Coming Home - Kapitel 12
- Eric, snälla...vakna sa Lovisa
- Jag är vaken kändes det som jag sa men jag fick inget svar
- Om det är sista gången jag gör det här så... sa Lovisa och kysste mina läppar
Jag var vaken inom mig men det var som att inte kroppen kunde visa det ordentligt men när jag kände hennes läppar mot mina så tryckte jag försiktigt hennes hand och jag försökte öppna ögonen sakta och jag såg Lovisa framför mig......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
När jag kom dit så låg Eric fortfarande och sov, eller utanför den levande världen och jag kände hur mitt hjärta sjönk till botten igen. Han hade inte vaknat ännu. Jag gick fram mot sängen och satte mig ner på stolen och såg på Eric.
- Eric, Snälla....vakna sa jag och tog hans hand men ingenting hände så jag reste mig upp från stolen och såg på Eric
- Om det är sista gången jag gör det här så...sa jag och böjde mig ner och kysste hans läppar och jag satte mig ner igen
Jag kände hur tårarna kom ner för mina kinder och jag började nästan ge upp hoppet att Eric någonsin skulle vakna igen men när jag kände hur hans hand tryckte min så tittade jag snabbt mot honom.
- Eric? Eric hör du mig? sa jag och tittade på honom
- Lo...Lovisa viskade Eric och öppnade sakta ögonen
- ERIC! Åh ERIC DU LEVER! sa jag och kramade snabbt om honom
- Det är verkligen du...sa Eric och smekte försiktigt min kind
- Ja, dom ringde från sjukhuset och berättade att du var här och jag kom direkt, jag har suttit här hela tiden sa jag och log
- Men din pappa? sa Eric och satte sig försiktigt upp i sängen
- Akta, du har gjort illa knät så du får vara lite försiktig sa jag och såg på Eric
- MM...det känns, men jag bryr mig inte så länge du är här sa Eric och Eric och tog min hand igen
- Jag ska hämta din läkare sa jag och reste mig från stolen
- Nej, gå inte sa Eric snabbt
- Jag kommer tillbaka, du behöver inte oroa dig sa jag och gav honom en lätt kyss innan jag gick för att hämta Erics läkare
Jag var så otroligt glad att Eric hade vaknat. Nu ska ingenting få stoppa min kärlek till Eric. Jag har visserligen inte pratat med min pappa men jag var säker på att han kommer vara väldigt arg på mig. Men det kan inte hjälpas för jag....ja, jag älskar Eric. Nu gäller det bara att vara modig nog att säga det till honom också....om jag någonsin blir så modig.
Någon minut senare - Erics Perspektiv
Jag var väldigt glad att få se Lovisas ansikte när jag vaknade. Men jag hade också varit väldigt förvånad eftersom hennes pappa borde stoppat henne. Eller, han måste ha försökt iallafall. Men jag är glad att hon är här hos mig iallafall. När jag såg att dörren öppnades så log jag mot Lovisa och en man som kom in.
- Hej Eric! Vad bra att du vaknat. Hur känner du dig? sa läkaren
- Lite ont i knät och lite öm i kroppen men annars mår jag bra sa jag
- Ja, det är såhär att du har lite blåmärken och ett sår i huvudet som vi fick sy men det är okej nu. Men angående ditt knä. Vi var tvungna att operera det, så du kommer behöva rehabilitering för det sen sa läkaren
- Men jag kommer bli helt frisk i knät? sa jag nervöst
- Ja, med mycket träning så kommer ditt knä bli återställt. Men vi vill inte släppa hem dig riktigt ännu så du får stanna här några dagar sa läkaren
- Måste jag det? Jag vill åka hem till Lovisa sa jag och skrattade
- Ja, tyvärr så är det så. Men du får nog besök ändå sa läkaren och skrattade
- Som alltid sa Lovisa och tog min hand
- Ja, det är bara ni ringer på oss om det är någonting. Jag kommer tillbaka senare sa läkaren och lämnade rummet
- Tack! sa jag och drog ner Lovisa bredvid mig i sjukhussängen
- Haha, du är inte klok. Men jag är så glad att du vaknade igen sa Lovisa och log
- Din kyss väckte mig. Jag är så glad att du är här sa jag och smekte hennes kind
- Det är jag också. Det var ju mitt fel att du hamnade här. Hade jag inte struntat i och pratat med dig så hade du inte legat här sa Lovisa och en tår rann ner för hennes kind
- Gumman, det var inte ditt fel! Jag var inte uppmärksam på vägen. Du ska inte ta på dig det här! sa jag bestämt
- Okej, men jag vill aldrig förlora dig! Glöm inte det! sa Lovisa och log
- Som jag inte vill förlora dig. Men din pappa finns där fortfarande sa jag och torkade hennes tår
- Jag vet, men jag ska prata med honom igen. Jag lovar. Och jag måste nog hem nu. Men jag kommer tillbaka imorgon efter skolan sa Lovisa och gav mig en kyss
- Saknar dig redan sa jag och log
- Saknar dig mest. Hej då sa Lovisa och stängde dörren
- Jag älskar dig Lovisa viskade jag för mig själv
Nu har jag sagt det till en dörr nu ska jag bara säga det till henne också. Men jag vet inte hur. När dörren öppnades igen så log jag stort direkt.
- Saknade du mig så mycket att du inte åkte hem? sa jag och trodde det var Lovisa
- Hej, hur mår du? sa en tjej som jag sett på signeringar förut
- Vem är du? sa jag och såg frågande på tjejen
- Sandra, minns du inte mig. Jag antar att du bara mins Lovisa sa tjejen
- Jag har inte minnesförlust om det är det du menar sa jag
- Nej, eller jag tycker bra om dig iallafall, Men jag ska nog gå sa Sandra och började gå mot dörren
- Okej, men det var trevligt att träffa dig, även fast jag inte känner dig så bra ännu sa jag
Hon nickade bara och log lite innan hon gick ut från rummet. Jag hade ingen som helst aning om vem hon var men det måste varit Lovisas vän, Lovisa hade pratat om en tjej som heter Sandra förut men det var nästan som att hon ville något mer med mig. Jag inbillar mig säkert bara. Hoppas jag iallafall.....
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
När jag kom in genom dörren så stod min pappa där och han var inte glad överhuvudtaget. Jag tog av mig skorna och la väskan i hörnet av hallen och sen började jag gå mot mitt rum när pappa ställde sig framför min rumsdörr.
- Vart har du varit? Du har inte varit hemma på två dagar sa pappa irriterat
- Jag har visst varit hemma. Jag har sovit och bytt om sen har jag varit i skolan och på sjukhuset sa jag
- Du ska inte vara på sjukhuset har jag ju sagt till dig sa pappa
- Men det avgör inte du! Jag besöker Eric hur ofta jag vill och det ska inte du lägga dig i händanefter sa jag argt
- LOVISA HENRIKSSON! Så länge du inte är myndig och bor hemma så ska du göra som jag säger! Det är slut besökt på sjukhuset! PUNKT sa pappa och gick in till köket och jag gick in till mitt rum och slog igen dörren
Jag skakade nästan av ilska. Hur kan han bara få för sig att jag ska lyssna på honom?! Jag måste prata med någon som vet hur det är och jag vet precis vem men det får vänta tills Eric är friskare. Och jag har planerat en liten överraskning till Eric när han kommer hem men det beror på om inte pappa låser in mig här och kastar bort nyckeln först. Men då klättrar jag ut genom fönstret för ingenting ska stoppa mig från att träffa Eric mer.
3 dagar senare - Lovisa kommer till sjukhuset - Lovisas Perspektiv
Eric skulle bli utskriven senare idag och jag ville ända åka hit och träffa honom innan men när jag kom dit så kom en sköterska fram till mig med Erics personliga saker.
- Ni kanske vill ge Eric detta. Det är allt som han hade med sig när han kom in sa sköterskan
- Tack, det ska jag sa jag och tog emot allting
Innan jag gick in till rummet där Eric fanns så såg jag hans hemnycklar. Jag tog dom och la i min väska. Jag ska göra i ordning hans lägenhet innan han kommer hem och göra lite mysmiddag för oss det är därför jag tog hans nycklar sen gick jag in till honom.
- Hej snygging! Här är dina saker som du hade vid olyckan sa jag och gick fram mot Eric
- Åh, vad gulligt att du tog med dom. Kom här sa Eric och drog ner mig i sjuksängen och jag satte mig ihopkrupen mot honom
- Ska det bli skönt att komma hem? sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel
- Ja, helt fantastiskt. Men jag behöver en privat sköterska förstås, jag tror hon heter Lovisa Henriksson sa Eric och skrattade
- Haha, okej då. Jag ska se till att du blir ditt friska jag igen. Men vem kommer och hämtar dig sen? sa jag och gav honom en kyss
- Tomas, men jag antar att du inte kommer vara där sa Eric och såg ledsamt på mig
- Jo, för jag struntar helt i min pappa. Jag kommer vara där när du kommer hem det lovar jag. Men jag måste tyvärr gå för jag har lite att göra innan du kommer hem sa jag och klev upp ur sängen
- Vadå? Vad ska du göra? sa Eric och satte sig mer upp i sängen
- Det för lir min hemlighet. Vi ses ikväll sa jag och gav honom en sista passionerad kyss innan jag gick ut genom dörren
Jag skyndade mig sen ner till entrén och tog bussen till stan. Jag var tvungen att handla lite innan Eric skulle komma hem men jag var bara så glad att han ska komma hem så egentligen behövde jag inte göra så mycket men jag vill visa honom att jag menar allvar. För det gör jag verkligen.
Lite senare på kvällen - Eric kommer hem - Erics Perspektiv
Tomas hade släppt av mig utanför lägenheten och jag tog min väska över axeln och sen hoppade jag fram på kryckorna eftersom jag inte fick anstränga mitt knä förens det var helt läkt. Sen tog jag hissen upp till lägenheten och när jag skulle leta efter mina nycklar så fanns dom ingenstans. Jag förstod ingenting så jag kände på dörrhandtaget och gick in.
- Hallå? Är det någon här? sa jag och la väskan i hallen
- Överrasking. Välkommen hem sa Lovisa och log stort
- Had du gjort allt det här för mig? sa jag och fick se tapasen och allting hon gjort åt mig
- Ja, jag ville göra något fint för dig eftersom det var mitt fel med olyckan sa Lovisa och såg ner i golvet
- Men gumman, det var inte ditt fel. Men tack! Så, får man äta? sa jag och skrattade
- Absolut, det är till för bara dig sa Lovisa och vi satte oss ner i soffan
Det var jätte mysigt. Det var levande ljus överallt och tapasen var jättegod. Jag visste inte hur jag någonsin skulle kunna tacka henne för det här.
- Tack för allting. Hur ska jag någonsin kunna tacka dig? sa jag och lutade mig närmare Lovisa
- Jag vet inte...det här duger sa Lovisa och vi började kyssa varandra passionerat
- Vill du sova här i natt? viskade jag och Lovisa nickade
- Kom sa jag och struntade i kryckorna och haltade mig fram istället
Vi gick in till sovrummet efter att jag släckt dom levande ljusen sen ställde vi oss framför varandra. Det var som att jag kunde känna hur hårt hennes hjärta slog. Jag tog mina händer mot hennes kropp och tog försiktigt av hennes kofta så den föll till golvet och hon tog försiktigt av mig min tröja och la sina händer mot mitt bröst.
Jag böjde mig fram och kysste hennes försiktigt och sen tog jag av henne tröjan och vi la oss ner i sängen och det var som att jag kunde känna hennes värme mot mig. Hon la sina händer i mitt hår och jag la min hand mot hennes mage och vi kysstes passionerat innan vi hjälptes åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare...
Vi hade tagit på oss våra underkläder och Lovisa hade på sig min tshirt och låg lutade mot mitt bröst medans jag lekte med hennes hår. Jag kunde inte vara lyckligare.
- Jag är så glad att du valde att stanna sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Jag med. Det här var ju inte direkt något jag trodde när vi gjort slut att det skulle bli du och jag igen sa Lovisa och log blygt
- Det trodde jag, jag skulle aldrig ge upp dig så jag visste att det här skulle hända sa jag och skrattade
- Jaha, så du är synska killen? sa Lovisa och skrattade
- Haha, ja faktiskt. Jag kan bevisa det, nu kommer du se på mig och kyssa mig sa jag och log
- För lätt sa Lovisa och gjorde just det
- Jag sa ju det. Men vad säger du om att sova? sa jag
- Gärna, men det är en sak jag vill fråga, sa Lovisa
- Okej,fråga på sa jag och log
- Kan du följa med och träffa en väldigt viktig person för mig imorgon? sa Lovisa och bet sig lite lätt i läppen
- Självklart, vem är det då? sa jag nyfiket
- Det får du se imorgon. Sov gott sa Lovisa och la sig till rätta mot mig och jag skakade bara på huvudet och släckte lampan och vi somnade.
Nästa dag - Lovisa och Eric besöker en person - Lovisas Perspektiv
Jag hade inte berättat för Eric vem vi skulle träffa idag men jag tror han var lite orolig för att det skulle vara en gammal pojkvän men det är det absolut inte. Vi ska träffa någon som vet hur det är att inte få träffa den man vill vara med. När vi kom fram så gick vi upp för trapporna och jag fick hjälpa Eric men det gick bra tillslut.
- Är du redo? sa jag och ringde på dörren
- Jag kan inte bli mer redo sa jag och då öppnades dörren och en äldre farbror öppnade dörren
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig! sa farbrorn
- Ja, det var längesen morfar.........
Detta är kapitel 12 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och det här kapitlet blev inte alla lika sorgligt som det förra tror jag iallafall men det tog tid att skriva för jag visste först inte hur jag skulle fortsätta men nu är det här. Kapitel 13 kommer tyvärr inte förens på lördag för jag ska på halloween fest idag(fredag) men jag hoppas det är okej. Men i kapitel 13 kommer ni bla få veta vad Lovisas morfar ger Eric och Lovisa för råd? Varför packar Lovisa ihop sina saker? Vad gör Sandra hemma hos Lovisa när inte Lovisa är hemma? Och vad är det för chock hon får? Och ska Eric och Lovisa säga att dom älskar varandra? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer på lördag!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 11
- Jo, det är jag men jag förstår inte vad saken gäller sa jag och blev bara mer och mer förvirrad
- En Eric Saade har kommit in efter en bilolycka och du står som nödperson sa Birgitta
- Va? Har Eric....Eric....åh nej vad har jag gjort.......
Lovisas Perspektiv
- Va?Eric?.....Eric....oh herregud vad har jag gjort? sa jag och stirrade bara rakt ut
- Vi ville meddela dig att han undersöks nu och att vi återkommer med besked sa Birgitta
- Jag kommer dit! Tack för att ni ringde! sa jag och la på
Jag hoppade upp ur sängen och sprang ut till hallen och tog på mig skorna. Men precis när jag skulle gå ut genom dörren så kom min pappa och jag visste att det är kört.
- Vart ska du? sa pappa lite irriterat
- Jag ska ut. sa jag och kände hur jag blev mer och mer stressad
- Nej, det ska du inte. Du har utegångsförbud sa pappa
- Du, jag struntar i det. Jag ska åka till Söder sjukhuset sa jag argt
- Varför i hela friden ska du dit? sa pappa förvånat
- Eric har varit med i en bilolycka och jag tänker inte stå här och bråka med dig mer! Hej då sa jag och tog mina nycklar och busskort samt min mobil
- DU SKA INGENSTANS! Eric och du har ingenting gemensamt längre sa pappa argt
- Hej då pappa sa jag och öppnade dörren och smällde igen den direkt
Jag sprang ner för trapporna och jag visste att han kunde springa efter mig så jag sprang ännu fortare och jag hoppade snabbt på bussen. Jag hade andan i halsen och andades så mycket jag bara kunde. Tårarna började rinna ner för mina kinder och det kändes som mina lungor och hjärta skulle gå sönder inom mig. När jag väl kom fram till sjukhuset så sprang jag upp för trapporna till intensivvårdsavdelningen och sprang direkt till receptionen.
- Vart är Eric Saade? sa jag snabbt
- Lugn! Vem är du? Är du en anhörig? sa kvinnan
- Ja, jag är hans flickvän. Vart är han? sa jag igen
- Dom undersöker honom och läkaren kommer snart ut när dom är klara sa kvinnan
- Men jag måste få träffa honom sa jag och torkade bort tårarna
- Sätt dig ner i väntrummet och vänta så kommer läkaren snart sa kvinnan och jag gick mot soffan och satte mig
Jag fortsatte bara att gråta. Det gjorde så ont i mig att om jag hade velat prata med honom så hade det aldrig hänt honom något. Det är mitt fel helt enkelt. Jag önskar bara jag kunde få veta hur det är med honom.
Tidigare vid olycksplatsen - Erics Perspektiv
När jag såg bilen komma mot mig så blev jag bländad och jag fick sladd på bilen och jag minns bara att allting blev helt svart. Jag vaknade till lite och kände hur det blödde från huvudet och sen kröp jag ut från bilen och jag såg mig omkring. Sen svartnade allting igen och jag kände hur kroppen bara föll ihop. Det var allt jag mindes.
Ambulanspersonalens Perspektiv
- Man,20 års åldern, bilolycka sa mannen
- Han har ingen puls. Börja HLR direkt sa kvinnan och dom gjorde allt för att få igång Erics hjärta och tillslut lyckades dom
Dom la upp Eric på britsen sen körde man det fortaste man kunde till sjukhuset. När dom kom in så lämnades Eric över till läkarna och Lovisa underrättades.
Tillbaka till Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade inget tålamod mer. Jag hade suttit här och väntat hur länge som helst på att få något svar men det var som att ingen kunde hjälpa mig. Nej, nu får det vara nog. Jag ska ha ett svar och det är nu.
- Kan du vara så trevlig och berätta för mig hur det är med Eric? sa jag och såg på kvinnan i receptionen
- Läkaren berättar det så snart han är klar med Eric! sa kvinnan surt
- Jag har väntat jätte länge! Jag kräver att få veta sa jag argt
- Sätt dig i väntrummet eller jag får be dig gå härifrån! sa kvinnan och jag var sjukt arg
Jag satte mig igen och när det äntligen kom fram någon till mig så kände jag både lättnad och rädsla.
- Lovisa Henriksson? sa mannen
- Ja, det är jag sa jag
- Göran Dahlgren, Erics läkare sa mannen och vi skakade hand
- Hur är det med honom? sa jag och såg nervöst på Göran
- Eric har varit med i en svår bilolycka. Han har gjort illa sitt knä, blåmärken och lite ytliga sår från huvudet men han har haft två hjärtstillestånd vilket vi varit lite oroliga över sa Göran
- Men han kommer klara sig? sa jag och torkade tårarna
- Ja, om inte hjärtat stannar igen så kommer han överleva sa Göran
- Får jag gå in till honom? sa jag och såg på Göran
- Ja, men han är nersövd så du är medveten om det sa Göran och visade mig till rummet
- Okej, tack jag klarar mig nu sa jag och gick sen in till rummet
När jag såg Eric ligga där i bar överkropp med en filt över sig, flera lappar mot bröstet som mäter hans hjärtslag och syre till näsan och en stor lapp på ena sidan av huvudet så kändes det som att allting var mitt fel. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag satte mig vid sängen.
- Jag vet inte om du kan höra mig men jag är så ledsen att det blev såhär. Hade jag pratat med dig hade det här aldrig hänt dig sa jag tog Erics hand
- Men du kommer klara det här. Det måste du göra. Om du hör mig så vakna snart. sa jag och torkade mina tårar igen
Jag satt kvar hos Eric nästan hela kvällen och natten men när klockan var runt halv fem på morgonen så var jag tvungen att åka hem. Jag smekte Erics kind lite försiktigt innan jag gick och tog busen hem. När jag kom hem så smög jag in och bytte om till nya kläder innan jag tog min väska med mina skolsaker och sen smög jag ut samma väg igen innan någon vaknade. Jag hade ingen som helst lust att bråka mer med pappa. Jag ville bara skynda mig till skolan och sen åka tillbaka till Eric på sjukhuset. Jag var trött och jag vet inte riktigt hur jag ska orka vara i skolan heller.
Lite senare på sjukhuset - Sandras Perspektiv
Lovisa hade varit ganska nere idag men jag visste att jag skulle hälsa på Eric under lunchrasten. När jag kom in till hans rum och fick se honom så kändes det lite i hjärtat. Det var fruktansvärt att se honom såhär men jag gick ändå fram mot honom och log lite för mig själv.
- Fina fina Eric. När du blir frisk så ska du se att det kommer bli du och jag sa jag och log
Sen gick jag ut därifrån och fick skynda mig tillbaka till skolan. Jag ville inte att någon skulle veta att jag varit här eftersom det bara vara annhöriga som fick hälsa på honom just nu. Men mest var jag orolig att Lovisa skulle få veta om att jag varit här för hon skulle bli jätte arg isåfall.
