Miss Unknown - Kapitel 30
- Men Vad säger du om att flytta hit? sa jag och log försiktigt
- Ursäkta? sa Hanna och såg förvånat på mig
- Vill du flytta hit till mig? sa jag och såg nervöst på Hanna.....
Hannas Perspektiv
- Vill du flytta hit till mig? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag är verkligen jätte jätte glad att du frågade men jag är inte redo för det ännu sa jag
- Jag förstår, men hur ska vi lösa det annars? sa Eric
- Om jag pratar med pappa nu direkt, så ringer jag dig så kanske ni kan prata? sa jag
- Jag vill det, jag har alltid tyckt om din pappa men tänk om det inte funkar? sa Eric
- Det ska jag se till att det gör, jag tar bussen hem och pratar med honom nu sa jag och gav Eric en kyss
- Jag kör dig hellre sa Eric
- Men älskling, jag klarar att åka buss i 15 minuter sa jag och skrattade
- Okej, men lova att du ringer mig om allt går vägen sa Eric och följde mig ut till hallen
- Jag lovar sa jag och tog på mig skorna och min munkjacka sen gav vi varandra en sista kyss innan jag gick ut till trapphuset och gick sedan mot bussen.
Jag satte mig sedan på bussen och det tog ungefär 10 minuter innan jag kom hem. Det kändes faktiskt nervöst att prata med pappa. Han hade inte pratat med mig sen jag berättat att jag skulle behålla barnet. Jag gick försiktigt upp för trapporna och när jag kom in så tog jag av mig skorna och gick sedan in till vardagsrummet där min pappa satt och såg på tv. Jag satte mig i fotöljen och såg på min pappa.
- När tänker du prata med mig igen? sa jag
- Du måste förstå hur jag känner, det här är det jobbigaste jag varit med om sa pappa
- Jag gör det men jag kunde inte genomgå en abort, det skulle göra för ont för mig sa jag
- Jag förstår det, men nu har jag fått en liten tid på mig att smälta allt det här sa pappa
- Så, du kommer finnas där för mig och bebisen? sa jag
- Ja, det är klart. Mamma berättade att du var på ultraljud idag sa pappa
- Ja, vill du se? sa jag och satte mig bredvid min pappa
- Det är klart sa pappa och jag visade honom bilderna från ultraljudet
- Fick ni veta könet? sa pappa och jag såg att han fick en tår i ögat
- Ja, det är en liten tjej, vi ska döpa henne till Destiny eftersom det är ödet att hon finns här just nu sa jag
- Det är verkligen ett fint namn, hon är så söt. sa pappa och gav mig bilderna igen
- Ja, det är hon, men jag tänkte på det här med Eric sa jag försiktigt
- Vad är det med honom? sa pappa
- Kan han komma hit? sa jag
- Jag är fortfarande arg på honom och det måste du förstå, så jag vet inte om jag kan låta honom komma hit sa pappa
- Snälla, ni kan ju iallafall prata med varandra? sa jag
- Okej, för din skull, din och Destinys skull sa pappa och la sin hand mot min mage
Jag reste mig sakta från soffan och gick ut till hallen för att ringa Eric och berätta att pappa gått med på att prata med honom. Han skulle komma direkt och jag hoppas av hela mitt hjärta att dom ska komma överens.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
När Hanna hade ringt och sagt att hennes pappa gått med på att träffa mig så trodde jag hon drev med mig först. Men jag blev övertalad att det var sant och jag lovade att komma direkt. Jag tog snabbt på mig skorna och min grå/gröna kofta för att sedan gå ut i trapphuset. Jag låste dörren efter mig och skyndade mig sedan ner till bilen och åkte hem till Hanna. Det tog mig ungefär 10 minuter och när jag kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang upp för trapporna för att sedan ringa på dörren.
- Hej älskling. Pappa sitter i vardagsrummet sa Hanna när hon öppnade dörren
- Är du verkligen säker på det här? sa jag och tog av mig skorna när jag kom in i hallen
- Det kommer ordna sig jag lovar sa Hanna och gav mig en kyss innan hon gick in till sitt rum medans jag gick in till vardagsrummet för att prata med Hannas pappa.
