Miss Unknown - Kapitel 32
- Det var här som din pappa bjöd ut mig första gången. Han krockade med mig. Men nu finns det någon annan som han kommer bjuda ut sa jag till Destiny som fortsatte sova och snutta på sin napp
- Vad menar du med att jag ska bjuda ut någon annan? sa en bekant röst bakom mig och när jag vände mig om fick jag syn på Eric......
Lite tidigare på eftermiddagen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem tidigare än planerat för att överraska Hanna. Jag hade landat med flyget från Norge för ungefär 20 minuter sen och satt just nu i bilen på väg hem till Hannas lägenhet. Jag parkerade sedan bilen utanför och skyndade mig sedan upp för trapporna och knackade på dörren.
- Hej Eric. Hanna är tyvärr inte hemma sa Jim, Hannas pappa
- Men var är hon? sa jag och såg försiktigt på Jim
- Hon är nog i VitaBergsparken med Destiny sa Jim
- Okej, då går jag dit sa jag och log mot Jim
Han tog mina väskor innan jag gick och ställde dom i hallen. Sen gick jag ner för trapporna och Jim stängde dörren bakom mig. Jag lät bilen stå och tog en promenad på 20 minuter innan jag kom fram till Vitabergsparken. Jag gick mot träddungen där jag och Hanna brukade träffas och jag såg henne. Hon stod och tittade ner i vagnen. Jag gick närmare och precis när jag skulle säga hej så hörde jag något som jag inte trodde jag skulle få höra.
- Det var här som din pappa bjöd ut mig första gången. Han krockade med mig. Men nu finns det någon annan som han ska bjuda ut sa Hanna och såg fortfarande på Destiny
- Vad menar du med att jag ska bjuda någon annan? sa jag chockat och Hanna vände sig snabbt om
- Vad känner du för Issa? sa Hanna och vände vagnen mot mig
- Va? Jag känner ingenting för henne, jag känner henne knappt sa jag
- Varför kommer hon då och säger att hon är kär i dig då? sa Hanna och jag såg att hon fick tårar i lgonen
- Har hon sagt det? Jag har inga känslor för henne, vad hon känner och vad jag känner är två helt olika saker sa jag
- Så det är ingenting mellan er? sa Hanna
- Självklart inte. Jag älskar bara dig och ingen annan. Om nu Issa är kär i mig så får det stå för henne inte mig sa jag
- Okej, jag är väldigt glad att du är hemma igen sa Hanna och gav mig en kyss
Jag log mot henne och sen lossade vi på bromsen på barnvagnen och vi gick en promenad hem igen. Hanna berättade att hennes föräldrar lovat att passa Destiny ikväll och vi skulle få hela lägenheten för oss själva. Det skulle bli jätte mysigt. När vi kom hem hjälpte jag Hanna upp med barnvagnen och sen kom vi in till lägenheten.
- Hej, vi kan ta med Destiny på en gång sa Maria, Hannas mamma
- Okej, men är det okej att ni tar hand om henne ikväll? sa Hanna
- Ja, det ska bara bli roligt. Och ni får ha det så mysigt sa Maria och blinkade mot oss
- Mamma! Sa Hanna och vi skrattade
- Jo, innan vi åker, är flaskorna i kylskåpet dom vi ska ha både ikväll och imorgon? sa Maria
- Ja, det ska räcka sa Hanna
- Bra, då åker vi sa Maria och Jim kom ut från köket
Dom tog vagnen och väskan med lite extra kläder, blöjor och andra saker. När dom sedan låste dörren bakom sig så skulle jag precis ta tag i Hannas höfter men då drog hon sig ifrån mig och jag förstod först ingenting.
- Du måste fånga mig först sa Hanna och skrattade
- Det blir lätt sa jag och sprang efter henne genom lägenheten och när jag till slut kom i fatt henne så landade vi på Hannas säng
- Hahaha, det var svårare än du först trodde sa Hanna och skrattade
- Hahaha, nej det var lättare än jag först trodde sa jag och gav Hanna en passionerad kyss
Vi kysstes passionerat och sen rullade vi runt så Hanna kom över mig. Hon satte sig gränsle över mig och jag lyfte på överkroppen men då tog hon mina handleder och tryckte ner mig i sängen igen och vi skrattade lite innan vi fortsatte att kyssas. Det var nu jag förstod hur otroligt mycket jag saknat Hanna, jag vill aldrig förlora henne.
