Imagine - Kapitel 31
- Ok, ont bara sa jag
- Förstår det. Och eftersom du har ont och kommer få det tråkigt här när jag och mamma ska jobba så har vi bokat in dig på ett lyxhotell sa pappa och log stort
- Du skojar med mig?! sa jag förvånat
- Nej, det heter Saade Home Sverige har du hört talas om det? sa pappa
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric!?.......
Elenas Perspektiv
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric?! sa jag chockat
- Ja, jag och Eric har pratat om det. Det kanske vore skönt för dig att komma bort härifrån i 2 veckor och bara vara tillsammans med Eric sa pappa
- Så jag inte ska tänka på vad som hände mig? För det kommer jag aldrig glömma oavsett vart jag är sa jag ledsamt
- Gumman, jag förstår hur svårt det här är för dig. Men vi måste kämpa tillsammans. Men vill du inte åka med så kan vi inte tvinga dig sa pappa
- Även om jag skulle sakna dig fruktansvärt mycket sa Eric och smekte min kind
- Ok, jag följer med i två veckor. Det kanske vore skönt att komma härifrån ett tag sa jag
- Bra, för du har en check-up när du kommer tillbaka sa pappa
- Ja, men kan vi sluta prata om det nu? sa jag och såg surt på pappa
- Ja, självklart. Ja, ni får packa i fred. Jag är i studion om det är någonting sa pappa
Jag vinkade bara ut honom och han gick snabbt ut från mitt rum. Jag försökte vända mig mot Eric men det högg till i hela ryggen så jag fick ligga på samma sätt som förut. Det här kommer inte bli en rolig resa för Eric med mig som inte kan gå utan kryckor och som skriker vid varje rörelse jag gör med ryggen. Det började nästan kännas som att det var bäst om jag stannade här.
- Jag är så otroligt glad att du vill följa med sa Eric och log
- Är du säker på att du vill det? Jag menar jag är ju inte mig själv ännu. sa jag
- Jag är helt säker och oavsett vad du varit med om så är du alltid samma Elena sa Eric och gav mig en kyss
- Haha, ja, jag hoppas iallafall att jag ska vara det. Men hur ska vi göra med packningen? sa jag och skrattade
- Ja, det var nästa fråga. Jag packar åt dig det skulle kunna funka sa Eric
- Jo, men du kan nog behöva hjälp. PAAAAPPPA!!!! Ropade jag
- Vad är det? sa pappa och tittade in genom dörröppningen
- Jag behöver hjälp med packningen sa jag och log blygt
- Ok, säg vad som ska med så ordnar jag det sa pappa och log mot mig
Jag sa vad dom skulle packa ner åt mig, eller Eric packade sina saker och pappa fick hjälpa mig med mina eftersom jag inte kunde göra det själv just nu. Men det verkade fungera ganska bra ändå. Men samtidigt var jag otroligt nervös inför Sverige resan. Det hade stått lite i tidningarna här nere om min olycka. Dom vet ju vem jag är pga min pappa. Jag hoppas det inte står något i Sverige. Fast jag kommer inte kunna göra så mycket heller så det kanske inte spelar någon roll. Eller?
Erics Perspektiv
Efter att vi packat ihop våra saker så tog jag och Elenas pappa ner väskorna till hallen. Elena kom ner hoppandes på sina kryckor och hon kom sen fram mot mig. Jag gav henne en lätt kyss innan jag tog på mig skorna. Vi skulle resa till Sverige redan idag och vi var nog inte framme förens tidigt imorgon bitti. Elena tog på sig skorna så gott hon kunde och sen gick vi ut tilll Elenas pappas bil. Vi packade in väskorna i bilen och sen körde Elenas pappa oss till LAX och jag såg på Elena att hon hade ont. Jag önskar bara det fanns något mer jag kunde göra för henne.
- Är du okej Elena? sa jag och såg mot Elena
- Ja, det är ingen fara. Ska vi checka in? sa Elena och gick i väg för att checka in
Jag hjälpte henne att checka in allting sen sa Elena hejdå till sin pappa och sen gick vi mot gaten och väntade en liten stund innan vi fick gå ombord planet. När vi satte oss i stolarna som var lite större så såg jag hur Elena gjorde en min som syftade på smärta. Jag skulle aldrig ha tvingat med henne till Sverige.
- Varför tittar du sådär på mig? sa Elena
- Hur då? sa jag förvånat
- Som att du är orolig för mig. Jag mår bra. Jag lovar. Det ska bli skönt att få lite miljöombyte sa Elena
- Ok, men säg till om det är någonting sa jag och la min hand över hennes
Elena nickade mot mig men sen tog hon bort sin hand från min. Hon hade gjort det ända sen hon kom hem från sjukhuset. Jag fick knapp röra vid henne. Jag kan förstå om hon inte vill att jag rör ryggen och sidan av hennes kropp men det kändes bara konstigt nu. Jag hoppas det blir bättre mellan oss snart.
1 dag senare - Elena väcks av Eric - Elenas Perspektiv
Jag låg och sov och drömde mardrömmar hela tiden. Jag såg den där tjurhajen komma hela tiden och vågorna. Det gick inte ut från mitt huvud det fanns där hela tiden. Jag kände hur jag rörde på kroppen och jag vred mig och vände mig. Sen kände jag hur någon tog tag i mig och jag vaknade med ett ryck. Jag såg på Eric som satt bredvid mig i sängen.
