Miss Unknown - Kapitel 29
- Jag har tagit ett beslut nu sa jag
- Okej, vad blev ditt beslut? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag har beslutat mig för att......
Hannas Perspektiv
- Du kanske kan komma in så vi får prata sa Eric
- Ja, det kanske inte är så roligt om grannarna får höra allt sa jag och gick in till hallen.
Jag tog av mig skorna och jackan för att sedan följa med Eric in till vardagsrummet. Vi satte oss ner i soffan och jag var extremt nervös för att berätta för Eric vad jag hade bestämt mig för.
- Så, vad blev ditt beslut? sa Eric och tog min hand
- Jag vet att du kanske inte kommer finnas kvar efter att jag berättar det här sa jag
- Gumman, se på mig. Jag älskar dig mest av allt och jag kommer inte lämna dig vad du en har beslutat sa Eric
- Okej, för jag har bestämt mig för att behålla barnet sa jag och såg ner på mina byxor
- Så, vi ska ha barn tillsammans? sa Eric och tog mina händer i sina
- Ja, men jag förstår om du inte vill stanna sa jag och såg upp mot Eric
- Hanna, du måste lita på mig för jag älskar dig och jag vill fortsätta vara med dig och babyn sa Eric
- Menar du det? sa jag
- Mer än du anar sa Eric och vi gav varandra en passionerad kyss
- Har du berättat för dina föräldrar om ditt beslut än? sa Eric
- Nej, och jag vet att pappa kommer bli tokig. Han kommer skrika på mig och vara hur arg som helst sa jag
- Ska jag följa med dig hem när du berättar att du ska behålla det? sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Det är nog bäst om jag gör det här ensam. Pappa är redan arg på dig sa jag
- Jo, det märktes sa Eric och log försiktigt
- Jag måste nog åka hem och berätta nu, men jag ringer dig sen sa jag
- Saknar dig redan, eller saknar er redan sa Eric och gav mig en kyss
- Vi saknar dig mer sa jag och tog på mig skorna och jackan igen
Jag gav Eric en sista kyss innan jag gick ut genom dörren igen. Jag ringde min mamma och hon kom för att hämta mig. Jag behövde prata med henne först för hon borde förstå mig och stötta mig och kanske hjälpa mig med pappa för jag är faktiskt rädd för honom när han blir så där arg.
- Jag antar att du bestämt dig, eftersom du åkte så fort till Eric sa mamma
- Ja, och jag ville prata med dig innan jag berättar för pappa sa jag
- Jag förstår, Hanna, vad du än har beslutat så finns jag här för dig sa mamma
- Tack. För jag har bestämt mig för att behålla det sa jag
- Åh Hanna. Jag är så glad för din skull men samtidigt väldigt rädd sa mamma
- Jag med, men jag är rädd för hur pappa ska hantera det sa jag
- Vi åker hem och jag ska hjälpa dig med pappa sa mamma och log
Vi åkte sedan hem och när jag berättade för pappa att jag skulle behålla barnet så blev han hur arg som helst. Han sprang ut från lägenheten och när han kom tillbaka så skrek han på mig och vad än mamma sa så lyssnade han inte på mamma eller mig. Det gjorde så ont i mig att han inte kunde förstå mig heller.
- Jag vill INTE SE ERIC HÄR MER sa pappa
- Du kan inte mena allvar?! sa jag
- Hade det inte varit för honom hade du inte suttit i den här sitsen sa pappa
- Jag var väl med också sa jag
- Han kommer inte innan för den här dörren sa pappa
- Varför INTE?! sa jag
- Du kommer inte kunna gå i skolan mer sa pappa
- Jo, för jag ska faktiskt söka in till estet programmet på samma skola som Issa, och jag försöka bli sams med henne sa jag
- Om du tror att du klarar det så gör det, men jag finns här för dig men jag kan inte låta dig ha honom här sa pappa
- Ibland är du för elak sa jag argt
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade inte kunnat vara lugn på flera timmar nu. Jag var så orolig för hur det gått med Hannas pappa. Blev han arg för att hon berättade att hon var gravid, hur arg skulle han då inte bli när han får veta att Hanna tänker behålla barnet. Men äntligen ringde Hanna och jag svarade direkt.