På eftermiddagen i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag var inte alls med överhuvudtaget i lektionerna och det var inte speciellt uppskattat av lärarna. Jag hade bråkat med dom flera gånger men nu var jag i ett av studierummen för att plugga det sista och när Sandra kom dit så blev jag irriterad.
- Vad vill du? sa jag och såg på Sandra
- Har du hört något från Eric då? sa Sandra och böjde sig över bordet
- Hur så? sa jag och lutade mig tillbaka i stolen
- Jag bara undrade. Det sägs ju att ni gjort slut sa Sandra och log hånfullt
- Du vet inte vad du pratar om. sa jag irriterat
- Nej nej, men efter det som hänt så spelar det ingen roll vad jag pratar om sa Sandra hånfullt
- Du kan dra åt helvete och jag önskar jag aldrig haft dig som vän från första början! sa jag och reste mig upp från stolen och gick därifrån
Jag skyndade mig därifrån och sen gick jag till mitt skåp och tog ut mina saker och jag skyndade mig ut från skolan och tog första bästa buss till sjukhuset. Jag hoppas verkligen att Eric ska vakna. För jag saknar honom och jag måste få se hans leende igen.
Samtidigt på sjukhuset - Erics Perspektiv
Det kom flera bilder i mitt huvud. Det var bilder av Lovisa, olyckan och annat som jag varit med om. Det fladdrade lixom förbi mig och jag försökte urskilja vad som var vad men det gick inte. När jag sen hörde ljud så försökte jag fokusera på ljuden.
- Eric, snälla...vakna sa Lovisa
- Jag är vaken kändes det som jag sa men jag fick inget svar
- Om det är sista gången jag gör det här så... sa Lovisa och kysste mina läppar
Jag var vaken inom mig men det var som att inte kroppen kunde visa det ordentligt men när jag kände hennes läppar mot mina så tryckte jag försiktigt hennes hand och jag försökte öppna ögonen sakta och jag såg Lovisa framför mig......
Detta är kapitel 11 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit tid att få upp det men det blev lite längre och sen var det nog det svåraste kapitlet jag skrivit. Fick ont i hjärtat flera gånger när jag skrev det. Men nu är det uppe och ja, jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 12 kommer imorgon(onsdag) och jag hoppas det ska bli lättare att skriva. Men då kommer ni bla få veta om Eric vaknat? Kommer dom bli tillsammans då? Och vad säger Lovisas pappa till Lovisa? Vem tar Lovisa med till sin morfar? Och vem besöker Eric igen på sjukhuset? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer imorgon (onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 10
- Ja, jag håller med dig, men det kanske bara finns en ända genväg sa Lovisa och jag såg hur ledsen hon blev
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att vår resa tillsammans slutar här......
Lovisas Perspektiv
- Att vår resa tillsammans slutar här sa jag och såg ledsamt på mig
- Du kan inte mena det. Ska vi göra slut bara för att din pappa inte tycker om mig? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det håller inte, jag vill kunna träffa dig varje dag och inte behöva smyga med det. Jag är ledsen sa jag och gick därifrån
- Vänta! Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv! sa Eric och sprang efter mig
- Eric, snälla. Min pappa kan se dig och gör det inte värre för mig sa jag och stannade
- Det bryr jag mig inte om, Lovisa snälla, du får inte lämna mig sa Eric och tog min hand
- Jag är ledsen, det är bäst såhär förlåt sa jag och våra händer skiljdes ifrån varandra när jag gick mot min pappa som satt i bilen och väntade på mig
- Vad sa han? sa pappa och såg lite irriterat på mig
- Ingenting. Det är slut nu så du borde vara nöjd. Det var det ända vi kunde göra sa jag och tittade bara ut genom fönstret
- Det var bäst för alla, du ska se att jag hade rätt tillslut sa pappa
Jag tittade inte på honom eller sa ingenting. Jag såg på Eric som stod kvar och tittade på mig och jag kände hur det sved inuti mitt hjärta. Varför hade jag gjort såhär? Det var ju inte det här jag ville. Jag suckade tungt och när vi kom hem parkerade pappa bilen och jag gick sakta upp till lägenheten och satte mig sen i soffan och drog upp knäna mot bröstet. Ingen bästa vän och ingen pojkvän. Det här är inte kul mer.....
Samtidigt vid skolan - Erics Perspektiv
När hon sagt att det var bäst att det var slut så var det som att någon slog mig i magen gång på gång. Det här händer bara inte. Jag stod stilla och stirrade bara rakt fram som att jag hade hamnat i trans. Men när jag tillslut vaknade så gick jag mot bilen och åkte till Fredrik(en av mina vänner) för jag behövde prata med någon. När jag kom dit så satte vi oss på bryggan och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som är fel? sa Fredrik och tittade på mig
- Lovisa har gjort slut idag. Det gör ont bara sa jag och såg ut över vattnet
- Va? Det trodde jag inte. Men du får väl försöka vinna henne tillbaka sa Fredrik
- Ja, hur då? Hennes pappa vaktar varje steg hon tar. Han gillar inte mig sa jag och suckade
- Visa att han kan gilla dig så kan du och Lovisa vara tillsammans sa Fredrik
- Ja, kanske om det inte är försent då sa jag och såg ut över vattnet igen
- Lägg inte ner änn. Vinn henne tillbaka sa Fredrik och log
Jag nickade bara och jag önskar det var så enkelt. Det kändes inte som det bara. Och även om det vore så enkelt, hur skulle jag göra? Det kändes bara kört. Men jag vill ju vara tillsammans med henne och det ska jag bli också. Men hur?
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Mina föräldrar hade gjort middag och dom hade ätit tillsammans med Daniella men jag ville inte ha någonting. Jag var inte hungrig, jag var bara ledsen och deppig. Mamma kom och satte sig bredvid mig i soffan och jag lutade mig lite mot henne.
- Lilla gumman, hur mår du egentligen? sa mamma och la sin arm runt mina axlar
- Inget vidare, mår som jag förtjänar antar jag sa jag och såg på mamma
- Men gumman, det här med att pappa inte tycker om Eric, det kanske går att ordna ändå sa mamma
- Var morfar lika hård mot dig och pappa när ni träffades? sa jag och torkade tårarna som rann ner för mina kinder
- Han var värre. Morfar tyckte inte om att pappa träffade mig och han var väldigt hård mot mig också. Men tillslut förstod han att man inte kan stoppa den sanna kärleken sa mamma
- Men hur ska jag få pappa och förstå det? Fast det spelar ingen roll nu, Eric och jag har gjort slut sa jag
- Va? Men lilla gumman. Du ska se att allting ordnar sig sa mamma och kramade om mig
- Om jag ändå kunde tro dig sa jag och suckade djupt
Senare på kvällen - Eric står utanför Lovisas fönster - Erics Perspektiv
Jag kastade små sten mot Lovisas sovrums fönster. Det var ganska sent så jag förstod om hon låg och sov men när hon tillslut om fram till fönstret och öppnade så slog mitt hjärta ännu hårdare.
- Vad gör du här? sa Lovisa och tittade på mig
- Jag måste få träffa dig. Vi måste prata sa jag och såg på Lovisa
- Det går inte. Det kommer inte vara vi. Jag är ledsen sa Lovisa
- Lovisa snälla. Jag kommer inte ge upp dig! Vi måste kunna prata iallafall sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Förlåt....det går bara inte. Förlåt sa Lovisa och stängde fönstret
- Lovisa! Lovisa! Snälla ropade jag men hon öppnade inte fönstret
Jag tittade mot det igen men då såg jag hennes pappa istället och bestämde mig för att gå därifrån. Jag gick tillbaka mot min bil när jag hörde någon ropa mitt namn.
- Eric! Vänta! sa en mans röst och jag vände mig om och såg att det var Lovisas pappa
- Vad är det? sa jag och såg på honom
- Du ska lämna min dotter ifred! Visar du dig här igen så får du med mig att göra förstår du det?! sa Lovisas pappa
- Okej, du behöver inte oroa dig! Hon har redan valt ditt förslag så låt mig vara sa jag och öppnade bildörren och hoppade in
Jag kunde inte vara mer arg, irriterad och ledsen. Men det som Fredrik sagt fanns fortfarande kvar inom mig att inte ge upp. Jag startade bilen och åkte hemåt och tog upp mobilen och slog Lovisas nummer flera gånger men jag fick inget svar. Men sen kom jag sista gången till telefon svararen och när jag skulle prata in något så kom en bil med helljusen mot mig och jag blev bländad och fick sladd med bilen och sen blev allting bara svart framför mig.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade sett att Eric ringt flera gånger men jag ville inte svara. Det ända vi gör just nu är att plåga varandra och det mår ingen av oss bra av. Men när jag fick se att jag fått ett nytt röstmeddelade så ringde jag till mobilsvar för att lyssna av det.
Det lät såhär " Lovisa, du betyder så mycket för mig! Jag kommer aldrig ge upp dig! Men vad f*n!?" Sen hörde jag inget mer förutom att Eric skrek till och det lät nästan som en smäll. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag ringde på Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Det måste ha hänt honom någonting. Jag skulle precis ringa Eric en gång till när min mobil ringde igen.
- Ja, det är Lovisa sa jag nervöst
- Hejsan! Jag heter Birgitta och ringer från Söder Sjukhuset i Stockholm sa Birgitta
- Hej, jag tror ni ringt fel person sa jag och förstod ingenting
- Är inte du Lovisa Henriksson? sa Birgitta
- Jo, det är jag men jag förstår inte vad saken gäller sa jag och blev bara mer och mer förvirrad
- En Eric Saade har kommit in efter en bilolycka och du står som nödperson sa Birgitta
- Va? Har Eric....Eric....åh nej vad har jag gjort.......
Detta är kapitel 10 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Men att det hände Eric något var för att en läsare ville att någonting skulle hända honom sen tog jag lite inspiration från videon till Coming Home där han kraschar med planet. Hoppas ni tycker om det ändå. Förlåt att det kom så sent men visste inte riktigt hur jag skulle få till det först. Men kapitel 11 kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad som hänt Eric? Kommer Lovisa kunna ta sig ut från lägenheten och åka till sjukhuset? Kommer Eric vakna? Och kommer dom isåfall bli tillsammans igen? Vad för Sandra på sjukhuset? Och har Lovisas pappa ändrat sig nu? Och varför besöker Lovisa sin morfar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer ikväll (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
UTAN ER ÄR BLOGGEN INGENTING!!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!
Jag ville bara skriva detta inlägg till er alla som läser bloggen!! Jag kan inte tacka er nog mycket för att ni läser bloggen! Jag blir glad, rörd och helt sjukt glad varje gång jag läser era fina kommentarer! Allt ert stöd ni ger mig på bloggen betyder så otroligt mycket och ni betyder så sjukt mycket för mig!!
Att ni skriver till mig på Instagram, KIK, Twitter och här bloggen gör mig alltid så otrolig glad och jag är så tacksam för att ni skriver så fina saker till mig och stöttar mig både med bloggen och privat. Jag kunde inte önska för en bättre familj och vänner som ni!
Jag önskar jag kunde tacka er varje gång och på ett bättre sätt varje gång jag skriver ett kapitel. Jag önskar att alla som vill ha en novell här fick en och det är mitt mål! TACK FÖR ALLT NI GÖR OCH ALLT ERT STÖD!
UTAN ER VORE BLOGGEN INGENTING OCH DET ÄR TACK VARE ER SOM JAG KAN FORTSÄTTA!
TACK FÖR ATT NI FINNS!
LOVE U ALL! <333<333<33333
KRAMAR I MASSOR FRÅN NATALIE
Coming Home - Kapitel 9
KNACK KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen sa jag och skrattade och jag öppnade dörren i bara underkläderna
- Var är min dotter?!.........
Dagen innan i Stockholm - Martin(Lovisas pappa) Perspektiv
- Hejsan! Är det Martin Henriksson? sa en mans röst
- Ja, det är jag sa jag
- Det är Bengt Dahl, jag är rektor på din dotters skola sa mannen
- Okej, vad är det som har hänt? sa jag och kände mig lite orolig eftersom Lovisa inte är hemma just nu
- Vi tänkte fråga dig det. Din dotter har inte varit i skolan på några dagar och vi undrar om ni har rest bort och glömt bort att berätta det för skolan sa Bengt
- Nej, hon bor visserligen hos en kompis men hon har ringt hem och sagt till mig att skolan funkar. Jag förstår ingenting sa jag och kände mig bara förvirrad
- Vi har pratat med flera av personerna i klassen men ingen har sett eller hört från henne. Jag äär ledsen sa Bengt
- Okej, men jag ska ta reda på vart hon är någonstans. Jag lovar. Tack för att du ringde sa jag
- Det var så lite. Hej då sa Bengt och vi la sen på
Jag hade ingen aning om vart Lovisa kan vara men då kom jag på det. Jag kollade upp vart Eric Saade hade sin senaste konsert och den var i Göteborg. Lovisa var garanterat med honom där, och är hon det så kommer inte få bara ett litet utegångsförbud om man säger så.
Tillbaka i Göteborg nästa dag - Erics Perspektiv
KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen, så håll för örona sa jag och öppnade dörren
- Var är min dotter? sa Martin (Lovisas pappa)
- Vad snackar du om? sa jag och försökte spela lite frågande
- Jag vet att Lovisa är här så be henne packa ihop sina saker och komma hit sa Martin argt
- Hon är inte här. Vi träffas inte längre sa jag lite irriterat
- Eric, dags för soundcheck, och försök slita dig från Lovisa sa Tomas när han gick förbi och jag kände hur mitt hjärta sjönk
- Ni träffas inte? Konstigt att han sa Lovisas namn som att hon var här sa Martin
- Det finns många som heter Lovisa, det betyder inte att det är din dotter sa jag och log
- Isåfall låt mig komma in och se att det är min dotter sa Martin
- Aldrig i livet! sa jag lite irriterat och förvånat
- Nej, det förstås, med tanke på vad ni antagligen har gjort så väntar jag nog utanför dörren. Be henne skynda sig sa Martin och jag drog igen dörren
Det kokade nästan i hela mig. Det gick inte in i mig hur man kan komma hit och vara så fruktansvärt otrevlig och bara häva ur sig den ena beskyllningen efter den andra. Jag gick in till sovrummet och såg Lovisa packa sina saker. Hon hade tagit på sig ett par korta jeans shorts och en svart tshirt med texten " not Perfect, and dont want to be" på och jag förstod ingenting.
- Vad håller du på med? sa jag och såg förvånat på Lovisa
- Jag kan inte stanna, pappa kommer inte gå härifrån, det är lika bra att jag åker hem igen sa Lovisa
- Men det är ju som att du låter han vinna sa jag och gick fram mot henne och satte mig på sängkanten och tog hennes händer
- Vad ska jag göra då? Jag tycker så otroligt mycket om dig men jag vet inte hur länge jag ska stå ut med att behöva smyga. sa Lovisa
- Jag förstår det, men snälla stanna, vi får be någon kasta ut din pappa i värsta fall sa jag och skrattade
- Haha, ja, det skulle jag vilja se. Men det blir bäst såhär. Det är bara 2 dagar kvar innan du kommer till Stockholm igen, vi får stå ut sa Lovisa och gav mig en kyss
- Jag ska försöka, saknar dig redan. Försök prata med din pappa sa jag och kramade om henne
- Jag ska försöka. Hej då Eric sa Lovisa och tog sin väska och gick ut genom hotellrumsdörren
Jag kände hur det sved i mitt bröst. Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag suckade lite för mig själv innan jag tog på mig ett par jeans, en vit tshirt med Los Angeles tryck på och ett par svarta solglasögon. Jag tog sen på mig mina sneakers och gick ner till bilen och vi åkte mot konsertarenan. Jag tittade bara ut genom fönstret och tänkte på Lovisa. Fina Lovisa...
Samtidigt i en annan bil på väg till Stockholm - Lovisas Perspektiv
Jag satt och tittade ut genom fönstret och kände mig bara illa till mods. Pappa sa ingenting till mig och jag förstår att han är arg. Men jag kan inte förstå vem det är som sagt det här till honom. Men det skulle inte förvåna mig om det är Sandra som sagt någonting för det skulle vara så typiskt henne och säga något till mina föräldrar.
- När ska du ge mig min utskällning? sa jag och såg på pappa
- Ja, jag vet inte. Jag är bara så frukansvärt besviken på dig och det hoppas du förstår sa pappa
- Varför då? För att jag åkte med Eric eller för att jag ljög? sa jag lite irriterat
- För att du följde med och att du ljög. Jag sa ju till dig att du inte fick träffa Eric mer och så är det du gör sa pappa besviket
- Jag tycker om honom, kan jag rå för det? Det är därför jag följde med honom. Du kan inte bara bestämma vem jag ska träffa eller inte träffa sa jag surt
- Hädanefter kommer jag köra dig till skolan, hämta dig till skolan och tills jag känner att jag kan lita på dig så kommer det fortsätta att vara så sa pappa argt
- Du kan inte mena allvar! Jag hatar dig ibland! sa jag argt
- NU ÄR DU TYST! Det är så det blir! PUNKT sa pappa argt och jag sa ingenting mer
Jag skakade nästan av ilska. Nu kommer jag definitivt aldrig få träffa Eric igen, speciellt inte när pappa ska skjutsa mig och hämta mig varje dag efter skolan och att jag inte får gå ut. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Men jag orkar inte prata med pappa om det mer för det kommer ändå bara sluta med världskrig. Fast, det betyder ju bara att jag ger upp, eller?
Några dagar senare - Lovisa och Gabriel pratar - Lovisas Perspektiv
- Men han kan väl inte bara förbjuda dig att träffa honom? sa Gabriel och såg på mig
- Jo, det är just det han gjort. Jag har bråkat massor med pappa i flera dagar men han vägrar. sa jag och såg ledset på Gabriel
- Men han kommer ändra sig, det lovar jag. sa Gabriel och gav mig en kram innan jag gick in till skolan igen
Jag öppnade skåpdörren när jag kom in och såg på en bild av mig och Eric när vi hade vår första träff tillsammans. Jag försökte dölja tårarna som rann ner för mina kinder. Jag saknade honom hela tiden men det kändes ibland som att det kanske vore bra om det inte var vi men då vinner pappa och det vill jag inte. Men jag har inte träffat Eric på så många dagar nu och det börjar snart kännas som år. Jag vet ingenting just nu. Jag smällde igen skåpluckan hårt och gick sen till lektionssalen. Jag var arg och besviken på allt det här nu. Som det känns nu så har jag redan förlorat Eric....
Senare efter skolan - Lovisa kommer ut från skolan - Erics Perspektiv
Lovisa hade berättat för mig att hennes pappa hämtar och kör henne till skolan och har utegångsförbud nu. Vi hade inte fått chansen att träffas överhuvudtaget men nu hade jag iallafall åkt till skolan och stod bakom en vägg och när jag såg Lovisa komma ut från skolan så tog jag hennes arm och drog henne runt husknuten.
- Shit vad du skräms! sa Lovisa och såg på mig
- Förlåt, men jag har tvungen att träffa dig. Din pappa vaktar dig ju sa jag och log
- Ja, jag har saknat dig massor! Det här att vi inte får ses mer går inte sa Lovisa och la sina händer mot mitt bröst
- Vi måste lösa det. Men frågan är bara hur? För jag måste få träffa dig sa jag och la mina armar runt hennes midja
- Ja, jag håller med dig, men det kanske bara finns en ända genväg sa Lovisa och jag såg hur ledsen hon blev
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att vår resa tillsammans slutar här......
Detta är kapitel 9 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte upp igår men satt uppe till halv två och skrev tills jag tillslut somnade över tangenterna. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 10 kommer inte förens på lördag och då kommer ni bl.a. Få veta vad Eric säger till Lovisa? Kommer dom vara tillsammans ändå? Hur gör dom för att smyga med det isåfall? Vad händer med Eric? Och vad är det för olycka? Och vem är med i den? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 8
- Jag vill inget hellre men hur ska jag kunna förklara det för pappa? Det kommer aldrig gå, Sandra tricket går inte eftersom jag sa så sist du var här sa Lovisa
- Jag tänkte inte på det. Men det är okej, vi får träffas när jag kommer hem igen sa jag och kände mig lite besviken
- Fast vänta, jag vet exakt hur vi ska göra......
