Miss Unknown - Kapitel 47
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss......
Erics Perspektiv
- Låt mig vara! Det är slut fattar du inte det? sa Hanna
- Du kan inte mena allvar. Jag älskar ju dig sa jag
- Jag är ledsen men det är slut mellan oss Eric, förstå det bara sa Hanna igen
- Hanna,se på mig. Du menar inte det du säger sa jag
- Jo, jag orkar inte mer. Det är slut, du kommer få träffa Justin och Destiny sa Hanna och höll hårt i vagnen
- Snälla, gör inte såhär. Efter allt vi gått igenom så lovade vi att ingenting skulle splittra oss sa jag
- Jag vet det men det går bara inte. Jag älskar dig, jag gör verkligen det men det håller inte längre sa Hanna och började gå sin väg
- HANNA! Jag kommer att göra allt för att få dig tillbaka ropade jag efter henne
Jag kände ännu en gång hur tårarna rann och till råga på allt så började det ösregna också. Kan man få mer otur eller? Jag gick sakta hemåt till den nya lägenheten som Hanna och jag fått. Möblerna från den förra lägenheten stod här men Destinys rum stod fortfarande tomt. Vi skulle göra i ordning det tillsammans men nu ser det inte ut som det blir så.
Ring ring ring ring ring ring
Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och tittade på numret. Jag kände inte igen det överhuvud taget men jag svarade iallafall.
- Ja,det är Eric sa jag
- Tjena Eric! Det är Nicklas. Har Hanna pratat med dig? sa Nicklas
- Ja, eller jag försökte men hon sa bara att det var slut sa jag
- Då förstår jag varför hon var så ledsen när hon kom hem sa Nicklas
- Så hon är alltså hos era föräldrar? sa jag
- Nej, hon bor hos mig. Jag har flyttat, visste du inte det? sa Nicklas förvånat
- Nej, men hon är hos dig? sa jag förvånat
- Ja, hon och barnen bor på min soffa just nu. Eller Hanna sover på soffan och barnen i sina resesängar sa Nicklas
- Jag måste få träffa henne sa jag
- Jag förstår, men jag vet hur vi kan göra sa Nicklas och började förklara sin idé
- Okej, men då kommer jag till träddungen imorgon runt 16.00 sa jag
- Perfekt, då fixar jag Hanna sa Nicklas och skrattade
- Bra, jag hoppas det här lyckas nu annars vet jag inte vad jag gör sa jag
- Det kommer funka, lita på mig sa Nicklas
- Okej, jag litar på dig. Tack för hjälpen sa jag
- Det var så lite,ses imorgon hej då sa Nicklas och vi la sedan på
Nicklas och jag hade kommit överens om att ordna en överrasknings picknick i träddungen i VitaBergsparken där jag och Hanna brukade träffas i smyg förut. Och funkar inte det heller så är det nog kört mellan mig och Hanna för evigt.
Senare hemma hos Nicklas - Hannas Perspektiv
Destiny och Justin låg och sov middag efter en händelsefull dag. Jag hade inte räknat med Eric skulle dyka upp på lekplatsen. Det gjorde bara ont i mig när jag såg honom. Det kändes inte som att det skulle bli vi två igen. Jag satt vid Nicklas dator för att leta efter en lägenhet. Mäklaren hade ringt för någon dag sen och sagt att Eric och jag fått den andra lägenheten.
Jag antog att Eric redan flyttat in men nu när det är slut mellan oss så kan jag inte bo kvar hos min bror. Det tror jag inte han skulle orka med en 18 månaders bebis och en 2 månaders bebis i lägenheten. Men hur mycket jag än tittade så hittade jag ingen som passade min plånbok eller rummen som jag skulle behövt.
- Vad gör du? sa Nicklas och kom in till vardagsrummet
- Letar lägenhet sa jag
- Men Hanna skärp dig. Du och Eric har ju precis köpt en lägenhet sa Nicklas och satte sig bredvid mig
- Det är faktiskt hans lägenhet. Jag har sagt att det är slut mellan oss sa jag igen och det värkte i magen
- Om det verkligen är slut mellan er så skulle du inte må så dåligt sa Nicklas
- Det vet du ingenting om! sa jag argt
- En sak bara, när ska Destiny hämtas på dagis? sa Nicklas
- Vid fem, hurså? sa jag
- Bara nyfiken, men försök att släppa din stolthet och visa att du älskar Eric sa Nicklas
- Det handlar inte om stolthet det handlar om pressen sa jag
- Skit i dom. Älskar du Eric så ska inte några tidningar få stoppa det sa Nicklas
- Okej. Men jag borde gå och se till barnen sa jag och gick sedan in till Nicklas sovrum
Jag ställde mig vid deras resesängar och tittade på dom medans dom sov. Jag kände hur det brände bakom mina ögon och tårarna var på väg. Dom påminner så mycket om Eric och jag kan hålla med Nicklas att pressen inte ska vinna över mig och Eric men frågan är väl bara om det är försent.
