Imagine - Kapitel 35
När vi kom dit var det massor med folk där. Det var vänner, familj och massor med andra människor där. Jag kunde inte sluta le. Pappa och mamma gav mig en kram när jag kom dit och jag gick sen runt och minglade lite med folk och när jag såg honom stå där så knöt det sig i magen. Först trodde jag att jag såg i syne men sen förstod jag att Eric verkligen var här.
Jag tittade snabbt ner i marken och gick med snabba och arga steg till mamma och pappa. Jag spände ögonen i dom båda två och dom förstod nog varför.
- Ok, varför i hela fridens namn har ni bjudit hit Eric?........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade tvekat väldigt mycket om jag skulle flyga ner hit för Elenas 18 årsdag men med mycket övertalning från Fredrik, J-son och Alex hade jag tillslut åkt. När jag kom till Santa Monica piren så var det fullt med folk där och det var avspärrat för Elenas fest men när jag kom dit så kändes det fel. Jag tittade mig omkring lite och jag gick sen för att lägga Elenas present på presentbordet och då såg jag henne. Hon hade en jeanstyg liknande klänning utan axelband och ett rött bälte i midjan och jag blev som förälskad på nytt.
Hon tittade på mig och jag log försiktigt mot henne men hon såg bara förvånat på mig och sen gick hon iväg. Jag visste att det var ett misstag att komma hit.
- Eric? What are you doing here? sa Lily
- Elena sent me an invite to her party sa jag förvånat
- Really? She never told me. Ok, but be nice to her sa Lily och gick iväg
Jag förstod ingenting. Vad menade hon med att hon inte visste att jag har bjuden? Har inte Elena bjudit in mig till festen?
Samtidigt vid Elenas föräldrar - Elenas Perspektiv
- Ok, vem har bjudit Eric? sa jag surt
- Du hade inte strukit honom från listan av dom vi skulle bjuda det var därför sa pappa
- Men förstår du inte själv att jag inte vill träffa honom just nu? sa jag argt
- Jo, jag kan mycket väl förstå det gumman men nu är det som det är sa mamma och tog min hand
Jag drog åt mig armen och gick snabbt därifrån. Jag kan inte förstå hur dom kunde bjuda in Eric. Vad ska jag säga om jag träffar honom? Hej välkommen till festen. Och tack för att du gjorde slut med mig tänkte jag. Jag kunde inte vara mer besviken och nervös för att möta Eric. Jag gick runt och hälsade på flera personer när jag kände hur någon la sina händer över mina ögon.
- Guess who sa en bekant röst
- Oh now, it cant be the most dangoures Vampire ever sa jag och skrattade
- Im nice today, but who am i? sa killen
- I know its you Paul, or should i say Stefan sa jag och vände mig mot Paul
- Happy Birthday my favorite Elena sa Paul och kramade om mig
- Thank you. Im so glad that you came sa jag och log
- Of course. I would not miss This for the world. sa Paul och log
Vi gick sen mot lite andra personer. ( Jag har sänkt Paul Wesleys ålder i berättelsen. Bara så ni vet. I IRL är han 31 men i berättelsen är han 25.) Jag hade känt Paul i ungefär 3 år nu och han var otroligt rolig och ibland hade jag önskat att det skulle bli vi men det hade aldrig varit det. Vi stannade sen till och pratade lite.
- So who is the Guy that been looking at us the whole time? sa Paul
- It's Eric, I or we were together before but we are not anymore sa jag ledsamt
- Oh, I understand. But i think he is jealous that I'm the one that is talking to you sa Paul
- Maybe, it was my parents who invited him here not me sa jag
- Ok, but if you wanna know a secret, I think you should talk to him. But i have to go sa Paul
- Maybe i will. Oh, ok, but thanks for coming. But I didn't see a gift sa jag och skrattade
- Oh, I forget. No i didn't, the gift is a date with me. So call me Elena sa Paul och gav mig en kram och en puss på kinden innan han gick
Jag kände hur mina kinder hettade till och sen såg jag mot Eric. Jag bet mig lite i läppen innan jag gick fram till honom. Det måste vara bättre att ta tjuren vid hornen helt enkelt.
Erics Perspektiv
När jag hade sett Elena prata med den där Paul Wesley från The Vampire Diaries så svartnade det inom mig. Hur kan hon flörta med någon annan när vi precis gjort slut? Eller inte precis men det gjorde okt ändå. När Elena sen kom fram till mig så försökte jag spela oberörd.
- Hej. Så du kom sa Elena och såg lite försiktigt på mig
- Ja, tack för att du bjöd mig sa jag
- Det var mina föräldrar som gjorde det. Jag pallade inte att träffa dig sa Elena
- Samma här, det var kompisarna hemma som övertalade mig sa jag och log
- Jag antar att du gått vidare eftersom du ändå kom, även om du blev övertalad sa Elena
- Du verkar ju ha gjort det iallafall sa jag lite surt
- Ursäkta? Vad menar du med det? sa Elena både surt och chockat
- Ingenting, jag såg dig med han och jag menade bara att du verkar gått vidare sa jag
- Du vet ingenting om hur jag känner. Det var du som gjorde slut med mig och jag försöker gå vidare men jag hade inte räknat med att träffa dig idag sa Elena argt
- Det är nog bäst att jag går nu. sa jag och gick därifrån
Jag gick bort från festen och det kändes väldigt mycket i hjärtat. Elena och jag hade verkligen glidit ifrån varandra. Hade jag tänkt att det kunde bli vi igen så var det nog kört nu iallafall. Men jag måste erkänna att jag saknar henne otroligt mycket för jag vill ju egentligen vara tillsammans med henne men nu är det nog slut...
2 veckor senare - Elena går på dejt med Paul - Elenas Perspektiv
Min födelsedagsfest hade varit sådär. Jag hade börjat bråka med Eric och när jag kom hem så var jag ganska sur och nere och ville inte prata med någon annan heller då men nu hade det släppt lite grann. Och speciellst idag när jag ska på dejt med Paul. Det gjorde lite ont i mig att det var en dejt med Paul och inte med Eric fast jag skulle försöka att inte tänka så.
Jag hade tagit på mig ett par korta ljusa jeans shorts, en svart blommig crop top. Det visade lite av mina ärr på ryggen men jag tänkte inte på det mer. Dom fanns där och det var inget jag kunde göra något åt. Jag hade lockat håret lite löst och sminkat mig väldigt lätt och när jag hörde hur det ringde på dörren så sprang jag ner till dörren och jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren och han stod där.
- Hi Elena, you look amazing sa Paul och log stort
- Thank you, you look very good to sa jag och log
- This are for you sa Paul och gav mig en blombukett
- Aw, that is so sweet of you, thank you sa jag och tog emot dom
- Come in so i can put these in to water sa jag och log
- Thank you sa Paul och följde med mig in
Jag satte sen blommorna i vatten och jag kände hur det bildades fjärilar i magen när jag såg på Paul. Jag sa hej då till mamma och pappa innan jag tog på mig mina svarta converse och vi gick ut från huset. Jag tänkte lite på Eric. Undrar om han tänker på mig som jag tänker på honom?...
I Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt i studion och jobbade med killarna för kommande skiva och singel. Men jag var nog ganska frånvarande för jag kunde inte sluta tänka på Elena. Jag undrar vad hon gör just nu. Säkert något helt annat än vad jag gör. J-son knuffade till mig lite och jag kom tillbaka till verkligheten igen.
- Drömmer du igen? sa J-son
- Nej då, jag tänkte bara på Stina sa jag och log
- Just det, hur länge har ni dejtat nu? sa J-son
- Två veckor. Jag gillar henne men det är samtidigt något som är fel sa jag och suckade
- Hon är inte Elena eller hur? sa J-son
- Ja, det är just det som är felet. Men jag önskar jag kunde släppa Elena en gång för alla sa jag
- Tiden läker alla sår Eric, men gå i väg tidigare idag så ses vi någon annan dag sa J-son
- Är det säkert? sa jag förvånat
J-son nickade och jag reste mig från stolen och gick sen ut från studion. Jag hoppade sen in i bilen och åkte hem till lägenheten. När jag kom dit så stod Stina och väntade utanför huset. Hon kom fram till mig och vi lutade oss mot bilen. Jag hade dejtat Stina i två veckor och hon gick i Elenas skola förut. Det kändes konstigt att dejta någon som känner Elena men jag försökte att inte tänka på det.
- Jag trodde inte du skulle komma förens senare sa Stina och gav mig en puss på kinden
- Det skulle jag inte men J-son skickade hem mig kan man säga sa jag och skrattade
- Haha, varför då? sa Stina förvånat
- Ingen speciell anledning. Kom så går vi upp till lägenheten istället sa jag
Jag tog Stinas hand och vi gick upp till lägenheten och vi myste lite i soffan och tittade på en film. Men jag tänkte mest på Elena. Ibland var det som att jag fantiserade att det var Elena som satt bredvid mig istället för Stina. Jag önskar så mycket av hela mitt hjärta att det vore just så. Stina stannade en stund men sen gick hon hem och jag kollade mejlen och lite innan jag gjorde mig i ordning för att krypa ner i sängen. Det kändes kallt och tomt utan Elena. Jag saknar henne verkligen. Mer än jag någonsin trodde....
2 dagar senare - Erics Perspektiv
Stina gick runt och grejade lite i min lägenhet medan jag satt och kollade mina mejl och Twitter. Men sen när jag kollade lite mer på Twitter så såg jag att många hade delat samma länk och jag blev väldigt nyfiken på vad det var för någonting. När jag också såg vad Molly skrivit så log jag lite. " Kärleken gör dig glad. Lycka till dig P&E ;)". Men jag förstod inte vad P och E stod för. Jag tryxktempå länken och när jag såg vad som kom upp var det som att mitt hjärta stannade.
- Vad är det du läser? sa Stina och ställde sig bakom mig
- Något som någon skickade mig sa jag och försökte få ner pulsen
Det var en stor bild med Elena och Paul Wesley tillsammans och rubriken under löd " Paul Wesley dates famous songwriters dautgher". Jag kände hur det vred sig inom mig och jag kunde inte tro att det var sant. Nu är det kört...Elena kommer aldrig mer bli min....
- Wow, det trodde man aldrig om Elena sa Stina och log
- Nej, verkligen inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarn
- Vänta, känner du också Elena?........
Detta är kapitel 35 av Imagine. Jag är ledsen att det inte kom upp i söndags men jag hann inte få klart allting. Men nu är det uppe. Jag är fortfarande förkyld så kapitel 36 kommer förhoppningsvis tidigare idag(tisdag). Men ja, som jag skrev så händer det mycket nu och novellen är annorlunda. Men kapitel 36 som kommer idag(tisdag) kommer ni bla. Få veta vad Eric svarar Stina? Hur är livet nere i LA för Elena nu? Är hon verkligen kär i Paul? Varför skickar hon hemliga brev och till vem? Kan Eric verkligen släppa Elena eller kommer han kämpa för att vinna henne tillbaka? Och varför sover han så oroligt och vad är det han säger i sömnen som får Stina så upprörd? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer idag (tisdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 34
- Snälla, jag är ledsen, du har rätt i allt du sa sa Elena
- Jag orkar inte mer, det är slut sa jag och såg trött på Elena
- Du kan inte mena allvar! Vi har precis fått det bra igen sa Elena ledsamt
- Men hör du inte vad jag säger...det är slut! Åk tillbaka till LA......
Elenas Perspektiv
- Du kan inte mena allvar! Vi har ju precis fått det bra igen sa jag ledsamt
- Men hör du inte vad jag säger?....Det är slut! Åk tillbaka till LA sa Eric och hans ögon var helt svarta
Det kändes som mitt hjärta hade gått sönder. Jag rörde mig inte överhuvudtaget. Det kändes som tiden hade stannat och jag förstod inte vad som just hade hänt. Men sen gick jag in och packade ihop mina saker som jag hade och haltade mig ut till hallen och tog på mig skorna. Eric kom ut och såg på mig.
- Är det verkligen det här du vill? sa jag ledsamt
- Jag såg för första gången vem du varit hela tiden idag. Så jag kan inte vara mer säker sa Eric
- Du tror mig inte iallafall men jag älskar dig verkligen. Men det spelar väl ingen roll mer sa jag och tog väskorna
Jag öppnade dörren och smällde igen den bakom mig. Jag gick ner för trapporna igen och när jag kom ut på gatan så ramlade jag ihop. Jag kunde inte sluta gråta och det var som att någon slagit mig i magen gång på gång. Jag grät så det kändes som att jag blev helt tom i kroppen. Jag ringde sen när jag samlat ihop mig efter en taxi och åkte till Arlanda. När jag kom dit så hade jag tur för det fanns ett flyg som skulle till LA nu. Jag bokade om biljetten till det och checkade in. När jag gick mot gaten så visste jag att det här är sista gången jag ser Sverige igen.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics perspektiv
Jag hade så ont i magen. Jag trodde aldrig jag skulle säga dom där sakerna till Elena. Men det var på ett sant men jag såg hur ledsen och arg hon blev på mig för det. Jag sårade henne så mycket. Men nu är det verkligen slut mellan oss. Jag gick mot fönstret och tittade ut på vägen och det var ingen där.
Vad ska jag göra nu? Jag mådde dåligt av att ha gjort slut med henne. Men vad ska jag göra åt det nu? Jag satte mig i soffan och la mina händer i ansiktet. Jag tog sen upp mobilen och ringde Fredrik. Jag bad honom komma över en liten stund. Han kom efter 20 minuter och vi gick ut och tog en fika på starbucks.
- Du ser arg och ledsen ut sa Fredrik och tog lite av sin latte
- Jag och Elena har gjort slut. Jag bad henne dra tillbaka till LA sa jag
- *host* vad sa du att du gjorde sa du? sa Fredrik chockat
- Du hade rätt, jag förstod det sen. Så nu har hon åkt hem och det är över sa jag och tog lite av min Ben&Jerry smoothie
- Jag sa aldrig att du skulle göra slut. Jag sa snacka med henne om det sa Fredrik
- Kanske, men jag måste komma över henne nu sa jag bestämt
- Eric, du älskar henne och jag tror hon älskar dig men ni kommer från olika världar sa Fredrik
- Tack, jag har redan tänkt allt det där. Jag kan inte ångra mig nu. Det är såhär det är sa jag bestämt
- Men om du fick chansen att få henne tillbaka skulle du ta den? sa Fredrik
- Ja, det är väl klart jag skulle göra det sa jag och kände hur det sved inom mig
Jag tänkte på hur Elena måste må just nu. Jag ångrade mig väldigt mycket efter det jag sagt. Men jag tänker inte be henne att förlåta mig eller bli tillsammans igen. Det får vara såhär nu. Det är det bästa just nu. Hoppas jag iallafall.....
