade förvånat på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är klockan? sa Moa
- 10.00. Vi måste ha somnat sa jag
- Shit!! Skolan! Jag måste skynda mig sa Moa
- Jag kan köra dig om du vill sa jag
- Nej, det är okej men jag måste gå på en gång. Tack för en jätte fin kväll sa Moa och skyndade sig sedan ut till hallen
- Vi kanske kan höras senare idag? sa jag
- Gärna. Jag kan ringa dig sen sa Moa
- Okej, lycka till med skolan sa jag
- Tack, det behöver jag också sa Moa och gav mig en puss på kinden och sprang sedan ut genom dörren.
Senare i skolan - Moas Perspektiv
Jag hade först fått tagit bussen hem för att byta om till ett par svarta jeans och ett rosa linne och sen hämta väskan och böckerna för att sedan skynda mig tillbaka till bussen och åka till skolan. Jag kunde inte förstå att jag hade somnat. Men jag hade haft en underbar kväll. Jag hade faktiskt hoppats på att något skulle hända mellan oss men det hade det inte. När jag kom in till skolan packade jag snabbt in väskan och tog mina historia böcker och sprang till lektions salen. Jag knackade på och gick sedan in.
- Och varför är du sen fröken Svensson? sa Klas (historieläraren)
- Jag försov mig sa jag och satte mig bredvid Julia
- I minst 3 timmar? sa Klas surt
- Ja, jag är ledsen. Men jag är här nu iallafall sa jag irriterat
- Du vet att det betyder kvarsittning va? sa Klas
- Men sluta! Jag är här nu och jag missade bara en lektion sa jag
- Det är så reglerna ser ut sa Klas och vände sig mot tavlan
- Klas, Moa var hemma hos mig för att hämta mina matte böcker sa Julia
- Stämmer det här? sa Klas
- Ja. Jag försov mig först och sen ringde Moa och bad mig ta med hennes matte böcker som hon hade glömt sa jag
- Okej, om så är fallet så slipper du kvarsittning för den här gången sa Klas
- Ja, det var så det gick till sa jag
- Okej, då fortsätter vi med lektionen
Julia tittade frågande på mig och jag viskade "Förklarar allt sen" och slog upp boken för att kunna följa med i lektionen. Jag hatade våran historialärare Klas. Han är sträng och alltid otrevlig. Han lyssnar inte på vad man säger. Hade jag sagt att jag varit med om en olycka eller något annat skulle han ändå vara misstänksam och sur. Jag hade så svårt för honom. Men som tur var lektionen inte så lång eftersom jag kommit försent.
Senare - Skoldagen är slut - Moas Perspektiv
- Nå, en hel dag har gått och du har fortfarande inte berättat varför du kom försent sa Julia
- Jag somnade hos Eric. sa jag och tog ur min väska från skåpet
- Oooh, sov du hos Eric sa Julia och flörtade med ögonbrynen
- Det är inte så. Vi kollade på film till väldigt sent och sen somnade vi bara sa jag
- Och det ska jag tro på? sa Julia och log hemlighetsfullt
- Ja, för det är sant. Kom nu om du vill ta sällskap sa jag och tog min väska för att sedan gå ut från skolan
- Vänta jag kommer! ropade Julia och kom springandes efter mig
Vi gick en bit för att komma till busshållplatsen och när vi såg att nästa buss inte skulle komma förens om 1 timme så valde jag att gå en bit för att se om jag kunde hitta någon buss som kom tidigare. Medans jag gick så tänkte jag på Eric. Jag kände hur jag log för mig själv och jag la händerna i mina munkjacksfickor och tog tag i mobilen som låg i fickan. Ska jag ringa honom eller inte? Jag vill men vad ska jag säga. Jag stannade en stund för att bara tänka en stund men jag vet inte vad jag kom fram till för det kändes som att alla mina tankar snurrade i mitt huvud.
Samtidigt utanför ett fik - Erics Perspektiv
Jag, J-son och Alex stod utanför coffee house och snackade. Vi hade varit i studion och haft dansträning idag så därför hade vi gått hit för att köpa en snabbfika och nu stod vi utanför fiket. Jag hade tänkt på Moa hela dagen och jag ångrade mig så mycket att jag inte kysste henne igår. Eller iallafall i morse. Varför måste det vara så svårt?
- Kolla, är inte det där hon som du snackat om? sa Alex och kollade på en tjej som gick lite längre bort
- Vänta här. Jag måste sticka en stund bara sa jag och sprang det fortaste jag kunde efter Moa
- MOA! MOA!!! Stanna! ropade jag och försökte springa ännu fortare men hon vände sig inte om
- MOOOAA!!! ropade jag åter igen och nu stannade hon och vände sig om
- Hej! Jag såg dig och trodde inte jag skulle hinna ikapp dig sa jag
- Jag hörde dig inte först, tack för igår sa Moa
- Tack själv, men det var något jag glömde göra igår sa jag och gick närmare Moa
- Vadå? sa Moa och rodnade och sänkte ner huvudet
- Det är något jag velat göra ett par gånger men har aldrig vågat sa jag
- Vad är det du vill göra då? sa Moa och log
- Det här sa jag och tog mina händer runt Moas ansikte och gav henne en kyss.....
Detta är kapitel 5 av More Than This. Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite långt den här gången också men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 6 kommer förhoppningsvis upp ikväll eller imorgon bitti. Men i kapitel 6 så kommer ni bla. få veta vad som händer mellan Eric och Moa? Vad händer på grillfesten? Blir Eric och Moa tillsammans? Och varför har Ludvig sagt upp sig? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som förhoppningsvis kommer ikväll eller imorgonbitti (fredag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
More Than This - Kapitel 4
- Jaha, jag som började tro att du förföljde mig sa jag och skrattade
- Haha, Nej, men jag tänkte faktiskt fråga dig en sak sa Eric
- Okej, vadå? sa jag och buttade till Julia
- Vill du gå på dejt med mig imorgon? sa Eric.....
Moas Perspektiv
- Menar du allvar? sa
- Ja, vad säger du, vill du gå på dejt med mig imorgon? sa Eric igen
- Jag vill inget hellre sa jag och log mot Julia
- Då ses vi imorgon utanför coffee house så kan vi gå och käka någonstans sen sa Eric
- Ja, det blir jätte bra.Men då ses vi imorgon sa jag
- Absolut. Ja, hej då sa Eric och vi la sedan på
- Nå, vad ville han? sa Julia och såg mot mig
- Du kommer inte tro mig sa jag och satt chockat med mobilen i handen
- Vad sa han då? sa Julia och såg allvarligt på mig
- Han ville bjuda ut mig. Vi ska ses utanför the coffee house imorgon och sen gå på någon restaurang sa jag
- Va?! Du skojar?! Jag sa ju att han var intresserad av dig sa Julia och lutade sig tillbaka mot bänken
- Sluta! Det kanske bara är en vänskaplig middag sa jag
- Och det tror du på själv? sa Julia och skrattade
- Ja, det gör jag faktiskt sa jag allvarligt
- Okej, ha en trevlig vänskaplig middag. Men det här påverkar inte våran övernattning hemma hos dig på fredag va? sa Julia
- Självklart inte. Varför skulle det göra det? sa jag förvånat
- Nej jag tänkte om du och Eric ska mysa i soffan då sa Julia och skrattade
- Du är sååå sjuk ibland! sa jag och skrattade
Vi satt ute en stund till men när det sedan ringde in till engelskan så fick vi börja gå in. Alltså Julia kan verkligen konsten att retas. Men hon är såklart min bästa vän så hon har på något konstigt sett rätten till att reta mig ibland men jag hoppas att dejten med Eric imorgon ska bli något alldeles extra.
Samtidigt i träningslokalen - Erics perspektiv
Jag hade träning just nu och jag hade faktiskt tagit en liten paus medans min PT hade gått för att ta ett telefonsamtal och då hade jag passat på att ringa Moa och bjöd ut henne på en dejt imorgon. Och hon hade sagt ja. Jag kunde inte vara gladare.
- Eric, sa jag att du skulle sluta medans jag var borta? sa min PT
- Nej, men var tvungen att ringa ett viktigt samtal sa jag
- Jasså, till vem då? sa min PT och såg mystiskt på mig
- Tomas, jag skulle bara höra om lite saker sa jag snabbt
- Okej, om du säger det så, jaja, upp på rullbandet igen sa min PT
Jag hoppade upp på rullbandet igen och vi körde lite intervaller. Jag försökte att koncentrera mig men hur mycket jag än försökte så kunde jag inte släppa tankarna på Moa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att dejten ska bli bra och rolig för jag gillar henne. Vi har bara träffats en gång på riktigt men hon har någonting som gör mig knäsvag. Jag hoppas jag kan visa det när jag träffar henne imorgon också.
Senare på kvällen hemma hos Moa - Moas Perspektiv
- Har du berättat för dina föräldrar om att Eric Saade bjudit ut dig? sa Julia
- Nej, lite privatliv måste man få ha sa jag och skrev på matte läxan
- Jaha, vad har du planerat ska hända? sa Julia och knuffade till mig och skrattade
- Ingenting och absolut inte det du tänker!! Jag säger det igen vi är vänner sa jag och blev generad
- Om du säger det så. Men kan du hjälpa mig med matten sen med? sa Julia
- Varför skulle jag inte det nu då? sa jag och såg tröttsamt på Julia
- Om du ska på världsturne så kanske du inte kan det sa Julia och skrattade
- Sluta nu! Vi är vänner! sa jag och tog kudden och kastade den på Julia
- Okej okej jag tror dig. Jag lovar men du kan väl ringa mig imorgon efter dejten? sa Julia
- Ja om du inte säger fler dumma saker sa jag
- Jag lovar, hjälp mig med matten nu istället sa Julia och fortsatte sedan med läxan
- Varför vill du få så bra betyg i matten egentligen? sa jag och såg mystiskt på Julia
- Jag vill väl ha bra betyg i alla ämnen sa Julia och rodnade
- Så det har ingenting med snyggingen Ludvig att göra då? sa jag och skrattade
- Nej, det har det inte. Där kan vi snacka om bara lärare och elev sa Julia
- Okej, men du är inte den ända tjejen i skolan som sitter och kollar på honom under lektionerna sa jag
- Det gör jag inte. Jag försöker bara lyssna på vad han säger sa Julia och log
- Noggrant och med stort leende på läpparna då eller? sa jag och skrattade
- Vem är knäpp nu? sa Julia och kastade kudden på mig igen
- Ja, nu räknar vi vidare då sa jag och log
Vi satt med läxan i en timme och sen snackade vi lite och kollade på tv innan mamma kom in och sa att Julia måste gå hem eftersom det var skola imorgon. Jag gick ner för trappan och väntade medan Julia tog på sig skorna och vi gav varandra sedan en kram och Julia gick sedan ut genom ytterdörren och cyklade sedan hem.
- Jag går och lägger mig ropade jag till mina föräldrar som satt i tv-rummet
- Okej, sov gott gumman ropade mamma
- Ni också sa jag och gick upp till övervåningen för göra mig klar för att sova.
Jag borstade tänderna och satte upp håret i en lös toffs och tog sedan på mig min pyjamas och gick sedan in för att lägga mig. Jag passade på att kolla min instagram en sista gång innan jag somnade och fick se en jätte fin bild på Eric.
Jag skrev "alltid lika snygg" och sen la jag mobilen på nattduksbordet och precis när jag skulle släcka plingade det till i mobilen och jag tog upp den och jag hade fått en kommentar från Eric där det stod "Inte lika snygg som du ❤" . Jag ville hoppa upp och ner i sängen av lycka men fick hejda mig men jag släckte sedan lampan och la bort mobilen och somnade senare.
Tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och kollade lite på min twitter och instagram. Jag skulle gå och lägga mig snart eftersom jag skulle upp ganska tidigt imorgon för att jobba i studion. Jag tog en bild och la sedan upp den på instagram. Jag la sedan ifrån mig mobilen på soffbordet och gick till badrummet för att göra mig i ordning för att gå och lägga mig.
PIP PIP PIP
Jag gjorde mig snabbt klar och skyndade mig in till mobilen. Jag hade fått massor av kommentarer på bilden och när jag såg att en av dom var från Moa så log jag stort för mig själv. Hon hade skrivit "Alltid lika snygg".Jag skyndade mig att skriva tillbaka och skrev " Inte lika snygg som du ❤" . Jag fick inget mer svar så jag beslutade mig för att gå och lägga mig istället. Jag la mobilen bredvid sängen och släckte lampan för att sedan somna.
Senare nästa dag i skolan - Moas Perspektiv
Vi hade håltimme just nu. Jag, Julia, Liv och Tindra satt och snackade. Liv och Tindra visste ingenting om Eric och så skulle det förbli. Jag ville inte att hela skolan skulle få veta att jag och Eric skulle gå ut tillsammans ikväll.
- Kolla hur dom håller på sa Liv och vi tittade mot några tjejer i klassen som pratade med Ludvig
- Det kanske är ni nästa gång sa Julia och såg på Liv och Tindra
- Eller du Julia sa jag och skrattade
- Tycker inte du att han är snygg? sa Liv och såg på mig
- Inte som alla andra i klassen tycker. sa jag och tog mobilen som låg i fickan
- Hon har siktet inställt på någon helt annan sa Julia och log mot mig
- Jaha, vem då? sa Liv
- Ingen speciell, måste vi inte gå till lektionen snart? sa jag för att byta samtalsämne
- Kom igen nu. Säg vem det är sa Liv
- Han är sjukt snygg iallafall sa Julia och log stort
- Vadå? Vet du vem det är? sa Tindra och såg på Julia
- Det gör väl alla sa Julia
- Lägg av nu! Ingen har med det att göra sa jag argt och gick därifrån
Ibland blir jag bara så arg på Julia. Hon om någon borde väl förstå att jag inte ville att hela skolan skulle få veta om mig och Eric. Jag gick snabbt till mitt skåp och tog fram mina böcker för att sedan gå till lektionssalen. Vi skulle inte börja förens om 20 minuter men jag orkade inte sitta med Julia och dom andra när dom bara pratade om Ludvig och vem jag gillade. Efter 20 minuter kom våran lärare och öppnade dörren och jag satte mig vid en av dom ensamma bänkarna och jag såg att Julia sökte min blick men jag tittade bara bort. Jag orkade inte prata med henne just nu.
Senare på resturangen - Erics Perspektiv
Vi satt och käkade och hade det hur trevligt och roligt som helst. Moa fick mig att slappna av och glömma jobbet för ett tag. När jag hade sett henne stå utanför fiket så hade mitt hjärta börjat slå dubbla slag. Hon var väldigt snygg i sina mörka jeans och vita linne. Och nu satt vi på den här libanesiska resturangen och vi hade precis ätit klart och hade börjat äta lite på efterätten.
- Vem var den där tjejen Julia som ringde mig för ett tag sedan? sa jag
- Min bästa vän. Hon är lite sådär ibland sa Moa
- Så det hon sa var inte sant alltså? sa jag och tog en sked av glassen
- Vilket då? sa Moa och hennes kinder blev ljust röda
- Att du tycker att jag är söt sa jag och såg in i Moas gröna ögon
- Kanske det sa Moa och tittade ner i glassen
- Okej, men jag tycker att du är väldigt söt iallafall sa jag
- Tack, jag tycker att du är söt också sa Moa och log blygt
Jag log stort när hon sagt att jag var söt också. Jag tog försiktigt Moas hand över bordet. Hon log mot mig och jag mot henne. Jag ville ingentligen bara resa mig upp och kyssa henne men jag visste inte vad hon kände för mig så därför kunde jag inte göra det hur mycket jag än ville. Vi käkade sedan klart och sen betalade jag notan och vi gick ut från resturangen.
- Tack för en jätte fin middag. sa Moa och log
- Tack själv, det vore roligt att göra något mer någon mer gång sa jag
- Absolut. Det vill jag gärna. Men jag måste nog kanske åka hem nu sa Moa
- Måste du verkligen det? sa jag och ställde mig nära henne utanför resturangen
- Ja, det är sent och jag har skola imorgon sa Moa
- Okej, jag kan ringa dig en annan dag sa jag
- Gärna, absolut sa Moa och jag gav henne sedan en kyss på kinden innan hon gick mot busshållplatsen
Jag stod kvar en liten stund för att titta efter Moa när hon gick men sedan gick jag mot min bil. Jag hoppade sedan in och körde hem till min lägenhet. Jag hade haft en sjukt trevlig och rolig kväll tillsammans med Moa och jag var så nära att kyssa henne utanför resturangen men precis när jag skulle gjort det så var hon tvungen att gå. Shit, jag tror faktiskt att jag håller på att bli kär/förälskad i Moa. På riktigt.
Några dagar senare - Julia sover över hos Moa - Moas Perspektiv
- Förlåt för det där som hände i skolan. Jag visste faktiskt inte att du inte ville att dom skulle få veta sa Julia
- Du hade ju kunnat prata med mig om det innan du snackade med dom andra om det sa jag
- Jag förstår det nu. Förlåt igen. Men du har inte berättat vad som hände under middagen? sa Julia
- Vi käkade och han bjöd men sen när vi stod utanför resturangen och skulle gå så ställde han sig sjukt nära mig sa jag och tog en godis från skålen som stod i sängen
- Vadå? Kysste han dig? sa Julia chockat
- Nej, men jag tror han ville det sa jag
- Och det ville inte du? sa Julia
- Jag vet inte, jag fick panik och sa att jag var tvungen att åka hem sa jag
- Varför det? sa Julia chockat
- För han gör mig knäsvag och jag vet inte vad som hände med mig sa jag och tog en godis bit från skålen
- Men ni skulle ju passa perfekt ihop sa Julia och log
- Kanske det sa jag och kände hur det hettade i mina kinder
- MOA! DU HAR BESÖK! ropade mamma från nedervåningen
- Jag kommer snart sa jag och sprang ner för trapporna och jag tvär stannade när jag såg vem det var.
- Oj, jag kanske stör? sa Eric och tittade på mig
- Nej, det är okej. Jag och min kompis har övernattning sa jag
- Då förstår jag. Men jag tänkte bara komma hit för att fråga om du ville komma hem till mig imorgon? sa Eric
- Hem till din lägenhet? sa jag förvånat
- Ja, en hemmakväll, bara du och jag. Vad säger du? sa Eric och såg med sina bruna ögon på mig......
Detta är kapitel 4 av More Than This. Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev som sagt väldigt långt och det var därför det tog tid att få det klart igår men kapitel 5 ska jag försöka skriva klart ikväll men hinner jag inte det och det inte är uppe vid 22.00 så kommer det tyvärr inte förens imorgon(torsdag) men jag ska försöka. Men i kapitel 5 så kommer ni bla. få veta vad som händer hemma hos Eric? Vem är det som bjuder ut Julia? Varför får Moa en utskällning av läraren? Och kommer Eric någonsin ge Moa den där kyssen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som antingen kommer ikväll vid 22.00 eller så kommer det imorgon(torsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
More Than This - Kapitel 3
- Jag såklart sa jag och sprang mot dörren för att öppna och när jag öppnade så slog mitt hjärta volter
- Tjena, förlåt att jag blev sen men hade lite svårt att hitta sa Eric
- Det gör ingenting, du är ju här nu eller hur? sa jag och log
- Självklart. Du har väl sparat en dans till mig?.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade blivit lite sen från studion men jag hade precis kommit hem och tog en snabb dusch innan jag fixade i ordning håret och tog på mig Hugo boss parfymen och sen gick jag in till sovrummet för att ta på mig ett par brun/gröna byxor och sen tog jag ett vitt linne och en militärgrön kofta över. Jag skyndade mig sedan ut till bilen igen för att åka till festen.
Jag hittade inte dit först men efter lite om och men så hittade jag dit jag skulle. Jag parkerade bilen och skyndade mig sedan till huset där Moas kompis bodde. Jag ringde på dörren och när Moa öppnade dörren så slog mitt hjärta trippelslag.
- Hej! Jag trodde nästan inte att du skulle komma sa Moa
- Förlåt att jag blev sen men hittade inte först men nu är jag här sa jag
- Ja, välkommen in sa Moa
- Tack, så har du sparat en dans till mig? sa jag och log
- Självklart. Du kan ställa skorna här inne så ingen tar dom sa Moa
- Tack, du har koll på sånt du sa jag och skrattade
- Man vet väl hur vissa blir om det är Eric Saades skor sa Moa
- Ja, det förstås men ikväll är jag bara Eric sa jag och ställde in skorna i garderoben
- Okej, men vill du ha något att dricka? sa Moa
- Ja, gärna sa jag och vi gick in till köket och Moa gav mig en läsk
- Tack, så när man får man den där dansen? sa jag och log
- När du vill sa Moa och blev lite generad
- Då tar jag den nu sa jag och tog Moas hand och vi gick in till vardagsrummet för att dansa tillsammans
Vi dansade och hade det hur kul som helst och jag tog hennes hand flera gånger och hon var så söt när hon blev generad. När klockan började närma sig halv ett- ett på kvällen så började folk mer och mer gå hemåt och jag valde att följa Moa hem. Vi hoppade in i bilen och jag körde henne hem.
Utanför Moas hus - Moas Perspektiv
Eric stannade bilen utanför mitt hus och jag satt kvar en liten stund och Eric tittade på mig.
- Tack för en jätte trevlig kväll sa jag
- Detsamma. Jag hade jätte roligt sa Eric och la sin hand på min
- Jag också. Tack för skjutsen också sa jag och log blygt
- Det var så lite, hoppas vi ses snart igen sa Eric
- Ja, det hoppas jag med, men måste nog gå in nu sa jag
- Okej, men tack åter igen sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Hej då sa jag och kände hur jag blev röd i hela ansiktet och jag klev ur bilen
Jag såg Eric köra i väg och jag gick upp för trappan till huset. Jag hade haft en jätte rolig kväll men det bästa var pussen på kinden som Eric gett mig innan jag gick ut från bilen. Jag gick upp till badrummet för att göra mig i ordning och sedan gick jag in till mitt rum och la mig sedan i sängen. Jag la sedan handen mot kinden där Eric gett mig pussen och log för mig själv. Jag var lyckligt lottad som träffat Eric och får träffa honom privat också. Efter en liten stund somnade jag.
Två dagar senare - Moa sitter på matte lektion - Moas Perspektiv
Mattelektionen var hur tråkig som helst. Julia satt som fastklistrad med blicken mot tavlan. Antingen så gillar hon matte väldigt mycket eller så är det våran matte lärare som jag vet att många andra i klassen också tycker är snygg. Han är runt 25 år och ganska söt men inte som Eric.
KNACK KNACK
- Ja, kom in sa Ludvig(våran lärare)
- Hejsan, jag ska bara lämna dom här till en Moa sa budkillen och höll i tre röda rosor
- Ja, hon sitter där sa Ludvig och pekade på mig
- Tack sa jag och Julia såg frågande på mig och jag ryckte bara på axlarna
- Ja, om vi kan fortsätta då sa Ludvig och fortsatte sedan lektionen
"Vem är dom ifrån? viskade Julia
" Vet inte, kollar sen viskade jag och vi försökte fokusera på lektionen istället
Jag tittade faktiskt lite i smyg på rosorna och såg att det hängde ett litet kort i en av rosorna och jag öppnade den försiktigt. Det stod "Tack för en trevlig fest! Hoppas vi ses igen. Kram Eric". Jag log stort och Julia petade mig lite lätt i sidan och såg frågande på mig. Jag pekade mot boken för att få henne att läsa i boken istället och nu var det lektionen som gällde.
Senare efter lektionen.....
Jag och Julia gick ut och satte oss på en av bänkarna och satte oss i solen. Det var riktigt skönt att få sitta i solen men jag visste att det fanns något mer som Julia ville veta.
- Så, säg det nu. Vad är det du vill veta sa jag och skrattade
- Vem var blommorna ifrån? sa Julia och log
- Eric. Han ville tacka för festen sa jag och blundade mot solen
- Vad hände ingentligen mellan er på festen? Speciellt eftersom ni gick hem samtidigt sa Julia
- Ingenting hände, han körde mig hem bara sa jag
- Och det är därför han skickar blommor till dig sen? sa Julia och såg förvånad ut
- Lägg av nu. Vi är bara vänner, vi har träffats en gång och det gör oss inte till ett par sa jag
- Men jag tror att han väldigt gärna vill det sa Julia och skrattade
- Har du blivit galen? sa jag och såg förvånat på henne
- Nej, men det syntes ju. Det lyste i hans ögon när han såg på dig. sa Julia
- Isåfall såg du något som inte jag såg sa jag
- Tydligen, men ska ni träffas igen? sa Julia
RING RING RING RING
- Jag vet inte, vi pratade inte om det. Vänta, jag måste ta det här sa jag
- Okej sa Julia och fortsatte att sola
- Ja, det är Moa sa jag och svarade i telefon
- Tjena Moa! Det är Eric sa Eric och jag log stort för mig själv
- Hej. Tack för blommorna sa jag
- Varsågod. Jag hoppas du gillade dom. sa Eric
- Ja, det var jätte gulligt, men hur visste du vart jag gick i skolan? sa jag
- Kollade runt lite på internet sa Eric och skrattade
- Jaha, jag som började tro att du förföljde mig sa jag och skrattade
- Haha, Nej, men jag tänkte faktiskt fråga dig en sak sa Eric
- Okej, vadå? sa jag och buttade till Julia
- Vill du gå på dejt med mig imorgon? sa Eric.....
Detta är kapitel 3 av More Than This. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det inte kom förens idag men har haft lite problem med huvudvärk så det är därför jag inte hunnit få upp det. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Det var tänkt att kapitel 4 skulle komma ikväll men jag hinner inte det tyvärr men jag kan säga att både kapitel 4 och 5 kommer imorgon(onsdag). Då kommer ni bla. veta vad som händer på dejten? Kommer Moa eller Eric någonsin ta chansen till den första kyssen? Vad händer i skolan? Varför blir Moa och Julias övernattning avbruten? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som kommer imorgon(onsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Glöm inte att om ni vill vara med i tävlingen så finns det chans fram till den 9 februari :)
TÄVLING PÅ SAADESTORIE
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Nu är det dags igen för ännu en tävling på saadestorie. Och den här gången så kommer det vara 3 priser. Ett första pris , ett andra pris och ett tredje pris helt enkelt :) Och vad det är för tävling om vad priserna blir kommer jag skriva här nere.
Priset.
Första priset:
En egen novell, ditt namn/eller påhittat. Du får bestämma handling och titeln
Andra Priset:
Biroll i kommande novell(efter vinnarnovellen). Du bestämmer vad du vill vara. Samt bestämma titel
Tredje Priset:
Titel på en senare novell
Tävling.
Tävlingen går till såhär. Det kommer 5 stycken frågor som ni ska svara på. Frågorna handlar om Eric och en av dom även om bloggen. Ni ska även skriva vad ni tycker är det bästa med SaadeStorie och även motivara varför just nu ska vinna en novell. Sen ska jag välja ut 4 finalister av alla som är med och jag hoppas att ni ska tycka om tävlingen :)
Här kommer frågorna.
1. Vilka är Erics favoritfilmer? Nämn minst 1
2. Vem är Erics favorit artist?
3. Vilka är Erics fobier? Nämn minst 1
4.Vad är det Eric hatar att ha på sig hemma?
5. Från vilket land kom Bellas pappa från i novell Masquerade?
Vad är det bästa med SaadeStorie?
Skriv vad det skulle betyda för just dig om du vann en novell på Saadestorie?
Jag kommer dra 4 finalister den 9 februari så ni har tills dess på er att vara med och tävla. Vinnarnovell kommer i Maj :)
Så det är bara att sätta igång i fall ni vill vara med och tävla.
Kramar Natalie
More Than This - Kapitel 2
- Ja, det ser inte bättre ut sa jag
- Eric förresten sa Eric och log
- Jag vet, eller jag menar Moa.....
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade lite bråttom till ett möte på skivbolaget. Tomas hade ringt mig flera gånger och frågat vart jag var eftersom jag måste ha tryckt av alarmet i sömnen. Men nu var jag äntligen på väg och jag hade så pass bråttom att jag inte såg vart jag gick och helt plötsligt gick jag in i någon. Tjejen hade en kopp i handen och hon fick vad det såg ut att vara varm chocklad över sig.
- Oh förlåt, gick det bra? sa jag och såg på tjejen
- Ja, det är okej, följer du efter mig? sa tjejen och log försiktigt
- Kanske det, vi verkar gilla att krocka med varann iallafall sa jag och skrattade
- Ja, det ser inte bättre ut sa tjejen
- Eric förresten sa Eric och log
- Jag vet, eller jag menar Moa sa Moa och log
- Fint namn. Så vad sägs om att träffas på ett vanligt sätt? sa jag och skrattade
- Vadå? Gillar du inte att krocka med mig? sa Moa och log blygt
- Självklart gillar man det, men vill du hitta på något på lördag? sa jag
- Jag kan inte, jag ska på fest hos min kompis. Men du kanske vill komma dit? sa Moa
- Mer än gärna, vart är det? sa jag
- Jag kan ge dig adressen, vänta lite. Kan du hålla den här till mig? sa Moa och gav mig muggen och tog sedan fram ett block ur sin väska och skrev ner adressen.
Och medans hon skrev så tog jag fram en penna jag hade i fickan och skrev mitt nummer på botten och jag hann precis skriva klart det innan hon var klar och gav mig lappen.
- Tack, då ses vi på lördag kl 19.00 sa jag och tog lappen och gav henne muggen
- Ja, vi ses då. Hej då sa Moa och hon gick sedan förbi mig
- Hej då Moa sa jag och nu var jag riktigt sen till mötet men det spelade ingen roll för jag hade fått träffa Moa igen.
Jag fick springa som en galning för att komma till mötet och jag fick försöka hitta på en bra bortförklaring till varför jag var sen. Men jag tror det funkade för mötet började och jag försökte att lyssna så mycket jag bara kunde men Moa var hela tiden där.Hon hade något som gör att jag inte kan sluta tänka på henne.
Samtidigt i skolan - Moas Perspektiv
När jag kom till skolan så var lektionen redan i gång så jag bestämde mig för att inte gå in utan satte mig på en av bänkarna i rasthallen och väntade på att nästa lektion skulle börja. Jag la in min väska och när jag skulle ställa in muggen så fick jag syn på något som stod under muggen.
- Men vad är det här? sa jag och för mig själv och såg på nummret som stod på muggens botten
Jag förstod ingenting. Jag gick sedan och satte mig på bänken igen och tittade bara på muggen. Jag satt och tänkte och märkte inte ens att det kom massor elever. När Julia kom fram till mig och kramade om mig så var det som att jag kom tillbaka till verkligheten.
- Vart har du varit? Läraren frågade efter dig sa Julia
- Förlåt, först försov jag mig och sen när jag handlade så krockade jag med Eric igen sa jag
- Förföljer ni varandra eller? sa Julia och skrattade
- Aldrig hört talas om slumpen sa jag och log
- Kanske det, men jag bjöd honom till din fest sa jag
- Du gjorde vad?! sa Julia och såg chockat på mig
- Bjöd honom på din fest, jag vill ju träffa honom sa jag
- Okej då, men vad är det där? sa Julia och pekade på muggen
- Jag vet inte, jag såg det när jag kom hit sa jag
- Det ser ut som ett telefonnummer sa Julia
- Ja, kanske det. sa jag och log
- Har du ringt? sa Julia
- Nej, jag vet ju inte vem det är sa jag
- Men kom igen vi ringer sa Julia och slog nummret på sin mobil
- Nej, Julia sluta sa jag och försökte ta mobilen
- Ja hej Eric. Det här är Julia, jag har en hälsning från Moa, hon tycker att du är söt sa Julia och la på
- Vad håller du på med ingentligen? sa jag och buttade till Julia
- Nu vet vi vem det är, det Eric Saade sa Julia
- Var du tvungen att säga att jag tycker att han är söt? sa jag
- Du tycker ju det, varför ska han inte få veta det? sa Julia
- Du är galen, kom nu det ringer in snart och jag kan inte missa en lektion till sa jag och hoppade ner från bänken
- Okej då, men du får väl visa på festen att du tycker att han är söt sa Julia och skrattade
- Lägg av. Kom nu sa jag och drog med mig Julia till skåpen
Tidigare på väg till tv-inspelning - Erics Perspektiv
Jag satt i en taxi på väg till en tv-inspelning när min mobil började ringa. Jag kände inte igen nummret men jag hoppades att det var Moa. Men när jag svarade så hörde jag bara två tjejer som pratade i bakgrunden.
- Ja, det är Eric. Hallå är det någon där? sa jag
- Ja, Hej Eric. Det här är Julia. Jag har en hälsning från Moa, hon tycker att du är söt sa Julia
- Va? Vad snackar du om? sa jag och innan jag förstod vad tjejen sagt hade hon lagt på
Vad handlade det där om? Kände den där Julia Moa? Konstigt var det iallafall men om det är så att hon känner Moa så var det faktiskt lite gulligt att hon tycker att jag är söt. Jag tycker Moa är söt och vacker också. Men nu är frågan hur man ska kunna säga det till henne också. När jag väl kom fram till tv-studion så blev jag inskickad till sminket och stylisten som skulle hjälpa mig idag.
- Så du kan sätta dig här sa tjejen som var i 25 års åldern
- Tack, det här kommer låta lite konstigt men du ser bekant ut sa jag
- Gör jag? Jaha det var trevligt sagt sa tjejen
- Ja, var du på Justin Timberlake konserten i helgen? sa jag och tjejen började sminka mig
- Nej, men min syster var där sa tjejen
- Har du en syster? sa jag och log
- Ja, Moa heter hon. Hon gillar dig sa tjejen
- Vänta lite, är du Moas syster? sa jag förvånat
- Ja, Petra heter jag. Känner du Moa? sa Petra
- Nja, jag har krockat några gånger med henne sa jag
- Jaha, tycker du om henne? sa Petra
- Ja alltså jag känner henne inte men hon är söt sa jag
- Det syns att du tycker om henne eftersom du blir lite röd i ansiktet när vi pratar om henne sa Petra
- Jaja, jag ska bara lära känna lite mer men det lilla jag sett gillar jag sa jag
- Bra, men lek inte med henne bara sa Petra
- Självklart inte, jag lovar. Lita på mig sa jag och log stort
Hon hjälpte mig sedan att göra mig klar inför tv-inspelningen och sen var det bara inspelningen som gällde. Det var väldigt roligt men vi fick ta om det några gånger men när det väl satt så var det bara att åka till nästa sak som jag skulle göra. Jag tänkte samtidigt på det Petra sagt. Ser jag ut som någon som skulle vilja leka med någons känslor? Det gjorde ont i mig för jag tycker om Moa. Jag skulle aldrig vilja såra henne om det nu överhuvudtaget blir någonting mellan oss.
Senare på helgen - På Julias fest - Moas Perspektiv
Det kändes nästan som att Julia hade bjudit hela skolan. Det var hur mycket folk här som helst men ingen Eric än. Tänk om han inte kommer? Han kanske inte vill komma utan bara gör det för att vara snäll? Shit va jobbigt det här med mina tankar.
- Vad står du och drömmer om? sa Julia och log
- Ingenting, men tänk om det där telefonsamtalet gör så att han inte kommer sa jag
- Moa, om han tycker om dig så kommer han hit sa Julia
- Okej jag ska tänka så istället sa jag och log
RING RING RING RING
- Vem ska öppna? Du eller jag? sa Julia
- Jag såklart sa jag och sprang mot dörren för att öppna och när jag öppnade så slog mitt hjärta volter
- Tjena, förlåt att jag blev sen men hade lite svårt att hitta sa Eric
- Det gör ingenting, du är ju här nu eller hur? sa jag och log
- Självklart. Du har väl sparat en dans till mig?.......
Detta är kapitel 2 av More Than This. Hoppas ni ska tycka om det :) Tusen tack för alla fina kommentarer som ni gett mig för det första kapitlet och hoppas ni ska tycka om det andra också. Kapitel 3 av More Than This kommer imorgon(måndag) och då får ni bla. veta vad som händer på festen? Vad är det för kille som kommer in på en av Moas lektioner? Kommer Eric våga bjuda ut Moa på riktigt? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer imorgon (måndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Vinnarnovellen - More Than This - Kapitel 1
- Vad har vi nu? sa jag och såg på Julia
- Geografi med Karlsson sa Julia och la in sitt huvud i skåpet
- Så farligt är det inte sa jag och skrattade
- Skojar du? Geografi är sååå tråkigt sa Julia och tog ut sina böcker
- Okej, det är sjukt trist då. Men vad ska du göra i helgen? sa jag och tog mina böcker
- Jag ska gå på konsert, Justin Timberlake sa Julia och log
- VA?! Men hur har du fått tag i en biljett? Det har ju varit slutsålt hur länge som helst sa jag
- Ja, men köpte dom precis när dom släpptes sa Julia och vi gick mot lektions salen
- Shit va kul! Du kommer ha det så roligt sa jag och sprang efter Julia
- Vi, vi kommer ha det sjukt roligt tillsammans sa Julia och skrattade mot mig
- Nej, du skojar? Ska jag få följa med dig på Justin Timberlake konserten? sa jag
- Självklart, så vi kommer ha det hur roligt som helst sa Julia och la sin fria arm runt mina axlar och vi gick mot lektionen
Vi satte oss på våra vanliga platser och lektionen började. Jag fick försöka hålla huvudet uppe för jag kunde somna vilket sekund som helst. Det var bara så tråkigt med geografi men det som kommer bli ännu roligare är att jag och Julia ska gå på Justin Timberlake. Det kommer garanterat bli den roligaste kvällen hittils.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag, J-son och Jason Gill var i studion för att jobba med kommande plattan och det kändes väldigt bra. Jag hade visserligen varit lite förkyld och dålig i halsen men nu var jag bättre. Jag hade stått i studio båset ganska länge men nu var det äntligen dags att komma ut därifrån och nu ska vi lyssna på det vi spelat in. Det låt faktiskt väldigt bra.
