Miss Unknown - Kapitel 46
- Jag orkar inte med allt bröllopshysteri just nu sa Hanna
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Hanna
- Jag vill bryta förlovningen......
Hannas Perspektiv
- Jag vill bryta förlovningen sa jag och såg på Eric
- Du kan inte mena allvar. Varför då? sa Eric och såg ledset på mig
- Det har bara varit för mycket just nu, jag älskar dig mest av allt men jag orkar inte. Förlåt mig sa jag och tog av mig ringen och la ringen på täcket
- Hanna, snälla du kan inte göra såhär sa Eric och jag såg tårarna
- Förlåt, men det är bäst såhär sa jag och reste mig snabbt från sängen
Jag tog på mig mina korta jeans shorts och en långärmad vit tröja. Jag packade ner mina saker och skyndade mig sedan ut därifrån. Jag ville inte vara kvar där nu för att prata om mitt beslut. Jag ringde efter en sista minuten tågbiljett och hann precis på tåget.
Jag vet inte vart jag skulle ta vägen men jag skulle först åka hem till mina föräldrar och hämta Destiny och Justin sen får jag väl i värsta fall ta in på hotell. Medans jag satt på tåget och tittade ut genom fönstret. Jag kände sedan hur tårarna började rinna och jag började ångra det jag gjort.
Samtidigt på hotellet i Göteborg - Erics Perspektiv
Jag satt kvar i sängen och tårarna ville aldrig sluta rinna. Jag såg på ringen som Hanna tagit av sig och lagt på täcket. Det var som att jag hamnat i ett chocktillstånd. Hade hon verkligen lämnat mig nu?
Knack knack knack
Jag gick upp från sängen och öppnade dörren i bara mina kalsonger. Men det var bara Tomas så det var inte pinsamt alls.
- Oj, förlåt om jag stör sa Tomas
- Nej, det är okej. Hanna har åkt hem sa jag och tårarna rann igen
- Va? Vadå åkt hem? sa Tomas och gick in i rummet
- Hon har brutit förlovningen och lämnat mig och ringen här sa jag och satte mig på sängen
- Men varför då? Igår så var ni ju hur kära som helst och det lyste verkligen om er sa Tomas och satte sig i fåtöljen framför sängen
- Jag vet, hon kände sig pressad, med allt som skrivs om oss och sånt, det blev för mycket för henne sa jag
- Jag är ledsen Eric, ska vi åka hem till Stockholm så du får prata med Hanna? sa Tomas
- Ja, det låter som en bra idé sa jag och började ta på mig mina kläder
Jag tog på mig mina kläder och sen packade jag ner mina saker. Ringen la jag i min jeans ficka. Det gjorde så ont i mig när jag tänkte på Hanna. Om hon bara hade sagt som hon kände tidigare så hade det här aldrig hänt. Mardrömmen skulle vara om jag aldrig får se Hanna igen. Tomas kom sedan in och jag föjde med honom ut och vi packade in väskorna i bilen och sen var det bara ett par timmars bilfärd hem igen.
Senare i Stockholm - Hannas Perspektiv
Jag hade hämtat Justin och Destiny hos mina föräldrar. Jag hade inte sagt någonting utan bara packat ihop lite kläder till mig och dom samt lite annat och nu var jag på väg hem till Nicklas. Han hade flyttat till en egen lägenhet för några månader sen och det var bara här som jag kunde vara ensam.
Eric visste inte om att Nicklas flyttat så det var därför jag valde att bo hos honom ett tag. Min pappa hade kört mig dit och hjälpte mig upp med sakerna och Destiny stod bredvid mig och jag hade Justin i bärsele. Sen ringde jag på och Nicklas öppnade.
- Hanna? Vad gör ni här? sa Nicklas och såg förvånat på mig
- Kan vi bo här i några dagar? sa jag
- Självklart, men vart är Eric? sa Nicklas och hjälpte mig sedan in med sakerna
- Jag har brutit förlovningen, jag orkade inte med alla skriverier sa jag och tog ur Justin från bärselen och satte honom i babysittern
- Men syrran! Så du lämnade bara Eric i Göteborg? sa Nicklas
- Ja, jag var tvungen att få åka hem. Det är bäst såhär sa jag
- Men Destiny och Justin då? sa Nicklas och såg på Destiny som lekte på golvet
- Dom ska få träffa Eric men jag orkar inte det just nu, så snälla tvinga mig inte till det sa jag
- Det är väl klart jag inte ska. Du får stanna så länge du behöver sa Nicklas
- Tack, du är världens bästa brorsa sa jag
- Och du är världens knäppaste syrra sa Nicklas och skrattade och gav mig sedan en kram
Jag satt kvar i soffan en stund och tänkte på Eric igen. Jag saknar honom redan och mitt beslut att bryta upp förlovningen kanske var dumt men jag orkade helt enkelt inte med det mer. Vart man än vände sig så var det någon som pratade om våra bröllopsplaner och det fick vara nog för mig just nu iallafall. Fast det dumma är ju att Eric hamnade i kläm, och det sista jag vill är att förlora honom. Åh vad har jag gjort.
