Miss Unknown - Kapitel 38
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt.....
Erics Perspektiv
- Kan jag hjälpa dig med något? sa mannen
- Fattar du vad du har gjort?! sa jag argt
- Ursäkta? Nu vet jag inte riktigt vad du pratar om sa mannen
- Min flickvän mår skit dåligt pga. er fina artikel sa jag argt
- Det är jätte tråkigt om hon mår dåligt av det men vi skrev inte ut något namn sa mannen
- Men det är ju pga det som hon mår dåligt! Vet du att folk kallar henne Miss Unknown och att hon känner sig aktagen hela tiden? sa jag argt
- Det är som sagt jätte tråkigt att hon hamnat i kläm men det finns inget vi kan göra åt det sa mannen
- Tycker du inte jag har rätt till ett privat liv? sa jag
- Jo, men du är känd och då får man stå ut med lite skriverier sa mannen
- Ni är ju sjuka i huvudet sa jag argt och gick sedan därifrån
Jag gick snabbt därifrån och hoppade sedan in i bilen. Vilka idioter som jobbar på den tidningen. Om dom har gjort så att Hanna inte orkar gå ut eller bli helt förkrossad så vet jag inte vad jag gör. Hanna är mitt allt och jag kommer inte låta någon göra henne illa. När jag sedan kom hem igen så parkerade jag snabbt bilen och skyndade mig upp till Hanna. Jag tog av mig skorna och hängde snabbt upp jackan för att sedan springa in till sovrummet där Hanna fortfarande låg och sov.
- Gumman, mår du bättre? sa jag och satte mig på sängkanten bredvid henne
- Ja, jag fick bara en panikattack förut sa Hanna och såg mot mig
- Jag pratade med han som skrev artikeln sa jag
- Säg att du driver med mig? sa Hanna
- Nej, jag var bara så orolig för dig och jag ville bara att dom skulle lämna oss ifred sa jag
- Du är verkligen prinsen på den vita hästen sa Hanna och smekte min kind
- Och du är prinsessan sa jag och böjde mig ner och gav henne en kyss
- Jo, mamma har hand om Destiny hela kvällen och lovade att ta henne till dagmamman imorgon, så vad säger du om att göra något mysigt? sa Hanna
- Som vadå? sa jag och log flörtigt
- Vi kanske kan käka lite av maten som blev över igår och sen ha det lite mysigt sa Hanna och tog lite försiktigt i mitt linne
- Mer än gärna sa jag och gav Hanna en sista kyss innan vi gick upp från sängen och ut till köket
Vi gick sedan in till köket och värmde på lite av maten som blev över från igår. Vi käkade och hade det extremt mysigt. Vi hade tändt lite ljus och det syntes på Hanna att hon mådde bättre.
- Ska du verkligen gå till skolan imorgon? sa jag
- Ja, för om jag stannar hemma så förstår dom att det för vad dom sagt sa Hanna
- Jo, men tänk om du börjar må dåligt igen sa jag
- Du måste lita på mig, jag lovar att jag mår bra sa Hanna och lutade sig över bordet och gav mig en kyss
Sen dukade vi av och vi gick in till badrummet för att borsta tänderna och göra oss i ordning. Jag gick in till sovrummet före Hanna och la mig sedan på sängen för att vänta på henne. Jag hade ingen aning om vad hon gjorde men när hon äntligen kom så log jag stort mot henne.
Hannas Perspektiv
Det Eric hade gjort var väldigt gulligt. Jag hade aldrig haft någon förutom mina föräldrar och min bror som ställt upp så mycket för mig förut. Så därför var det väldigt trevligt att vi fick den här kvällen och natten för oss själva. Eric hade redan gått in till sovrummet men jag var kvar i badrummet. Jag hade tagit på mig ett svart linne och ett par hotpants. Jag gick sedan in till sovrummet och Eric satte sig upp och log mot mig.
- Vad ler du för? sa jag och log tillbaka
- För att jag är så glad att du finns sa Eric och skrattade
- Säkert, jag ser igenom dig sa jag och skrattade
- Taskigt men jag älskar dig ändå sa Eric och skrattade
- Älskar dig mer sa jag och kröp sedan upp mot Eric.
Jag kröp sedan upp till Eric i sängen och satte mig sedan gränsle över honom. Han la sina händer mot min rygg och jag böjde mig ner och vi började kyssas passionerat. Han tog sedan av mig mitt linneoch kastade det på golvet och sedan la han ner mig i sängen. Han la sig över mig och började kyssa min hals. Jag la sedan mina händer i hans hår och vi började kyssas passionerat igen. Vi hjälptes sedan åt att ta av våra andra kläder och vi kastade dom på golvet och vi hade sedan sex. Vi stönade och det var underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag höll om Hanna. Det var alltid så mysigt att få gosa med Hanna. Jag lekte med hennes hår och hon smekte försiktigt min mage. Jag log mot henne och gav henne sedan en puss på pannan och sen vände jag mig försiktigt för att släcka lampan. Hanna la sedan sitt huvud mot mitt bröst och jag log för mig själv. Sedan somnade vi.