- Bra där Eric, men det hörs att du är förkyld fortfarande sa Jason
- Ja, men då får vi spela in dom vid senare tillfälle sa jag
- Ja, det får vi nog göra. Men grabbar, jag hörde att ni ska på Justin Timberlake konsert i helgen sa Jason
- Ja, det kommer bli en så fantastisk konsert sa jag och log stort när jag tänkte på det
- Ska ni gå ihop med några tjejer också eller? sa Jason och skrattade
- Nej, vi är inte där för sånt sa jag och skrattade
- Inte? Det trodde jag sa J-son och skrattade
- Haha, aint gonna happen bro sa jag och log
- Okej då, men ja det kommer garanterat bli århundradets bästa konsert sa J-son
- Absolut, men ska vi försöka köra låten en gång till? sa jag
- Okej, men drick lite vatten först så du inte är så torr i halsen sa Jason
- Ja,ja,ja sa jag och himlade med ögonen och gick ännu en gång in i sångbåset
- Eric, är du med? sa Jason
- Ja, kör igång musiken sa jag och musiken började spelas upp i mina hörlurar
Vi spelade in ett bra tag till men efter ett par timmar var det dags för mig att åka till gymmet för att träna. Den här dagen blev faktiskt bättre än jag först trott. Jag fick inte träna så hårt idag pga min förkylning men det lilla jag fick göra gick bra ändå. Efter träningen hade jag lite mer jobb men det var bara roligt men det jag såg mest fram i mot just nu var konserten. Det kommer bli den roligaste kvällen på länge.
Senare på veckan - Moa gör sig klar för konserten - Moas Perspektiv
Jag hade gått hem till min stora syster för att göra mig klar inför konserten. Hon är stylist så hon hjälpte mig att sminka mig och hjälpte mig sedan med håret. Jag flätade det i en lös fläta. Sen gick jag och tog på mig ett par slitna mörka jeans med ett vitt linne till och en kort munkjacka som var grå med paljetter på.
- Snyggt syrran, hoppas du får kul nu sa Petra
- Det ska jag. Tack för hjälpen sa jag och log
- Det var så lite, var rädd om dig ikväll nu sa Petra
- Ja, du låter som mamma sa jag och skrattade
- Okej då, men kom ihåg att du har skola på måndag så inte för sent sa Petra och skrattade
- Haha, nej jag lovar att vara hemma i tid sa jag och skrattade
Vi gav varandra en sista kram innan jag gick ut genom dörren. Jag tog sedan bussen ut till annexet där Julia väntade på mig. När jag kom dit var det hur mycket folk som helst. Jag fick titta riktigt noga för att kunna se Julia. När jag sedan såg henne sprang jag fram och gav henne en kram.
- Jag trodde inte jag skulle hitta dig först sa jag
- Förstår det, det är sjukt mycket folk. Men som tur är kom jag tidigt och därför behöver vi inte stå sist i kön sa Julia och log stort och gav mig en biljett
- Det är tur, jag skulle inte vilja stå sist i kön sa jag och tittade på kön
- Inte jag heller. Men jag hoppas dom släpper in snart för det börjar bli kallt sa Julia
- Ja, det hoppas jag med och tittade sedan framåt och nu väntade man bara på att få komma in i värmen.
Samtidigt längst ner i kön - Erics Perspektiv
Vi stod längst ner i kön för vi hade varit väldigt sena efter mycket jobb så därför hamnade vi ganska långt bak i kön men det var väldigt många bakom oss också. Det ända jobbiga var att det var så kallt ute. Även fast det var juni så var det kallt. Inte direkt en skön en skön sommardag precis.
- När ska dom släppa in? sa jag och såg framåt för att se om kön rörde på sig
- Ta det lugnt. Dom öppnar snart och så kallt är det inte sa J-son
- Skojar du eller? Det är iskallt sa jag och skrattade
- Okej då men du det börjar röra sig sa J-son och kön började röra sig framåt
- Äntligen sa jag och vi gick framåt
Det tog ett tag innan vi kom in men när vi äntligen var inne i värmen så fick man skynda sig att gå in till arenan. Vi ställde oss ganska nära scenen och det kom väldigt mycket folk och nu var det bara att vänta på att konserten skulle börja.
Senare på kvällen - Moas Perspektiv
Konserten var helt fantastisk. Vi stod och hoppade och sjöng med i texterna. Det var ganska trångt framme vid scenen så det var väldigt lätt att hoppa in i någon men jag hade inte gjort det än och det var väldigt skönt. Men när han körde låten sexyback så hoppade jag in i någon och jag vände mig om för att se vem det var och jag höll på att sätta hjärtat i halsen.
- Förlåt! sa jag högt
- Det är okej sa Eric Saade och log försiktigt mot mig
Jag vände mig om mot Julia och hon förstod ingenting. Jag var helt överlycklig och fortsatte bara att hoppa upp och ner och lyssna på konserten men min blick var inte på Justin mer utan den var på Eric som stod bredvid mig. Jag kunde inte förstå att vi var på samma konsert och att jag just hoppat in i honom. Han var verkligen vacker och jag log för mig själv och försökte sedan koncentrera mig på konserten.
Efter konserten.....
Julia trodde mig inte när jag sa att jag hoppade in i Eric Saade. Men jag fortsatte bara att prata om det och försökte övertala henne om att det var sant.
- Okej, jag vet också om att han gillar Justin Timberlake men att du hoppade in i honom det låter lite för bra för att vara sant sa Julia
- Men det är sant jag lovar sa jag och såg på Julia och gick precis in i någon
- Oj, förlåt, jag såg dig inte sa jag och såg på Eric och J-son
- Det är lugnt, men var det inte du som hoppade in i mig på konserten förut? sa Eric och log
- Jo, det var det. Två gånger på en kväll sa jag och blev generad
- Är jag lyckligt lottad eller vad? sa Eric och skrattade
- Kanske det sa Julia och tog min hand för att sedan dra iväg mig
- Vi kanske krockar någon mer gång hörde jag Eric ropa efter mig och jag log stort för mig själv
- Shit, så det var alltså sant? sa Julia när vi kom ut från annexet
- Ja, jag sa ju det. Jag kan knappt tro det själv heller sa jag
- Han är sötare i verkligheten sa Julia och skrattade
- Ja, det är han verkligen sa jag och blev generad igen
- Är du kär Moa? sa Julia och log
- Jag? Kär? Nej absolut inte, vi måste nog skynda oss hem nu sa jag
- Du är det erkänn sa Julia och skrattade
- Lägg ner kom nu sa jag och drog med mig henne mot bussen
Samtidigt i Annexet - Erics Perspektiv
- Söt tjej, jag tyckte du sa att vi inte skulle träffa tjejer ikväll sa J-son och skrattade
- Det gjorde vi inte heller, vi krockade bara sa jag
- Ja, det var det ni gjorde sa J-son och såg hemlighetsfullt mot mig
- Ja, det är ingenting annat, du är crazy bro sa jag och vi gick ut från annexet och gick sedan mot bilen
Jag måste hålla med J-son om att hon var otroligt söt och snygg. Jag hoppas faktiskt att jag får träffa henne igen för hon hade något som fick mig att vilja veta mer om henne. Vi hoppade sedan i bilen och vi åkte hemåt. Vi är ju grannar så vi ska ju åt samma håll lixom. Och medans jag körde så kände jag hur jag log för mig själv och det var den där tjejen som fick mig att le.
Måndag morgon - Moa är lite sen till skolan - Moas Perspektiv
Jag hade precis varit inne och köpt en varm chocklad och jag var lite sen till skolan. Jag hade försovit mig och hade inte fått i mig någon frukost så därför hade jag fått köpa med mig en varm chocklad så jag fick någonting i mig iallafall. Jag skyndade mig mot skolan och ännu en gång krockade jag med någon. Chocklade skvätte över mig och det gjorde lite ont för den var varm.
- Oh förlåt, gick det bra? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej, följer du efter mig? sa jag och log försiktigt
- Kanske det, vi verkar gilla att krocka med varann iallafall sa Eric
- Ja, det ser inte bättre ut sa jag
- Eric förresten sa Eric och log
- Jag vet, eller jag menar Moa.....
Detta är kapitel 1 av More Than This. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men igår kväll var jag på bio och kom hem ganska sent och runt elva på kvällen dog mitt internet och sen gick strömmen av någon anledning så jag har inte haft varken dator eller internet men kapitel 2 kommer redan ikväll runt 22.00 :) Jag hoppas ni ska tycka om den nya novellen och speciellt Moa eftersom det är hennes novell :) Men i kapitel 2 som kommer redan ikväll får ni bla. veta hur det går med Moa och Eric? Vad är det för fest Moa bjuder Eric på? Vad är det för chockbesked Petra ger Moa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 som kommer ikväll :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 50 - Sista kapitlet
- Jag förstår det men biljetterna är köpta men det är upp till dig sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Vet du, som någon sa till mig att inte låta pressen vinna, jag tror vi ska visa dom hur ett riktigt bröllop ska se ut....
Erics Perspektiv
- Menar du allvar? sa jag och såg chockat på Hanna
- Mer än något annat, jag vill gifta mig med dig här i Sverige, oavsett vad folk säger sa Hanna och log stort
- Okej, vi ska ge dom ett bröllop dom sent ska glömma det kan jag lova sa jag och lyfte upp Hanna och kysste henne
- Jag älskar dig mest av allt sa Hanna och log
- Och jag älskar dig mer fru Saade sa jag och skrattade
- Okej, Herr Saade sa Hanna och skrattade
Vi gick sedan tillbaka till dom andra och vi log bara stort mot dom som om ingenting hänt. Vi bestämde att boka om biljetterna och åka ner när Justin blivit lite äldre men det jag såg mest fram i mot just nu var att få gifta mig med Hanna. Hon kommer garanterat vara den vackraste bruden som finns.
4 månader senare - Hanna överraskar Eric - Hannas Perspektiv
Idag var det bara en dag kvar tills bröllopet skulle vara och jag tänkte överraska Eric lite. Han var just nu ute med några kompisar och hade vad ska man säga en grabbkväll/svensexa men jag tänkte ge honom en liten överraskning själv också.
Jag ska ju sova hos mina föräldrar idag ingentligen men jag hade smugit hem ikväll iallafall. Destiny och Justin var hos mina föräldrar och dom är väldigt livliga nu för tiden. Destiny blir ju 2 år om 2 månader och Justin är redan 7 månader. Men ikväll handlade allting om mig och Eric.
Jag hade tändt levande ljus i vardagsrummet och även i sovrummet. Sen hade jag lagt rosenblad på sängen. Jag hade tagit på mig ett svart nattlinne som jag fått av Eric när jag fyllde 18. Jag gick sedan in till badrummet och lockade håret lite löst och när jag hörde hur dörren öppnades så skyndade jag mig in till sovrummet och satte på Lady Gagas låt Teeth.
- Hallå? Är det någon här? hörde jag Eric ropa när han kom in
- Tjena snygging! sa jag och lutade mig mot dörröppningen till vardagsrummet
- Oh jesus!Shit, vad gör du här? sa Eric och han bara gapade mot mig
- Jag tänkte jag skulle överraska dig med en liten egen kväll sa jag och log förföriskt
- Jag vet inte vad jag ska säga, du är så otroligt snygg sa Eric och gick fram mot mig
- Tack, så det finns något jag vill säga till dig sa jag och la mina händer innanför hans linne och la dom mot hans bröst
- Jasså, vadå? sa Eric och såg förföriskt mot mig
- Don´t be afraid, ive done this before, show me your teeth boy sjöng jag med i texten
- Yes, i will sa Eric och lyfte sedan upp mig i famnen för att sedan gå in i sovrummet
Han la mig sedan ner på sängen och la sig sedan över mig. Jag la mina ben runt honom och vi kysstes passionerat. Jag drog av honom hans linne och vi rullade runt så jag hamnade över honom. Jag kysste hans bröst och han lekte med mitt hår.
Han drog sedan av mig mitt nattlinne och la mig sedan ner i sängen igen. Han kysste min mage och jag la mina händer mot hans rygg och han drog upp mig mot sig. Vi fortsatte sedan att kyssas passionerat och vi hjälptes sedan åt att ta av varandra våra kläder och hade sedan sex. Vi stönade och hade det helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och Hanna hade fått låna ett linne av mig. Hanna låg mot mitt bröst och jag låg och smekte henne på ryggen. Jag hade inte en aning om att Hanna skulle vara här men det var den bästa överraskningen jag fått på länge.
- Jag måste nog gå nu sa Hanna
- Nej, stanna här hos mig sa jag
- Jag kan inte, om mina föräldrar får veta att jag sover här blir dom sura sa Hanna och försökte ta sig upp i sängen
- Spelar ingen roll, du stannar sa jag och drog ner henne i sängen igen och la mig sedan över henne
- Okej, men då får jag smyga in tidigt imorgon sa Hanna
- Bra, bara du stannar hos mig sa jag och gav henne en kyss
Vi la oss sedan till rätta igen och jag släckte sedan lampan och gav Hanna en sista kyss innan hon la sig mot mitt bröst och jag la mina armar runt henne och Hanna somnade före mig. Jag låg och tänkte på bröllopet som skulle hända imorgon. Då kommer jag och Hanna äntligen bli familjen Saade. När jag legat och tänkt lite så somnade jag också.
Nästa dag - Hanna och Eric gifter sig - Hannas Perspektiv
Jag hade varit väldigt nervös när jag gått ner för altaret men så fort jag fick se Eric så släppte all min nervositet. Vi stod nu framför prästen och han pratade om kärleken och lite annat och jag kunde inte sluta titta på Eric. Han var så snygg i sin kostym och det kändes nästan som att folk skulle se hur hårt mitt hjärta slog i bröstet.
- Inför Guds ansikte är vi samlade till vigsel mellan er två, Hanna Emily Laklie och Eric Khaled Saade. Vi är här för att be om Guds välsignelse över er och för att dela er glädje. Äktenskapet är en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd, till människors hjälp och glädje, till inbördes stöd och förbjupad samhörighet i mörka och ljusa dagar. Att leva som man och hustru är att leva i förtroende och kärlek, att ta ansvar för varandra och hemmet, och att troget stå vid varandras sida. sa prästen
- Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig Eric Khaled Saade: Vill du ta Hanna Emily Laklie till din hustru och älska henne i nöd och lust? sa prästen
- Ja sa Eric och log mot mig
- Inför Gud och denna församlings närvaro frågar jag dig Hanna Emily Laklie: Vill du ta Eric Khaled Saade till din man och älska honom i nöd och lust? sa prästen
- Ja sa jag och log försiktigt mot Eric
Erics bestman gav prästen ringarna och han välsignade ringarna för att sedan ge dom till mig och Eric. Vi tog dom och höll dom mot varandra.
- Jag Eric Khaled Saade tar dig, Hanna Emily Laklie nu till min hustru att dela gläjde och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt sa Eric
- Jag Hanna Emily Laklie tar dig, Eric Khaled Saade nu till min man att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt sa jag
Eric trädde först på min ring och jag tog hans och trädde på den på hans finger. Vi tog sedan varandras händer och såg in i varandras ögon.
- Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och föralltid, du kan nu kyssa bruden sa prästen
Eric la sin hand runt min nacke och gav mig en passionerad kyss och hela kyrkan jublade och applåderade. Det var en helt underbar och magisk känsla.
- Låt mig nu få presentera: Hanna och Eric Saade sa prästen och nu kände jag att det var jag och Eric föralltid.
Detta är kapitel 50 av Miss Unknown. Detta var det allra sista kapitlet av Miss Unknown men redan imorgon kommer första kapitlet av More Than This och det är vinnarnovellen från en tävling här. Och det kommer som sagt redan imorgon(lördag) och jag hoppas ni ska tycka om det.
Förlåt att det här kapitlet blev så kort men jag har haft så mycket problem med det här kapitlet. Igår hade jag ingen inspiration till det här kapitlet alls och det var nära att jag hoppade det helt och hållet men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall :) Men nu väntar More Than This och jag hoppas ni ska tycka om det också :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 49 - Näst sista kapitlet
- Vad menar du? sa jag
- Den här, vill du ha tillbaka den igen? sa Eric och tog fram ringen
- Menar du att vi ska förlova oss igen? sa jag
- Ja, vill du förlova dig med mig igen?.....
Erics Perspektiv
- Det är klart jag vill, men det behöver ingen annan veta va? sa Hanna
- Självklart inte, bara du och jag vet om det sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Men det här med bröllopet och sånt? sa Hanna
- Det behöver vi inte bestämma nu, som jag sa innan så kan jag åka till USA och gifta mig i hemlighet med dig sa jag och satte på Hanna ringen igen
- Det kanske inte vore en så dum idé då sa Hanna och skrattade
- Så länge det är du,jag,Destiny och Justin så är allting som det ska sa jag och log
- Precis, hela familjen sa Hanna och gav mig en kyss till
Vi hjälptes sedan åt att laga lite mat och jag tänkte på det som Hanna sagt om det här med bröllop. Jag skulle kunna gifta mig i öknen bara jag fick leva resten av mitt liv med Hanna men det är just det där med tidningarna. Varför kan dom inte bara låta oss vara? Efter lite mat och lek med Destiny så gick jag in och nattade henne.
- Sov gott min prinsessa. sa jag och gav henne en puss på pannan och hon somnade direkt
Jag gick sedan ut till Hanna och Justin som satt i soffan och myste. Jag satte mig bredvid dom och vi gosade en bra stund innan Hanna gick för att lägga ner Justin i spjälsängen. Hon kom sedan tillbaka och la sig i mitt knä och jag la min arm runt hennes midja medans vi fortsatte att kolla på filmen.
- Jag ska till gymmet imorgon så jag kan lämna Destiny på dagis om du vill sa jag
- Det blir perfekt. Men det är en sak jag tänkte berätta för dig sa Hanna
- Oh nej, du ska skilja dig från mig igen sa jag
- Självklart inte! Men jag ska faktiskt ta med mig Justin ut till träningslokalen imorgon sa Hanna
- Du tycker inte han är för liten för gymnastik? sa jag och skrattade
- Haha, inte han men jag ska träna för Sussie igen sa Hanna
- Men hon ville ju inte det. Hon var ju rädd att du skulle skada dig allvarligt och att set skulle gå ut över barnen sa jag
- Jo, jag vet det men jag pratade med henne och hon gick faktiskt med på det ändå sa Hanna
- Okej, men lova att du är försiktig, för min skull iallafall sa jag och log
- Jag lovar att jag inte ska göra något allvarligt. Men jag vill verkligen göra det sa Hanna
- Då är det just det du ska göra sa jag och gav henne en kyss
Vi satt en liten stund till i soffan innan vi gick för att göra oss i ordning för att gå och lägga oss. Vi gick sedan in och la oss och Hanna somnade med en gång men jag låg och tänkte på Hanna. Jag är rädd att hon ska skada sig igen. Det har ändå hänt två olyckor inom hennes gymnastik och tänk om det skulle hända igen? Nej, jag ska inte tänka så. Jag la mig sedan tillrätta nära Hanna och somnade jag också.
Nästa dag - Hanna kommer till träningen - Hannas Perspektiv
Det här var första gången på tre månader som jag var tillbaka hos Sussie för att träna. Jag måste erkänna att jag var lite nervös men hon hade ändå gått med på att träna mig även fast hon sagt tidigare att hon inte ville det. Justin satt och sov i sitt babyskydd när jag kom in till Sussie.
- Hej gumman. Vad roligt och se dig igen! Wow, det syns inte ens på dig att du fått två barn sa Sussie och kramade om mig
- Har man tränat så länge så har man sa jag och skrattade
- Och det är lilla Justin antar jag sa Sussie
- Ja, visst är han lik Eric? sa jag och log
- Ja, väldigt lik faktiskt. Hur gammal är han nu? sa Sussie
- Han är 3 månader nu sa jag
- Oj, han börjar bli stor, och Destiny är? sa Sussie
- 19 månader sa jag
- Tiden går fort, och det gör den även här så vad säger du om att börja värma upp och sen kör vi? sa Sussie
- Mer än gärna sa jag och började stretcha lite
Det kändes väldigt ovant att börja träningen igen men samtidigt väldigt roligt. Efter lite freestyle, barr och bom så var jag lite trött men det kändes ändå väldigt bra. Vi hade dock fått pausa ibland eftersom Justin ville ha mat och lite blöjbyte men annars gick det hur bra som helst. Vi gjorde sedan ännu ett nytt schema och den här gången ska jag försöka hålla det och inte bli gravid igen.
RING RING RING
- Ja, det är Hanna sa jag
- Tjena snyggast! Hur går det? sa Eric och skrattade
- Haha, det går väldigt bra, är precis klar, hur går det för dig? sa jag och skrattade
- Det går bra, men han har verkligen kört hårt med mig idag. sa Eric och skrattade
- Då har han gjort ett bra jobb alltså sa jag och skrattade
- Taskigt, vill du att jag ska plågas? sa Eric och skrattade
- Haha, lite kanske sa jag och skrattade och tittade mot Justin
- Då får jag plåga dig ordentligt ikväll sa Eric
- Aldrig. men vad ska du göra nu? sa jag
- Gå in i duschen och sen hoppades jag på att träffa dig och du? sa Eric
- Jag ska med in i duschen och vill träffa dig med sa jag
- Måste du reta mig nu också? sa Eric och skrattade
- Alltid, men vad sägs om att vi ses utanför fiket om 1 timme? sa jag
- Det blir perfekt sa Eric
- Älskar dig mest sa jag
- Älskar dig tusen gånger mer sa Eric och vi la sedan på
Jag bad Sussie titta till Justin medans jag gjorde mig iordning och det gjorde hon mer än gärna. Jag skyndade mig sedan att göra mig klar för jag ville bara träffa Eric. Det var som att eftersom vi inte setts på några dagar innan så saknar man honom en miljon gånger mer och nu ville jag bara träffa honom igen.
Samtidigt på gymmet - Erics Perspektiv
Jag skyndade mig att duscha och sen gjorde jag mig klar för att åka och träffa Hanna och Justin. Destiny var på dagis hela dagen. När jag skulle ta på mig mina jeans så kände jag hur det drog till lite i mina muskler. Det brukade nästan alltid göra det efter den där hemska strecthningen som min tränare utsätter mig för. Det tog lite extra tid för mig att ta på mig kläderna men när jag var klar packade jag ner mina saker och gick snabbt ut till bilen för att åka mot fiket.
Jag parkerade sedan bilen och gick in. Jag beställde ett glas vatten med citron. Jag fick inte dricka läsk och sånt just nu eftersom jag tränade. Lite orättvist men det får man stå ut med helt enkelt. Jag satte mig lite avskilt och Hanna kom med Justin efter ungefär en halv timme senare.
- Hej världens bästa pojkvän sa Hanna och gav mig en kyss
- Tjena snyggast i världen. sa jag och log
- Jag ska bara köpa en läsk sa Hanna och gick i väg
- Hej Justin, är du söt? sa jag och lekte med Justin
- Så, varför ville du träffa mig? Mer än att ge mig en kyss sa Hanna och log
- Tänkte vi kunde prata om Justins dop sa jag
- Just det, det är ju på lördag, men det som vi måste bestämma är ju mellan namnet sa Hanna
- Vad sägs om Eric Junior? sa jag och skrattade
- Varför då? sa Hanna
- Det är vanligt i USA sa jag och log flörtigt
- Eric! Det stämmer inte alls, men vad sägs om Justin Tyler? sa Hanna
- Det är perfekt, det kör vi på sa jag och gav Hanna en het kyss
Vi satt sedan och pratade lite till. Vi hade bestämt att min syster skulle bli gudmor och Hannas bror gudfar. Dom var de till Destiny också så därför valde vi att göra samma sak med Justin också. Vi satt kvar på fiket väldigt länge och vi visade våran kärlek helt öppet. Det var som att vi inte brydde oss om någon såg oss. Det trodde jag inte Hanna skulle orka men nu verkade hon ha ändrat sig. Det jobbiga blir nog för mig eftersom jag faktiskt har köpt flygbiljetter till USA. Jag vill gifta mig med Hanna och ska det behöva göras i hemlighet så ska det vara så det var därför jag hade köpt biljetterna men frågan är bara om Hanna kommer se det på samma sätt som jag.
Några dagar senare - Justin Döps - Hannas Perspektiv
Justin hade varit snäll hela tiden. Den ända som gråtit var jag, och det var av stolthet. Justin var så söt och han passade verkligen i Erics gamla dopklänning.
- Justin Tyler Saade, jag döper dig i Faderns och Sonens och Den helige Andens namn sa prästen och la sin hand mot Justins huvud
- Livets Gud, uppfyll Justin Tyler med din helige Ande och hjälp honom att dag för dag leva i sitt dop sa prästen
Han torkade sedan av Justins huvud och lyfte sedan upp honom mot församlingen. Alltså våran släkt och vänner.
- Jesus sade: Den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig sa prästen
Han fortsatte sedan med dophandlningen och efter lite mer handlingar i dopet så var det slut. När vi kom ut från kyrkan så var det dags för oss att åka hem och vi skulle fika lite hemma. Men det var inte alla som skulle komma men det kommer vara lika roligt iallafall. Men Eric verkade lite konstig. Som om det hade hänt något jobbigt. Men när vi väl kom hem så verkade det släppa.
- Välkomna till dopfika! Det finns tårta och kaffe och läsk i köket och det är bara ni tar för er sa Eric
- Ja, varsågoda och ha det så trevligt sa jag och såg på Eric
- Älskling, får jag prata med dig ensam lite bara? sa Eric
- Okej, ursäkta oss lite sa jag och gick med Eric in i sovrummet
- Det är något jag måste berätta för dig sa Eric
- Okej, du låter så allvarlig sa jag och såg oroligt på Eric
- Inte allvarligt men det är såhär att jag har köpt två biljetter till USA sa Eric
- DU HAR GJORT VADÅ?! sa jag chockat
- Lugn, du sa att du inte orkade med uppståndlesen med giftemål i Sverige det var därför sa Eric
- Jag älskar dig av hela mitt hjärta men jag önskar du hade sagt något tidigare sa jag
- Jag förstår det men biljetterna är köpta men det är upp till dig sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Vet du, som någon sa till mig att inte låta pressen vinna, jag tror vi ska visa dom hur ett riktigt bröllop ska se ut.....
Detta är kapitel 49 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Men hoppas ni ska tycka om det ändå. Detta är ju det näst sista kapitlet av Miss Unknown och imorgon(fredag) kommer kapitel 50 som är det sista kapitlet av Miss Unknown och då får ni bla. veta vad Hanna menar med hur ett riktigt bröllop ska bli? Varför måste Hanna sova hos sina föräldrar? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 50 som blir det sista kapitlet av Miss Unknown. Det kommer alltså imorgon(fredag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 48
- Hanna? Men vad gör du här? sa Eric när han öppnade dörren
- Jag måste få prata med dig, f..år m...an komma in? sa jag och hackade tänder
- Men du ser dyngsur ut, kom in så du får lite varma kläder på dig sa Eric och log.....
Erics Perspektiv
- Hanna? Men vad gör du här? sa jag när jag öppnade dörren
- Jag måste få prata med dig, f..år m...an komma in? sa Hanna och hackade tänder
- Men du ser dyngsur ut, kom in så du får lite varma kläder på dig sa jag och log
- Tack sa Hanna och klev in
Hon gick in till vårat sovrum och tog på sig ett par av mina svarta mysbyxor och mitt turkosa AH linne. Hon var så söt och håret var helt blött.
- Behöver du en handduk? sa jag och gav henne en handduk
- Tack, men det var inte för att få låna en handduk som jag kom hit sa Hanna
- Varför kom du hit då? sa jag och såg på Hanna
- Om du ska ha den där attityden så kan jag lika gå sa Hanna och gick mot hallen men då tog jag hennes arm och hon ställde sig mot väggen
- Varför kom du hit? sa jag och höll i Hannas händer
- Jag kom hit för att berätta att jag faktiskt älskar dig och vill vara med dig sa Hanna och såg med vattniga ögon på mig
- Menar du verkligen det? sa jag
- Ja, det är klart jag gör. Jag älskar dig mest av allt, men jag är bara rädd sa Hanna
-Du kommer aldrig behöva vara rädd när du är med mig gumman sa jag
- Jag ska minnas det sa Hanna och la sedan sina armar runt min nacke
- Du och jag för alltid sa jag och lyfte sedan upp Hanna och hon la sina ben runt min midja
Vi började kyssas passionerat och jag gick in till sovrummet. Hanna hoppade nästan ner från mina höfter och vi kyssandet började bli mer hett. Jag tog av hennes linne och hon tog av mitt och sen la jag ner Hanna i sängen och la mig sedan över henne. Hon tog sina händer genom mitt hår och jag kysste hennes hals och gick ner mot magen och kysste hennes mage. Hon la sedan sina händer på min rygg och vi skyndade oss nästan med att ta av varandra våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi stönade och hade det helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade även tagit på mig Erics linne igen. Vi låg och gosade och det var helt underbart att få vara tillsammans med Eric igen. Men jag vet inte om jag kommer klara av att förlova mig igen. Det känns som att det räcker med att bara vara tillsammans.
- Så, vill du flytta hem hit igen? sa Eric och såg på mig
- Mer än gärna, en dag till hos min bror och jag blir galen sa jag och skrattade
- Hahaha, men det kanske är bäst om vi gör i ordning Destinys rum innan sa Eric
- Just ja, men kan vi inte köpa färg och en prinsess bård? sa jag
- Jo, möblerna står fortfarande in packade så varför inte sa Eric och gav mig en kyss
- Ska vi åka direkt? sa jag
- Absolut sa Eric och vi gav varandra en kyss innan vi hoppade upp ur sängen
Jag tog på mig ett par mörka jeans shorts och ett lila/grå randigt linne och sen gick jag ut till Eric som väntade på mig i hallen. Han gav mig en sista kyss och sen gick vi ner till bilen och åkte iväg till en tapet och färgbutik. Eric köpte färgen och jag köpte bårdern med Rapunzel och massor med wall stickers med Rapunzel på.
När vi sedan var klara var det bara att åka hem och börja göra i ordning rummet. Vi la in sakerna och sen bytte vi om till lite sämre kläder för att sätta igång och måla. Jag tittade lite lurigt på Eric och tog sedan penseln och gick fram mot Eric.
- Du har något där sa jag och la penseln mot hans kind
- Nej, hahaha, och du har något här sa Eric och skrattade för att sedan lägga färg på min kind med
- Hey, du har något där också sa jag och det slutade med ett riktigt färgkrig
Vi hade färg på oss över allt men när väggarna äntligen var klara och allting satt upp på väggarna så skyndade vi oss att bygga ihop möblerna och ställa i ordning innan jag skulle gå och hämta Destiny på dagis och Eric skulle hämta sakerna från Nicklas och hämta Justin hos mina föräldrar. Och nu kändes det verkligen som om ingenting skulle kunna komma i mellan oss.
Senare hemma hos Nicklas - Erics Perspektiv
Jag hjälpte Nicklas att packa ihop Hannas saker som hon haft här och Nicklas var glad för att allting löst sig mellan oss. Äntligen eller hur man ska säga.
- Varför ändrade hon sig? sa hon det? sa Nicklas
- Nej, hon sa bara att hon ville vara med mig, hurså? sa jag
- Nej ingenting. Jag sa till henne att hon skulle skita i tidningarna och sikta in sig på dig sa Nicklas
- Wow, du måste ha gjort något rätt isåfall sa jag och skrattade
- Ja, tydligen. Men har du pratat om förlovningen? sa Nicklas
- Nej, inte än. Är rädd att om jag tar upp det igen så sticker hon igen sa jag
- Ja, fast om det är det du vill så måste du göra det sa Nicklas
- Okej, men är du beredd på att ha henne på din soffa igen? sa jag och skrattade
- Alltid sa Nicklas och hjälpte mig sedan ner med alla sakerna
Vi packade sedan in allting i bilen och sen åkte jag hem. Jag väntade lite innan jag åkte och tog upp ringen och tittade på den. Jag vill ge Hanna den igen men risken är isåfall att hon gör slut igen. Men jag vill ju gifta mig med henne och leva resten av mitt liv med henne. Och om det är just pressen som är problemet så kanske vi kan göra det i USA? Det kändes som jag höll på att bli galen. Jag la sedan ner ringen igen och åkte hem men jag önskar jag kan bestämma mig innan Hanna kom hem.
Senare på kvällen - Hanna och Destiny har precis kommit hem - Hannas Perspektiv
Destiny sprang in till sitt nya rum och hon satte igång att leka med en gång och jag tror hon älskade sitt nya rum. Justin satt i sin babysitter och skrattade och pratade med sig själv. Eric stod i köket och jag gick ut till honom. Jag la mina armar runt hans midja och la mitt huvud mot hans axel.
- Vad tänker du på? sa jag och såg oroligt på Eric
- På vad jag ska göra, sa Eric
- Vad menar du? sa jag
- Den här, vill du ha tillbaka den igen? sa Eric och tog fram ringen
- Menar du att vi ska förlova oss igen? sa jag
- Ja, vill du förlova dig med mig igen?.....
Detta är kapitel 48 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Och att det blev lite kortare ännu en gång men vad ska jag säga? Det är kanske så det blir när det är dom sista kapitlen. Men det näst sista kapitelet kommer imorgon(torsdag) och då är det kapitel 49. Och då kommer ni bla. få veta om Hanna sätter på sig ringen igen? Hur blir Justins dop? Och varför har Eric beställt biljetter till USA? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 49 som kommer imorgon(torsdag) och det är som sagt näst sista kapitlet.
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 47
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss......
Erics Perspektiv
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss Eric, förstå det bara sa Hanna igen
- Hanna,se på mig. Du menar inte det du säger sa jag
- Jo, jag orkar inte mer. Det är slut, du kommer få träffa Justin och Destiny sa Hanna och höll hårt i vagnen
- Snälla, gör inte såhär. Efter allt vi gått igenom så lovade vi att ingenting skulle splittra oss sa jag
- Jag vet det men det går bara inte. Jag älskar dig, jag gör verkligen det men det håller inte längre sa Hanna och började gå sin väg
- HANNA! Jag kommer att göra allt för att få dig tillbaka ropade jag efter henne
Jag kände ännu en gång hur tårarna rann och till råga på allt så började det ösregna också. Kan man få mer otur eller? Jag gick sakta hemåt till den nya lägenheten som Hanna och jag fått. Möblerna från den förra lägenheten stod här men Destinys rum stod fortfarande tomt. Vi skulle göra i ordning det tillsammans men nu ser det inte ut som det blir så.
Ring ring ring ring ring ring
Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och tittade på numret. Jag kände inte igen det överhuvud taget men jag svarade iallafall.
- Ja,det är Eric sa jag
- Tjena Eric! Det är Nicklas. Har Hanna pratat med dig? sa Nicklas
- Ja, eller jag försökte men hon sa bara att det var slut sa jag
- Då förstår jag varför hon var så ledsen när hon kom hem sa Nicklas
- Så hon är alltså hos era föräldrar? sa jag
- Nej, hon bor hos mig. Jag har flyttat, visste du inte det? sa Nicklas förvånat
- Nej, men hon är hos dig? sa jag förvånat
- Ja, hon och barnen bor på min soffa just nu. Eller Hanna sover på soffan och barnen i sina resesängar sa Nicklas
- Jag måste få träffa henne sa jag
- Jag förstår, men jag vet hur vi kan göra sa Nicklas och började förklara sin idé
- Okej, men då kommer jag till träddungen imorgon runt 16.00 sa jag
- Perfekt, då fixar jag Hanna sa Nicklas och skrattade
- Bra, jag hoppas det här lyckas nu annars vet jag inte vad jag gör sa jag
- Det kommer funka, lita på mig sa Nicklas
- Okej, jag litar på dig. Tack för hjälpen sa jag
- Det var så lite,ses imorgon hej då sa Nicklas och vi la sedan på
Nicklas och jag hade kommit överens om att ordna en överrasknings picknick i träddungen i VitaBergsparken där jag och Hanna brukade träffas i smyg förut. Och funkar inte det heller så är det nog kört mellan mig och Hanna för evigt.
Senare hemma hos Nicklas - Hannas Perspektiv
Destiny och Justin låg och sov middag efter en händelsefull dag. Jag hade inte räknat med Eric skulle dyka upp på lekplatsen. Det gjorde bara ont i mig när jag såg honom. Det kändes inte som att det skulle bli vi två igen. Jag satt vid Nicklas dator för att leta efter en lägenhet. Mäklaren hade ringt för någon dag sen och sagt att Eric och jag fått den andra lägenheten.
Jag antog att Eric redan flyttat in men nu när det är slut mellan oss så kan jag inte bo kvar hos min bror. Det tror jag inte han skulle orka med en 18 månaders bebis och en 2 månaders bebis i lägenheten. Men hur mycket jag än tittade så hittade jag ingen som passade min plånbok eller rummen som jag skulle behövt.
- Vad gör du? sa Nicklas och kom in till vardagsrummet
- Letar lägenhet sa jag
- Men Hanna skärp dig. Du och Eric har ju precis köpt en lägenhet sa Nicklas och satte sig bredvid mig
- Det är faktiskt hans lägenhet. Jag har sagt att det är slut mellan oss sa jag igen och det värkte i magen
- Om det verkligen är slut mellan er så skulle du inte må så dåligt sa Nicklas
- Det vet du ingenting om! sa jag argt
- En sak bara, när ska Destiny hämtas på dagis? sa Nicklas
- Vid fem, hurså? sa jag
- Bara nyfiken, men försök att släppa din stolthet och visa att du älskar Eric sa Nicklas
- Det handlar inte om stolthet det handlar om pressen sa jag
- Skit i dom. Älskar du Eric så ska inte några tidningar få stoppa det sa Nicklas
- Okej. Men jag borde gå och se till barnen sa jag och gick sedan in till Nicklas sovrum
Jag ställde mig vid deras resesängar och tittade på dom medans dom sov. Jag kände hur det brände bakom mina ögon och tårarna var på väg. Dom påminner så mycket om Eric och jag kan hålla med Nicklas att pressen inte ska vinna över mig och Eric men frågan är väl bara om det är försent.
Nästa dag i Vitabergsparken - Erics Perspektiv
Nicklas och jag hade varit i parken i säkert 1 1/2 timme och ordnat för den här överraskningen. Nicklas hade ringt Hanna som var på väg hit och Destiny var på dagis och Justin var hos Hannas föräldrar. Det hade Nicklas ordnat tidigt i morse så Hanna hade ingenaning om vad som skulle hända. Det var riktigt spännande nu.
- Jag går nu, men lycka till sa Nicklas och log
- Tack, det behöver jag sa jag och skrattade
- Kör järnet nu sa Nicklas och gick sedan i väg
Jag satte mig på filten och väntade på att Hanna skulle komma och jag måste erkänna att jag är sjukligt nervös. När jag sedan såg Hanna komma gående mot mig så slog hjärtat ännu hårdare. Jag orkar inte med ännu ett nederlag med Hanna och funkar inte det här så kommer jag faktiskt att ge upp.