Lovisas Perspektiv
- Jag vet exakt hur jag kan göra. Jag kan säga att jag sover hos en klasskompis i några dagar, dom skulle aldrig kolla upp det sa jag och log för mig själv
- Är du säker på det? sa Eric
- Jag är hundra procent säker. Jag följer alltså med dig sa jag
- Okej, men vi åker redan i övermorgon, hur ska jag hämta dig? sa Eric
- Jag tänkte inte på det, men dom tror att jag ska till skolan så du kanske kan hämta upp mig vid skolan? sa jag
- Perfekt! Vi ses i övermorgon, jag längtar redan massor sa Eric och skrattade
- Inte lika mycket som jag. Vilka sidor var det sa du? sa jag när jag hörde ytterdörren öppnas
- Va? Vad snackar du om? sa Eric förvirrat
- Okej, bra då vet jag. Hej då Wilma sa jag
- Hej då snygging sa Eric och vi la på
Jag la ner mobilen bredvid mig när Daniella kom in genom dörren. Hon satte sig bredvid mig och började zappa mellan kanalerna på tv.
- Kan du inte välja en kanal? sa jag lite irriterat
- Vad är det med dig? sa Daniella förvånat
- Ingenting, tuff dag i skolan bara det var inte meningen att låta det gå ut över dig sa jag
- Har det något att göra med den där killen som var här? sa Daniella
- Vi träffas inte mer, pappa har förbjudit mig sa jag och såg ledsen ut
- Det har inte hindrat dig förut sa Daniella och log
- Lägg ner! Jag går och gör läxorna, knäpp unge sa jag och skrattade
Jag gick in till mitt rum och stängde dörren bakom mig. Jag tror nästan Daniella kan se på mig att jag fortfarande träffar killen som hon säger. Jag hade fortfarande bilderna och allting annat med Eric på väggarna. Pappa skulle inte få första det för mig. Även fast han helst vill att jag tar ner dom så jag kan glömma honom. Men där tar han fel. Men nu gäller det bara att lura dom. Frågan är bara om det funkar.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Vi hade precis ätit middag och jag skulle prata med mina föräldrar. Det var faktiskt lite läskigt men jag måste göra det. Hoppas dom går på det bara.
- Jo, jag tänkte fråga om jag kunde få sova hos Wilma några dagar? sa jag nervöst
- Varför då? sa pappa surt
- För jag behöver komma hemifrån. Jag vill inte vara här hemma när allting är som det är sa jag
- Vem är Wilma? sa mamma nyfiket
- En tjej i klassen. Jag har redan pratat med henne och för henne går det bra, hennes föräldrar hade ingenting emot det heller sa jag snabbt
- Jag tycker inte det är någon bra ide, du kommer säkert bara smygträffa honom sa pappa
- Han vill inte se mig mer efter det du gjorde. Nöjd? sa jag argt
- Det gör väl ingenting, så länge det är okej för dom så ska det gå bra för oss också sa mamma och smekte min kind
- Tack, jag sover där i övermorgon sa jag och log
- Okej, men lova att du inte träffar honom! sa pappa
- Jag sa just att han inte vill träffa mig mer efter det du gjorde när han var här så du behöver inte oroa dig sa jag och gick in till mitt rum
Jag stängde dörren bakom mig och jag var hur glad som helst. Yes! Nu tror dom att jag stannar hos Wilma men egentligen är jag med Eric. Det här kommer bli helt fantastiskt. Jag tog fram en stor väska och började packa ner lite kläder och badrumssaker som jag behövde ha med mig. Jag hoppas att Eric är lika glad som jag är.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och kollade lite på fotboll. Jag hade inte hört något från Lovisa så jag hoppas att hon fick följa med. Eller jag menar, att hon kunde lura sin pappa. Hennes mamma verkade inte ha något i mot mig men man vet ju aldrig.
Pip pip pip
Jag tog snabbt upp mobilen och såg att jag hade fått ett nytt meddelande från Lovisa där det stod " Hej älskling! Förlåt för förut men Daniella kom. Jag har ordnat allting. Vi ses utanför skolan i övermorgon. Längtar. Puss Lovisa" . Jag flög nästan upp ur soffan av lycka och jag glömde nästan bort att svara henne och jag skrev " Hej gumman! Det är perfekt! Jag saknar dig här! Längtar tills i övermorgon! Sov gott! Puss Eric".
Jag log stort mot mig själv när jag skickade iväg sms:et och sen gick jag in till badrummet för att göra mig i ordning för att sova. Jag stängde av tv:n och sen gick jag in till sovrummet och tog av mig mina kläder och kröp ner i sängen. Jag tittade på bilden av mig och Lovisa när vi var och spelade biljard i mobilen och jag log stort. Sen släckte jag lampan och somnade.
2 dagar senare - Utanför skolan - Lovisa väntar på Eric - Lovisas Perspektiv
Jag hade skrivit en lapp till rektorn och lagt på hennes expedition att jag skulle vara borta några dagar men inget om vart jag skulle. Hon lär väl förstå det ändå eftersom alla bara pratar om mig och Eric. Hela gårdagen hade dom frågat ut mig och det kändes som jag var ett intervju objekt för skvaller pressen. Men nu stod jag och väntade på att Eric skulle komma. Jag hörde steg bakom mig och jag vände mig och såg Gabriel komma gående mot mig. Perfekt, vad vill han nu?
- Ska du inte gå till första lektionen? sa Gabriel och ställde sig bredvid mig
- Nej, jag är ledig i några dagar sa jag och log
- Vad tråkigt. Men det här har jag kanske inte med att göra men är det sant det som alla säger? sa Gabriel
- Vad snackar du om? sa jag och såg på Gabriel
- Att du är tillsammans med Eric Saade sa Gabriel och jag såg hur ledsen han var
- Tro inte på allt du hör. Det är bäst du går in nu sa jag och gav honom en puss på kinden och sen gick han mot skolan igen
Jag såg Erics buss komma mot skolan och jag skyndade mig fram. Men då slog tanken mig, såg han pussen jag gav Gabriel på kinden? Nej, det kan han inte ha gjort. När bussen stannade kom Eric ut och gav mig en stor kram och en kyss.
- Åh, jag har saknat dig sa Eric och log
- Och jag har saknat dig. Men nu är det vi i några dagar, utan att behöva smyga sa jag
- Absolut, kom sa Eric och tog min hand och vi gick in till bussen
- Alla, det här är Lovisa som jag pratat om sa Eric och vi ställde oss framför dom andra
- Hej sa jag blygt
- Tjena Lovisa! Välkommen! Hoppas du ska trivas här sa Edin
- Det kommer jag nog göra sa jag och log
- Inget flörtande med min flickvän. Nu åker vi sa Eric och skrattade
Busschauffören startade bussen och nu var vi verkligen på väg. Det kändes overkligt. Förut var jag ett fan som drömde om att få vara nära Eric, som sett bussen flera gånger och tänkt att om man ändå fick åka med i bussen och nu gör jag det. Vi satte oss i soffan och jag lutade mig mot Erics bröst och han la sin arm runt mig. Han gav mig sen en puss på pannan och jag kunde inte vara lyckligare.
Erics Perspektiv
Jag hade sett Lovisa och den där killen, Gabriel utanför skolan när jag skulle hämta henne. Hon hade gett honom en puss på kinden och det hade kännts ite i hjärtat. Det var jobbigt men det är ingenting mellan dom. Även fast jag kanske hade trott det förut. Speciellt då på den där festen.
- Vad tänker du på? sa Lovisa och tittade upp mot mig
- Ingenting speciellt, jag såg dig och Gabriel förut, är ni bra vänner? sa jag och såg på Lovisa
- Vänta nu, du tror väl inte att det är någonting mellan oss? sa Lovisa och såg chockat på mig
- Nej, absolut inte. Jag bara undrade, nyfikenhet sa jag och log stort
- Bra, för det är verkligen ingenting mellan oss. Det kommer aldrig vara det heller, för mig finns bara du sa Lovisa och gav mig en puss på kinden
- Inte om din pappa får bestämma, jag förstår inte vad han har emot mig sa jag
- Han tror att du ska utnyttja mig, det är därför sa Lovisa och såg på mig
- Vänta, vadå uttnyttja dig? Det skulle jag aldrig göra sa jag och satte mig upp mot henne
- Jag vet det, men han tror att eftersom jag var ett fan till dig och du artist så sa Lovisa
- Då förstår jag. Men han kan inte ha mer fel för jag tycker om dig väldigt mycket för den du är. Så är det sa jag och gav henne en kyss innan jag lutade mig tillbaka till henne igen
Jag var ganska ledsen att Lovisas pappa trodde sånt om mig. Jag skulle aldrig göra det för jag tycker väldigt mycket om Lovisa och det kändes bara jobbigt när hon berättade det. Men jag ska bevisa för hennes pappa att jag inte alls är den han tror. Men frågan är bara om jag kommer kunna göra det?
3 dagar senare - Eric och Lovisa myser i sängen på hotellet - Erics Perspektiv
Vi hade kommit till Göteborg och hade nästa konsert här dag och vi skulle snart åka till konsert arenan för rep men inte riktigt ännu. Jag låg och myste lite med Lovisa och det var hur mysigt som helst.
- Måste inte du åka till konsertarenan snart? sa Lovisa och la sig över mig
- Jo, men jag vill helst vara tillsammans med dig sa jag och log
- Tomas kommer säkert inte bli så glad om du kommer försent sa Lovisa och skrattade
- Hahaha, nej jag kommer säkert få en liten utskällning men det spelar inte så stor roll för jag har dig sa jag och gav henne en kyss
KNACK KNACK KNACK KNACK KNACK
- Nu kommer utskällningen sa Lovisa och skrattade
- Antagligen sa jag och skrattade och jag öppnade dörren i bara underkläderna
- Var är min dotter?!.........
Detta är kapitel 8 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår men jag hade ont i huvudet och mådde inte alls bra så jag orkade helt enkelt inte skriva klart det. Men jag hoppas det är okej. Kapitel 9 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta vem som står utanför hotelldörren? Vem har berättat var Lovisa egentligen är någonstans? Hur blir skolan när Lovisa kommer hem och hur nära kommer Gabriel och Lovisa varandra egentligen? Och varför börjar Eric bli svartsjuk? Det och mycket mycket mycket mer och massor av kärlek kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer imorgon(onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 7
- Vänta, jag tänker inte bry mig om det. Jag vill fortsätta träffa dig sa Lovisa och tog min hand
- Och jag dig. Men det var någonting som jag ville ge dig men fick aldrig chansen till det sa jag och log snett
- Det minns jag inte riktigt. Du får friska upp mitt minne sa Lovisa och gick närmare mig
- Det var det här sa jag och lutade mig mot henne och våra läppar möttes i en öm helt fantastisk kyss.......
Lovisas Perspektiv
Vi släppte varandras läppar och jag log blygt mot Eric. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han smekte försiktigt min kind och jag log.
- Lovisa! Vi börjar snart! ropade Wilma till mig
- Jag kommer! Jag måste gå sa jag och såg på Eric
- Jag förstår det, men kan vi inte träffas ikväll? sa Eric och log
- Det går inte, pappa är på mig som hök. Men om jag kommer på ett bra alebi så kanske vi kan ses sa jag och log stort
- Okej, men ring om det löser sig för jag vill verkligen träffa dig sa Eric
- Och jag vill träffa dig. Jag ringer ikväll sa jag och vi gav varandra en till kyss innan jag sprang in till skolan och Eric gick mot sin bil
Jag var verkligen hur glad som helst. Det kändes som det lyste om mig och Wilma såg lite konstigt på mig när jag kom till mitt skåp för att hämta böckerna.
- Jag trodde du och Gabriel hade något på gång. Det såg så ut på festen sa Wilma nervöst
- Gabriel gillar mig, men jag tycker om Eric. sa jag och log snett
- Eric? Inte den Eric va? sa Wilma förvånat
- Nej, nu börjar lektionen sa jag och gick snabbt därifrån men Wilma sprang efter
- Eric Saade? Var det Eric Saade du kysste? sa Wilma igen
- Det spelar väl ingen roll sa jag
- Fatta vad häftigt! Du och Eric! Wow! sa Wilma och hela klassen tittade på oss när vi kom igen genom dörren
- Jag vill helst inte att hela klassen ska få veta om det sa jag och nickade mot klassen
Wilma nickade bara och vi gick till varsin bänk och jag såg hur vissa tittade på mig. Det kändes lite irriterande men det gjorde samtidigt ingenting. Jag var bara jätte glad men jag vill träffa Eric ikväll men jag vet bara inte hur jag ska få komma ut för pappa.
Senare på eftermiddagen - Hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Vi åt middag och pappa sa ingenting till mig och jag sa inget till honom heller. Vi hade bråkat förut igen och det såg kört ut för att jag ska kunna gå ut sen.
- Varför är du ledsen? sa Daniella och såg på mig
- Det är ingenting. Kärleks problem bara sa jag och såg på pappa
- Ska vi prata om något annat? sa pappa och log mot Daniella
- Får jag gå ut med några vänner efter maten? Jag kommer hem i god tid sa jag och såg på mamma
- Ja, det tycker jag ska gå bra, vad säger du älskling? sa mamma och tittade på pappa
- Helt uteslutet. Du stannar hemma ikväll sa pappa irriterat
- Nej, det gör jag inte. Mamma sa ja och nu går jag. Tack för maten sa jag irriterat och reste mig från bordet
Jag skyndade mig ut till hallen och drog på mig skorna det snabbaste jag kunde och tog min väska innan pappa kom ut till hallen och skällde på mig. Jag smällde igen dörren hårt och sprang ner för trapporna och skyndade mig ner för gatan innan jag ringde Eric.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt i soffan och bara tänkte på Lovisa. Hon hade inte ringt så jag förstår att det inte gick för hennes pappa. Jag förstår inte vad jag gjort honom eftersom jag inte får, eller rättare sagt Lovisa har blivit förbjuden att träffa mig överhuvudtaget. Men även fast det är som det är så tycker jag väldigt mycket om henne.
RING RING RING RING RING RING
Jag tog snabbt upp mobilen och när jag såg att det stod "Lovisa" så svarade jag direkt.
- Ja, det är Eric sa jag och log för mig själv
- Hej det är Lovisa. Jag stack hemifrån en stund sa Lovisa
- Är det sant? Men jag är hemma just nu, vad säger du om att komma hit en stund? sa jag
- Gärna, men jag vet inte vart jag ska sa Lovisa
- Gå till den här adressen sa jag och förklarade adressen
- Jag är där om 10 minuter sa Lovisa
- Längtar efter dig sa jag
- Längtar efter dig mer. Ses snart sa Lovisa och vi la sen på
Jag var jätte glad att Lovisa hade kommit hemifrån men det var samtidigt inte så roligt att vi måste träffas i hemlighet. Jag reste mig från soffan och skyndade mig sen att kolla mig i spegeln innan det ringde på dörren och jag öppnade.
- Hej gumman! Kom in sa jag och gav Lovisa en kram
- Hej. Jag är så glad att se dig sa Lovisa och log
- Jag med. Men hur länge kan du stanna? sa jag och vi gick in till vardagsrummet
- Vet inte, jag bråkade med pappa och han blir nog arg om jag kommer hem sent sa Lovisa ledsamt
- Gumman, vi har inte känt varandra så länge men jag tycker om dig och din pappa ska inte förhindra det sa jag och smekte försiktigt hennes kind
- Jag håller med dig. Men nu vill jag bara vara tillsammas med dig och inte prata om min pappa sa Lovisa
Vi rullade runt i soffan och jag kittlade henne och Lovisa kittlade mig och vi hade det helt enkelt bara hur mysigt som helst. Det fanns bara en som Lovisa och jag är så glad att jag får vara tillsammans med henne. Efter att vi skojat och kelat mycket så tittade vi lite på film. Hon låg lutad mot mitt bröst och jag höll min arm runt henne. Jag var verkligen lycklig med henne.
Lite senare utanför Erics lägenhet - Lovisas Perspektiv
- Jag måste gå hem nu, annars kommer pappa bli galen sa jag och la mina händer mot Erics bröst
- Jag kan köra dig istället så slipper du ta bussen sa Eric och drog mig närmare honom
- Det skulle han inte tycka om och det vet du. Så länge det är såhär så är det bäst att hålla det hemligt sa jag
- Okej då, men kan vi inte ses imorgon igen? sa Eric
- Jag vill inget hellre, jag ska försöka. Jag ringer dig imorgon sa jag och gav honom en sista kyss innan jag gick iväg
Jag skyndade mig hem och när jag gick hem så kände jag hur hårt mitt hjärta slog. När jag öppnade porten till huset så ville jag bara vända om och gå till Eric igen. Men jag gick upp till lägenheten och öppnade dörren. Mamma och pappa verkade sova så jag smög in till mitt rum och sen skyndade jag mig att göra mig i ordning och sen kröp jag ner i sängen. Så fort jag hörde steg i utanför min dörr så låtsades jag sova. Men tillslut så somnade jag på riktigt.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
När jag kom till skolan så tittade alla på mig. Jag kände mig illa tillmods. Det var som att jag hade en stor scenlampa riktad mot mig och att jag var i rampljuset. Men jag försökte att inte bry mig innan jag gick för att hämta mina böcker och jag gick in till klassrummet och då satt alla och viskade om mig.
- Är det sant att du är tillsammans med en kändis? sa en av tjejerna i klassen
- Vad snackar du om? sa jag lite irriterat
- Wilma sa att du är tillsammans med Eric Saade sa tjejen
- Låt mig vara sa jag och satte mig ner
- Är det inte sant? Att du är ihop med kändisar? sa en av killarna
- Låt mig vara ! sa jag och skyndade mig ut från klassrummet och krockade med Wilma
- Tack, tack så väldigt mycket. Vad fick dig att inte förstå orden berätta inte för någon? sa jag argt
- Förlåt, det var inte meningen sa Wilma ledset
Jag knuffade undan henne och sen gick mot skåpet och tog mina saker. Jag skyndade mig sen ut från skolan och hoppade upp på cykeln för att åka hem. Jag ville inte vara kvar i skolan när det är såhär just nu. Hemma bråkar pappa med mig om Eric och nu så vet nästan hela skolan om det. När jag kom hem så bytte jag om till en mjukisdress och satte mig i soffan. Mina föräldrar var på jobbet och Daneilla var i skolan så jag var ensam hemma. Jag kände mig ledsen och jag önskade att Eric var här just nu. Men hur ska jag kunna vara kär och glad när allting bara är jobbigt just nu. Helst av allt ville jag åka härifrån. Men det går nog inte det heller.
Samtidigt i replokalen - Erics Perspektiv
Jag repade lite inför nästa konsert och jag skulle åka bort några dagar då. Men jag vill inte vara utan Lovisa, men om jag frågar om hon kan följa med så kommer det inte gå eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta det. Men det skadar ju inte att fråga.
- Kan vi ta 5 minuters paus? sa jag och såg på Sabina,min koreograf
- Absolut sa Sabina och log mot mig
Jag skyndade mig bort mot min väska och tog snabbt upp mobilen. Jag fick vänta i 4 signaler innan Lovisa svarade.
- Ja,det är Lovisa sa Lovisa
- Hej snygging! Läget? sa jag och log för mig själv
- Bra, fast jag saknar dig. Dudå? sa Lovisa
- Bra, men saknar dig också. Fast det är en sak jag behöver fråga dig om sa jag lite nervöst
- Okej, vadå? sa Lovisa
- Har du tid förresten? Du kanske snart har lektion sa jag
- Nej, jag har tid. Rast du vet sa Lovisa
- Okej, jo, jag ska åka bort i några dagar på turnén och jag vill att du följer med sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Jag vill inget hellre men hur ska jag kunna förklara det för pappa? Det kommer aldrig gå, Sandra tricket går inte eftersom jag sa så sist du var här sa Lovisa
- Jag tänkte inte på det. Men det är okej, vi får träffas när jag kommer hem igen sa jag och kände mig lite besviken
- Fast vänta, jag vet exakt hur vi ska göra......
Detta är kapitel 7 av Coming Home. Jag är så fruktansvärt ledsen att det inte kom upp i lördags och att det kom så sent igår (söndag). Jag skäms verkligen för det. Men hann inte klart i lördags och skrev så mycket jag kunde och sen ändrade jag flera gånger men jag hoppas ni förlåter mig och att det var värt väntan ändå. Kapitel 8 av Coming Home kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bla få veta vad Lovisas plan är? Kommer hon kunna följa med Eric? Hur länge måste dom hemlighålla förhållandet? Hur går det i skolan? Och vad är det Sandra försöker göra? Och varför kommer Lovisas pappa till en av Erics spelningar? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer ikväll (måndag).
FÖRLÅT FÖRLÅT ÄNNU EN GÅNG FÖR ATT DET KOM SENT!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 6
- Vadå? sa jag och svalde hårt. Vi såg djupt in i varandras ögon och jag hörde inte att någon kom in genom ytterdörren
- Det här sa Eric och lutade sig närmare mig och det var så nära att våra läppar möttes när vi hörde någon hosta till
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med?..........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Vi satt i soffan och jag lutade mig fram mot henne och la min hand runt hennes nacke. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag kunde känna hennes hjärta slå mot mig också.
