Coming Home - Kapitel 1
- Men du måste följa med sa jag och la in mina böcker i skåpet
- Jag vill inget hellre men vi ska åka bort om någon timme så det går inte sa Sandra besviket
- Men det blir inte samma sak utan dig där. Vi gör ju alltid det här tillsammans sa jag och låste skåpet
- Jag är lika besviken som dig. Men du får sjunga och ropa lite extra från mig också sa Sandra
- Jag antar det. Men det är inget roligt att gå själv. Jag kanske ska vänta tills du också kan följa med sa jag och gick ut från skolan
- Nej, du ska gå. Du kommer få en helt sjukt roligt kväll. Så gå nu sa Sandra bestämt
- Haha, okej jag går ensam då. Jag måste hem och göra mig klar. Ringer imorgon och berättar hur konserten var sa jag och låste upp cykeln
- Bäst för dig att du gör det också. Hej då gumman sa Sandra och vi la på
Jag skulle precis hoppa upp på cykeln och åka hem när Gabriel kom fram till mig. Dom flesta i skolan tycker att han är skolans snygging. Jag tycker han är söt och sådär men inte riktigt min typ.
- Hej Lovisa! Ska du hem? sa Gabriel och log
- Ja, jag ska på konsert ikväll så jag måste hem och göra mig i ordning sa jag och log
- Okej, vad är det för konsert? sa Gabriel och la sin hand på cykelstyret
- Eric Saade, du kanske vill följa med? sa jag och vet inte vart jag fick det ifrån
- Skulle inte tro det. Inte riktigt min typ av musik. Men vi ses imorgon istället sa Gabriel och gick därifrån
Jag pustade ut att han inte ville följa med. Jag ville inte det egentligen utan jag hade bara sagt det för att vara snäll. Jag kollade på klockan och jag började få bråttom hem nu. Jag cyklade snabbt hem och ställde in cykeln i cykelstället och skyndade mig upp till lägenheten.
- Hallå? Är det någon hemma? ropade jag när jag tog av mig skorna
- Hej gumman. Vi trodde du skulle komma tidigare. sa mamma
- Jo, men fastnade på vägen. Jag måste skynda mig nu sa jag och gick in till badrummet
- Får jag följa med på konserten? sa Daniella (min lillasyster)
- Jag tror Sandra och Lovisa vill gå ensamma idag sa mamma
- Mmm...precis sa jag och stängde badrumsdörren
Jag sa inte till mamma att Sandra inte kunde följa med för då skulle jag inte heller få gå. Hon vill inte att jag går hem själv på kvällen sen. Även fast jag tar bussen. Jag skyndade mig sen att ta en snabb dusch. Jag sminkade mig lite lätt och satte sen upp håret i en lös fläta och skyndade mig sen in till mitt rum och tog på mig kläderna. Jag valde ett par slitna jeans med nitar på och en rött linne med spets på kanterna. Jag klappade lite på Pingu innan jag skyndade mig ut till hallen och tog på mig skorna och tog väskan.
- Ska ni träffas där? sa mamma och kom ut från vardagsrummet
- Ja, jag tar bussen dit. Vi ses ikväll sa jag och gav mamma en stor kram
- Ha det så roligt nu! Ring om det är någonting sa mamma
- Alltid sa jag och skyndade mig ner till bussen
Jag hann precis på innan den skulle åka iväg och jag tog fram mitt busskort och sen betalade jag och satte mig. Jag la tillbaka kortet i väskan. Jag hade min mobil och kamera i också. Jag kände hur det flög fjärilar i magen för det här kommer bli så roligt. Jag har längtat så länge efter detta och nu händer det äntligen. Undrar om Eric är nervös?
Samtidigt på konsertplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade precis käkat lite och värmt upp både rösten och kroppen. Det hade varit fans här nästan hela dagen och nu kom det ännu fler. Jag kände mig jätte taggad inför ikväll. Jag tog på mig mina scenkläder och gick ut till Tomas och tittade mig lite omkring.
- Jo, hur ska vi göra med Break Of Dawn tjejen? Har du valt någon nu eller ska du välja på scenen? sa Tomas
- Det beror lite på, jag vet en person som skulle bli jätte glad om jag valde henne om hon kommer men vi får se sa jag
- Okej, men då säger vi det. Du väljer på scenen sa Tomas
- Kanon. Nu gör vi den här konserten till en av dom bästa sa jag
- Brukar vi inte göra det? sa Tomas och skrattade
- Jo, men den här gången ska det bli något helt extra sa jag och gick tillbaka till logen
Jag tog lite vatten och kollade på klockan. Det var snart dags för konserten att börja men innan den kan göra det måste alla komma in. Och om den tjejen som jag tänker ta upp på scenen kommer så blir det valet väldigt mycket enklare.
Samtidigt utanför i kön - Lovisas Perspektiv
Jag hade kommit lite senare än dom flesta andra så jag fick stå en bra stund i kön och varje gång det rörde sig framåt så kändes kön mindre men när den stannade kändes den lika lång igen. Men efter mycket om och men så var det äntligen min tur och jag gav dom biljetten och skyndade mig att komma så nära scenen som möjligt. Jag fick en helt okej plats även fast jag ville stå längst fram. Men när Eric väl kom ut på scenen så glömde man helt bort vart man stod. Hela konserten var helt fantastisk!