- Varsegod och sitt sa Jim(Hannas pappa)
- Tack, jag är ledsen att det blev såhär sa jag
- Jag är tacksam att du ber om ursäkt för jag har aldrig varit så besviken i hela mitt liv sa Jim
- Jag förstår det men det här var inget vi planerat men jag vill vara här för min dotter och Hanna sa jag
- Ja, men jag vill inte att du sover här, det måste du förstå sa Jim
- Jag vill sova här för att hjälpa Hanna sa jag
- Ska du det får du sova på soffan för i hennes rum sover du inte sa Jim
- Jag älskar Hanna och du måste tro mig sa jag
- Jag behöver inte tro någonting alls. Jag har sagt att du får sova på soffan men inte hos Hanna sa Jim
- Pappa, snälla. Låt Eric få sova i mitt rum sa Hanna
- Om jag gör det så kan detta hända igen sa Jim
- Det gör det inte, snälla pappa sa Hanna
- Okej, men det får bli efter att Destiny är född sa Jim
- Det kan vi gå med på sa jag och såg på Hanna
- Absolut sa Hanna och log stort mot mig
Efter att vi pratat lite till gick jag och Hanna in till hennes rum. Vi la oss på hennes säng och jag la min hand mot Hannas mage och det var hur mysigt som helst. Jag var jätte glad att allting löst sig med Hannas pappa och att jag ska få sova här efter att Destiny föds är helt fantastiskt. Det hade jag aldrig trott innan.
- You light up my silence, no matter the season, winter cold, summer fall not alone not at all without you im nothing, without you im nothing sjöng jag till Hannas mage och precis då kände jag en spark
- Wow, det är första sparken sa Hanna och skrattade
- Tycker du om att pappa sjunger för dig? sa jag och pussade Hannas mage
- Hon kommer säkert bli en lika musikintresserad som du sa Hanna och log
- Och lika gymnastisk som du sa jag och gav Hanna en kyss
- Vi kanske borde beställa en barnvagn snart? sa Hanna
- Ja, det är ju smart, vänta här sa jag och hoppade ur sängen för att hämta datorn
Vi kollade på massor av olika märken och vagnar tills vi till slut hittade en vi gillade. Det blev en Stokke Xplory. Vi beställde allt som gick att köpa till den. Men när det skulle beslutas om vilken färg det skulle bli så var Hanna hård.
- Svart är ju väldigt enkelt sa jag och log
- Ja, men det kanske är det ända barnet vi får så varför inte köpa en rosa då? Det går ju att byta färg sen med sa Hanna
- Du är envis du sa jag och skrattade
- Ja, vad säger du? sa Hanna
- Okej då, men kan du se mig gå med en rosa barnvagn? sa jag och skrattade
- Ja, du kommer vara så söt sa Hanna och gav mig en puss på kinden
- Okej då kör vi på det sa jag och log
Vi beställde sedan allting och det skulle ta ungefär 1 månad innan den skulle komma eftersom vi beställde den från danmark men det gjorde ingenting. Efter att vi myst, beställt barnvagn och tillbehör till den så var jag tvungen att åka hem. Hanna skulle till skolan imorgon och jag skulle ha en spelning och signering imorgon. Vi gav varandra en sista kyss innan jag tog på mig skorna och gick ut i trapphuset. Jag skyndade mig sedan ner till bilen och körde hemåt. När jag sedan kom hem så gjorde jag mig iordning för att sedan gå och lägga mig. Jag släckte sedan lampan och somnade direkt eftersom jag var så trött.
4 månader senare - Hannas Perspektiv
Jag var i vecka 40 och det kunde vara dags vilken dag som helst nu. Det var riktigt nervöst att gå till skolan idag. Tänk om något skulle hända medans jag var i skolan. Det var min värsta mardröm. Men mamma körde mig och Issa till skolan varje dag just nu. Och när det fanns tid så kom Eric och hämtade mig efter skolan. Det var väldigt jobbigt just nu eftersom jag var ganska stor och folk tittade fortfarande på mig och det verkade inte som det skulle sluta bli jobbigt heller.