- Det är någonting jag velat göra väldigt länge sa jag och log
- Vadå? sa Lovisa och såg djupt in i mina ögon
- Det här sa jag och lutade mig närmare Lovisa och våra läppar möttes nästan när vi hörde någon som hostade till och vi vände oss båda mot en man
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med? sa mannen
- Pappa! Vad gör du här!? sa Lovisa och reste sig upp från soffan
- Trevligt att träffa dig igen Sandra, du har förändrats sa Lovisas pappa och såg irriterat på mig
- Jag kanske ska gå sa jag och reste mig upp från soffan
- Nej, Eric vänta. Du behöver inte gå sa Lovisa och tog min hand
- Gå härifrån nu Eric! sa Lovisas pappa irriterat
- Vi ses sa jag och gick därifrån
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag gick ut genom dörren. Jag hade varit så nära att äntligen få kyssa henne när hennes pappa kommit. Men jag ska inte ge upp. Men det blir nog inte till att vara hemma hos Lovisa på ett tag nu. Men jag måste träffa henne på något sätt. Frågan är bara hur?
Samtidigt uppe i lägenheten - Lovisas Perspektiv
Jag hade blivit jätte arg på pappa när han var så otrevlig mot Eric. Visst jag hade inte sagt att det var han jag skulle träffa men han behöver inte bete sig såhär för det.
- Varför körde du bara ut honom?! sa jag argt
- Jag vill inte att du träffar honom och så gör du det iallafall och bakom min rygg dessutom sa pappa argt
- Jag tycker om honom! Vad är det för fel på det? sa jag
- Förstår du inte att han bara utnyttjar dig? sa pappa och jag kände hur det högg i bröstet
- Vad menar du med det? För att jag tycker om honom som artist!? Skulle han utnyttja mig för det? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Ja, det skulle han kunna göra! Jag förbjuder dig att träffa honom hör du det?! sa pappa bestämt
- JAG HATAR DIG! sa jag och gick mot mitt rum
- Du får utegångsförbud resten av helgen! sa pappa och jag smällde igen dörren bakom mig och satte mig på sängen
Jag tittade på affischerna i mitt rum och jag kände hur det sved inom mig. Jag fick inte in i mitt huvud vad pappa sagt. Hur kunde han vara så elak?! Han känner inte Eric så hur kan han då bara få för sig att döma honom? Det var vid sånna här tillfällen som jag brukade ringa Sandra men nu när hon inte pratar med mig så kan jag inte det heller. Men jag tänker inte bry mig om pappas förbud, jag ska träffa Eric igen. Men frågan är bara hur?
2 dagar senare - Lovisa är i skolan - Lovisas Perspektiv
Den här helgen hade varit både bra och dålig. Jag hade nästan kysst Eric, min pappa förbjöd mig att träffa honom igen och jag hade varit inne hela söndagen. Jag pratade inte med min pappa och mamma försökte göra allt bra men det gick inte. Men nu var det iallafall skola och jag stod vid mitt skåp och tog ut mina böcker. Jag gick sen mot lektionssalen när Gabriel kom springandes mot mig.
- Tjena! Läget? sa Gabriel
- Sådär, lite jobbigt hemma bara sa jag och såg ner i golvet
- Vad tråkigt. Förlåt för det där på festen. Det var inte meningen. Men vi kanske kan göra någonting någon dag? sa Gabriel och log
- Jag tror inte det sa jag och gick vidare
- Du kanske kan tänka på det iallafall sa Gabriel och log
- Kanske det sa jag och gick mot salen och Sandra kom gående förbi mig och jag såg inte att hon fällde krokben för mig så jag flög fram på golvet och mina böcker flög ur mina händer och alla skrattade.
- Oj, se dig för nästa gång va sa Sandra hånfullt och gick vidare
Jag reste mig snabbt upp från golvet och försökte trycka undan tårarna. Jag var redan ledsen och nere för det här med Eric och det blev inte bättre av att Gabriel var på mig och att Sandra var elak. Och det hjälpte verkligen inte att nästan hela min klass skrattade åt mig.
- Är du okej? sa Wilma ( en tjej i min klass)
- Ja, det är okej. Det är lektion nu sa jag och gick mot rummet
- Men Lovisa, du blöder sa Wilma
- Va? Det kan jag inte göra sa jag och såg på mig och då såg jag blod fläcken på jeansen.
- Oj då, ja, det är bara ett skrubbsår sa jag och drog upp byxbenet och tittade på knät
- Okej, men kom så går vi in sa Wilma och vi gick in till salen
Jag satte mig på min vanliga plats och Wilma satte sig bredvid mig. Jag kände hur det sved på såret jag fått på knät men jag ville inte gå till skolsyster så jag fick stå ut, även fast det sved. Men det sved mer inom mig för den här dagen började inte bra och det känns inte som det kommer bli bra heller. Speciellt inte eftersom jag förmodligen aldrig mer kommer få se Eric igen.
Senare på lunchrasten - Erics Perspektiv
Jag hade tagit reda på vilken skola Lovisa gick på och tro mig det var inte lätt men det var värt det. Jag hade parkerat bilen på parkeringen och sen gått ut mot skolgården och jag såg inte Lovisa någonstans först men sen såg jag henne och jag gick mot henne.
- Lovisa! ropade jag och hon vände sig mot mig och sa något till sin kompis och kom fram till mig
- Eric, men vad gör du här? Hur visste du att jag gick här? sa Lovisa förvånat
- Jag letade länge. Sen ville jag väldigt gärna träffa dig igen. Det blev ju lite konstigt där med din pappa sa jag och log
- Ja, jag trodde inte du ville träffa mig mer efter det. Han har förbjudit mig att träffa dig igen sa Lovisa och såg ledsamt på mig
- Va? Det är ju inte klokt! Men jag antar att det betyder hej då sa jag och såg ledsamt på Lovisa
- Vänta, jag tänker inte bry mig om det. Jag vill fortsätta träffa dig sa Lovisa och tog min hand
- Och jag dig. Men det var någonting som jag ville ge dig men fick aldrig chansen till det sa jag och log snett
- Det minns jag inte riktigt. Du får friska upp mitt minne sa Lovisa och gick närmare mig
- Det var det här sa jag och lutade mig mot henne och våra läppar möttes i en öm helt fantastisk kyss.......
Detta är kapitel 6 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men hade dans efter skolan så det var därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men ni får tyvärr vänta tills på lördag för nästa kapitel. Då är det dags för kapitel 7 och så kommer ni bl.a. Få veta om Lovisa och Eric blir tillsammans efter kyssen? Kommer dom kunna träffa varandra utan Lovisa pappas vetskap? Kommer Sandra kunna förlåta Lovisa eller förstör hon ännu mer för Lovisa och Eric? Och hur ska Lovisa förklara att hon ska vara borta några dagar med Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer först på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 5
Gabriel hade varit på mig som en fästing hela kvällen. Jag skulle bara gå och ta en läsk när han tog mig från Eric och dansade med mig hela tiden. Jag fick aldrig en chans att ta mig därifrån. När jag sen såg Sandra stå med Eric så blev jag både arg och ledsen. Gabriel gick fram mot mig så jag ställdes mot väggen och la sin ena arm mot väggen.
- Du skulle bara veta hur mycket jag vill kyssa dig just nu sa Gabriel och jag fick panik, panik och ännu mer panik.......
Erics Perspektiv
- Det är verkligen jätte gulligt att du känner så men jag gör inte det sa jag
- Vad menar du? Det är klart du gör sa Gabriel och log stort
- Nej, jag tycker om någon annan. Jag är ledsen sa jag och försökte komma därifrån
- Bevisa det, bevisa för mig att du inte tycker om mig sa Gabriel och lutade sig närmare mig
- Sluta. Jag vill gå nu sa jag och knuffade undan honom och gick sen därifrån.
Jag stod och tittade efter Eric överallt men han var inte här. Jag skyndade mig fram till Sandra eftersom jag sett att hon pratat med honom tidigare.
- Vart är Eric? sa jag snabbt
- Han gick, jag tror inte han gillade att se dig och Gabriel sa Sandra hånfullt
- Vad sa du till honom? sa jag argt
- Som det var, att du är tillsammas med Gabriel sa Sandra och log hånfullt
- Det här kommer du få ångra om jag inte får tag på Eric! sa jag argt och tog snabbt på mig skorna och skyndade mig ut från huset och sprang för att se om jag kunde hitta Eric. Om Sandra förstört det här kommer jag aldrig aldrig förlåta henne. Snälla Eric, vart är du någonstans?
Tidigare - Hemma hos Gabriel - Erics Perspektiv
Jag stod fortfarande bredvid den där tjejen och jag såg bort mot Lovisa och det såg nästan ut som att dom bråkade. Men när jag sen såg dom kyssa varandra så högg det till i mitt hjärta.
- Du ser ledsen ut,var det något mellan dig och Lovisa eller? sa tjejen
- Nej, eller vi träffades några gånger. Jag visste inte att hon gillade någon annan bara sa jag ledsamt
- Gabriel och Lovisa har varit tillsammans ett tag. Taskigt att hon inte sagt något. Du förtjänar någon bättre Eric sa tjejen
Jag tittade bara med en irriterad blick på tjejen och gick sen ut till hallen och tog på mig skorna. Sen gick jag snabbt ut från huset och jag gick en promenad. Jag var tvungen att rensa tankarna lite. Jag var glad att jag inte fått djupare känslor för Lovisa. Eller vem försöker jag lura? Jag har ju djupa känslor för henne. Men vad spelar det för roll nu. Hon har redan en pojkvän och jag vill inte komma i mellan dom. Jag gick tillbaka till huset och satte mig på gräsmattan under ett av träden när jag hörde någon ropa mitt namn.
- Eric! Eriic!!! Är du här?! ropade en bekant röst
- Eric....Eric snälla svara! ropade Lovisa som kom gående på gatan och jag reste mig upp och såg på henne
- Lovisa, jag är här sa jag tyst och såg Lovisa vända sig om
- Sandra sa att du hade gått sa Lovisa lite nervöst
- Ja, jag hade inte så roligt, eller jag menar jag var tvungen att gå tidigare bara sa jag snabbt
- Okej, men kan du inte komma hem till mig imorgon?Det blir bara du och jag sa Lovisa
- Jo, det skulle jag gärna göra men jag kan nog inte sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Är det pga Gabriel? Sandra berättade vad hon sa till dig sa Lovisa och gick närmare mig
- Självklart inte. Jag menar, jag måste jobba bara sa jag
- Okej, jag vill bara att du ska veta att Sandra ljög. Gabriel är intresserad av mig men jag är inte ett dugg intresserad av honom sa Lovisa och vände sig om och började gå ifrån mig
- Lovisa! Vänta!, vilken tid ska jag komma? sa jag och sprang efter henne
- Runt 15.00, funkar det? sa Lovisa
- Det blir kanon. Vi ses imorgon sa jag och gav henne en kram innan jag gick mot bilen och Lovisa gick tillbaka till festen.
Jag var väldigt glad att det inte var någonting mellan Lovisa och Gabriel. Jag ska göra allt nu iallafall, allt för att visa Lovisa mina känslor. Det får bära eller brista, nu ska dom fram iallafall.
Nästa dag - Hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade inte pratat med mina föräldrar om att jag vill ha lägenheten för mig själv idag så jag vet inte riktigt om det kommer funka men dom måste bara bort härifrån när Eric kommer för jag vill vara ensam med honom. Vi satt vid köksbordet och åt lunch och Eric skulle komma om ungefär 2 timmar så det började bli bråttom. Jag visste inte hur jag skulle få fram det bara.
- Jo, skulle inte ni kunna hitta på något idag? sa jag och såg på mamma och pappa
- Jasså, som vadå? sa pappa förvånat
- Grönan eller badhuset med Daniella, Sandra ska komma och det vore roligt om vi fick vara ifred, vi ska se på film och sånt där sa jag
- Jaha, tjejkväll utan föräldrar. Men det kan vi ordna. När kommer hon? sa mamma
- Om 2 timmar så det vore kanske bra om ni åkte snart sa jag nervöst
- Jaja, vi åker direkt sa pappa och reste sig från köksbordet och dukade av
Jag kramade om dom båda innan jag gick ut till hallen. Jag tog på mig skorna och sen min plånbok för att gå ner till butiken och handla lite godis och popcorn till filmen. Jag köpte även med cola som jag vet att Eric gillar och gick sen hem igen. Mamma, pappa och Daniella stod redan i dörren när jag kom hem och jag log bara.
- Vi är tillbaka om 2 timmar, räcker det? sa pappa
- Lite längre helst sa jag och såg bedjande på dom
- Okej, runt 3-4 timmar minst sa mamma och gav mig en kram innan dom gick ut genom dörren
Jag nickade bara lite till svar och sen stängde jag och låste dörren efter dom. Jag gick in till mitt rum och tog på mig ett par svarta virkade spets shorts och ett svart linne till. Sen kollade jag runt i mitt rum på alla posters och annat jag hade här inne med Eric på. Jag funderar på att ta ner dom men jag hann inte tänka klart den tanken innan det ringde på dörren. Jag sprang ut från mitt rum och kollade så allting var i sin ordning och jag hade hällt upp godiset och popcornen i skålar och ställt fram två glas. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sen dörren.
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade varit på gymmet tidigare idag och nu var jag på väg hem till Lovisa. Jag var lite nervös men det ska gå bra. Jag parkerade bilen utanför huset och tog med mig blombuketten jag köpt till Lovisa och gick sen fram mot porten och gick upp för trapporna. Jag tog ett djupt andetag innan jag ringde på dörren och väntade på att Lovisa skulle öppna.
- Hej! Vad kul att se dig sa Lovisa och gav mig en kram
- Detsamma! Dom här är till dig sa jag och gav henne blommorna
- Aw, vad gullig du är! Tack sa Lovisa och gav mig en till kram
- Vad fint ni bor! sa jag och tog av mig skorna
- Tack, vi trivs iallafall. Så vad vill du göra? Jag har fixat i vardagsrummet för lite film sa Lovisa och kom ut från köket med blommorna i en vas
- Du kanske kan visa mig ditt rum först sa jag och log
- Okej, men få inte en chock då sa Lovisa och visade vägen och öppnade sen dörren
- Wow, jag visste ju att du var ett fan, så jag tycker det bara är gulligt men lite läskigt att se sig själv men mest gulligt sa jag
- Jag hade tänkt ta ner dom men hann inte sa Lovisa och blev lite generad
- Det gör ingenting! Åh herre Gud! Vad är det där? sa jag och såg på en råtta i en stor bur
- Det är Pingu, min tamråtta, du är väl inte rädd för honom? sa Lovisa och skrattade
- Nej, snarare chockad. Jag trodde det var en hund eller katt du hade som husdjur sa jag lite förvånat
- Nej, inte direkt. Förlåt om han skrämde dig. Vad sägs om lite film? sa Lovisa och gick in mot vardagsrummet
- Absolut sa jag och gick efter henne
Jag satte mig i soffan och Lovisa tryckte på filmen "Dark Shadows" och hällde upp lite läsk och satte sig sen nära mig. Jag la min arm runt hennes axlar och hon tittade lite på mig innan vi båda tittade på filmen. Men mest av allt hade jag tittat på henne.
3 timmar senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tryckt i en annan film när den andra var slut och jag kände stora fjärilrar i magen som gjorde en orkan varje gång Eric såg på mig eller när han la sin arm runt mina axlar. Jag visste inte hur jag skulle vara. Det var ibland som att jag bara ville kasta mig över honom och kyssa honom men det skulle jag aldrig våga.
- Vad tittar du på? sa jag när jag märkte att Eric tittade på mig
- Ingenting, det bara det att du är så otroligt vacker sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Tack sa jag och såg ner i soffan
- Det är någonting jag velat göra länge sa Eric och la sin hand runt min nacke
- Vadå? sa jag och svalde hårt. Vi såg djupt in i varandras ögon och jag hörde inte att någon kom in genom ytterdörren
- Det här sa Eric och lutade sig närmare mig och det var så nära att våra läppar möttes när vi hörde någon hosta till
- Och vad sjutton tror ni att ni håller på med?..........
Detta är kapitel 5 av Coming Home! Förlåt att det tog tid att få upp det men igår(onsdag) hade jag sjukt mycket läxor och i tisdags hann jag inte klart allting. Jag ändrade mig massor av gånger så det var också därför det tog tid. Skrev om allt minst 3 gånger. Men hoppas ni ska tycka om det och att det är okej. Kapitel 6 kommer ikväll (torsdag) om blogg kan få till publiceringen. Och då kommer ni bl.a. Få veta vem som stör Eric och Lovisa? Vad bråkar Lovisa om och med vem? Vad vill Gabriel i skolan? Kommer Sandra och Lovisa gräva ner stridsyxan? Och kommer det någonsin bli en första kyss mellan Eric och Lovisa? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer ikväll(torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 4
- Nej, det hade jag inte. Jag var bara lite förvånad att du ringde. Men hade du tänkt att vi skulle spela biljard? sa Lovisa
- Ja, är det okej? sa jag och log stort
- Absolut, men du får lära mig sa Lovisa och såg på mig
- Mer än gärna, kom så går vi in.......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Jag hade nästan blivit sen eftersom jag hade fått ljuga för Sandra. Men jag hann komma hem och byta om till ett par svarta korta jeans shorts och en blå tshirt med texten " No rules" på. Jag tog en macka innan jag gick och skrev en lapp till mamma och pappa. " Är med Sandra. Kommer hem till middagen" sen tog jag på mig mina svarta låga converse och min väska för att sen skynda mig till City Biljard.
När jag gick dit och fick se Eric stå utanför så slog mitt hjärta trippla slag. Han hade på sig en svart sweatshirt med texten " Italien Stallion" på och ett par jeans medvita sneakers. Han var så otroligt snygg.
- Hej Lovisa! Vad kul att du kom! sa Eric och gav mig en kram
- Hej! Det är klart jag kom, trodde du inte jag skulle göra det? sa jag förvånat
- Jag hoppades, du lät så konstig i telefon det var därför sa Eric
- Jag blev lite förvånad att du ringde. Men det är klart jag ville komma sa jag och log blygt
- Kanon! Men vad säger du om att spela biljard? sa Eric
- Det blir jätte bra men du får lära mig sa jag och skrattade
- Mer än gärna sa Eric och smekte min arm innan vi gick in
Vi fick betala entrén och sen fick vi ett bord. Jag hade aldrig spelar förut så för mig var det en helt ny upplevelse. Men det skulle bara bli roligt. Vi tog varsin kö och sen var det bara att börja.
- Vänta, såhär ska du göra sa Eric och ställde sig nära mig och la sin arm runt mig och jag fick bita mig i läppen för att inte le för mycket
- Sådär? Är det bättre? sa jag och log
- Det blir jätte bra. sa Eric och släppte mig sen igen och vi spelade
- Du är ju jätte bra, för att vara nybörjare alltså sa Eric och skrattade
- Haha, vad taskig du är! Nu ska du få igen sa jag och tog kritan och gjorde ett avtryck på Erics näsa
- Hahaha, din tur sa Eric och gjorde samma sak mot mig och jag skrattade massor
Vi hade det hur roligt som helst. Det kändes ibland som jag hade fjärilar i magen och att jag blev nervös i hans närhet men betyder ju ingenting. Så länge som jag tyckt om Eric så är det inte så konstigt att jag blir nervös men det känns nästan mer som jag blir nervös av en annan anledning men så kan det inte vara, eller kan det?
Lite senare - Erics Perspektiv
Vi hade spelat en bra stund nu och det hade varit jätte roligt. Jag hade haft många fjärilar i magen och jag började förstå att jag börjar få känslor för henne. Men hur ska jag berätta det för henne? Vi stod kvar vid bordet och jag la försikigt min hand mot hennes.
- Det har verkligen varit roligt ikväll. Vill du ta något att äta? sa jag och log mot Lovisa
- Ja, verkligen. Men jag kan inte. Jag måste gå hem, mina föräldrar väntar sa Lovisa och såg lite ledsamt på Eric
- Jag förstår, men vi kanske kan ses någon mer dag? sa jag och la min hand mot min på biljardbordet
- Gärna, du kan ringa sa Lovisa och drog försiktigt undan sin hand innan hon tog min väska och skulle gå därifrån när jag tog hennes hand
- Jag ringer dig. Snart. Hej då Lovisa sa jag och gav henne en puss på kinden
Hon nickade mot mig och vi gick sen ut från biljarden och Lovisa gick åt ett håll medan jag gick åt det andra. Jag var väldigt glad att vi hade haft en så otroligt rolig kväll. Men jag tycker så mycket om henne. Men jag vill lära känna henne lite mer först bara så jag inte gör något förhastat för vem vet, hon kanske inte alls känner likadant för mig.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade tvekat lite för att gå till skolan idag eftersom jag sagt till Sandra att jag inte mådde så bra igår men det var fredag så det borde inte göra så mycket så jag hade ändå gått. Jag skulle precis gå från mitt skåp när Gabriel kom fram till mig. Eller som dom flesta i skolan kallar honom Mr. perfekt.