- Va...vad är klockan? sa jag trött
- Halv tre på natten. Du drömde mardrömmar tror jag sa Eric
- Vad menar du? sa jag och försökte känna efter hur jag mådde
- Du skrek. Du skrek att han inte fick ta dig. sa Eric
- Det var bara någon konstig dröm. Jag lovar. Kom här istället sa jag och drog Eric över mig
- Men klockan då? sa Eric och skrattade
- Haha, glöm klockan sa jag och vi började kyssas passionerat
Vi hade händerna mot varandras kroppar och jag var noga med att inte låta Eric röra min sår men helt plötsligt knuffade jag undan Eric. Jag kunde inte. Jag vände mig försiktigt om och Eric la sin hand mot min axel och jag drog den åt mig. Jag kunde inte prata med honom just nu. Eric släckte lampan som han tänt när han väckte mig och sen somnade han om. Jag måste vara en idiot som gör såhär mot honom. Jag försökte hålla inne tårarna innan jag somnade igen.
På morgonen - Erics Perspektiv
Jag hörde hur Elena smög upp på morgonen. Jag låtsades som att jag sov djupt. Jag kände inte för att prata om det som hände i natt. Alltså jag förstår att det hon gått igenom måste vara frukansvärt men om hon bara ville släppa in mig. Det känns inte som vi är tillsammans längre. Jag får inte ta i henne eller änns prata med henne. Jag märkte hur det lät från badrummet och jag ville gå dit för att se hur hon mår men jag gör saken bara ännu värre då. Jag försökte sova igen.
Samtidigt inne i badrummet - Elenas Perspektiv
Jag hade smugit mig upp från sängen och in till badrummet för jag ville inte väcka Eric. Efter det som hände i natt är det bäst så. Jag stängde dörren och sen såg jag mig i spegeln. Jag hade hängt upp en handduk på spegeln för att inte behöva se såret men idag gjorde jag inte det. Jag måste göra det någongång. Jag tog ett djupt andetag och tog av mig linnet jag sov i och det kändes som jag blev knuffad i väggen. Tårarna forsade ner för kinderna.
Jag kommer alltid mer låta Eric röra vid mig. Varför skulle han vilja vara med någon som ser ut såhär?! Jag såg på det stora bandaget jag hade runt ryggen och sidan. Jag satte mig på badrumsgolvet och tårarna bara rann. Jag slog sen hårt i kakelgolvet och jag hatade det här. Det gjorde så ont men jag hatade det verkligen. Jag tog sen på mig ett par jeans och en långärmad ljusblå tröja med askungens sko på. Jag sagt upp håret i en toffs och gick sen ut från badrummet.
- God morgon. Jag trodde du sov sa jag när jag såg att Eric stod i hallen
- Nej, jag ska till studion och jobba med J-son. Men du kanske klarar dig idag sa Eric
- Ja, det gör jag. Och du förlåt för det som hände igår sa jag
- Det är redan glömt. Vi ses sen sa Eric och gick ut genom dörren
Jag kände hur arg och besviken han var på mig. Men vad skulle jag säga? Jag vet att du inte gillar mig nu när jag ser ut som en tuggleksak. Det gjorde så ont i mig att behöva tänka den tanken. Jag satte mig i soffan och slog på tv:n och tittade på Tyra Banks show. Om jag ändå kunde få Eric att förstå....
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
- Jag hörde om Elena, shit vad hemskt alltså. Hur mår hon? sa J-son
- Jag vet ärligt talat inte. Hon verkar glad men hon låter mig inte vara hennes pojkvän mer sa jag ledsamt
- Vad menar du med det? sa J-son förvånat
- Jag får inte röra vid henne, hon tittar bara tomt på mig och det känns som det inte finns något där mer sa jag
- Fast Eric, hon har ju varit med om något frukansvärt så det kanske inte är så konstig om man är lite tillbaka dragen sa J-son
- Jo, men hon måste förstå att jag finns där för henne hela tiden. Annars kan vi lika gärna sluta här sa jag ledsamt
- Du, åk och snacka med henne. Hon kanske förklarar för dig om du frågar henne sa J-son
- Kanske det. Men om Tomas kommer då? sa jag
- Då säger jag att du bara är ute på ett ärende sa J-son
- Tack. Jag är tillbaka så fort jag bara kan sa jag snabbt
Jag skyndade mig sen ut från studion och in i bilen. Jag körde det snabbaste jag kunde hem och parkerade utanför huset. Sen sprang jag upp till lägenheten och gick in. Jag satte mig framför Elena i soffan och tog hennes hand.
- Jag trodde du skulle vara i studion sa Elena
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa jag
- Ok, om vadå? sa Elena nervöst
- Varför du inte låter mig vara din pojkvän mer sa jag
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa Elena och såg ledsamt på mig
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte............
Detta är kapitel 31 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Sen förlåt att det inte kom i onsdags men hade engelska prov att plugga till det var därför. Men nu är det här och den spännande fortsättningen får ni vänta med tills på söndag för då kommer kapitel 32. Och då kommer ni bla. Få veta vad Elena svarar? Hur reagerar Eric på det? Kommer dom fortsätta vara tillsammans? Vad händer på Elenas 18 års fest? Och vart kommer den vara? Och vilka kommer? Och vad händer där? Vad är det Eric ser som får honom så chockad? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer på söndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
så bra!!!<3
Nadja säger:
Fantastiskt super bra!!!
Trackback