Miss Unknown - Kapitel 37
Det stod " Har Eric Saade blivit pappa? Ögonvittne berättar: Dom såg så kära ut. Vem är den hemliga flickvännen?". Det var en bild av mig och Eric med Destiny i vagnen och jag förstod ingenting. Vem hade tagit bilden igentligen? Vi stod och tittade på varandra och jag drog upp luvan på min munkjacka. Jag visste direkt att jag inte kommer orka det här, jag vill inte bli kändis flickvän. Vad ska vi göra nu?.......
Erics Perspektiv
- Väntar du här medans jag går in och köper läsken och den här dumma tidningen? sa jag
- Ja, men skynda dig, det här känns inte roligt sa Hanna och jag gav henne en kyss innan jag gick in på ICA
Jag skyndade mig att köpa varsin cola till mig och Hanna. Sen köpte jag tidningen där det stod om mig och Hanna. Jag betalade och skyndade mig sedan ut. Jag gav Hanna den ena läsken och sedan gick vi snabbt hemåt. Destiny sov i vagnen så vi ställden den i hallen och jag lyfte försiktigt upp Destiny och la ner henne i sin spjälsäng. Jag gick sedan ut till Hanna som satt i vardagsrummet.
- Vad står det ingentligen? sa Hanna och såg på tidningen
- Spelar det någon roll? Vad dom än säger så är det ingen som tror dom sa jag
- Kan vi inte bara läsa vad det står sa Hanna
- Okej,såhär står det och vi läste tidningsartikeln
Tidningsartikeln:
Eric Saade, 23 har äntligen hittat sin Miss Unknown. Och okänd är just vad hon är. Ett ögonvittne som såg Eric och den okända tjejen tillsammans i VitaBergsparken. "Dom såg väldigt kära ut och verkade inte bry sig om någon såg dom tillsammans". Vi har fått massor av bilder på tjejen och Eric tillsammans och varje gång har dom haft en som vi kan se en 1-årig bebis med sig. Och frågan är ju såklart om Eric blivit pappa? Vi har försökt nå Eric Saade för en kommentar men inte lyckats. Men frågan är såklart vem är Miss Unknown?
Erics Perspektiv
- Du fattar vad det här betyder eller hur? sa Hanna
- Nej, dom vet att jag har barn och en flickvän men inte vem du är sa jag
- Dom har bilden och alla i min skola som ser den här bilden kommer känna igen mig och förstår du hur jobbigt det kommer bli för mig i skolan? sa Hanna
- Jag förstår vad du menar men vi ska klara det här och blir det värre så får jag snacka med dom och be dom låta oss vara sa jag
- Ja, jag får vara lika posetiv som du sa Hanna och log
- Det låter bra, vad säger du, ska vi laga mat eller ska vi köpa hem något? sa jag
- Jag tycker vi köper hem något, om inte du vill laga något? sa Hanna
- Nej då går jag hellre och köper hem lite libanesiskt sa jag och skrattade
- Okej, jag tar hand om Destiny under tiden sa Hanna
- Saknar dig redan sa jag
- Saknar dig mer sa Hanna och gav mig en släng kyss
Jag gick sedan ut till hallen för att ta på mig skorna. Jag gav sedan Hanna en sista kyss innan jag gick ut genom dörren. Jag gick mot resturangen som vi brukar handla från och jag tänkte på Hanna medans jag handlade. Det märktes så tydligt att hon mådde dåligt av det här. Varför kan inte jag också få ha ett privatliv? Jag är så orolig att Hanna kommer må sämre av det här. Vad ska jag göra ingentligen?!
Samtidigt hemma i lägenheten - Hannas Perspektiv
Destiny sov fortfarande så jag bestämde mig för att gå ut på internet. Det var ingentligen inte meningen att gå in och söka på allt om mig och Eric men jag gjorde det ändå. Alla kallade mig för Miss Unknown och en del anonyma kommentar skrev att dom visste vem jag var och allting började bara snurra runt i mitt huvud. Jag vill inte vara tjejen som är känd som Miss Unknown.