- Nu är det dags för en speciell låt som heter "Break Of Dawn" och då behöver jag en frivillig tjej från publiken sa Eric
- Jag vill!! välj mig ropade alla och jag hoppade massor så han skulle se mig
- Jag väljer dig i det röda linnet sa Eric och pekade på mig och en vakt kom fram och hjälpte mig upp på scenen och jag var sjukt nervös
- Hej! Lovisa var det va? sa Eric och log mot mig
Jag fick inte fram ett ord så jag nickade bara. Han kom ihåg mitt namn. Han kom ihåg mitt namn. Eric tog min hand och gick mot pianot som stod på scenen och började spela och sjunga. Jag kunde inte sluta le och Eric log och tittade in i mina ögon flera gånger och det kändes som en dröm. En sån där dröm som gör att om man nyper sig så vaknar man men det här var verkligt.
- Tack Lovisa för att du ville komma upp hit sa Eric och tog en ros från scenen och gav till mig
- Tack. sa jag och log
- Vakterna hjälper dig ner. sa Eric och rörde försiktigt min arm
Jag gick ner till publiken igen och jag svävade på moln. Det var så häftigt. Jag höll i rosen som han gett mig och fortsatte att se på konserten. När den sen var slut var jag tvungen att gå direkt. Det var flera som stannade men jag kunde inte det. Så jag gick mot bussen och när jag kom fram så letade jag efter mitt busskort men det fanns ingenstans.
- Ska du åka med? sa busschauffören
- Ja, men jag hittar inte mitt busskort sa jag och rotade i hela väskan
- Har du inga pengar så kan du inte åka med sa busschauffören
- Men jag har kortet här någonstans, kan du inte vara lite snäll? sa jag och log
- Nej, reglerna ska följas. Du får ta en annan buss isåfall sa busschauffören och stängde dörrarna och körde iväg
- Men Åååh! Gubbe! skrek jag efter bussen och tog upp väskan från marken
Bra, vad ska jag göra nu då? Mamma blir galen om jag kommer hem sent. Det är lika bra att börja gå då. Jag gick på trottoaren och jag hade en bra bit kvar att gå. Medan jag gick där kom det flera bilar och körde förbi men när jag hörde en bil komma och jag hörde musiken från den så vände jag mig om och såg Erics bil komma körande. Han stannade vid mig och vevade ner rutan.
- Vad gör du ute och går såhär sent på kvällen? sa Eric
- Jag hittade inte mitt busskort och han kunde inte tänka sig låta mig åka med iallafall så det är därför jag går sa jag och log
- Om du vill kan jag skjutsa dig sa Eric och log
- Nej, det behövs verkligen inte. Jag klarar mig sa jag och kände hur jag blev lite nervös
- Kom igen, du ska inte gå ute ensam vid den här tiden. Hoppa in sa Eric och log stort
- Är det säkert att det är okej? sa jag och gick runt till passagerar sidan
- Självklart, annars hade jag inte frågar eller hur sa Eric och skrattade
- Det förstås sa jag och la väskan i baksätet
- Du får visa mig vart jag ska åka så jag inte kör dig fel sa Eric och log
- Det ska jag absolut göra sa jag och log blygt
Eric körde sen hem till där jag bor och jag kände mig både glad och lite chockad. Det är inte varje dag man sitter i samma bil som en person man beundrar så mycket. När han stannade utanför min port så öppnade jag dörren.
- Tack för skjutsen! Det var jätte snällt sa jag
- Det var så lite. Vem vet, vi kanske kan göra om det sa Eric och skrattade
- Kanske det sa jag och klev ur bilen
Eric tittade lite på mig innan jag stängde dörren och såg honom åka i väg. Jag gick till lägenheten och öppnade försiktigt dörren och såg att mamma fortfarande var vaken men både Daniella och pappa sov.
- Har du haft roligt? sa mamma och log stort
- Roligare än du anar sa jag och log drömmande
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Allting hade varit så perfekt. Lovisa hade kommit och det var henne jag tog upp på scenen. Hon blev jätte glad och jag trodde inte jag skulle få chansen att köra hem henne efteråt också. Jag kände igen henne eftersom hon varit på flera konserter och signeringar så jag ville göra något speciellt för henne helt enkelt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och när jag skulle ta mina saker så fick jag se en väska som inte var min. Jag tog upp den och då kände jag igen den. Det var Lovisas väska. Hon hade glömt den, men det gör ingenting för nu vet jag att vi träffas igen........
Detta är kapitel 1 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent men den här dagen har gått i ett. Hade massor med läxor att göra och ja, det blev väldigt sent innan jag hann börja skriva på kapitlet tyvärr men nu är det iallafall här och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 2 kommer idag( torsdag ). Och då kommer ni bl.a. Få veta hur Eric försöker få tag i Lovisa? Träffas dom igen så Lovisa får sin väska? Vad säger Sandra när hon får höra om allt som hände på konserten? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 av Coming Home som kommer idag (torsdag). Och jag hoppas du Nadja, tyckte om första kapitlet.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Japp jag älskar verkligen det :D super bra skrivet :)
Josefin säger:
Super duper bra!! <3
Trackback