20 minuter senare - Hannas Perspektiv
Efter att vi myst i 20 minuter så hade vi gått ut till köket för att käka lite och nu skulle vi precis gå in till vardagsrummet för att titta på film och vi hade poppat popcorn. När jag skulle gå ut från köket så kände jag hur någonting nuddade min rygg.
- Vad gör du? sa jag och såg på Eric
- Ingenting, se här då sa Eric och kastade lite popcorn mot mig
- Eric, jag var inte beredd sa jag och skrattade
- Okej, igen sa Eric och kastade igen och nu fångade jag
- Bra där sa Eric och log
- Nu är det din tur sa jag och kastade mot Eric och han fångade
- YAY! Mästaren sa Eric och skrattade
- Kaxa lagom du sa jag och skrattade
- Kom nu min egna lilla mästarinna sa Eric och tog min hand för att sedan gå in till vardagsrummet
Vi satte oss sedan i soffan och drog en filt över oss och kollade sedan på filmen. Det var hur mysigt som helst. Filmen var ungefär 2 timmar så när den var klar så gosade vi lite i soffan innan vi gick in till badrummet för att göra oss iordning inför kvällen. Vi gick sedan in till sovrummet. Eric la sig nära mig och jag kröp nära honom. Han la sina armar runt min midja. Vi gav varandra en sista kyss innan vi släckte lampan och somnade.
Några dagar senare - Hanna kommer till överraskningsfesten - Hannas Perspektiv
Eric hade ringt mig tidigare idag och sagt att jag var tvungen att komma över för det hade hänt något men när jag frågade vad det var så skulle jag få veta det när jag kom dit. Mamma och pappa hade lovat att ta hand om Destiny medans jag gick till Eric. När jag kom dit så ringde jag på och när ingen öppnade så kände jag försiktigt på dörren och när den var upplåst så gick jag in.
- Hallå? Eric är du hemma? ropade jag men ingen svarade
- Eric? Hallå?1 ropade jag igen och gick in till vardagsrummet
- ÖVERRASKNING! ropade Eric och flera av mina vänner
- Vad är det här? sa jag förvånat
- Du ville ju ingentligen inte ha en fest men då bestämde jag mig för att göra en överraskningsfest till dig sa Eric
- Du är verkligen världens underbaraste pojkvän sa jag och gav Eric en passionerad kyss
- Bussvissling från Alex
- Vi kanske ska skåla för min underbara Hanna, hon leve, Hurra Hurra Hurra sa Eric och vi skålade i champange
Sen började dom spela lite musik och folk minglade men jag hängde mest med Eric. När jag fick syn på Issa så blev jag ganska så irriterad. Hade Eric bjudit henne? Jag tog Eric åt sidan en liten stund.
- Vad gör hon här? sa jag lite irriterat
- Vem? sa Eric förvånat
- Issa sa jag
- Hon hjälpte mig planera festen sa Eric
- Det förklarar ju varför hon blivit kär i dig sa jag
- Men gumman, det hände ingenting mellan oss som jag har sagt förut sa Eric
- Måste hon vara här? sa jag
- Du måste lita på mig, hon stör inte dig eller mig sa Eric
- Okej, jag litar på dig sa jag och gav Eric en kyss innan jag gick vidare
20 minuter senare.....
Jag hade inte sett varken Eric eller Issa på 20 minuter och det gjorde mig nervös. Tänk om dom håller på med något? Jag gick runt och frågade flera stycken om dom sett dom men det var ingen som gjort det.
- Har du sett Eric eller Issa? sa jag
- Ja, sist jag såg dom så pratade dom ute i trapphuset sa Karro(En tjej från gymnastiskskolan)
- När var det? sa jag och kände hur tårarna ville börja rinna
- För 10 minuter sen sa Karro
- Okej, tack sa jag och skyndade mig sedan ut till hallen
Jag tog min jacka och sprang sedan ut från genom dörren och skyndade mig sedan hem. Jag sket i att stanna för att lyssna på om det hade hänt något. Jag ville bara därifrån. Eftersom jag visste att jag bara skulle bli ledsen och då ville jag vara ensam. När jag kom hem så skyndade jag mig in i mitt rum för att packa ner kläder till både mig och Destiny och massor med saker till henne. Jag satte sedan ner henne i bilbarnstolen och gick ut till pappa som satt i köket.