Hannas Perspektiv
När jag kom till träddungen i VitaBergsparken så fick jag se Eric sitta där. Det var faktiskt väldigt fint men nu förstod jag varför Nicklas varit så konstig hela dagen. Jag gick fram mot Eric och hjärtat slog hårdare i bröstet och det kändes nästan som att det skulle hoppa ur bröstet på mig.
- Hej gumman. Kul att du kom sa Eric och log stort
- Hej, så det var det här som du och Nicklas planerade sa jag och satte mig ner på filten
- Jag ville träffa dig och prata med dig sa Eric och gav mig en cola flaska
- Tack, men vad ville du prata om? sa jag
- Jag älskar dig mest av allt och det vet du redan men jag vill bara att vi ska vara tillsammans igen sa Eric
- Men jag orkar inte med alla giftemålsartiklar om oss sa jag och tog en klunk av läsken
- Jag förstår det men vi kan åka till USA och gifta oss i hemlighet eller så skippar vi allt bara jag får vara tillsammans med dig sa Eric
- Det funkar inte så och det vet du sa jag
- Vad ska jag göra för att det ska bli vi igen? sa Eric
- Jag vet inte, men det bästa kanske är om vi är ifrån varandra sa jag
- Sluta nu Hanna, kan vi inte lösa det här nu så orkar jag inte mer sa Eric
- Okej, som du vill då är det över då!! sa jag och reste mig snabbt från filten och skyndade mig därifrån
Jag kunde inte vara mer arg på Eric! Jag kan inte svara på hur allting ska ordna sig bara sådär och bara därför så är det över för alltid. ÅH! Det kokade i mig och jag sparkade i väg gruset som jag gick på och det var som att det kokade om mig och så att det rök runt omkring mig. När jag väl kom hem så började det precis ösregna igen.
- Passande väder till mitt humör sa jag för mig själv när jag kom in
Jag satte mig sedan i soffan för att tänka lite. Men det ända jag kom fram till var att Eric kan inte göra såhär. Jag vill vara med honom och det tänker jag låta honom veta. Jag hoppade upp ur soffan och tog snabbt på mig mina skor och en munkjacka för att sedan springa och ibland gå i ösregnet till Eric. När jag kom dit så ringde jag snabbt på dörren. Jag hackade tänder och mina kläder var dyblöta.
- Hanna? Men vad gör du här? sa Eric när han öppnade dörren
- Jag måste få prata med dig, f..år m...an komma in? sa jag och hackade tänder
- Men du ser dyngsur ut, kom in så du får lite varma kläder på dig sa Eric och log.....
Detta är kapitel 47 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Och att det blev lite kortare igen men kapitel 48 som kommer runt 22.00-22.30 ikväll hoppas jag ska bli längre :) Men i kapitel 48 så kommer ni bla. få veta om Eric och Hanna blir tillsammans igen? Varför gör dom iordning Destinys rum? Kommer dom förlova sig igen eller räcker det bara med att vara tillsammans? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 48 som kommer snart :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kapitel 47 kommer tyvärr inte förens imorgon 😔😔
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag måste tyvärr meddela att kapitel 47 inte kommer förens imorgon (onsdag). Jag har en fruktansvärd migrän och mår inte alls bra. Så därför skriver jag ett snabbt inlägg via mobilen för att säga detta till er ❤
Kapitel 47 och 48 kommer båda upp imorgon. Har skrivit lite på kapitel 47 i mobilen men eftersom migränen tagit överhanden har jag inte orkat skriva klart. Hoppas det är okej 😊❤
Tack för att ni finns och läser bloggen! Och tusen tack för alla stöttande och värmande ord!! ❤💕
Utan er skulle inte bloggen finnas! 💕
Love u all! kramar Natalie 💕💗❤💋
Miss Unknown - Kapitel 46
- Jag orkar inte med allt bröllopshysteri just nu sa Hanna
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Hanna
- Jag vill bryta förlovningen......
Hannas Perspektiv
- Jag vill bryta förlovningen sa jag och såg på Eric
- Du kan inte mena allvar. Varför då? sa Eric och såg ledset på mig
- Det har bara varit för mycket just nu, jag älskar dig mest av allt men jag orkar inte. Förlåt mig sa jag och tog av mig ringen och la ringen på täcket
- Hanna, snälla du kan inte göra såhär sa Eric och jag såg tårarna
- Förlåt, men det är bäst såhär sa jag och reste mig snabbt från sängen
Jag tog på mig mina korta jeans shorts och en långärmad vit tröja. Jag packade ner mina saker och skyndade mig sedan ut därifrån. Jag ville inte vara kvar där nu för att prata om mitt beslut. Jag ringde efter en sista minuten tågbiljett och hann precis på tåget.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen men jag skulle först åka hem till mina föräldrar och hämta Destiny och Justin sen får jag väl i värsta fall ta in på hotell. Medans jag satt på tåget och tittade ut genom fönstret. Jag kände sedan hur tårarna började rinna och jag började ångra det jag gjort.
Samtidigt på hotellet i Göteborg - Erics Perspektiv
Jag satt kvar i sängen och tårarna ville aldrig sluta rinna. Jag såg på ringen som Hanna tagit av sig och lagt på täcket. Det var som att jag hamnat i ett chocktillstånd. Hade hon verkligen lämnat mig nu?
Knack knack knack
Jag gick upp från sängen och öppnade dörren i bara mina kalsonger. Men det var bara Tomas så det var inte pinsamt alls.
- Oj, förlåt om jag stör sa Tomas
- Nej, det är okej. Hanna har åkt hem sa jag och tårarna rann igen
- Va? Vadå åkt hem? sa Tomas och gick in i rummet
- Hon har brutit förlovningen och lämnat mig och ringen här sa jag och satte mig på sängen
- Men varför då? Igår så var ni ju hur kära som helst och det lyste verkligen om er sa Tomas och satte sig i fåtöljen framför sängen
- Jag vet, hon kände sig pressad, med allt som skrivs om oss och sånt, det blev för mycket för henne sa jag
- Jag är ledsen Eric, ska vi åka hem till Stockholm så du får prata med Hanna? sa Tomas
- Ja, det låter som en bra idé sa jag och började ta på mig mina kläder
Jag tog på mig mina kläder och sen packade jag ner mina saker. Ringen la jag i min jeans ficka. Det gjorde så ont i mig när jag tänkte på Hanna. Om hon bara hade sagt som hon kände tidigare så hade det här aldrig hänt. Mardrömmen skulle vara om jag aldrig får se Hanna igen. Tomas kom sedan in och jag föjde med honom ut och vi packade in väskorna i bilen och sen var det bara ett par timmars bilfärd hem igen.
Senare i Stockholm - Hannas Perspektiv
Jag hade hämtat Justin och Destiny hos mina föräldrar. Jag hade inte sagt någonting utan bara packat ihop lite kläder till mig och dom samt lite annat och nu var jag på väg hem till Nicklas. Han hade flyttat till en egen lägenhet för några månader sen och det var bara här som jag kunde vara ensam.
Eric visste inte om att Nicklas flyttat så det var därför jag valde att bo hos honom ett tag. Min pappa hade kört mig dit och hjälpte mig upp med sakerna och Destiny stod bredvid mig och jag hade Justin i bärsele. Sen ringde jag på och Nicklas öppnade.
- Hanna? Vad gör ni här? sa Nicklas och såg förvånat på mig
- Kan vi bo här i några dagar? sa jag
- Självklart, men vart är Eric? sa Nicklas och hjälpte mig sedan in med sakerna
- Jag har brutit förlovningen, jag orkade inte med alla skriverier sa jag och tog ur Justin från bärselen och satte honom i babysittern
- Men syrran! Så du lämnade bara Eric i Göteborg? sa Nicklas
- Ja, jag var tvungen att få åka hem. Det är bäst såhär sa jag
- Men Destiny och Justin då? sa Nicklas och såg på Destiny som lekte på golvet
- Dom ska få träffa Eric men jag orkar inte det just nu, så snälla tvinga mig inte till det sa jag
- Det är väl klart jag inte ska. Du får stanna så länge du behöver sa Nicklas
- Tack, du är världens bästa brorsa sa jag
- Och du är världens knäppaste syrra sa Nicklas och skrattade och gav mig sedan en kram
Jag satt kvar i soffan en stund och tänkte på Eric igen. Jag saknar honom redan och mitt beslut att bryta upp förlovningen kanske var dumt men jag orkade helt enkelt inte med det mer. Vart man än vände sig så var det någon som pratade om våra bröllopsplaner och det fick vara nog för mig just nu iallafall. Fast det dumma är ju att Eric hamnade i kläm, och det sista jag vill är att förlora honom. Åh vad har jag gjort.
Samtidigt hemma hos Eric och Hanna - Erics Perspektiv
När jag kom hem så kollade jag runt i lägenheten efter Hanna men varken hon, Destiny eller Justin var i lägenheten. Jag satte mig sedan i soffan och började ringa runt till alla jag kunde komma på. Men dom jag valde sist var Hannas föräldrar.
- Maria Laklie sa Maria(Hannas mamma)
- Hej, det är Eric. Är Hanna hemma? sa jag
- Nej, jag vet faktiskt inte vart hon är sa Maria
- Vad menar du? sa jag
- Hon kom hit och hämtade Destiny och Justin och lite saker men hon sa inte vart hon skulle sa Maria
- Snälla om du vet vart hon är så säg det? sa jag
- Jag vet inte det Eric. Det är som jag säger hon kom hit men sa ingenting mer sa Maria
- Men du har ingenaning om var hon kan vara? sa jag
- Nej, det gör jag inte tyvärr. Vad är det ingentligen som har hänt? sa Maria
- Hon har gjort slut och brutit förlovningen sa jag
- Åh nej. Då förstår jag varför hon var så konstig sa Maria
- Ja, men om du kan komma på något ställe hon kan vara på så ring sa jag
- Det lovar jag. Lycka till med allt Eric sa Maria
- Tack, hej då sa jag och la sedan på
Jag ringde sedan till Hannas mobil men hon svarade inte. Jag måste få tag på henne, jag kan inte leva utan henne och därför måste jag hitta henne. Jag varvade mellan att ringa och smsa henne men vad jag än gjorde så svarade hon inte. Det finns i och för sig en sak jag kan göra. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska fungera.
3 dagar senare - Hanna ligger i soffan - Hannas Perspektiv
Jag sov på min brors soffa och nu halvsatt jag upp i soffan och tittade på tv. Jag hade valt att ha Destiny hemma idag för jag mådde inte bra nog för att gå till dagis med henne. Nicklas kom in och satte sig vid mina fötter och tittade på mig och sen på tv:n.
- Vad tittar du på? sa Nicklas
- Jag vet inte, någon morgon show sa jag
- Men Hanna, kolla sa Nicklas och vi såg mot tv:n
Jag försökte hålla tillbaka tårarna när jag såg Eric på tv. Det gjorde bara ont att se honom. Men när jag sen fick höra vad han sa om mig i intervjun så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer.
Tv-intervjun
- Du ska ju snart gifta dig, med Hanna Laklie var det va? sa kvinnan
- Nej, eftersom alla skrivit om det har Hanna brutit förlovningen sa Eric
- Vad tråkigt. Vill du säga något mer om det? sa kvinnan
- Nej, men jag vill säga att om Hanna tittar på det här så vill jag säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta och vad än tidningarna skrivit så hoppas jag att få dig tillbaka sa Eric
- Du ska få sjunga också, varsågod sa kvinnan och Eric gick mot scenen
- Jag vill ge den här låten till Hanna, för jag älskar dig så mycket och allt i låten är vad jag känner för dig sa Eric
Hemma i tv-soffan
När Eric började sjunga break of dawn så forsade tårarna ner för mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle känna eller göra för jag älskar honom så mycket. Nicklas kramade om mig och jag fortsatte att gråta. Det värkte bara i hela min kropp.
- Kan du ta hand om Justin en stund? sa jag
- Självklart, men vart ska du? sa Nicklas
- Jag ska ta med mig Destiny till lekparken. Jag måste få tänka lite sa jag och reste mig från soffan
Jag gick och tog på mig mina mörka jeans och en vit tunn långärmad tröja. Sen tog jag på Destiny hennes kläder och satte henne sedan i vagnen för att sedan gå till lekparken. Jag hade så fruktansvärt ont i bröstet och det kändes som alla tittade på mig. När vi kom till lekparken så tittade dom andra mammorna och papporna extra mycket på mig. Ingentligen ville jag bara snäsa åt dom men brydde mig inte ett skit mer.
- Pappa sa Destiny och pekade mot lekparksingången
- Va? sa jag och vände mig om
- Pappa sa Destiny och log och jag såg Eric
Erics Perspektiv
Jag tittade mot Hanna och Destiny. Det värkte i bröstet och tårarna började rinna igen. Jag gick närmare dom och när jag hörde Destiny säga pappa till mig så log jag mot henne. Men precis när jag kom till dom så lyfte Hanna upp Destiny och satte henne i vagnen och gick med snabba steg därifrån. Jag sprang efter henne och även fast Hanna var snabb så hann jag ikapp henne och tog tag i hennes tröjärm.
- Hanna, stanna. Du kan inte bara sticka sa jag
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss......
Detta är kapitel 46 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Och att det blev lite kortare men jag kan lova att kapitel 47 som kommer imorgon(tisdag) kommer bli längre. Och då får ni bla. veta Om Eric kan övertyga Hanna om sin kärlek? Är det verkligen slut på riktigt? Vad händer med den nya lägenheten? Och kommer dom någonsin bli förlovade igen? Och vad är det ingentligen som Nicklas planerar för Eric och Hanna? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 47 som kommer imorgon (tisdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 45
- Nej, varför skulle hon vara här? sa jag förvånat
- Hon har dragit från lägenheten. Jag trodde hon var här sa Jonte och såg ledsamt på mig
- Va? Vad menar du med att hon har dragit från lägenheten? sa jag chockat
- Hon har lämnat mig.....
Hannas Perspektiv
- Lämnat dig?! Varför då? sa jag
- Hon sa att hon bara var tillsammans med mig för att hon var gravid sa Jonte
- Jag sa det till henne. Det syntes på henne, men jag trodde inte hon skulle lämna dig sa jag
- Inte jag heller, det sista hon sa var att hon skulle gå till den hon ingentligen var kär i sa Jonte
- Då kom du hit? sa jag chockat
- Ja, jag tänkte att hon ville prata med dig om det, som att du kanske vet vem det är sa Jonte
- Åh, nej nej nej! Eric! Jag måste gå. Har du bil? sa jag
- Ja, den står här nere. Okej stanna här en sekund sa jag och skyndade mig in för att hämta Justina bilbarnstol
- Vart ska du? sa Jonte
- Kan du köra mig till köpcentret? sa jag
- Nu? sa Jonte
- Ja, jag vet vart Issa är sa jag och vi skyndade oss sedan ner till Jontes bil.
Hur korkad är jag egentligen? Det är klart att Issa är hos Eric nu. Eric hade en spelning och signering så varför skulle hon missa den chansen. Jag hoppas jag inte kommer försent.
Samtidigt i gallerian - Erics Perspektiv
- Nu har jag en fråga, HUR LÅTER STOCKHOLM? sa jag och publiken skrek
Jag körde sedan den sista låten som är "Miss Unknown". Det blev jätte bra och nu skulle vi ha en signering. När jag hade signerat till flera stycken så kom det en gravid tjej fram och när jag tittade upp mot tjejen så fick jag en chock.
- Hej Eric. Ska du inte skriva till mig? sa Issa
- Självklart, varför kom du hit? sa jag
- Ville träffa dig och berätta att du ska bli pappa sa Issa
- Ursäkta? sa jag och såg förvånat på Issa
- Ja. Du ska bli pappa till vårt barn här inne sa Issa och log medans hon la sina händer mot sin mage
- Du är galen, gå härifrån nu innan jag säger till vakten sa jag
- Sluta nu Eric. Tror du mig inte? Vi kan göra ett faderskapstest om du vill sa Issa
- VAKTER! Kan ni ta bort henne? sa jag och en säkerhetsvakt kom fram till oss
Samtidigt i folkmassan - Hannas Perspektiv
- Ser du henne? sa jag och höll i babyskyddet med Justin i
- Där! sa Jonte och pekade mot scenen
- Kan du hålla Justin en sekund? sa jag och gav Jonte babyskyddet
- ERIC!!! ropade jag och Eric såg mot mig och Issa vände sig om
Jag sprang upp mot scenen och vakten ställde sig framför mig och hindrade mig från att komma fram mot Eric.
- Hon är min fästmö. Släpp fram henne sa Eric
- Hon försöker ta dig igen sa jag och Eric kramade om mig
- Ja, hon har försökt. Hon påstår att jag är barnets far sa Eric och såg på mig
- Du är ju inte klok! Din riktiga pojkvän och pappan till ditt barn är där nere sa jag och nickade mot Jonte
- Hur visste du att jag var här? sa Issa och drog åt sig armen från vakten
- Man behöver inte vara tankeläsare för att förstå att du skulle hit för att försöka ta Eric igen sa jag
- Vad håller du på med ingentligen?! sa Jonte och såg på Issa och gav mig Justin
- Kan ni ta bort dom här två? sa Eric och såg på vakten
- Självklart sa vakten och tog med sig Jonte och Issa ner från scenen
- Nu hoppas jag verkligen att vi slipper se henne igen sa Eric och log mot mig
- Förlåt, jag skulle aldrig ha litat på henne sa jag
- Det är inte ditt fel, men efter allt som varit den senaste tiden så undrar jag ifall du vill följa med till Göteborg? sa Eric
- Bara du och jag? sa jag och höll hårt i babyskyddet
- Ja, jag ska vara med på Lotta på Liseberg men sen kan vi vara där i några dagar till och bara vara du och jag sa Eric
- Jag åker mer än gärna med dig till Göteborg sa jag och vi gav varandra en sista kyss
Jag gick sedan mot bussen men när jag kom ut från köpcentret kände jag hur någon knuffade till mig på ryggen. Jag vände mig sedan om och såg på Issa. Jag ställde ner babyskyddet med Justin i och fortsatte att titta på Issa.
- Ville du mig något? sa jag
- Varför måste du alltid förstöra för mig? sa Issa
- Det är du själv som förstört för dig själv. Jag är ledsen att jag gick på ditt snack igen sa jag
- Jag antar att våra vägar skiljs åt här sa Issa
- Ja, hör ALDRIG av dig till mig eller Eric. Kan du lova mig det?! sa jag argt
- Jag lovar att hålla mig borta från er. sa Issa och gick sin väg
Jag tog sedan upp babyskyddet med Justin i sov fortfarande sov och gick mot bussen. Jag var på ett sätt glad att jag fått se den verkliga Issa en gång för alla. Men samtidigt hoppas jag att hon kan lösa allt med Jonte. Även om jag förlorat min barndomsvän så finns det nya vänner. Hoppas jag iallafall.
2 dagar senare - Eric och Hanna kommer till Göteborg - Erics Perspektiv
Hannas mamma och pappa tog hand om barnen i ett par dagar medans vi var i Göteborg. Hanna och jag var på liseberg och jag hade soundcheck medans Hanna satt och tittade på mig. Vi skulle vara här hela dagen men det var bara mysigt.
- Sådär Eric, då kan du ta resten av dagen fri och så ses vi kl 20.00 sa studiomannen
- Tack vi ses senare sa jag och gick ner till Hanna
Jag gick fram till henne och gav henne en passionerad kyss. Sen gick vi till en resturang för att käka lite. Det var skönt att bara vara jag och Hanna och ingen annan. Sen när vi hade ätit klart så gick vi runt en stund på Liseberg.
- Du kommer få vara med om en överraskning ikväll sa jag och la mina armar runt Hannas midja
- Vadå för överraskning? sa Hanna och log mot mig
- Det kan jag inte säga för då blir det ingen överraskning och jag pussade lite lätt på Hannas hals
- Joo, säg sa Hanna och skrattade
- Hahaha, nej, det går inte, du får vänta några timmar till sa jag och gav Hanna en passionerad kyss
Några timmar senare.....
- Den här låten vill jag tillägna den vackraste tjejen i världen, Hanna Laklie, snart Saade sa jag och log
Sen började dom spela "Marching". Det gick mycket bra och publiken var fantastisk. Jag log stort mot Hanna som log mot mig.
- En stor applå för Eric Saade! sa Lotta och alla applåderade
- Tack! Tack! sa jag och skrattade
- Fantastisk låt. Men du har ju inte kommit hit bara för att sjunga din låt? sa Lotta
- Ja, jag ska sjunga en allsång med er här sa jag
- Va roligt! Vilken låt har du valt? sa Lotta
- När vi två blir en sa jag och log stort
- Då sjunger vi När vi två blir en sa Lotta och bandet började spela musiken
Jag gick ner och folk sjöng med. Men när det började närma sig refrängen så sprang jag fram till Hanna och tog hennes hand för att sedan dra med mig henne. Jag ställde mig i mitt gången och ställde Hanna framför mig.
- Jag vill känna din kropp i mot min, höra pulsen slå sjöng jag och drog Hanna nära mig och hon skrattade
- Din mun tätt i mot min, hjärtat snabbar på sjöng jag och kysste Hanna
- Du ser på mig och jag ser på dig och jag säger ja ja jag vill ha dig, jag vill känna din kropp i mot min när vi två blir en sjöng jag och gav Hanna sedan en sista kyss och hon gick sedan tillbaka till sin plats
Jag sjöng sedan vidare men jag sprang mot slutet fram mot Hanna igen och satte mig i hennes knä och hon skrattade massor åt mig och när låten var slut kysste jag henne passionerat och sen log jag stort mot henne.
- Älskar dig mest viskade jag i Hannas öra innan jag sprang upp mot scenen
När jag såg på Hanna så var hon generad men jag hoppas hon gillade det. Jag ville visa alla hur mycket hon betyder för mig. Och jag hoppas hon ska tycka om det. Även fast det syntes att hon försökte gömma sig lite så hoppas jag att hon gillade det ändå.
Senare på hotellet - Eric och Hanna hoppar i bubbelpoolen - Hannas Perspektiv
- Fattar du vad chockad jag blev när du gjorde sådär? sa jag till Eric
- Mmm...det var därför du inte fick vea något innan sa Eric och skrattade
- Taskig du är sa jag och skvätte vatten på honom
- Taskig? Jag? Nej, du måste mista mig med min tvilling sa Eric och skrattade
- Jaha, din onda enäggstvilling eller? sa jag och skrattade
- Precis, men han tycker inte lika mycket om dig som jag gör sa Eric och kom närmare mig
- Och hur mycket gillar du mig då? sa jag och satte mig sedan gränsle över Eric
- Såhär mycket sa Eric och la sina händer mot min rygg och kysste mig passionerat
Vi fortsatte att kyssas passionerat och Eric lyfte upp mig mot sig och gick ut mot mitten av bubbelpoolen för att sedan lägga mina ben runt hans höfter. Han kysste min hals hett och passionerat och jag lekte med hans hår.
- Ursäkta, men det ni gör nu får ni göra privat sa en kvinna och såg på mig och Eric
- Tack för hjälpen sa Eric och jag skrattade som en galning
- Vi ska borde gå upp till rummet sa jag och log
- Mer än gärna sa Eric och vi skyndade oss upp ur bubbelpoolen
Vi tog varsin handduk och skyndade oss sedan upp till vårat hotellrum. När vi kom upp hoppade jag upp mot Erics höfter och han tog tag i mig för att sedan ta med mig till sängen. Han drog upp bikinibandet på bh:n och sedan kysste han min hals. Jag la mina händer mot hans rygg och han drog upp mig mot honom och vi satt upp mot varandra.
- Jag vill känna din kropp i mot min sa Eric och log
- Känna din puls i mot min sa jag och sen kysste Eric mig passionerat
Vi hjälptes sedan åt att ta av varandra våra blöta badkläder och hade sedan sex. Den här gången var vi extra noga med skydd eftersom två barn räckte för oss. Vi stönade och hade det hur underbart som helst.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss underkläder och vi låg och myste en stund tillsammans. Jag tänkte på det som hanna sagt om att hon blev chockad för det jag gjorde på Liseberg. Hon hade varit som vanligt hela tiden tills nu. Hon låg bara med armen på min mage och tittade rakt fram. Jag förstår inte vad som hade hänt. Jag smekte hennes rygg och pussade hennes panna.
- Är det något som är fel? sa jag och såg på Hanna
- Nej, jag är nog lite trött bara sa Hanna och log stort mot mig
- Är det säkert? sa jag
- Ja, jag vill bara sova lite sa Hanna
- Okej, jag älskar dig mest sa jag
- Jag älskar dig mer sa Hanna och kurade ihop sig vid mig
Jag släckte sedan lampan och Hanna somnade direkt. Men jag låg och tänkte på Hanna. Hon hade varit så frånvarande ända sedan den där grejen med Issa hände. Hon hade döljt det bra men det märktes ändå ibland att hon var ledsen. Jag ville inte ta upp det ifall jag bara inbillade mig. Eller tänk om det är något annat? Det här med att det stått om vårat giftemål och sånt, tänk om det är därför? Som att det är för mycket för henne? Nej, jag måste sluta tänka sådär. Jag la mig till rätta bredvid Hanna och somnade till slut.
Nästa morgon - Eric vaknar - Erics Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg att Hanna satt upp. Jag satte mig upp mot henne och gav henne en puss på axeln. Hanna log mot mig och gav mig sedan en kyss.
- Eric, jag måste säga en sak sa Hanna
- Vadå? sa jag och kysste hennes axel
- Jag orkar inte med allt bröllopshysteri just nu sa Hanna
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Hanna
- Jag vill bryta förlovningen......
Detta är kapitel 45 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 46 som kommer imorgon(måndag) får ni bla. veta Varför Hanna vill skjuta upp bröllopet? Gör Hanna slut med Eric föralltid nu? Vart har Hanna försvunnit? Vad säger Eric i sitt framträdande till Hanna? Och kommer det över huvud taget bli något bröllop mellan Eric och Hanna? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 46 som kommer imorgon (Måndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Fakta om vinnarnovellen - More Than this
Hej alla fantastiska, underbara och bästa läsarna som finns !
Nu är det bara 5 kapitel kvar av Miss Unknown och på lördag kommer första kapitlet av vinnarnovellen More Than This. Förra året hade jag en tävling där vinnaren fick en novell här på bloggen. Vinnaren fick även bestämma handling, ha med sitt namn(eller ett påhittat namn) och även titeln.
Vinnaren blev efter ett svårt val Moa och hon valde titeln More Than this. OCh här kommer jag skriva lite fakta om novellen och hoppas ni ska tycka om den :)
Huvudpersonen: Moa Svensson (efternamnet är påhittat).
Moa är en 17 årig tjej som bor utanför Stockholm med sin mamma, pappa och stora systern som har flyttat hemifrån. Moa är en ganska blyg tjej i början men när man lär känna henne så är hon en väldigt snäll och rolig tjej. Moa går sista året på gymnsiet och hon står sin syster nära. Men en dag när Moa går på en konsert så vänds hela hennes värld upp och ner. Men vad som händer får ni inte veta förens på lördag :)
Hoppas ni ska tycka om det och första kapitlet kommer på lördag :)
Kramar från Natalie
Vill ni ha ännu en novell efter vinnarnovellen?
Hej alla underbara, fantastiska och bästaste läsarna!
Nu är Miss Unknown snart slut och då kommer nästa novell som är vinnarnovellen av tävlingen. Lite info om den kommer snart :) Men jag undrar om ni vill ha en till novell efter vinnarnovellen.
Novellen efter vinnarnovellen kommer upp i början av April. Men det vore bra för mig att veta om ni vill ha en till efter vinnarnovellen nu så jag vet hur jag ska kunna skriva den isåfall sista novellen på bloggen :)
Ni kan skriva ett Ja till en till novell efter vinnarnovellen eller ett Nej för att inte ha en till novell. Ni kommer ha till den 1 februari på er att rösta :)
Valet är ert :)
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 44
- Eric, du måste följa med oss sa säkerhetsvakten
- Vad menar du? sa jag och la ner handen med micken i
- Din flickvän har fått värkar. Hennes vatten har gått sa säkerhetsvakten........
Erics Perspektiv
Jag sprang ner bakom scenen och han som hade hand om spelningen fick förklara vad som hänt. Hanna låg på golvet medans Tomas höll i Destiny.
- Vad är det som händer? sa jag och såg på både Hanna och Tomas
- Mitt vatten har gått och jag har haft små värkar sa Hanna och försökte ställa sig upp
- Ambulansen är på väg. Dom kommer snart sa Tomas
- Okej. Men vem ska ta hand om Destiny? sa jag
- Jag följer med er till sjukhuset och tar hand om Destiny när Hanna behöver dig sa Tomas
- Tack, hur går det gumman? sa jag och höll i Hannas hand
- Det gör såå fruktansvärt ont sa Hanna
- Såja, allting kommer gå bra sa jag och såg mot Tomas
Ambulansen kom 5 minuter senare och Hanna åkte ensam med dom medans jag åkte med Tomas och Destiny. Jag hade Hannas förlossningsväska med mig i bilen och Tomas körde det fortaste han kunde till sjukhuset. Jag var så rädd att någonting skulle gå fel. Han kommer ju 2 veckor för tidigt. Men när vi sedan kom fram lyfte jag ur Destiny och tog med henne i min famn upp till förlossningsavdelningen på Oslo sjukhus.
- Min flickvän Hanna Laklie ska föda. Vet ni vilket rum? sa jag
- Ja, hun er i rom 5, men de gjør henne akkurat nå, så hvis du sitter her og venter, så jordmor og si når du kommer til å gå inn i sa kvinnan som betyder hon är i rum 5 men dom håller på med henne just nu så om du sätter dig här och väntar så kommer barnmorskan och säger när du får gå in
- Men jag är pappan sa jag
- Jeg forstår det, men siden hun kom i med ambulanse, må de sjekke henne.Det vil gå bra, men sitte ned og vente så lenge som betyder Jag förstår det men eftersom hon kom in med ambulans måste dom kolla henne. Det kommer gå bra men sätt dig ner och vänta så länge
- Okej, tack ändå sa jag och gick för att sätta mig på soffan
Destiny sov i min famn och Tomas satt bredvid mig. Jag var otroligt nervös. Jag ville inget hellre än att springa in till Hanna just nu. Men vi fick vänta i nästan 20 minuter innan barnmorskan kom ut.
- Hei Eric. Mitt navn er Birgitte og jeg er s jordmor sa Birgitte som betyder Hej Eric. Mitt namn är Birgitte och jag är er barnmorska sa Birgitte
- Hej, hur mår Hanna? sa jag och Tomas tog Destiny
- Begge føler bra. Hon har ikke startet helt ennå, men vi har sett at barnet blir litt stresset når hun får hodepine og det fortsetter, må vi gjøre en keisersnitt sa Birgitte som betyder Båda mår bra. Hon har inte kommit igång helt ännu men vi har sett att barnet blir lite stressat när hon får värkar och fortsätter det så måste vi göra ett kejsarsnitt
- När vet ni det? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Vi fortsetter å holde styr, men du får gå inn til henne nå sa Birgitte som betyder Vi fortsätter att hålla koll men du får gärna gå in till henne nu
- Tack, tar du hand om Destiny? sa jag och såg på Tomas
- Självklart, Lycka till nu! sa Tomas och log mot mig
Jag gick in till Hanna som låg med sjukhuskläder och ett CTG bälte runt magen. Jag gick fram till henne och la min hand mot hennes panna. Hon vände sitt huvud mot mig och log lite försiktigt.
- Hej, har Birgitte pratat med dig? sa Hanna
- Ja, men det kommer gå bra. Justin är en liten kämpe sa jag
- Jag hoppas det. Jag är bara rädd just nu sa Hanna och en tår rann ner från hennes kind
- Det ska du vara, jag finns här hela tiden. Destiny är där ute med Tomas sa jag och gav henne en puss på pannan
- Är hon? Jag saknar henne just nu. sa Hanna och skrattade lite
- Hon saknar sin mamma med. Hon frågade efter dig sa jag och log
- Vad sa du då? sa Hanna och log
- Att du kommer snart sa jag och gav Hanna en kyss till
Jag satt bredvid Hanna i flera timmar och hon hade det jätte jobbigt. Jag såg på henne hur rädd hon var. Jag såg på Birgitte att något var fel och när hon kom fram till oss så förstod jag vad hon skulle säga.
- Det er sånn hver gang du får en reell smerte Hanna blir barnet stresset sa Birgitte som betyder Det är såhär att varje gång som du får en riktig värk Hanna så blir barnet stressat
- Vad betyder det? sa jag och såg på Hanna och sen Birgitte
- Hvis ikke, ender barnet opp med å bli stresset så det kan være et kutt sa Birgitte som betyder Om inte barnet slutar att bli stressat så kan det bli ett snitt
- När vet ni om det blir det? sa Hanna och såg trött mot Birgitte
- Vi fortsetter å holde sjekk på barnet hjertelyd sa Birgitte som betyder Vi fortsätter att hålla kolla på barnets hjärtljud
- Men kan ni inte säga när ni vet? sa jag och höll hårt i Hannas hand
- Jeg kommer i ca 20 minutter i. Da vil jeg ha et svar for deg sa Birgitte som betyder Jag kommer in om 20 minuter igen. Då ska jag ha ett besked åt er
- Okej sa Hanna och blundade
- Hvis det er noe som du trykker på knappen sa Birgitte som betyder Om det är något så trycker ni på knappen
- Det ska vi. Jag smekte försiktigt Hannas panna och hon låg och sov.
Jag satt hos henne hela tiden men ibland gick jag ut för att titta till Destiny men hon hade det väldigt roligt med Tomas. Det var inte direkt planerat att vi skule föda Justin i Norge men nu blev det såhär. Jag satt nu hos Hanna och hon började skaka och hon hade gåshud.
- Jag mår inte bra...jag fryser sa Hanna och såg på mig
- Du är alldeles varm, jag hämtar Birgitte sa jag och skyndade mig sedan ut till henne
Jag berättade att Hanna var varm och att hon berättat att hon frös. Birgitte skyndade sig sedan in till Hanna och jag ställde mig vid hennes sängsida. Dom tog tempen på Hanna och det visade sig att hon hade hög feber och dom ville nu få ut Justin så fort som möjligt.
9 timmar senare - Justin har precis kommit - Hannas Perspektiv
Justin låg just nu i Erics famn, Dom ville inte att jag skulle hålla honom just nu eftersom min feber fortfarande var hög. Och skulle det vara så att jag hade någon sjukdom så ville dom helt enkelt inte att jag skulle smitta honom. Men han var så söt. Han såg ut som Eric. Han hade lite mörkt brunt hår och såg ut som Eric fast en liten Eric kopia helt enkelt.
- Han är helt fantastisk sa Eric och log mot mig
- Ja, han är otroligt lik dig, som en liten kopia sa jag och skrattade
- Du var otroligt duktig, även fast du hade feber så klarade du det sa Eric
- Det känns konstigt för jag minns knappt ingenting av det sa jag
- Gör du inte? sa Eric och såg med orolig blick på mig
- Nej. Jag antar att jag var lite borta då sa jag och skrattade
- Men jag är iallafall hur stolt som helst över dig sa Eric
- Och jag över dig eftersom du stöttade mig till tusen sa jag och Eric kom fram och gav mig en kyss
KNACK KNACK KNACK
- Det finns en liten tjej som vill komma till mamma sa Tomas och kom in med Destiny
- Hej gumman, kom sa jag till Destiny som sprang fram till mig och jag lyfte försiktigt upp henne
- Är det här Justin? sa Tomas och gick till Eric
- Ja, det här är Justin sa Eric och log stolt
- Han är väldigt lik dig, Har du sett din lillebror Destiny? sa Eric och log stort
Jag släppte försiktigt ner Destiny och hon gick fram till Eric och Justin för att titta på Justin. Hon var lite tveksam först men när jag sa att det var hennes lillebror så log hon och sa bebis. Hon gav honom en liten puss på pannan och dom var så söta tillsammans. Min fina fina familj.
2 månader senare - Hanna är ensam hemma - Hannas Perspektiv
Jag och Eric hade kommit hem för två månader sen. Det hade varit ganska jobbigt ända sedan Justin föddes. Det visade sig nämligen att efter 1 dag på BB att jag fått en kraftig influensa. Så jag hade varit sjuk i nästan 1 månad och Eric hade fått tagit hand om både Destiny och Justin men det hade gått bra ändå. Nu var jag iallafall frisk men idag skulle vi gå och titta på en ny lägenhet eftersom våran lägenhet var för liten. Jamie låg i sitt babygym just nu och Destiny var på dagis.
- Hej älskling! Mår du bättre idag? sa Eric när han kom in genom dörren
- Ja, lite ont i halsen fortfarande men det är helt klart mycket bättre sa jag och vi gav varandra en kyss
- Ska vi gå? sa Eric och tog min hand
- Absolut sa jag och reste mig från soffan
Jag tog upp Justin i famnen och satte honom sedan i bärselen. Lägenheten vi skulle gå och titta på låg i samma kvarter som den vi hade nu så det var bara en liten promenad dit. Vi tog sedan på oss våra skor och gick till lägenheten. När vi kom dit fick vi lite papper av mäklaren och sen gick vi runt och tittade på den.
- Den här skulle vara helt perfekt för oss sa Eric
- Ja, men vi har inte råd, jag har inte änns något jobb än sa jag
- Vad sägs om att jag betalar nu så får du betala första hyran? sa Eric och log mot mig
- Försöker du förhandla med mig? sa jag och skrattade
- Ja, och hade inte Justin varit här hade jag gett dig en het hollywood kyss sa Eric och skrattade
- Hahaha, okej du har övertalat mig men jag betalar dom två första hyrorna isåfall sa jag
- Det låter som en plan. Jag skriver upp oss sa Eric och gick för att skriva upp vårat namn på listan
- Sådär. Älskling, jag har ett jobb jag måste åka på, klarar du dig hem? sa Eric
- Det är klart jag gör. Oroa dig inte för mig sa jag och log
- Okej, jag hämtar Destiny sen också, jag älskar dig mest sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Jag älskar dig mer sa jag och log
- Pappa älskar dig med gubben sa Eric och gav Justin en puss på huvudet innan han gick
När jag gick hemåt så märkte jag att Justin hade somnat i bärselen. Jag bestämde mig då för att gå lite saktare för att han inte skulle vakna. Det tog mig ungefär 20 minuter att komma hem och när jag kommit upp till lägenheten och skulle precis öppna dörren när jag hörde hur någon sa mitt namn.