- Tjena Lovisa! Läget? sa Gabriel
- Bra, men jag måste gå till min lektion sa jag
- Okej, men det här går snabbt. Jag ska ha fest imorgon och tänkte fråga om du vill komma sa Gabriel
- Jag? Ensam? sa jag förvånat
- Nej, alltså du får ta med dig några om du vill sa Gabriel och log
- Okej, jag antar att jag kommer sa jag och log försiktigt
- Kanon! Ses hos mig imorgon runt 19.00 då sa Gabriel och gick förbi mig
- Absolut sa jag och skulle precis gå när Sandra kom fram
- Vad sa han? sa Sandra nyfiket
- Att jag måste till min lektion innan jag kommer försent sa jag och skrattade
- Haha, ärligt. Jag följer dig till lektionen, men vad sa han? sa Sandra och vi gick mot min lektion
- Han bjöd mig på sin fest imorgon sa jag
- Va?! Du skojar! Fick du ta med dig någon? sa Sandra och såg nervöst på mig
- Ja, och vill du följa med mig? sa jag och skrattade
- Självklart! Jag vill inget hellre! sa Sandra och kramade om mig
- Bra, men kan vi ses i eftermiddag? sa jag
- Ja, självklart. Om du inte är sjuk vill säga sa Sandra och log
- Nej, men hemma hos dig isåfall. Daniella är säkert hemma sa jag och stannade utanför klassrummet
- Absolut, vi ses sen sa Sandra och gav mig en kram innan jag gick in till klassrummet
Jag satte mig på en plats och lyssnade så mycket det gick på läraren. Jag hade tankarna på annat håll. Kvällen med Eric hade varit helt fantastisk och när han pussade mig på kinden så var det som att jag ville svimma. Det var helt galet. Men jag hade fortfarande inte sagt något till Sandra. Jag funderar på att göra det i eftermiddag men jag vet bara inte hur....
Senare hemma hos Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Lovisa genom att komma hem till henne. Jag visste ju vart hon bodde eftersom jag kört hem henne och jag öppnade porten till huset och kollade på skylten vilken våning dom bodde på och sen gick jag upp för trapporna och ringde på dörren. Det var en man som öppnade dörren och jag förstod att det måste vara Lovisas pappa.
- Hej! Vad kan jag hjälpa dig med? sa mannen
- Hej! Jag söker Lovisa Henriksson, bor hon här? sa jag och log
- Och vad vill du henne? sa mannen lite strängt
- Jag vill gärna träffa henne, bor hon här? sa jag igen
- Hon är tyvärr inte hemma. Hon är hos en vän sa mannen
- Okej, kan du säga att jag varit här? sa jag och log
- Nej, är det något viktigt får du väl komma tillbaka senare sa mannen
- Men du kan väl bara säga att Eric varit här? sa jag lite förvånat
- Jag sa nej. Tack för att du kom sa mannen och stängde dörren framför mig
- Sur gubbe sa jag lite irriterat och gick sakta ner för trapporna
Jag gick ut genom porten och jag såg ner i marken så jag såg inte om någon kom framför mig så jag krockade med någon och såg vem det var.
- Eric, men vad gör du här? sa Lovisa förvånat
Tidigare hemma hos Sandra - Lovisas Perspektiv
Jag och Sandra hade det jätte roligt. Vi snackade massor om killar, Eric Saade och massa annat. Men jag visste att jag måste berätta om Eric snart men det kom aldrig något riktigt bra tillfälle.
- Tack för att du låter mig följa med på Gabriels fest, vi kommer ha så roligt, lika roligt som vi skulle haft på konserten sa Sandra
- Ja, det kommer bli sjukt kul! Men är du fortfarande ledsen för konserten? sa jag nervöst
- Nej, det var ju en grej som bara hände dig, jag är glad för dig. sa Sandra och log
- Tack för att du ser det så sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Vad har man annars bästa vänner till? sa Sandra och tog min mobil och kollade lite på bilderna från konserten när det kom ett meddelande
- Hur kommer det sig att du har Eric Saade som kontakt? sa Sandra och bet ihop käkarna hårt
- Jag kan förklara sa jag och förklarade allting och jag såg hur arg hon var
- Så du har träffar honom utan att berätta det för mig?! Vad är det för en vän?! sa Sandra argt
- Jag ville berätta men jag kunde helt enkelt inte göra det bara sa jag och såg ledset på Sandra
- Gå härifrån! Jag vill att du låter mig vara! GÅ sa jag sa Sandra argt
Jag reste mig upp från sängen och gick ut från hennes rum. Jag tog på mig mina skor och tog mina saker innan jag gick ut genom dörren. Jag gick en 20 minuter lång promenad hem och när jag svängde in mot gångvägen till lägenheten så krockade jag med någon.
- Förlåt hur gick det? sa Eric och såg på mig
- Eric? Men vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag skulle träffa dig men din pappa sa att du inte var hemma sa Eric
- Ja, jag var hos en kompis. Men vad roligt att se dig igen sa jag och log
- Detsamma. Så har du lust att göra någonting? sa Eric och såg på mig med sina bruna ögon
- Jag kan tyvärr inte. Har läxor, men imorgon ska jag på en fest, jag fick bjuda vem jag ville. Vill du följa med? sa jag och log stort
- Absolut, vart är det? sa Eric och log
- Här, vänta ska jag skriva adressen sa jag och tog en bit papper från ett av mina skolblock och skrev ner adressen och tiden
- Tack! Då ses vi där. Det ska bli jätte roligt! sa Eric och gav mig en kram
- Det ska det verkligen. Hej då sa jag och gick in genom porten medan Eric gick iväg till sin bil
Jag stod och tittade ut genom fönstret från entré dörren och såg han åka iväg. Även fast jag bråkat med Sandra så var det som bortblåst nu. Han fick mig alltid att le och må bra. Jag skyndade mig sen upp och jag öppnade dörren. Pappa kom ut och såg lite irriterat på mig.
- Vad är det med dig? Har det hänt något? sa jag förvirrat
- Det var en kille här och sökte dig. Han hette Eric sa pappa
- Jaha, det måste varit någon som gått fel. Jag känner ingen Eric sa jag snabbt
- Jag hoppas du har rätt. För jag vill inte att det springer massa killar här sa pappa
Jag såg förvånat på honom och skakade sen på huvudet. Massa killar? Det springer inga killar här. Ibland så kan min pappa verkligen överdriva och det till den milda grad. Men ingenting kunde förstöra den här dagen. Eric skulle komma på festen och vad som helst kan ju hända där. Fast Sandra kommer vara där också. Det kommer bli jobbigt...och svårt antar jag.
Nästa dag - På kvällen på festen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit för kanske 30 minuter sen och Lovisa hade gett mig en kram och vi hade dansat massor men nu var hon med någon som heter Gabriel. Jag stod bredvid en blond tjej som tittade mot dom. Jag tyckte jag kände igen henne från någon signering men jag var inte säker.
- Är det jobbigt? sa tjejen
- Vadå? sa jag och såg på henne
- Med Lovisa och Gabriel? Hade jag varit som dig hade jag gått härifrån sa tjejen
- Varför då? Det är väl ingenting mellan dom sa jag snabbt
- Inte? Det verkar ju som det iallafall sa tjejen och jag såg hur han höll sina armar mot väggen med Lovisa framför sig och jag svalde hårt. Jag önskar jag visste vad som pågick.
Lovisas Perspektiv
Gabriel hade varit på mig som en fästing hela kvällen. Jag skulle bara gå och ta en läsk när han tog mig från Eric och dansade med mig hela tiden. Jag fick aldrig en chans att ta mig därifrån. När jag sen såg Sandra stå med Eric så blev jag både arg och ledsen. Gabriel gick fram mot mig så jag ställdes mot väggen och la sin ena arm mot väggen.
- Du skulle bara veta hur mycket jag vill kyssa dig just nu sa Gabriel och jag fick panik, panik och ännu mer panik.......
Detta är kapitel 4 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent med blogg.se knövlar fortfarande med publiceringen. Men nu är det iallafall uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 5 kommer ikväll (tisdag) och då kommer ni bla få veta vad som händer mellan Gabriel och Lovisa? Vad tror Eric? Vad händer hemma hos Lovisa? Kommer Eric och Lovisa berätta om sina känslor för varandra? Och kommer Sandra och Lovisa bli vänner igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer ikväll (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 3
- Tur att du inte gjorde det. Men vad säger du om att ta en fika? För att fira att du hittade väskan sa Eric och skrattade
- Jag vet inte, alltså...sa jag och visste inte vad jag skulle säga
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du?.........
Erics Perspektiv
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du? sa jag och log
- Okej då, en liten stund sa Lovisa och vi gick in till fiket
- Vad önskas? sa servitrisen
- En jordgubbs frapino sa Lovisa och log
- En te sa jag och betalade båda två
- Du behöver inte bjuda. Jag kan betala sa Lovisa
- Nej, jag lovade att bjuda och då är det jag ska också sa jag och log
Lovisa skrattade lite åt mig och jag log bara mot henne. Vi tog våran beställning och gick för att sätta oss vid ett av borden. Vi pratade om allt möjligt. Jag fick veta mycket om Lovisa och hon fick veta lite mer om mig. Eller kanske lite mer om mitt privata.
- Så har du några syskon? sa jag
- En lillasyster på 11 år, Daniella sa Lovisa och log
- Va kul! Några husdjur? sa jag och log blygt
- Ja, ett som heter Pingu sa Lovisa
- Pingu? Fint namn ändå. Hoppas få träffa honom någon gång sa jag och tog en klunk te
- Kanske det, man vet aldrig sa Lovisa och log
1 1/2 timme senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade haft det jätte roligt och jag hade helt glömt bort tiden. Jag tog upp mobilen och såg att hon var 16.30 fick jag panik.
- Jag måste tyvärr gå nu. Mina föräldrar blir inte glada om jag blir sen sa jag och reste mig från stolen
- Okej, men nu har du din väska igen och jag hoppas vi ses fler gånger sa Eric och log
- Vem vet. Tack för fikat. Hej då sa jag och gav honom en kram
Jag skyndade mig sen ut och fick springa som en galning hela vägen hem och när jag kommit fram och sprungit upp för trapporna så fick jag ta tre djupa andetag innan jag öppnade dörren och gick in. Jag tog av mig skorna och la väskan i hallen och hann inte gå in på mitt rum förens pappa kom ut från köket.
- Vart har du varit?! sa pappa argt
- Jag tog en fika med Sandra och glömde bort tiden sa jag
- Maten är kall nu, vi har redan ätit. Jag vore tacksam om man kunde höra av sig om man blir sen sa pappa
- Förlåt, jag glömde bort det bara. Du behöver inte vara så arg sa jag
- Jag blir arg när du gör såhär. Ja, gå och ät nu iallafall sa pappa och gick ut från köket
- Förlåt iallafall sa jag och gick in till köket och värmde på maten
Pappa var jätte arg och jag visste att dom skulle vara det. När jag satt mig för att äta kom Daniella in och satte sig framför mig. Jag såg på henne och hon log mot mig.
- Har inte du läxor att göra? sa jag lite irriterat
- Redan gjort dom. Sandra ringde när du var borta sa Daniella
- Det kan hon inte gjort eftersom det var henne jag träffade sa jag
- Det var hon. Så du träffade någon annan sa Daniella
- Gå och lägg dig och låt mig vara sa jag lite surt
- Vart ska du? sa Daniella och gick efter mig ut från köket
- Jag ska borsta tänderna och sen gå och sova sa jag
- Men vem träffade du? sa Daniella och log
- Sandra sa jag ju sa jag och stängde badrumsdörren bakom mig
- Ljug ljug! sa Daniella utanför dörren och jag tog ett djupt andetag för att stänga det ute
Ibland kan hon vara så fruktansvärt irriterande. Jag borstade tänderna innan jag flätade håret och gick in till mitt rum för att byta om till min pyjamas och la mig i sängen. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade min Twitter och där hade Eric skrivit " fikat med en beautiful Girl idag" och jag log stort mig för mig. Jag hade haft en väldigt rolig dag men det var mer som en idol träff för mig men jag måste medge att jag gärna träffar honom igen. Jag släckte sen lampan och somnade.
Lite tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
När jag hade kommit in till lägenheten hade jag slängt mig på soffan. Det var helt fantastiskt att träffa Lovisa igen. Hon gjorde mig varm inombords och jag tog upp min mobil och kollade min Twitter innan jag skrev " Fikat med en beautiful Girl idag" jag hoppas Lovisa ska se det. Jag gick sen in på mina kontakter och såg på Lovisas namn och telefon nummer i min mobil.
Jag hade sett det på en lapp i väskan och lagt in det i mobilen och jag tänker definitivt ringa henne. Men jag vet inte vad jag ska göra, ska jag bjuda ut henne på en dejt eller är det lite konstigt? Jag var kluven och satte mig upp i soffan. Jo, jag ska göra det men inte förens imorgon. Jag reste mig upp från soffan och gick in till badrummet för att göra mig i ordning och sen tog jag av mig kläderna och kröp ner under täcket och släckte lampan direkt och somnade ganska omgående.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade precis kommit från Samhällskunskapslektionen och skulle snart till svenskan men var tvungen att byta böcker och Sandra kom snabbt fram till mig.
- Förlåt för igår. Det var inte meningen att vara så taskig sa Sandra
- Du var inte alls taskig, jag förstår om du är besviken för det där med konserten sa jag
- Jo, men jag har släppt det nu sa Sandra och log
- Okej, vad bra. Men jag måste skynda mig till nästa lektion sa jag
- Oh, okej men kan vi inte hitta på något efter skolan? sa Sandra
- Absolut, vi kan ses här efter sista lektionen sa jag och tog ur böckerna
- Absolut, det blir jätte bra. Hej då sa Sandra och gick i väg
Jag skulle precis stänga igen skåpdörren när min mobil ringde. Jag tog upp den och kände inte igen nummret. Jag hade bråttom till lektionen men jag svarade iallafall.
- Ja, det är Lovisa sa jag
- Hej Lovisa! Det är Eric sa Eric och jag höll på att tappa böckerna
- Va? Men hur? Hur fick du mitt nummer? sa jag förvånat
- Såg det på en lapp i din väska med ditt namn på sa Eric och skrattade
- Ja, ifall någon skulle hitta den. Det är såhär att jag har lektion så jag hinner inte prata sa jag
- Okej, men jag tänkte bara fråga om du vill göra något i eftermiddag? sa Eric
- Idag? sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Ja, men om du har andra planer så förstår jag det såklart sa Eric
- Nej, inga alls. Jag kan, vad hade du tänkt dig? sa jag
- Kan vi mötas utanför city biljard? sa Eric
- Ja, visst, vilken tid? sa jag och log för mig själv
- Runt 17.00, funkar det? sa Eric
- Det blir perfekt. Vi ses då sa jag
- Perfekt! Ses då! Hej då sa Eric och vi la på
Jag la in mobilen i skåpet och gick med snabba steg till svenska salen. Jag var jätte glad att jag skulle få träffa Eric igen men det fanns fortfarande ett problem och det är Sandra. Jag hade ju faktiskt lovat henne att vi skulle ses först, och säger jag att jag ska träffa Eric i stället för henne så kommer hon bli jätte arg. Vad sjutton ska jag göra nu?
Senare efter skolan - Lovisas Perspektiv
Jag skulle träffa Eric om en timme men jag måste säga som det är till Sandra. Vi gick mot bussen när hon stannade.
- Okej, vad är det för fel? sa Sandra snabbt
- Jag...jag mår inte så bra sa jag ledsamt
- Vadå? Vad menar du? sa Sandra misstänksamt
- Jag mår inte så bra bara. Vi får ses en annan dag sa jag och gick mot bussen igen
- Men vänta! Du mådde ju inte dåligt förut, Hur kommer det sig att du gör det nu? sa Sandra
- Det bara kom, jag tror jag har feber. Jag är ledsen. Vi ses sa jag och gav henne en kram och sen klev jag på bussen
Jag såg hur Sandra tittade på mig och jag hade världens dåligaste samvete. Jag borde valt Sandra men det här med Eric kanske bara händer en gång. Jag kanske aldrig mer får chansen att träffa honom så varför ska jag kasta bort den då? Åh, jag vet att jag gjort fel men borde jag ändra mig?
Senare utanför City Biljard - Eric väntar på Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade kommit lite tidigt så jag fick vänta lite tills Lovisa skulle komma. Jag vet inte riktigt varför jag valt att spela biljard med henne men det kan vara ett bra sätt att lära känna varandra bättre och att man kan faktiskt vara nära varandra också. Även fast vi bara träffats privat en gång så kände jag någonting för henne redan. När hon kom gående mot mig så log jag stort. Jag hade på mig min svarta sweatshirt med texten " Italien Stallion" på och ett par jeans med mina vita sneakers.
- Hej! Du kom sa jag och kramade Lovisa
- Ja, jag sa ju att jag skulle komma eller hur? sa Lovisa och gav mig en kram
- Jo, fast det lät som du hade andra planer det är därför jag blev lite förvånad att du kom sa jag och log
- Nej, det hade jag inte. Jag var bara lite förvånad att du ringde. Men hade du tänkt att vi skulle spela biljard? sa Lovisa
- Ja, är det okej? sa jag och log stort
- Absolut, men du får lära mig sa Lovisa och såg på mig
- Mer än gärna, kom så går vi in.......
Detta är kapitel 3 av Coming Home. Förlåt att det inte kom upp igår men jag hann inte få klart det för blogg knövlar som bara den. Kan inte publicera det står det och sen är det publicerat ändå. Ja, sjukt irriterande är det iallafall. Men nu är det uppe ändå. Men jag ska börja skriva på kapitel 4 nu direkt och hinner jag så kommer det upp ikväll annars kommer det imorgon(måndag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer under första träffen? Kommer Lovisa berätta för Sandra att hon träffar Eric? Vad säger Lovisas pappa när Eric kommer hem till henne? Blir det fler träffar dom i mellan? Och vad händer på festen som Lovisa bjuder Eric till? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som antingen kommer ikväll eller imorgon(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 2
Allting hade varit så perfekt. Lovisa hade kommit och det var henne jag tog upp på scenen. Hon blev jätte glad och jag trodde inte jag skulle få chansen att köra hem henne efteråt också. Jag kände igen henne eftersom hon varit på flera konserter och signeringar så jag ville göra något speciellt för henne helt enkelt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och när jag skulle ta mina saker så fick jag se en väska som inte var min. Jag tog upp den och då kände jag igen den. Det var Lovisas väska. Hon hade glömt den, men det gör ingenting för nu vet jag att vi träffas igen........
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
- Hade Sandra lika roligt? sa mamma och log
- Ja, det hade hon. Men det är skoldag imorgon så det är bäst jag går och lägger mig sa jag och gick ut från vardagsrummet
- Lovisa, vart är din väska? sa mamma och jag tänkte inte på det förens nu
- Jag...jag har den på mitt rum sa jag och log
Mamma nickade lite och jag skyndade mig in till mitt rum. Vart kan jag ha gjort av väskan? Jag hade den hela tiden men när jag åkte med Eric, hade jag den då? Ja, det hade jag men vart kan jag gjort av den sen? Allting låg ju i den. Min mobil, busskort, plånbok och allting. Vad sjutton gör jag nu? Jag fick gå in till badrummet och göra mig i ordning och sen bytte jag om till en pyjamas och kröp ner i sängen. Fast vad egentligen, vad gör en borttappad väska efter den här kvällen? Jag log stort för mig själv och tittade på mina bilder av Eric innan jag släckte lampan och somnade.
Lite tidigare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt med väskan i soffan och jag funderade på hur jag skulle kunna ge tillbaka den. Jag visste ju bara vad hon heter i förnamn och det kommer man inte långt med. Jag tittade lite i väskan, jag vet att det är fel men jag var tvungen för att se om det fanns någon mer information om Lovisa i den. Jag hittade en ettikett där det stod " Lovisa Henriksson" på och jag förstod att det var hennes namn. Jag tog snabbt upp min mobil och gick in på Twitter. Jag kollade alla som skrivit till mig och sen sökte jag på Lovisas namn.