1 månad senare - Eric får ett brev - Erics Perspektiv
När jag kom hem till lägenheten efter att ha varit och tränat lite dans inför kommande turné så tog jag upp posten som låg innanför dörren. Jag tittade snabbt igenom den och när jag såg att det kommit ett kort från USA växte klumpen i magen. Jag hade försökt att inte tänka på Elena på nästan 1 månad men nu kom minnena av henne tillbaka igen. Jag öppnade kuvertet och tog upp kortet. Det stod " Välkommen till Elena Carlssons 18-årsfest. Elena ha sin fest på Santa Monica Piren på nöjesfältet. Du är hjärtligt välkommen!"
Jag förstod ingenting. Det här kan inte Elena ha skickat till mig. Det måste vara hennes föräldrar isåfall. Jag kan inte åka på det här det vore väldigt skumt att stå där nere med henne och låtsas som att allting var bra mellan oss när det är just det inte är. Men jag kanske borde åka ändå..jag menar jag vill ju träffa henne.....
2 dagar senare - Elena gör sig klar för festen - Elenas Perspektiv
Lily stod bredvid mig medan jag fixade i ordning håret. Även fast det var min födelsedagsfest och jag skulle vara glad så var jag inte det. Jag hade försökt komma över Eric i 1 månad men det gick inte överhuvudtaget. Jag gjorde en inbakad fläta och sen log jag mot Lily.
- I know that everything has been hard but its your B-day. We gonna have fun now sa Lily
- I want to but i cant stop thinking about Eric sa jag ledsamt
- Babe, look at me. He doesn't deserve you sa Lily
- I can't help it. I still love him sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- I know, but we will fix This. Come on now so Where not going to be late to your own party sa Lily och tog min hand
- Ok, come on and lets have fun sa jag
Jag gick med Lily ut till bilen och vi hoppade in och åkte sen mot Santa Monica piren. Men jag tänkte på det som Lily sagt, att Eric inte förtjänade mig. Hon hade fel, det var jag som inte förtjänade honom. Han hade rätt, jag är bortskämd och en pappas flicka men jag har inte velat se det förens nu. Och hade jag insett det tidigare hade jag kanske fått fira den här dagen med honom.
När vi kom dit var det massor med folk där. Det var vänner, familj och massor med andra människor där. Jag kunde inte sluta le. Pappa och mamma gav mig en kram när jag kom dit och jag gick sen runt och minglade lite med folk och när jag såg honom stå där så knöt det sig i magen. Först trodde jag att jag såg i syne men sen förstod jag att Eric verkligen var här.
Jag tittade snabbt ner i marken och gick med snabba och arga steg till mamma och pappa. Jag spände ögonen i dom båda två och dom förstod nog varför.
- Ok, varför i hela fridens namn har ni bjudit hit Eric?........
Detta är kapitel 34 av Imagine. Jag är ledsen att det inte kom i torsdags men orkade inte skriva klart det då. Jag hoppas ni ska tycka om det här kapitlet och jag är ledsen om det blev lite tråkigt. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 35 av Imagine kommer inte förens på söndag. Men kapitel 2 på EwaldStorie kommer idag(lördag) om ni vill läsa. Men i kapitel 35 av Imagine kommer ni bla. Få veta vad som händer på festen? Vad säger dom till varandra? Vem är tjejen som Eric träffar? Vem är killen som Elena börjar träffa? Vad är det Eric ser i tidningen? Börjar dom förstå att dom gjort ett misstag att gå ifrån varandra? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer på söndag. ❤️
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 33
- Även fast du varit det så måste du förstå att jag älskar dig så fruktansvärt mycket men om du inte kan vara tillsammans med mig mer så måste jag lämna dig ifred sa Eric ledsamt
- Så om jag inte kan vara tillsammans med dig som en pojkvän och flickvän ska vara så gör du slut med mig? sa jag och kände hur ont det gjorde i mig
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig upp från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans.....
Elenas Perspektiv
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans att vi kan vara tillsammans sa jag och sprang fram mot Eric
Eric lyfte upp mig i famnen och satte mig sen på köksbänken. Jag la mina händer i hans hår och han drog mina ben tätt intill sin midja. Vi kysstes hett och passionerat. Eric tog av sig sitt linne och tog av mig min tröja och jag brydde mig inte om ärren mer. Dom fanns inte där. Det var bara jag och Eric där nu.
Han lyfte sen ner mig och vi hamnade i soffan och våra händer var överallt och jag rörde sakta hans rygg och han la sin hand mot min mage. Han kysste mig sen på halsen. Jag tog ett djupt andetag och vi log sen mot varandra. Sen kysstes vi igen och hjälptes sen åt att ta av varandra resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och hade det helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Jag och Elena hade tagit på oss våra kläder igen och låg på Antons soffa och myste. Jag var så otroligt glad att det äntligen löste sig med Elena. Hon låg mot min mage och jag lekte lite med hennes hår.
- Det kanske är bäst om du kommer hem till mig igen sa jag
- Vill du det? För jag vill inget hellre sa Elena och log
- Det är klart jag vill. Men jag har lovat att träffa Fredrik en stund. Men klarar du dig själv? sa jag
- Ja, det tror jag att jag ska göra. Annars får jag väl be någon om hjälp sa Elena och skrattade
- Haha, ja kanske det. Men här är min extra nyckel. Jag kommer så snart jag kan sa jag och gav Elena en kyss
- Tack. Älskar dig sa Elena och log
- Och jag älskar dig sa jag
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag gick ut genom dörren. Jag gick ner till bilen och sen åkte jag hem till Fredrik. När jag kom dit så parkerade jag bilen och gick mot huset. Vi gick sen en promenad och snackade lite.
- Så hur går det med allting nu? sa Fredrik
- Elena och jag är tillsammans igen. Vi har bråkat igen men blev sams idag sa jag och log
- Vad bråkade ni om? sa Fredrik och såg på mig
- Inget speciellt egentligen. Det var jag som var dum tror jag sa jag
- Du kommer hata mig nu när jag säger det här sa Fredrik
- Okej, vad ska du säga som kommer få mig att hata dig? sa jag och vi satte oss på en av klipporna vid vattnet
- Jag tycker Elena behandlar dig skit illa sa Fredrik
- Ursäkta?! sa jag förvånat
- Du kanske inte ser det eftersom du är så kär i henne men hon är inte snäll mot dig sa Fredrik
- Du känner henne inte änns! Hur kan du säga så? sa jag argt
- Men alltså efter allt du sagt så är hon bortskämd och elak mot dig sa Fredrik
- Jag vill inte höra det här sa jag
- Ok. Men om du tänker efter så kanske du förstår vad jag menar sa Fredrik
- På vilket sätt är hon bortskämd och otrevlig då? sa jag
- Hon flörtar med killar som du berättade och fick dig sen att få dåligt samvete och du fick be om ursäkt, hon åkte till USA utan att kämpa för dig och henne, hon behandlade dig illa där nere, var otrevlig och behandlade dig som luft, och sen hände olyckan och hon bara förväntade sig att du skulle vara där och ge henne tid utan att fråga hur du kände sa Fredrik
- Det där är inte sant sa jag och kände hur det sved inom mig
- Ok, men du sa det själv, jag känner henne inte och jag kan ha fel men det är så jag ser det. Allting ska vara på hennes villkor. sa Fredrik
- Jag har inte tänkt på det själv. Jag har varit för blind av kärleken till henne för att se det själv, men en del av sakerna du sa stämmer sa jag besviket
- Jag vill inte göra dig ledsen Eric, det hoppas jag du förstår men jag tycker du förtjänar någon som behandlar dig sjysst sa Fredrik
- Men det är Elena jag älskar sa jag och kände hur tårarna var nära
- Du kanske borde prata med henne ändå sa Fredrik
- Och säga vadå? Hej du Elena jag tycker du behandlar mig illa sa jag och såg på Fredrik
- Ja, speciellt om du vill få henne att förstå vad du känner sa Fredrik
Fredrik hade rätt på många sätt. Jag hade inte velat se det såhär förut. Men när jag tänker efter har allting varit på Elenas villkor. Jag har kämpat för henne och ibland har det känts som att jag kämpat förgäves. Jag älskar henne så hjärtat kan gå sönder men varför måste hon då behandla mig så illa? Jag antar att jag måste prata med henne men hur och vad jag ska säga?
Lite senare hemma hos Eric - Elenas Perspektiv
Jag hade tagit bussen hem till Eric och jag hade lagt väskorna i hallen för jag kände att jag behövde vila mig lite innan jag gjorde i ordning mina väskor. Min biljett till USA fanns fortfarande och väntade på mig men jag hade bokat om den så jag skulle kunna flyga tillbaka på den dagen jag skulle ha åkt tillbaka egentligen. Jag satte mig i soffan och Eric kom sen in genom dörren. Han tittade med bestämd blick på mig.
- Var det inget roligt hos Fredrik? sa jag och såg på Eric
- Jo, vi snackade om lite olika saker. Han fick mig att se saker på ett annat sätt sa Eric och tog lite vatten
- Okej, men du verkar arg. Har det hänt någonting? sa jag och förstod ingenting
- Han fick mig att förstå hur du behandlat mig sa Eric
- Behandlat dig? sa jag förvirrat
- Ja, hur jag alltid är den som kämpar för dig och mig. Hur jag ber om ursäkt när du flörtar med andra sa Eric
- Du kan inte mena allvar! Jag kämpar för oss också sa jag besviket
- Du åkte till USA utan att kämpa för att få stanna kvar här oss mig! Jag åkte ner och du behandlade mig som luft sa Eric surt
- Det där är inte sant! Jag försökte få stanna men jag fick inte! Vad skulle jag gjort mer? sa jag irriterat
- DU HADE KUNNAT STANNA IALLAFALL! Men du är pappas flicka verkligen. Gör som han säger hela tiden sa Eric argt
- Vad är det du påstår egentligen?! sa jag argt och reste mig från soffan
- Du är bortskämd Elena! Du har fått allting och jag har kämpat för att komma hit jag är idag och det gör jag fortfarande! Men du får allting du vill! sa Eric argt
- Du vet ingenting om mig!!! INGENTING!!! Jag kämpar för dig och mig hela tiden! Du ska inte kalla mig bortskämd! sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Elena! Jag är så trött på det här nu! Jag vill inte fortsätta bråka och sen be om ursäkt! sa Eric argt
- Vad vill du då?! Att jag ska bli någon annan? Du verkar ju bara se mig som den bortskämda tjejen från LA sa jag surt
- Ja! Jag vill att du ska bli den tjejen som bryr sig om mig också! Inte bara behandlar mig som luft! Jag älskar dig Elena det gör jag verkligen. Men du verkar tycka mer om dig än mig sa Eric besviket
- Va bra då! Då vet jag vad du tycker om mig! Men jag bryr mig mest om dig men det fattar du inte! sa jag och gick efter Eric
- Låt mig vara Elena! Jag vill inte se dig just nu sa Eric och såg ledsamt på mig
- Vad snackar du om?! Det är ju du som kommer hem och säger elaka saker till mig sa jag och jag förstod varför jag kände såhär
Eric sa ingenting mer till mig. Jag förstod varför jag kände såhär när han sa dom där sakerna. Han hade rätt. Jag hade varit taskig som flickvän till honom. Flörtat med andra killar, bara gjort vad jag tycker är okej och förväntat mig att Eric ska finnas där. Jag har tagit honom förgivet och....han har rätt. Han har kämpat hela tiden men jag har bara väntat. Jag är bortskämd....
Erics Perspektiv
Det var inte meningen att skrika sådär mycket på Elena och säga dom där elaka sakerna för innerst inne känner jag inte så om henne men jag orkar inte kämpa för henne mer när hon tar mig förgivet hela tiden. Elena kom fram till mig och försökte ge mig en kram men jag ryggade bara undan.
- Snälla, jag är ledsen, du har rätt i allt du sa sa Elena
- Jag orkar inte mer, det är slut sa jag och såg trött på Elena
- Du kan inte mena allvar! Vi har precis fått det bra igen sa Elena ledsamt
- Men hör du inte vad jag säger...det är slut! Åk tillbaka till LA......
Detta är kapitel 34 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt och kort men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Jag sa ju att Imagine blir lite annorlunda så ja, ni får se vad jag menar med det i kommande kapitel. Men kapitel 35 hoppas jag få upp idag(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena åker tillbaka till LA? Vad händer mellan Eric och Elena? Vem är det som Eric träffar och Elena träffar? Vad händer på Elenas 18 års fest? Vad är det Eric läser i tidningen om Elena? Och vad är det för brev som kommer hem till Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer idag (torsdag.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 32
- Jag trodde du skulle vara i studion sa Elena
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa jag
- Ok, om vadå? sa Elena nervöst
- Varför du inte låter mig vara din pojkvän mer sa jag
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa Elena och såg ledsamt på mig
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte............
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
Jag satt hemma i soffan och tittade lite på tv och det kändes väldigt skönt att få vara ensam en stund. När dörren öppnades höll jag på att flyga ur soffan för jag blev så otroligt rädd. Men sen kom Eric in och satte sig i soffan framför mig och tog min hand.
- Jag trodde du skulle vara i studion sa jag
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa Eric
- Ok, om vadå? sa jag nervöst
- Varför låter du inte mig vara din pojkvän mer? sa Eric
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa jag och såg ledsamt på honom
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte? sa Eric
- Du måste skämta med mig, ställer du ett ultimatum mot mig? sa jag ledsamt
- Nej, det gör jag verkligen inte. Men du låter mig inte ta i dig, kommer jag nära dig så springer du iväg sa Eric
- Ja, och det handlar om att jag inte kan låta dig se mig såhär! Jag kan inte låta dig se mig som en stor tuggleksak. Jag har ett stort ärr över hela min rygg och lite på sidan och magen. sa jag och kände hur tårarna ville komma fram
- Jag bryr mig inte om det för jag älskar dig mest av allt oavsett om du har ärr eller inte sa Eric och reste sig upp efter mig
- Men förstår du inte! Jag kan inte låta dig se mig såhär sa jag igen
- Jag ber dig att kyssa mig isåfall, kyss mig sa Eric och rörde försiktigt min kind
Jag försökte att hålla tillbaka tårarna och när Eric rörde sig närmare mig och jag tog ett djupt andetag och kände hur hans läppar rörde vid mina men jag kunde inte. Jag drog mig undan och sprang ut till hallen.
- Elena, snälla. Du kan inte gå nu sa Eric
- Jag klarar det inte, jag älskar dig men efter den här olyckan klarar jag det inte. Förlåt mig sa jag och tog på mig skorna så gott det gick och hoppade ner för trapporna så fort jag kunde
Jag ville bara därifrån så fort som möjligt. Jag orkade inte med det här för tillfället. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen just nu men det måste finnas någonstans jag kunde gå. Det måste finnas någonstans där jag kan gå....
Samtidigt i lägenheten - Erics Perspektiv
Jag känner mig som en idiot som sa sådär till Elena. Jag förstår att hon mår dåligt just nu och jag ville inte säga sådär åt henne heller. Nu har hon dragit någonstans och jag vet inte vart heller. Jag förstår att hon mår otroligt dåligt för allt det som hände henne men jag älskar henne oavsett men hon vill eller hon kanske inte vill tro mig. Jag vet varken ut eller in just nu. Jag sparkade till en av stolarna i köket och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville springa efter henne men det gick inte heller eftersom jag inte visste vart hon tagit vägen.