- Hej Hanna sa Jonte
- Shit vad du skräms. Vad gör du här? sa jag chockat
- Är Issa här? sa Jonte och ställde sig upp i trappan
- Nej, varför skulle hon vara här? sa jag förvånat
- Hon har dragit från lägenheten. Jag trodde hon var här sa Jonte och såg ledsamt på mig
- Va? Vad menar du med att hon har dragit från lägenheten? sa jag chockat
- Hon har lämnat mig.....
Detta är kapitel 44 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 45 som kommer imorgon(Söndag) får ni bla. veta Varför Issa har lämnat Jonte? Vad händer i Göteborg? Vad gör Eric under sitt framträdande i Lotta på Liseberg? Kommer Hanna och Eric klara av allt med två barn? Varför vill Hanna skjuta upp bröllopet? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 45 som kommer imorgon (Söndag). Nu är det bara 5 kapitel kvar av Miss Unknown efter imorgon :) Och jag hoppas ni ska gilla vinnarnovellen också :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 43
- Mer än gärna sa Hanna och såg på mig som nickade
- Ja, då ska vi se. Är ni beredda? sa Rita
- Mer än redo sa jag och log
- Det är en liten...........
Hannas Perspektiv
- Det blir en liten pojke sa Rita
- En pojke? Du hade rätt sa jag och såg mot Eric
- Vår lilla Justin sa Eric och pussade min panna
- Ja, och allting ser jätte bra ut. Ville ni ha en bild med er? sa Rita
- Ja gärna sa Eric och tog fram pengarna
- Då ska vi se om vi kan få en fin bild. Där tror jag sa Rita
- Ja, då var vi klara för idag. Men om du känner att någonting är fel så ringer du sa Rita
- Självklart sa jag och torkade bort gelén på magen
- Det är ert andra barn eller hur? sa Rita och kollade i journalen
- Precis. Vi har en dotter på 14 månader just nu sa Eric
- Jaha, ja dom kan reagera på sin nya familjemedlem men det kommer säkert gå bra sa Rita
- Ja, hon säger babba till magen så hon är jätte söt sa jag och skrattade när jag tänkte på Destiny
- Ja, men då ses vi vid förlossningen om inget inträffar innan sa Rita och log
- Ja, tack för hjälpen sa vi båda och gick sedan ut till bilen
Vi hoppade in och vi satt kvar en liten stund och tittade på Justin. Det kändes lika overkligt den här gången också. Jag la handen mot min mage och Eric log stort mot mig. Vi gav varandra en kyss innan vi åkte till dagiset för att hämta Destiny. Eftersom Destiny blivit 14 månader har hon fått gå upp en avdelning på sitt dagis och hon träffar andra barn i sin ålder nu vilket är roligt.
- Jo, jag tänkte fråga dig en sak sa Eric medans han körde mot dagiset
- Vadå? Ska du fria en gång till? sa jag och skrattade
- Haha, nej inte direkt. Men om 4 månader ska jag till Norge och jag undrar om du och Destiny vill följa med? sa Eric
- Men är det innan mitt BF(beräknad förlossning)? sa jag
- Ja, det är 2 veckor innan sa Eric
- Okej, varför inte. Vad ska du göra där ingentligen? sa jag
- Vi ska ha en liten spelning. Typ 3-5 låtar sa Eric
- Det kommer bli fantastiskt sa jag och gav Eric en snabb kyss innan han parkerade bilen
Vi gick sedan in och hämtade Destiny. Hon blev jätte glad när vi kom och jag orkade inte ha henne i famnen just nu så Eric lyfte upp henne. Dom berättade att det hade gått bra men att Destiny varit lite snorig men annars hade allting gått bra. Vi satte på henne ytterkläderna och sen gick vi ut till bilen. Eric spände fast Destiny och sen åkte vi.
- Kan du släppa av mig hos Issa? sa jag
- Ja, men varför ska du dit? sa Eric och körde mot Issas lägenhet
- Jag måste prata med henne. Och den där Jonathan sa jag
- Okej. Men lova att du är försiktig sa Eric och svängde in på Issas gata
- Försiktig för vadå? sa jag och skrattade
- Jonathan och sånt sa Eric
- Är du svartsjuk? sa jag och log
- Nej...nej alltså lite kanske sa Eric tillslut
- Jag känner inte Jonathan och jag är faktiskt förlovad med dig sa jag och skrattade
- Okej då, ska jag hämta dig sen? sa Eric
- Jag kan ta bussen sen sa jag
- Okej, jag älskar dig sa Eric
- Älskar dig mer sa jag och gav honom en kyss för att sedan hoppa ur bilen
Jag såg Eric köra i väg och jag gick upp till Issas och Jonathans lägenhet. Jag ringde på dörren och Jonathan öppnade och log stort mot mig.
- Hanna? Hej. va roligt att se dig sa Jonathan
- Hej. Jag kom för att träffa Issa, är hon hemma? sa jag
- ISSA! Det är Hanna ropade Jonathan
- Kan jag komma in? sa jag och såg förvånat på Jonte
- Självklart sa Jonte och jag gick in. Jag tog av mig skorna och gick sedan in till sovrummet där Issa var.
- Hej gumman. Jag visste inte att du skulle komma sa Issa
- Det var inte planerat. Jag har varit på ultraljud med Eric. Men jag fattar fortfarande inte att du är gravid sa jag
- Det var inte direkt något vi planerade. Men jag tycker om Jonte sa Issa
- Älskar du honom? sa jag och såg allvarligt på Issa medans jag satte mig på sängkanten
- Jag tror det sa Issa
- Tror? Du ska ju ha barn med honom, antingen så älskar du honom eller så är ni bara tillsammans för barnets skull sa jag
- Jag älskar honom. Han är väldigt speciell för mig sa Issa
- Du kan inte lura mig. Förstör inte ditt liv en gång till bara för att det ser bra ut sa jag
- Jag älskar honom faktiskt och du får tro vad du vill sa Issa irriterat
- Okej, om det är så du vill ha det sa jag och reste mig upp från sängen
Jag gick sedan ut till hallen och tog på mig skorna och min jacka för att sedan gå ut därifrån. Jag gick sedan mot bussen för att åka hem. Hur kan Issa fortsätta att leva i sin fantasivärld? Om hon inte älskar honom så ska hon inte bara vara tillsammans med för att det känns tryggt. Jag orkade inte bråka med Issa just nu så det var därför jag gick. Nu väntade bara bussresan hem.
Senare hemma i lägenheten - Erics Perspektiv
Hanna hade varit borta i några timmar nu. Destiny sov för natten och jag hade ätit middag. Just nu satt jag framför tv:n och sofftade. Jag hörde sedan hur ytterdörren öppnades och Hanna kom in till vardagsrummet. Hon la sig sedan ner bredvid mig i soffan.
- Jag vill aldrig mer se henne sa Hanna och jag lekte med hennes hår
- Vad hände ingentligen? sa jag
- Hon är inte kär i Jonte, hon är bara tillsammans med honom för att hon är gravid sa Hanna
- Sa hon det? sa jag
- Nej, men hon tvekade och jag ser på henne att hon är kär i honom på det sättet sa Hanna
- På vilket sätt? sa jag och såg på Hanna
- Det lyser inte kärlek i hennes ögon när hon ser på honom sa Hanna
- Då förstår jag. Vill du ha godis? sa jag och tog en lakritsbit
- Gärna sa Hanna och log
- Gapa sa jag och förde godisen mot Hannas mun men sen tog jag den istället
- Taskig du är sa Hanna och skrattade
- Okej här då sa jag och gav henne en godis medans jag skrattade
- Jo, jag glömde att berätta det men jag beställde barnvagnen sa jag och log
- Har du? sa Hanna och log stort
- Japp, en Bugaboo Donkey duo. Den kommer om 1 vecka sa jag
- Kanon, vet du om att du är världens bästa fästman? sa Hanna
- Vet du om att du är världens bästa, underbaraste och vackraste fästmö? sa jag och log flörtigt
- Jag älskar dig av hela mitt hjärta sa Hanna och kom närmare mig
- Och jag älskar dig en miljon gånger mer sa jag och gav henne en passionerad kyss
Vi satt kvar en stund i soffan och bara kelade medans vi såg på tv. Jag var så glad att jag hade min familj. Destiny, Hanna och snart Justin. Jag tittade mot Hanna och gav henne en passionerad kyss. Jag hoppas att det ska gå bra i Norge eftersom Hanna är i vecka 38 då men jag får hålla tummarna för att det ska gå så bra som möjligt i Norge.
Vi reste oss sedan från soffan och gick in till badrummet för att göra oss klara för att gå och lägga oss. Vi gick sedan in och Hanna la sig på sidan och jag kröp nära henne men jag kunde inte få runt armen om hennes midja just nu men vi sov ändå så tätt som det gick.Jag släckte sedan lampan och vi gav varandra en sista kyss innan vi somnade.
4 månader senare - Eric förbereder sig för att gå upp på scenen - Hannas Perspektiv
Nu var det bara 2 veckor kvar tills Justin skulle komma. Eric hade tvingat mig att ta med mig förlossningsväskan ifall det skulle hända något i Norge. Jag och Destiny stod bakom scenen medans Erics förberdde sig för att gå upp på scen. Jag hade haft lite för värkar i morse men jag hade inte sagt något till Eric eftersom jag inte ville oroa honom. Destiny satt just nu i mitt knä så gott det gick och tittade på Eric.
- Lycka till nu snygging! sa jag och gav Eric en sista kyss
- Ska du önska pappa lycka till? sa Eric och gav Destiny en puss och hon log
- Hej då hej då sa Destiny och vinkade till Eric när han gick upp mot scenen
- Hej då gumman sa Eric och skrattade
Eric gick sedan upp på scenen och jag stod kvar tillsammans med Destiny och Tomas. Det var flera andra där också som jag inte kände igen men bara att få se Eric uppträda igen gjorde att jag mindes när jag såg honom själv för första gången. När han tog upp mig på scenen, jag tror att jag blev lite små kär redan där, även om jag inte ville erkänna det så blev jag nog det.
- Aaaj....sa jag och tog mig på magen
- Vad är det Hanna? sa Tomas och tog Destiny i famnen
- Det gjorde ont i magen igen sa jag och kände hur det blev blött innanför mina byxor
- Åh herregud, ditt vatten har gått sa Tomas
- Aaaj....aaaaj sa jag igen och det kändes som att någon slog mig i magen och jag förstod att mina värkar börjat
- RING EN AMBULANS! skrek Tomas och jag la mig ner på marken för det gjorde så ont
Samtidigt på scenen - Erics Perspektiv
Jag stod och sjöng den tredje låten och hade det skit kul rent ut sagt när en säkerhetsvakt kom upp på scenen och jag förstod ingenting. Jag gick fram till honom och jag såg att han var allvarlig i blicken.
- Eric, du måste följa med oss sa säkerhetsvakten
- Vad menar du? sa jag och la ner handen med micken i
- Din flickvän har fått värkar. Hennes vatten har gått sa säkerhetsvakten.........
Detta är kapitel 43 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Det blev lite kortare och jag vet att det blev lite tråkigt men hoppas ni ska tycka om det iallafall :) Kapitel 44 som kommer imorgon(lördag) får ni bla. veta hur Hannas förlossning går? Vad är det för besked läkaren ger Eric? Vad händer när dom kommer hem till Sverige? Och varför söker Jonte upp Hanna? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 44 som kommer imorgon (lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 42
- Jo, det är såhär att jag älskar dig mest av allt och du är den ända som jag vill vara med. Och att vi ska bli fyra gör saken bara bättre. Du, Destiny och bebisen är dom ända jag vill vara med. Därför frågar jag dig. Vill du gifta dig med mig? sa Eric och ställde sig sedan på ett knä
- Ursäkta? sa jag och såg på Eric
- Hanna Laklie, vill du gifta dig med mig?.......
Erics Perspektiv
- Hanna Laklie, vill du gifta dig med mig? sa jag och tog fram ringarna
- JAAA det är klart jag vill gifta mig med dig sa Hanna och torkade sina tårar
- Åh vad jag älskar dig sa jag och tog hennes ansikte i mina händer och gav henne en passionerad kyss
- Jag älskar dig ännu mer sa Hanna och log stort
- Då ska vi se, nu kommer du bli fru Saade sa jag och skrattade medans jag tog på henne ringen
- Jag kan knappt vänta sa Hanna och tog på mig min ring
- Destiny, mamma och pappa ska gifta sig sa jag och tog upp Destiny i famnen
- Ja, ska du vara brudnäbb då? sa Hanna och tog Destinys hand och vi gav varandra sedan en kyss
- Jag älskar dig så mycket sa jag och log stort
- Och jag älskar dig mer. Det blir något att berätta för din mamma när hon kommer på middag ikväll sa Hanna
- Shit, det hade jag totalt glömt. Vad ska vi laga? sa jag och såg skräckslaget på Hanna
- Vad sägs om att vi åker ut och handlar lite tills farmor kommer? sa Hanna och log mot mig och Destiny som skrattade
- Jag har verkligen fått världens bästa fästmö sa jag och skrattade
- Haha, och jag världens bästa och glömskaste fästman sa Hanna och skrattade
- Hahaha. Jag? Glömsk? Nej, vad var det vi bestämde nu igen? sa jag och skrattade
- Du är knäpp. Vi ska åka och handla, vad sägs om att vi gör tapas? sa Hanna
- Perfekt men inga skaldjur för dig. Och inget vin för dig heller sa jag
- Ja, i värsta fall får jag fortsätta äta lakrits sa Hanna
- Ja, min egna lakrits freak sa jag och gav Hanna en kyss
- Det är ditt barn som kräver det sa Hanna och skrattade
- Ja, han är smart sa jag och log
- Han? Hur kan du vara så säker på att det är en han? Sa Hanna
- Känsla bara. Ska vi åka? sa jag
- Okej då sa Hanna och log
Vi gick sedan ut till hallen. Jag tog på Destiny sin höstjacka, en varmare mössa och ett par höstskor och sen tog jag på mig min skinnjacka och ett par sneakers. Hanna fick nästan inte igen jackan mer men hon var så söt med sin mage. Hon tog på sig sina skor och sen gick vi ner till bilen för att spänna fast Destiny och sen hoppade vi in i bilen och åkte mot köpcentret för att handla inför middagen.
Senare i butiken - Hannas Perspektiv
Jag satte Destiny i kundvagnen och vi gick sedan in för att handla. Det gick bra en liten stund men är Destiny skulle börja ta i massa saker och hon inte fick det så blev hon arg. Eric försökte trösta henne lite men hon blev bara mer arg.
- Jag kan ta henne sa jag och tog upp Destiny i famnen och då slutade hon gråta
- Ursäkta, det här kanske låter jätte konstigt men kan jag få ta en bild? sa en tjej till Eric
- Visst sa Eric och log. Dom tog sedan bilden och tjejen tittade på mig
- Ska ni ha barn igen? sa tjejen och tittade på min mage
- Ja, en liten Eric jr sa jag och skrattade
- Är det en kille? sa tjejen
- Vet inte, men jag tror det sa Eric och log
- Grattis iallafall, och Destiny är otroligt söt sa tjejen
- Visst är hon? sa jag och log mot Destiny
- Ja, men tack för bilden sa tjejen och gick sedan vidare
Jag satte sedan ner Destiny i kundvagnen igen och vi skyndade oss sedan att handla klart det sista. När vi sedan var klara så åkte vi hem och medans Eric började med maten så la jag ner Destiny i sin spjälsäng för att hon skulle få sova lite innan middagen.
- Ska jag hjälpa dig med något? sa jag och log
- Nej, gå du och vila lite, du och Eric Jr sa Eric och skrattade
- Haha, Okej då, jag och Eric Jr går och vilar sa jag och skrattade
Jag gick in och satte mig i vardagsrummet och kollade lite på tv medans Eric höll på med maten och Destiny låg och sov. Men någon som inte sov var den lilla i magen. Eftersom jag var gravid för andra gången så kände jag sparkarna mycket tydligare. Även fast det var mysigt så kändes det lite obehaligt också. Men det jag såg mest fram i mot ikväll var att äntligen få träffa Erics mamma. Vi hade aldrig träffats tidigare utan vi hade bara pratat via telefon så att få träffa henne kommer bli hur kul som helst.
Några timmar senare - Erics mamma Marlene kommer - Erics Perspektiv
Nu hade min mamma äntligen kommit hit och det var så kul att se henne igen. Vi hade inte setts på några månader så att få se henne igen var fantastiskt.
- Hej mamma! sa jag och kramade om henne
- Hej gubben! Hur mår ni? sa mamma
- Vi mår bra, det här Hanna som du inte hunnit träffa ännu sa jag och Hanna kom fram
- Hej Hanna. Vad roligt att äntligen få träffa dig sa mamma och gav Hanna en kram
- Detsamma. Och det här är Destiny sa Hanna och jag tog upp Destiny i famnen
- Hej gumman, gud vad söt hon är sa mamma och log mot Destiny
- Ja, visst är hon och vi väntar faktiskt vårt andra barn redan sa jag och la min hand mot Hannas mage
- Aaaaaa....dadada skrek Destiny när Eric rörde magen
- Såja, det är ingen fara gumman. Hon gillar inte när Eric eller någon annan rör magen sa Hanna
- Jag förstår. Men jag ska bli farmor till två? sa mamma och log mot mig
- Ja, faktiskt. Men vi har gjort lite mat så vad sägs om att vi går och äter? sa jag
- Mer än gärna, har du gjort maten Hanna? sa mamma och såg på Hanna
- Nej, jag fick inte hjälpa till så vi får se hur det smakar sa Hanna och skrattade
- Hahaha, ja vi kanske får beställa pizza sa mamma och skrattade
- Hahaha, roligt hörrni sa jag och skrattade
- Du har gjort ett underbart jobb med maten sa Hanna och gav mig sedan en kyss
Vi gick sedan in till köket och började äta middagen. Det var faktiskt väldigt gott och vi hade det jätte trevligt. Hanna och mamma verkade gilla varandra och det kändes så roligt. Destiny kunde vara lite avvaktnade mot nya människor men hon var väldigt öppen mot mamma. Hon hade träffat henne när hon var 8 månader så det kanske inte var så konstigt att hon var så gosig mot henne.
Några timmar senare.....
- Tack för en jätte trevlig kväll och det har varit så roligt att träffa dig Hanna sa mamma
- Detsamma. Jag hoppas vi ses snart igen sa Hanna
- Det gör vi säkert. Hej då gubben sa mamma och gav mig en kram
- Hej då. Tack för att du kom sa jag och log
- Jag kommer tillbaka så du slipper mig inte så lätt sa mamma
- Det hoppas jag inte heller sa jag och skrattade
- Tack åter igen sa mamma och tog sedan på sig skorna och sin jacka för att sedan gå ut genom dörren
Vi stod kvar en liten stund men sen gick vi och nattade Destiny. Hon somnade nästan direkt eftersom det varit mycket för henne idag. Jag och Hanna gick sedan in till badrummet för att göra oss i ordning för kvällen. Vi gick sedan in till sovrummet och Hanna kröp nära mig och la sin arm mot mitt bröst och jag smekte hennes rygg.
- Jag vet att du inte kommer tycka om det här men jag ska träffa Issa imorgon sa Hanna
- Varför då? sa jag
- För att hon hade något hon behövde prata med mig om sa Hanna
- Jag litar fortfarande inte på henne. Även om hon har varit tillsammans med den där killen i 4 månader men min magkänsla säger något annat sa jag
- Jag vet det men vi ska bara ta en fika och sen ska du och jag åka på ultraljud sa Hanna
- Just det, men har du tänkt på namn? sa jag och log
- Ja, om det är en liten kille Justin och om det är en tjej Tilda sa Hanna
- Jag gillar det, Justin är perfekt, Justin och Destiny sa jag
- Ska vi köra på dom namnen? sa Hanna
- Absolut, men ska jag hämta dig vid fiket? sa jag
- Ja, när ska vi vara där? sa Hanna
- Vid halv fyra, jag har lite jobb att göra innan men jag kan komma och hämta dig vid tre? sa jag
- Det blir kanon bra. Jag älskar dig mest av allt sa Hanna
- Och jag älskar dig mer sa jag och gav Hanna en passionerad kyss
Jag vände mig sedan försiktigt om och släckte sedan lampan. Jag gav Hanna en sista kyss innan vi somnade. Men jag vaknade till av att Hanna ryckte till lite. Hon tittade bara på mig och sa att det var bebisen så jag behövde inte vara orolig. Men sen somnade även jag, Hanna och bebisen.
Nästa dag - Hanna fikar med Issa - Hannas Perspektiv
Issa tittade stort på mig när jag kom in på fiket. Jag hade inte berättat för henne att jag var gravid igen så hon fick nog en liten chock när hon såg mig. Jag köpte en Loka smultron och satte mig sedan ner framför Issa.
- Shit, jag visste inte att du var gravid igen sa Issa
- Nej, vi har ju inte setts på ett tag, men är i femte månaden sa jag
- Åh va roligt. Vet du vad det blir ännu? sa Issa
- Nej, men Eric kommer och hämtar mig vid tre så då får vi förhoppningsvis veta sa jag
- Shit va roligt sa Issa och log stort
- Ja, men vad var det du ville prata om? sa jag och tog en klunk av vattnet
- Jag och Jonathan har flyttat ihop sa Issa och log stort
- Grattis! Det låter ju helt underbart sa jag
- Ja, men det finns en sak till sa Issa och såg ner i bordet
- Vadå? sa jag
- Jag är faktiskt också gravid i 3 månaden sa Issa
- VA?! skrek jag och såg mig sedan om och log sedan mot alla som såg på mig
- Ja, jag och Jonathan ska bli föräldrar också sa Issa
- Shit, jag är chockad. Men Grattis gumman! det låter ju fantastiskt roligt för er sa jag
- Så om du får en dotter så får jag varna min son sa Issa och skrattade
- Detsamma sa jag och skrattade
Vi satt och pratade om det i någon timme. Det kändes så konstigt att hon var gravid. Jag trodde inte Issa skulle bli gravid, hon har ju just träffat Jonathan men jag hoppas att det här ska hålla. Men jag kunde fortfarande inte få in i mitt huvud att hon skulle ha barn. Issa, det trodde jag verkligen inte.
Lite senare - Eric hämtar Hanna - Erics Perspektiv
Jag hade varit i studion, haft lite intervjuer och nu skulle jag på ultraljud med Hanna. Destiny var hos dagmamman. Jag såg fram i mot det här ultraljudet minst lika mycket som jag gjorde när vi väntade Destiny. Att få se bebisen var så häftigt. Jag körde förbi fiket och Hanna stod utanför. Hon hoppade sedan in i bilen och vi gav varandra en kyss innan vi åkte i väg mot MVC.
- Vet du, Issa är gravid i 3 månaden sa Hanna
- Va? Du skojar? Med vem då? sa jag chockat
- Jonathan, du vet killen i min klass sa Hanna och skrattade åt min reaktion
- Shit, hon var kanske inte riktigt den jag trodde skulle få barn nu sa jag
- Inte jag heller. Men jag hoppas hon ska klara det här sa Hanna
- Mm...men vi ska klara våra två barn också sa jag och la ena handen mot Hannas mage
- Absolut, vi kommer klara allting tillsammans sa Hanna och log
När vi sedan kom fram till MVC parkerade jag bilen och vi gick in. Vi anmälde oss och sen fick vi vänta i nästan en halv timme. Sen fick vi komma in och det var en annan barnmorska än vi hade då Destiny låg i Hannas mage.
Hanna fick gå igenom lite frågor och sen lite prover innan hon fick lägga sig på britsen. Vi hade även med oss pengar så vi fick en bild med oss hem.
- Då ska vi se. här kommer lite gele som kan vara kall sa Rita(Barnmorskan) och Hanna fick gåshud
- Ja, det var kallt sa Hanna och tog min hand
- Så, här kan ni se er bebis, här är ett huvud, ryggraden och där är hjärtat som slår sa Rita
- Åh, det ser ut som en pojke sa jag och skrattade
- Är det vad ni tror det är? sa Rita
- Ja, Eric gör det, jag är lite mer splittrad sa Hanna och log
- Men vill ni veta könet? sa Rita
- Mer än gärna sa Hanna och såg på mig som nickade
- Ja, då ska vi se. Är ni beredda? sa Rita
- Mer än redo sa jag och log
- Det är en liten...........
Detta är kapitel 42 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Kapitel 43 som kommer imorgon(fredag) får ni bla. veta vad det är i Hannas mage? Hur kommer Destiny reagera på sitt syskon? Hur blir det när Hanna och Destiny följer med Eric till en spelning i Norge? Och vad är det ingentligen som händer när Eric står på scenen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 43 som kommer imorgon (fredag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 41
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- Jag letar efter ett par ringar sa jag
- Vadå för slags ringar? sa kvinnan
- Jag letar efter förlovningsringar.......
Erics Perspektiv
- Jag letar efter förlovningsringar sa jag
- Va roligt. Är det någon speciell still som du tänkt dig? sa kvinnan
- Nej, lite åt det stilrena kanske sa jag
- Okej, men då ska jag hämta ett par så får du se sa kvinnan och gick iväg
- Ja, då ska vi se. Finns det något här du gillar? sa kvinnan
- Dom här gillar jag sa jag och pekade på ett par ringar och den manliga var slät och den kvinnliga hade en diamantliknande sten på och dom var fina
- Ja, vill du slå till på dom? sa kvinnan
- Ja, det blir jätte bra sa jag
- Då ska vi se det blir 2000 kr sa kvinnan
- Okej sa jag och betalade
- Varsågod och lycka till med friandet Eric Saade sa kvinnan
- Tack, och tack för att du inte sa mitt namn till alla här inne sa jag
- Självklart inte, det syns att du vill vara lite anonym idag sa kvinnan
- Ja, något sådant sa jag och tog sedan asken med ringarna
Jag gick sedan snabbt ut till bilen och jag satt sedan kvar en liten stund och tittade på ringarna. Jag hade tänkt lite på att fria till Hanna men att jag åkte och köpte ringarna nu var bara en slump men jag var redo och jag hoppas att Hanna blir glad och säger ja.
Samtidigt hemma i lägenheten - Hannas Perspektiv
Mamma hade precis kommit tillbaka med testet. Det var ett test som även visade vilken vecka man var i och det värkte lite i magen när jag skulle ta testet. Vad gör jag om jag är gravid igen? När jag gjort testet så gick jag ut till mamma för att vänta på resultatet.
- Tänk om det är positivt. Vad gör jag då? sa jag
- Du har varit en helt underbar mamma till Destiny så varför skulle du inte klara ett barn till? sa mamma
- Men tänk om inte Eric känner samma sak. Han har inte sagt något om mina symptom som du sa jag
- Jag har varit gravid själv. Då känner man på sig sånt där och det var nog mest lakritsen som avslöjade dig sa mamma och skrattade
- Ja, jag kan inte äta något annat just nu. Spyr som en räv om jag inte får lakrits sa jag
- Gumman då sa mamma och kramade om mig
- Tror du testet är klart? sa jag
- Ja, men vill du inte vänta tills Eric kommer hem? sa mamma
- Jag måste få veta nu sa jag
- Okej gå in då gumman sa mamma och väntade medans jag gick in till badrummet och såg på testet
- Nå, vad står det? sa mamma
Jag gick bara ut från badrummet med testet i handen sen lutade jag mig mot väggen och kanade sakta ner och började gråta. Jag grät så det kändes som att kroppen skulle sprängas. Mamma kom och satte sig på huk bredvid mig och kramade om mig.
- Lilla gumman, vad står det? sa mamma
- Jag är gravid i vecka 10-11 sa jag och gav henne testet
- Jag kände det på mig, såja gumman det är ingen fara sa mamma och höll om mig
Några minuter senare - Eric kommer hem - Erics Perspektiv
Jag parkerade bilen och gick sedan upp till lägenheten. Jag gömde asken med ringarna i min jackficka och när jag kom in så fick jag se Hanna gråta. Jag kastade av mig skorna och hängde snabbt upp munkjackan och skyndade mig fram till henne.
- Vad är det som har hänt? Gumman berätta sa jag
- Jag....jag....sa Hanna och gav mig sedan ett graviditetstest
- Grattis Eric, du ska bli två barns pappa sa Maria,Hannas mamma
- Va?! sa jag chockat och säg på testet där det stod Gravid vecka 10-11 på
- Du kanske har märkt att Hanna mått illa, varit trött och ätit lakrits sa Maria
- Ja, men du är alltså gravid igen?! sa jag chockat
- Jag....ja...jag är gravid igen sa Hanna och såg med rödgråtna ögon på mig
- Jag vet inte vad jag ska känna. Jag måste få vara ensam en liten stund sa jag
- Vart ska du? sa Hanna och såg efter mig
- Jag måste få vara ensam bara sa jag och tog på mig skorna och min munkjacka för att sedan gå ut genom dörren
Jag satte mig sedan i bilen och började först åka runt en stund men sen åkte jag hem till Tomas. Jag behövde få prata med någon om det här. Jag älskar Hanna och jag älskar Destiny över allt annat men två barns pappa? Hur ska jag kunna vara en bra pappa till två när jag jobbar så mycket? Det kändes som hela mitt huvud snurrade. När jag körde upp på gatan där Tomas bor och parkerade sedan utanför huset och ringde på.
- Eric, vad gör du här? sa Tomas förvånat och såg på mig
- Jag måste snacka med någon sa jag
- Kom in sa Tomas och släppte in mig. Jag tog av mig skorna och vi satte oss sedan i köket.
- Vill du ha något, ett glas vatten? Läsk? Kaffe? sa Tomas
- Nej, det behövs inte sa jag
- Vad är det ingentligen som har hänt? sa Tomas och satte sig framför mig
- Hanna är gravid igen i vecka 11 sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Oj, ja, jag vet inte vad jag ska säga. sa Tomas
- Jag vet inte om jag är redo för det. Med mitt jobb och allt sa jag
- Eric, vad jag har sett så är du en fantastisk pappa till Destiny och det syns att du älskar henne sa Tomas
- Men tänk om jag är borta mer? Vad gör jag då? sa jag
- Dom får följa med oss, allting går att lösa Eric. Är Hanna hemma? sa Tomas
- Ja, hon är hemma med sin mamma. Det komiska eller hur man ska se det är att jag tänkte fria till Hanna sa jag och visade ringarna som låg i min ficka
- Men Eric, förändrade det här beskedet dina känslor för Hanna? sa Tomas
- Nej, självklart inte. Jag älskar henne över allt annat sa jag
- Det kanske är bäst om du berättar det för henne och vill du ha det här barnet? sa Tomas
- Ja, jag vill det. Jag måste åka hem och berätta det innan hon gör något dumt sa jag
- Gör det och du Eric, Grattis sa Tomas och log
- Tack sa jag och skyndade mig sedan ut till hallen
Jag tog snabbt på mig skorna för att sedan springa ut till bilen och köra hem. Det ända jag tänkte på nu var att jag hoppas att det inte ska vara försent.
Tidigare i lägenheten - Hannas Perspektiv
Mamma hjälpte mig sedan upp från golvet och jag torkade tårarna. Jag försökte sedan att ringa till Erics mobil men den var avstängd. Jag förstod inte vart han hade tagit vägen. Destiny låg och sov fortfarande och jag började få panik.
- Vart är han någonstans? sa jag
- Han kommer hem gumman sa mamma
- Kan jag bo hos er i någon dag? sa jag
- Det är väl klart gumman, jag hjälper dig att packa ihop lite saker sa mamma och log
- Tack mamma sa jag och sen packade vi ihop lite kläder och andra saker till Destiny
Jag skrev en lapp till Eric där det stod "Jag har åkt till mina föräldrar med Destiny. Vi kanske behöver vara ifrån varandra. Kommer alltid älska dig. Din Hanna ". Sen lyfte jag upp Destiny i famnen och hon sov fortfarande. Sen gick vi ner till bilen och åkte hem till mina föräldrar. Det här var inte vad jag hade tänkt mig. Men jag visste att även om jag ska bli ensam så ska jag behålla det här barnet men helst av allt önskar jag att Eric var här med mig.
Senare hemma i lägenheten - Erics Perspektiv
När jag kom hem så tog jag av mig skorna och hängde upp munkjackan i hallen igen. Sen gick jag runt i lägenheten för att hitta Hanna men hon var ingenstans och inte Destiny heller. Jag förstod ingenting, sen såg jag lappen som låg på soffbordet. När jag läste den så kände jag klumpen i magen. Vad har jag gjort?! Jag skyndade mig ut till hallen och medans jag tog på mig skorna och munkjackan ringde jag till Hannas mobil men hon svarade inte.
Då sprang jag ner för trapporna och hoppade in i bilen. Innan jag åkte till Hannas föräldrars lägenhet så åkte jag förbi en godisbutik och köpte en stor godispåse med bara lakrits till Hanna. Men sen åkte jag raka vägen hem till Hannas föräldrar. När jag sedan kom dit så ringde jag på dörren och Hannas pappa öppnade.
- Hej Eric. Söker du Hanna? sa Jim
- Ja, är hon hemma? sa jag
- Hon är på sitt rum sa Jim
- Tack sa jag och gick sedan in till Hannas rum
- KOM IN ropade Hanna när jag knackade på dörren
- Får jag komma in? sa jag
- Visst, jag trodde inte du ville se mig igen sa Hanna
- Det är väl klart att jag vill. Förlåt att jag bara stack förut sa jag
- Jag förstår att du blev chockad sa Hanna
- Det blev jag men jag vill vara tillsammans med dig, det vet du och nummer två är mer än välkommen sa jag
- Menar du det? sa Hanna och satte sig upp i sängen
- Ja, jag älskar ju dig. Sen tog jag med den här till dig, den är fylld med bara lakrits sa jag
- Åh, du vet att jag inte kan vara arg på dig när du är så gullig sa Hanna
- Så du förlåter mig alltså? sa jag och satte mig framför Hanna i sängen
- Det är klart jag gör. Och Grattis till dig för du ska bli två barns pappa sa Hanna
- Och Grattis till dig som ska bli två barns mamma. Vår egna familj sa jag och la sedan min hand runt hennes nacke och vi gav varandra en passionerad kyss
Sen la vi oss båda ner i sängen och Destiny kröp upp mot oss och la sig sedan över mig. Jag tittade sedan mot Hanna och hon var så underbar. Jag visste inte när jag skulle ta mod till mig och fria till henne men jag vet att jag måste göra det som en överraskning. Men frågan är bara hur och när?
2 månader senare - Hanna blir iväg skickad med Destiny - Hannas Perspektiv
Eric hade bettet sig kanske konstigt i morse. Jag och Destiny hade blivit iväg skickade för att hitta på något för han behövde förbereda något. Jag hade tagit med mig Destiny till lekparken och vi skulle vara här en liten stund. När vi kom dit så satte jag henne i gungan och det var hennes första gång i gungan.
- Är det roligt gumman? sa jag och Destiny skrattade
- Haha....mama....dadadada sa Destiny när hon gungade
- Ja, är det roligt sa jag och skojade lite med henne och hon skrattade bara.
Jag hade kommit i femte månaden i min graviditet och vi skulle på ultraljud nästa vecka och hoppas få veta vad det är för kön. Men det märktes lite på Destiny att hon skulle bli stora syster för varje gång Eric la sina händer mot min mage så skrek hon och ibland försökte hon ta bort hans händer vilket var väldigt gulligt.
Men efter att vi varit i lekparken i nästan en timme så bestämde vi oss för att gå hem. Jag ställde vagnen utanför dörren och tog upp Destiny och sedan satte jag henne på marken och öppnade dörren. Hon sprang in direkt och när jag kommit in genom dörren så fick jag se Eric stå och le stort mot mig.
- Vad är det som har hänt? sa jag och såg förvånat på Eric
- Kom, jag har en fråga till dig sa Eric och tog min hand
- Va? Vad håller du på med? sa jag och skrattade medans Eric ställde sig framför mig
- Jo, det är såhär att jag älskar dig mest av allt och du är den ända som jag vill vara med. Och att vi ska bli fyra gör saken bara bättre. Du, Destiny och bebisen är dom ända jag vill vara med. Därför frågar jag dig. Vill du gifta dig med mig? sa Eric och ställde sig sedan på ett knä
- Ursäkta? sa jag och såg på Eric
- Hanna Laklie, vill du gifta dig med mig?.......
Detta är kapitel 41 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 42 som kommer imorgon(torsdag) får ni bla. veta om Hanna säger ja till Eric? Hur går det på ultraljudet? Vad är det för något som Issa berättar för Hanna? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 42 som kommer imorgon (torsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 40
- Everytime we touching sa jag och lekte med Erics hår och han la sina händer mot mina höfter
- Everytime we kissing sa Eric och lutade sig fram mot mig och vi började kyssas passionerat.....
Erics Perspektiv
- Everytime we kissing sa jag och lutade mig fram mot Hanna och vi började kyssas passionerat
- Dom kollar visst igen sa Hanna och skrattade
- Haha, låt dom titta. sa jag och skrattade för att sedan kyssa Hanna igen
Vi kysstes sedan lite till och sen fortsatte vi att dansa och hade det hur kul som helst. Det kom fram flera och pratade med mig och jag försökte att inte känna mig som artisten Eric utan som privatpersonen men det var svårt eftersom dom flesta ville ha bilder och sånt.
- Eric, jag börjar bli lite trött sa Hanna och kramade om mig
- Vad sägs om att åka hem, bara du och jag? sa jag och gav henne en kyss på halsen
- Mer än gärna sa Hanna och gav mig en passionerad kyss och precis när vi skulle gå kom Issa fram
- Hanna, får jag prata med dig? sa Issa och såg på Hanna
- Jag går ut till bilen och väntar, skynda dig sa jag och log flörtigt
- Okej, jag skyndar mig sa Hanna och gav mig sedan en släng kyss
Jag gick ut till bilen för att vänta på Hanna. Jag hade ingen aning om att Hanna och Issa var vänner igen. Jag litade inte på Issa för fem öre. Hon har säkert någon plan på hur hon ska försöka få mig igen men det kan hon glömma. Jag satte mig i bilen och nu var det bara att vänta.