Det kom upp flera stycken men tillslut hittade jag henne. Jag kände igen hennes ansikte på bilden och jag försökte skicka ett PM till henne där men det stod att jag var tvungen att följa personen för att kunna göra det. Jag tryckte då på Följ knappen och sen la jag ner mobilen på soffbordet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna innan jag tog mobilen och gick in till sovrummet.
Jag tog av mig kläderna och kröp sen ner. Jag hade dansträning imorgon så jag skulle upp tidigt. Men jag skickade först ett PM till Lovisa och skrev såhär " Hej Lovisa!
Det är Eric. Du glömde din väska i min bil. Jag har den hemma hos mig. Jag tänkte om du kan träffas så kan du få tillbaka den? Hör gärna av dig! Kram Eric" . Nu var det bara att vänta och se om hon svarade. Jag la ifrån mig mobilen och släckte lampan för att sen somna.
Nästa morgon - Lovisa möter Sandra utanför skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade fortfarande inte hittat min väska så jag hade fått tagit cykeln till skolan idag. När jag kom dit så parkerade jag cykeln och såg Sandra vid ingången och skyndade mig fram till henne.
- Hej gumman! Snygg ryggsäck sa Sandra och log
- Ja, jag fick låna Daniellas, jag har tappat bort min sa jag och log generat
- Det förklarar varför du inte sms:at eller ringt. Men tappade du bort den på konserten igår? sa Sandra och vi gick in till skolan
- Ja, efteråt tror jag. Det blev bara så jobbigt när jag skulle hem sa jag och stannade vid mitt skåp
- Vad menar du? sa Sandra förvånat
- Jag hittade inte mitt busskort och fick inte åka med bussen så jag fick gå hem tills en bil stannade och du kan aldrig gissa vem det var sa jag och log drömmande igen
- Nej, du skojar!? Var det Eric Saade själv?! sa Sandra högt
- Ja, jag fick skjuts hem av Eric, och sen under konserten så tog han upp mig som Break Of Dawk tjejen sa jag
- Okej, du driver med mig. Kul skämt där Lovisa sa Sandra och skrattade
- Jag skojar inte, det är helt sant! Jag lovar sa jag bestämt och tog sen ut matte böckerna
- Åh! Varför var jag inte med? Tänk om jag hade fått varit med sa Sandra och stängde igen skåpdörren hårt
- Jag förstår det, men konserten var helt magisk. Fast om mamma frågar var du med sa jag
- Varför då? sa Sandra och såg lite förvirrat på mig
- Du vet väl hur mammor är. Hon ville inte att jag gick själv och gick hem själv på kvällen sa jag
- Okej, jag säger det, men är fortfarande avundsjuk sa Sandra och såg ledset på mig
- Vi kan gå på nästa om du vill sa jag och log
Sandra nickade mot mig och jag gav henne en kram innan vi skiljdes åt för att gå till varsin lektion. Jag och Sandra går inte i samma klass tyvärr men vi sågs på rasterna hela tiden. Jag hade känt mig lite dum mot Sandra när jag berättade om kvällen igår. Jag såg hur nere hon blev men jag hoppas hon kommer över det. Jag satte mig på min plats och lektionen var ur tråkig. Jag dagdrömde massor om igår. Det hade helt klart varit en av dom bästa kvällarna i mitt liv.
Lite senare i danslokalen - Erics Perspektiv
Vi hade kört i minst 1 timme nu och det var dags för en liten vätske paus. Jag passade då på att kolla mobilen om jag fått något svar från Lovisa men det fanns ingenting. Jag hoppas hon ska svara eftersom hon nog gärna vill ha tillbaka sin väska.
- Vad kollar du på? Eller ska jag säga vem? sa Alex och skrattade
- Ingen, det var bara en tjej som glömde sin väska i min bil sa jag
- Oh, jag förstår, du vill träffa henne och ge henne väskan sa Alex
- Ja. precis men jag vet inte om hon kommer se mejlet sa jag
- Det är klart hon gör. Oroa dig inte. Kom så kör vi igen sa Alex och ställde ner vatten flaskan
- Jag hoppas du har rätt sa jag och la ner mobilen och vattenflaskan igen och gick till dom andra och vi körde igång igen
Senare efter skolan - Lovisas Perspektiv
- Skulle inte du följa med hem och plugga? sa jag till Sandra när jag stannade vid cykeln
- Jag kan inte idag, men imorgon kanske sa Sandra och log
- Är du arg på mig för någonting? sa jag oroligt
- Nej, självklart inte men jag hinner inte idag bara. Men imorgon, jag lovar sa Sandra och gav mig en kram innan vi skiljdes åt
Jag kände Sandra allt för väl för att se om hon var sur. Hon var säkert irriterad för det där med konserten ännu. Jag önskade nästan att jag kunde fått det ogjort. Jag skakade sen av mig den tanken och hoppade sen upp på cykeln och skyndade mig hem. Jag parkerade cykeln där jag brukar och sen gick jag upp till lägenheten.
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag
- Mamma och pappa är inte hemma ännu sa Daniella
- Okej, när kommer dom? sa jag
- Runt 16.00-17.00 tror jag. Vad ska du göra nu? sa Daniella och följde efter mig in på mitt rum
- Jag ska plugga, ensam sa jag och tog fram mina böcker
- Varför får inte jag vara här då? sa Daniella och satte sig på min säng
- För att jag behöver studie ro så gå ut nu snälla sa jag och såg på Daniella
- Okej, okej, jag går sa Daniella och gick ut från mitt rum
Jag reste mig upp och stängde dörren. Jag gick sen tillbaka till skrivbordet och såg på mina läxor. Jag suckade och slog på datorn istället. Jag tittade på allt som gick. Jag hade ju ingen mobil så därför fick jag kolla instagram och Twitter här istället. Men när jag kom in på Twitter så fick jag se att jag hade en ny följare och ett PM.
- Jaha, ska vi se vem det är sa jag och klickade mig fram
- OMG! Det är inte sant! sa jag för mig själv
Jag satt som en fågelholk när kah fick se vem som följde mig. Eric Saade. Jag nöp mig lite lätt i armen för att se så det inte var en dröm men det var det inte. När jag sen gick in på PM och fick se att det också var från Eric så fick jag en till chock. Jag läste det och log stort.
Nu vet jag iallafall vart min väska är. Jag visste inte vad jag skulle svara men tillslut skrev jag " Hej Eric! Tack för att du hittade min väska. Ja, jag vill gärna ses så jag kan få den tillbaka. Kram Lovisa". Jag skickade det och nu var det bara att vänta på svar.
Samtidigt på stan - Erics Perspektiv
Jag hade precis varit på gymmet med Alex och J-son när jag hörde hur det plingade till i min ficka. Jag tog upp mobilen och såg på Twitter att jag fått svar från Lovisa. Jag log lite för mig själv och jag blev väldigt glad när jag såg att hon ville ses så hon kunde få tillbaka sin väska. Jag skrev snabbt svaret " Vad kul! Vad sägs om att mötas utanför Espresso House om 20 minuter? Kram Eric". Jag fick inte vänta länge på svaret som var "Ja, vi ses där. Kram Lovisa".
- Killar, jag måste göra en sak, vi får ses senare sa jag
- Vart ska du? sa Alex förvånat
- Ska göra en sak bara. Ses sen sa jag och skyndade mig till bilen
Jag hoppade in i bilen och jag åkte först hem för att slänga in gymväskan. Byta om till ett par andra kläder som blev min vita t-shirt med texten 99 problems på och ett par jeans. Sen tog jag Lovisas väska och skyndade mig ner till bilen och åkte mot Espresso house och jag hade faktiskt lite fjärilar i magen ändå. Men jag förstod inte varför.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag visste inte hur jag skulle göra nu. Mina föräldrar kommer hem om en timme och då är det middag om ungefär 1 timme. Hur ska jag hinna det? Eller vänta, jag ska få tillbaka min väska. Ingenting annat. Det tar knappast två timmar tänkte jag. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina sneakers och Daniella kom ut från sitt rum.
- Klarar du dig en stund? sa jag
- Ja, visst. Men vart ska du? sa Daniella nyfiket
- Jag ska träffa Sandra. Jag är tillbaka om en timme sa jag och log
- Okej, ska jag säga det till mamma och pappa? sa Daniella
Jag nickade bara innan jag tog en sista blick i spegeln och gick sen ut från lägenheten. Jag gick med snabba steg mot Espresso House och mitt hjärta bultade hårt i bröstet. Jag var sjukligt nervös men jag hoppas inte det syns. När jag såg Eric utanför fiket så fick jag ta ett djupt andetag innan jag gick fram mot honom.
- Hej Lovisa! sa Eric och gav mig en kram
- Hej Eric! Trevligt att träffa dig igen sa jag och besvarade kramen
- Detsamma, ja här är din väska. Allting borde vara kvar sa Eric och log
- Va bra. Tack för att du mejlade. Trodde jag tappat den för alltid sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
- Tur att du inte gjorde det. Men vad säger du om att ta en fika? För att fira att du hittade väskan sa Eric och skrattade
- Jag vet inte, alltså...sa jag och visste inte vad jag skulle säga
- Kom igen, jag bjuder, vad säger du?.........
Detta är kapitel 2 av Coming Home. Förlåt förlåt förlåt att det inte kom igår(torsdag) men jag hann inte skriva klart det och hade så mycket krångel med blogg.se så fick inte in det jag skrivit i Word. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 3 kommer idag(lördag) och då kommer ni bl.a. Få veta om Lovisa följer med Eric på fika? Träffas dom fler gånger? Vad säger Lovisas pappa när han förstår att Lovisa träffar en kille? Och hur får han veta det? Och kommer Sandra någonsin komma över att Lovisa träffar Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer ikväll (lördag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 1
- Men du måste följa med sa jag och la in mina böcker i skåpet
- Jag vill inget hellre men vi ska åka bort om någon timme så det går inte sa Sandra besviket
- Men det blir inte samma sak utan dig där. Vi gör ju alltid det här tillsammans sa jag och låste skåpet
- Jag är lika besviken som dig. Men du får sjunga och ropa lite extra från mig också sa Sandra
- Jag antar det. Men det är inget roligt att gå själv. Jag kanske ska vänta tills du också kan följa med sa jag och gick ut från skolan
- Nej, du ska gå. Du kommer få en helt sjukt roligt kväll. Så gå nu sa Sandra bestämt
- Haha, okej jag går ensam då. Jag måste hem och göra mig klar. Ringer imorgon och berättar hur konserten var sa jag och låste upp cykeln
- Bäst för dig att du gör det också. Hej då gumman sa Sandra och vi la på
Jag skulle precis hoppa upp på cykeln och åka hem när Gabriel kom fram till mig. Dom flesta i skolan tycker att han är skolans snygging. Jag tycker han är söt och sådär men inte riktigt min typ.
- Hej Lovisa! Ska du hem? sa Gabriel och log
- Ja, jag ska på konsert ikväll så jag måste hem och göra mig i ordning sa jag och log
- Okej, vad är det för konsert? sa Gabriel och la sin hand på cykelstyret
- Eric Saade, du kanske vill följa med? sa jag och vet inte vart jag fick det ifrån
- Skulle inte tro det. Inte riktigt min typ av musik. Men vi ses imorgon istället sa Gabriel och gick därifrån
Jag pustade ut att han inte ville följa med. Jag ville inte det egentligen utan jag hade bara sagt det för att vara snäll. Jag kollade på klockan och jag började få bråttom hem nu. Jag cyklade snabbt hem och ställde in cykeln i cykelstället och skyndade mig upp till lägenheten.
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag när jag tog av mig skorna
- Hej gumman. Vi trodde du skulle komma tidigare. sa mamma
- Jo, men fastnade på vägen. Jag måste skynda mig nu sa jag och gick in till badrummet
- Får jag följa med på konserten? sa Daniella (min lillasyster)
- Jag tror Sandra och Lovisa vill gå ensamma idag sa mamma
- Mmm...precis sa jag och stängde badrumsdörren
Jag sa inte till mamma att Sandra inte kunde följa med för då skulle jag inte heller få gå. Hon vill inte att jag går hem själv på kvällen sen. Även fast jag tar bussen. Jag skyndade mig sen att ta en snabb dusch. Jag sminkade mig lite lätt och satte sen upp håret i en lös fläta och skyndade mig sen in till mitt rum och tog på mig kläderna. Jag valde ett par slitna jeans med nitar på och en rött linne med spets på kanterna. Jag klappade lite på Pingu innan jag skyndade mig ut till hallen och tog på mig skorna och tog väskan.
- Ska ni träffas där? sa mamma och kom ut från vardagsrummet
- Ja, jag tar bussen dit. Vi ses ikväll sa jag och gav mamma en stor kram
- Ha det så roligt nu! Ring om det är någonting sa mamma
- Alltid sa jag och skyndade mig ner till bussen
Jag hann precis på innan den skulle åka iväg och jag tog fram mitt busskort och sen betalade jag och satte mig. Jag la tillbaka kortet i väskan. Jag hade min mobil och kamera i också. Jag kände hur det flög fjärilar i magen för det här kommer bli så roligt. Jag har längtat så länge efter detta och nu händer det äntligen. Undrar om Eric är nervös?
Samtidigt på konsertplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade precis käkat lite och värmt upp både rösten och kroppen. Det hade varit fans här nästan hela dagen och nu kom det ännu fler. Jag kände mig jätte taggad inför ikväll. Jag tog på mig mina scenkläder och gick ut till Tomas och tittade mig lite omkring.
- Jo, hur ska vi göra med Break Of Dawn tjejen? Har du valt någon nu eller ska du välja på scenen? sa Tomas
- Det beror lite på, jag vet en person som skulle bli jätte glad om jag valde henne om hon kommer men vi får se sa jag
- Okej, men då säger vi det. Du väljer på scenen sa Tomas
- Kanon. Nu gör vi den här konserten till en av dom bästa sa jag
- Brukar vi inte göra det? sa Tomas och skrattade
- Jo, men den här gången ska det bli något helt extra sa jag och gick tillbaka till logen
Jag tog lite vatten och kollade på klockan. Det var snart dags för konserten att börja men innan den kan göra det måste alla komma in. Och om den tjejen som jag tänker ta upp på scenen kommer så blir det valet väldigt mycket enklare.
Samtidigt utanför i kön - Lovisas Perspektiv
Jag hade kommit lite senare än dom flesta andra så jag fick stå en bra stund i kön och varje gång det rörde sig framåt så kändes kön mindre men när den stannade kändes den lika lång igen. Men efter mycket om och men så var det äntligen min tur och jag gav dom biljetten och skyndade mig att komma så nära scenen som möjligt. Jag fick en helt okej plats även fast jag ville stå längst fram. Men när Eric väl kom ut på scenen så glömde man helt bort vart man stod. Hela konserten var helt fantastisk!
- Nu är det dags för en speciell låt som heter "Break Of Dawn" och då behöver jag en frivillig tjej från publiken sa Eric
- Jag vill!! välj mig ropade alla och jag hoppade massor så han skulle se mig
- Jag väljer dig i det röda linnet sa Eric och pekade på mig och en vakt kom fram och hjälpte mig upp på scenen och jag var sjukt nervös
- Hej! Lovisa var det va? sa Eric och log mot mig
Jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara. Han kom ihåg mitt namn. Han kom ihåg mitt namn. Eric tog min hand och gick mot pianot som stod på scenen och började spela och sjunga. Jag kunde inte sluta le och Eric log och tittade in i mina ögon flera gånger och det kändes som en dröm. En sån där dröm som gör att om man nyper sig så vaknar man men det här var verkligt.
- Tack Lovisa för att du ville komma upp hit sa Eric och tog en ros från scenen och gav till mig
- Tack. sa jag och log
- Vakterna hjälper dig ner. sa Eric och rörde försiktigt min arm
Jag gick ner till publiken igen och jag svävade på moln. Det var så häftigt. Jag höll i rosen som han gett mig och fortsatte att se på konserten. När den sen var slut var jag tvungen att gå direkt. Det var flera som stannade men jag kunde inte det. Så jag gick mot bussen och när jag kom fram så letade jag efter mitt busskort men det fanns ingenstans.
- Ska du åka med? sa busschauffören
- Ja, men jag hittar inte mitt busskort sa jag och rotade i hela väskan
- Har du inga pengar så kan du inte åka med sa busschauffören
- Men jag har kortet här någonstans, kan du inte vara lite snäll? sa jag och log
- Nej, reglerna ska följas. Du får ta en annan buss isåfall sa busschauffören och stängde dörrarna och körde iväg
- Men Åååh! Gubbe! skrek jag efter bussen och tog upp väskan från marken
Bra, vad ska jag göra nu då? Mamma blir galen om jag kommer hem sent. Det är lika bra att börja gå då. Jag gick på trottoaren och jag hade en bra bit kvar att gå. Medan jag gick där kom det flera bilar och körde förbi men när jag hörde en bil komma och jag hörde musiken från den så vände jag mig om och såg Erics bil komma körande. Han stannade vid mig och vevade ner rutan.
- Vad gör du ute och går såhär sent på kvällen? sa Eric
- Jag hittade inte mitt busskort och han kunde inte tänka sig låta mig åka med iallafall så det är därför jag går sa jag och log
- Om du vill kan jag skjutsa dig sa Eric och log
- Nej, det behövs verkligen inte. Jag klarar mig sa jag och kände hur jag blev lite nervös
- Kom igen, du ska inte gå ute ensam vid den här tiden. Hoppa in sa Eric och log stort
- Är det säkert att det är okej? sa jag och gick runt till passagerar sidan
- Självklart, annars hade jag inte frågar eller hur sa Eric och skrattade
- Det förstås sa jag och la väskan i baksätet
- Du får visa mig vart jag ska åka så jag inte kör dig fel sa Eric och log
- Det ska jag absolut göra sa jag och log blygt
Eric körde sen hem till där jag bor och jag kände mig både glad och lite chockad. Det är inte varje dag man sitter i samma bil som en person man beundrar så mycket. När han stannade utanför min port så öppnade jag dörren.
- Tack för skjutsen! Det var jätte snällt sa jag
- Det var så lite. Vem vet, vi kanske kan göra om det sa Eric och skrattade
- Kanske det sa jag och klev ur bilen
Eric tittade lite på mig innan jag stängde dörren och såg honom åka i väg. Jag gick till lägenheten och öppnade försiktigt dörren och såg att mamma fortfarande var vaken men både Daniella och pappa sov.
- Har du haft roligt? sa mamma och log stort
- Roligare än du anar sa jag och log drömmande
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Allting hade varit så perfekt. Lovisa hade kommit och det var henne jag tog upp på scenen. Hon blev jätte glad och jag trodde inte jag skulle få chansen att köra hem henne efteråt också. Jag kände igen henne eftersom hon varit på flera konserter och signeringar så jag ville göra något speciellt för henne helt enkelt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och när jag skulle ta mina saker så fick jag se en väska som inte var min. Jag tog upp den och då kände jag igen den. Det var Lovisas väska. Hon hade glömt den, men det gör ingenting för nu vet jag att vi träffas igen........
Detta är kapitel 1 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent men den här dagen har gått i ett. Hade massor med läxor att göra och ja, det blev väldigt sent innan jag hann börja skriva på kapitlet tyvärr men nu är det iallafall här och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 2 kommer idag( torsdag ). Och då kommer ni bl.a. Få veta hur Eric försöker få tag i Lovisa? Träffas dom igen så Lovisa får sin väska? Vad säger Sandra när hon får höra om allt som hände på konserten? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 av Coming Home som kommer idag (torsdag). Och jag hoppas du Nadja, tyckte om första kapitlet.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Winning Ground - Kapitel 41 - Sista kapitlet
- På just den här platsen träffades vi. Och ni som känner mig vet att jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet. Men jag tror min själ visste något som min kropp och minne inte visste ännu. Den visste att det skulle vara du och jag. Orädd och föralltid. Det är därför jag aldrig behövt lära känna dig. Det var som att jag mindes dig från någonstans. För i varje livstid som du och jag levt så har vi bestämt att komma och hitta varandra. Och bli kära hela tiden. Igen och igen, för all framtid. Och jag känner mig bara så lycklig att jag hittade dig så tidigt i mitt liv. För allt jag vill, allt jag någonsin velat göra är att älska dig livet ut. Så Nina Matsson, min underbara vän, min enda sanna kärlek,Vill du gifta dig med mig?.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Vi stod och väntade på att Nina skulle komma och jag var väldigt nervös. När jag såg henne komma gående så gömde jag mig bakom lite folk och väntade när Nina kom.