- Äntligen! Hur gick det? sa jag
- Förlåt att jag inte ringt tidigare men min pappa blev helt galen. Han skrek och var verkligen arg sa Hanna
- Va? Varför då? sa jag
- Jag vet inte, men han sa också att du inte får komma hit mer sa Hanna
- Han kan ju inte hindra mig från att träffa dig och mitt barn sa jag
- Jag sa det hundra gånger också men han lyssnar inte. sa Hanna och jag hörde hur hon grät
- Vi ska lösa det här tillsammans, du och jag sa jag
- Jag hoppas vi kan lösa det tillsammans sa Hanna
- Vi kommer nog på något. Jag måste lägga på för jag ska ha intervjuer imorgon men jag ska tänka ut något sa jag
- Jag med. Sov gott. Älskar dig mest sa Hanna
- Älskar dig mer sa jag och vi la sedan på
Ja, det här kommer garanterat bli svårare än både jag och Hanna först trott. Jag älskar henne och jag tänker inte låta hennes pappa förstöra det här. Vill han inte ha mig där så ska han slippa ha mig där just nu iallafall. Jag gick sedan in till badrummet för att göra mig iordning. Jag gick sedan in till sovrummet för att lägga mig. Jag låg och tänkte på Hanna och bebisen som växer i hennes mage. Jag kunde inte förstå att jag ska bli pappa men jag tänker inte lämna Hanna ensam med det heller. Jag älskar henne och jag ska göra allt för att bli en bra pappa. Jag släckte sedan lampan och somnade sedan ganska fort.
4 månader senare - Hanna går till skolan - Hannas Perspektiv
Eric var fortfarande bandlyst härifrån. Min pappa var fortfarande arg men han försökte att inte visa det. Jag var nu i vecka 20, 5 månaden alltså och nu var det försent att göra abort. Jag hade fått smyga ut och träffa Eric men det gjorde inget för varje gång som vi sågs hade vi mysigt. Jag hade pratat med Issa och vi hade bestämt oss för att lägga allt gammalt bråk bakom oss och jag hade fått en plats i hennes klass. Och idag skulle jag först till skolan sen skulle jag möta Eric utanför sjukhuset för att göra en ultraljudsundersökning och sen ska vi åka hem till honom. Mamma visste om det men jag hade inte sagt något till pappa för att undvika bråk.
- HANNA! ISSA ÄR HÄR! ropade mamma
- Jag kommer sa jag och stod i mitt rum
Jag letade efter ett par gravidjeans som min mamma köpt till mig och när jag väl hittat dom och ett linne som täckte magen helt och hållet så var jag klar. Jag lånade min brors svarta munkjacka för den är större och gav sedan Issa en kram.
- Du har fått världens finaste bula sa Issa och la sin hand mot min mage
- Tack, det känns fortfarnade overkligt men samtidigt spännande sa jag
- Vet du vad det är? sa Issa och log stort
- Nej, men vi hoppas få reda på det idag sa jag
- Ni måste nog gå nu sa mamma
- Okej, vi ses ikväll sa jag och gav mamma en kram
- Ja, jag vet vad jag ska säga till pappa sa mamma och log hemlighetsfullt
- Tack, du är den bästa sa jag
Det var faktiskt lite nervöst att behöva gå till skolan idag. Dom hade inte sett så mycket av min mage förut och nu när det verkligen syntes så var det extra jobbigt. Det fanns dom som visste redan och dom snackade illa om mig för det också. Det gjorde inte direkt saken lättare. När jag och Issa kom till skolan så skyndade vi oss in och tog våra böcker för att sedan gå till klassrummet.
- Har du sett hennes mage? viskade en av tjejerna
- Vem är pappan då? viskade en av dom andra tjejerna
- Hennes pojkvän, han är 6 år äldre viskade en av tjejerna
- Kan ni inte hålla tyst?! Tror ni inte att man hör er?! sa Issa
- Issa, det gör inget kom nu sa jag och vi gick in till klassrummet direkt när läraren kom
Det här var bara för mycket. Jag fattar inte hur jag ska orka gå igenom det här. Och det kommer ju inte direkt bli lättare ju större jag blir. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom ska sluta säga taskiga saker om mig.