Samtidigt inne i skolan - Hannas Perspektiv
- Vad ville du prata om? sa jag
- Har du inte berättat för Eric att du och jag är vänner igen? sa Issa
- Nej, Han är misstänksam mot dig sa jag
- Det märktes, men jag ville bara säga att jag har kysst en kille sa Issa
- Va? Vem då? sa jag och log
- Jonathan, du vet i klassen sa Issa
- Jaha, han som har EMO stilen sa jag och log
- Precis, håll tummarna för mig att det går bra nu då sa Issa
- Självklart, men jag måste nog gå ut till Eric nu, är så sjukt trött av någon anledning sa jag
- Okej, hälsa Eric sa Issa och jag gick sedan ut till Eric
Jag skyndade mig sedan ut till Eric som väntade i bilen. Jag hoppade in och gav Eric en snabb kyss innan han startade bilen och vi åkte hem. Destiny var hos mina föräldrar så vi hade hela kvällen och natten tillsammans. Medans Eric körde hem så kände jag plötsligt hur jag började må illa.
- Hur är det? Du ser lite blek ut sa Eric och parkerade sedan bilen hemma
- Jag mådde lite illa bara men det är borta nu sa jag och log
- Är det säkert? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, det var säkert ingenting sa jag och gav honom sedan en kyss
Vi gick sedan upp till lägenheten och vi tog av oss skorna och gick sedan in till sovrummet. Vi såg varandra djupt i ögonen och jag tog av Erics kavaj som föll till golvet sen tog han tag i mina höfter och drog mig tätt intill sig.
- Jag är väldigt glad att jag fick följa med ikväll sa Eric och började ta sina händer mot min rygg
- Och jag är väldigt glad att du ville följa med sa jag och började knäppa upp Erics skjorta
Han drog sedan ner min dragkedja på klänningen och när jag knäppt upp hans skjorta så drog jag av honom den och den föll till golvet. Jag tog också av honom sitt linne som han hade under och han började sedan kyssa mig passionerat. Jag kände hur han tog försiktigt i mina axelband på klänningen och sen kände jag hur klänningen föll till golvet. Han knäppte sedan upp min bh och den föll till golvet. Sen lyfte han upp mig och la mig ner i sängen. Han kysste min hals och mage innan vi hjälptes åt att ta av varandra våra andra kläder och vi hade sedan sex. Vi stönade och hade det fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och Hanna hade fått låna mitt linne som jag haft under skjortan. Våra andra kläder låg bara utspridda på golvet och det spelade ingen roll alls. Jag lekte lite med Hannas hår och hon smekte försiktigt min mage och lite på bröstet. Jag vände mig sedan om och släckte lampan. Hanna tittade upp mot mig och gav mig en sista kyss innan vi båda somnade.
Senare på natten....
Jag vaknade av att det lyste och lät lite ifrån badrummet. Hanna låg inte bredvid min sida i sängen.
- Hanna, mår du bra? sa jag när hon kom tillbaka till sovrummet
- Ja, jag mådde lite illa bara sa Hanna och la sig sedan bredvid mig
- Har du kräkts? sa jag och försökte se på Hanna
- Ja, lite. Jag har kanske bara fått maginfluensa sa Hanna
- Som kom så där snabbt? sa jag
- Ja, det är ingenting. Sov nu sa Hanna och somnade.
Det här är inte likt Hanna. Det måste vara någonting annat. Jag la mig nära henne och höll försiktigt om henne för att sedan somna också.
2 dagar senare - Hanna väntar på utspringet - Hannas Perspektiv
Alla klasserna på skolan väntade på att få springa ut genom dörrarna. Min familj och Eric och Destiny stod utanför. Min farmor och farfar hade kommit ända från USA för att få vara med här och på Destinys 1 års dag om 3 månader. Jag hade mått ganska illa i några dagar nu men idag var jag frisk vilket kändes jätte skönt.
- Nu välkommnar vi studenterna 2014 ut ! ropade rektorn för att sedan öppna dörrarna
Alla sprang ut och vi kastade sedan våra mössor i luften och det kändes väldigt skönt att jag äntligen var klar med skolan. Jag sprang sedan mot Eric och min familj och Eric lyfte upp mig i famnen och gav mig en kyss.
- Grattis älskling! sa Eric och log
- Tack! Det är underbart att vara klar och att du är här sa jag
- Congratulations Hanna! sa farmor och kramade mig
- Thank you grandma sa jag och besvarade kramen
Jag gick sedan till Destiny och gav henne en kram och en puss. Jag var den ända av eleverna på skolan som hade ett barn och det var många föräldrar som tittade lite konstigt på mig. Eric la sin arm runt mina axlar och jag tror att han försökte skydda mig från blickarna vilket var väldigt gulligt gjort.
- Ska vi åka hem och fira studenten? sa Mamma
- Absolut sa vi alla och vi packade sedan ihop våra saker och gick mot bilarna som väntade
Jag, Eric och Destiny åkte i Erics bil till mina föräldrars lägenhet. När vi kom dit så pratade alla med varandra och vi firade min student men helt plötsligt började jag må illa igen och jag sprang in till badrummet igen. När jag kom ut så tittade mamma lite på mig.
- Hanna, Eric berättade att du mått dåligt. Stämmer det? sa mamma
- Ja, jag har väl fått maginfluensa bara sa jag
- Är du säker på det? sa Mamma
- Ja, sluta nu sa jag och buttade sedan bort henne
Jag gick tillbaka till Eric och försökte att inte bry mig om det mamma sagt. Jag vet vad hon försökte antyda men det kan inte stämma. Nej, det gör det inte. Eric såg lite oroligt på mig men jag log bara för att visa att det inte var något problem men varför kändes det isåfall som att mamma kunde ha rätt?
3 månader senare - Destiny fyller 1 år - Erics Perspektiv
Idag var det Destinys 1 års dag. Hon hade fått två tänder i underkäken och börjat få en i överkäken och hon var underbart söt. Hon hade lärt sig gå lite försiktigt men ville helst gå med sin lära gå vagn. Dom flesta hade kommit men när det ringde på dörren igen så öppnade jag och såg på Issa.
- Hej Eric. Det var Hanna som bjöd mig sa Issa
- Okej, välkommen sa jag och släppte in henne
- Hej Destiny. Vad stor du blivit. Kommer du ihåg mig? sa Issa och log mot Destiny som kom i rasande fart med sin lära gå vagn
- Ja, det var ju ett tag sedan du såg henne sa jag lite irriterat
- Mm...men jag ska nog gå in till Hanna sa Issa och gick snabbt förbi mig
Jag tog upp Destiny i famnen och gick sedan in till dom andra. Vi fikade och sen gav vi Destiny hennes första tårtbit. Hon var så söt och hon tryckte ner sitt ansikte i tårtbiten. Hanna tog flera bilder på henne och jag var så glad som hade dom båda. Efter lite fika så öppnade vi paketen och det var både kläder, leksaker och lite böcker.
- *Gäsp" Mama sa Destiny och log mot Hanna
- Ja, är du trött nu gumman? sa Hanna
- Ska jag lägga henne? sa jag
- Om du vill sa Hanna
- Gärna, så kom gumman till pappa sa jag och tog emot Destiny
Medans jag stod och sjöng lite för Destiny för att hon skulle somna så kom Issa in till mig. Jag försökte att inte bry mig om det förens Destiny somnat men när hon sedan gjort det vände jag mig mot henne.
- Vad vill du? sa jag lite avvaktande
- Jag ville be dig om ursäkt för det jag gjorde sist sa Issa
- Jaha, varför gör du det? sa jag
- För jag har dejtat en annan kille från skolan och jag har äkta känslor för honom sa Issa
- Och det hade du inte för mig eller Nicklas? sa jag
- Jag tror inte det så det var bara det jag ville säga sa Issa
- Okej, jag tror dig. Lycka till med kärleken iallafall sa jag
- Detsamma sa Issa och vi gick sedan ut till dom andra
Lite senare började flera av gästerna gå hemåt men Hannas mamma stannade. Jag gick ut till Hanna som stod i köket och la mina händer runt hennes midja och kysste hennes hals.
- Äter du mer lakrits nu igen? sa jag
- Ja, jag vet inte vad det är med mig för jag brukar inte tycka om lakrits men nu älskar jag det sa Hanna
- Du kanske bara börjat gilla det sa jag och gav henne en kyss
- Ja, du har nog rätt. sa Hanna och log
- Eric, är det okej om jag får prata lite ostört med Hanna? sa Maria
- Självklart. Jag ska ändå åka på ett ärende sa jag
- Vadå? sa Hanna nyfiket
- Hemlighet sa jag och log hemlighetsfullt
Jag gick sedan ut till hallen och tog på mig en grå munkjacka och mina röda sneakers för att sedan gå ut genom dörren och gå ner till bilen. Jag åkte sedan mot en smyckesbutik för att köpa en sak. Men jag undrar varför Hannas mamma ville prata med Hanna ensam? Det kan väl inte ha något med att hon mått dåligt att göra?
Samtidigt hemma i lägenheten - Hannas Perspektiv
- Hur kommer det sig att du börjat äta så mycket lakrits? sa mamma
- Vad snackar du om? sa jag
- Du har mått illa i 2 månader och helt plötsligt äter du lakrits i massor sa mamma
- Och? Det var maginfluensa och jag gillar lakrits sa jag
- Är du sen gumman? sa mamma
- Ursäkta? sa jag och vände mig om mot henne
- Är du sen? sa mamma
- Ja, det är jag hurså? sa jag
- Hur mycket för sen? sa mamma
- 2 månader sa jag
- 2 MÅNADER?! sa mamma
- Ja, det behöver inte betyda något sa jag
- Då gör vi såhär att jag går och köper ett test och så får vi se sa mamma
- Sluta, det är inget sånt sa jag
- Det är bättre att vara på den säkra sidan sa mamma
- Okej då sa jag
Jag fick ont i magen när mamma tvingade mig att behöva ta ett test. Jag kan inte vara det. Jag menar lite maginfluensa och att börja gilla lakrits gör mig inte....ja jag kunde inte ens tänka den tanken. Men medans mamma var ute så tänkte jag på vad Eric höll på med. Vad var det för överraskning som Eric hade ingentligen?
Samtidigt i smyckesbutiken - Erics Perspektiv
Jag hade parkerat bilen och innan jag gick in så tog jag på mig min svarta keps och drog upp luvan. Jag hade ingen lust att bli igenkänd idag. Jag gick in sen och först tittade jag lite efter något jag gillade. Men när jag inte riktigt visste vad som var till vad så jag gick fram till kassan.
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- Jag letar efter ett par ringar sa jag
- Vadå för slags ringar? sa kvinnan
- Jag letar efter förlovningsringar.......
Detta är kapitel 40 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det blev lite tråkigt men kapitel 41 som kommer imorgon(onsdag) och då får ni bla. veta om Hanna verkligen är gravid igen? Vad säger Hanna när Eric friar? Varför flyttar Hanna hem till sina föräldrar ett tag? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 41 som kommer imorgon(onsdag) :). Men hoppas ni ska tycka om det :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 39
- Varför då? Vad har den här bilden på dig och Eric Saade och vad jag antar är din dotter med Miss Unknown att göra? sa Martin
- Jag ÄR Miss Unknown. Mitt namn är Hanna Laklie och är 18 år och det är jag som är Miss Unknown......
Hannas Perspektiv
- Jag ÄR Miss Unknown. Mitt namn är Hanna Laklie och är 18 år och det är jag som är Miss Unknown sa jag
- Du är Miss Unknown? Du skulle bara veta hur många som sagt det dom senaste veckorna sa Martin
- Jag menar allvar! Jag är Miss unknown. Det här är min och Erics dotter Destiny sa jag och höll i Destiny som lekte med sin bitring
- Jag är ledsen, jag kan tyvärr inte tro dig. sa Martin och då kastade Destiny bitringen i hans huvud
- Oj, förlåt sa jag och försökte hålla mig för skratt
- GÅ HÄRIFRÅN! OCH TA MED UNGEN HÄR IFRÅN! sa Martin argt
Erics Perspektiv
När jag kom fram till tidningen och jag såg Destinys barnvagn i receptionen så skyndade jag mig upp till Martins skrivbord och jag hörde Hannas röst och då skyndade jag mig dit.
- GÅ HÄRIFRÅN OCH TA MED DIG UNGEN HÄR IFRÅN! sa Martin argt
- DU pratar inte så till min flickvän och dotter sa jag argt och ställde mig framför Hanna och Destiny
- Är hon din flickvän?! sa Martin och såg chockat på mig
- Ja, det är min flickvän Hanna sa jag
- Jag sa ju det. sa Hanna bakom min rygg
- Jaha, ja jag natar att jag får säga tack för informationen sa Martin
- Det var så lite så sa jag och tog sedan med mig Hanna och Destiny ner till receptionen
Jag tog sedan vagnen och vi gick till bilen. Hanna satte och spände fast Destiny i bilbarnstolen medans jag la in vagnen i bagageluckan. Sen hoppade vi båda in i bilen och jag körde hemåt. Jag vet inte varför jag var så arg men det kändes inte bra alls att Hanna gått hit.
Jag tänkte på både henne och Destiny, deras liv kommer förändras väldigt mycket. Vi sa ingenting till varandra på hela resan hem och när vi väl kom hem så parkerade jag sedan bilen och vi gick upp till lägenheten. Hanna gick in till sovrummet för att lägga Destiny som sov och sen kom hon ut till mig.
- Varför är du så tyst? sa Hanna och såg på mig
- Vad tror du själv? Du gick dit utan att prata med mig och sa att du var Miss Unknown, tror du att jag ska vara glad för det? sa jag irriterat
- Jag var tvungen att göra det. Jag har mått jätte dåligt i flera dagar sa Hanna
- Det ända jag ville var att du berättade det för mig sa jag
- Men nu gjorde jag inte det, kan du inte bara vara glad för att jag berättade?! sa Hanna irriterat
- Jo, men fattar du inte att ditt liv och Destinys med kommer bli helt annorlunda nu?! sa jag argt
- JO! Men det var för att jag ska må bra också! Tror du Destiny mår bra av att se mig må dåligt?! sa Hanna argt
- Det är klart hon vill se dig glad men fattar du vilken chock det blev för mig sa jag
- Förlåt förlåt förlåt då! Men jag gjorde det för mig okej?! sa Hanna argt
- BRA FÖR DIG DÅ! sa jag argt och Hanna gick sedan in till sovrummet och smällde igen dörren
Jag slog till soffbordet och gick sedan runt i lägenheten. Varför varför hade jag behövt bli så arg på Hanna?! Jag är glad att hon gjorde det men det är just att jag är så orolig för henne. Tänk om alla börjar skriva om henne och Destiny? Ska Destiny bli ett kändis barn? Jag kunde inte sluta tänka på det men jag lugnade sedan ner mig lite och öppnade försiktigt dörren till sovrummet.
Hannas Perspektiv
Hur kunde Eric vara så taskig? Jag hade gjort det här för både han, min och Destinys skull. Jag orkade inte gå runt och må såhär dåligt och det var ju därför jag gjorde det. Destiny skulle inte må bra av att ha en ledsen mamma så därför hade jag sagt sanningen. Jag stod och tittade ut genom sovrumsfönstret när jag hörde någon öppna dörren. Jag tittade inte mot dörren utan fortsatte bara att titta ut när Eric la sina armar runt min midja.
- Förlåt, kan du någonsin förlåta mig? sa Eric och började kyssa min hals
- Du vet att jag inte kan säga nej när du gör såhär sa jag och skrattade
- Så du förlåter mig alltså? sa Eric och la sitt huvud över min axel
- Ja, det är klart sa jag och vände mig om mot honom och vi gav varandra en kyss
Eric och jag kysstes och sen gav han mig en kram. Vi stod kvar en liten stund och bara höll om varandra. Vi gick sedan ut till köket för att hjälpas åt att laga spagetti med köttfärssås. Destiny sov fortfarande när vi åt men precis när vi var klara så vaknade hon och jag gick in till henne och tog upp henne. Jag satte henne sedan i matstolen och gav henne mat. Eric plockade sedan in disken och när vi var klara så hjälptes vi åt att bada Destiny.
- Jo, det är en student bal för alla som tar studenten i sommar och jag vet att du varit min dejt förut och jag undrar om du vill vara min dejt igen? sa jag och log försiktigt
- Du behöver inte ens fråga om det, det är ju klart jag vill vara din dejt sa Eric och gav mig en snabb puss innan vi fortsatte bada Destiny
Sen tog vi upp Destiny och gjorde henne klar för natten. Hon fick välling och sen somnade hon helt utan att vara ledsen. Jag och Eric satte oss och myste lite i soffan och tittade på tv. Eric hade lite spelningar i helgen och på måndag ska jag till skolan igen.
Jag hoppas att allting ska bli bättre men nu ska jag bara visa att jag är stolt över att vara Eric Saades flickvän. Efter att vi myst en liten stund så gick vi och gjorde oss i ordning för att sedan gå och lägga oss. Vi släckte lampan och Eric la sin arm runt min midja och då tog jag hans hand och sen somnade vi båda två.
2 dagar senare - Hannas Perspektiv
Eric hade lämnat Destiny hos dagmamman och vi skulle få vara ensamma ikväll och imorgon eftersom Eric ska åka till Göteborg för en spelning och jag kommer sakna honom så mycket. Eric hade precis släppt av mig vid skolan och vi gav varandra en passionerad kyss och sen hoppade jag ur bilen och gick in till skolan. När jag la in min väska och tog mina böcker så tittade folk lite på mig.
- Vad kollar ni på egentligen? sa jag lite irriterat
- Ingenting. Såg dig i tidningen sa Madde
- Okej, och? sa jag
- Förlåt att vi retat dig men det är bara coolt sa Madde
- Det är okej, men jag har lektion nu sa jag och log
- Okej, men vi kanske ses senare sa Madde
- Ja kanske det sa jag och log
Jag gick sedan mot lektionen och det kändes faktiskt väldigt bra. Dom tittade lite på mig men jag brydde mig faktiskt inte. Jag log lite för mig själv när jag satte mig ner och när jag sedan vände mig om så tittade Issa mot mig och log försiktigt.
Jag log lite tillbaka och jag visste inte varför men det kändes konstigt att inte sitta bredvid henne. Jag tror faktiskt att jag saknar henne. När läraren kom in och började lektionen så kom en lapp mot mig. Jag öppnade den och läste den och det stod "kan vi prata efter lektionen? Kram Issa". Jag vände mig försiktigt mot Isaa och nickade mot henne. Jag har ingen aning om varför jag sagt ja. Har jag gjort ett stort misstag?
Senare i Göteborg - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit till Göteborg och jag skulle ha en spelning här imorgon. Jag hade kommit till hotellet och satt nu på sängen en stund innan jag skulle åka till en signering. Jag saknade Hanna redan och det var så att varje sekund som jag var ifrån henne så saknade jag henne.
- Eric, vi måste åka nu sa Tomas
- Kommer sa jag och hoppade upp ur sängen
Jag gick sedan ut till hallen och tog på mig skorna. Sen gick jag med Tomas ner till bilen och vi åkte ut till köpcentret där jag skulle ha signeringen. Innan jag gick upp på scenen så kollade jag på mobilen ifall Hanna ringt men inget sms eller samtal. Jag hoppas det har gått bättre i skolan idag för henne men min magkänsla sa mig något helt annat. Jag vet inte varför men det var bara något som sa mig att hon höll på att göra ett stort misstag.
Samtidigt i skolan - Hannas Perspektiv
När lektionen tagit slut så kom Issa och ställde sig bredvid mitt skåp. Jag såg mot henne och jag visste inte om hon skulle säga något eller om jag skulle säga något.
- Vad ville du prata om? sa jag
- Jag saknar dig, det är tråkigt. Jag umgås inte med någon annan och du är/var min bästa vän sa Issa
- Du var min bästa vän också. Jag kunde inte förstå att du kunde vara så elak att du kysser min sambo sa jag
- Jag förstår det men jag vill att du ska förlåta mig, det kommer aldrig hända igen. sa Issa
- Vad får dig att tro att jag ska kunna lita på något av det du säger? sa jag
- Det förstår jag men jag hoppas du kan ge mig en chans sa Issa och började gå mot matsalen
- Issa! ropade jag och hon vände sig om
- Ja,? sa Issa
- Du kan få EN chans till. Eric är bortrest ikväll och imorgon så du kanske kan sova hos mig i natt sa jag
- Gärna sa Issa och gav mig en kram
Jag hoppas jag kan lita på Issa igen men rör hon Eric igen så var det sista gången som jag litade på henne. Vi gick sedan till matsalen för att käka lite lunch och det kändes faktiskt riktigt bra. Den här skoldagen skulle kanske inte bli så dålig som jag först trodde. Jag bjöd även in Issa till Destinys födelsedagskalas. Och jag hoppas att vi kommer kunna hålla sams till dess.
3 månader senare - Hanna gör sig klar för studentbalen - Hannas Perspektiv
Mamma hjälpte mig med håret och hon hade lockat det lite och sen satt upp det. Hon hade även satt i lite blommor och det kändes lite spänt men samtidigt väldigt roligt. Jag hade sovit hos mina föräldrar i natt för att Eric inte skulle se mig innan balen. Det kändes nästan som att vi skulle gifta oss.
- Sådär, då är det bara klänningen kvar sa Mamma och log
- Okej, säg till om Eric kommer sa jag och log
- Självklart sa mamma och gav mig en kram
Sen gick jag in till mitt rum och tog på mig min klänning. Jag hade valt en mörklila/mörkblå långklänning. Den var öppen i ryggen och med några band i ryggen och ett runt nacken. Jag tittade en sista gång i spegeln och när jag hörde att det ringde på dörren så började mitt hjärta slå lite hårdare. Nu var det dags.
Erics Perspektiv
Jag ringde på hemma hos Hannas föräldrars lägenhet och det var Hannas mamma som öppnade. Hon gav mig en kram och ropade sedan på Hanna. Det kändes lite konstigt att hon inte sovit hemma ikväll men jag var väldigt spänd på att få se henne. Jag hade på mig en svart kostym och ett par vita sneakers. Jag vet att det kanske inte är vad man brukar ha men jag är som jag är helt enkelt.
- HANNA! Eric är här nu! sa Maria
- Jag kommer ropade Hanna från sitt rum
Destiny kom krypandes mot mig och jag tog upp henne i famnen medans jag väntade på Hanna. När hon kom ut så var det som att min mun gick ner till knäna. Hon var så otroligt vacker, det var som att det lyste om henne.
- Vad tycker du? sa Hanna och log stort
- Du är det vackraste jag sett. WOW! sa jag och log stort
- Tack, vad tycker du gumman? Är mamma och pappa fina? sa Maria och skrattade mot Destiny
- Haha....gagaga sa Destiny och skrattade
- Ja, vi är fina eller hur sa jag och pussade Destiny
Jag gav sedan Destiny till Hannas mamma. Sen tog Hannas pappa en bild av oss för att sedan låta oss gå till bilen. Vi hoppade in och körde sedan till balen. När vi kom fram satt vi kvar en liten stund innan vi skulle gå in. Jag tog Hannas hand och tittade lite mot henne.
- Klarar du att gå hit med mig? sa jag
- Jag har aldrig varit mer redo. sa Hanna och gav mig en kyss för att sedan gå ur bilen och gå mot skolan.
20 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade det skit kul. Folk tittade mycket på oss i början men jag kunde inte vara mer stolt. Jag älskar Eric mest av allt och det kunde jag äntligen visa här. Vi dansade och vi kysstes passionerat ibland men när vi sedan gick för att ta något att dricka så började en välbekant låt spelas.
- Säg att dom driver med oss sa Eric och började gå mot Dj:båset
- Vänta, vi bryr oss inte. Kom nu sa jag och tog Erics hand för att sedan gå ut på dansgolvet igen
Dom spelade "Imagine" och det var nu eller aldrig. Jag skulle visa för dom att vad dom än gjorde för att få mig ledsen eller arg så funkade inte det. Jag ställde mig framför Eric och la mina armar runt hans hals och sjöng med i låten.
- Everytime we touching sa jag och lekte med Erics hår och han la sina händer mot mina höfter
- Everytime we kissing sa Eric och lutade sig fram mot mig och vi började kyssas passionerat.....
Detta är kapitel 39 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det men jag hoppas att mitt nya internet kommer snart för då lovar jag att allt ska bli som vanligt igen. Jag var nästan helt klar igår när mitt internet dog så därför blev det såhär tyvärr :( Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall :) Kapitel 40 kommer redan ikväll och då får ni bla. veta hur Hannas student blir? Hur blir Destinys första födelsedag?Varför börjar Hanna må fysiskt dåligt igen? Och varför är Eric i en smyckesbutik? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer redan ikväll :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Miss Unknown - Kapitel 38
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt.....
Erics Perspektiv
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt
- Ursäkta? Nu vet jag inte riktigt vad du pratar om sa mannen
- Min flickvän mår skit dåligt pga. er fina artikel sa jag argt
- Det är jätte tråkigt om hon mår dåligt av det men vi skrev inte ut något namn sa mannen
- Men det är ju pga det som hon mår dåligt! Vet du att folk kallar henne Miss Unknown och att hon känner sig aktagen hela tiden? sa jag argt
- Det är som sagt jätte tråkigt att hon hamnat i kläm men det finns inget vi kan göra åt det sa mannen
- Tycker du inte jag har rätt till ett privat liv? sa jag
- Jo, men du är känd och då får man stå ut med lite skriverier sa mannen
- Ni är ju sjuka i huvudet sa jag argt och gick sedan därifrån
Jag gick snabbt därifrån och hoppade sedan in i bilen. Vilka idioter som jobbar på den tidningen. Om dom har gjort så att Hanna inte orkar gå ut eller bli helt förkrossad så vet jag inte vad jag gör. Hanna är mitt allt och jag kommer inte låta någon göra henne illa. När jag sedan kom hem igen så parkerade jag snabbt bilen och skyndade mig upp till Hanna. Jag tog av mig skorna och hängde snabbt upp jackan för att sedan springa in till sovrummet där Hanna fortfarande låg och sov.
- Gumman, mår du bättre? sa jag och satte mig på sängkanten bredvid henne
- Ja, jag fick bara en panikattack förut sa Hanna och såg mot mig
- Jag pratade med han som skrev artikeln sa jag
- Säg att du driver med mig? sa Hanna
- Nej, jag var bara så orolig för dig och jag ville bara att dom skulle lämna oss ifred sa jag
- Du är verkligen prinsen på den vita hästen sa Hanna och smekte min kind
- Och du är prinsessan sa jag och böjde mig ner och gav henne en kyss
- Jo, mamma har hand om Destiny hela kvällen och lovade att ta henne till dagmamman imorgon, så vad säger du om att göra något mysigt? sa Hanna
- Som vadå? sa jag och log flörtigt
- Vi kanske kan käka lite av maten som blev över igår och sen ha det lite mysigt sa Hanna och tog lite försiktigt i mitt linne
- Mer än gärna sa jag och gav Hanna en sista kyss innan vi gick upp från sängen och ut till köket
Vi gick sedan in till köket och värmde på lite av maten som blev över från igår. Vi käkade och hade det extremt mysigt. Vi hade tändt lite ljus och det syntes på Hanna att hon mådde bättre.
- Ska du verkligen gå till skolan imorgon? sa jag
- Ja, för om jag stannar hemma så förstår dom att det för vad dom sagt sa Hanna
- Jo, men tänk om du börjar må dåligt igen sa jag
- Du måste lita på mig, jag lovar att jag mår bra sa Hanna och lutade sig över bordet och gav mig en kyss
Sen dukade vi av och vi gick in till badrummet för att borsta tänderna och göra oss i ordning. Jag gick in till sovrummet före Hanna och la mig sedan på sängen för att vänta på henne. Jag hade ingen aning om vad hon gjorde men när hon äntligen kom så log jag stort mot henne.
Hannas Perspektiv
Det Eric hade gjort var väldigt gulligt. Jag hade aldrig haft någon förutom mina föräldrar och min bror som ställt upp så mycket för mig förut. Så därför var det väldigt trevligt att vi fick den här kvällen och natten för oss själva. Eric hade redan gått in till sovrummet men jag var kvar i badrummet. Jag hade tagit på mig ett svart linne och ett par hotpants. Jag gick sedan in till sovrummet och Eric satte sig upp och log mot mig.
- Vad ler du för? sa jag och log tillbaka
- För att jag är så glad att du finns sa Eric och skrattade
- Säkert, jag ser igenom dig sa jag och skrattade
- Taskigt men jag älskar dig ändå sa Eric och skrattade
- Älskar dig mer sa jag och kröp sedan upp mot Eric.
Jag kröp sedan upp till Eric i sängen och satte mig sedan gränsle över honom. Han la sina händer mot min rygg och jag böjde mig ner och vi började kyssas passionerat. Han tog sedan av mig mitt linneoch kastade det på golvet och sedan la han ner mig i sängen. Han la sig över mig och började kyssa min hals. Jag la sedan mina händer i hans hår och vi började kyssas passionerat igen. Vi hjälptes sedan åt att ta av våra andra kläder och vi kastade dom på golvet och vi hade sedan sex. Vi stönade och det var underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag höll om Hanna. Det var alltid så mysigt att få gosa med Hanna. Jag lekte med hennes hår och hon smekte försiktigt min mage. Jag log mot henne och gav henne sedan en puss på pannan och sen vände jag mig försiktigt för att släcka lampan. Hanna la sedan sitt huvud mot mitt bröst och jag log för mig själv. Sedan somnade vi.
Nästa dag - Hanna ska till skolan - Erics Perspektiv
Vi hade precis käkat frukost och Hanna sprang runt i lägenheten och letade efter några böcker när jag plötsligt kom upp framför henne och lyfte upp henne i famnen. Hon försökte ta sig loss men jag släppte henne inte.
- Eric jag måste till skolan sa Hanna och skrattade
- Jag kan köra dig så hinner jag få en kyss först sa jag och la ner Hanna i sängen
- Hahaha, du är knäpp sa Hanna och skrattade
- Ja, men en kyss så får du skjuts sa jag och log
- Okej då sa Hanna och gav mig en passionerad kyss
Vi låg kvar en liten stund och kysstes men när klockan blev för mycket så fick vi skynda oss och jag körde Hanna till skolan. Hannas mamma hade lämnat Destiny på dagmamman och Hanna skulle hämta henne sen efter skolan. Jag gav Hanna en kyss innan hon hoppade ur bilen och sprang in till skolan. Jag åkte sedan vidare till studion och sen skulle jag på skivbolagsmöte och ha musikvideo inspelning. Och jag hoppas att hennes dag i skolan skulle bli bättre än den var igår.
Samtidigt i skolan - Hannas Perspektiv
Jag hann precis ta mina böcker och lägga in min jacka och väska innan det ringde in. Jag fick be om ursäkt för att jag var lite sen och sen satte jag mig. Folk tittade och viskade fortfarande om mig men jag låtsades inte om dom. Jag kände blickarna från Issa men jag försökte att inte tänka på det.
Sen kom det helt plötsligt en lapp flygande på min bänk. Jag tog den snabbt så inte läraren fick syn på den. Jag öppnade den och det stod "Blev du sen när alla paparazzis ville ta en bild av dig Miss Unknown? " Jag knycklade till lappen och slängde den mot tjejerna som jag vet kastade den.
- Vad håller du på med? sa Madde(en av tjejerna)
- Är det något problem här? sa Berit (vår lärare)
- Nej. Ingenting sa jag snabbt
- Hon kastar lappar på oss sa Madde
- Är det något ni vill dela med er av till klassen? sa Berit
- Nej, det är det inte sa jag
- Stå för det istället sa Madde
- Sluta nu! Kommer det fler lappar så åker ni ut okej? sa Berit
- Okej sa Madde
Lektionen fortsatte och jag kunde knappt koncentrera mig. Det var tur att Berit inte läste upp lappen för då hade den här dagen blivit mer outhärdlig än den redan är.
Senare vid lunchen.....
Jag fick sitta ensam idag. Det var ingen som ville sitta bredvid mig och jag började känna mig osynlig. När jag ätit klart så tog jag brickan och när jag gick mot disken kom någon och slog upp brickan i bröstet på mig.
- Ser du inte vart du går nu när du är kändisflickvän? sa en kille
- Vad är det för problem på er?! sa jag argt
- Vårt problem? Bara för att det står om dig i tidningarna så ska du inte tro att det är något sa killen
- Dra åt skogen! sa jag och skyndade mig att lägga brickan vid disken
Sen sprang jag tillbaka till mitt skåp och tog ut min mobil när plötsligt Issa kom fram.
- Jag behöver prata med dig sa Issa
- Ursäkta? Pratar du med mig? sa jag
- Ja. Jag skulle vilja prata med dig sa Issa
- Jag bryr mig faktiskt inte! sa jag och gick sedan ut till skolgården
Jag gick snabbt till bänkarna och jag ringde till Eric för jag ville höra hans röst. Det tog tre signaler innan Eric svarade.
- Ja, det är Eric sa Eric
- Hej älskling. Förlåt om jag stör men ville bara höra din röst sa jag
- Vänta en sekund bara sa Eric och jag hörde hur han gick ut från ett rum
- Så, sitter i möte med skivbolaget. Har det hänt något? sa Eric
- Förlåt, det visste jag inte sa jag
- Det gör ingenting. Jag är glad att du ringde sa Eric
- Jag ville bara höra din röst. Dom är inte kloka här sa jag
- Vad gör dom? sa Eric med orolig röst
- Skickar lappar, kollar på mig och säger elaka saker sa jag
- Men gumman, gå hem om det blir för mycket sa Eric
- Jag klarar mig, men jag älskar dig mest sa jag
- Jag älskar dig mer sa Eric
- Vi ses ikväll snygging sa jag och skrattade
- Längtar redan sa Eric och skrattade och vi la sedan på
Jag skulle precis gå från bänken när Issa kom fram till mig och satte sig bredvid mig. Varför kan inte hon bara låta mig vara? Jag har ingen lust att prata med henne.
- Minns du när vi satt på bänken och du sa att du gillade Eric? sa Issa
- Ja, det är klart jag gör. Men hade jag vetat att du skulle försöka förstöra så för mig sa jag
- Det var inte meningen. Jag ville också ha det som du har. Nicklas och jag höll på att glida ifrån varandra och då drogs jag till Eric sa Issa
- Menar du allvar? Sa jag och såg chockat på Issa
- Ja, och jag skäms för det sa Issa
- Det borde du, men vi har lektion nu sa jag och skulle precis gå när hon tog tag i min jacka
- Tror du att du någonsin kommer kunna förlåta mig? sa Issa
- Jag vet faktiskt inte, du gjorde mig så fruktansvärt illa sa jag
- Okej, men jag vill bara att du ska veta att jag tycker det är dåligt att dom är på dig sa Issa
- Jag bryr mig inte mer. sa jag
- Okej men ville bara att du skulle få veta det sa Issa
- Bra då vet jag det nu sa jag och gick sedan in till skolan igen
Jag tog mina böcker och gick till en av dom sista lektionerna. Jag hade en kortare dag idag och hade då bestämt att jag skulle åka till träningslokalen innan jag tog bussen för att hämta Destiny hos dagmamman. Men jag tänkte också på hur jag kunde få dom att sluta med sina taskiga skämt och jag hade en idé och jag hoppas den kommer fungera.
Samtidigt på skivbolaget - Erics Perspektiv
Jag satt fortfarande på skivbolagskontoret för att prata om vad som ska hända framöver. Men jag kunde nästan inte koncentrera mig på vad vi snackade om för jag tänkte på Hanna. Den där idiotiska artikeln har bara gjort allting sämre för Hanna. Men jag hoppas att det blir bättre.
Efter ungefär en timme till så var det dags för mig att åka till musikvideo inspelning. När vi kom dit så var det bara att bli sminkad och byta om och sen körde vi igång. Det var väldigt skönt att få göra musikvideon för då behövde jag inte tänka så mycket på annat. Men Hanna fanns alltid där.
Senare i träningshallen - Hannas Perspektiv
Jag hade precis bytt om och kom ut till träningslokalen. Min tränare kom snabbt fram till mig och gav mig en stor kram.
- Vad roligt att se dig igen! Jag trodde inte jag skulle få se dig här igen sa
- Jag saknade det för mycket och tänkte kolla om jag fortfarande kan komma tillbaka sa jag
- Det tycker jag låter som en bra sak. Börja med att värma upp så kör vi sen sa
- Okej sa jag och började stretcha.
Jag värme upp och när vi sedan skulle börja så kändes det lite konstigt. Jag hade tränat lite sen förlossningen men var ändå lite stelt i vissa lägen men jag ska komma i form igen. Det var ju det här jag ville göra och jag vill visa för Destiny att vad hon än vill göra så kan hon lyckas och det skulle jag visa henne.
- Det ser faktiskt bra ut men det krävs mer träning sa Sussie
- Ja, det förstår jag men kan vi börja göra ett träna regelbundet igen? sa jag
- Ja, men vi kanske kan göra ett speciellt schema för dig så det passar dig och Destiny sa Sussie
- Det låter perfekt sa jag och log
Jag följde sedan med Sussie in till hennes kontor för att ordna ett schema. När vi sedan var klara gick jag in till omklädningsrummet för att duscha och göra mig i ordning. När jag sedan var klar tog jag bussen till Destinys dagmamma för att hämta min super söta dotter.
Jag satte mig på bussen och lyssnade på musik för då behövde jag inte höra på om folk pratade om mig för det kändes som folk såg på mig tillräckligt mycket ändå. Efter en 20 minuter lång bussresa så gick jag mot Destinys dagmamma. Jag ringde på dörren och Frida öppnade med Destiny i famnen
- Hej mammas prinsessa sa jag när jag hämtade Destiny
- Var det mamma som kom? sa Frida till Destiny som log
- Har allting gått bra idag? sa jag och tog emot Destiny
- Ja, allting har gått väldigt bra sa Frida och log
- Va bra, då ses vi på måndag sa jag
- Ja det gör vi, hej då Destiny sa Frida och vinkade mot Destiny
Jag satte Destiny i vagnen och gav henne en puss på pannan. Sen hjälpte Frida mig ner med vagnen och sen gick jag mot bussen. Vi fick vänta i 15 minuter innan bussen kom och när den väl kom så åkte vi hem mot mina föräldrar. När vi kom dit så tog jag hissen upp till lägenheten och ringde på.