- Vad är det här? Vad gör ni alla här? sa Nina och jag såg hur förvirrad hon var
- Dom är här för en väldigt speciell anledning sa jag och kom fram med ett leende
- Va? Är det kameror här någonstans? sa Nina och skrattade nervöst
- Nej, inte direkt, men det finns någonting jag skulle vilja säga till dig sa jag och gick fram mot mig
- Okej sa Nina och svalde hårt
- På just den här platsen träffades vi. Och ni som känner mig vet att jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet. Men jag tror min själ visste något som min kropp och minne inte visste ännu. Den visste att det skulle vara du och jag. Orädd och föralltid. Det är därför jag aldrig behövt lära känna dig. Det var som att jag mindes dig från någonstans. För i varje livstid som du och jag levt så har vi bestämt att komma och hitta varandra. Och bli kära hela tiden. Igen och igen, för all framtid. Och jag känner mig bara så lycklig att jag hittade dig så tidigt i mitt liv. För allt jag vill, allt jag någonsin velat göra är att älska dig livet ut. Så Nina Matsson, min underbara vän, min enda sanna kärlek,Vill du gifta dig med mig?
- Ja, Eric jag vill gärna gifta mig med dig sa Nina och log stort
- Åh jag älskar dig! sa jag och satte på henne ringen och hon satte på mig min och sen lyfte jag upp henne i famnen och kramade om henne.
Alla applåderade och det kändes som en dröm. Jag släppte ner Nina och gav henne en passionerad kyss.
- Var det därför du var så hemlighetsfull? sa Nina och skrattade
- Ja, och du visste ingenting vilket var poängen sa jag och log
- Anade gjorde jag nog sa Nina och skrattade
- Haha! Du visste ingenting! Men vad säger ni om att åka till Ninas tankeställare för lite grillning och firande? sa jag
- Absolut! Vi är på sa Alex, Edin, Leila och Pontus
- Jag kommer snart sa Nina och gick fram till sin pappa medan vi gick ut mot parkeringen. Jag hoppas det blir ett bra samtal.
Ninas Perspektiv
- Jag pratade med Eric innan och jag var lite orolig för dig sa pappa
- Varför då? sa jag förvånat
- Du har varit med om så mycket tidigare och jag ville inte se dig gå igenom något dåligt igen sa pappa och la sin hand mot min kind
- Det ska jag inte heller. Eric är det bästa som hänt mig och allting har ju faktiskt ordnat upp sig nu. Jag har ju been Winning Ground igen sa jag och skrattade
- Haha, ja det har du verkligen gjort. Men kom ihåg en sak Nina, att oavsett vad som händer som kommer jag alltid finns där för dig och stötta dig. För som du sa, efter allt hemskt du varit med om så vann du mot det, och det är det viktiga. Seså gå nu innan jag börjar gråta sa pappa och log
- Okej, jag älskar dig pappa sa jag och gav honom en kram innan jag sprang ner till parkeringen och hoppade in i bilen
Eric gav mig en kyss och Edin bussvisslade i baksätet och vi skrattade. Eric startade sen bilen och vi åkte i väg. Vi stannade för att handla lite grejer men sen åkte vi till det stället jag brukade vara och tänka på. Där Jens hade knuffat i Eric och där jag tänkte på min framtid. Det fanns så många minnen där helt enkelt. Men nu ska jag skapa nya minnen med Eric.
Lite senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi hade haft det sjukt roligt här idag och jag kunde inte vara lyckligare som fick vara här med Nina och dessutom vara nyförlovade. Nina stod nere vid vattnet och jag gick dit och la mina armar runt hennes midja och la mitt huvud över hennes axel.
- Vad tänker du på? sa jag och log
- Det känns overkligt på något sätt. Som att det bara är en dröm och att snart ska man vakna upp sa Nina
- Förstår vad du menar men det är ingen dröm. Det är du och jag för alltid sa jag
- Ja, fast jag har fortfarande inte gett igen för den där läsken sa Nina och vände sig om mot mig
- Just det, eller vänta lite, vad menar du? sa jag och backade bakåt
- Nej, jag menar bara att det kanske är dags för din överraskning från mig nu sa Nina och log snett
- Okej, vad är det? sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Det här sa Nina och drog ner mig i vattnet och jag skrattade
- Hahahahahahah, du är inte klok ju! sa jag och skrattade
- Hahaha, vad sjutton håller ni på med? sa Alex och dom andra skrattade åt oss
- Kallas kvällsdopp sa Nina och skrattade
- Kom så får ni ett par filtar sa Alex och dom gick upp för att hämta filtar åt oss
Jag la filtarna runt mig och Nina och tittade djupt in i hennes ögon. Vi gav varandra en passionerad kyss och det droppade från våra kläder hela tiden.
- Så det där var din hämd för läsken? sa jag och skrattade
- Ja, det är det. Fast jag är väldigt glad att du spillde läsken över mig för annars hade vi inte stått här nu sa Nina
- Det är jag också. Fast ibland har det känts som att jag ställt till med mycket för dig sa jag och såg ner i marken
- Du har inte gjort något fel. Allting som hände var inte ditt fel. Jag hade otur, men jag tog mig upp ur det och du fanns alltid där och gjorde att jag orkade. Från att ha varit på botten så kom jag tillbaka och vann mark igen, I was Winning Ground sa Nina och skrattade
- Haha, ja, det har du gjort. Och tillsammans ska vi fortsätta att Win Ground. Du och jag Nina, nu och för evigt sa jag och gav henne en kyss
Vi höll om varandra under filtarna och fast kläderna var blöta och det droppade från håret så gjorde det ingenting för jag var med Nina. Och hon hade helt rätt i att hon vann mot allt dåligt som hände henne. Jag kunde inte vara stoltare över henne. Hon ställde sig sen framför mig igen och jag la mina armar runt henne och drog filten närmare oss. Det var såhär mitt liv skulle se ut från och med nu, jag och Nina. We are Winning Ground tillsammans.
The end!
Detta var det sista kapitlet av Winning Ground. Jag hoppas att ni tyckt om denna novell lika mycket som dom tidigare. Och även fast Winning Ground är slut så behöver ni inte vara ledsna för redan idag(onsdag) börjar nya novellen "Coming Home". Det är en vinnarnovell av Nadja och jag hoppas ni ska tycka om den. Kapitel 1 av Coming Home kommer alltså redan idag(onsdag) och jag HOPPAS ni tyckt om Winning Ground också :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Info om nya vinnar novellen Coming Home!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!
Om några dagar så är Winning Ground slut och det är dags för nästa novell. Och den är en vinnarnovell. Den har vunnits av Nadja som vann den förra tävlingen här på bloggen och hon har valt handling och andra saker till sin novell. Hon valde namnet "Coming Home" på novellen och senare så var det en Give away på min instagram och en av dom som vann då valde med Coming Home som titel så därför har jag gjort så attt Nadjas novell får namnet "Coming Home 1" i kategorin så jag hoppas det funkar.
Det här är lite info om personen i novellen.
Namn: Lovisa Henriksson
Ålder: 17 år
Föräldrar: Dom är gifta och hennes mamma heter Kicki och pappan heter Martin
Bor: Stockholm
Familj: Mamma, pappa, lillasystern Daniella på 11 år och tamråttan Pingu som är Lovisas egen.
Lite av handlingen:
Lovisa är ett äkta Saadefan. Hon har hela sitt rum fullt med posters och autografer. Lovisas bästa vän Sandra är ett lika stort fan av Eric. Lovisa vill inget hellre än att åka på en av Erics konserter och när hon får det så kommer det förändra en hela del i hennes liv.
Det är allt jag kan avslöja just nu men jag hoppas ni ska tycka om den och att Nadja ska bli nöjd med den. Första kapitlet av Coming Home kommer redan imorgon(onsdag) för tanken var att göra 45 kapitel av Winning Ground men tyvärr finns det inte tillräckligt mycket att skriva där mer så därför kommer första kapitlet av Coming Home redan imorgon (onsdag).
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 40
- Okej, men vad har det med oss att göra? sa Edin
- Jag vill att ni är där, som stöd kan man säga sa jag och log
- Stöd för vadå? Eric, vad är det egentligen du ska göra? sa Alex och såg allvarligt på mig
- Jag tänker fria till Nina om två dagar.......
Erics Perspektiv
- Jag tänker fria till Nina om två dagar sa jag och bet mig försiktigt i läppen
- Har du blivit helt galen? sa Edin och såg chockat på mig
- Nej, jag älskar Nina och jag vill faktiskt vara tillsammans med henne sa jag bestämt
- Vet hennes föräldrar om det här? Jag menar hon är ju bara 18 år sa Alex bekymrat
- Nej, men jag ska prata med hennes pappa, men jag vill veta om ni kan tänka er att vara där bara sa jag
- Självklart kommer vi vara där. Grattis bro! sa Alex och gav mig en kram
- Tack, fast hon har ju inte sagt ja ännu sa jag och skrattade
- Det kommer hon garanterat göra. Så mycket som ni älskar varandra! Det vore vansinne annars ju sa Edin och skrattade
- Hoppas du har rätt, men då ställer ni upp? sa jag
- Hörrni! Rasten är över! Dags att köra igen! sa Alejandro (koreografen)
- Vi kommer, och vi kommer ställa upp för dig med sa Alex och vi gick till dom andra
Jag log mot Alex och Edin för att dom skulle ställa upp. Jag är sjukt nervös inför det här men mest nervös är jag inför att prata med Ninas pappa om det här. Han kan bli sjukt arg eller så blir han glad. Och i värsta fall låter han mig aldrig mer träffa Nina. Åh, ska jag verkligen berätta för honom först?
Lite senare hemma hos Nina - Erics Perspektiv
Nina hade inte kommit hem ännu men jag skulle möta henne senare fast anledningen till att jag kommit hit före henne är att jag ska prata med hennes pappa om att jag ska fria till henne. Jag blev lite rädd när han såg bestämt på mig.
- Så, Eric vad var det du ville? sa Fredrik (Ninas pappa)
- Ja, alltså i övermorgon ska jag ta med mig Nina till Friends Arena för det var där vi träffades och jag vet inte hur jag ska säga det här sa jag och samlade mod till mig
- Det låter ju jätte roligt! Ska ni se någon match eller konsert? sa Fredrik
- Inte direkt, jag tänker fria till henne där sa jag och log
- Du tänker göra vadå? sa Fredrik och såg både argt och chockat på mig
- Jag tänker fria till Nina för jag vill vara med henne resten av livet sa jag
- Ärligt talat Eric, Nina har gått igenom mycket den senaste tiden och jag tycker inte det är en så bra idé sa Fredrik
- Va? Jag tycker det är en bra ide. Varför säger du så där? sa jag
- Jag är Ninas pappa, jag är rädd om min dotter och därför tycker jag du borde avstå att fria till henne just nu sa Fredrik
- Det kommer jag inte göra. Jag har köpt ringarna och jag kommer fria oavsett vad du tycker sa jag och reste mig upp från soffan
- Okej, men då säger jag lycka till. sa Fredrik och följde mig till dörren
Jag sa ingenting mer tillbaka utan tog bara på mig skorna lite snabbt och sen gick tog jag min väska med danskläderna och gick ut från lägenheten. Jag skyndade mig ner för trapporna och hoppade in i bilen för att åka och träffa Nina. Jag var lite små sur för att han sagt sådär, vadå skulle det vara dåligt om det blev jag och Nina? Jag förstår inte hur han tänker. Men en sak är säker, oavsett vad han tycker så kommer jag göra det. Tror jag iallafall.
Lite senare vid träningen - Ninas Perspektiv
Det hade gått helt fantastiskt att träna med det här laget. Alla tjejerna var super trevliga och jag kände mig som en i laget direkt. Träningen hade slutat för ungefär 12 minuter sen och jag packade ner mina saker i min väska och tog på mig skorna och gick med dom andra tjejerna ut.
- Vi ses imorgon Nina! Bra jobbat idag! sa Olivia
- Detsamma sa jag och log mot henne. Jag vände mig om mot parkeringen och log stort
- Hej min fotbollsstjärna! Kan man få en autograf? sa Eric log
- Självklart, har du något jag kan skriva på eller ska jag skriva på dig kanske? sa jag och skrattade
- Om du följer med mig hem och stannar där i natt så slipper du skriva autograf sa Eric och tog sin arm runt min midja
- Okej, det kan jag gärna gå med på sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss innan jag hoppade in i bilen med Eric
Vi körde sen hem till Erics lägenhet och hade en jätte mysig kväll tillsammans. Men någonting fick mig att känna en konstig känsla. Eric var så glad men samtidigt hemlighetsfull. Jag förstod ingenting. Men frågar jag kommer han bara säga att jag inbillar mig.
- Gumman, jag tänkte fråga dig en sak sa Eric och drog mig tätt intill sig
- Ja, vadå? sa jag och log
- Jag tänkte om du ville följa med till Friends arena i övermorgon? Det var ju där vi träffades för första gången och jag tänkte vi kunde återuppliva gamla minnen sa Eric
- Gärna, det vill jag absolut. Men när är det? sa jag
- Vad sägs om någon gång på eftermiddagen, runt 17.00? sa Eric
- Det funkar, har träningen före men kan komma direkt dit om du vill sa jag och log
- Mer än gärna. Men nu känner sig popstjärnan lite trött och jag tror fotbollsstjärnan känner sig trött med sa Eric och log flörtigt
- Haha, du är en bra tankeläsare du sa jag och skrattade
Eric nickade till svar innan han började kyssa min hals. Jag la mina händer i hans hår och sen tog han min hand och vi gick in till sovrummet. Han ställde sig framför mig och jag tog försiktigt av honom tröjan och la sen mina händer mot hans bröst. Han tog av mig mitt linne och kastade det till golvet. Han kysste mig passionerat och det kändes nästan som jag fick feber. Det blev varmt inombords. Eric la mig sedan ner på sängen och jag drog ner honom över mig och han la sina händer mot min mage och det hettade till mellan oss och vi hjälptes åt att ta av varandra våra andra kläder och hade sen sex. Det var helt underbart.
40 minuter senare - Erics Persektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag lekte med Ninas hår och hon hade sin hand mot mitt bröst. Jag var säker nu, jag ska fria, oavsett vad Ninas pappa sagt. Men jag börjar bli väldigt nervös nu, jag vet exakt vad jag ska säga men ju mer jag tittade på henne desto mer nervös blev jag.
- Vad tänker du på? sa Nina och tittade upp mot mig
- Hur otroligt vacker du är och vilken tur jag har som får vara tillsammans med dig sa jag och log
- Smickrare där. Det är jag som ska vara lycklig som får vara med dig sa Nina och log
- Nu och föralltid sa jag och pussade Ninas panna
- Nu och föralltid sa Nina och log
Jag sträckte mig sedan efter lampknappen och släckte lampan. Nina la sig på sidan och jag la mig nära henne och la min arm runt hennes midja och gav henne en kyss på halsen och sen somnade vi båda två.
2 dagar senare - Nina och Eric ska gå till träning och jobb - Erics Perspektiv
Idag gäller det, det är idag som jag ska fria till Nina. Jag är sjukt nervös. Jag ska ha lite jobb innan men sen bär det av till Friends arena där dom andra väntar och jag ska också vara där innan Nina kommer. Jag hoppas jag klarar av det här.
- Jag måste gå nu sa Nina och jag höll om henne
- Mmm...jag måste också gå men vill hellre stå kvar här sa jag
- Jag också, men vi ses i eftermiddag sa Nina och log stort
- Lovar du att du kommer? sa jag och svalde hårt
- Älskling, jag lovar att jag kommer vara där. Du behöver absolut inte oroa dig sa Nina och gav mig en kyss
- Okej, vi ses där, jag älskar dig sa jag och log
- Och jag älskar dig nu och föralltid sa Nina och gav mig en slängkyss innan hon gick ut genom dörren
Jag stod kvar i köket och såg ut genom fönstret och såg Nina gå iväg. Det är nu eller aldrig, jag tog ett djupt andetag och kände i byxfickan så jag hade ringarna med mig och sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna. Jag tog min jacka och sen gick jag ut. När jag sen satte mig i bilen så kunde jag inte sluta le. Det är ganska dumt att jag är såhär nervös för allting kommer ju gå bra. Jag menar vad kan gå fel egentligen?
Senare på Friends Arena - Ninas Perspektiv
Jag hade precis kommit fram till Friends arena och jag löste in biljetten jag fått av Eric i entrén och sen gick jag upp för trapporna. Men när jag kom upp så stod bara mina vänner och Erics vänner där. Min pappa stod där också och jag förstod absolut ingenting.
- Vad är det här? Vad gör ni alla här? sa jag förvirrat
- Dom är här för en väldigt speciell anledning sa Eric och kom fram
- Va? Är det kameror här någonstans? sa jag och skrattade nervöst
- Nej, inte direkt, men det finns någonting jag skulle vilja säga till dig sa Eric och gick fram mot mig
- Okej sa jag och svalde hårt och kände hur hårt mitt hjärta slog
- På just den här platsen träffades vi. Och ni som känner mig vet att jag inte tror på kärlek vid första ögonkastet. Men jag tror min själ visste något som min kropp och minne inte visste ännu. Den visste att det skulle vara du och jag. Orädd och föralltid. Det är därför jag aldrig behövt lära känna dig. Det var som att jag mindes dig från någonstans. För i varje livstid som du och jag levt så har vi bestämt att komma och hitta varandra. Och bli kära hela tiden. Igen och igen, för all framtid. Och jag känner mig bara så lycklig att jag hittade dig så tidigt i mitt liv. För allt jag vill, allt jag någonsin velat göra är att älska dig livet ut. Så Nina Matsson, min underbara vän, min enda sanna kärlek,Vill du gifta dig med mig?.......
Detta är kapitel 40 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men ändrade flera gånger innan jag blev nöjd det var därför men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. I kapitel 41 som kommer idag(tisdag) kommer ni bl.a. Få veta vad Nina svarar? Vad händer om hon svarar Nej? Är det över mellan dom föralltid då? Varför pratar Ninas pappa allvar med Nina? Vad händer med på Friends arena? Det och mycket mycket mycket mer plus massor av kärlek kommer ni få veta i kapitel 41 som kommer idag(tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Winning Ground - Kapitel 39
- Så du har bestämt dig för att åka med mig? sa jag och log
- Ja, fast på semester. För det är någonting jag måste berätta för dig sa Nina och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och blev både glad och nervös på samma gång
- Jo, jag fick ett telefonsamtal förut och jag kan säga att jag inte......
Lite tidigare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
- Ja, det är Nina sa jag trött
- Förlåt om jag ringer tidigt men är det Nina Matsson jag pratar med? sa en kvinnoröst
- Ja, det är jag. Och det gör inget att du ringde tidigt. Jag är vaken sa jag och log för mig själv
- Vad bra! För det är såhär att jag har ett väldigt speciellt erbjudande till dig sa kvinnan
- Vad är det för erbjudande? sa jag nyfiket
- Vi har hört massor om dig och sett dig spela fantastisk fotboll sa kvinnan
- Okej, jag förstår fortfarande inte varför du vill erbjuda mig något sa jag och blev bara mer förvirrad
- Vi vill att du börjar spela i ett av Stockholms bästa damlag. Du kan gå väldigt långt sa kvinnan
- Va? Jag? Ska jag spela i ett av Stockholms bästa damlag?! sa jag och var nog både trött och chockad för att ta in det
- Ja, det stämmer. Så vad säger du? Vi vill gärna skriva kontrakt med dig så fort som möjligt om du tackar ja sa kvinnan
- Alltså jag ska åka bort idag och kommer inte hem förens om 3 dagar sa jag
- Okej, men det går att lösa. Vad säger du, tackar du ja? sa kvinnan...
Senare på flygplatsen - Erics Perspektiv
- Så du har bestämt dig för att åka med mig? sa jag och log mot Nina
- Ja, fast på semester för det är någonting jag måste berätta innan vi går ombord planet sa Nina och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och kände mig både glad och lite orolig
- Innan jag kom hit så fick jag ett telefonsamtal och det förändrade lite saker sa Nina
- Nu gör du mig nervös. Var det dålig nyheter? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Nej, men jag har bestämt mig för att inte sluta med fotbollen. Jag har blivit värvad till ett av Stockholms bästa damlag och jag ska skriva kontrakt när jag kommer hem från semestern sa Nina och bet sig i läppen och log stort mot mig
- VA?! Det är ju helt oroligt! sa jag och lyfte upp Nina i famnen och snurrade runt och hon skrattade hela tiden
- Haha, Eric folk tittar på oss sa Nina och skrattade
- Det spelar ingen roll. Men det är ju helt fantastiskt! Jag är så stolt över dig! Men kommer du klara av det? sa jag
- Ja, det är en kvinnlig tränare och jag kommer fixa det. Och allting är tack vare dig. Om du inte hade varit så envis hade jag aldrig fått chansen sa Nina och log
- Det är jag som ska vara stolt över dig. Men vi måste gå ombord planet nu min lilla Ibra sa jag och la min arm runt Ninas axlar och vi gick för att checka in Ninas bagage och sen fick vi vänta lite tills vi fick gå ombord men när vi väl fick det så kände jag mig bara så stolt och glad.