Nästa dag i Vitabergsparken - Erics Perspektiv
Nicklas och jag hade varit i parken i säkert 1 1/2 timme och ordnat för den här överraskningen. Nicklas hade ringt Hanna som var på väg hit och Destiny var på dagis och Justin var hos Hannas föräldrar. Det hade Nicklas ordnat tidigt i morse så Hanna hade ingenaning om vad som skulle hända. Det var riktigt spännande nu.
- Jag går nu, men lycka till sa Nicklas och log
- Tack, det behöver jag sa jag och skrattade
- Kör järnet nu sa Nicklas och gick sedan i väg
Jag satte mig på filten och väntade på att Hanna skulle komma och jag måste erkänna att jag är sjukligt nervös. När jag sedan såg Hanna komma gående mot mig så slog hjärtat ännu hårdare. Jag orkar inte med ännu ett nederlag med Hanna och funkar inte det här så kommer jag faktiskt att ge upp.
Hannas Perspektiv
När jag kom till träddungen i VitaBergsparken så fick jag se Eric sitta där. Det var faktiskt väldigt fint men nu förstod jag varför Nicklas varit så konstig hela dagen. Jag gick fram mot Eric och hjärtat slog hårdare i bröstet och det kändes nästan som att det skulle hoppa ur bröstet på mig.
- Hej gumman. Kul att du kom sa Eric och log stort
- Hej, så det var det här som du och Nicklas planerade sa jag och satte mig ner på filten
- Jag ville träffa dig och prata med dig sa Eric och gav mig en cola flaska
- Tack, men vad ville du prata om? sa jag
- Jag älskar dig mest av allt och det vet du redan men jag vill bara att vi ska vara tillsammans igen sa Eric
- Men jag orkar inte med alla giftemålsartiklar om oss sa jag och tog en klunk av läsken
- Jag förstår det men vi kan åka till USA och gifta oss i hemlighet eller så skippar vi allt bara jag får vara tillsammans med dig sa Eric
- Det funkar inte så och det vet du sa jag
- Vad ska jag göra för att det ska bli vi igen? sa Eric
- Jag vet inte, men det bästa kanske är om vi är ifrån varandra sa jag
- Sluta nu Hanna, kan vi inte lösa det här nu så orkar jag inte mer sa Eric
- Okej, som du vill då är det över då!! sa jag och reste mig snabbt från filten och skyndade mig därifrån
Jag kunde inte vara mer arg på Eric! Jag kan inte svara på hur allting ska ordna sig bara sådär och bara därför så är det över för alltid. ÅH! Det kokade i mig och jag sparkade i väg gruset som jag gick på och det var som att det kokade om mig och så att det rök runt omkring mig. När jag väl kom hem så började det precis ösregna igen.
- Passande väder till mitt humör sa jag för mig själv när jag kom in
Jag satte mig sedan i soffan för att tänka lite. Men det ända jag kom fram till var att Eric kan inte göra såhär. Jag vill vara med honom och det tänker jag låta honom veta. Jag hoppade upp ur soffan och tog snabbt på mig mina skor och en munkjacka för att sedan springa och ibland gå i ösregnet till Eric. När jag kom dit så ringde jag snabbt på dörren. Jag hackade tänder och mina kläder var dyblöta.
- Hanna? Men vad gör du här? sa Eric när han öppnade dörren
- Jag måste få prata med dig, f..år m...an komma in? sa jag och hackade tänder
- Men du ser dyngsur ut, kom in så du får lite varma kläder på dig sa Eric och log.....
Detta är kapitel 47 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt om det blev lite tråkigt. Och att det blev lite kortare igen men kapitel 48 som kommer runt 22.00-22.30 ikväll hoppas jag ska bli längre :) Men i kapitel 48 så kommer ni bla. få veta om Eric och Hanna blir tillsammans igen? Varför gör dom iordning Destinys rum? Kommer dom förlova sig igen eller räcker det bara med att vara tillsammans? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 48 som kommer snart :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Riktigt jätte super bra!!!
Ellen säger:
Hoppas dom bli tsm igen!!!!!!!!!<333333333333
Ellen säger:
Sååååå braaaa<3333
Trackback