- Hej syrran! Det var ett tag sen. sa Nicklas när han öppnade
- Ja, hur har du haft det? sa jag och log
- Bra. Det var skönt att få stanna i USA lite längre sa Nicklas
- Det ser ut att ha gjort dig gott. Är mamma hemma? sa jag och log
- Ja, kom in sa Nicklas och jag tog upp Destiny i famnen för att sedan gå in till köket där mamma stod och lagade mat
- Hej gumman och mormors lilla sötnos sa mamma
- Hej mamma. Jag undrade bara om du har kvar bilden på mig, Eric och Destiny? sa jag
- Ja, vänta så ska jag hämta den sa mamma och gick ut till vardagsrummet för att hämta bilden
- Tack, kan jag låna den? sa jag och tog emot bilden
- Ja, visst. Men vad ska du ha den till? sa mamma
- En grej bara. Jag måste gå. Men tack igen sa jag och gav mamma en halv kram eftersom jag höll i Destiny
Sen gick jag ut till hallen och satte Destiny i vagnen igen. Jag öppnade dörren och tog sedan hissen ner igen. Sen var det bara att ta bussen till tidningen. Jag är som sagt trött på att bli kallad Miss Unknown och nu ska det äntligen få ett slut.
Samtidigt hemma hos Hanna och Eric - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem för några timmar sen men Hanna hade fortfarande inte kommit hem ännu. Hon hade slutat för länge sen och jag hade ringt Frida,Destinys dagmamma och hon berättade att Hanna hämtat Destiny. Det konstiga är att hon borde vara hemma nu isåfall. Tänk om det hänt henne eller Destiny något? Jag ringde till Hannas föräldrar och det var Hannas mamma som svarade.
- Hej det är Maria Laklie sa Maria
- Hej det är Eric sa jag
- Eric, jag antar att du söker Hanna sa Maria
- Ja, är hon där? sa jag
- Nej, hon var här för 20 minuter sen sa Maria
- Va? Men sa hon inte vart hon skulle sen? sa jag
- Nej, hon var här med Destiny och hämtade en bild av er tre sa Maria
- Åh nej. Ja tack för hjälpen sa jag
- Vänta vad menar du? Sa Maria
- Jag berättar sen. Jag måste gå sa jag och vi la sedan på
Jag skyndade mig sedan ut till hallen för att ta på mig skorna. Jag tog min jacka och spran ner till bilen. Jag hoppas jag hinner stoppa henne innan hon berättar sitt namn. Hon kommer ångra sig och om hon berättar vem hon är kommer alla veta vem hon är. Jag startade bilen och körde mot tidningen och det ända jag kunde tänka var att hoppas jag inte kommer försent.
Samtidigt på tidningen - Hannas Perspektiv
Jag hade ställt vagnen i receptionen och fått namnet på mannen som skrev artikeln om mig och Eric första gången. Jag tog med mig Destiny i famnen och jag höll i bilden. Jag gick sedan upp för trapporna och gick sedan fram till Martins(journalistens) skrivbord och han tittade förvånat på mig.
- Du ser bekant ut sa Martin
- Jasså, jag ville bara ge dig den här sa jag och la fram bilden
- Och vad ska jag med den till? sa Martin arrogant
- Du kan använda den till nästa artikel om Miss Unknown sa jag
- Varför då? Vad har den här bilden på dig och Eric Saade och vad jag antar är din dotter med Miss Unknown att göra? sa Martin
- Jag ÄR Miss Unknown. Mitt namn är Hanna Laklie och är 18 år och det är jag som är Miss Unknown......
Detta är kapitel 38 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det men jag hoppas att mitt nya internet kommer snart för då lovar jag att allt ska bli som vanligt igen. Men jag hoppasni ska tycka om det iallafall :) Kapitel 39 kommer imorgon(Måndag) och då får ni bla. veta vad Eric säger när han får veta att Hanna sagt att hon är Miss Unknown? Hur kommer Destinys ett års dag bli? Vad är det Eric och Hanna bråkar om? Och hur kommer Hannas studentbal bli? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer imorgon(måndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Nu skäms jag verkligen......
Hej alla fantastiska och bästa och trogna läsare!
Ni kan inte ana hur mycket jag skäms och hur dåligt samvete jag har men kapitel 38 kommer troligtvis inte förens imorgon (söndag). Det är såhär att det är något fel på min internetuppkoppling så därför har jag inte haft internet på hela dagen och det inte igång förens vid 20.00 och ska jag hinna bli klar med detta kapitel så får jag sitta upp till minst 3 på natten så därför kommer det inte förens imorgon.
Jag har världens dåligaste samvete för det och skäms verkligen för att det blivit såhär men jag ska byta internetbolag eller vad det heter så förhoppningsvis så kommer allting funka som det ska hädan efter men jag hoppas verkligen att ni fortsätter läsa bloggen även fast det varit lite struligt ett tag.
Ni är dom bästa läsarna som finns och det är för er jag skriver bloggen! Jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen och ni är DOM BÄSTA! Tack för allt ert stöd!
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 37
Det stod " Har Eric Saade blivit pappa? Ögonvittne berättar: Dom såg så kära ut. Vem är den hemliga flickvännen?". Det var en bild av mig och Eric med Destiny i vagnen och jag förstod ingenting. Vem hade tagit bilden igentligen? Vi stod och tittade på varandra och jag drog upp luvan på min munkjacka. Jag visste direkt att jag inte kommer orka det här, jag vill inte bli kändis flickvän. Vad ska vi göra nu?.......
Erics Perspektiv
- Väntar du här medans jag går in och köper läsken och den här dumma tidningen? sa jag
- Ja, men skynda dig, det här känns inte roligt sa Hanna och jag gav henne en kyss innan jag gick in på ICA
Jag skyndade mig att köpa varsin cola till mig och Hanna. Sen köpte jag tidningen där det stod om mig och Hanna. Jag betalade och skyndade mig sedan ut. Jag gav Hanna den ena läsken och sedan gick vi snabbt hemåt. Destiny sov i vagnen så vi ställden den i hallen och jag lyfte försiktigt upp Destiny och la ner henne i sin spjälsäng. Jag gick sedan ut till Hanna som satt i vardagsrummet.
- Vad står det ingentligen? sa Hanna och såg på tidningen
- Spelar det någon roll? Vad dom än säger så är det ingen som tror dom sa jag
- Kan vi inte bara läsa vad det står sa Hanna
- Okej,såhär står det och vi läste tidningsartikeln
Tidningsartikeln:
Eric Saade, 23 har äntligen hittat sin Miss Unknown. Och okänd är just vad hon är. Ett ögonvittne som såg Eric och den okända tjejen tillsammans i VitaBergsparken. "Dom såg väldigt kära ut och verkade inte bry sig om någon såg dom tillsammans". Vi har fått massor av bilder på tjejen och Eric tillsammans och varje gång har dom haft en som vi kan se en 1-årig bebis med sig. Och frågan är ju såklart om Eric blivit pappa? Vi har försökt nå Eric Saade för en kommentar men inte lyckats. Men frågan är såklart vem är Miss Unknown?
Erics Perspektiv
- Du fattar vad det här betyder eller hur? sa Hanna
- Nej, dom vet att jag har barn och en flickvän men inte vem du är sa jag
- Dom har bilden och alla i min skola som ser den här bilden kommer känna igen mig och förstår du hur jobbigt det kommer bli för mig i skolan? sa Hanna
- Jag förstår vad du menar men vi ska klara det här och blir det värre så får jag snacka med dom och be dom låta oss vara sa jag
- Ja, jag får vara lika posetiv som du sa Hanna och log
- Det låter bra, vad säger du, ska vi laga mat eller ska vi köpa hem något? sa jag
- Jag tycker vi köper hem något, om inte du vill laga något? sa Hanna
- Nej då går jag hellre och köper hem lite libanesiskt sa jag och skrattade
- Okej, jag tar hand om Destiny under tiden sa Hanna
- Saknar dig redan sa jag
- Saknar dig mer sa Hanna och gav mig en släng kyss
Jag gick sedan ut till hallen för att ta på mig skorna. Jag gav sedan Hanna en sista kyss innan jag gick ut genom dörren. Jag gick mot resturangen som vi brukar handla från och jag tänkte på Hanna medans jag handlade. Det märktes så tydligt att hon mådde dåligt av det här. Varför kan inte jag också få ha ett privatliv? Jag är så orolig att Hanna kommer må sämre av det här. Vad ska jag göra ingentligen?!
Samtidigt hemma i lägenheten - Hannas Perspektiv
Destiny sov fortfarande så jag bestämde mig för att gå ut på internet. Det var ingentligen inte meningen att gå in och söka på allt om mig och Eric men jag gjorde det ändå. Alla kallade mig för Miss Unknown och en del anonyma kommentar skrev att dom visste vem jag var och allting började bara snurra runt i mitt huvud. Jag vill inte vara tjejen som är känd som Miss Unknown.
- Aaahh...ahhahha...skrek Destiny från sovrummet
- Mamma kommer gumman sa jag och reste mig från soffan
Jag tog sedan upp Destiny i famnen och tog med mig henne ut till köket. Jag satte henne sedan i sin matstol och värme sedan lite barnmat till henne. När den var klar så kom Eric tillbaka med våran mat. Eric gav mig en kyss och sen åt vi medans jag matade Destiny. Vi hade det väldigt mysigt. Sen satte jag Destiny i hennes gå stol och vi ställde ner disken i diskmaskinen.
- Jag såg hur ledsen du blev när vi läste artikeln sa Eric och såg på mig
- Jag mår bra, jag blev bara lite chockad sa jag
- Du behöver inte ljuga, det syntes så tydligt att du blev ledsen sa Eric och tog min hand
- Älskling, lita på mig. Jag mår bra sa jag och gav honom en kyss
Jag gick sedan till Destiny och tog upp henne i famnen. Jag gav henne ett bad och sedan fick hon nattvälling och hon somnade sedan i sin säng. Jag gick och borstade tänderna för att sedan gå in till sovrummet. Eric la sina händer runt min midja när han kom in i sovrummet.
- Jag älskar dig mest av allt och vad som än händer så kommer jag finnas här för dig sa Eric
- Vad menar du? sa jag och såg oförstående på Eric
- Jag är bara orolig för dig sa Eric och smekte min kind
- Älskling, jag mår bra men jag måste sova för skolan är imorgon sa jag
- Okej, men du vet att jag finns här eller hur? sa Eric och tog mitt ansikte i sina händer
- Ja, och det är jag tacksam för sa jag och gav honom en kyss
Vi fortsatte att kyssas passionerat och vi la oss sedan i sängen. Vi gick inte längre eftersom Destiny låg och sov i samma rum. Eric kröp nära mig och la sin arm runt min midja och jag tog sedan hans hand i min. Jag släckte sedan lampan och vi somnade.
Nästa dag - Hanna har lunchrast - Hannas Perspektiv
Jag satt på en av bänkarna på skolgården och lyssnade på musik. Det kändes som alla tittat på mig hela dagen. Issa hade inte pratat med mig och jag hade nog aldrig känt mig så ensam förut. Medans jag satt på bänken så kom det fram tre tjejer till mig. Jag tog av mig hörlurarna och tittade på dom.
- Vad är det? sa jag
- Vi såg dig i tidningen sa en av tjejerna
- Ursäkta? Vad snackar du om? sa jag och kände hur det högg i magen
- Bilden på dig och Eric Saade, vi vet att det är du som är Miss Unknown sa den andra tjejen
- Hur vet ni det? Bilden kan ju vara på vem som helst sa jag
- Vi känner igen dig. Kan inte du se till att vi får träffa Eric? sa den första tjejen
- Nej, det kan jag inte. Jag vill inte det sa jag och kände hur jag bara ville springa därifrån
- Kom igen nu Hanna. Eller ska vi hellre kalla dig Miss Unknown? sa den tredje tjejen
- Sluta. SLUTA NU! skrek jag och försökte ta mig därifrån
- Vadå? Om du nu älskar honom så måste du väl kunna ta lite skämt? sa den andra tjejen
- Du är ju galen. Låt bli mig bara!! sa jag och knuffade undan tjejen och sprang det snabbaste jag kunde
Jag sprang in till skolan och öppnade mitt skåp. Jag tog ut min höstjacka och min väska för att sedan springa bort från skolan. Jag tänkte inte på om jag skulle få dåliga betyg eller någonting annat för jag vill inte ha någonting med den där skolan att göra mer. Jag skyndade mig sedan hem till dagmamman där Destiny är.
- Hej, kommer du redan? sa Frida, Destinys dagmamma
- Ja, jag slutade lite tidigare idag sa jag och log
- Okej, jag ska hämta Destiny sa Frida och gick för att hämta henne
Jag tog sedan emot henne och satte henne sedan i vagnen. Sedan gick jag till min mammas jobb. Det jobbigaste var att det kändes som folk tittade på mig hela tiden. Antingen så håller jag på att bli helt galen eller så var det faktiskt så att folk verkligen tittade på mig. När jag kom in till mammas jobb så ställde jag undan vagnen och tog upp Destiny i famnen och satte mig sedan på stolen bredvid mamma och hennes kund.
- Varför är inte du i skolan? sa mamma
- Jag orkade inte mer. Jag mådde bara dåligt sa jag och lekte med Destiny
- Har det hänt någonting? sa mamma
- Dom kallade mig för Miss Unknown och sånt sa jag
- Så dom har också sett artikeln? sa mamma
- Vem har inte sett den? Det känns som att alla har tittat på mig sa jag
- Vad menar du? sa mamma
- Ja, folk tittar på mig och det känns nästan som jag blir förföljd med blickarna. Kan du ta hand om Destiny ikväll? sa jag
- Det är väl klart jag kan. Gå nu hem och vila, sen pratar du med Eric om det här okej? sa mamma
- Okej sa jag och log
Mamma tog sedan upp Destiny i famnen från mig och jag gick sedan hem. Jag skyndade mig för jag kände hur hårt hjärtat slog. Det var som att jag fick en panikattack. Allting bara snurrade och det kändes som att jag skulle svimma. När jag äntligen kom hem så tog jag av mig skorna och gick sedan in till sovrummet och la mig. Jag drog täcket över mig och jag började sedan skaka och jag förstod att all den här pressen gjorde mig dålig. Det var helt enkelt för mycket för mig.
Någon timme senare - Erics Perspektiv
Jag hade varit och jobbat nästan hela förmiddagen och nu hade jag kommit hem för att hämta lite saker när jag såg att Hannas skor var i hallen. Jag förstod ingenting. Hanna skulle ju inte vara hemma förens om några timmar. Jag gick in i vardagsrummet och köket men ingen Hanna men när jag gick in till sovrummet så fick jag syn på Hanna. Hon låg uppkrupen under täcket i sängen.
- Gumman, vad är det som har hänt? sa jag
- Jag mådde inget bra så jag gick hem sa Hanna och såg med ledsna ögon på mig
- Har det hänt något? Var är Destiny? sa jag
- Hon är hos mamma och pappa. Jag fick en panikattack. Dom kallade mig Miss Unknown i skolan och det kände som folk tittade på mig hela tiden och till slut bröt jag bara ihop sa Hanna
- Men älskade gumman. Vänta här så ska jag bara åka och göra en sak och sen ringer jag Tomas sa jag
- Okej sa Hanna och somnade
Såhär får det bara inte gå till. Allting är den där artikelns fel. Jag tog på mig skorna igen och skyndade mig sedan ner till bilen för att köra mot tidningen som skrev artikeln från första början. Jag parkerade bilen och sprang upp till journalisten och satte mig framför honom.
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt.....
Detta är kapitel 37 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent och att det kanske blev lite tråkigt men har haft så mycket med skolan idag och haft lite ont i huvudet så därför har jag tyvärr inte hunnit skriva två kapitel men kapitel 38 kommer imorgon(Lördag)istället och jag hoppas det är okej :) Och då får ni bla. få veta Vad säger Eric till journalisten? Varför åker Hanna till sin gamla träningslokal? Vad är det som Eric planerar för Hanna? Och hur blir Destinys första födelsedag? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MEST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 37 kommer tyvärr inte förens imorgon :(
Hej alla fantastiska, underbara och amazing läsare!
Jag måste tyvärr berätta att kapitel 37 av Miss Unknown inte kommer förens imorgon (Fredag). Jag har haft så sjukt mycket att göra idag att jag inte hunnit skriva klart det. Men kapitel 37 kommer som sagt imorgon och jag hoppas få upp kapitel 38 också :)
Hoppas ni förlåter mig för det här och att det är okej att det kommer imorgon (Fredag).
Utan er skulle inte bloggen finnas och ni är dom bästa läsarna som finns! <33
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 36
- Andra dagen jag kom hit så var jag på fest och Jeremy blev full och han kysste mig sa Hanna
- Ursäkta?! Vad sa du?! sa jag och reste mig från sängen
- Jag har kysst Jeremy.....
Hannas Perspektiv
- Jag kysste Jeremy sa jag
- Säg att du driver med mig just nu sa Eric
- Nej, han var full och vägrade låta mig gå sa jag
- Jag vill inte höra mer! Jag vill vara ensam sa Eric och gick ut från mitt rum och smällde igen dörren
- Eric vänta! Du kan inte gå snälla stanna sa jag
- Låt mig vara! Vet du, jag kände på mig att något var fel men jag hoppades att jag hade fel sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner på hans kinder
- Men det hände inget mer du måste lyssna på mig sa jag
- Jag vill inte höra mer! Jag vill bara vara ensam sa Eric och drog åt sig armen och sprang ut från huset
Jag stod kvar och kände hur jag ville börja gråta men det fanns också en annan känsla i mig, en arg känsla. Det kokade nästan i mig och jag gick med arga steg till Andrews rum och smällde upp dörren.
- ARE YOU HAPPY NOW?! Skrek jag till Jeremy och gav honom en örfil
- What are you taking about? sa Andrew
- Your bestfriend have destroyed my relationship sa jag argt
- What? How?! sa Andrew och såg först på mig och sen på Jeremy
- She is lying, i haven't done anything sa Jeremy och log hånfullt mot mig
- Dont push me! sa jag argt
- Can you tell me what happend? sa Andrew
- He kissed be on the beach party and then he made me tell Eric sa jag argt
- WHAT?! DID YOU KISSED MY COUSIN WHEN YOU KNEW THAT SHE HAD A BOYFRIEND?! Skrek Andrew
- So? She almost begged me about it sa Jeremy
- If you Only knew how much i want to hit you right now sa jag argt
- Where is Eric now? Sa Andrew
- I dont know, he just got out sa jag
- Ok, im going out and look for him sa Andrew
- And do what? Tell him how much she enjoyed the kissed? sa Jeremy
- I didnt Becuse i pusched you away and when Eric called me you till My phone and throw it in to the Water sa jag
- Im going and try too not hit one or another while I'm gone okay? sa Andrew
- Fine, I'm going out too look at Destiny sa jag
Jag gick ut till vardagsrummet och tittade på Destiny som sov. Jag hoppas att Andrew hittar Eric och kan förklara hur allt gått till. Jag gick ut till köket för att göra i ordning en flaska till Destiny när hon vaknar men medans jag gjorde det kände jag hur tårarna började rinna. Tänk om Eric aldrig förlåter mig? Vad ska jag då ta mig till?
Samtidigt vid stranden - Erics Perspektiv
Jag hade gått i flera minuter, kanske en halvtimme jag vet inte. Jag hade gått ner till The Muscel Beach och jag kände mig både arg, ledsen och besviken. Nu förstår jag varför Hanna varit så konstig när den där Jeremy kommit hit idag. Jag satte mig ner på en av murarna som fanns där och tittade ut mot havet. Jag kunde inte fatta hur hon kunde göra det. Jag vet att jag också gjort fel men jag trodde aldrig hon skulle göra såhär.
- ERIC! ERIC ! Hörde jag någon ropa och jag vände mig om och såg Andrew komma springandes mot mig
- I been looking everywere for you sa Andrew och satte sig bredvid mig på muren
- What do you want? sa jag och såg ut mot havet igen
- Hanna told me about the kiss with Jeremy sa Andrew
- I dont want to talk about it sa jag
- Okay, but you can listen to me then sa Andrew
- Why? sa jag lite mer irriterat än jag först tänkt
- Becuase i have somethings that you should know about sa Andrew
- And what is it that i need to know? sa jag och såg på Andrew
- I had a girlfriend before and he did the samething with her. He kissed her and they had a relationship behind my back. sa Andrew
- Are you saying that Jeremy and Hanna had a relationship behind my back? sa jag och såg chockat på honom
- No, NO, what i ment was that he is like this, he takes what he wants and he never cares about the other person sa Andrew
- Why do tell me this? sa jag
- Because you need to forgive her sa Andrew
- I need to think sa jag
- When you called her that night, he got mad and throw her phone in the ocean thats what happend sa Andrew
- Are you serious? sa jag förvånat
- Yes, and one more thing, Before Hanna met you she was a little bit angry. Some people might say that she was a bitch but when she met you she changed. She is happy and full of life. I never seen her like this before sa Andrew
- I love her so much it hurts. Where is she now? sa jag och hoppade ner från muren
- At home, and hopefully not strangles Jeremy sa Andrew och skrattade
- I need to go home and tell her that i forgive her and that i love her sa jag
- Okay, go, run sa Andrew och log
Jag skyndade mig hem. Jag gick snabbt och den sista biten sprang jag hem. Jag öppnade dörren och kollade efter Hanna men hon var ingenstans. Jeremy kom ut från köket och log hånfullt mig. Det kokade i mig när jag såg honom och han kom fram till mig.
- I guess you are going home now sa Jeremy
- Why should i? sa jag
- Hanna wants to be with me sa Jeremy
- Dont push me!! sa jag och kände hur arg jag började bli
- You know she is a really good kisser, how she work here bottom lip sa Jeremy
- I SAD DONT PUSH ME! sa jag och gav honom en rejäl smäll på käften
- WHAT A F*CK ARE YOU DOING!? skrek Jeremy och smällde till mig också
- ERIC SLUTA! sa Hanna och ställde sig i mellan mig och Jeremy
- Vad håller ni på med? sa Hanna och såg på mig
- Han provocerade mig. Aj, sa jag och tog mig på kinden och det kom blod från läppen
- Kom vi går in till mitt rum, and you can go home and never come back sa Hanna till Jeremy
Jag följde med Hanna in till hennes rum och Destiny låg på sin lekmatta och lekte med sin bitring. Jag satte mig på sängen och Hanna gick sedan tillbaka ut till köket och när hon kom tillbaka hade hon en ispåse i handen.
- Här, så du kan kyla ner svullnaden sa Hanna
- Tack, Andrew kom springandes mot mig förut sa jag och tryckte ispåsen mot kinden
- Jag vet, och jag kan inte säga hur ledsen jag är för det här sa Hanna
- Men jag gjorde samma misstag med Issa. Sen förklarade han även hur allting hade gått till sa jag
- Jag förstår vad du försöker säga, du behöver inte förklara mer sa Hanna och gick mot dörröppningen
- Hanna vänta sa jag och reste mig från sängen och ställde mig framför henne
- Jag orkar inte höra när du berättar för mig att det är över mellan oss sa Hanna
- Det jag skulle säga är att jag inte kommer lämna dig sa jag och tog mina händer runt hennes nacke
- Va? sa Hanna och såg chockat på mig
- Du lämnade inte mig även fast jag gjorde något idiotiskt och jag kommer inte lämna dig heller. sa jag
- Jag älskar dig mest av allt, det vet du sa Hanna och la sitt huvud mot mitt bröst
- Och jag älskar dig mer sa jag och gav henne en puss på pannan
Sen lyfte hon upp sitt huvud och gav mig en kyss och det kändes lite men det var värt den smärtan. Jag kommer göra allt för att det här ska hålla nu. Jag hoppas att det aldrig mer kommer någonting i mellan oss. Hanna är den jag älskar mest av allt och jag hoppas att det aldrig ska hända igen.
Hannas Perspektiv
Eric var fortfarande lite svullen på kinden. Jag var väldigt glad att Andrew berättat allt och jag hade också berättat allt. Destiny hade somnat på golvet så jag hade lyft upp henne och lagt henne i hennes säng.
- Varför slog du till honom? sa jag och tryckte ispåsen mot hans kind
- Han snackade om hur du kysstes och jag vet att han ville att jag skulle nita honom men jag kunde inte låta bli sa Eric
- Han förtjänade det. Men jag önskar jag kommit tidigare så du inte hade fått en smäll också sa jag
- Jag är bara glad att du tar hand om mig nu sa Eric och skrattade
- Haha, ja jag får vara din privata sköterska sa jag och skrattade
- Jag älskar dig mest av allt sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Och jag älskar dig mer sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss
Vi la oss sedan ner i sängen och Eric la sina armar runt mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och min arm runt hans midja. Jag kände hur hans hjärta slog och det var hur mysigt som helst. Eric lekte lite med mitt hår och från och med nu kommer jag göra allt för att få det här att hålla. Jag ska inte kyssa någon annan än Eric för det är bara honom jag älskar.
3 månader senare - Erics Perspektiv
Jag och Hanna hade tagit hand om Destiny hela dagen och Hannas farmor hade lovat att ta hand om henne medans jag och Hanna skulle gå ut på piren. Destiny hade hunnit bli 7 månader nu och hon var hur söt som helst. Men man fick hålla ett öga på henne hela tiden för hon stoppade allt i munnen. Men hon kunde sitta upp lite själv och hon hade börjat krypa. Så ikväll skulle vi få lite ledigt eftersom vi skulle åka hem om två dagar.
- Är du klar? sa Hanna och såg på mig
- Ja, jag är redo sa jag och gav Hanna en kyss
Jag tog sedan Hannas hand och och vi gick ut till vardagsrummet för att sedan ge Destiny varsin god natt puss innan vi gick ut och började gå mot piren. Solen hade börjat gå ner och alla ljusen från piren gjorde att det kändes som en film. Det var så otroligt vackert. Vi gick sedan ut på piren och strosade bara runt. Allting var så fint och att få vara här med Hanna gjorde allting bättre.
- Tänk om det alltid kunde vara såhär sa jag och höll om Hanna medans vi stod och såg ut mot havet
- Hur då? sa Hanna och såg mot mig
- Du, jag och Destiny och inga andra sa jag och log
- Vad är det du försöker säga? sa Hanna
- Jag vet att jag frågat dig det här förut men vill du och Destiny flytta hem till mig? sa jag
- När du frågade mig sist sa jag att jag inte var redo men den här gången är jag det sa Hanna
- Jag älskar dig så mycket sa jag och kramade om Hanna
- Och jag älskar dig mer sa Hanna och log
Vi tittade ut mot havet en stund till innan vi gick tillbaka till huset. När vi kom tillbaka var det släckt i hela huset och vi flamsade och skrattade massor när vi försökte hitta rätt i huset.
- Shh...vi måste vara tysta sa Hanna och skrattade
- Haha, jag kan inte sa jag och skrattade
Vi kom efter mycket om och men in i Hannas sovrum. Destiny sov inne hos Hannas föräldrar så vi gick vara lite ensamma. Vi landade på sängen och jag kom över Hanna. Vi skrattade flera gånger och sen började vi kyssas passionerat. Hon tog av mig tröjan och jag tog av Hanna hennes linne. Vi fortsatte att kyssas och jag började kyssa hennes hals och hon la sina händer i mitt hår. Jag började kyssa hennes mage och vi hjälptes sedan åt att ta av varandra våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi stönade och det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg och myste. Jag gäspade sedan stort och Eric skrattade lite åt mig. Jag gav honom en kyss och sen släckte jag lampan. Vi kröp nära varandra och höll om varandra för att sedan somna.
3 dagar senare - Hanna och Eric går på promenad med Destiny - Hannas Perspektiv
Jag och Eric var på promenad med Destiny. Jag skulle tillbaka till skolan om två dagar och jag längtade faktiskt. Det hade varit väldigt länge sen jag gått i skolan nu och jag ville bara komma tillbaka nu. Men det jag inte såg fram i mot var att träffa Issa igen. Men idag var det bara jag, Eric och Destiny. Vi skulle börja flytta våra saker till Erics lägenhet till helgen.
- Ska vi bara gå förbi och köpa en läsk? sa Eric och log
- Ja, gärna sa jag och vi gick till en ICA butik och precis innan vi skulle gå in så fick vi se en löpsedel
- Men vad i? sa Eric och vi stod och såg på löpsedeln
Det stod " Har Eric Saade blivit pappa? Ögonvittne berättar: Dom såg så kära ut. Vem är den hemliga flickvännen?". Det var en bild av mig och Eric med Destiny i vagnen och jag förstod ingenting. Vem hade tagit bilden igentligen? Vi stod och tittade på varandra och jag drog upp luvan på min munkjacka. Jag visste direkt att jag inte kommer orka det här, jag vill inte bli kändis flickvän. Vad ska vi göra nu?.......
Detta är kapitel 36 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent men mitt internet hakar upp sig hela tiden :( Men kapitel 37 som kommer imorgon(torsdag) ska förhoppningsvis komma tidigare :) Och då får ni bla. få veta Vad händer med pressen? Vad säger tjejerna i skolan till Hanna? Hur blir det med Destinys första dagis dag? Och varför börjar Hanna må så dåligt? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 37 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MEST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 35
Jag knuffade till honom direkt men då tog han bara hårt i mina armar och kysste mig igen. Jag började känna hur hårt mitt hjärta slog och jag vet inte om det var av rädsla eller om det var känslan av att jag visste vad fel jag gjort.....
Hannas Perspektiv
Han slutade kyssa mig och började istället kyssa min hals. Jag ville inte det här och det gjorde så ont i mig.
- Please stop! I dont want to do this sa jag
- What is the problem? sa Jeremy och såg på mig
- I dont like you in that way. sa jag och knuffade bort honom
- Come on, its just a little fun sa Jeremy och skrattade
- Not for me sa jag och började gå därifrån
RING RING RING
- Can you listen to me for a second?! sa Jeremy argt
- I need to take this sa jag och tog upp min mobil för att svara
- I dont care! This is more important. Give me that sa Jeremy och tog min mobil och kastade den ut i havet
- WHAT A F*CK ARE YOU DOING!!??!!! skrek jag och gav honom en örfil
- What are you doing?!!!! Skrek Jeremy och buttade till mig så jag ramlade i sanden
- Ok, i know that you are drunk but that is not ok sa jag argt och reste mig upp
- GO TO YOUR PERFECT BOYFRIEND THEN! skrek Jeremy efter mig
- I WILL!! skrek jag tillbaka
Jag gick sedan ner till vattnet och jag hittade min mobil som låg vid strandkanten. Jag tryckte på den men den var stendöd. Den var förstörd. HUR KUNDE JAG FALLA FÖR EN SÅN SOM HAN!? Jag kommer aldrig låta Eric veta något om det här. Så dåligt som jag mått när jag fick se Eric kyssa Issa, så dåligt vill jag inte att han ska veta det här. Jag skyndade mig sedan hem till huset och jag ringde snabbt upp Eric men det tutade bara upptaget hela tiden. Jag måste få tag i honom så han inte blir orolig för mig. Men hur ska jag kunna berätta det när det bara är upptaget hela tiden?
Samtidigt i London - Erics Perspektiv
Jag hade försökt ringa Hanna flera gånger idag. Det är dag här men kväll hos Hanna fast hon borde ända svarat för det är ju inte så sent där nere. Jag fattade ingenting. Tänk om det hänt henne något? Hon brukar ju alltid svara när jag ringer.
- Eric, vi måste åka till flygplatsen nu sa Tomas
- Jag kommer sa jag och gick ut för att ta på mig skorna
Sen gick vi mot hissen och jag försökte ringa Hanna hela tiden men fortfarande inget svar. Nej, nu börjar jag faktiskt bli orolig. Vi hoppade sedan in i bilen och åkte mot flygplatsen. Vi skulle åka till Paris och stanna där i tre dagar för att sedan åka till Polen och efter det kommer jag åka direkt från Polen till USA och Hanna. Efter att jag hade försökt ringa en sista gång så gav jag upp. Vi hade precis kommit in på flygplatsen och skulle precis checka in när min mobil ringde.
- Ja, det är Eric sa jag och log för mig själv
- Hej älskling. Hör du mig? sa Hanna och skrattade
- Kan du vänta en sekund bara? sa jag och skyndade mig att checka in och sen gick jag mot väntsalen
- Sådär, förlåt men var tvungen att checka in bara sa jag
- Förlåt att jag inte svarat men jag...tappade mobilen i vattnet förut sa Hanna
- Det förklarar en hel del sa jag och log för mig själv
- Ja, men hur går det för dig? Jag saknar dig så frukansvärt mycket sa Hanna
- Det går bra, vi ska snart åka till Paris. Jag saknar dig ännu mer sa jag
- Så fort jag skaffat en ny mobil så lovar jag att ringa så du får mitt nya nummer sa Hanna
- Bra för jag vill höra din röst hela tiden sa jag och skrattade
- Och jag vill höra din röst varje sekund, varje minut sa Hanna
- Jag lovar att komma ner till dig så fort jag är klar sa jag
- Jag längtar redan sa Hanna och skrattade
- Eric vi måste gå nu sa Tomas
- Jag kommer, jag måste gå nu sa jag
- Okej, men ring så fort du kan sa Hanna
- Det lovar jag, Jag älskar dig mest sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Hanna och vi la sedan på
Jag gick sedan med Tomas och vi gick ombord på planet. Vi fick vänta lite innan vi lyfte men nu var det iallafall bara några dagar kvar tills jag får träffa Hanna och Destiny igen. Det är inte klokt vad jag saknar dom. Men det var något som jag funderade över. Hon lät så konstig när hon sa att hon tappat mobilen i vattnet.
Det lät som hon tänkte innan hon sa det, som att hon var tvungen att hitta på en ursäkt. Jag hoppas verkligen jag bara inbillar mig för jag skulle inte palla om det hänt något. Det hade redan varit för mycket problem mellan oss och jag vill inget hellre än att bara få vara tillsammans med henne.
13 dagar senare - Eric kommer till USA - Hannas Perspektiv
Jag hade åkt till flygplatsen för att möta Eric. Det skulle bli en överraskning till honom. Mamma tog hand om Destiny just nu så jag kunde få hämta Eric ensam. Min farmor hade kört mig till flyplatsen och hon satt utanför och väntade. Jeremy hade kommit hem till oss flera gånger men jag undvek honom. Det som hade hänt på stranden den kvällen var något jag bara ville glömma.
Han var full och han kysste mig, jag besvarade den aldrig men samtidigt så skaver det i mig. När jag sedan såg Eric komma gående från med sin väska så kunde jag inte låta bli att le. Han ställde ner sina väskor och jag sprang fram till honom och han lyfte upp mig i famnen och snurrade runt. Sen släppte han ner mig och gav mig en passionerad kyss.
- Jag har saknat dig så mycket! Shit vad brun du blivit sa Eric och skrattade
- Jag har saknat dig mer. Tack, ja det är ju sol här nästan varje dag sa jag och skrattade
- Hoppas det är det nu med när jag kommit sa Eric och log för att sedan smeka min kind
- Ja, det borde ingentligen vara solsken hela tiden nu men när du var borta bara regn sa jag och log försiktigt
- Jag är så glad att få se dig igen sa Eric och kramade om mig hårt
- Och jag dig. Destiny väntar hemma på dig sa jag och gav honom en puss på kinden
- Jag har verkligen saknat henne också, men mest har jag saknat dig sa Eric och blinkade
- Jag älskar dig mest sa jag
- Jag älskar dig mer sa Eric och vi gav varandra en passionerad kyss
Eric tog sedan sina väskor och sen min hand. Vi gick ut till farmor som satt i bilen. Hon gav Eric en kram och hjälpte oss sedan in med väskorna i bilen. Vi hoppade sedan in i bilen och åkte hem mot huset. Min farmor tittade extra mycket i backspegeln på oss och jag skrattade.
- Grandma, a little privacy here sa jag och log mot Eric
- Oh no, im still a little bit mad at Eric for making you pregnant and i dont want another grandchild right now sa farmor och log
- Grandma! sa jag och vi skrattade alla tre
Farmor hade varit lite arg innan när hon fick veta att jag och Eric väntade Destiny men det är hon inte längre men Eric känner inte henne än så därför valde hon att skoja till det och jag såg på Eric att han blev lite nervös när hon sa det men jag lugnade sedan honom och sa att hon bara skojade med honom. När vi kom hem så hjälpte jag Eric med väskorna och vi gick in med dom på mitt rum. Sen gick vi ut till vardagsrummet där Destiny sov i en liten resesäng för nyfödda. Hon var hur söt som helst.
- Hej pappa älskling. sa Eric och smekte försiktigt hennes huvud
- How long has she been sleeping? sa jag och såg på farfar
- For about and hour, so you two have som alone time sa farfar och skrattade
- What is wrong with this family sa jag och skrattade
Eric tog sedan min hand och vi gick in till mitt rum igen. Vi satte oss ner på sängen och han kröp närmare mig. Han kysste min axel och jag la mitt huvud mot hans. Jag vände sedan på mitt huvud och han la sin hand bakom min nacke och log.
- Jag har saknat dig så frukansvärt mycket sa Eric och log stort
- Jag har saknat dig mer sa jag och skrattade
- Hur mycket? sa Eric och log flörtigt
- Såhär mycket sa jag och tryckte ner honom i sängen
Jag satte mig sedan gränsle över honom och vi började kyssas passionerat. Jag tog av mig mitt linne och Eric tog snabbt av sig sitt. Jag la mina händer mot hans bröst och vi snurrade sedan runt så Eric hamnade över mig. Vi fortsatte sedan att kyssas och han smekte sedan försiktigt min mage och jag drog till lite när det kittlades och sedan la jag mina händer mot hans rygg. Han kysste min mage och vi hjälptes sedan åt att ta av oss dom andra kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade tyst och det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade tagit på oss kläderna igen för att Destiny hade vaknat. Eric var kvar i mitt rum och jag höll i Destiny när det helt plötsligt ringde på dörren. Jag öppnade och där stod Jeremy.