Samtidigt hemma hos Eric och Hanna - Erics Perspektiv
När jag kom hem så kollade jag runt i lägenheten efter Hanna men varken hon, Destiny eller Justin var i lägenheten. Jag satte mig sedan i soffan och började ringa runt till alla jag kunde komma på. Men dom jag valde sist var Hannas föräldrar.
- Maria Laklie sa Maria(Hannas mamma)
- Hej, det är Eric. Är Hanna hemma? sa jag
- Nej, jag vet faktiskt inte vart hon är sa Maria
- Vad menar du? sa jag
- Hon kom hit och hämtade Destiny och Justin och lite saker men hon sa inte vart hon skulle sa Maria
- Snälla om du vet vart hon är så säg det? sa jag
- Jag vet inte det Eric. Det är som jag säger hon kom hit men sa ingenting mer sa Maria
- Men du har ingenaning om var hon kan vara? sa jag
- Nej, det gör jag inte tyvärr. Vad är det ingentligen som har hänt? sa Maria
- Hon har gjort slut och brutit förlovningen sa jag
- Åh nej. Då förstår jag varför hon var så konstig sa Maria
- Ja, men om du kan komma på något ställe hon kan vara på så ring sa jag
- Det lovar jag. Lycka till med allt Eric sa Maria
- Tack, hej då sa jag och la sedan på
Jag ringde sedan till Hannas mobil men hon svarade inte. Jag måste få tag på henne, jag kan inte leva utan henne och därför måste jag hitta henne. Jag varvade mellan att ringa och smsa henne men vad jag än gjorde så svarade hon inte. Det finns i och för sig en sak jag kan göra. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska fungera.
3 dagar senare - Hanna ligger i soffan - Hannas Perspektiv
Jag sov på min brors soffa och nu halvsatt jag upp i soffan och tittade på tv. Jag hade valt att ha Destiny hemma idag för jag mådde inte bra nog för att gå till dagis med henne. Nicklas kom in och satte sig vid mina fötter och tittade på mig och sen på tv:n.
- Vad tittar du på? sa Nicklas
- Jag vet inte, någon morgon show sa jag
- Men Hanna, kolla sa Nicklas och vi såg mot tv:n
Jag försökte hålla tillbaka tårarna när jag såg Eric på tv. Det gjorde bara ont att se honom. Men när jag sen fick höra vad han sa om mig i intervjun så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer.
Tv-intervjun
- Du ska ju snart gifta dig, med Hanna Laklie var det va? sa kvinnan
- Nej, eftersom alla skrivit om det har Hanna brutit förlovningen sa Eric
- Vad tråkigt. Vill du säga något mer om det? sa kvinnan
- Nej, men jag vill säga att om Hanna tittar på det här så vill jag säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta och vad än tidningarna skrivit så hoppas jag att få dig tillbaka sa Eric
- Du ska få sjunga också, varsågod sa kvinnan och Eric gick mot scenen
- Jag vill ge den här låten till Hanna, för jag älskar dig så mycket och allt i låten är vad jag känner för dig sa Eric
Hemma i tv-soffan
När Eric började sjunga break of dawn så forsade tårarna ner för mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle känna eller göra för jag älskar honom så mycket. Nicklas kramade om mig och jag fortsatte att gråta. Det värkte bara i hela min kropp.
- Kan du ta hand om Justin en stund? sa jag
- Självklart, men vart ska du? sa Nicklas
- Jag ska ta med mig Destiny till lekparken. Jag måste få tänka lite sa jag och reste mig från soffan
Jag gick och tog på mig mina mörka jeans och en vit tunn långärmad tröja. Sen tog jag på Destiny hennes kläder och satte henne sedan i vagnen för att sedan gå till lekparken. Jag hade så fruktansvärt ont i bröstet och det kändes som alla tittade på mig. När vi kom till lekparken så tittade dom andra mammorna och papporna extra mycket på mig. Ingentligen ville jag bara snäsa åt dom men brydde mig inte ett skit mer.
- Pappa sa Destiny och pekade mot lekparksingången
- Va? sa jag och vände mig om
- Pappa sa Destiny och log och jag såg Eric
Erics Perspektiv
Jag tittade mot Hanna och Destiny. Det värkte i bröstet och tårarna började rinna igen. Jag gick närmare dom och när jag hörde Destiny säga pappa till mig så log jag mot henne. Men precis när jag kom till dom så lyfte Hanna upp Destiny och satte henne i vagnen och gick med snabba steg därifrån. Jag sprang efter henne och även fast Hanna var snabb så hann jag ikapp henne och tog tag i hennes tröjärm.
- Hanna, stanna. Du kan inte bara sticka sa jag
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss......
Detta är kapitel 46 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Och att det blev lite kortare men jag kan lova att kapitel 47 som kommer imorgon(tisdag) kommer bli längre. Och då får ni bla. veta Om Eric kan övertyga Hanna om sin kärlek? Är det verkligen slut på riktigt? Vad händer med den nya lägenheten? Och kommer dom någonsin bli förlovade igen? Och vad är det ingentligen som Nicklas planerar för Eric och Hanna? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 47 som kommer imorgon (tisdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Sååå gudans bra!!!
Ellen säger:
I'm crying!!!!!;( det är såå bra och såå sorgligt <3
Josefin säger:
Åh va jobbigt. :( Hoppas allt ordnar sig... <3
Trackback