- Aaahh...ahhahha...skrek Destiny från sovrummet
- Mamma kommer gumman sa jag och reste mig från soffan
Jag tog sedan upp Destiny i famnen och tog med mig henne ut till köket. Jag satte henne sedan i sin matstol och värme sedan lite barnmat till henne. När den var klar så kom Eric tillbaka med våran mat. Eric gav mig en kyss och sen åt vi medans jag matade Destiny. Vi hade det väldigt mysigt. Sen satte jag Destiny i hennes gå stol och vi ställde ner disken i diskmaskinen.
- Jag såg hur ledsen du blev när vi läste artikeln sa Eric och såg på mig
- Jag mår bra, jag blev bara lite chockad sa jag
- Du behöver inte ljuga, det syntes så tydligt att du blev ledsen sa Eric och tog min hand
- Älskling, lita på mig. Jag mår bra sa jag och gav honom en kyss
Jag gick sedan till Destiny och tog upp henne i famnen. Jag gav henne ett bad och sedan fick hon nattvälling och hon somnade sedan i sin säng. Jag gick och borstade tänderna för att sedan gå in till sovrummet. Eric la sina händer runt min midja när han kom in i sovrummet.
- Jag älskar dig mest av allt och vad som än händer så kommer jag finnas här för dig sa Eric
- Vad menar du? sa jag och såg oförstående på Eric
- Jag är bara orolig för dig sa Eric och smekte min kind
- Älskling, jag mår bra men jag måste sova för skolan är imorgon sa jag
- Okej, men du vet att jag finns här eller hur? sa Eric och tog mitt ansikte i sina händer
- Ja, och det är jag tacksam för sa jag och gav honom en kyss
Vi fortsatte att kyssas passionerat och vi la oss sedan i sängen. Vi gick inte längre eftersom Destiny låg och sov i samma rum. Eric kröp nära mig och la sin arm runt min midja och jag tog sedan hans hand i min. Jag släckte sedan lampan och vi somnade.
Nästa dag - Hanna har lunchrast - Hannas Perspektiv
Jag satt på en av bänkarna på skolgården och lyssnade på musik. Det kändes som alla tittat på mig hela dagen. Issa hade inte pratat med mig och jag hade nog aldrig känt mig så ensam förut. Medans jag satt på bänken så kom det fram tre tjejer till mig. Jag tog av mig hörlurarna och tittade på dom.
- Vad är det? sa jag
- Vi såg dig i tidningen sa en av tjejerna
- Ursäkta? Vad snackar du om? sa jag och kände hur det högg i magen
- Bilden på dig och Eric Saade, vi vet att det är du som är Miss Unknown sa den andra tjejen
- Hur vet ni det? Bilden kan ju vara på vem som helst sa jag
- Vi känner igen dig. Kan inte du se till att vi får träffa Eric? sa den första tjejen
- Nej, det kan jag inte. Jag vill inte det sa jag och kände hur jag bara ville springa därifrån
- Kom igen nu Hanna. Eller ska vi hellre kalla dig Miss Unknown? sa den tredje tjejen
- Sluta. SLUTA NU! skrek jag och försökte ta mig därifrån
- Vadå? Om du nu älskar honom så måste du väl kunna ta lite skämt? sa den andra tjejen
- Du är ju galen. Låt bli mig bara!! sa jag och knuffade undan tjejen och sprang det snabbaste jag kunde
Jag sprang in till skolan och öppnade mitt skåp. Jag tog ut min höstjacka och min väska för att sedan springa bort från skolan. Jag tänkte inte på om jag skulle få dåliga betyg eller någonting annat för jag vill inte ha någonting med den där skolan att göra mer. Jag skyndade mig sedan hem till dagmamman där Destiny är.