- What are you doing here!? sa jag
- Im here to visit Andrew sa Jeremy och skulle precis gå in när jag hörde hur Eric kom och jag smällde igen dörren framför honom
- Vem var det? sa Eric och såg förvånat på mig
- Någon dörrförsäljare sa jag och log
- Okej, men är det okej om jag bara tar en dusch så kanske vi kan åka till Disneyland med Destiny? sa Eric
- Mer än gärna sa jag och log
- Kommer snart sa Eric och gav mig en kyss för att sedan gå in till badrummet, när han sedan gått in i badrummet öppnade jag igen
- What are you doing?! sa Jeremy
- My boyfriend cant see you sa jag
- So he dosen´t now about our little kiss? sa Jeremy
- No and you are not saying anything sa jag
- I dont care, im going in to Andrew sa Jeremy och knuffade undan mig och Destiny
Jag bytte på Destiny och tog på henne sin Rapunzel body som hon fått av mina farmor och fafar. Sen packade jag ner hennes blöjväska och gick ut till garaget för att ta fram vagnen och sen lägga den i bilen. Eric kom sedan ut till oss och vi hjälptes åt att sätta Destiny i bilbarnstolen.
- Vem var den där killen som var inne hos Andrew? sa Eric
- Jeremy, hans bästa kompis sa jag och log
- Okej, han kollade lite konstigt på mig sa Eric
- Han är lite udda, ska vi åka? sa jag och log
- Absolut sa Eric och vi hoppade in i bilen
30 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade gått en stund på Disneyland nu och det märktes på Destiny att hon tyckte om det. Vi gick till Rapunzel och Flynn Rider för att ta en bild som vi gjorde sist vi var här men nu var Destiny med.
- Oh, look what a cute baby sa tjejen som spelar Rapunzel
- Yes, i dont know if you remeber us but we were here last year sa Hanna
- Yeah, i do remeber you, is this your baby? sa Rapunzel
- Yes, this is Destiny sa jag
- She is so cute, come here and we can take a picture sa Rapunzel
Vi tog sedan en bild med dom och det som var så roligt var att Destiny skrattade stort på bilden. Hon skrattar åt nästan allt nu mera och hon är så söt. Men efter ett par timmar till på Disneyland så gick vi tillbaka til bilen. Vi satte in Destiny i bilen och sen hoppade vi också in och körde hemåt.
30 minuter senare....
När vi kom hem la vi ner Destiny i sängen igen och hon sov. Jag skulle ta en flaska vatten när den där Jeremy kom ut.
- Have you told him get? sa Jeremy till Hanna
- Berättat vadå? sa jag till Hanna
- Vi kanske kan gå in till rum sa Hanna och tog min hand. Vi satte oss sedan ner på sängen och jag såg otroligt på Hanna.
- Vad är det du inte berättat? sa jag igen
- Andra dagen jag kom hit så var jag på fest och Jeremy blev full och han kysste mig sa Hanna
- Ursäkta?! Vad sa du?! sa jag och reste mig från sängen
- Jag har kysst Jeremy.....
Detta är kapitel 35 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kanske blev lite tråkigt men kapitel 36 som kommer imorgon(onsdag) så kommer ni bla. få veta Vad Eric säger när Hanna berättar om kyssen? Vad gör Hanna mot Jeremy ingentligen? Kommer dom någonsin bli tillsammans igen? Är hela USA resan förstörd nu? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!! Och jag vill även hälsa alla nya läsare välkommna hit till bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 34
- Fy F*n! sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Hanna, gumman det här inte vad det ser ut som sa Eric och gick fram mot mig
- JAG HATAR DIG! skrek jag och stod bara still med Destiny i famnen
Hannas Perspektiv
- JAG HATAR DIG! skrek jag och stod bara still med Destiny i famnen
- Hanna, snälla, det var inte meningen sa Eric
- Jag menar inte dig, jag menar henne sa jag och log mot Eric
- Så det är inte mig du är arg på? sa Eric
- Nej, som du sa en gång, ingenting ska få skilja oss åt sa jag och log
- Jag älskar dig och bara dig sa Eric och gav mig en kyss
- Men lägg ner Eric, Både Hanna och jag vet vem du ingentligen vill ha sa Issa
- Tycker du inte att du ställt tillt det tillräckligt? sa Eric
- Kan du hålla Destiny lite? sa jag och gav henne till Eric
- Visst sa Eric och tog emot Destiny
- Kan du bara dra härifrån?! sa jag och knuffade till Issa
- Det är mig han vill vara med fattar du inte det?! sa Issa och knuffade mig med
- Issa dra härifrån NU! sa Eric och försökte trösta Destiny
- Jag hatar dig så frukansvärt mycket!! Jag trodde du var min vän sa jag
- Nicklas sa att ni tagit en paus, så varför blir du så upprörd sa Issa
- Du sa att du och Nicklas gjort slut men du ljög eller hur? sa jag
- Kanske det. Jag ville bara ha det som du har sa Issa
- Gå nu. Ring aldrig mer, kom aldrig hem till mig mer. Fattar du det?! sa jag
- Okej, ha ett perfekt liv då sa Issa och gick förbi mig och Eric
Jag hoppas jag slipper se henne någon mer gång. Hon hade försökt förstöra för oss. Visst Eric hade kysst henne också men jag ville inte förlora honom det var därför jag valde att inte bli arg på honom. Nu har jag iallafall brutit med Issa och det kändes väldigt skönt även fast det borde vara tvärtom.
- Förlåt. Hon bara kom hit, det var inte meningen sa Eric
- Älskling, det är ingenting. Jag älskar dig mer än någonting annat och därför tänker jag inte låta en kyss förstöra allt vi har sa jag
- Jag älskar dig, bara dig sa Eric igen
- Och jag älskar dig mer, bara dig sa jag och log
- Jag måste sticka till intervjun, men du stannar väl? sa Eric
- Självklart sa jag och gav Eric en kyss innan han gick
Jag tog Destiny i famnen från Eric när han gick. Jag gav henne mjölkersättning och sedan la jag ner henne i sin vagn och hon somnade nästan direkt. Jag gick och tog en macka och lite te för att sedan sätta mig i soffan. Jag försökte smälta allt som hänt här idag men det gick inte särskilt bra. Jag hoppas att bilden av dom två kyssandes ska försvinna innan jag ska följa med mina föräldrar till USA.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag kunde knappt förstå att Hanna förlåtit mig för att jag kysst Issa. Jag hoppas hon verkligen gjort det och att hon inte bara sa så. Jag hade kommit hem för två timmar sen och hon var redan tolv. Jag hade varit på intervjun och sen åkt till studion för att lägga några ljudspår på lite låtar så det var inte så konstigt att Hanna låg och sov när jag kom hem. Destiny sov hon också. Jag smög försiktigt ut till badrummet för att borsta tänderna. Jag gick sedan in till sovrummet och tog av mig kläderna för att sedan krypa ner bredvid Hanna. Hon vände sig om och la sig mot mig och jag la min arm runt hennes midja och jag kunde känna hennes andetag. Jag låg och tittade lite på henne och hon log i sömnen. Hon var så otroligt söt när hon sov. Jag blundade och sen somnade jag också.
Nästa morgon - Eric väcker Hanna - Erics Perspektiv
Destiny hade vaknat flera gånger under natten men nu sov hon i sin säng och förhoppningsvis kommer hon sova några timmar så jag kan väcka Hanna på ett romantiskt sätt. Jag la min arm runt henne och kysstes försiktigt hennes axel. Jag kände hur hon tog min hand och tryckte till den.
- God morgon älskling sa Hanna
- God morgon min sköna, har du sovit gott? sa jag
- Mycket, sover alltid som bäst när jag sover bredvid dig sa Hanna och log
- Jag vet att jag inte borde ta upp det här men förlåt för igår igen sa jag
- Du behöver inte be om förlåtelse mer. Det ligger i det förflutna nu eller hur? sa Hanna
- Ja, det har du rätt i sa jag och log
- Sover Destiny? Sa Hanna och vände sig mot mig
- Mmm...som den lilla prinsessa hon är sa jag
- Det betyder lite ensam tid för oss sa Hanna och skrattade
- Ja, det gör visst det. Vad hade du i tänkt att vi kunde göra då? sa jag och log flörtigt
- Vad sägs om det här? sa Hanna och drog täcket över oss
Vi låg och tittade mot varandra först och hon log stort mot mig och jag mot henne. Sen rörde jag mig fram mot henne och vi började kyssas passionerat. Hanna la sina händer i mitt hår och det kittlades lite först men när jag slappnade av var det bara mysigt. Jag smekte försiktigt hennes mage och la sedan min hand mot hennes höft. Vi hade det väldigt mysigt men eftersom Destiny var i rummet valde vi att inte gå längre.
- Jag måste nog åka hem snart sa Hanna och ledset på mig
- Just det, du ska ju packa idag sa jag
- Ja men du lovar väl att komma när du är klar? sa Hanna
- Självklart, jag kommer om exakt 2 veckor. sa jag
- Kommer sakna dig hur mycket som helst sa Hanna
- Och jag kommer sakna dig och Destiny mer sa jag och gav Hanna en kyss
- Jag älskar dig sa Hanna
- Jag älskar dig mer sa jag och log
Det är nämligen såhär att Hanna ska ta med sig Destiny ner till USA. Det var dags för den årliga resan till USA. Men jag kunde inte följa med direkt eftersom jag skulle jobba. Jag ska ha två promotions i London och sen en pressgrej i Frankrike och sjunga på Sopot Festival i Polen och det gör att jag inte kommer kunna komma dit förens om två veckor men jag vet att Hanna kommer få det minst lika roligt tills jag kommer dit. Efter ungefär 1 timmes mysande i sängen gick vi upp.
Hanna gjorde lite mjölkersättning till Destiny och gav henne sedan flaskan. Jag fick sedan byta blöja och sätta på henne kläder för dagen. När Hanna satt på sig sina egna kläder gav jag Destiny till henne för att själv kunna göra mig i ordning. När jag sedan kom ut från sovrummet stod Hanna i hallen och stoppade ner Destiny i vagnen.
- Jag ringer dig sen sa Hanna
- Vi ses väl på flygplatsen senare ikväll? sa jag
- Självklart. Jag älskar dig mest sa Hanna
- Älskar dig mer sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan Hanna tog med sig Destiny ut till trapphuset.
Jag stängde sedan dörren efter dom och jag gick sedan in till sovrummet för att packa ner lite kläder och andra saker som jag behöver till resorna jag ska göra men jag packade också en till väska för USA resan också. Men när jag sedan var klar så åkte jag till studion för att jobba lite till med kommande skivan. Och jag saknade Hanna hela tiden. Och om jag saknar henne nu, hur ska jag då inte sakna henne under dom två veckorna som vi inte kommer träffas?
Senare på kvällen - Hannas familj ska snart åka till Arlanda - Hannas Perspektiv
Pappa hade precis burit ner dom sista väskorna till bilen. Nicklas var lite nere efter att jag berättat om Issa men samtidigt var han glad att han fått veta hur hon egentligen var. När pappa kom upp från gatan så låste han dörren och han tog med sig Chandler som skulle vara hos våran granne som brukar ta hand om honom när vi åker till USA. Jag spände fast Destiny i bilbarnstolen och satte mig sedan bredvid henne.
Jag fick sitta i mitten av bilen idag men det gjorde ingenting. Pappa hoppade sist in i bilen och nu var vi äntligen på väg till Arlanda. Jag hoppades att Eric skulle vara där nu. Destiny somnade i bilen så när vi kom fram tog jag med mig Destiny i babyskyddet(bilbarnstolen). Vi hade bokat en egen stol till henne så vi kunde ta med oss bilbarnstolen. Hon sover mycket bättre i den. Vi checkade in och sen gick vi för att vänta på att få gå ombord på planet. När jag såg Eric komma springandes bad jag mamma att hålla ett öga på Destiny.
- Förlåt att jag blev sen. Men jag är glad att jag hann sa Eric och log
- Jag med. Vi ska snart gå ombord sa jag och la mina armar runt Erics nacke
- Lova att du inte gör något dumt innan jag kommer om 2 veckor sa Eric och la sina armar runt min midja
- Jag lovar, och lova att du inte träffar någon vacker engelsk tjej, fransk tjej eller polsk tjej sa jag och skrattade
- Jag lovar. För mig finns bara du. Jag älskar dig mest sa Eric
- Jag älskar dig mer sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss
PLANET TILL KALIFORNIEN,USA AVGÅR OM 10 MINUTER. PASSAGERARE OMBEDES GÅ PÅ PLANET.
- Jag måste gå ombord nu sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Mm...men vi ses om två veckor, två veckor som kommer gå i raket fart sa Eric och log
- Två korta veckor. Jag älskar dig mest av allt sa jag
- Jag älskar dig mer sa Eric och vi gav varandra en sista kyss innan jag var tvungen att gå till mina föräldrar
Jag tog bilbarnstolen och när jag vände mig om och såg Eric så kom tårarna. Jag kommer sakna honom så mycket. Men jag hoppas att två veckor går fort. Jag vill att två veckor ska gå fort. När vi kom på planet spände jag fast bilbarnstolen och sen spände jag fast mig och nu väntade en 10 timmar lång resa och jag hoppas att den ska gå bra.
Samtidigt på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag stod och tittade mot flygplanet innan det lyfte. Jag torkade tårarna som rann ner för mina kinder när jag såg planet lyfta och flyga iväg. Jag gick sedan mot utgången för att ta bilen hem. Jag skulle inte åka till London förens imorgon så jag behövde en lång och skön nattssömn eftersom jag ska upp redan klockan fem. När jag kom hem borstade jag bara tänderna för att sedan ta av mig kläderna och krypa ner i sängen. Det kändes så kallt i sängen när inte Hanna sov bredvid mig.Jag ställde klockan på fem innan jag släckte sedan lampan och somnade nästan direkt.
Nästa dag - Hanna är på stranden med Destiny - Hannas Perspektiv
Jag och Destiny var på stranden. Eric var i England just nu. Jag saknade honom så otroligt mycket och det märktes på Destiny att hon saknade Eric också. Jag hoppas verkligen att dom här 13 dagarna ska gå fort för jag vill så gärna att han ska komma hit nu. Vi hade varit på stranden i en timme nu och jag märkte att Destiny började bli trött så jag plockade ihop våra saker och satte Destiny i sin resevagn. Jag gick sedan den 20 minuter långa promenaden hem till huset. Jag lyfte försiktigt upp Destiny ur vagnen och gick in till huset med henne.
- Grandma, can you take her? I need to put the stroller in the garage sa jag
- Of course sweetheart sa farmor och tog Destiny i famnen
Jag gick sedan ut till verandan och tog med mig vagnen för att ställa in den i garaget när Andrew och Jeremy kom.
- Oh, look whos back in town sa Jeremy och skrattade
- Did you miss me that much? sa jag
- Always. So what are you doing? sa Jeremy
- Im just gonna fix a thing, but maybe we can talk later? sa jag
- Sure, that will be great sa Jeremy och dom gick in i huset medans jag gick mot garaget
Jeremy är min kusin Andrews bästa vän. Vi hade haft en flört för flera år sedan och det var bara kyssar. Visst han är gullig och ser bra ut men mer är det inte. Fast jag var på ett sätt glad att se honom igen för han är en väldigt fin vän. Jag gick sedan till huset och satte mig på trappan till verandan. Jag hörde hur dörren öppnades och Jeremy kom ut på verandan.
- So, tell me, whats been happening with you? sa Jeremy
- I have a boyfriend and a dautgher sa jag och log
- What? Do you have a kid? Thats so weird sa Jeremy och skrattade
- Why do you think that? sa jag
- Well when we were dating you didn't even wanna have sex and now you have baby girl sa Jeremy
- Yeah, well things changes sa jag
- So who is he? Your boyfriend sa Jeremy
- He is a swedish artist and he is coming down here in 2 weeks sa jag
- Really, thats nice. But im just wondering if you wanna come to a beach party? sa Jeremy
- When is it? sa jag
- Tonight, it would be so much fun if you came sa Jeremy
- Okay, i will be there sa jag och log
- See you then sa Jeremy och gick tillbaka in i huset
Jag satt kvar en stund och tänkte på att han faktiskt tagit det där med Eric väldigt bra. Han brukar vara ganska flörtig mot mig annars men inte den här gången och det kändes väldigt bra. Jag hoppas festen blir rolig och jag ska inte dricka som dom andra säkert kommer göra. Jag ska ju ändå ta hand om Destiny imorgon lixom.
Några timmar senare - Hanna kommer till festen - Hannas Perspektiv
Min farmor och farfar hade lovat att ta hand om Destiny medans jag gått på festen. Eric hade smsat mig och jag hade inte berättat om festen. Jag vet att det kanske var dumt men jag vill inte att han ska bli svartsjuk. Jag menar det man inte vet har man inte ont av. Men jag saknade honom bara ännu mer när han smsat mig. Men när jag kom till festen som redan var i full gång så kände man sig lite bortkommen eftersom jag inte kände några här. Det var bara Andrew och Jeremy som jag kände som var här.
- There you are, welcome. Do you want something to drink? sa Jeremy och la sin arm runt mina axlar
- Maybe a soda sa jag och log
- Dont you wanna party? sa Jeremy
- No, not in that way, im trying to be an adult here sa jag och skrattade
- Okay, come on sa Jeremy och vi gick till dom andra
Jag fick en läsk av honom och sen höll han sig nära mig hela kvällen. Jag hade det faktiskt väldigt roligt. Vi dansade och hade det hur roligt som helst. Men sen tog Jeremy med mig till en klippa med en liten grotta i sig kan man säga och han ställde sig framför mig.
- So, how did you and your boyfriend meet? sa Jeremy
- I was at one of his concerts and he took me up on stage and then he bumped in to me when i was out running one day sa jag
- Nice, but whats his name? sa Jeremy
- Eric Saade sa jag och kände hur mitt hjärta slog ett extra slag när jag sa hans namn
- Its gonna be fun to meet him sa Jeremy
- Yeah, i miss him alot sa jag och log
- But, i missed you alot too sa Jeremy
- Wait, i know what your doing here sa jag
- And what is that? sa Jeremy och kom närmare mig och satte sina armar mellan mitt huvud
- You are trying to make me like you and then kiss you sa jag
- Im not, that would just be rude sa Jeremy
- Good, so remove your arms and let me go then sa jag
- Not before i have been giving you this sa Jeremy och kysste mig
Jag knuffade till honom direkt men då tog han bara hårt i mina armar och kysste mig igen. Jag började känna hur hårt mitt hjärta slog och jag vet inte om det var av rädsla eller om det var känslan av att jag visste vad fel jag gjort.....
Detta är kapitel 34 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag hade tänkt få upp kapitel 35 idag också men eftersom det här kapitlet blev så långt kommer jag inte hinna det så det kommer inte förens imorgon :(. Kapitel 35 som kommer imorgon(tisdag) så kommer ni bla. få veta Kommer Hanna berätta om kyssen med Jeremy? Vad händer när Eric kommer ner till USA? Varför försöker Hanna undvika Jeremy? Vad händer ingentligen på festen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer imorgon(Tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!! Och jag vill även hälsa alla nya läsare välkommna hit till bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kapitel 34 kommer tyvärr inte förens imorgon :(
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Tyvärr så har jag inte hunnit skriva klart kapitel 34 idag så därför kommer det inte förens imorgon(måndag). Jag har haft migrän och har inte varit pigg nog att skriva :( Men imorgon vid 12.00 kommer kapitel 34 och om jag hinner så kommer kapitel 35 också.
Hoppas ni förlåter mig för detta :)
Utan er skulle bloggen inte finnas och ni är dom bästa läsarna som finns!
Love u all so much <333
Kram Natalie
Miss Unknown - Kapitel 33
- Hanna, jag vet att du är där inne, snälla kan du öppna sa Eric och knackade på dörren....
Hannas Perspektiv
- Hanna jag vet att du är där inne, snälla kan du öppna sa Eric och knackade på dörren
- Eric, bara gå härifrån sa jag och guppade upp och ner med Destiny
- Jag vet inte vad det är du har hört men jag måste få prata med dig sa Eric
- Snälla bara gå härifrån! sa jag igen
- Hanna öppna dörren! ropade Eric igen
Jag gick tillbaka till vardagsrummet och la ner Destiny sin resesäng. Jag hörde hur Eric fortfarande knackade på dörren och jag torkade bort tårana och bestämde mig för att höra vad han skulle säga. Jag öppnade dörren och jag kunde inte se Eric i ögonen för risken var stor att jag skulle börja gråta då.
- Hanna, det är inte som du tror sa Eric
- Hur är det då? sa jag
- Jag stod på balkongen och pratade med Alex. Jag vet inte äns när Issa gick hem sa Eric
- Kom in så vi får prata mer sa jag
- Du måste våga lita på mig sa Eric
- Jag litar på dig men det är henne jag inte litar på sa jag och satte mig ner i soffan
- Det här kommer ju krossa vårat förhållande till slut sa Eric och satte sig framför mig
- Märker du inte att det redan gjort det? sa jag och såg in i Erics ögon
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa Eric
- Vi kanske behöver ta en paus ett tag sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Nej, Hanna snälla gör inte såhär mot mig, mot oss sa Eric och tårarna började rinna på honom också
- Jag älskar dig men det kanske blir bra, till och med bättre efteråt sa jag
- Snälla, du kan inte göra såhär. Jag klarar mig inte utan dig sa Eric
- Jag orkar inte må såhär dåligt längre, jag älskar dig men jag behöver bara lite tid ensam, med Destiny sa jag
- Jag förstår. Glöm aldrig att jag älskar dig sa Eric
- Det är bara för några veckor älskling, det är inte över för det sa jag
- Ja, men det är bara en paus eller hur? sa Eric och log
- Mm...det är bara en paus och jag älskar dig mest sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Eric och vi gav varandra en kyss innan Eric reste sig och gick ut genom dörren
Jag bytte blöja på Destiny och tog på henne en pyjamas innan jag ammade henne en sista gång innan jag la ner henne i sängen och hon somnade. Det kändes väldigt skönt att ha fått prata med Eric. Jag vet att en paus kanske var att ta i men jag orkade inte med mer problem just nu. Jag älskar Eric mest av allt men efter att Destiny föddes så orkade jag inte med massor av problem. Men det känns skönt att ha en så förstående och underbar pojkvän som Eric, det värsta skulle vara att förlora honom.
2 månader senare - Eric möter upp Hanna och Destiny utanför badhuset - Erics Perspektiv
Hanna och jag hade inte setts på 2 månader och idag var första dagen vi skulle träffa varandra. Vi skulle nämligen på babysim med Destiny idag. Hon var redan 4 månader och det kändes som tiden gick alldeles för fort. Det var tufft att inte fått träffa dom båda på 2 månader så när Hanna kom gående med vagnen så log jag stort mot Hanna.
- Hej älskling. Jag har saknat dig så mycket sa jag och log mot Hanna
- Jag har saknat dig mer, kan inte pausen vara över nu? sa Hanna
- Mer än gärna sa jag och vi gav varandra en kyss
- Haha, gurgel kom det från Destiny i vagnen
- Jag har saknat dig också min lilla prinsessa sa jag och tog upp Destiny i famnen
- Hon har saknat sin pappa också sa Hanna och smekte Destinys kind
- Ska vi gå in? sa jag och gav Hanna en kyss
- Mer än gärna sa Hanna och vi gick in till badhuset
Vi betalade sedan inträde och Hanna tog med sig Destiny in till tjejernas omklädningsrum. Jag gick till killarnas omklädningsrum och bytte snabbt om till badbyxor och gick sedan till duschen och sen gick jag ut till bassängerna. Hanna kom sedan ut till mig och Destiny var så söt i sin lilla badblöja. Och Hanna var så snygg och het i sin bikini.
- Vad tittar du på? sa Hanna och skrattade
- Världens snyggaste flickvän och världens sötaste dotter sa jag och skrattade
- Du är väldigt het själv i dina badbyxor och underbara överkropp sa Hanna och log flörtigt
- Okej, vi får prata mer om det här när vi kommer hem sa jag och log flörtigt tillbaka
Jag tog Destiny i min famn och Hanna gick ner först i bassängen och jag gav henne sedan Destiny. Jag hoppade sedan i och det var hur mysigt som helst att få bada med Destiny. Hon skrattade lite då och då. Hanna tyckte att hon blev mer lik mig för varje dag som gick men jag tycker snarare tvärtom. Hon är väldigt lik Hanna också. När jag såg Hanna leka med Destiny i vattnet så förstod jag hur lyckligt lottad jag var. Jag hade världens finaste familj.
2 timmar senare - Hannas föräldrar går en promenad med Destiny - Hannas Perspektiv
Mina föräldrar var på promenad med Destiny och skulle inte vara tillbaka förens om en timme och Nicklas var på sitt rum så jag och Eric hade en timme egen tid. Vilket vi behövde nu kände jag.
- Så vad tycker du vi ska hitta på? sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Vi kanske ska börja med på att gå in på mitt rum sa jag och gav Eric en kyss
- Mer än gärna sa Eric och vi gick in till mitt rum
Vi ställde oss framför varandra och jag la mina armar runt Erics nacke och han la sina händer mot mina höfter. Vi möttes i en passionerad kyss. Jag tog av honom hans linne och han tog av mig mina tröja. Han lyfte upp mig och jag satte mina ben runt honom. Han la mig ner i sängen och la sig sedan över mig. Han kysste min hals och jag lekte med hans hår. Jag lät mina händer sjunka ner mot hans rygg och jag kunde känna varje muskel i hans rygg röra sig. Vi hjälptes sedan åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sedan ha sex. Det var helt underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg i sängen och gosade. Hanna låg mot mitt bröst och jag smekte försiktigt hennes rygg. Det var hur mysigt som helst och jag hade saknat att få lite egen tid med Hanna. Vi gosade en stund till och vi hoppade båda till när Hannas dörr öppnades hårt.
- Kan du inte lära dig att knacka? sa Hanna irriterat mot sin bror
- Vad gör du här? sa Nicklas och såg på mig
- Jag är tillsammans med Hanna sa jag förvånat
- Hade inte ni tagit en paus? sa Nicklas
- Nej, inte längre sa Hanna
- Okej, vad bra att ni är tillsammans igen men en dålig sak finns också sa Nicklas
- Vad snackar du om? sa Hanna
- Jag råkade säga det till Issa, att ni tagit en paus. sa Nicklas
- VADÅ RÅKADE!? ropade Hanna
- Det är väl inte så farligt sa Nicklas
- Vet du inte om att ditt ex är kär i Eric? sa Hanna
- Vadå mitt ex? sa Nicklas
- Issa sa att hon gjort slut med dig för att hon är kär i Eric sa Hanna
- Vad snackar du om? Hanna har inte gjort slut med mig. sa Nicklas
- Det här händer inte, vad är det för fel på Issa ingentligen? sa jag och såg på Hanna
- Jag vet inte, men jag ska prata med henne imorgon sa Hanna
- När då? sa jag
- Imorgon, jag ska prata med rektorn om när jag ska börja skolan igen och jag lovar att prata med henne då sa Hanna
- Ja, och fråga henne varför hon beter sig så illa mot mig också sa Nicklas
Nicklas gick sedan ut från Hannas rum och när vi sedan hörde hur ytterdörren öppnades så gick vi upp ur sängen och tog på oss kläderna igen. Hanna blev klar först och gick ut till hallen. Jag kom snabbt efter henne och gav Destiny en puss på kinden.
- Vad ni ser ledsna ut, har det hänt något? sa Maria, Hannas mamma
- Nej, det är ingenting, lite trötta bara sa Hanna
- Okej, vill du stanna på middag? sa Jim, Hannas pappa till mig
- Ja tack, om det går bra förstås sa jag
- Det går jätte bra sa Jim och log
Hanna och jag gick tillbaka in till Hannas rum och gosade med Destiny. Jag såg att Hanna försökte hålla skenet upp inför Destiny men jag såg hur arg och ledsen hon ingentligen var. Hur kunde Issa göra såhär ingentligen? Jag fattade ingenting alls. Absolut ingenting.
Nästa dag - Eric får oväntat besök - Erics Perspektiv
Jag skulle precis gå för att göra en intervju när det ringde på dörren. Jag öppnade medans jag tog på mig skorna och när jag reste mig upp och fick syn på Issa. Jag tittade bara chockat på henne.
- Vad gör du här? sa jag lite irriterat
- Ville hälsa på dig bara sa Issa och log flörtigt
- Jag ska gå nu sa jag
- Men vi kan väl ses lite senare? sa Issa
- Du och jag ska inte ses alls sa jag irriterat
- Varför är du så arg? sa Issa och tog på min arm
- Rör mig inte! sa jag
- Vad är det med dig? Jag vill bara visa att jag tycker om dig sa Issa och smekte min kind
- LÄGG AV! sa jag
- Jag vet lika väl som du att du vill ha mig sa Issa och kom närmare mig
- Jag sa ju till dig att jag ska gå nu sa jag
- Kyss mig först så går jag sen sa Issa
- Hur kan man göra så mot sin bästa vän? sa jag
- Hon förstår, kom nu sa Issa och tog tag i min nacke och kysste mig och dum som jag är så besvarade jag den och vi började kyssas passionerat.
Samtidigt från skolan - Hannas Perspektiv
Jag hade precis pratat med rektorn och nu var jag och Destiny på väg hem till Eric. Destiny låg och sov och jag tror att hon kommer vakna snart men jag hoppas att hon sover tills jag kommer hem till Eric. Issa hade inte varit i skolan idag. Enligt rektorn när jag frågade henne så sa hon att hon ringt och sjukanmält sig. Jag förstår inte vad den där tjejen håller på med. Jag trodde verkligen jag kände henne men jag gjorde tydligen inte det fullt ut iallafall.
20 minuter senare.....
Jag tog hissen upp till Erics lägenhet med Destiny. Jag ställde vagnen utanför och tog upp Destiny i famnen och tog även blöjväskan över axeln. Jag skulle låsa upp dörren när jag kände att dörren redan var öppen. När jag klev in och fick syn på Eric och Issa kyssas så var det som att mitt hjärta gick i miljoner bitar.
- Fy F*n! sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Hanna, gumman det här inte vad det ser ut som sa Eric och gick fram mot mig
- JAG HATAR DIG! skrek jag och stod bara still med Destiny i famnen
Detta är kapitel 33 av Miss Unknown. Förlåt att jag inte fick upp det i tid idag heller, men ska verkligen försöka skärpa mig. Men i kapitel 34 som kommer imorgon(söndag) så kommer ni bla. få veta Kommer Hanna någonsin kunna förlåta Eric? Varför åker Hanna med sin familj till USA? Varför blir Eric så nere? Vad står det ingentligen i mejlet från Hanna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 34 som kommer imorgon(söndag).
Jag vill bara säga att det här var det svåraste kapitlet att skriva. Slutet var jätte tufft och jag har ändrat mig säkert 1000 gånger. Jag tror och vet att Eric inte skulle kunna göra något sånt här i verkligheten men detta är bara en novell en påhittad novell. Men hoppas ni ska fortsätta läsa iallafall. :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!! Och jag vill även hälsa alla nya läsare välkommna hit till bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 32
- Det var här som din pappa bjöd ut mig första gången. Han krockade med mig. Men nu finns det någon annan som han kommer bjuda ut sa jag till Destiny som fortsatte sova och snutta på sin napp
- Vad menar du med att jag ska bjuda ut någon annan? sa en bekant röst bakom mig och när jag vände mig om fick jag syn på Eric......
Lite tidigare på eftermiddagen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem tidigare än planerat för att överraska Hanna. Jag hade landat med flyget från Norge för ungefär 20 minuter sen och satt just nu i bilen på väg hem till Hannas lägenhet. Jag parkerade sedan bilen utanför och skyndade mig sedan upp för trapporna och knackade på dörren.
- Hej Eric. Hanna är tyvärr inte hemma sa Jim, Hannas pappa
- Men var är hon? sa jag och såg försiktigt på Jim
- Hon är nog i VitaBergsparken med Destiny sa Jim
- Okej, då går jag dit sa jag och log mot Jim
Han tog mina väskor innan jag gick och ställde dom i hallen. Sen gick jag ner för trapporna och Jim stängde dörren bakom mig. Jag lät bilen stå och tog en promenad på 20 minuter innan jag kom fram till Vitabergsparken. Jag gick mot träddungen där jag och Hanna brukade träffas och jag såg henne. Hon stod och tittade ner i vagnen. Jag gick närmare och precis när jag skulle säga hej så hörde jag något som jag inte trodde jag skulle få höra.
- Det var här som din pappa bjöd ut mig första gången. Han krockade med mig. Men nu finns det någon annan som han ska bjuda ut sa Hanna och såg fortfarande på Destiny
- Vad menar du med att jag ska bjuda någon annan? sa jag chockat och Hanna vände sig snabbt om
- Vad känner du för Issa? sa Hanna och vände vagnen mot mig
- Va? Jag känner ingenting för henne, jag känner henne knappt sa jag
- Varför kommer hon då och säger att hon är kär i dig då? sa Hanna och jag såg att hon fick tårar i lgonen
- Har hon sagt det? Jag har inga känslor för henne, vad hon känner och vad jag känner är två helt olika saker sa jag
- Så det är ingenting mellan er? sa Hanna
- Självklart inte. Jag älskar bara dig och ingen annan. Om nu Issa är kär i mig så får det stå för henne inte mig sa jag
- Okej, jag är väldigt glad att du är hemma igen sa Hanna och gav mig en kyss
Jag log mot henne och sen lossade vi på bromsen på barnvagnen och vi gick en promenad hem igen. Hanna berättade att hennes föräldrar lovat att passa Destiny ikväll och vi skulle få hela lägenheten för oss själva. Det skulle bli jätte mysigt. När vi kom hem hjälpte jag Hanna upp med barnvagnen och sen kom vi in till lägenheten.
- Hej, vi kan ta med Destiny på en gång sa Maria, Hannas mamma
- Okej, men är det okej att ni tar hand om henne ikväll? sa Hanna
- Ja, det ska bara bli roligt. Och ni får ha det så mysigt sa Maria och blinkade mot oss
- Mamma! Sa Hanna och vi skrattade
- Jo, innan vi åker, är flaskorna i kylskåpet dom vi ska ha både ikväll och imorgon? sa Maria
- Ja, det ska räcka sa Hanna
- Bra, då åker vi sa Maria och Jim kom ut från köket
Dom tog vagnen och väskan med lite extra kläder, blöjor och andra saker. När dom sedan låste dörren bakom sig så skulle jag precis ta tag i Hannas höfter men då drog hon sig ifrån mig och jag förstod först ingenting.
- Du måste fånga mig först sa Hanna och skrattade
- Det blir lätt sa jag och sprang efter henne genom lägenheten och när jag till slut kom i fatt henne så landade vi på Hannas säng
- Hahaha, det var svårare än du först trodde sa Hanna och skrattade
- Hahaha, nej det var lättare än jag först trodde sa jag och gav Hanna en passionerad kyss
Vi kysstes passionerat och sen rullade vi runt så Hanna kom över mig. Hon satte sig gränsle över mig och jag lyfte på överkroppen men då tog hon mina handleder och tryckte ner mig i sängen igen och vi skrattade lite innan vi fortsatte att kyssas. Det var nu jag förstod hur otroligt mycket jag saknat Hanna, jag vill aldrig förlora henne.
20 minuter senare - Hannas Perspektiv
Efter att vi myst i 20 minuter så hade vi gått ut till köket för att käka lite och nu skulle vi precis gå in till vardagsrummet för att titta på film och vi hade poppat popcorn. När jag skulle gå ut från köket så kände jag hur någonting nuddade min rygg.
- Vad gör du? sa jag och såg på Eric
- Ingenting, se här då sa Eric och kastade lite popcorn mot mig
- Eric, jag var inte beredd sa jag och skrattade
- Okej, igen sa Eric och kastade igen och nu fångade jag
- Bra där sa Eric och log
- Nu är det din tur sa jag och kastade mot Eric och han fångade
- YAY! Mästaren sa Eric och skrattade
- Kaxa lagom du sa jag och skrattade
- Kom nu min egna lilla mästarinna sa Eric och tog min hand för att sedan gå in till vardagsrummet
Vi satte oss sedan i soffan och drog en filt över oss och kollade sedan på filmen. Det var hur mysigt som helst. Filmen var ungefär 2 timmar så när den var klar så gosade vi lite i soffan innan vi gick in till badrummet för att göra oss iordning inför kvällen. Vi gick sedan in till sovrummet. Eric la sig nära mig och jag kröp nära honom. Han la sina armar runt min midja. Vi gav varandra en sista kyss innan vi släckte lampan och somnade.
Några dagar senare - Hanna kommer till överraskningsfesten - Hannas Perspektiv
Eric hade ringt mig tidigare idag och sagt att jag var tvungen att komma över för det hade hänt något men när jag frågade vad det var så skulle jag få veta det när jag kom dit. Mamma och pappa hade lovat att ta hand om Destiny medans jag gick till Eric. När jag kom dit så ringde jag på och när ingen öppnade så kände jag försiktigt på dörren och när den var upplåst så gick jag in.
- Hallå? Eric är du hemma? ropade jag men ingen svarade
- Eric? Hallå?1 ropade jag igen och gick in till vardagsrummet
- ÖVERRASKNING! ropade Eric och flera av mina vänner
- Vad är det här? sa jag förvånat
- Du ville ju ingentligen inte ha en fest men då bestämde jag mig för att göra en överraskningsfest till dig sa Eric
- Du är verkligen världens underbaraste pojkvän sa jag och gav Eric en passionerad kyss
- Bussvissling från Alex
- Vi kanske ska skåla för min underbara Hanna, hon leve, Hurra Hurra Hurra sa Eric och vi skålade i champange
Sen började dom spela lite musik och folk minglade men jag hängde mest med Eric. När jag fick syn på Issa så blev jag ganska så irriterad. Hade Eric bjudit henne? Jag tog Eric åt sidan en liten stund.
- Vad gör hon här? sa jag lite irriterat
- Vem? sa Eric förvånat
- Issa sa jag
- Hon hjälpte mig planera festen sa Eric
- Det förklarar ju varför hon blivit kär i dig sa jag
- Men gumman, det hände ingenting mellan oss som jag har sagt förut sa Eric
- Måste hon vara här? sa jag
- Du måste lita på mig, hon stör inte dig eller mig sa Eric
- Okej, jag litar på dig sa jag och gav Eric en kyss innan jag gick vidare
20 minuter senare.....
Jag hade inte sett varken Eric eller Issa på 20 minuter och det gjorde mig nervös. Tänk om dom håller på med något? Jag gick runt och frågade flera stycken om dom sett dom men det var ingen som gjort det.