Jag satte mig ner i soffan och försökte ringa hennes mobil flera gånger men sen såg jag att den låg kvar här hemma så jag kunde inte få tag på henne. Vad sjutton ska jag göra nu då?!.....
Lite senare hemma hos Anton - Elenas Perspektiv
Jag gick upp för trapporna och sen ringde jag på dörren och jag hoppades att någon skulle öppna. Jag hade inte kommit på något annat ställe jag kunde åka till än hit. Jag hörde sen steg från insidan av dörren och Anton öppnade dörren.
- Elena? Är det verkligen du? Jag visste inte att du skulle komma hit idag sa Anton
- Nej, jag är egentligen här på semester med Eric men vi har bråkat sa jag och såg ledsamt på Anton
- Jag förstår, han berättade om vad som hände dig. Kom in. Du är inte hundrädd va? sa Anton
- Nej, verkligen inte. Hej vovven sa jag och klappade Antons hund
- Han heter Masse, men varför är du här och inte hemma hos Eric om det är han du ska vara med? sa Anton förvånat
- För vi bråkade och jag tror vi gjorde slut idag. Jag undrar bara om jag kunde få sova över här tills jag kan köpa en biljett och åka hem? sa jag
- Självklart kan du göra det men dina saker då? sa Anton
- Ja, det är den andra saken, Kan du hämta dom hos Eric? sa jag och såg bedjande på Anton
Han bet ihop läpparna ganska hårt och såg på mig med en blick som sa helst inte men sen gick han ut mot dörren och jag visste att han nu skulle hämta dom åt mig.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt hemma och stirrade mot dörren och när det sen ringde på dörren så hoppades jag på att det var Elena som kom tillbaka men när jag öppnade dörren så var det Anton och inte Elena det gjorde så ont i min kropp.
- Vart är Elena? sa jag snabbt
- Jag är här för att hämta hennes saker, jag vet inte om hon vill att jag ska berätta för henne vart hon är sa Anton
- Hon är hos dig eller hur?! sa jag surt
- Eric, lugna dig nu. Jag ska bara hämta hennes saker det är allt sa Anton
- Tror du inte jag fattar att hon är hemma hos dig eller? Vad har hon sagt till dig? sa jag
- Att hon var här för semester med dig och att ni bråkat. Hon sa också att hon tror ni gjort slut sa Anton och tog en av Elenas väskor
- Vad sa du? Det sista sa jag och kände hur mitt hjärta frös till is
- Hon sa att jag tror vi gjort slut. Sen frågade hon mig om hon kunde sova hos mig tills hon fick tag i en biljett hem sa Anton
- Kanon. Jag har inte gjort slut med henne men hon är så....sa jag
- Hon kanske bara behöver tid. sa Anton
- Vet du vad hon sa, att jag inte skulle älska henne lika mycket för det där som hände, olyckan alltså sa ja
- Jag önskar jag kunde hjälpa dig men hon är hos mig iallafall. Försök och prata med henne ändå sa Anton och gick sen ut genom dörren med Elenas två väskor
Anton har rätt. Jag borde gett Elena tid istället för att ställa krav på henne. Men jag önskar bara hon kunde förstå att jag ville hjälpa henne och att det inte är någon skillnad på henne nu och innan olyckan. Men frågan är bara hur ska jag kunna göra det?
Lite senare hemma hos Anton - Elenas Perspektiv
- Tack igen för att jag får stanna. Men jag har bokat en biljett och jag åker om tre dagar. Kan jag stanna tills dess? sa jag nervöst
- Självklart kan du det. Men jag träffade Eric. På han verkade det inte som ni gjort slut sa Anton
- Kanske inte. Men allting är så förändrat nu. Jag menar kolla här, skulle du vilja vara tillsammans med någon som såg ut såhär? sa jag och drog upp tröjan för att visa ärren
- Ja, det skulle jag göra för jag älskar inte ärren och utan tjejen bakom dom sa Anton och log stort
Jag log lite generat åt Anton när han sagt det. Jag visste ju om att Anton hade känslor kvar för mig men det kändes ändå lite konstigt att han sa så. Fast också lite romantiskt på något sätt fast jag inte har dom känslorna så var det ändå någonting i mig som gjorde att jag blev glad.
Knack knack knack knack
- Både du och jag tror nog vi vet vem det är sa Anton
- Jag orkar inte prata med honom just nu sa jag ledsamt
- Du kommer ångra dig om du inte gör det. Jag går och öppnar ändå sa Anton
Jag satt kvar i soffan och hörde hur Eric kom in till lägenheten. Jag satt och såg på honom och han såg på mig. Anton ropade på Masse och gick sen ut från lägenheten så jag och Eric fick vara för oss själva. Jag visste inte vad jag skulle säga och Eric satte sig framför mig.
- Jag är ledsen för allt det jag sa Eric och såg ledsamt på mig
- Det var jag som var elak mot dig, det är ju jag som varit lite skygg från dig sa jag
- Även fast du varit det så måste du förstå att jag älskar dig så fruktansvärt mycket men om du inte kan vara tillsammans med mig mer så måste jag lämna dig ifred sa Eric ledsamt
- Så om jag inte kan vara tillsammans med dig som en pojkvän och flickvän ska vara så gör du slut med mig? sa jag och kände hur ont det gjorde i mig
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig upp från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans.....
Detta är kapitel 32 av Imagine. Jag blev inte nöjd med det igår det var därför jag tog ner det. Sen idag har jag blivit sjuk. Jag har feber och ont i halsen så är hemma imorgon så ja, det kan komma tidigare då. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt hoppas som sagt att ni ska tycka om det ändå. Kapitel 33 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni få veta vad Elena menar? Vad händer hemma hos Anton? Hur blir Elenas 18 års fest? Vart är den? Vilka eller vem är där och varför blir Eric så svartsjuk? Vad är det för video som Eric ser med Elena? Och vart skickar han den och varför blir Elena så arg? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon (tisdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 31
- Ok, ont bara sa jag
- Förstår det. Och eftersom du har ont och kommer få det tråkigt här när jag och mamma ska jobba så har vi bokat in dig på ett lyxhotell sa pappa och log stort
- Du skojar med mig?! sa jag förvånat
- Nej, det heter Saade Home Sverige har du hört talas om det? sa pappa
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric!?.......
Elenas Perspektiv
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric?! sa jag chockat
- Ja, jag och Eric har pratat om det. Det kanske vore skönt för dig att komma bort härifrån i 2 veckor och bara vara tillsammans med Eric sa pappa
- Så jag inte ska tänka på vad som hände mig? För det kommer jag aldrig glömma oavsett vart jag är sa jag ledsamt
- Gumman, jag förstår hur svårt det här är för dig. Men vi måste kämpa tillsammans. Men vill du inte åka med så kan vi inte tvinga dig sa pappa
- Även om jag skulle sakna dig fruktansvärt mycket sa Eric och smekte min kind
- Ok, jag följer med i två veckor. Det kanske vore skönt att komma härifrån ett tag sa jag
- Bra, för du har en check-up när du kommer tillbaka sa pappa
- Ja, men kan vi sluta prata om det nu? sa jag och såg surt på pappa
- Ja, självklart. Ja, ni får packa i fred. Jag är i studion om det är någonting sa pappa
Jag vinkade bara ut honom och han gick snabbt ut från mitt rum. Jag försökte vända mig mot Eric men det högg till i hela ryggen så jag fick ligga på samma sätt som förut. Det här kommer inte bli en rolig resa för Eric med mig som inte kan gå utan kryckor och som skriker vid varje rörelse jag gör med ryggen. Det började nästan kännas som att det var bäst om jag stannade här.
- Jag är så otroligt glad att du vill följa med sa Eric och log
- Är du säker på att du vill det? Jag menar jag är ju inte mig själv ännu. sa jag
- Jag är helt säker och oavsett vad du varit med om så är du alltid samma Elena sa Eric och gav mig en kyss
- Haha, ja, jag hoppas iallafall att jag ska vara det. Men hur ska vi göra med packningen? sa jag och skrattade
- Ja, det var nästa fråga. Jag packar åt dig det skulle kunna funka sa Eric
- Jo, men du kan nog behöva hjälp. PAAAAPPPA!!!! Ropade jag
- Vad är det? sa pappa och tittade in genom dörröppningen
- Jag behöver hjälp med packningen sa jag och log blygt
- Ok, säg vad som ska med så ordnar jag det sa pappa och log mot mig
Jag sa vad dom skulle packa ner åt mig, eller Eric packade sina saker och pappa fick hjälpa mig med mina eftersom jag inte kunde göra det själv just nu. Men det verkade fungera ganska bra ändå. Men samtidigt var jag otroligt nervös inför Sverige resan. Det hade stått lite i tidningarna här nere om min olycka. Dom vet ju vem jag är pga min pappa. Jag hoppas det inte står något i Sverige. Fast jag kommer inte kunna göra så mycket heller så det kanske inte spelar någon roll. Eller?
Erics Perspektiv
Efter att vi packat ihop våra saker så tog jag och Elenas pappa ner väskorna till hallen. Elena kom ner hoppandes på sina kryckor och hon kom sen fram mot mig. Jag gav henne en lätt kyss innan jag tog på mig skorna. Vi skulle resa till Sverige redan idag och vi var nog inte framme förens tidigt imorgon bitti. Elena tog på sig skorna så gott hon kunde och sen gick vi ut tilll Elenas pappas bil. Vi packade in väskorna i bilen och sen körde Elenas pappa oss till LAX och jag såg på Elena att hon hade ont. Jag önskar bara det fanns något mer jag kunde göra för henne.
- Är du okej Elena? sa jag och såg mot Elena
- Ja, det är ingen fara. Ska vi checka in? sa Elena och gick i väg för att checka in
Jag hjälpte henne att checka in allting sen sa Elena hejdå till sin pappa och sen gick vi mot gaten och väntade en liten stund innan vi fick gå ombord planet. När vi satte oss i stolarna som var lite större så såg jag hur Elena gjorde en min som syftade på smärta. Jag skulle aldrig ha tvingat med henne till Sverige.
- Varför tittar du sådär på mig? sa Elena
- Hur då? sa jag förvånat
- Som att du är orolig för mig. Jag mår bra. Jag lovar. Det ska bli skönt att få lite miljöombyte sa Elena
- Ok, men säg till om det är någonting sa jag och la min hand över hennes
Elena nickade mot mig men sen tog hon bort sin hand från min. Hon hade gjort det ända sen hon kom hem från sjukhuset. Jag fick knapp röra vid henne. Jag kan förstå om hon inte vill att jag rör ryggen och sidan av hennes kropp men det kändes bara konstigt nu. Jag hoppas det blir bättre mellan oss snart.
1 dag senare - Elena väcks av Eric - Elenas Perspektiv
Jag låg och sov och drömde mardrömmar hela tiden. Jag såg den där tjurhajen komma hela tiden och vågorna. Det gick inte ut från mitt huvud det fanns där hela tiden. Jag kände hur jag rörde på kroppen och jag vred mig och vände mig. Sen kände jag hur någon tog tag i mig och jag vaknade med ett ryck. Jag såg på Eric som satt bredvid mig i sängen.
- Va...vad är klockan? sa jag trött
- Halv tre på natten. Du drömde mardrömmar tror jag sa Eric
- Vad menar du? sa jag och försökte känna efter hur jag mådde
- Du skrek. Du skrek att han inte fick ta dig. sa Eric
- Det var bara någon konstig dröm. Jag lovar. Kom här istället sa jag och drog Eric över mig
- Men klockan då? sa Eric och skrattade
- Haha, glöm klockan sa jag och vi började kyssas passionerat
Vi hade händerna mot varandras kroppar och jag var noga med att inte låta Eric röra min sår men helt plötsligt knuffade jag undan Eric. Jag kunde inte. Jag vände mig försiktigt om och Eric la sin hand mot min axel och jag drog den åt mig. Jag kunde inte prata med honom just nu. Eric släckte lampan som han tänt när han väckte mig och sen somnade han om. Jag måste vara en idiot som gör såhär mot honom. Jag försökte hålla inne tårarna innan jag somnade igen.
På morgonen - Erics Perspektiv
Jag hörde hur Elena smög upp på morgonen. Jag låtsades som att jag sov djupt. Jag kände inte för att prata om det som hände i natt. Alltså jag förstår att det hon gått igenom måste vara frukansvärt men om hon bara ville släppa in mig. Det känns inte som vi är tillsammans längre. Jag får inte ta i henne eller änns prata med henne. Jag märkte hur det lät från badrummet och jag ville gå dit för att se hur hon mår men jag gör saken bara ännu värre då. Jag försökte sova igen.
Samtidigt inne i badrummet - Elenas Perspektiv
Jag hade smugit mig upp från sängen och in till badrummet för jag ville inte väcka Eric. Efter det som hände i natt är det bäst så. Jag stängde dörren och sen såg jag mig i spegeln. Jag hade hängt upp en handduk på spegeln för att inte behöva se såret men idag gjorde jag inte det. Jag måste göra det någongång. Jag tog ett djupt andetag och tog av mig linnet jag sov i och det kändes som jag blev knuffad i väggen. Tårarna forsade ner för kinderna.
Jag kommer alltid mer låta Eric röra vid mig. Varför skulle han vilja vara med någon som ser ut såhär?! Jag såg på det stora bandaget jag hade runt ryggen och sidan. Jag satte mig på badrumsgolvet och tårarna bara rann. Jag slog sen hårt i kakelgolvet och jag hatade det här. Det gjorde så ont men jag hatade det verkligen. Jag tog sen på mig ett par jeans och en långärmad ljusblå tröja med askungens sko på. Jag sagt upp håret i en toffs och gick sen ut från badrummet.
- God morgon. Jag trodde du sov sa jag när jag såg att Eric stod i hallen
- Nej, jag ska till studion och jobba med J-son. Men du kanske klarar dig idag sa Eric
- Ja, det gör jag. Och du förlåt för det som hände igår sa jag
- Det är redan glömt. Vi ses sen sa Eric och gick ut genom dörren
Jag kände hur arg och besviken han var på mig. Men vad skulle jag säga? Jag vet att du inte gillar mig nu när jag ser ut som en tuggleksak. Det gjorde så ont i mig att behöva tänka den tanken. Jag satte mig i soffan och slog på tv:n och tittade på Tyra Banks show. Om jag ändå kunde få Eric att förstå....
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
- Jag hörde om Elena, shit vad hemskt alltså. Hur mår hon? sa J-son
- Jag vet ärligt talat inte. Hon verkar glad men hon låter mig inte vara hennes pojkvän mer sa jag ledsamt
- Vad menar du med det? sa J-son förvånat
- Jag får inte röra vid henne, hon tittar bara tomt på mig och det känns som det inte finns något där mer sa jag
- Fast Eric, hon har ju varit med om något frukansvärt så det kanske inte är så konstig om man är lite tillbaka dragen sa J-son
- Jo, men hon måste förstå att jag finns där för henne hela tiden. Annars kan vi lika gärna sluta här sa jag ledsamt
- Du, åk och snacka med henne. Hon kanske förklarar för dig om du frågar henne sa J-son
- Kanske det. Men om Tomas kommer då? sa jag
- Då säger jag att du bara är ute på ett ärende sa J-son
- Tack. Jag är tillbaka så fort jag bara kan sa jag snabbt
Jag skyndade mig sen ut från studion och in i bilen. Jag körde det snabbaste jag kunde hem och parkerade utanför huset. Sen sprang jag upp till lägenheten och gick in. Jag satte mig framför Elena i soffan och tog hennes hand.