Nästa dag - Hanna ska till skolan - Erics Perspektiv
Vi hade precis käkat frukost och Hanna sprang runt i lägenheten och letade efter några böcker när jag plötsligt kom upp framför henne och lyfte upp henne i famnen. Hon försökte ta sig loss men jag släppte henne inte.
- Eric jag måste till skolan sa Hanna och skrattade
- Jag kan köra dig så hinner jag få en kyss först sa jag och la ner Hanna i sängen
- Hahaha, du är knäpp sa Hanna och skrattade
- Ja, men en kyss så får du skjuts sa jag och log
- Okej då sa Hanna och gav mig en passionerad kyss
Vi låg kvar en liten stund och kysstes men när klockan blev för mycket så fick vi skynda oss och jag körde Hanna till skolan. Hannas mamma hade lämnat Destiny på dagmamman och Hanna skulle hämta henne sen efter skolan. Jag gav Hanna en kyss innan hon hoppade ur bilen och sprang in till skolan. Jag åkte sedan vidare till studion och sen skulle jag på skivbolagsmöte och ha musikvideo inspelning. Och jag hoppas att hennes dag i skolan skulle bli bättre än den var igår.
Samtidigt i skolan - Hannas Perspektiv
Jag hann precis ta mina böcker och lägga in min jacka och väska innan det ringde in. Jag fick be om ursäkt för att jag var lite sen och sen satte jag mig. Folk tittade och viskade fortfarande om mig men jag låtsades inte om dom. Jag kände blickarna från Issa men jag försökte att inte tänka på det.
Sen kom det helt plötsligt en lapp flygande på min bänk. Jag tog den snabbt så inte läraren fick syn på den. Jag öppnade den och det stod "Blev du sen när alla paparazzis ville ta en bild av dig Miss Unknown? " Jag knycklade till lappen och slängde den mot tjejerna som jag vet kastade den.
- Vad håller du på med? sa Madde(en av tjejerna)
- Är det något problem här? sa Berit (vår lärare)
- Nej. Ingenting sa jag snabbt
- Hon kastar lappar på oss sa Madde
- Är det något ni vill dela med er av till klassen? sa Berit
- Nej, det är det inte sa jag
- Stå för det istället sa Madde
- Sluta nu! Kommer det fler lappar så åker ni ut okej? sa Berit
- Okej sa Madde
Lektionen fortsatte och jag kunde knappt koncentrera mig. Det var tur att Berit inte läste upp lappen för då hade den här dagen blivit mer outhärdlig än den redan är.
Senare vid lunchen.....
Jag fick sitta ensam idag. Det var ingen som ville sitta bredvid mig och jag började känna mig osynlig. När jag ätit klart så tog jag brickan och när jag gick mot disken kom någon och slog upp brickan i bröstet på mig.
- Ser du inte vart du går nu när du är kändisflickvän? sa en kille
- Vad är det för problem på er?! sa jag argt
- Vårt problem? Bara för att det står om dig i tidningarna så ska du inte tro att det är något sa killen
- Dra åt skogen! sa jag och skyndade mig att lägga brickan vid disken
Sen sprang jag tillbaka till mitt skåp och tog ut min mobil när plötsligt Issa kom fram.
- Jag behöver prata med dig sa Issa
- Ursäkta? Pratar du med mig? sa jag
- Ja. Jag skulle vilja prata med dig sa Issa
- Jag bryr mig faktiskt inte! sa jag och gick sedan ut till skolgården
Jag gick snabbt till bänkarna och jag ringde till Eric för jag ville höra hans röst. Det tog tre signaler innan Eric svarade.
- Ja, det är Eric sa Eric
- Hej älskling. Förlåt om jag stör men ville bara höra din röst sa jag
- Vänta en sekund bara sa Eric och jag hörde hur han gick ut från ett rum
- Så, sitter i möte med skivbolaget. Har det hänt något? sa Eric
- Förlåt, det visste jag inte sa jag
- Det gör ingenting. Jag är glad att du ringde sa Eric
- Jag ville bara höra din röst. Dom är inte kloka här sa jag
- Vad gör dom? sa Eric med orolig röst
- Skickar lappar, kollar på mig och säger elaka saker sa jag
- Men gumman, gå hem om det blir för mycket sa Eric
- Jag klarar mig, men jag älskar dig mest sa jag
- Jag älskar dig mer sa Eric
- Vi ses ikväll snygging sa jag och skrattade
- Längtar redan sa Eric och skrattade och vi la sedan på
Jag skulle precis gå från bänken när Issa kom fram till mig och satte sig bredvid mig. Varför kan inte hon bara låta mig vara? Jag har ingen lust att prata med henne.