- Har du sett Eric eller Issa? sa jag
- Ja, sist jag såg dom så pratade dom ute i trapphuset sa Karro(En tjej från gymnastiskskolan)
- När var det? sa jag och kände hur tårarna ville börja rinna
- För 10 minuter sen sa Karro
- Okej, tack sa jag och skyndade mig sedan ut till hallen
Jag tog min jacka och sprang sedan ut från genom dörren och skyndade mig sedan hem. Jag sket i att stanna för att lyssna på om det hade hänt något. Jag ville bara därifrån. Eftersom jag visste att jag bara skulle bli ledsen och då ville jag vara ensam. När jag kom hem så skyndade jag mig in i mitt rum för att packa ner kläder till både mig och Destiny och massor med saker till henne. Jag satte sedan ner henne i bilbarnstolen och gick ut till pappa som satt i köket.
- Kan du köra mig till sommarhuset? sa jag
- Varför då? Vad är det som har hänt? sa pappa
- Jag vill bara komma bort från allt ett tag. Snälla? sa jag
- Inte förens du berättat vad som hänt sa pappa
- Issa är kär i Eric, och nu så var dom borta tillsammans på festen sa jag
- Men dom behöver inte ha gjort något för det? sa pappa
- Nej, men kan du köra mig eller ska jag be mamma? sa jag
- Jag kör dig. Men ska jag säga till Eric vart du är? sa pappa
- Nej, om han ringer så berätta inte vart jag är sa jag
- Jag lovar, kom så åker vi sa pappa och hjälpte mig ner med sakerna till bilen
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade stått ute på balkongen och pratat med Alex så när jag kom in igen så fanns inte Hanna där någonstans. Jag frågade om någon sett henne men när jag inte fick något svar från någon så förstod jag inte vad hänt.
- Har du sett Hanna? sa jag
- Hon gick hem, jag tror hon trodde att du var med Issa sa Karro
- VA?! Vad säger du? sa jag
- Det är det jag vet sa Karro
- Kan ni städa upp här lite? sa jag
- Visst men vart ska du? sa Karro
- Jag ska leta reda på Hanna sa jag
Jag skyndade mig ut ur lägenheten för att sedan ta bilen till Hannas lägenhet. När jag sedan kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang upp för trapporna. Jag knackade på dörren men det var inte den person som jag ville skulle öppna som öppnade.
- Hanna är inte här sa Maria, Hannas mamma
- Vet du vart hon är? sa jag
- Hon var väldigt upprörd när hon kom hem. Vad var det som hände ingentligen? sa Maria
- Jag vet inte, jag måste bara hitta henne, kan du inte säga vart hon är? sa jag
- Tyvärr Eric, hon vill inte det och jag kan bara hålla det jag lovade henne, jag är ledsen Eric sa Maria
- Snälla, det är bara ett missförstånd sa jag
- Hej då Eric sa Maria och stängde dörren mitt framför näsan på mig
Jag skyndade mig sedan ner till bilen igen. Jag satte mig i bilen och ringde till alla som jag kunde komma på. Hannas pappa, Nicklas, Issa, Hannas farmor och farfar i USA, Andrew Hannas kusin i USA, min mamma och även Tone men ingen hade sett eller hört från henne. Det ända jag vill just nu är ju att få tag på henne.
- Hur korkad är jag ingentligen?! sa jag och startade bilen
Jag kom på vart hon kan vara. Att jag inte tänkte på det med en gång. Jag körde mot sommarhuset. Är det någonstans där hon är så måste det vara just där.
30 minuter senare - Hanna gosar med Destiny - Hannas Perspektiv
Jag försökte att vara så naturlig som möjligt kring Destiny. Vi gosade lite i soffan när jag hörde en bil komma på uppfarten. Jag frös till is och tog upp Destiny i famnen och gick fram till fönstret och när jag såg Eric kliva ut från bilen så kände jag hur tårarna började rinna igen.
- Hanna, jag vet att du är där inne, snälla kan du öppna sa Eric och knackade på dörren....
Detta är kapitel 32 av Miss Unknown. Förlåt att jag inte fick upp det i tid men har haft så mycket att göra. Jag hoppas ni ska tycka om det iallafall.Men i kapitel 33 som kommer imorgon(Lördag) så kommer ni bla. få veta om Hanna släpper in Eric? Kommer Eric kunna förklara för Hanna vad som ingentligen hände på festen? Vad händer när Hanna kommer tillbaka till skolan? Vad är det ingentligen Issa gör mot/med Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 31
- Visst är hon fin? sa Hanna och log
- Den vackraste bebisen som finns sa jag och gav både Destiny och Hanna en puss
- Välkommen till världen Destiny Rose Saade sa Hanna och log mot mig
3 dagar senare - Hannas Perspektiv
Idag skulle vi äntligen få åka hem. Destiny var tre dagar gammal och vi hade satt Destiny i sitt babyskydd(bilbarnstol) och vi nu gick vi ner till bilen. Det var skönt att Eric och min pappa hade rätt ut allting och att Eric skulle få stanna hos oss ett tag. Vi spände fast Destiny i baksätet och sedan åkte vi hem till mig.
- Gumman, du har inte tänkt fira din födelsedag nu? sa Eric i framsätet
- Nej, det har inte varit direkt läge för det sa jag
- Men nu är du inte gravid och det är ändå 18 år du fyllt sa Eric
- Det är väl inget märkvärdigt med det sa jag och skrattade
- Haha, det är klart det här sa Eric och skrattade
- Nej, jag vill bara ta det lugnt nu sa jag och log
Eric fortsatte sedan att köra hemåt och jag somnade nästan i baksätet. Fast Eric kanske hade rätt ändå, jag kanske borde fira min 18:de födelsedag. Jag fyllde ingentligen år i Juli men eftersom jag var gravid i 8 månaden så var det inte direkt läge att fira födelsedagen då men jag hade ingen direkt lust nu heller. Att föda Destiny var bland det tuffaste jag gjort och just nu kändes det bara som att jag ville sova i hundra år.
Några timmar senare - Hemma hos Hannah - Erics Perspektiv
Hanna låg och sov och Destiny sov i sin inomhusgunga. Jag hade smsat till Issa för jag hade en idé. Även om Hanna inte vill fira att hon fyllt 18 så ska jag se till att hon får en födelsedagsfest som hon inte kommer glömma men jag behöver lite hjälp med det och vem känner inte Hanna bättre än hennes bästa vän Issa. Jag smög ut från Hannas rum och gick sedan ut till hallen. Issa hade lovat att komma hit och förhoppningsvis kommer inte Hanna förstå vad det är vi pratar om.
KNACK KNACK KNACK
Jag skyndade mig att öppna innan hon skulle väcka Destiny. Vi gav varandra en lätt kram och vi gick sedan in till köket för att snacka om hur vi skulle lägga upp Hannas överraskningsfest.
- Vad hade du tänkt dig? sa Issa och log mot mig
- Jag har redan pratat med Hannas föräldrar så dom kan ta hand om Destiny den kvällen och vi kan vara hemma hos mig sa jag
- Okej, men vad ska vi ha att dricka och sånt då? sa Issa
- Jag tycker att champange är okej eftersom det är ändå Hannas 18 års dag vi ska fira men typ lätt öl och sånt där sen läsk till Hanna eftersom hon ammar sa jag
- Ja, det låter bra. Ska vi ha någon mat eller ska vi skippa det helt? sa Issa och skrev ner vad vi bestämt
- Vi kan ha lite plockmat bara sa jag
- Mm..det kan jag fixa sa Issa
- Bra, då fixar jag alkoholen sa jag och skrattade
- Haha, ja det hade du behövt göra iallafall sa Issa och log blygt
- Ja, men då är vi väl klara för den här gången? sa jag
- Ja, men när ska vi ha festen? sa Issa
- Jag ska till Norge om några veckor så antingen innan dess eller efter det sa jag
- Vi kanske kan ta det efter? sa Issa
- Det blir kanon, men vi kanske kan ses på tisdag eftermiddag och prata mer då? sa jag
- Gärna sa Issa och blev generad
- Jag ringer dig då sa jag och följde med Issa till hallen
- Bra, öh...ja, jag ska gå till Nicklas nu sa Issa
- Ja, och jag till Hanna sa jag och log
Okej, inbillar jag mig bara eller flörtade Issa med mig? Nej, det kan hon inte ha gjort. Hon är ju Hannas bästa vän så varför skulle hon flörta med mig? Jag skakade av mig den konstiga känslan och smög försiktigt in till Hanna och Destiny som låg och sov. Jag kröp försiktigt ner bredvid Hanna och la min arm över hennes midja. Eftersom Hanna var så otroligt vältränad när hon blev gravid så har hennes mage sjunkit in väldigt fort. Men det fanns fortfarande en bula men det är ändå häftigt hur fort kroppen återhämtar sig från en förlossning.
Några timmar senare - Hannas Perspektiv
Jag hade precis ammat, bytt blöja och lagt Destiny i sin spjälsäng för att sova för natten men hon kommer säkert vakna senare i natt men nu hade Eric och jag lite egen tid. Issa hade tydligen varit här nästan hela förmiddagen utan att säga hej till mig. Eric hade varit lite konstig också, jag vet inte om det är för att Destiny kommit eller om det är något annat men någonting säger mig att det är något som inte stämmer.
- Vad är det gumman? sa Eric och smekte min kind
- Du har varit så konstig hela dagen sa jag
- Nej, det har jag inte. Jag är bara så glad sa Eric
- Varför sa inte Issa hej till mig? sa jag
- Hon visste kanske inte att du var vaken, jag menar du sov förut sa Eric och la en del av mitt hår bakom mitt öra
- Kanske, ni har inget på gång va? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Vad menar du? sa Eric förvånat
- Ni dejtar inte bakom ryggen på mig va? sa jag
- Älskling, har du blivit galen? sa Eric och såg djupt i mina ögon
- Kanske sa jag och skrattade
- Jag älskar dig, bara dig och det är ingenting, jag säger det igen, ingenting mellan mig och Issa sa Eric
- Jag får tro dig då sa jag och la min hand runt hans nacke
- Mm..för jag älskar bara dig sa Eric och kom närmare mig med sitt ansikte
- Jag älskar dig mer sa jag och vi möttes i en passionerad kyss
Vi fortsatte att kyssas passionerat och kelade en stund till innan vi gick in till badrummet för att göra oss iordning. Eftersom Eric skulle upp tidigt imorgon för en tv intervju så fick vi gå och lägga oss tidigt. När vi var klara gick vi in till min säng och vi fick verkligen tränga ihop oss. Men det var bara mysigt. Jag låg uppkrupen mot Erics bröst och han höll sina armar runt mig. Jag släckte sedan lampan och vi somnade på två sekunder.
1 månad senare - Eric är i Norge - Erics Perspektiv
Det hade gått 1 månad nu och jag var på jobb i Norge. Jag skulle stanna här i två dagar till för jag hade varit här i nästan 3 veckor för att spela in musik till kommande skivan, tv-intervjuer, tidningsintervjuer och flera spelningar. Men jag saknade Hanna och Destiny jätte mycket. Jag hade också haft kontakt med Issa och varje gång hon ringt så betedde hon sig konstigare och konstigare. Jag vet att den här gången är det inte inbillningen, hon flörtar med mig. Jag visste inte hur jag skulle hantera det men jag är absolut inte intresserad av henne.
- Hei Eric! Hva er det? sa Tone som betyder Hej Eric, vad är det
- Min flickväns bästis flörtar med mig sa jag
- Ok, men du ikke er interessert i henne? sa Tone som betyder Ok, men du är inte intresserad av henne
- Nej, absolut inte. Men tänk om hon säger något till Hanna som inte är sant då? sa jag
- Men hvorfor skulle hun det? sa Tone som betyder Men varför skulle hon det?
- För att hon tydligen har känslor för mig och då kan man ju säga vad som helst sa jag
- Ikke bekymre deg. Men vi må være nede bilen nå sa Tone som betyder Oroa dig inte. Men vi måste vara nere vid bilen nu
- Okej, jag kommer, jag ska bara ringa Hanna sa jag
- Jeg går ned og vente så lenge sa Tone som betyder jag går ner och väntar så länge
Jag slog snabbt nummret till Hanna och hon svarade inte första gången så jag ringde en gång till och då svarade hon äntligen.
- Hej älskling! Hur mår ni? sa jag
- Hej snygging. Vi mår bra, Destiny ligger i babygymmet och leker medans jag pluggar sa jag
- Jag ville bara säga att jag saknar er sa jag
- Vi saknar dig med. Hur går det där borta? sa Hanna
- Det går bra men jag vill ingentligen bara åka hem sa jag
- Men du kommer om två dagar älskling,då ska jag ordna en hemmakväll för bara dig och mig sa Hanna
- Nu vill jag ju åka hem ännu mer busfrö sa jag och skrattade
- Haha, jag måste tyvärr fortsätta att plugga sa Hanna
- Okej, jag måste också åka, Pussa Destiny från mig. Jag älskar dig mest sa jag
- Älskar dig mer sa Hanna och vi la sedan på
Jag fick sedan skynda mig ner till bilen som väntade på mig. Tomas såg lite irriterat på mig för att jag var sen men jag förklarade varför jag blev sen och då var det lite mer okej men vi fick skynda oss till tv-studion och när vi kom dit så fick vi köra igång nästan direkt men allt jag kunde tänka på var Hanna. Tänk om Issa säger något till Hanna? Vad gör jag då?
2 dagar senare - Hanna pratar med Issa - Hannas Perspektiv
Jag höll på att stoppa om Destiny som låg i vagnen för att gå en promenad när Issa kom ut från Nicklas rum. När jag var klar så skulle jag ta på mig skorna när Issa ställde sig framför mig.
- Det är något jag måste prata med dig om sa Issa
- Jaha, vadå? Jag ska gå ut på en promenad sa jag
- Jag har gjort slut Nicklas sa Issa
- Varför då? Hade inte ni det bra? sa jag förvånat
- Jo, men jag har fått känslor för någon annan sa Issa
- Vem då? sa jag och tog på mig jackan
- Det är det som är det jobbiga sa Issa
- Du behöver inte säga något mer, det är Eric eller hur? sa jag
- Ja, jag trodde aldrig jag skulle få dom känslorna för honom, förlåt sa Issa
- Jag vill ALDRIG MER SE DIG! Och gör du någonting med Eric så förlåter jag dig aldrig sa jag
- Hanna, vänta sa Issa
Men jag brydde mig inte utan jag tog barnvagnen med Destiny i och skyndade mig sedan ut från lägenheten. Jag hade det på känn, jag visste att det var någonting mellan Issa och Eric. Jag vet inte om dom gjort något men det gjorde bara så ont i mig för har dom gjort något så förlåter jag dom aldrig. Jag gick en lång promenad ända till VitaBergsparken och när jag kom till träddungen där Eric först bjudit ut mig så högg det till mitt hjärta. Jag kände hur tårarna började rinna och jag såg på Destiny som sov i vagnen.
- Det var här som din pappa bjöd ut mig första gången. Han krockade med mig. Men nu finns det någon annan som han kommer bjuda ut sa jag till Destiny som fortsatte sova och snutta på sin napp
- Vad menar du med att jag ska bjuda ut någon annan? sa en bekant röst bakom mig och när jag vände mig om fick jag syn på Eric......
Detta är kapitel 31 av Miss Unknown. Förlåt om det blev lite tråkigt men jag lovar att dom kommande kapitlen ska bli roligare. :) Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå :) Men i kapitel 32 som kommer imorgon(fredag) så kommer ni bla. få veta Vad som händer på Hannas födelsedagsfest? Kommer allting splittras nu? Varför blir Hanna så ledsen? Och vart är det hon åker med Destiny och varför? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 30
- Men Vad säger du om att flytta hit? sa jag och log försiktigt
- Ursäkta? sa Hanna och såg förvånat på mig
- Vill du flytta hit till mig? sa jag och såg nervöst på Hanna.....
Hannas Perspektiv
- Vill du flytta hit till mig? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag är verkligen jätte jätte glad att du frågade men jag är inte redo för det ännu sa jag
- Jag förstår, men hur ska vi lösa det annars? sa Eric
- Om jag pratar med pappa nu direkt, så ringer jag dig så kanske ni kan prata? sa jag
- Jag vill det, jag har alltid tyckt om din pappa men tänk om det inte funkar? sa Eric
- Det ska jag se till att det gör, jag tar bussen hem och pratar med honom nu sa jag och gav Eric en kyss
- Jag kör dig hellre sa Eric
- Men älskling, jag klarar att åka buss i 15 minuter sa jag och skrattade
- Okej, men lova att du ringer mig om allt går vägen sa Eric och följde mig ut till hallen
- Jag lovar sa jag och tog på mig skorna och min munkjacka sen gav vi varandra en sista kyss innan jag gick ut till trapphuset och gick sedan mot bussen.
Jag satte mig sedan på bussen och det tog ungefär 10 minuter innan jag kom hem. Det kändes faktiskt nervöst att prata med pappa. Han hade inte pratat med mig sen jag berättat att jag skulle behålla barnet. Jag gick försiktigt upp för trapporna och när jag kom in så tog jag av mig skorna och gick sedan in till vardagsrummet där min pappa satt och såg på tv. Jag satte mig i fotöljen och såg på min pappa.
- När tänker du prata med mig igen? sa jag
- Du måste förstå hur jag känner, det här är det jobbigaste jag varit med om sa pappa
- Jag gör det men jag kunde inte genomgå en abort, det skulle göra för ont för mig sa jag
- Jag förstår det, men nu har jag fått en liten tid på mig att smälta allt det här sa pappa
- Så, du kommer finnas där för mig och bebisen? sa jag
- Ja, det är klart. Mamma berättade att du var på ultraljud idag sa pappa
- Ja, vill du se? sa jag och satte mig bredvid min pappa
- Det är klart sa pappa och jag visade honom bilderna från ultraljudet
- Fick ni veta könet? sa pappa och jag såg att han fick en tår i ögat
- Ja, det är en liten tjej, vi ska döpa henne till Destiny eftersom det är ödet att hon finns här just nu sa jag
- Det är verkligen ett fint namn, hon är så söt. sa pappa och gav mig bilderna igen
- Ja, det är hon, men jag tänkte på det här med Eric sa jag försiktigt
- Vad är det med honom? sa pappa
- Kan han komma hit? sa jag
- Jag är fortfarande arg på honom och det måste du förstå, så jag vet inte om jag kan låta honom komma hit sa pappa
- Snälla, ni kan ju iallafall prata med varandra? sa jag
- Okej, för din skull, din och Destinys skull sa pappa och la sin hand mot min mage
Jag reste mig sakta från soffan och gick ut till hallen för att ringa Eric och berätta att pappa gått med på att prata med honom. Han skulle komma direkt och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom ska komma överens.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
När Hanna hade ringt och sagt att hennes pappa gått med på att träffa mig så trodde jag hon drev med mig först. Men jag blev övertalad att det var sant och jag lovade att komma direkt. Jag tog snabbt på mig skorna och min grå/gröna kofta för att sedan gå ut i trapphuset. Jag låste dörren efter mig och skyndade mig sedan ner till bilen och åkte hem till Hanna. Det tog mig ungefär 10 minuter och när jag kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang upp för trapporna för att sedan ringa på dörren.
- Hej älskling. Pappa sitter i vardagsrummet sa Hanna när hon öppnade dörren
- Är du verkligen säker på det här? sa jag och tog av mig skorna när jag kom in i hallen
- Det kommer ordna sig jag lovar sa Hanna och gav mig en kyss innan hon gick in till sitt rum medans jag gick in till vardagsrummet för att prata med Hannas pappa.
- Varsegod och sitt sa Jim(Hannas pappa)
- Tack, jag är ledsen att det blev såhär sa jag
- Jag är tacksam att du ber om ursäkt för jag har aldrig varit så besviken i hela mitt liv sa Jim
- Jag förstår det men det här var inget vi planerat men jag vill vara här för min dotter och Hanna sa jag
- Ja, men jag vill inte att du sover här, det måste du förstå sa Jim
- Jag vill sova här för att hjälpa Hanna sa jag
- Ska du det får du sova på soffan för i hennes rum sover du inte sa Jim
- Jag älskar Hanna och du måste tro mig sa jag
- Jag behöver inte tro någonting alls. Jag har sagt att du får sova på soffan men inte hos Hanna sa Jim
- Pappa, snälla. Låt Eric få sova i mitt rum sa Hanna
- Om jag gör det så kan detta hända igen sa Jim
- Det gör det inte, snälla pappa sa Hanna
- Okej, men det får bli efter att Destiny är född sa Jim
- Det kan vi gå med på sa jag och såg på Hanna
- Absolut sa Hanna och log stort mot mig
Efter att vi pratat lite till gick jag och Hanna in till hennes rum. Vi la oss på hennes säng och jag la min hand mot Hannas mage och det var hur mysigt som helst. Jag var jätte glad att allting löst sig med Hannas pappa och att jag ska få sova här efter att Destiny föds är helt fantastiskt. Det hade jag aldrig trott innan.
- You light up my silence, no matter the season, winter cold, summer fall not alone not at all without you im nothing, without you im nothing sjöng jag till Hannas mage och precis då kände jag en spark
- Wow, det är första sparken sa Hanna och skrattade
- Tycker du om att pappa sjunger för dig? sa jag och pussade Hannas mage
- Hon kommer säkert bli en lika musikintresserad som du sa Hanna och log
- Och lika gymnastisk som du sa jag och gav Hanna en kyss
- Vi kanske borde beställa en barnvagn snart? sa Hanna
- Ja, det är ju smart, vänta här sa jag och hoppade ur sängen för att hämta datorn
Vi kollade på massor av olika märken och vagnar tills vi till slut hittade en vi gillade. Det blev en Stokke Xplory. Vi beställde allt som gick att köpa till den. Men när det skulle beslutas om vilken färg det skulle bli så var Hanna hård.
- Svart är ju väldigt enkelt sa jag och log
- Ja, men det kanske är det ända barnet vi får så varför inte köpa en rosa då? Det går ju att byta färg sen med sa Hanna
- Du är envis du sa jag och skrattade
- Ja, vad säger du? sa Hanna
- Okej då, men kan du se mig gå med en rosa barnvagn? sa jag och skrattade
- Ja, du kommer vara så söt sa Hanna och gav mig en puss på kinden
- Okej då kör vi på det sa jag och log
Vi beställde sedan allting och det skulle ta ungefär 1 månad innan den skulle komma eftersom vi beställde den från danmark men det gjorde ingenting. Efter att vi myst, beställt barnvagn och tillbehör till den så var jag tvungen att åka hem. Hanna skulle till skolan imorgon och jag skulle ha en spelning och signering imorgon. Vi gav varandra en sista kyss innan jag tog på mig skorna och gick ut i trapphuset. Jag skyndade mig sedan ner till bilen och körde hemåt. När jag sedan kom hem så gjorde jag mig iordning för att sedan gå och lägga mig. Jag släckte sedan lampan och somnade direkt eftersom jag var så trött.
4 månader senare - Hannas Perspektiv
Jag var i vecka 40 och det kunde vara dags vilken dag som helst nu. Det var riktigt nervöst att gå till skolan idag. Tänk om något skulle hända medans jag var i skolan. Det var min värsta mardröm. Men mamma körde mig och Issa till skolan varje dag just nu. Och när det fanns tid så kom Eric och hämtade mig efter skolan. Det var väldigt jobbigt just nu eftersom jag var ganska stor och folk tittade fortfarande på mig och det verkade inte som det skulle sluta bli jobbigt heller.
Senare på dagen.....
Eric hade hämtat mig från en hemsk dag i skolan. Folk hade kollat hela tiden, snackat skit bakom ryggen på mig och frågat massor så det var bara skönt att få komma hem. Eric gav mig en kyss innan vi åkte hem till mig. När vi sedan kommit hem till mig så stod det ett stort paket på köksbordet.
- Vad är det här? sa Eric och såg på mig
- Ingenaning. Det ser ut att vara från USA sa jag
- Från USA? Wow, vem är det till? sa Eric
- Det är mitt namn som mottagare och här står det " To Eric and Hanna" sa jag och log
- Ska vi öppna? sa Eric och log stort
- Mer än gärna sa jag och vi öppnade paketet
Det låg ett kuvert med ett kort i och det stod " Congratulations on your Baby Girl. Here are som things from us. Good Luck with Destiny. Hugs from Grandma, Grandpa and Aunt Laura". Vi tog ut allt som dom lagt ner i paketet. Det var kläder i storlekerna nyfödd till 6 månader, nappflaskor och nappar. Det var jätte fint gjort och både jag och Eric blev jätte glada. Vi hade packat ner förlossningsväskan och allting stod klart inför Destinys ankomst.
RING RING RING
- Ja, det är Eric sa Eric
- Jag vet inte riktigt. sa Eric igen
- Jag ringer upp dig senare sa Eric och la på
- Det var Alex, han undrade om jag ville följa med ut en sväng ikväll sa Eric
- Va kul! Det är väl klart du ska gå med sa jag
- Men jag vill hellre vara hemma med dig sa Eric
- Jo, gå nu. Du ska också ha roligt. Jag behöver sova lite sa jag
- Är det säkert? sa Eric
- Ja, det här helt säkert sa jag och gav Eric en kyss
Jag följde med Eric ut till hallen och precis när han skulle ta på sig skorna så drog det till i magen och sen kändes det som att jag hade kissat på mig och då förstod jag att mitt vatten gått. Sen gjorde det fruktansvärt ont.
- Vad är det som händer? sa Eric och såg chockat på mig
- Destiny är på väg, hon vill komma ut nu sa jag och höll om magen
- Vi måste till sjukhuset sa Eric och skyndade sig in till mitt rum för att hämta sjukhusväskan
Eric hjälpte mig sedan att ta på mig skorna och sen hjälpte han mig in i bilen. Sen körde vi snabbt till sjukhuset och jag hade så ont. Eric försökte prata lugnande med mig och det hjälpte faktiskt väldigt mycket men om jag tyckte att det gjorde ont nu, hur ont skulle det då inte göra sen?
18 timmar senare - Erics Perspektiv
Efter en 18 timmars lång förlossning så hade Destiny äntligen kommit ut. Hon låg på Hannas mage och hon var så vacker. Hon hade brunt hår, mörk bruna ögon och en lite ljusbrun hud, lite som min. Hon var helt underbar och hon hade min mun och Hannas näsa. Men mina ögon hade hon och hon höll mitt finger i världens hårdaste grepp.
- Visst är hon fin? sa Hanna och log
- Den vackraste bebisen som finns sa jag och gav både Destiny och Hanna en puss
- Välkommen till världen Destiny Rose Saade sa Hanna och log mot mig
Detta är kapitel 31 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt och äntligen fick jag upp det i tid :) Men i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag) så kommer ni bla. få veta Varför Eric måste åka till Norge? Kommer Hanna klara av mammarollen? Vad händer när Hannas släkt kommer till Sverige? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 29
- Jag har tagit ett beslut nu sa jag
- Okej, vad blev ditt beslut? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag har beslutat mig för att......
Hannas Perspektiv
- Du kanske kan komma in så vi får prata sa Eric
- Ja, det kanske inte är så roligt om grannarna får höra allt sa jag och gick in till hallen.
Jag tog av mig skorna och jackan för att sedan följa med Eric in till vardagsrummet. Vi satte oss ner i soffan och jag var extremt nervös för att berätta för Eric vad jag hade bestämt mig för.
- Så, vad blev ditt beslut? sa Eric och tog min hand
- Jag vet att du kanske inte kommer finnas kvar efter att jag berättar det här sa jag
- Gumman, se på mig. Jag älskar dig mest av allt och jag kommer inte lämna dig vad du en har beslutat sa Eric
- Okej, för jag har bestämt mig för att behålla barnet sa jag och såg ner på mina byxor
- Så, vi ska ha barn tillsammans? sa Eric och tog mina händer i sina
- Ja, men jag förstår om du inte vill stanna sa jag och såg upp mot Eric
- Hanna, du måste lita på mig för jag älskar dig och jag vill fortsätta vara med dig och babyn sa Eric
- Menar du det? sa jag
- Mer än du anar sa Eric och vi gav varandra en passionerad kyss
- Har du berättat för dina föräldrar om ditt beslut än? sa Eric
- Nej, och jag vet att pappa kommer bli tokig. Han kommer skrika på mig och vara hur arg som helst sa jag
- Ska jag följa med dig hem när du berättar att du ska behålla det? sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Det är nog bäst om jag gör det här ensam. Pappa är redan arg på dig sa jag
- Jo, det märktes sa Eric och log försiktigt
- Jag måste nog åka hem och berätta nu, men jag ringer dig sen sa jag
- Saknar dig redan, eller saknar er redan sa Eric och gav mig en kyss
- Vi saknar dig mer sa jag och tog på mig skorna och jackan igen
Jag gav Eric en sista kyss innan jag gick ut genom dörren igen. Jag ringde min mamma och hon kom för att hämta mig. Jag behövde prata med henne först för hon borde förstå mig och stötta mig och kanske hjälpa mig med pappa för jag är faktiskt rädd för honom när han blir så där arg.
- Jag antar att du bestämt dig, eftersom du åkte så fort till Eric sa mamma
- Ja, och jag ville prata med dig innan jag berättar för pappa sa jag
- Jag förstår, Hanna, vad du än har beslutat så finns jag här för dig sa mamma
- Tack. För jag har bestämt mig för att behålla det sa jag
- Åh Hanna. Jag är så glad för din skull men samtidigt väldigt rädd sa mamma
- Jag med, men jag är rädd för hur pappa ska hantera det sa jag
- Vi åker hem och jag ska hjälpa dig med pappa sa mamma och log
Vi åkte sedan hem och när jag berättade för pappa att jag skulle behålla barnet så blev han hur arg som helst. Han sprang ut från lägenheten och när han kom tillbaka så skrek han på mig och vad än mamma sa så lyssnade han inte på mamma eller mig. Det gjorde så ont i mig att han inte kunde förstå mig heller.
- Jag vill INTE SE ERIC HÄR MER sa pappa
- Du kan inte mena allvar?! sa jag
- Hade det inte varit för honom hade du inte suttit i den här sitsen sa pappa
- Jag var väl med också sa jag
- Han kommer inte innan för den här dörren sa pappa
- Varför INTE?! sa jag
- Du kommer inte kunna gå i skolan mer sa pappa
- Jo, för jag ska faktiskt söka in till estet programmet på samma skola som Issa, och jag försöka bli sams med henne sa jag
- Om du tror att du klarar det så gör det, men jag finns här för dig men jag kan inte låta dig ha honom här sa pappa
- Ibland är du för elak sa jag argt
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade inte kunnat vara lugn på flera timmar nu. Jag var så orolig för hur det gått med Hannas pappa. Blev han arg för att hon berättade att hon var gravid, hur arg skulle han då inte bli när han får veta att Hanna tänker behålla barnet. Men äntligen ringde Hanna och jag svarade direkt.
- Äntligen! Hur gick det? sa jag
- Förlåt att jag inte ringt tidigare men min pappa blev helt galen. Han skrek och var verkligen arg sa Hanna
- Va? Varför då? sa jag
- Jag vet inte, men han sa också att du inte får komma hit mer sa Hanna
- Han kan ju inte hindra mig från att träffa dig och mitt barn sa jag
- Jag sa det hundra gånger också men han lyssnar inte. sa Hanna och jag hörde hur hon grät
- Vi ska lösa det här tillsammans, du och jag sa jag
- Jag hoppas vi kan lösa det tillsammans sa Hanna
- Vi kommer nog på något. Jag måste lägga på för jag ska ha intervjuer imorgon men jag ska tänka ut något sa jag
- Jag med. Sov gott. Älskar dig mest sa Hanna
- Älskar dig mer sa jag och vi la sedan på
Ja, det här kommer garanterat bli svårare än både jag och Hanna först trott. Jag älskar henne och jag tänker inte låta hennes pappa förstöra det här. Vill han inte ha mig där så ska han slippa ha mig där just nu iallafall. Jag gick sedan in till badrummet för att göra mig iordning. Jag gick sedan in till sovrummet för att lägga mig. Jag låg och tänkte på Hanna och bebisen som växer i hennes mage. Jag kunde inte förstå att jag ska bli pappa men jag tänker inte lämna Hanna ensam med det heller. Jag älskar henne och jag ska göra allt för att bli en bra pappa. Jag släckte sedan lampan och somnade sedan ganska fort.
4 månader senare - Hanna går till skolan - Hannas Perspektiv
Eric var fortfarande bandlyst härifrån. Min pappa var fortfarande arg men han försökte att inte visa det. Jag var nu i vecka 20, 5 månaden alltså och nu var det försent att göra abort. Jag hade fått smyga ut och träffa Eric men det gjorde inget för varje gång som vi sågs hade vi mysigt. Jag hade pratat med Issa och vi hade bestämt oss för att lägga allt gammalt bråk bakom oss och jag hade fått en plats i hennes klass. Och idag skulle jag först till skolan sen skulle jag möta Eric utanför sjukhuset för att göra en ultraljudsundersökning och sen ska vi åka hem till honom. Mamma visste om det men jag hade inte sagt något till pappa för att undvika bråk.
- HANNA! ISSA ÄR HÄR! ropade mamma
- Jag kommer sa jag och stod i mitt rum
Jag letade efter ett par gravidjeans som min mamma köpt till mig och när jag väl hittat dom och ett linne som täckte magen helt och hållet så var jag klar. Jag lånade min brors svarta munkjacka för den är större och gav sedan Issa en kram.
- Du har fått världens finaste bula sa Issa och la sin hand mot min mage
- Tack, det känns fortfarnade overkligt men samtidigt spännande sa jag
- Vet du vad det är? sa Issa och log stort
- Nej, men vi hoppas få reda på det idag sa jag
- Ni måste nog gå nu sa mamma
- Okej, vi ses ikväll sa jag och gav mamma en kram
- Ja, jag vet vad jag ska säga till pappa sa mamma och log hemlighetsfullt
- Tack, du är den bästa sa jag
Det var faktiskt lite nervöst att behöva gå till skolan idag. Dom hade inte sett så mycket av min mage förut och nu när det verkligen syntes så var det extra jobbigt. Det fanns dom som visste redan och dom snackade illa om mig för det också. Det gjorde inte direkt saken lättare. När jag och Issa kom till skolan så skyndade vi oss in och tog våra böcker för att sedan gå till klassrummet.
- Har du sett hennes mage? viskade en av tjejerna
- Vem är pappan då? viskade en av dom andra tjejerna
- Hennes pojkvän, han är 6 år äldre viskade en av tjejerna
- Kan ni inte hålla tyst?! Tror ni inte att man hör er?! sa Issa
- Issa, det gör inget kom nu sa jag och vi gick in till klassrummet direkt när läraren kom
Det här var bara för mycket. Jag fattar inte hur jag ska orka gå igenom det här. Och det kommer ju inte direkt bli lättare ju större jag blir. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom ska sluta säga taskiga saker om mig.
Senare på dagen - Eric hämtar Hanna - Erics Perspektiv
Jag stod utanför skolan och väntade på att Hanna skulle komma. Det var flera personer som gick förbi mig som tittade lite extra på mig. Jag försökte att ignorera det och det gick faktiskt ganska bra. När jag såg Hanna komma gående mot mig så log jag stort. Hon var så fin när hon kom gående med sin mage. När Hanna kom fram till mig så gav jag henne en kyss.
- Hur mår du idag? sa jag och log
- Bra, inget illamående och har inte ont så jag mår toppen. Men dom snackar om mig sa Hanna
- Vilka då? sa jag och såg mig omkring
- Alla i min klass, jag vet inte hur jag ska orka i 4 månader till sa Hanna
- Det kommer du klara och blir det för mycket får du prata med din lärare sa jag
- Okej, men vi måste nog åka nu så vi inte kommer försent sa Hanna
- Ja, nu åker vi sa jag och vi hoppade in i bilen
10 minuter senare....
Hanna låg nu på britsen för ett ultraljud. Vi hade betalt för att få med oss bilder med oss hem och vi var sjukt spända på att få se bebisen i magen.
- Då ska vi se....här kan ni se ryggraden, och här har vi en hand sa barnmorskan och visade oss på skärmen
- Åh, den ser ut som dig sa Hanna och log
- Kan man se vad det är? sa jag och fortsatte att se på skärmen
- Vi ska se om den vill visa det sa barnmorskan
- Vad hoppas du på? sa Hanna och vände sitt huvud mot mig
- Bara det är friskt spelar det ingen roll sa jag
- Då ska vi se, är ni redo? sa barnmorskan
- Ja sa vi båda och jag höll hårt i Hannas hand
- Det är en...liten tjej sa barnmorskan
- Åh, lilla Destiny sa Hanna
- Är det hennes namn? sa barnmorskan och såg på oss
- Ja, det här hennes namn sa jag och gav Hanna en puss på pannan
Vi fick sedan bilderna på lilla Destiny och jag hade aldrig tänkt på ett namn till babyn men när Hanna sa namnet så kändes det så rätt. Efter lite mer prover och sånt där så fick vi åka hem. Allting såg bra ut och vi fick en ny tid längre fram. Hanna och jag höll varandras händer medans vi gick ut till bilen. Jag körde oss hem till mig eftersom jag fortfarande inte fick vara hemma hos Hanna. Och jag hade tänkt på det och jag ska fråga Hanna en sak idag. Så när vi hade kommit upp till lägenheten så satte vi oss i soffan och jag lutade mig mot Hanna och la min hand mot hennes mage.
- Jo, jag har tänkt massor på det här med din pappa och sånt sa jag
- Jag med. Jag vill bara att det ska lösa sig snart sa Hanna
- Men det finns ett sätt att få det bra sa jag och såg upp mot Hanna
- Vadå? Förutom att jag försöker prata med pappa sa Hanna
- Men Vad säger du om att flytta hit? sa jag och log försiktigt
- Ursäkta? sa Hanna och såg förvånat på mig
- Vill du flytta hit till mig? sa jag och såg nervöst på Hanna.....
Detta är kapitel 30 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och äntligen fick jag upp det i tid :) Men i kapitel 30 som kommer imorgon(onsdag) så kommer ni bla. få veta Vad Hannas svarar? Vad händer när Destiny kommer till världen? Och kommer Hannas pappa någonsin komma överens med Eric? Och vad är det ingentligen i paketet från USA och vem är det ifrån? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer imorgon(onsdag). Jag blev klar med kapitlet tidigare men mitt internet dog så jag fick inte upp det förens nu men kapitel 30 ska komma i rätt tid :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3