- Jag trodde du skulle vara i studion sa Elena
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa jag
- Ok, om vadå? sa Elena nervöst
- Varför du inte låter mig vara din pojkvän mer sa jag
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa Elena och såg ledsamt på mig
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte............
Detta är kapitel 31 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Sen förlåt att det inte kom i onsdags men hade engelska prov att plugga till det var därför. Men nu är det här och den spännande fortsättningen får ni vänta med tills på söndag för då kommer kapitel 32. Och då kommer ni bla. Få veta vad Elena svarar? Hur reagerar Eric på det? Kommer dom fortsätta vara tillsammans? Vad händer på Elenas 18 års fest? Och vart kommer den vara? Och vilka kommer? Och vad händer där? Vad är det Eric ser som får honom så chockad? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer på söndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 30
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, Gud va bra att jag fick tag i dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka.......
P.s. Tycker du att kapitlet verkar läskigt efter första raderna så hoppa detta kapitel 😊 d.s
I Sverige - Erics Perspektiv
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, gud vad bra att jag fick tag på dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka sa Peter och jag hörde hur han grät
- Vad? Vad är det som har hänt med Elena? sa jag och kände hur en stor klump i halsen samlades
- Jag har inte fått alla detaljer ännu men det är allvarligt sa Peter
- Men...men vad är det som har hänt? sa jag och försökte få ner pulsen
- I korta drag så var Elena ute och surfade med Sarah och Seth. Hon tog en våg och sen såg bara Seth hur hon försvann under vågorna och att..sa Peter och jag förstod
- Hon var nära att drunkna eller hur? sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Ja, men Elena blev biten av en tjurhaj i högersidan av midjan och lite på ankeln. Enligt Seth så var det som bit sår efter en hund fast större. Han hjälpte henne att få bort den genom att slå den på nosen så skadorna är inte stora sa Peter
Jag tappade allting. Det svartnade för ögonen på mig och jag tog ner armen med telefonen i och jag hörde ingenting. Elena...attackerad av....det här kan inte stämma. Jag fick tillbaka lite verklighet och tog upp mobilen igen.
- Hon....hur eller sa jag och fick inte fram ett ord
- Jag lovar att ringa dig så fort jag vet mer okej? sa Peter
- Okej, jag antar att det är okej. Hej då sa jag och vi la på
Jag stirrade bara framför mig och tårarna rann ner för mina kinder. Jag gick in till dom andra igen och Tomas såg oroligt på mig. Dom andra tittade bara fundersamt på mig.
- Eric, du ser ut som du sett ett spöke sa skivbolagschefen
- Elena....hon....hon stammade jag fram
- Ursäktar ni oss lite bara? sa Tomas och gick med mig ut igen
- Elena..hon har varit med i en olycka sa jag när jag chocken började släppa
- Vad säger du? Är det allvarligt? sa Tomas
- Hon har råkat ut för en hajattack, jag vet ingenting mer men jag måste åka dit direkt sa jag
- Oh herregud, men kommer hon klara sig? sa Tomas
- Jag hoppas det, Elenas pappa sa att det är som hundbett fast från ja, en tjurhaj mer vet jag inte. Men jag måste åka dit nu. sa jag
- Vänta. vadå? Alltså Eric jag förstår mer än väl att du är orolig för Elena men det går inte sa Tomas
- Jag måste åka till LA. Jag måste åka dit nu. Det spelar ingen roll vad du säger. Jag måste bara åka dit sa jag bestämt
- Alla möten, spelningar, ja allting hur ska jag kunna ordna allt det? sa Tomas
- Jag vet inte, men du får lösa det för jag måste åka till Elena, jag kommer ha ont i hjärtat hela tiden tills jag får vara där sa jag
- Ja, jag låter dig åka. Jag får säga att det hänt något privat, jag ordnar det på något sätt. Åk nu sa Tomas och gav mig en kram
- Tack! Du är världens bästa manager sa jag och skyndade mig sen ut från skivbolaget
Jag hoppade snabbt in i bilen och åkte först hem och sprang upp för trapporna. Sen kastade jag bara ner massor med kläder och andra saker som jag behöver. Sen sprang jag ner till bilen och körde det fortaste jag kunde till Arlanda. Jag parkerade bilen och skyndade mig in för att försöka få en sista minuten biljett.
- Hej, vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- En sista minuten biljett till LA sa jag
- Jaha, ja då ska vi se sa kvinnan och jag ville bara skrika att hon skulle skynda sig lite
- Det finns tyvärr inga biljetter kvar sa kvinnan
- Va?! Jag måste med planet. Jag kan åka som bagage om det är så sa jag
- Det går inte, jag är ledsen sa kvinnan
- Jag ber dig, min flickvän bor där och har råkat ut i en olycka. Jag vet inte om hon klarar sig! Du måste göra någonting sa jag
- Okej, det finns ett par som bara bokat biljetter men har inte hämtat ut dom. Här, vi brukar inte göra så men jag gör ett undantag sa kvinnan
- Tusen tusen tusen tack! Du anar inte hur mycket det här betyder för mig! sa jag
- Jag håller tummarna för att allt ska lösa sig med din flickvän sa kvinnan
- Jag med. Tack igen sa jag och tog biljetten
Jag checkade sen in och fick vänta bara en liten stund innan vi gick på planet. Jag hade så ont i bröstet. Det kändes som jag bara ville komma fram direkt. Varför var jag inte där? Varför var jag inte där när det hände? Åh, snälla Elena kämpa! Jag är snart hos dig!
11 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag hade landat för ungefär en timme sen. Jag hade tagit en taxi till Elenas föräldrars hus och ställt av mina väskor och sen tagit en taxi till sjukhuset där Elena låg. Jag hade sprungit upp för alla trapporna och när jag såg Peter, Lena, Seth och Sarah så sprang jag fram ännu snabbare till dom.
- Vart är hon? Vart är Elena? sa jag stressat
- Eric! Lugna dig! Vad gör du här? sa Peter förvånat
- Min flickvän är här. Jag var tvungen att komma hit sa jag
- Jag förstår det, men dom håller på att operera henne just nu sa Peter
- Vad...vad hände egentligen? Vad är det som är fel? sa jag
- Kom så ska jag berätta sa Peter
Vi satte oss med dom andra. Peter berättade att Seth, Sarah och Elena hade varit och surfat. Seth hade sett något i vattnet men trodde han inbillade sig så Elena paddlade i våg och tog vågen men sen hade Seth att hon flugit av men tänkte inte på det men sen när hon kom upp till utan och sen ner lika snabbt igen förstod han att något var fel. Han simmade dit och slog till den där hajen på nosen som släppte Elena och sen försökte han hjälpa henne in till stranden när hon fick ett bett i ankeln och ännu en gång slog Seth till hajen. Dom fick sen hjälp att ringa ambulansen och nu var vi här.
- Men hur allvarligt är det? sa jag
- Hon har förlorat ganska mycket blod, men betten var inte så djupa att dom gjort någon innerskada. Mer vet vi inte sa Peter och såg mot dörren och en läkare kom ut
- Hi, are you Elena Carlssons family? sa läkaren
- Yea, how is she? sa jag och såg på läkaren
- We have sewed up her wounds and she get blood transplations right now. When she came in she was in a artoficlechock. So we need to have her in sleep until tomorrow sa läkaren
- But she will be fine? sa Peter
- Yes, but the scars she have to live with but she has been really lucky. But come back tomorrow its the best thing you can do know sa läkaren
- Ok, we are Coming back tomorrow sa Peter och såg på oss andra
- Nej, jag stannar här. Jag tänker inte lämna Elena ensam sa jag
- Eric, det finns inget du kan göra. Vi får komma tillbaka imorgon. Kom nu sa Peter och la som hand mot min axel
- Men jag kan inte bara lämna henne sa jag
- Hon vet att du finns här, i sitt hjärta sa Peter och log
Jag log lite smått tillbaka och sen följde jag motstridigt med honom. Vi gick ut till deras bil och körde hem till deras hus. Dom gav mig nyckeln till gästhuset och jag ställde bara in mina väskor i hallen och sen gick jag ner mot stranden. Jag stod bara där och tittade på vågorna som slog mot land. Jag fick en klump i magen när jag såg det här. Elena, varför skulle det här hända just dig? Jag torkade tårarna som rann ner för mina kinder. Elena måste vakna imorgon. Det bara är så....för det kommer hon göra. Jag vet det.....eller...hoppas är nog ett bättre ord.
Nästa dag - Elena vaknar - Elenas Perspektiv
Jag öppnade sakta mina ögon. Det kändes som jag hade sovit i hundra år. Jag såg mig trött omkring och förstod inte alls var jag var någonstans.
- Ma...mamm...mamma viskade jag
- Jag är här gumman. Det är så skönt att se dig vaken igen sa mamma
- Jag har ont, vad hände? sa jag och såg på mamma
- Du blev biten av en tjurhaj. Minns du det? sa mamma
- Nej, jag minns bara att det small till under brädan, men vart hände det? sa jag
- Din högra sida och ankeln. Såren är inte så djupa att dom skadat dig allvarligt men nog allvarligt ändå sa mamma och smekte min kind
- Ok, men är inte pappa här? sa jag trött
- Jo, vänta här ska jag hämta honom. Sen finns det en till som väldigt gärna vill träffa dig sa mamma och gick ut från mitt rum
Jag kände mig helt groggy och borta. Men när dörren öppnades och pappa kom in log jag men att se Eric komma in gjorde mig chockad och glad. Dom kramade försiktigt om mig. Jag såg lite på Eric.
- Jag är så otroligt glad att du lever sa Eric
- Och jag som trodde du var i Sverige sa jag
- Din pappa ringde mig och berättade om allting så jag flög ner hit direkt sa Eric
- Aw, du är verkligen världens bästa pojkvän sa jag och gav honom en kyss
- Har dom sagt när jag får åka hem? sa jag
- Vet inte, du får fråga dom ensam sa Mamma och min läkare kom in
Min läkare förklarade precis allting för mig. Jag var tvungen att vila mig tills såren har läkt. Jag hade ingen slut att vara lugn. Eric smekte försiktigt min kind och jag log. Det kändes så otroligt underbart att ha en så underbar pojkvän som han. Men sen bad mamma och pappa Eric att följa med ut och det gjorde han. Jag fick inte höra något men dom kom sen tillbaka. Läkaren sa att jag kunde få åka hem i övermorgon. Om jag lovar att vila.....
2 dagar senare - Hemma i villan - Elenas Perspektiv
Jag hade fått komma hem från sjukhuset igår. Allting hade gått bra men jag hade fortfarande så pass ont att jag bara klarade av att ligga i sängen. Eric hade kommit upp och krupit ner under mitt täcke. Pappa hade försökt säga inga pojkar på rummet men idag verkade han göra ett undantag. Medans vi låg och myste så kom pappa in.
- Hur mår du Elena? sa pappa
- Ok, ont bara sa jag
- Förstår det. Och eftersom du har ont och kommer få det tråkigt här när jag och mamma ska jobba så har vi bokat in dig på ett lyxhotell sa pappa och log stort
- Du skojar med mig?! sa jag förvånat
- Nej, det heter Saade Home Sverige har du hört talas om det? sa pappa
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric!?.......
Detta är kapitel 30 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev läskigt eller tråkigt. Men ni behöver inte läsa det här kapitlet om ni tycker det är för obehagligt. Men förlåt också för att det inte kom upp igår(måndag) men somnade i från det och sen såg jag på Soul Surfer med en vän. Men kapitel 31 ska komma idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric och Elenas pappa har planerat? Kommer dom åka till Sverige? Vad hände där isåfall? Varför blir Elena så konstig mot Eric? Varför låter hon inte honom vara hennes pojkvän ? Och kommer Elena börja skolan eller göra något annat? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer idag(onsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 29
- Nja, jag tror jag väntar till imorgon sa jag och skrattade
- Nej, snälla säg. sa Eric och kittlade mig
- Haha, okej, okej, okej, jag säger.. sluta kittla mig sa jag och skrattade
- Okej, berätta sa Eric och log stort mot mig
- Du och jag ska åka till ett ställe och träffa......
Erics Perspektiv
- Okej, vi ska träffa...nej jag säger det inte du får se imorgon sa Elena och skrattade
- Nej, du är så taskig mot mig. Åh, nu kommer jag inte kunna sova ju sa jag och skrattade
- Inte mitt fel sa Elena och log
- Hmm...jag ska komma på något att hämnas med. Jo, det här sa jag och började kittla henne igen
Vi skrattade och rullade runt i sängen innan vi la oss ner under täcket båda två och jag la min arm runt hennes midja. Jag kysste försiktigt hennes hals innan jag släckte lampan. Vi sa god natt till varandra och vi somnade ganska fort båda två.
Nästa dag - Elena och Eric är på väg till mötet - Erics Perspektiv
Elena hade inte sagt någonting till mig om vem eller vilka eller vad vi skulle träffa idag. Hon var så hemlighetsfull att jag inte visste vad jag skulle tro ju. Men när vi kom fram till en stor byggnad och Elenas pappa kom ut från entrén så förstod jag ännu mindre.
- Vad kul att ni kom. Ja, då ska vi gå den här vägen sa Peter och visade oss vägen in i huset och vi tog hissen upp till tredje våningen
- Sådär, jag går in före ifall det är något som Elena vill berätta innan sa Peter och gick in
- Vad är det frågan om? sa jag förvånat
- Jo, du måste ju snart åka hem och jag får inte följa med som det är just nu men för att du ska minnas tiden du var här så vill jag att du ska träffa någon sa Elena och tog min hand
- Ookej...men jag skulle aldrig glömma att jag var här och jag kommer att hälsa på dig tills du flyttar tillbaka sa jag
- Ja, men ändå. Ja, så kom ska du få träffa sa Elena och öppnade dörren
När vi gick in till rummet så förstod jag inte riktigt vad som hände. Det var som ett litet vardagsrum med två soffor och lite andra saker runt omkring. Men sen när Elena släppte min hand och gick fram till en person och dom gav varandra en kram så var jag nära på att svimma.