- Hej, kommer du redan? sa Frida, Destinys dagmamma
- Ja, jag slutade lite tidigare idag sa jag och log
- Okej, jag ska hämta Destiny sa Frida och gick för att hämta henne
Jag tog sedan emot henne och satte henne sedan i vagnen. Sedan gick jag till min mammas jobb. Det jobbigaste var att det kändes som folk tittade på mig hela tiden. Antingen så håller jag på att bli helt galen eller så var det faktiskt så att folk verkligen tittade på mig. När jag kom in till mammas jobb så ställde jag undan vagnen och tog upp Destiny i famnen och satte mig sedan på stolen bredvid mamma och hennes kund.
- Varför är inte du i skolan? sa mamma
- Jag orkade inte mer. Jag mådde bara dåligt sa jag och lekte med Destiny
- Har det hänt någonting? sa mamma
- Dom kallade mig för Miss Unknown och sånt sa jag
- Så dom har också sett artikeln? sa mamma
- Vem har inte sett den? Det känns som att alla har tittat på mig sa jag
- Vad menar du? sa mamma
- Ja, folk tittar på mig och det känns nästan som jag blir förföljd med blickarna. Kan du ta hand om Destiny ikväll? sa jag
- Det är väl klart jag kan. Gå nu hem och vila, sen pratar du med Eric om det här okej? sa mamma
- Okej sa jag och log
Mamma tog sedan upp Destiny i famnen från mig och jag gick sedan hem. Jag skyndade mig för jag kände hur hårt hjärtat slog. Det var som att jag fick en panikattack. Allting bara snurrade och det kändes som att jag skulle svimma. När jag äntligen kom hem så tog jag av mig skorna och gick sedan in till sovrummet och la mig. Jag drog täcket över mig och jag började sedan skaka och jag förstod att all den här pressen gjorde mig dålig. Det var helt enkelt för mycket för mig.
Någon timme senare - Erics Perspektiv
Jag hade varit och jobbat nästan hela förmiddagen och nu hade jag kommit hem för att hämta lite saker när jag såg att Hannas skor var i hallen. Jag förstod ingenting. Hanna skulle ju inte vara hemma förens om några timmar. Jag gick in i vardagsrummet och köket men ingen Hanna men när jag gick in till sovrummet så fick jag syn på Hanna. Hon låg uppkrupen under täcket i sängen.
- Gumman, vad är det som har hänt? sa jag
- Jag mådde inget bra så jag gick hem sa Hanna och såg med ledsna ögon på mig
- Har det hänt något? Var är Destiny? sa jag
- Hon är hos mamma och pappa. Jag fick en panikattack. Dom kallade mig Miss Unknown i skolan och det kände som folk tittade på mig hela tiden och till slut bröt jag bara ihop sa Hanna
- Men älskade gumman. Vänta här så ska jag bara åka och göra en sak och sen ringer jag Tomas sa jag
- Okej sa Hanna och somnade
Såhär får det bara inte gå till. Allting är den där artikelns fel. Jag tog på mig skorna igen och skyndade mig sedan ner till bilen för att köra mot tidningen som skrev artikeln från första början. Jag parkerade bilen och sprang upp till journalisten och satte mig framför honom.
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt.....
Detta är kapitel 37 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent och att det kanske blev lite tråkigt men har haft så mycket med skolan idag och haft lite ont i huvudet så därför har jag tyvärr inte hunnit skriva två kapitel men kapitel 38 kommer imorgon(Lördag)istället och jag hoppas det är okej :) Och då får ni bla. få veta Vad säger Eric till journalisten? Varför åker Hanna till sin gamla träningslokal? Vad är det som Eric planerar för Hanna? Och hur blir Destinys första födelsedag? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MEST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Så bra!!!
Ellen säger:
DET ÄR SÅÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR ( låsas att jag visade med händerna!) BRA!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Josefin säger:
Jättebra! :D <3
Trackback