- Kan du köra mig till sommarhuset? sa jag
- Varför då? Vad är det som har hänt? sa pappa
- Jag vill bara komma bort från allt ett tag. Snälla? sa jag
- Inte förens du berättat vad som hänt sa pappa
- Issa är kär i Eric, och nu så var dom borta tillsammans på festen sa jag
- Men dom behöver inte ha gjort något för det? sa pappa
- Nej, men kan du köra mig eller ska jag be mamma? sa jag
- Jag kör dig. Men ska jag säga till Eric vart du är? sa pappa
- Nej, om han ringer så berätta inte vart jag är sa jag
- Jag lovar, kom så åker vi sa pappa och hjälpte mig ner med sakerna till bilen
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade stått ute på balkongen och pratat med Alex så när jag kom in igen så fanns inte Hanna där någonstans. Jag frågade om någon sett henne men när jag inte fick något svar från någon så förstod jag inte vad hänt.
- Har du sett Hanna? sa jag
- Hon gick hem, jag tror hon trodde att du var med Issa sa Karro
- VA?! Vad säger du? sa jag
- Det är det jag vet sa Karro
- Kan ni städa upp här lite? sa jag
- Visst men vart ska du? sa Karro
- Jag ska leta reda på Hanna sa jag
Jag skyndade mig ut ur lägenheten för att sedan ta bilen till Hannas lägenhet. När jag sedan kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang upp för trapporna. Jag knackade på dörren men det var inte den person som jag ville skulle öppna som öppnade.
- Hanna är inte här sa Maria, Hannas mamma
- Vet du vart hon är? sa jag
- Hon var väldigt upprörd när hon kom hem. Vad var det som hände ingentligen? sa Maria
- Jag vet inte, jag måste bara hitta henne, kan du inte säga vart hon är? sa jag
- Tyvärr Eric, hon vill inte det och jag kan bara hålla det jag lovade henne, jag är ledsen Eric sa Maria
- Snälla, det är bara ett missförstånd sa jag
- Hej då Eric sa Maria och stängde dörren mitt framför näsan på mig
Jag skyndade mig sedan ner till bilen igen. Jag satte mig i bilen och ringde till alla som jag kunde komma på. Hannas pappa, Nicklas, Issa, Hannas farmor och farfar i USA, Andrew Hannas kusin i USA, min mamma och även Tone men ingen hade sett eller hört från henne. Det ända jag vill just nu är ju att få tag på henne.
- Hur korkad är jag ingentligen?! sa jag och startade bilen
Jag kom på vart hon kan vara. Att jag inte tänkte på det med en gång. Jag körde mot sommarhuset. Är det någonstans där hon är så måste det vara just där.
30 minuter senare - Hanna gosar med Destiny - Hannas Perspektiv
Jag försökte att vara så naturlig som möjligt kring Destiny. Vi gosade lite i soffan när jag hörde en bil komma på uppfarten. Jag frös till is och tog upp Destiny i famnen och gick fram till fönstret och när jag såg Eric kliva ut från bilen så kände jag hur tårarna började rinna igen.
- Hanna, jag vet att du är där inne, snälla kan du öppna sa Eric och knackade på dörren....
Detta är kapitel 32 av Miss Unknown. Förlåt att jag inte fick upp det i tid men har haft så mycket att göra. Jag hoppas ni ska tycka om det iallafall.Men i kapitel 33 som kommer imorgon(Lördag) så kommer ni bla. få veta om Hanna släpper in Eric? Kommer Eric kunna förklara för Hanna vad som ingentligen hände på festen? Vad händer när Hanna kommer tillbaka till skolan? Vad är det ingentligen Issa gör mot/med Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Ellen säger:
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa såååååååååååååååå jäääääääääääääävvvvvvvvvvvvvvvlllllllllllllllllaaaaaaaaaaaaa braaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!<33333333333333333
Nadja säger:
Jääääääääääätte braaaaaaaaa!!!
Josefin säger:
ÅH VA BRA! :D:D:D MER MER MER! <3
Trackback