- So Justin, here is Eric. sa Elena och log mot mig
- Hi, i heard so much about you, im Justin sa Justin
- I...im Eric sa jag och hade aldrig känt mig så nervös i hela mitt liv
- Are you ok? Because you seem a little nervouse sa Justin
- No his fine, right Eric? sa Elena och gick fram till mig
- Du kanske kunde sagt att det var Justin Timberlake iallafall sa jag
- Då hade det inte blivit någon överraskning. So, Justin, i think you had something to ask Eric? sa Elena
- Yes, so Elena told me that you are a swedish artist, and i was just thinking about if you wanted to sing "Mirrors" med mig? sa Justin
Jag tittade bara med stora ögon på Elena och hon log stort mot mig. Det var som att jag bara ville ge henne världens största kyss för att hon gjort det här för mig. Jag nickade bara till svar och det kändes overkligt på något sätt. Elena satte sig i soffan och Justin började sjunga. Elena tog upp sin mobil och spelade in allting. Jag kunde inte vara mer glad just nu. Jag är så lycklig helt enkelt.
Lite senare på stranden - Elenas Perspektiv
Jag och Eric hade åkt ner till stranden och vi låg på en filt. Jag låg över hans bröst och höll ena handen mot hans bröst. Eric hade varit väldigt chockad i minst 20 minuter efter mötet med Justin. Han hade verkligen inte förvånat sig det och det kändes coolt att se hur han blev tillsammans med sin idol för jag tror många blir så med honom. Eller iallafall Ellie och Stina.
- Vet du hur lycklig jag är som har dig? sa Eric och lekte med mitt hår
- För att jag kan göra sånna här överraskningar för dig? sa jag
- Inte bara därför, för att du är den du är. Jag blev kär i dig direkt när jag såg dig komma in där i studion sa Eric
- Jag märkte det, men var inte säker på mina känslor för dig då men idag är jag så glad att jag förstod dom tillslut sa jag och gav honom en kyss
- Men det känns väldigt jobbigt att jag ska behöva åka hem imorgon. sa Eric och la sin hand mot min kind
- Det tycker jag också. Jag önskar du kunde stanna här tills jag kan komma med dig men det får jag inte för pappa sa jag besviket
- Jag vet, men jag kommer snart tillbaka. Jag måste göra lite jobb i Sverige först. Men lova att du följer med till flygplatsen imorgon? sa Eric
- Försök stoppa mig! Jag kommer stå där och vinka av dig sa jag
- Jag älskar dig Elena, du vet det va? sa Eric och log mot mig
- Nej, jag hörde inte riktigt sa jag och skrattade
- Jag älskar dig min söta ängel sa Eric och la sig över mig på stranden och kysste mig passionerat
Vi låg kvar där en väldigt lång stund tills solen gick ner nästan och då tog vi oss en strandpromenad tillsammans och vi tog massor av bilder tillsammans så vi kunde se på dom när vi saknade varandra väldigt mycket. Vilket jag kommer göra iallafall. Det är ganska konstigt att när jag gick här innan vi flyttade till Sverige trodde jag aldrig att jag skulle gå här några månader senare med världens bästa pojkvän. Men jag är så glad och tacksam för att det blev såhär ändå. Men om jag ändå kunde följa med till Sverige igen....
Nästa dag - på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade checkat in och nu satt jag på LAX tillsammans med Elena och väntade på att få gå ombord planet. Det kändes så overkligt att jag skulle få åka hem igen utan Elena. Vi satt tätt intill varandra och kelade och kysstes. Jag kommer sakna henne så ofantligt mycket.
- Lova att ringa mig så fort du kan sa Elena
- Det lovar jag, men tänk om jag väcker dig mitt i natten då sa jag och skrattade
- Det är något jag står ut med bara du ringer sa Elena och log
- Då ska jag göra det. Jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss
- Och jag älskar dig sa Elena och gav mig en kyss till
Vi satt en stund till innan dom ropade ut att det var dags att gå ombord. Jag gav Elena flera kyssar till innan jag gick ombord planet. Det högg i hjärtat på mig när jag såg Elena stå där och jag ville egentligen inte mer än att bara vända om och strunta i Sverige men det gick inte. Jag hoppas hon inte glömmer mig bara....
3 dagar senare - Elenas Perspektiv
Det hade varit så hemskt här utan Eric. Det var som att ingenting blev roligt igen men idag hade Sarah och Seth tagit med mig ut för att surfa lite. Jag hade egentligen inte så stor lust men gjorde det ändå. Jag ska ju snart börja på den nya skolan så det kändes bra att få göra lite andra saker innan dess. Jag simmade ut en bit och väntade på en våg.
- Did you see that? sa Seth och såg på mig
- No what? sa jag nervöst
- I think it was nothing. Oh, here comes your wave sa Seth och jag paddlade bort för att fånga vågen
Jag reste mig sen upp på brädan och sen surfade jag en liten bit innan jag kände en stor smäll mot brädan och jag flög av. Jag simmade upp mot ytan och sen såg jag vågen komma mot mig och allting blev svart framför mig.....
30 minuter senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt i ett möte med skivbolaget och min mobil ringde flera gånger men jag trodde det var Elena så jag svarade inte men tillslut såg Tomas med en sträng blick på mig.
- Det låter som det är viktigt när det ringt sådär många gånger sa Tomas
- Okej, ursäktar ni mig bara? sa jag och gick ut från konferansrummet
Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och jag såg att det var Peters nummer. Elenas pappa. Jag förstod ingenting. Varför ringer han mig nu? Jag svarade och tog ett djupt andetag.
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, Gud va bra att jag fick tag i dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka.......
Detta är kapitel 29 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Nu fick jag upp det på rätt dag :) Så jag har börjat skärpa mig :) Men jag hoppas ni ska tycka om kapitlet även om det blev lite kortare. Men kapitel 30 kommer idag(måndag) och så kommer ni bla. Få veta vad som har hänt Elena? Kommer Eric åka tillbaka till LA nu? Kommer Elena kunna börja skolan eller bestämmer hon sig för något annat? Varför bråkar Eric och Elena med Elenas familj? Och varför smyger Elena ut på natten och vart tar hon vägen? Det och mycket mycket mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer idag(måndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 28
- Vänta, du skrev inte in dig för att du är tillsammans med Eric? Nej, jag förstår inte sa pappa förvirrat
- Jag kan inte gå i en skolan och sen inte började jag
- Du behöver inte säga mer. Jag vet redan vad du vill säga och fråga sa pappa
- Vadå? Vad skulle jag fråga? sa jag lite surt
- Elena, du flyttar inte med Eric till Sverige innan du är myndig och skolan ska du skriva på.......
Elenas Perspektiv
- Vadå? Vad skulle jag fråga? sa jag surt
- Elena, du flyttar inte med Eric till Sverige innan du är myndig och skolan ska du skriva på sa pappa bestämt
- Jag hade inte tänkt fråga det sa jag och försökte spela oberörd
- Jo, det var just det du tänkte göra. Men svaret är nej sa pappa och höjde på ögonbrynen
- Men jag vill vara med honom. Ska jag sitta här i ett halv år medans han är i Sverige? sa jag och gick efter pappa in till vardagsrummet
- Det är tyvärr så det får bli gumman, du är inte myndig förens om ett halvår. Då får du bestämma över dig själv men inte innan dess sa pappa igen
- Bra, lycka till med allt då sa jag och gick snabbt upp för trapporna
Det var som att det kokade inom mig. Jag ville inte stanna här om Eric ska åka tillbaka till Sverige. Det finns inte en chans. Jag måste prata med mamma istället men det kan jag inte göra nu. Jag måste göra mig i ordning inför festen. Jag sprang in i duschen och tog en snabb dusch. När jag var klar så sminkade jag mig lite lätt och sen stod jag och tittade på vad jag ville ha på mig.
Jag valde tillslut en beige spets klänning med ett brunt läder bälte i midjan. Den var lite längre i bak än vad den var i fram. Men jag gillade den så jag tittade mig i spegeln och gick sen ner till hallen. Eric var så otroligt snygg. Han hade tagit på sig en vit skjorta och ett par jeans shorts. Han hade lite uppknäppt i skjortan och det var så otroligt snyggt mot hans bruna brända hud.
- Wow, du ser fantastisk ut sa Eric och gav mig en kyss
- Tack, men då har du inte sett dig själv sa jag och log
- Haha, vart finns spegeln då? sa Eric och skrattade
- Hey, taskigt. Ska vi gå? sa jag och skrattade
- Absolut, men först det här sa Eric och gav mig en kyss
- Det var starttecknet, kom så går vi sa jag och tog hans hand
Sarah bor inte så långt ifrån mitt hus så vi kunde gå dit och vi var framme efter ungefär 20 minuter. Det var hur mycket folk som helst här och Eric gick åt ett håll medans jag gick och pratade med Sarah. Vi snackade på ganska länge men när jag sen fick se Eric stå och prata eller rättare sagt flörta som jag tyckte det såg ut som med Taylor så svartnade det för mina ögon. Ingen ska få ta Eric ifrån mig!
Erics Perspektiv
Jag stod och pratade lite med Elenas vänner när det kom fram en tjej och vi snackade och hade det jätte roligt men hon var väldigt på. Hon flörtade och tog på mig hela tiden och jag kände mig inte alls bekväm i det men hon gav sig inte.
- So, you most be new here sa tjejen
- Kinda, im here with Elena sa jag
- Oh, poor thing. But its good for you that im here now sa tjejen
- You know what, im gonna go sa jag och försökte gå
- No, stay. I can Imagine how it would be to kiss you sa tjejen
- Good for you but im not intrested sa jag
- I can see it in your eyes that you are sa tjejen och tog ett hårt tag i min nacke och kysste mig och jag försökte göra allt för att komma loss
- Och vad händer här då? sa Elena argt
- Hon kysste mig, hon lät mig inte gå sa jag och försökte få ner pulsen
- Jag såg det, And Taylor, leave now! sa Elena surt
- Du måste tro mig, hon flörtade med mig hela tiden och sen tog hon tag i mig och kysste mig sa jag snabbt
- Ok, men isåfall kanske du kan stanna kvar här och kyssas med henne för jag går hem nu sa Elena
- Elena, vänta! Du kan inte bara gå sådär sa jag stressat
- Inte? Det är just det jag gör nu! sa Elena bestämt och gick iväg
- Elen, snälla sa jag och gick snabbt efter henne
När jag kom ut på gatan så fanns hon ingenstans. Det var som att hon blivit uppslukad av jorden. Jag stod kvar en liten stund innan jag också gick tillbaka till Elenas hus. När jag kom dit gick jag direkt in i gästhuset och satte mig på sängen. Det här händer bara inte.....
Samtidigt inne i huset - Elenas Perspektiv
När jag kom hem så sprang jag upp till mitt rum och bytte snabbt om till min Mulan pyjamas och tog på mig mina uggs och satte mig i min fotölj som jag har och bara tittade mot väggen. Tårarna började rinna och det skrek inom mig att jag inte skulle vara ledsen. Eric känner ju inte Taylor som jag gör men ändå. Taylor är en tjej som jag känt sen dagis. Jag har aldrig tyckt om henne och inte hon mig. Hon var alltid otrevlig och den som retades hela tiden. Det var riktigt hemskt och hon hade fått ett av mina ex att bli kära i henne så jag fick som en återblick hur det kunde bli när hon tog Eric och därför sprang jag hem. Det knackade på dörren och mamma kom in.
- Men lilla gumman, hur mår du? sa mamma och satte sig på huk framför mig
- Som jag förtjänar. Allt elakt och dumt som jag gjorde mot Eric det fick jag tillbaka ikväll sa jag
- Vad menar du? sa mamma och såg oroligt på mig
- Taylor flörtade med Eric och kysste honom. Det var som att mitt hjärta krossades mitt framför näsan på mig sa jag
- Jag förstår det, och jag vet också om vad Taylor gjorde med Liam mot dig, men du måste tänka att Eric skulle aldrig göra så mot dig sa mamma
- Mamma, det spelar ingen roll längre, pappa har sagt att jag inte kan flytta med Eric till Sverige förens om ett halv år och varför skulle han vilja vara tillsammans med mig då? sa jag
- Jag ska prata med pappa, men jag vet om att din pappa har ordnat en väldigt speciell överraskning till dig och Eric eller ja, kanske mest Eric imorgon sa mamma
- Menar du att pappa har ordnat med? sa jag och såg lite gladare på mamma
- Ja, precis. Så det kanske vore bra om du och Eric fick prata sa mamma
- Du har nog rätt, jag ska gå ner dit nu sa jag och reste mig upp från fotöljen
Jag gick sen ner till gästhuset och jag kände på dörren som var öppen. Eric satt i sängen och jag tog av mig mina uggs och gick fram mot honom och satte mig bredvid honom i sängen. Han tittade bara på mig som att han inte visste vad han skulle säga.
- Jag är ledsen att jag blev så arg sa jag och såg på Eric
- Det är okej, jag minns själv hur jag reagerade när jag såg dig och Anton kyssas i den där videon sa Eric
- Ja, fast jag borde förstått att inte du ville kyssa henne, men jag känner Taylor och hon fick ett av mina ex att bli kär i henne medans han var tillsammans med mig sa jag
- Men det skulle jag aldrig göra. Jag skulle aldrig kunna lämna dig för någon annan sa Eric
- Jag var bara rädd, kan du förlåta mig? sa jag och log blygt mot Eric
- Det är klart jag kan, kom här sa Eric och la sin arm runt mina axlar och jag la mig mot hans bröst
- Jo, det är en sak som jag måste säga sa jag och försökte se allvarlig ut
- Åh nej, det är något hemskt när du säger så sa Eric och såg nervöst på mig
- Inte direkt, men jag har en överraskning till dig imorgon. Jag fick lite hjälp av pappa sa jag
- Vadå? Snälla berätta sa Eric och såg nyfiket på mig
- Nja, jag tror jag väntar till imorgon sa jag och skrattade
- Nej, snälla säg. sa Eric och kittlade mig
- Haha, okej, okej, okej, jag säger.. sluta kittla mig sa jag och skrattade
- Okej, berätta sa Eric och log stort mot mig
- Du och jag ska åka till ett ställe och träffa......
Detta är kapitel 28 av Imagine och jag är så ledsen att jag inte kunde få upp det i torsdags men jag har varit så otroligt trött så jag orkade inte skriva klart det men nu är det uppe och jag ska skärpa mig det har ni mitt ord på. Kapitel 29 av Imagine kommer imorgon (söndag) och då kommer ni bla. få veta vem som Eric kommer få träffa? Kommer Elena åka med Eric till Sverige? Och om inte vad händer när Eric åker tillbaka? Går förhållandet att ha när man bor så långt ifrån varandra? Och varför ringer Peter (Elenas pappa) Eric och vad är det egentligen som har hänt? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 27
Han sov och jag log för mig själv när jag tittade på honom. Jag vet inte vad jag hade tänkt men jag hade hoppats att han var vaken nu. Men det var han inte. Det är nog bara jag som har dåligt samvete. När jag skulle smyga ut från sovrummet satte sig Eric upp i sängen och såg på mig.
- Elena, är det verkligen du eller drömmer jag? sa Eric och log
- Du drömmer tror jag...men i den här drömmen vill jag säga att.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade haft väldigt svårt att sova i natt men när jag äntligen gjorde det så tyckte jag att jag hörde ljud från utsidan. Jag slog upp ögonen och lyssnade noga men sen tänkte jag mest att jag måste inbillat mig och somnade om. Fast efter en liten stund hörde jag ljud ifrån mitt sovrum. Jag vände mig om och satte mig upp i sängen. Elena stod där i ett linne och ett par korta pyjamas shorts. Hon var så otroligt vacker. Hon såg ut som en ängel som tittade rakt på mig.