- Minns du när vi satt på bänken och du sa att du gillade Eric? sa Issa
- Ja, det är klart jag gör. Men hade jag vetat att du skulle försöka förstöra så för mig sa jag
- Det var inte meningen. Jag ville också ha det som du har. Nicklas och jag höll på att glida ifrån varandra och då drogs jag till Eric sa Issa
- Menar du allvar? Sa jag och såg chockat på Issa
- Ja, och jag skäms för det sa Issa
- Det borde du, men vi har lektion nu sa jag och skulle precis gå när hon tog tag i min jacka
- Tror du att du någonsin kommer kunna förlåta mig? sa Issa
- Jag vet faktiskt inte, du gjorde mig så fruktansvärt illa sa jag
- Okej, men jag vill bara att du ska veta att jag tycker det är dåligt att dom är på dig sa Issa
- Jag bryr mig inte mer. sa jag
- Okej men ville bara att du skulle få veta det sa Issa
- Bra då vet jag det nu sa jag och gick sedan in till skolan igen
Jag tog mina böcker och gick till en av dom sista lektionerna. Jag hade en kortare dag idag och hade då bestämt att jag skulle åka till träningslokalen innan jag tog bussen för att hämta Destiny hos dagmamman. Men jag tänkte också på hur jag kunde få dom att sluta med sina taskiga skämt och jag hade en idé och jag hoppas den kommer fungera.
Samtidigt på skivbolaget - Erics Perspektiv
Jag satt fortfarande på skivbolagskontoret för att prata om vad som ska hända framöver. Men jag kunde nästan inte koncentrera mig på vad vi snackade om för jag tänkte på Hanna. Den där idiotiska artikeln har bara gjort allting sämre för Hanna. Men jag hoppas att det blir bättre.
Efter ungefär en timme till så var det dags för mig att åka till musikvideo inspelning. När vi kom dit så var det bara att bli sminkad och byta om och sen körde vi igång. Det var väldigt skönt att få göra musikvideon för då behövde jag inte tänka så mycket på annat. Men Hanna fanns alltid där.
Senare i träningshallen - Hannas Perspektiv
Jag hade precis bytt om och kom ut till träningslokalen. Min tränare kom snabbt fram till mig och gav mig en stor kram.
- Vad roligt att se dig igen! Jag trodde inte jag skulle få se dig här igen sa
- Jag saknade det för mycket och tänkte kolla om jag fortfarande kan komma tillbaka sa jag
- Det tycker jag låter som en bra sak. Börja med att värma upp så kör vi sen sa
- Okej sa jag och började stretcha.
Jag värme upp och när vi sedan skulle börja så kändes det lite konstigt. Jag hade tränat lite sen förlossningen men var ändå lite stelt i vissa lägen men jag ska komma i form igen. Det var ju det här jag ville göra och jag vill visa för Destiny att vad hon än vill göra så kan hon lyckas och det skulle jag visa henne.
- Det ser faktiskt bra ut men det krävs mer träning sa Sussie
- Ja, det förstår jag men kan vi börja göra ett träna regelbundet igen? sa jag
- Ja, men vi kanske kan göra ett speciellt schema för dig så det passar dig och Destiny sa Sussie
- Det låter perfekt sa jag och log
Jag följde sedan med Sussie in till hennes kontor för att ordna ett schema. När vi sedan var klara gick jag in till omklädningsrummet för att duscha och göra mig i ordning. När jag sedan var klar tog jag bussen till Destinys dagmamma för att hämta min super söta dotter.
Jag satte mig på bussen och lyssnade på musik för då behövde jag inte höra på om folk pratade om mig för det kändes som folk såg på mig tillräckligt mycket ändå. Efter en 20 minuter lång bussresa så gick jag mot Destinys dagmamma. Jag ringde på dörren och Frida öppnade med Destiny i famnen
- Hej mammas prinsessa sa jag när jag hämtade Destiny
- Var det mamma som kom? sa Frida till Destiny som log
- Har allting gått bra idag? sa jag och tog emot Destiny
- Ja, allting har gått väldigt bra sa Frida och log
- Va bra, då ses vi på måndag sa jag
- Ja det gör vi, hej då Destiny sa Frida och vinkade mot Destiny
Jag satte Destiny i vagnen och gav henne en puss på pannan. Sen hjälpte Frida mig ner med vagnen och sen gick jag mot bussen. Vi fick vänta i 15 minuter innan bussen kom och när den väl kom så åkte vi hem mot mina föräldrar. När vi kom dit så tog jag hissen upp till lägenheten och ringde på.