Senare på dagen.....
Eric hade hämtat mig från en hemsk dag i skolan. Folk hade kollat hela tiden, snackat skit bakom ryggen på mig och frågat massor så det var bara skönt att få komma hem. Eric gav mig en kyss innan vi åkte hem till mig. När vi sedan kommit hem till mig så stod det ett stort paket på köksbordet.
- Vad är det här? sa Eric och såg på mig
- Ingenaning. Det ser ut att vara från USA sa jag
- Från USA? Wow, vem är det till? sa Eric
- Det är mitt namn som mottagare och här står det " To Eric and Hanna" sa jag och log
- Ska vi öppna? sa Eric och log stort
- Mer än gärna sa jag och vi öppnade paketet
Det låg ett kuvert med ett kort i och det stod " Congratulations on your Baby Girl. Here are som things from us. Good Luck with Destiny. Hugs from Grandma, Grandpa and Aunt Laura". Vi tog ut allt som dom lagt ner i paketet. Det var kläder i storlekerna nyfödd till 6 månader, nappflaskor och nappar. Det var jätte fint gjort och både jag och Eric blev jätte glada. Vi hade packat ner förlossningsväskan och allting stod klart inför Destinys ankomst.
RING RING RING
- Ja, det är Eric sa Eric
- Jag vet inte riktigt. sa Eric igen
- Jag ringer upp dig senare sa Eric och la på
- Det var Alex, han undrade om jag ville följa med ut en sväng ikväll sa Eric
- Va kul! Det är väl klart du ska gå med sa jag
- Men jag vill hellre vara hemma med dig sa Eric
- Jo, gå nu. Du ska också ha roligt. Jag behöver sova lite sa jag
- Är det säkert? sa Eric
- Ja, det här helt säkert sa jag och gav Eric en kyss
Jag följde med Eric ut till hallen och precis när han skulle ta på sig skorna så drog det till i magen och sen kändes det som att jag hade kissat på mig och då förstod jag att mitt vatten gått. Sen gjorde det fruktansvärt ont.
- Vad är det som händer? sa Eric och såg chockat på mig
- Destiny är på väg, hon vill komma ut nu sa jag och höll om magen
- Vi måste till sjukhuset sa Eric och skyndade sig in till mitt rum för att hämta sjukhusväskan
Eric hjälpte mig sedan att ta på mig skorna och sen hjälpte han mig in i bilen. Sen körde vi snabbt till sjukhuset och jag hade så ont. Eric försökte prata lugnande med mig och det hjälpte faktiskt väldigt mycket men om jag tyckte att det gjorde ont nu, hur ont skulle det då inte göra sen?
18 timmar senare - Erics Perspektiv
Efter en 18 timmars lång förlossning så hade Destiny äntligen kommit ut. Hon låg på Hannas mage och hon var så vacker. Hon hade brunt hår, mörk bruna ögon och en lite ljusbrun hud, lite som min. Hon var helt underbar och hon hade min mun och Hannas näsa. Men mina ögon hade hon och hon höll mitt finger i världens hårdaste grepp.
- Visst är hon fin? sa Hanna och log
- Den vackraste bebisen som finns sa jag och gav både Destiny och Hanna en puss
- Välkommen till världen Destiny Rose Saade sa Hanna och log mot mig
Detta är kapitel 31 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt och äntligen fick jag upp det i tid :) Men i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag) så kommer ni bla. få veta Varför Eric måste åka till Norge? Kommer Hanna klara av mammarollen? Vad händer när Hannas släkt kommer till Sverige? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Sanna säger:
Hur lång kommer denna novell vara?
Svar:
Natalie Johansson
Ellen säger:
Aw såå gulligt och sååå bra!!! <333333333
Nadja säger:
Såå bra !!!
Josefin säger:
Herregud va fint! :D Man blir ju nästan tårögd. Och kan man döpa sin unge till något finare namn? Knappast! <3
Trackback