- Elena är det verkligen du eller drömmer jag? sa jag och log
- Du drömmer tror jag....men i den här drömmen vill jag säga en sak sa Elena och log mot mig
- Vadå? sa jag och såg nervöst på henne
- Att jag dolt mina känslor. Och att jag inte kan sova sa Elena och log
- Det finns gott om plats här för dig sa jag och lyfte på täcket
- Betyder det att du förlåter mig? sa Elena och kröp ner bredvid mig
- Du skulle bara försöka stoppa mig. Det är dig jag vill ha sa jag och gav henne en puss på kinden
- Och jag vill bara ha dig. Sov gott sa Elena och gav mig en kyss
Jag viskade sov gott i hennes öra och jag la mig nära henne och jag la min arm runt hennes midja. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Det var just det här som jag hade önskat skulle hända och nu hade det äntligen hänt. Även fast jag inte ville somna så gjorde jag det ändå.
Nästa morgon - Elenas Perspektiv
Jag vaknade sakta och när jag såg vart jag var så blev jag först lite chockad men samtidigt glad. Det var som att jag inte mindes att jag gått hit i natt. När jag rörde mig lite så kände jag hur Erics arm kramade om mig lite hårdare. Jag log för mig själv och sen försökte jag röra mig lite ifrån honom så drog han mig ännu en gång ntill honom.
- Försöker du gå ifrån mig? sa Eric och skrattade
- Jag ville inte väcka dig det var mest det sa jag och vände mig om mot honom
- Jag har varit vaken länge sa Eric och log mot mig
- Och vad har du gjort vaken så länge? sa jag och log
- Tittat på dig när du sover. Det var verkligen fantastiskt sa Eric och smekte min kind
- Kanske det, men jag måste gå in igen innan mina föräldrar märker något sa jag och reste mig upp från sängen
- Nej, du får inte gå. Kom här sa Eric och drog ner mig i sängen igen
- Haha, jag vill inte heller gå men mina föräldrar får inte veta någonting sa jag och gav honom en kyss
- Vad menar du? sa Eric och satte sig upp i sängen
- Dom får inte veta att jag varit här i natt. Sen kanske det är bäst om vi inte säger direkt att vi är tillsammans igen sa jag blygt
- Nehe, varför ska vi inte göra det? sa Eric förvånat
- Jag måste få vara tillsammans med dig och inte tänka massa andra saker, okej? sa jag och såg på Eric
- Vad skulle du behöva tänka på om dom fick veta det? sa Eric
- Om jag ska bo kvar här, åka med dig till Sverige, sluta skolan här och ja, massor med sånna saker sa jag
- Låter som du inte vill vara tillsammans med mig trots allt sa Eric besviket
- Lyssna på mig, jag vill inget hellre och det vet du. Jag älskar dig. Men bara någon dag sa jag
- Okej då för din skull sa Eric och gav mig en kyss
- Bra, vi ses där inne sen sa jag och skyndade mig sen in till huset
När jag kom in så var mamma och pappa i köket och ordnade med frukosten. Jag log lite mot dom och dom såg lite fundersamt på mig.
- Vart har du varit? sa pappa nyfiket
- Jag tog lite luft bara sa jag
- Jaha, hur länge då? För jag gick förbi ditt rum vid halv fyra i natt och du var inte där sa pappa och log
- Vad gjorde du uppe då? sa jag för att avvärja samtalet
- Jag fick lite idéer till nya låtar så var uppe och skrev det. Så jag antar att du inte sov i ditt rum i natt då? sa pappa
- Jo, det gjorde jag. Men var bara ute eller alltså jag var tvungen att kolla om alla pappren fanns i väskan sa jag
- Vilka papper? sa pappa förvånat
- Till skolan, jag ska dit idag och anmäla mig sa jag
- Vad kul! Men det är alltså ingen framgång med Eric? sa mamma och gav mig en chokladvåffla
- Nej, han vill inte prata med mig längre heller sa jag
- Det ordnar sig ska du se. God morgon Eric sa mamma och log
- God morgon. Är det okej om jag tar en macka? sa Eric
- Ja, absolut. Så vad ska du göra idag? sa pappa till Eric
- Jag vet inte riktigt, jag kommer nog på något sa Eric och såg på mig
- Ha det så trevligt iallafall sa jag och reste mig sen från stolen
Jag hade ätit upp så fort jag kunde och sen gick jag upp till mitt rum. Det hade känts lite jobbigt att behöva ljuga för mina föräldrar men pappa förstod nog mer än han sa. Det kändes lite jobbigt men så länge dom inte vet säkert är jag nöjd. Jag hoppade snabbt in i duschen och sen tog jag på mig ett par ljusa korta jeans shorts, en svartbikinin överdel och ett mörkt rosa spets linne som var som en magtröja. Sen kollade jag en extra gång om jag hade alla pappren med mig till skolan innan jag gick ner till hallen och tog på mig skorna.
- Jag åker nu ropade jag
- Lycka till! ropade mamma och pappa från köket
- Tack! sa jag och öppnade sen dörren
Jag gick bort från huset och sen kände jag hur någon tog i min arm. Eric drog mig tätt intill honom och gav mig en kyss.
- Du får inte skrämmas sådär sa jag och skrattade
- Förlåt, men jag ville ge dig en lycka till kyss först sa Eric och log
- Tack, men jag måste skynda mig nu. Älskar dig sa jag och gav Eric en kyss till
- Och jag älskar dig sa Eric och log
Han drog mig tillbaka några gånger men tillslut släppte han min hand och jag fick gå iväg till Cinema Makeup School. Det kändes overkligt att jag skulle skriva in mig där idag men också ganska jobbigt. För nu när jag gör det så kanske jag inte kan flytta med Eric till Sverige på ett år.
Lite senare hemma hos Elena - Erics Perspektiv
Jag hade inte gjort så mycket idag heller. Elena var och anmälde sig till den där skolan och jag var ganska ledsen för det på ett sätt. Det betyde r att hon kommer stanna här ett tag och jag får åka hem utan henne. Det var inte så jag hade tänkt mig när jag åkte ner hit. Jag satt i soffan och kollade lite på "Game Of Thrones" när det ringde på dörren och Elenas mamma öppnade dörren. Sen kom Sarah in och satte sig framför mig.
- Hi, i know Elena isn't home but I wanna talk to you sa Sarah
- Ok, about what? sa jag
- I'm going to have a party tonight and I want you and Elena to come there sa Sarah
- Why? I'm not dating Elena anymore sa jag och kände hur det sved i bröstet på mig
- I know, but it would just be so much fun if you both could come sa Sarah
- Ok then, me and Elena are Coming to the party sa jag
- Great! Here is the adress and time. See you then sa Sarah och gick därifrån
Jag hoppas bara att Elena ska tycka att det är okej att jag sa ja till Sarahs fest. Det kändes nästan som att inte Elena skulle gilla den idéen men det spelar ingen roll nu. Jag fortsatte sen att titta på tv och bara vänta på Elena. Jag hoppas allt gick bra för henne i skolan....
Senare på kvällen - Elenas Perspektiv
När jag kom hem så berättade Eric att vi skulle gå på Sarahs fest och egentligen hade jag ingen lust att gå dit men jag gjorde det ändå. Eric gick för att göra sig i ordning och det skulle jag också göra men först gick jag ut till köket för att prata med pappa.
- Är det något som gör dig ledsen? sa pappa
- Ja, jag ljög förut, Eric och jag är tillsammans igen sa jag först
- Det visste jag nog redan, men grattis ändå sa pappa och kramade om mig
- Mmm...men det var en sak till sa jag och bet mig i läppen
- Jaha, det låter allvarligt sa pappa
- Ja, eller jag skrev inte in mig på skolan. Jag kunde inte. Det skulle inte funka nu när jag och Eric är tillsammans igen sa jag
- Vänta, du skrev inte in dig för att du är tillsammans med Eric? Nej, jag förstår inte sa pappa förvirrat
- Jag kan inte gå i en skolan och sen inte började jag
- Du behöver inte säga mer. Jag vet redan vad du vill säga och fråga sa pappa
- Vadå? Vad skulle jag fråga? sa jag lite surt
- Elena, du flyttar inte med Eric till Sverige innan du är myndig och skolan ska du skriva på.......
Detta är kapitel 27 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom sent men jag hann inte få klart det i tisdags men nu är det uppe iallafall. Och kapitel 28 kommer idag(torsdag) och då kommer ni bla.få veta om Elena får flytta eller om hon måste stanna? Vad händer på festen och vem stöter på Eric där? Hur blir resten av vistelse i LA? Och vad är det egentligen som hänt med Elena? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 27 som kommer idag(torsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 26
Senare på natten - Erics Perspektiv
Jag hade smugit in i huset och gått upp till Elenas rum. Hon låg och sov och jag tittade bara på henne. Hon var så vacker. Jag gick försiktigt närmare henne och smekte undan en hårslinga från hennes ansikte och la den bakom hennes öra. Jag gick sen sakta därifrån när jag hörde ljud från Elena.
- Jag....jag älskar ju bara dig Eric.....
Erics Perspektiv
- Jag...jag älskar ju bara dig Eric sa Elena i sömnen
Jag stannade till och vände mig tyst om för att se på henne. Jag log lite för mig själv. Det var som att ett litet ljus av hopp tändes inom mig. Jag smög sen försiktigt ut från hennes rum och genom huset. Jag gick sen ut och in till gästhuset. Jag kröp ner under täcket och jag kunde inte sluta le för det var som att allting kan bli som det var en gång förut. Jag måste bara våga tro och hoppas på det helt enkelt. Jag somnade sen med ett leende på läpparna.
Nästa morgon - Elenas Perspektiv
Jag hade drömt om Eric nästan hela natten och det hade känts både bra och dåligt. Det hade varit om bråket och sen om det som varit bra. När jag reste mig upp från sängen och gick ner i min Mulan pyjamas så blev jag nästan chockad när Eric var där. Det hade nästan känts som att det som hänt dom här dagarna varit en dröm. Eric log mot mig när jag kom in i köket.
- God morgon. Har du sovit gott? sa Eric och log
- Jo, det har varit både och. Har mamma och pappa åkt till jobbet? sa jag och satte mig vid köksbordet
- Ja, dom åkte för några timmar sen. Så det är bara du och jag här sa Eric och log stort
- Kanske det, men jag ska träffa Sarah sen så du vet sa jag och tog en gurkskiva och Eric skulle ta samma så våra händer nuddade varandra
- Då hoppas jag ni får roligt. Men jag önskar bara att du och jag kunde prata sa Eric ledsamt
- Jag tror jag struntar i frukosten. Jag tappade aptiten sa jag och reste mig från stolen
- Stanna! Jag tänker inte ge mig. Du känner något för mig annars skulle du inte vara såhär mot mig sa Eric och tog tag i min arm
- Du vet ingenting. Låt mig vara nu sa jag och drog åt mig armen
Jag sprang upp till mitt rum och jag försökte trycka undan tårarna. Det gjorde så ont i mig varje gång jag såg Eric stå där med sina mörka fina ögon och jag visste att han menade allting som han sa. Jag gick sen in till badrummet för att ta en dusch och sen satte jag upp håret i en tofs. Jag tog sen på mig mina pastellgröna korta jeans shorts och ett vitt spetslinne. Sen gick jag ner till hallen och såg på Eric.
- Elena, jag förstår om du tycker det är jobbigt att jag är här men jag tänker inte åka härifrån förens du lyssnar på mig sa Eric
- Du har redan sagt allt du vill säga. Jag måste gå nu sa jag
Jag tog på mig mina sandaler och sen gick jag hem till Sarahs hus. Hon kom ut till baksidan av huset och vi satte oss på gräsmattan. Hennes lillebror sprang runt och lekte medans Sarah tittade på mig.
- Lily told me that Erics lives at your house now sa Sarah
- Yeah, and i dont know what to feel. Hi want me to get back Together with him sa jag och såg på Sarah
- So what are you waiting for? Better wheater? sa Sarah och skrattade
- Haha, no, i dont wanna be hurt or hurt him again. You know what i mean sa jag
- Yes i do, but i also know how much you love him sa Sarah
- It doesn't matter anymore. sa jag ledsamt
- Elena, listen to me, he loves you, you love him, what are you waiting for? sa Sarah
- I should think about it anyway. I'm going to surf a little now. But thanks for listening sa jag och kramade
Jag reste mig sen upp och gick iväg hem. Jag smög upp till mitt rum och tog på mig min bikini och sen tog jag på mig mina vanliga kläder igen.Jag tog med mig det jag behövde i en väska för att sen gå ner till hallen och tog på mig skorna. Jag tog sen surfbrädan som stod lutad mot väggen och gick i väg mot stranden. Eric var inte hemma eller inte i huset iallafall när jag kom hem. Fast det hade varit ganska jobbigt om han hade varit hemma eftersom jag inte pallade att prata med honom just nu iallafall. Men när jag kom ner till stranden så gjorde jag i ordning allting och sen sprang jag ut i vattnet och surfade. Det fick mig att glömma Eric för en liten stund.
Lite senare på stranden - Erics Perspektiv
Jag gick på stranden och tänkte på hur jag skulle göra. Elena har ju gjort väldigt klart för mig att det inte kommer bli hon och jag igen men efter det jag hörde i natt när hon drömde så kan jag inte upp hoppet. Det finns någonting inom henne som gör att vi kan bli tillsammans igen. Och medans jag gick på stranden så fick jag syn på Elena. Hon gick upp ur vattnet med en surfningsbräda och satte sig sen på sin handduk. Jag gick snabbt fram till henne och satte mig ner bredvid henne.
- Du måste vara duktig, jag menar som klarar av sånna här vågor sa jag och log
- Nja, jag har surfat så länge jag kan minnas och jag älskar det men fick inte så många chanser i Sverige direkt sa Elena och skrattade
- Det ser fantastiskt ut. Du kanske kan lära mig en dag sa jag och log mot Elena
- Kanske det. Och förlåt för det jag sa i morse. Jag har lite väl taskig sa Elena och såg djupt in i mina ögon
- Det hade jag redan glömt bort. Men något jag också glömt bort är det här sa jag och lutade mig fram mot Elena för att kyssa henne men hon drog sig undan direkt
- Jag kan inte....jag är ledsen men jag kan inte sa Elena och tog sina saker och gick snabbt därifrån
Jag satt kvar och såg henne gå iväg. Det får inte sluta såhär. Jag måste få henne tillbaka. Jag klarar mig inte utan henne. Vi var så nära att kyssa varandra men sen blev det ingenting över huvudtaget. Samtidigt som jag inte vill ge upp så känns det som det är någonting jag snart måste göra.