Senare på dagen - Eric hämtar Hanna - Erics Perspektiv
Jag stod utanför skolan och väntade på att Hanna skulle komma. Det var flera personer som gick förbi mig som tittade lite extra på mig. Jag försökte att ignorera det och det gick faktiskt ganska bra. När jag såg Hanna komma gående mot mig så log jag stort. Hon var så fin när hon kom gående med sin mage. När Hanna kom fram till mig så gav jag henne en kyss.
- Hur mår du idag? sa jag och log
- Bra, inget illamående och har inte ont så jag mår toppen. Men dom snackar om mig sa Hanna
- Vilka då? sa jag och såg mig omkring
- Alla i min klass, jag vet inte hur jag ska orka i 4 månader till sa Hanna
- Det kommer du klara och blir det för mycket får du prata med din lärare sa jag
- Okej, men vi måste nog åka nu så vi inte kommer försent sa Hanna
- Ja, nu åker vi sa jag och vi hoppade in i bilen
10 minuter senare....
Hanna låg nu på britsen för ett ultraljud. Vi hade betalt för att få med oss bilder med oss hem och vi var sjukt spända på att få se bebisen i magen.
- Då ska vi se....här kan ni se ryggraden, och här har vi en hand sa barnmorskan och visade oss på skärmen
- Åh, den ser ut som dig sa Hanna och log
- Kan man se vad det är? sa jag och fortsatte att se på skärmen
- Vi ska se om den vill visa det sa barnmorskan
- Vad hoppas du på? sa Hanna och vände sitt huvud mot mig
- Bara det är friskt spelar det ingen roll sa jag
- Då ska vi se, är ni redo? sa barnmorskan
- Ja sa vi båda och jag höll hårt i Hannas hand
- Det är en...liten tjej sa barnmorskan
- Åh, lilla Destiny sa Hanna
- Är det hennes namn? sa barnmorskan och såg på oss
- Ja, det här hennes namn sa jag och gav Hanna en puss på pannan
Vi fick sedan bilderna på lilla Destiny och jag hade aldrig tänkt på ett namn till babyn men när Hanna sa namnet så kändes det så rätt. Efter lite mer prover och sånt där så fick vi åka hem. Allting såg bra ut och vi fick en ny tid längre fram. Hanna och jag höll varandras händer medans vi gick ut till bilen. Jag körde oss hem till mig eftersom jag fortfarande inte fick vara hemma hos Hanna. Och jag hade tänkt på det och jag ska fråga Hanna en sak idag. Så när vi hade kommit upp till lägenheten så satte vi oss i soffan och jag lutade mig mot Hanna och la min hand mot hennes mage.
- Jo, jag har tänkt massor på det här med din pappa och sånt sa jag
- Jag med. Jag vill bara att det ska lösa sig snart sa Hanna
- Men det finns ett sätt att få det bra sa jag och såg upp mot Hanna
- Vadå? Förutom att jag försöker prata med pappa sa Hanna
- Men Vad säger du om att flytta hit? sa jag och log försiktigt
- Ursäkta? sa Hanna och såg förvånat på mig
- Vill du flytta hit till mig? sa jag och såg nervöst på Hanna.....
Detta är kapitel 30 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och äntligen fick jag upp det i tid :) Men i kapitel 30 som kommer imorgon(onsdag) så kommer ni bla. få veta Vad Hannas svarar? Vad händer när Destiny kommer till världen? Och kommer Hannas pappa någonsin komma överens med Eric? Och vad är det ingentligen i paketet från USA och vem är det ifrån? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer imorgon(onsdag). Jag blev klar med kapitlet tidigare men mitt internet dog så jag fick inte upp det förens nu men kapitel 30 ska komma i rätt tid :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Asså gud vad bra!!!
Ellen säger:
Sweet littlel Destiny !!😀vill ha meeeeerr!!!!!!!!! <3<3<3<3
Josefin säger:
Åh vilket fint kapitel! :D MER! <3
Trackback