Vi satt i planet och väntade på att få lyfta. Jag smekte försiktigt Ninas kind och hon la sitt huvud mot min axel. Jag var så otroligt stolt över henne att det inte går att beskriva. Nu vet Nina också vart vi ska, till London. Men jag hade sms:at Tomas och bett honom boka av mötet och det hade gått bra. Så nu är det vara jag och Nina ensamma i London i tre dagar. 3 helt fantastiska dagar.
Senare på kvällen i London - Ninas Perspektiv
Allting hade gått jätte bra när vi landade i London. Vi hade åkt direkt till hotellet och sen bara myst lite på hotellrummet och sen varit ute och sett oas om lite men nu var vi ute och åt tillsammans. Det kändes som världens bästa dag. Mitt liv var påväg tillbaka nu och det med stormsteg.
- Tänk om det alltid kunde vara såhär bra sa jag och log mot Eric
- Det kommer det alltid vara. Tänk att en spilld cola kunde göra så att vi satt här sa Eric och log
- Haha, ja, och jag måste ge dig min hämnd snart också sa jag och skrattade
- Hahaha, och det längtar jag såklart efter sa Eric och skrattade
Vi kysste varandra över bordet och när vi ätit klart så betalde vi notan och gick i genom Londons gator tillbaka till hotellet och det var så otroligt mycket vackert att se speciellt när allt var upplyst. Eric höll hårt i min hand och jag smekte försiktigt hans hand med min tumme och han log mot mig. Sen gick vi tillbaka till hotellet och tog av oss kläderna och gjorde oss i ordning. Vi la oss sedan ner i sängen och jag la mig nära Eric och han la sin arm runt min midja och jag mot hans bröst och vi somnade båda två direkt.
Nästa dag i London - Erics Perspektiv
Nina låg och sov bredvid mig och jag smekte försiktigt hennes kind och hon tittade lite trött på mig. Jag log ett snett leende och hon gav mig en lätt kyss.
- Så vad ska vi göra idag? sa Nina och log
- Jag tycker det vi gör just nu passar perfekt sa jag och skrattade
- Vadå sover? Haha, kom nu sa Nina och försökte resa sig upp från sängen men då la jag mig över henne
- Haha, vad gör du? sa Nina och skrattade
- Gör så att du stannar kvar här hos mig sa jag och skrattade
- Du är galen, men extremt söt sa Nina och log
- Jag tar det som en komplimang när det är från dig sa jag och gav henne en kyss
- Aww, jag älskar dig sa Nina
- Och jag älskar bara dig sa jag och gav Nina en till kyss
Vi låg kvar en bra stund och varje gång jag såg in i Ninas ögon så blev jag mer och mer övertygad om att det skulle vara jag och Nina för alltid. Jag har en idé för vad jag ska göra för Nina. Vi hade varit tillsammans ganska länge nu och jag hade tänkte göra en speciell sak på friends arena när vi kom hem till Sverige igen eftersom det var där vi träffades första gången och men jag måste snacka lite med några innan jag kan genomföra det. Men tänk om det inte blir som jag hoppas, och framför allt, tänk om inte Nina tycker om det.
Någon dag senare - Nina och Eric är tillbaka i Sverige - Erics Perspektiv
Vi var nu tillbaka i Sverige och Nina var på sin första träning med laget men jag var på dansen. Jag hade redan pratat med flera personer om det jag ska göra på Friends arena om några dagar och alla var med på det men jag skulle prata med Alex och Edin först. Vi hade tagit en liten rast och jag tog en klunk av vatten innan jag skulle prata med dom.
- Vad ville du snacka om? sa Alex
- Jag, eller ja, det är såhär att jag ska ha en liten överraskning till Nina om några dagar sa jag
- Okej, men vad har det med oss att göra? sa Edin
- Jag vill att ni är där, som stöd kan man säga sa jag och log
- Stöd för vadå? Eric, vad är det egentligen du ska göra? sa Alex och såg allvarligt på mig
- Jag tänker fria till Nina om två dagar.......
Detta är kapitel 39 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag hann inte och när jag skrev på kvällen så somnade jag flera gånger men jag hoppas det är okej. Kapitel 40 kommer imorgon (måndag) jag ska börja skriva på det redan nu innan jag ska sova men då kommer ni bla. få veta hur frieriet går( och jag vet att många inte vill ha fler frierier men detta är lite annorlunda) hur går det för Nina i nya laget? Hur blir det på Friends arena? Vad händer när Eric berättar för Ninas pappa om sina planer? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon(måndag) och självklart massor massor av kärlek.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Winning Ground - Kapitel 38
- Okej, för det är såhär att jag har en överraskning till dig sa jag och log
- Ookej, ska jag bli orolig? sa Nina och svalde hårt
- Absolut inte, men det är bara så att vi ska resa iväg om tre dagar sa jag och bet mig lite i läppen
- Vänta lite, vi ska göra vadå? sa Nina och satte sig upp i sängen
- Om tre dagar ska vi åka utomlands tillsammans, överraskning.......
Ninas Perspektiv
- Om tre dagar ska vi åka utomlands tillsammans, överraskning sa Eric och log
- Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Men vart ska vi då? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Det kan jag inte säga ännu, men du ska få träffa en person som kan motivera dig att börja med fotbollen igen sa Eric
- Alltså, det är jätte gulligt av dig att du gör allt det här för mig men jag kan inte sa jag
- Vad menar du med att du inte kan? Det är klart du kan sa Eric och såg med ledsen blick på mig
- Du är världens finaste och gulligaste pojkvän men jag önskar du hade sagt något innan men jag kan inte helt enkelt sa jag och såg ner i sängen
- Tänk på det iallafall, för min skull? sa Eric och smekte min kind
- Okej, för din skull isåfall sa jag och gav honom en kyss
- Bra, men det kanske är bäst att sova eftersom du har jobb och jag har jobb imorgon sa Eric och log
- Mm..det låter som en bra ide sa jag och vi la oss ner igen
Han gav mig en passionerad kyss och sen vände han sig om och släckte lampan. Jag kurade ihop mig mot hans bröst och han la sin ena arm runt min midja och jag log för mig själv och gav honom en lätt kyss på bröstet innan vi båda somnade.
Nästa dag - Ninas första arbetsdag och Eric gör tv-intervjuer - Ninas Persoektiv
Det hade gått väldigt bra på jobbet. Jag trivdes men ibland fick man den där jobbiga rädslan att han skulle komma in till butiken men det hände inte. Jag hade fått stå i kassan, fixat varor och hjälpt lite kunder. Men jag tänkte också mycket på resan som Eric pratat om. Jag vet ärligt talat inte om jag vill. Men det kanske vore bra ändå. Eller jag vet faktiskt inte. Jag skakade bara på huvudet och fortsatte att jobba. Fast....det här är ju inte min dröm.
Samtidigt i tv-studion - Erics perspektiv
Vi hade varit och spelat in massor med olika tv-program och nu började jag faktiskt känna mig lite trött. Det var mycket att visa upp sig nu när skivan kommit ut. Men Nina hade börjat sitt nya jobb idag också, så jag tänkte mycket på henne och var lite besviken för hon inte vill resa.
- Eric, vi måste vidare sa Tomas och log
- Jag kommer. Men jag måste stanna vid ett ställe först sa jag
- Låt mig gissa, Nina? sa Tomas och skrattade
- Ja, jag vill prata med henne om en sak sa jag
- Okej om det går fort sa Tomas
- Självklart, du känner väl mig sa jag och skrattade
- Haha, ja jag gör ju det. Kom nu sa Tomas och vi gick ut till parkeringen
Vi hoppade in i bilen och körde mot Stadium butiken där Nina jobbar och jag hoppade snabbt ur bilen och skyndade mig in men jag kunde inte se Nina någonstans. Jag gick ner mot fotbollsgrejerna och såg mig omkring och speciellt efter Nina.
- Kan jag hjälpa dig med något? sa en bekant röst bakom mig
- Ja, faktiskt det här sa jag och vände mig om och gav Nina en kyss
- Eric! Men vad gör du här? Jag trodde du hade möten och spelningar hela dagen sa Nina förvånat
- Det har jag också men jag ville veta om du bestämt dig, följer du med mig imorgon? sa Eric och log
- Jag vet inte ännu. Jag kan inte svara på det direkt. sa Nina och såg ner i golvet
- Okej, men jag är på Arlanda imorgon kl 09.00 och jag hoppas du kommer oavsett vad ditt beslut är sa jag
- Okej, jag lovar att komma då. Jag älskar dig sa Nina och log
- Och jag älskar dig mer. Måste dra innan Tomas kommer och drar ut mig sa jag och skrattade
- Haha, ja det är nog bäst om du går då. Ses imorgon! sa Nina och vi gav varandra en sista kyss
- Ses imorgon! sa jag och skyndade mig sen in till bilen igen
Jag såg lite på Tomas och han startade bilen och åkte vidare. Det var inte meningen att verka så hård mot Nina men jag hoppas hon fattar ett bra beslut imorgon. Jag ville ju såklart att hon skulle sova hos mig men hennes pappa var stenhård. Så, jag hoppas hon följer med imorgon. För jag vill se henne spela som proffs och det kan den här personen hjälpa henne med. Men då måste hon följa med men varför säger då magkänslan att hon inte kommer göra det?
Nästa dag - Nina vaknar av att mobilen ringer - Ninas perspektiv
Jag låg och sov när först klockan ringde 06.00 på morgonen och sen somnade jag om och vid 07.00 så ringer någon och jag försöker hitta mobilen och ramlar ur sängen och svarar sen i telefonen.
- Ja, det är Nina sa jag trött
- Förlåt om jag ringer tidigt men är det Nina Matsson jag pratar med? sa en kvinnoröst
- Ja, det är jag. Och det gör inget att du ringde tidigt. Jag är vaken sa jag och log för mig själv
- Vad bra! För det är såhär att jag har ett väldigt speciellt erbjudande till dig sa kvinnan och jag lyssnade noga.....
Lite senare på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade på Nina. Hon var 08.45 nu och jag börjar bli lite orolig att hon inte ska hinna. Men när jag sen såg henne komma springandes med en väska så log jag stort för mig själv. Jag kramade om henne och hon tittade sen på mig.
- Så du har bestämt dig för att åka med mig? sa jag och log
- Ja, fast på semester. För det är någonting jag måste berätta för dig sa Nina och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och blev både glad och nervös på samma gång
- Jo, jag fick ett telefonsamtal förut och jag kan säga att jag inte......
Detta är kapitel 38 av Winning Ground. Jag är verkligen sjukt ledsen att det inte kom upp igår(torsdag) men det var mycket läxor och sånt där som gjorde att jag blev sen med det men nu finns det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 39 kommer idag(lördag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad är det Nina inte ska? Vem var det som ringde? Vart åker Eric och Nina på semester? Och vad är det som händer på Friends Arena där Eric och Nina träffades första gången? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer idag( lördag)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Winning Ground - Kapitel 37
- Jag följer med dig sa Eric och vi gick mot bordet där det fanns läsk, vatten och massa andra saker på och när vi tog varsitt vatten och skulle gå tillbaka mot dansgolvet så stannade jag och Eric gick in i personen jag såg
- Se dig för lite va! sa Eric lite surt
- Men ser man på, är det inte Nina och vad var det nu igen, Eric?.........
Erics Perspektiv
- Se vart du går! sa jag irriterat
- Men ser man på, Är det inte Nina och vad var det nu igen...Eric? sa Anders hånfullt
- Du är inte bjuden! Gå härifrån sa Nina och jag kände hur hårt hon tryckte min hand
- Jag ville träffa dig gumman och jag hörde om den här festen sa Anders och log
- Jag hämtar min tränare sa Nina
- Stick härifrån innan dom kastar ut dog sa jag och såg Nina gå till sin tränare
- Men när ska du inse att hon inte vill vara med dig utan mig? sa Anders
- Du är ju sjuk i huvudet! Gå nu och låt oss vara!! sa jag igen
- Ursäkta men är du verkligen inbjuden? sa tränaren när Nina kom tillbaka
- Jag har rätt att vara här sa Anders
- Inte utan inbjudan. Kom med här! sa tränaren och tog Anders arm
- Jag glömmer dig inte så lätt Nina! ropade Anders till oss och Nina ställde sig nära mig och jag la mina armar runt henne
Jag kände hur hon skakade och jag vet inte om det är för att hon är rädd eller arg. Jag var mest förbannad att han inte ger sig någongång. Men jag hoppas han ska förstå det snart.
- Är du okej älskling? sa jag
- Ja, jag blev vara så arg när jag såg att han hade mage att komma hit sa Nina
- Han kommer aldrig mer åt dig. Och gör han det så finns jag här sa jag
- Okej, jag ska komma ihåg det, men helst vill jag dansa igen. Kom sa Nina och tog min hand och vi gick ut på dansgolvet igen
Vi dansade och hade det helt sjukt roligt. Även fast Anders varit här och varit otrevlig så var det som bortblåst nu. Vi hade det jätte roligt helt enkelt även fast Katarina varit lite odräglig i vissa lägen också så hade vi jätte roligt. Men när klockan började närma sig 00.00 på natten så åkte vi hem. Jag följde med Nina upp till hennes pappas lägenhet.
- Är det säkert att jag inte kan stanna? sa jag och log mot Nina när hon gick in till lägenheten
- Du vet vad pappa säger isåfall. Jag önskar du kunde det. Men ska på anställningsintervju imorgon också sa Nina och skrattade
- Just det, men kan inte du komma hem till mig på kvällen? Så kan vi bara ha det sådär super duper mysigt sa jag och log
- Haha, okej då jag kommer hem till dig imorgon och jag lovar att prata med pappa innan sa Nina och skrattade och blinkade med ögonen
- Bra, ses imorgon. Jag älskar dig sa jag och gav Nina en kyss
- Och jag älskar dig sa Nina innan hon stängde dörren och jag gick ner för trapporna
Jag hoppade sen in i bilen och körde hem. Jag måste snacka med Tomas imorgon för jag måste få Nina att träffa den här personen som kan hjälpa henne in på rätt spår igen. Hon ska inte sluta med fotbollen, inte om jag kan sätta stopp för det. Och jag hoppas att tillsammans med Tomas kunna ordna det här. På ett eller annat sett.
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag hade haft så himla roligt på festen. Även om Anders dykt upp och varit sådär på trängande och jobbig så hade jag ändå haft det helt sjukt roligt. Jag smög försiktigt in till badrummet och borstade tänderna för att inte väcka min pappa som sov. Jag smög sen in till mitt rum och bytte om till pyjamas.
Jag la mig sen ner i sängen och jag ställde mobilen så jag kom upp i tid eftersom jag ska på anställningsintervju imorgon. Jag har ju valt att sluta med fotbollen så nu måste jag hitta ett jobb och det jag ska söka är på Stadium. Fast djupt inom mig vill jag spela fotboll igen. Jag torkade snabbt bort tårarna som rann ner för mina kinder innan jag somnade.
Nästa dag - Eric äter lunch med Tomas - Erics Perspektiv
- Så, jag vet inte hur jag ska säga men hur har det gått? sa jag
- Jag har gjort allt jag kan men det finns inte en chans. sa Tomas
- Men det måste finnas en chans. Det är den enda person jag kan tänka på kan jag hjälpa Nina sa jag och tog en tugga av salladen
- Ja, jag har gjort allt men det kan finnas en chans men det betyder att ni behöver resa sa Tomas
- Okej, det kan jag ordna. Men du tror det skulle gå att ordna isåfall? sa jag
- Ja, men jag fixar det om du fixar så Nina följer med också sa Tomas
- Absolut, jag fixar det. Tack för allt du gör sa jag och log
- Glad artist, glad manager sa Tomas och skrattade
Jag skrattade lite jag också. Men nu gäller det att ordna resan. Jag kan ju berätta det ikväll isåfall när hon kommer hem till mig. Fast tänk om hon inte vill, jag menar jag kan ju inte kidnappa henne, eller kan kan jag väl bortsett från att det är olagligt. Nej, sluta tänka negativt nu, klart hon vill följa med. Och jag tror garanterat att den här personen kan hjälpa henne tillbaka på banan igen.
Samtidigt på anställningsintervjun - Ninas Perspektiv
Jag hade varit lite nervös inför det här men när jag kom dit och fick träffa chefen så blev jag mycket lugnare. Det var bara roligt och det kändes som att jag gjorde ett bra intryck.
- Ja Nina, du skulle passa perfekt här sa Louise (chefen)
- Okej, det var roligt att höra sa jag och log
- Kan du tänka dig att börja redan i övermorgon? sa Louise
- Ja, absolut. Det kommer inte bli några problem alls sa jag
- Va bra, då ska du få nycklarna till ditt skåp här och så att du kan ta dig in på lagret. sa Louise
- Tack! Ni kommer inte bli besviken sa jag och tog emot nycklarna
- Det lär jag inte bli. Här är din tröja som du ska ha och namn skylt sa Louise
- Tack, är det allt jag behöver? sa jag och tog emot det sista
- Ja, då ses vi imorgon kl 10.00 så visar jag dig vad du ska göra sa Louise
- Tack! Då ses vi imorgon sa jag och tog Louise hand och sen la jag ner tröjan och nycklarna i min väska
Det här var ju helt fantastiskt. Jag hade fått ett jobb och jag hoppas jag ska klara det nu bara. Jag hoppas Eric blir lika glad som jag för jag vet att han helst vill att jag ska fortsätta med fotbollen men som det är nu så går det inte. Om det någonsin går igen.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit hem. Jag hade stressat ganska bra idag med jobb och sen pratat med Tomas och fixat flygbiljetter till om 3 dagar. Så jag hade inte hunnit äta någonting ännu så jag slängde ihop något jag hade hemma innan Nina skulle komma eftersom hon sms:at och sagt att hon skulle äta med Leila. Efter att jag ätit så skyndade jag mig att gömma flygbiljetterna när det ringde på dörren och jag öppnade med ett stort leende.
- Hej älskling! Jag har saknat dig sa jag och kramade om Nina
- Hej älskling! Jag har saknat dig med. Men jag har en rolig sak att berätta sa Nina
- Okej, vad kul vadå? sa jag och stängde dörren bakom oss
- Jag fick jobbet. Jag börjar imorgon sa Nina glatt
- Grattis älskling! Det kommer gå kanon bra sa jag och gav henne en kyss
- Jag hoppas det men ska upp redan vid 08.00 imorgon bitti så sängen väntar sa Nina och gick mot badrummet
- Okej, men jag väntar här sa jag och log mot Nina
Hon gick in i badrummet för att göra sig klar och sen var det min tur. När jag kom in till sovrummet stod Nina vid fönstret och jag gick fram mot henne och la mina armar runt hennes midja. Hon vände sig om och såg djupt in i mina ögon och jag log. Vi började sen kyssa varandra passionerat och jag tog försiktigt av Ninas linne och hon la sina händer mot min rygg och jag lyfte då upp henne i famnen och la ner henne på sängen. Vi rullade runt så hon satt gränsle över mig. Hon hade sina händer mot mitt bröst och kysste mig passionerat. Vi rullade runt igen och hon lekte med mitt hår medan jag kysste hennes hals. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade och hade det helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och Nina hade fått låna ett svart linne av mig att sova i och hon låg på sidan och såg på mig och jag gjorde detsamma. Jag smekte försiktigt bort en hårslinga från hennes ansikte och la den bakom örat. Det finns inget bättre tillfälle än att berätta för henne om resan.
- Jo, Nina, det här jobbet, kan du ta ledigt någon dag? sa jag
- Det vet jag faktiskt inte, kanske sa Nina och såg fundersam ut
- Okej, för det är såhär att jag har en överraskning till dig sa jag och log
- Ookej, ska jag bli orolig? sa Nina och svalde hårt
- Absolut inte, men det är bara så att vi ska resa iväg om tre dagar sa jag och bet mig lite i läppen
- Vänta lite, vi ska göra vadå? sa Nina och satte sig upp i sängen
- Om tre dagar ska vi åka utomlands tillsammans, överraskning.......
Detta är kapitel 37 av Winning Ground. Förlåt att det inte kom i tisdags men jag har ändrat på det minst 5 gånger och nu blev jag lite nöjd iallafall. Men jag hoppas ni förlåter mig och att ni tycker om kapitlet. Kapitel 38 kommer ikväll (torsdag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad Nina säger om resan? Vart ska dom? Vem är det Eric har planerat att Nina ska få träffa? Hur går nya jobbet? Vad är det Eric planerar att göra för Nina? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer ikväll (torsdag).
Tuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333