Senare på natten - Elenas Perspektiv
Den här dagen hade inte varit som jag hade hoppats att den skulle vara. Det hade varit jobbigt och middagen hade varit hemsk. Det kändes som både jag och Eric inte kunde vara normala mot varandra. Det kändes stelt och jag kunde bara tänka på att jag inte kysst honom. Men nu var klockan snart halv ett på natten och jag sov fortfarande inte. Det gick inte att göra det helt enkelt. Jag vet vad jag behöver göra.
Jag drog av mig täcket och gick sen ner för trapporna. Jag hade på mig ett pyjamas linne med Pocahontas på och ett par korta svarta pyjamas shorts på mig och jag smög försiktigt ut från huset. När jag gick på gräsmattan över till gästhuset så började jag nästan tvivla och tänkte gå tillbaka. Men jag öppnade försiktigt dörren och smög mig in. Jag öppnade sen dörren till sovrummet och såg på Eric.
Han sov och jag log för mig själv när jag tittade på honom. Jag vet inte vad jag hade tänkt men jag hade hoppats att han var vaken nu. Men det var han inte. Det är nog bara jag som har dåligt samvete. När jag skulle smyga ut från sovrummet satte sig Eric upp i sängen och såg på mig.
- Elena, är det verkligen du eller drömmer jag? sa Eric och log
- Du drömmer tror jag...men i den här drömmen vill jag säga att.......
Detta är kapitel 26 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår(söndags) men jag fick inte till slutet men sen kom jag på det och ja, jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 27 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. Få veta om Eric och Elena äntligen blir tillsammans igen? Vad händer mer i LA? Vad är det egentligen för överraskning Elena ordnat för Eric? Och om dom blir tillsammans kommer Eric stanna i LA eller kommer Elena kunna flytta med tillbaka? Det och mycket mycket mycket mycket mer och massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 27.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Uppföljare till en novell?
Hej alla helt fantastiska och underbara läsare!!
Jag fick världens idé igår kväll. Jag har läst någon av mina egna noveller och jag kan ibland känna att varför inte göra en uppföljare till någon av novellerna? Det vore så sjukt roligt. Som att få veta vad som händer senare. Blev det lyckligt? Hände det andra saker. Ja, jag älskar idéen men jag vet inte vilken jag vill göra en uppföljare av.
Vilken av novellerna skulla ni vilja ha en uppföljare av? Ni kan kommentera vilken här, på instagram eller på KIK.
Så det är upp till er :)
Kramar Natalie
Imagine - Kapitel 25
- Whats wrong? sa jag och såg på Lily
- Dont look that way sa Lily och såg allvarligt på mig
- Why not? sa jag och försökte se vad hon menade
- Just dont ok? sa Lily och då fick jag syn på honom
- What is he doing here? sa jag......
Elenas Perspektiv
- What is he doing here? sa jag och såg på Eric
- I can make him leave sa Lily försiktigt
- No, its ok. Im just gonna pretend that he is not here sa jag och la mig ner igen
Jag kände hur det sved i bröstet och när jag sen kände att någon ställde sig framför mig så öppnade jag försiktigt ögonen och såg på Eric. Det var som att hur gärna jag än ville krama om honom och vara tillsammans med honom igen så kunde jag inte göra det.
- Hej, kan vi prata? sa Eric och såg på mig
- You dont have to go sa Lily
- Im back in a second sa jag och reste mig upp och gick i väg mot en liten klippavsatts
Jag satte mig ner och Eric satte sig bredvid mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, om jag skulle säga någonting över huvudtaget. Jag tittade bara ut över havet och kände samtidigt blickarna från Eric.
Erics Perspektiv
Vi satt på klippan och det kändes konstigt. Elena var så stel och nästan avvisande mot mig. Jag visste inte hur eller var jag skulle börja men jag måste säga någonting iallafall.
- Så vad fick dig att åka hit? sa Elena och såg på mig
- Du vet det. sa jag och såg med ledsna ögon på henne
- Ska du stanna länge? sa Elena och jag såg att hon började bli nervös
- Så länge det krävs att få dig tillbaka sa jag bestämt
- Och om du inte får det? Sa Elena och såg på mig
- Jag kommer aldrig ge mig. Jag är så ledsen att jag gjorde slut med dig och det skulle jag aldrig gjort sa jag och såg på henne
- Men det gjorde du. Alltså, jag åkte tillbaka hit för det fanns inget kvar i Sverige för mig när du gjorde slut med mig. Det skulle bara kännas konstigt att åka tillbaka nu sa Elena
- Så du skulle inte änns flytta tillbaka om jag bad dig? sa jag förvånat
- Jag vet inte, jag måste gå hem nu sa Elena och reste sig
- Ok, jag måste följa med för jag har ställt min väska där sa jag
- Men bor inte du på hotell? sa Elena förvånat
- Nej, jag hoppades att du skulle vilja vara med mig igen men ja, jag ordnar något sa jag lugnt
- Ok, men du kan ju följa med hem och hämta väskan i allafall sa Elena
- Tack sa jag och gick efter henne
Vi gick tillbaka till dom andra och hon plockade snabbt ihop sina saker innan hon tog på sig sina kläder igen. Jag tittade på henne och jag önskade inget hellre än att hon skulle tro mig och vilja vara tillsammans med mig igen. Vi gick sen tillbaka till huset och hon sa ingenting. Det kändes väldigt tungt men jag försökte att inte visa hur sårad jag var.
Lite senare utanför Elenas hus - Elenas Perspektiv
När vi kom fram till huset så ringde jag på för att se om någon hade kommit hem först och när mamma öppnade dörren så försökte jag att le lite.
- Men Eric, jag visste inte att du skulle komma. Det har du inte sagt någonting om Elena sa mamma
- Jag kom som en överraskning kan man säga. Jag ville reda ut allt med Elena sa Eric
- Jaha, då förstår jag. Men det verkar ju gått bra eftersom du följt med tillbaka sa mamma och log
- Nja, jag skulle bara hämta min väska. Jag lämnade den här förut sa Eric och tog sin väska
- Jaha, men bor du på hotell då? sa mamma
- Nej, men jag hittar nog något sa Eric och log
- Men du kan bo i gästhuset på baksidan här om du vill sa mamma och jag gav henne en iskall blick
- Det behövs inte. Det finns säkert något hotell jag kan bo på sa Eric och log
- Det kommer inte på fråga. Du bor i gästhuset, kom här ska jag visa dig sa mamma och släppte in Eric
Mamma och Eric gick till gästhuset på baksidan och jag var som en istapp. Jag var både ledsen och besviken på att mamma inte frågat mig vad jag ville först. Nej, hon bara bestämmer vad jag ska känna och ber Eric bo i vårat gästhus. Det gjorde bara ont i mig. Mamma kom sen in till köket och såg förvånat på mig.
- Har jag gjort något fel? sa mamma
- Nej, be gärna mitt ex bo i vårat gästhus utan att fråga mig det är lugnt sa jag surt
- Elena, jag kan inte bara kasta ut honom. Du vet själv hur det är att hitta ett hotellrum här sa mamma
- Bra för dig! Det är jag som får lida genom det här! sa jag och sprang upp på mitt rum
Jag smällde igen dörren hårt och ställde mig vid fönstret. Jag tittade ut genom fönstret och sen satte jag mig på fönsterbrädan(det är som en bänk) och jag såg på Eric som stod utanför gästhuset och tittade sig omkring. Han tittade sen upp mot mitt fönster och jag gick undan. Jag kommer inte orka det här. Jag måste välja, komma över honom eller ska jag bli tillsammans med honom igen?....
Senare efter middagen - Erics Perspektiv
Elenas föräldrar hade bett mig och Elena att duka av om det gick bra. Elena var inte så pigg på det men hon gjorde det ändå. Jag önskar bara hon ville lyssna på mig. Det är som att hon är arg på mig bara hon ser mig förtillfället.
- Oj, förlåt det var inte meningen sa jag och krockade med henne
- Det är okej, men du kanske borde se dig för nästa gång sa Elena surt
- Måste du vara så arg på mig hela tiden? sa jag
- Du kan ta resten själv sa Elena och ställde ner tallriken och gick därifrån
Jag bet mig hårt i läppen för att inte springa efter henne. Jag fixade istället det sista och gick ut till gästhuset. Det här kanske var ett misstag ändå. Hon vill inte ha mig här, jag kanske borde försökt komma över henne istället för att komma ner hit och tro att allting skulle bli perfekt igen för som det verkar just nu kommer det aldrig bli bra igen...
Nästa dag - Elena och Sarah pratar - Elenas Perspektiv
- So, Whats going on here? sa Sarah
- Mom let Eric move in to the guesthouse sa jag surt
- What? So he lives here now?! sa Sarah chockat
- Yes, or just for now. But i dont know for how long. It drives me insane sa jag
- What do you mean? sa Sarah
- He wants to talk to me all the time and he is just sweet and i cant take it sa jag och försökte dölja tårarna
- I know what you mean. But Hey, what about going to Disneyland? Just you and me and having some fun sa Sarah
- Yes, lets go. I need to get out of here sa jag och hoppade upp ur sängen
Jag tog på mig ett par korta blommiga shorts med min svarta Snövit tröja. Sen gick vi ner till hallen och tog på oss våra skor. Jag gick in och frågade mamma om hon kunde köra oss och det gjorde hon gärna. Hon frågade ingenting om Eric vilket jag tyckte var otroligt skönt. Jag ville inte prata om honom just nu. När vi sen kom fram till Disneyland så gick vi runt och kollade massor av saker.
Vi åkte massor med attraktioner och sen så gick vi förbi en Disney Store och jag såg på en Olaf som fanns där. Jag såg att man kunde få den speciell och jag gick in och köpte en. Jag bad dom brodera in "I like your warm hugs" och sen betalade jag den. Sarah log mot mig och jag visste vem jag skulle ge den. Vi ringde sen mamma och hon kom för att hämta oss. Men frågan är hur jag ska kunna smyga in den här till Eric?
Lite tidigare - Hemma hos Elena - Erics Perspektiv
Jag gick in till huset och Elenas mamma satt i soffan och jag gick in till henne och såg på henne.
- Jag ville bara tacka för att du låter mig stanna här sa jag
- Självklart, men om det är Elena du söker så är hon ute med Sarah sa Lena
- Jaha, ja, jag börjar fundera på att ge upp. Hon vill inte och jag vill inte tvinga in henne i något sa jag
- Eric, kämpa på. Elena älskar dig, men ibland kan det vara svårt att visa dom känslorna. För att man är rädd att göra fel igen sa Lena
- Kanske det, men jag vet inte om jag orkar sa jag
- Då får man ta sparenergin som man har. Jag är ledsen men jag måste åka och hämta tjejerna nu. Men glöm inte vad jag sa sa Lena och reste sig upp
Jag nickade till svar och gick sen tillbaka till gästhuset och jag satte mig på sängen. Jag tog en selfie och la upp den på instagram och kollade sen lite på feeden. Jag kollade även Twitter och lite andra saker när jag hörde hur det knackade på dörren. Jag reste mig från sängen och öppnade dörren. Det fanns ingen där men när jag tittade ner fick jag se en påse. Jag tog in den och öppnade den. Det låg en Olaf där i. Det stod "I Like your warm hugs" på den och jag blev varm i hjärtat när jag förstod vem som gett mig den. Lena har rätt, jag ska inte ge upp.
Senare på natten - Erics Perspektiv
Jag hade smugit in i huset och gått upp till Elenas rum. Hon låg och sov och jag tittade bara på henne. Hon var så vacker. Jag gick försiktigt närmare henne och smekte undan en hårslinga från hennes ansikte och la den bakom hennes öra. Jag gick sen sakta därifrån när jag hörde ljud från Elena.
- Jag....jag älskar ju bara dig Eric.....
Detta är kapitel 25 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt igen om det blev tråkigt. Jag är också ledsen att det inte kom upp i onsdags men jag hade inte kommit på något bra slut så jag fick tyvärr vänta lite men nu är det uppe. Kapitel 26 kommer tyvärr inte förens på söndag. För idag(fredag) ska jag se på Lets Dance med familjen och på lördag är det melodifestivalen och ska heja sönder tv:n på Anton så det är därför. Jag hoppas ni förlåter mig för det. Men i kapitel 26 så kommer ni bla. Få veta om Elena drömmer eller är hon vaken? Kommer det bli Eric och Elena nu? Vad händer i LA? Varför beter sig Elena och Eric mer som vänner? Om dom blir tillsammans ska Elena flytta tillbaka då? Och får hon det? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 som kommer på söndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 24
- Eric, släpp min arm nu! Släpp mig sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Nej, jag vill att du lyssnar på mig först. Stanna här sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner för hans kinder med
- Släpp mig, jag måste gå ombord på planet nu......
Erics Perspektiv
- Nej, jag vill att du lyssnar på mig först. Stanna här sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Släpp mig jag måste gå ombord planet nu sa Elena
- Du kan inte bara åka! Du får inte bara åka ifrån mig sa jag
- Jag önskar jag inte behövde det, men det är över mellan oss sa Elena och drog åt sig armen och gick ombord planet
Jag stod bara stilla och såg henne gå ombord. Tårarna rann ner för mina kinder och det kändes som att jag höll på att försvinna helt. Det gjorde bara så frukansvärt ont inom mig. Jag gick sen tillbaka till bilen för jag orkar inte med att se henne åka iväg ifrån mig. När jag satte mig i bilen så kände jag ingenting alls. Det var som att jag inte kunde känna någonting alls längre. Jag startade sen bilen och tårarna fortsatte bara rinna ner för mina kinder. Jag vet inte om jag kommer kunna komma över henne. Om jag någonsin gör det.
Lite senare på planet till L.A. - Elenas Perspektiv
Jag hade tagit på mig mina hörlurar och lyssnade på musik på planet ner till L.A. och jag hade aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag trodde det skulle gå lättare när jag hade försökt stänga ute mina känslor för Eric men på något sätt så var det som att dom känslorna fanns där ändå. Jag tittade bara ut genom fönstret hela vägen dit och mamma försökte trösta mig men jag var inte där. Det var som att jag hade gått in i mig själv.
- Ångrar du dig? sa mamma och såg på mig
- Jag vet inte, jag önskade att jag inte behövde känna såhär. Men jag kommer väl aldrig komma över honom eller hur? sa jag och såg på mamma
- Oavsett hur det blir, så kommer han alltid ha en speciell plats i ditt hjärta sa mamma och smekte min kind
Jag nickade bara till svar och tog sen ett djupt andetag och tittade sen ut genom fönstret igen. En speciell plats i mitt hjärta. Ja, det kommer han alltid ha, för problemet är att han har hela mitt hjärta. Det är nog därför jag känner mig så tom. Han har mitt hjärta med sig hela tiden. Varför kan man inte spola tillbaka tiden och ångra sig?
2 veckor senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade varit helt nere sen Elena åkte tillbaka till L.A. Jag hade inte gått ut så mycket och jag hade inte heller velat åka till studion. Det var som att allting runt omkring mig hade försvunnit. Det gjorde bara ont i mig när jag tänkte på Elena och det var det ända som jag gjorde. Jag låg i min säng när jag hörde att min dörr öppnades och jag tittade inte änns upp.