- Hej syrran! Det var ett tag sen. sa Nicklas när han öppnade
- Ja, hur har du haft det? sa jag och log
- Bra. Det var skönt att få stanna i USA lite längre sa Nicklas
- Det ser ut att ha gjort dig gott. Är mamma hemma? sa jag och log
- Ja, kom in sa Nicklas och jag tog upp Destiny i famnen för att sedan gå in till köket där mamma stod och lagade mat
- Hej gumman och mormors lilla sötnos sa mamma
- Hej mamma. Jag undrade bara om du har kvar bilden på mig, Eric och Destiny? sa jag
- Ja, vänta så ska jag hämta den sa mamma och gick ut till vardagsrummet för att hämta bilden
- Tack, kan jag låna den? sa jag och tog emot bilden
- Ja, visst. Men vad ska du ha den till? sa mamma
- En grej bara. Jag måste gå. Men tack igen sa jag och gav mamma en halv kram eftersom jag höll i Destiny
Sen gick jag ut till hallen och satte Destiny i vagnen igen. Jag öppnade dörren och tog sedan hissen ner igen. Sen var det bara att ta bussen till tidningen. Jag är som sagt trött på att bli kallad Miss Unknown och nu ska det äntligen få ett slut.
Samtidigt hemma hos Hanna och Eric - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem för några timmar sen men Hanna hade fortfarande inte kommit hem ännu. Hon hade slutat för länge sen och jag hade ringt Frida,Destinys dagmamma och hon berättade att Hanna hämtat Destiny. Det konstiga är att hon borde vara hemma nu isåfall. Tänk om det hänt henne eller Destiny något? Jag ringde till Hannas föräldrar och det var Hannas mamma som svarade.
- Hej det är Maria Laklie sa Maria
- Hej det är Eric sa jag
- Eric, jag antar att du söker Hanna sa Maria
- Ja, är hon där? sa jag
- Nej, hon var här för 20 minuter sen sa Maria
- Va? Men sa hon inte vart hon skulle sen? sa jag
- Nej, hon var här med Destiny och hämtade en bild av er tre sa Maria
- Åh nej. Ja tack för hjälpen sa jag
- Vänta vad menar du? Sa Maria
- Jag berättar sen. Jag måste gå sa jag och vi la sedan på
Jag skyndade mig sedan ut till hallen för att ta på mig skorna. Jag tog min jacka och spran ner till bilen. Jag hoppas jag hinner stoppa henne innan hon berättar sitt namn. Hon kommer ångra sig och om hon berättar vem hon är kommer alla veta vem hon är. Jag startade bilen och körde mot tidningen och det ända jag kunde tänka var att hoppas jag inte kommer försent.
Samtidigt på tidningen - Hannas Perspektiv
Jag hade ställt vagnen i receptionen och fått namnet på mannen som skrev artikeln om mig och Eric första gången. Jag tog med mig Destiny i famnen och jag höll i bilden. Jag gick sedan upp för trapporna och gick sedan fram till Martins(journalistens) skrivbord och han tittade förvånat på mig.
- Du ser bekant ut sa Martin
- Jasså, jag ville bara ge dig den här sa jag och la fram bilden
- Och vad ska jag med den till? sa Martin arrogant
- Du kan använda den till nästa artikel om Miss Unknown sa jag
- Varför då? Vad har den här bilden på dig och Eric Saade och vad jag antar är din dotter med Miss Unknown att göra? sa Martin
- Jag ÄR Miss Unknown. Mitt namn är Hanna Laklie och är 18 år och det är jag som är Miss Unknown......
Detta är kapitel 38 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det men jag hoppas att mitt nya internet kommer snart för då lovar jag att allt ska bli som vanligt igen. Men jag hoppasni ska tycka om det iallafall :) Kapitel 39 kommer imorgon(Måndag) och då får ni bla. veta vad Eric säger när han får veta att Hanna sagt att hon är Miss Unknown? Hur kommer Destinys ett års dag bli? Vad är det Eric och Hanna bråkar om? Och hur kommer Hannas studentbal bli? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer imorgon(måndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
Sååååååååååå jääääävvvvlllllaaaaa braaaaaaaaaa!!!!!!!!!<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Nadja säger:
Såå fruktansvärt bra !!!
Trackback