- Eric, kom igen nu, du måste gå upp nu sa Alex och satte sig på en stol som fanns i mitt rum
- Nej, jag pallar inte sa jag och såg tröttsamt på Alex
- Du måste försökta ta dig i kragen, vi förstår att du saknar Elena men det är dags att gå vidare sa Fredrik
- Har du någonsin älskat någon lika mycket som jag älskar henne? sa jag och såg irriterat på Fredrik
- Ja, det har jag. Det gör ont, men antingen får du göra någonting åt det eller så får du gå vidare för det är plågsamt för oss att se dig såhär också sa Fredrik
- Vadå göra någonting åt det? sa jag och satte mig upp i sängen
- Åk till henne eller gör någonting för vi vill ha den glada polaren Eric tillbaka nu sa Alex
- Ni har rätt, det här är inte jag. Jag ska till L.A. Jag ska kämpa för Elena sa jag och hoppade upp ur sängen
Jag sprang fram till datorn och kollade på biljetter till L.A. och jag bokade en biljett och avresan var i övermorgon och jag kollade på lappen som jag fått av Peter med Elenas adress. Jag ska åka till henne och jag ska få henne att förstå hur mycket jag behöver henne och jag ska göra allt för henne. Det är jag och Elena, det bara är vi.
2 dagar senare - Elena bakar cupcakes med Seth - Elenas Perspektiv
Jag hade varit väldigt nere ända sedan vi kommit hem hit igen. Pappa jobbade ganska mycket och mamma var hemma ibland men jobbade också på. Så jag var ensam ganska ofta men det gjorde ingenting för jag ville vara ensam. Jag hade inte orkat börja på Cinema Makeup School ännu så jag hade bett om att få börja senare och det hade gått. Men idag hade Seth tvingat mig att göra cupcakes med honom för han skulle dra med mig till stranden tillsammans med Sarah och Lily. Jag saknade Eric varje dag och sekund. Jag kollade på bilderna av oss på min mobil, lyssnade på hans musik och såg hans musikvideor varje dag. Men det gjorde bara att jag saknade honom ännu mer.
- Hey, are you here? sa Seth och såg på mig
- Yes, im here, i was just thinking about Eric sa jag
- You really love him right? sa Seth och la på frostingen på cupcaken
- Yes i do. I love him so much it hurts but its over now, come on so we can get these done and go sa jag och log
Seth skrattade på mig och jag log mot honom. Det kändes som att jag inte kunde skratta längre men jag kunde le. Men jag var inte glad på samma sätt som jag varit förut. När jag var klar i köket så gick jag upp till mitt rum och bytte om till min bikini och sen tog jag på mig ett par korta jeans shorts med stjärnor på och ett vitt spetslinne. Jag gick sen ner till Seth igen och vi packade ner våra cupcakes och lite Snapple Mango juice.
Sen körde han mig till Santa Monica och vi mötte sen upp Sarah och Lily. Jag kramade om dom och vi gick till stranden och la ut filtar och massor med andra saker runt oss och jag tog av mig kläderna och la mig sen på filten och solade. Det kändes som att jag bara ville ligga still och inte göra någonting mer för det här är inte lika roligt utan Eric. Ingenting är roligt utan honom om det någonsin kommer att bli det....
Samtidigt utanför Elenas hus - Erics Perspektiv
Jag hade suttit på flyget i flera timmar och jag var ganska trött i benen men nu var det som bortblåst när jag kommit hit ner. Jag skulle få tillbaka Elena nu. Jag fick tag i en taxi och bad han åka till adressen jag fått av Peter och när vi kom fram till ett stort hus så såg jag mig omkring och det kändes overkligt att vara här nu. Men samtidigt väldigt fantastiskt. Jag betalade taxin och sen gick jag upp mot huset och ringde på dörren. Det var först ingen som öppnade så jag förstod att dom måste vara ute eller någonting men helt plötsligt kom det en granne fram till mig.
- Are you looking for someone special? sa kvinnan
- Yes, Elena Carlsson, does she live here? sa jag
- Yes, she does. But she is not home, she is at the beach with some friends sa kvinnan
- Oh, can you explain the road to the beach? sa jag och log
Kvinnan förklarade sen vägen för mig och jag ställde min resväska utanför deras dörr. Det kändes lite riskfullt på ett sätt men jag kunde inte dra den med mig ner till stranden. Jag gick sen vägen till stranden som kvinnan angivit mig och jag ökade sen snabbt på stegen. Det var ganska jobbigt när man kom dit och det var hur många människor som helst och det var var svårt för mig att hitta Elena men tillslut såg jag henne. Mitt hjärta slog dubbla slag i bröstet på mig och jag kunde inte sluta vara glad. Det är nu eller aldrig....
Elenas Perspektiv
Jag tog lite av juicen och pratade med Lily och jag försökte att skratta och ha roligt hela tiden men det gick inte. Det låste sig verkligen hela tiden för mig. Men sen tittade Lily bort och såg sen allvarligt på mig.
- Whats wrong? sa jag och såg på Lily
- Dont look that way sa Lily och såg allvarligt på mig
- Why not? sa jag och försökte se vad hon menade
- Just dont ok? sa Lily och då fick jag syn på honom
- What is he doing here? sa jag......
Detta är kapitel 24 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt den här gången också och kortare men det fick bli så. Men kapitel 25 som kommer imorgon(onsdag) (det ska jag se till) kommer bli längre hoppas jag och även roligare. Men då kommer ni bla. få veta om Eric och Elena pratar ut? Vad bestämmer sig Elena för? Vad händer i L.A.? Vad är det för överraskning Elena ger till Eric? Blir dom tillsammans igen? Och isåfall, kan Elena övertala sina föräldrar att få flytta med Eric hem? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 25 som kommer imorgon (onsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Anledningen till att kapitel kommer sent ibland....
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag kände att jag behöver skriva det här ganska korta inlägget. För jag vet att kapitlen inte alltid kommer som jag sagt att dom ska göra men det finns en eller ja, flera anledningar till det. Såhär ligger det till.
Jag går i skolan till 16.00 varje dag förutom fredag då jag slutar 15.00. Sen så brukar jag åka hem och skriva direkt om jag inte fått läxor som måste göras på en gång. Sen tränar jag dans 3 gånger i veckan. Nämligen tisdag, torsdag och fredag. Det är därför som kapitlen kommer lite olika.
Jag gör verkligen allt jag kan för att få upp kapitlen i tid och jag hoppas ni kan förlåta mig för mitt strilande med kapitlen. Men jag ska skärpa mig. Sen vet ni eller en del av er om att jag lider av migrän. Jag kan få attacker nästan varje dag och då måste jag hoppa över en dag. Men nu vet ni.
Sen ibland måste jag komma på allting också :) Och ibland vet jag innan vad jag ska skriva men ibland kommer det upp medans jag skriver.
Hoppas ni förlåter mig och att ni ändå vill fortsätta läsa bloggen!
Utan er finns inte bloggen!
Kramar Natalie
Imagine - Kapitel 23
Jag gick in till studion och jag såg ingen överraskning. Stolen var vänd mot mixerbordet och allt var som vanligt. Har pappa lurat mig nu igen? Det här är verkligen jätte kul pappa. Men sen snurrades stolen om och jag fick en chock.
- Suprise on your graduation! sa killen
- OMG....Is it really you....Harry?......
Erics Perspektiv
Jag parkerade bilen på parkeringsplatsen och sen gick jag in mot studion. Jag var lite förvånad över att det inte var någon annan än jag där men jag gick in till studiorummet och stannade tvärt när jag såg Elena stå där. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Men när jag sen såg Harry Styles så kändes det som att allting var kört.
- Vad gör du här? sa Elena och såg lite irriterat på mig
- Jag skulle kunna fråga dig samma sak sa jag
- Min pappa hade en överraskning till mig här. Och jag ska gå nu sa Elena och såg på Harry
- Hi im Harry, i regenice you sa Harry och skakade min hand
- Im Eric, sa jag och såg bara på Elena
- Oh, now i know your the guy from the Eurovison, the popular guy sa Harry
- Yes, its him. We have to go now sa Elena och såg på mig
- Wait, i need to go to the arena, but i can call you later ok? sa Harry och såg på Elena
- Thats ok, i hope i can come to the concert but as you know im moving in a couple of days sa Elena
- I know, but if you come you come. It was nice meeting you again. bye Elena sa Harry och gick iväg
- Jag måste få prata med dig nu sa jag och såg på Elena
- Prata om vadå? Att du kom till min skolavslutning och förstörde nästan hela mitt framträdande? sa Elena
- Jag försökte komma in till dig men din lärare stoppade mig. Jag kom dit av den anledningen att jag vill att du stannar här sa jag och såg på Elena med ledsna ögon
- Ursäkta? sa Elena och såg förvånat på mig
- Anton berättade att du ska flytta tillbaka till LA för gott och jag ville säga att jag vill att du stannar kvar sa jag
- Jag vet att du vet. Han berättade det för mig. Men det finns ingenting kvar mellan dig och mig längre. Jag har gått vidare. Det var trevligt att lära känna dig helt enkelt sa Elena och började gå mot dörren
- Du kan inte mena allvar. Ska du bara åka härifrån? Lämna mig? Allt som vi har? sa jag och det kändes som mitt hjärta blödde inom mig
- Du lämnade mig och allt det vi hade när du gjorde slut med mig sa Elena och gick ut genom dörren
Jag stod bara stilla och såg på dörren innan jag ramlade ihop på golvet. Det kändes som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Det var som att någon dragit ut det sakta ur kroppen och sen stampat på det. Jag ville spy. Det gjorde så frukansvärt ont och jag satte mig sen upp på golvet och tårarna rann ner för mina kinder. Jag hade misst den som jag älskar mer än något annat. Och för att någon jag inte känner filmade en kyss som inte änns var hennes fel. Jag måste vara världens största idiot. Men jag kan inte ge upp nu, det går inte. Jag tänker inte ge upp henne. Hon åker i övermorgon och jag ska få henne att stanna om det är så det sista jag gör!
Senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Det hade gjort så frukansvärt ont i mig när Eric kom dit. Det var som att någon grep tag i mitt hjärta och slet i det. Jag hade aldrig varit så nära gråt och att bryta samman som då. Jag brydde mig inte om pappas överaskning med Harry längre. Dom skulle spela på Friends Arena idag men jag tänker inte åka dit. Jag ska flytta i övermorgon och jag vill inte riskera att jag krockar med Eric. När jag kom hem så sprang jag bara raka vägen upp på mitt rum och slängde av mig väskan och tårarna rann. Jag la mig på sängen och tårarna kunde inte sluta rinna.
- Men lilla gumman, Elena, hej. titta på mig sa mamma och satte sig bredvid mig i sängen
- Vad är det som har hänt? sa mamma och kramade om mig
- Pappa tog mig till studion och efter ett tag kom Eric dit och han bad mig stanna sa jag och försökte få stopp på tårarna
- Men vill du inte stanna kvar, jag menar nu när han vill det? sa mamma och såg på mig
- Nej, det vill jag inte. Han lämnade mig och det vi hade när han gjorde slut med mig. Och jag vet att det jag gjorde med Anton var fel men det var Anton som kysste mig sa jag
- Jag vet det gumman, men om du nu är så säker på att du ska flytta med oss imorgon, varför är du då så ledsen? sa mamma
- För att jag älskar honom så otroligt mycket sa jag och såg på mamma
- Där har du ditt svar, på om du ska stanna eller inte sa mamma och smekte min kind för att torka bort tårarna
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på mamma
- Om det är som du säger och känner så är svaret väldigt enkelt, om du tänker efter. sa mamma
- Ja, men jag har bestämt mig. Jag flyttar med er imorgon. Även om det gör ont.....
2 dagar senare - Eric kommer till Elenas hus - Erics Perspektiv
Jag kom med bilen och när jag såg att det stod en stor flyttbuss utanför deras hus så kändes det som att jag hade kommit försent. Men jag hade tur för jag såg Elena komma ut från huset med en väska och gick mot bilen. Hon la in väskan och sen tittade hon mot bilen och jag parkerade bilen där för att sen springa fram till henne.
- Vad gör du här? Vi ska åka nu sa Elena och såg på mig
- Förstår du inte det. Jag tänker inte släppa dig. Jag älskar dig så mycket sa jag och såg på Elena
- Eric, jag kan inte göra det här. Jag måste åka nu sa Elena och såg allvarligt på mig
- Du kan inte åka, jag tänker inte låta dig åka härifrån sa jag och tog hennes hand
- Jag ville stanna men du valde bort mig när du gjorde slut. Min pappa har fått fler jobb där och nu ska jag flytta. Jag älskar dig så mycket att det gör ont men det finns inget mellan oss igen sa Elena och satte sig i bilen och jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder
- ELENA! Snälla, öppna dörren, du måste stanna ropade jag och knackade på bilrutan
- Eric, jag är ledsen att säga det här men vi måste åka nu. Jag är ledsen sa Peter
- Men hon måste stanna här sa jag
- Det var trevligt att lära känna dig Eric men vi måste åka nu. Jag är ledsen sa Peter och hoppade in i bilen
- Nej, jag ska inte ge upp henne sa jag för mig själv
Jag sprang sen till bilen det fortaste jag kunde och hoppade sen in för att åka till Arlanda. Det här känns som att det ska bli min sista chans att få henne att stanna här men även om det inte funkar så kommer jag åka över dit för att få henne att förstå att det var idiotiskt av mig att göra slut med henne. För jag älskar henne och nu gäller det. När jag kom dit så parkerade jag bilen sen sprang jag in och letade efter Elena överallt men sen fick jag kolla vart man skulle gå om man skulle till planet mot L.A. och sen såg jag vart jag skulle gå. Och då såg jag Elena. Jag sprang snabbt fram till henne och nu gäller det.
Elenas Perspektiv
När Eric hade kommit hem till mig så orkade jag inte prata med honom. Men vi pratade och jag hade aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Det gjorde ont i hela kroppen men sen åkte vi till Arlanda och gick runt för att hitta till terminalen som vi skulle till och när vi väl hittat dit och checkat in så fick vi vänta. Men sen såg jag Eric komma och jag fick panik. Jag orkade inte riktigt med det här en gång till.
- Snälla Eric, jag orkar inte mer. Jag ber dig sa jag och såg på Eric
- Elena, jag ber dig av hela mitt hjärta att stanna nu sa Eric och såg på mig
- Nej, jag måste gå på planet nu så låt mig vara sa jag och såg ledsamt på Eric.
- Nej Elena, jag tänker inte låta dig åka sa Eric och tog tag i min arm
- Eric, släpp min arm nu! Släpp mig sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Nej, jag vill att du lyssnar på mig först. Stanna här sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner för hans kinder med
- Släpp mig, jag måste gå ombord på planet nu......
Detta är kapitel 23 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det är lite kort och kanske lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 24 kommer imorgon(måndag) och då kommer ni bla. få veta om Elena stannar i Sverige? Om hon åker vad gör Eric då? Vad händer i L.A. isåfall? Kommer dom bli tillsammans igen? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 som kommer imorgon (måndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333