Imagine - Kapitel 30
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, Gud va bra att jag fick tag i dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka.......
P.s. Tycker du att kapitlet verkar läskigt efter första raderna så hoppa detta kapitel 😊 d.s
I Sverige - Erics Perspektiv
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, gud vad bra att jag fick tag på dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka sa Peter och jag hörde hur han grät
- Vad? Vad är det som har hänt med Elena? sa jag och kände hur en stor klump i halsen samlades
- Jag har inte fått alla detaljer ännu men det är allvarligt sa Peter
- Men...men vad är det som har hänt? sa jag och försökte få ner pulsen
- I korta drag så var Elena ute och surfade med Sarah och Seth. Hon tog en våg och sen såg bara Seth hur hon försvann under vågorna och att..sa Peter och jag förstod
- Hon var nära att drunkna eller hur? sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Ja, men Elena blev biten av en tjurhaj i högersidan av midjan och lite på ankeln. Enligt Seth så var det som bit sår efter en hund fast större. Han hjälpte henne att få bort den genom att slå den på nosen så skadorna är inte stora sa Peter
Jag tappade allting. Det svartnade för ögonen på mig och jag tog ner armen med telefonen i och jag hörde ingenting. Elena...attackerad av....det här kan inte stämma. Jag fick tillbaka lite verklighet och tog upp mobilen igen.
- Hon....hur eller sa jag och fick inte fram ett ord
- Jag lovar att ringa dig så fort jag vet mer okej? sa Peter
- Okej, jag antar att det är okej. Hej då sa jag och vi la på
Jag stirrade bara framför mig och tårarna rann ner för mina kinder. Jag gick in till dom andra igen och Tomas såg oroligt på mig. Dom andra tittade bara fundersamt på mig.
- Eric, du ser ut som du sett ett spöke sa skivbolagschefen
- Elena....hon....hon stammade jag fram
- Ursäktar ni oss lite bara? sa Tomas och gick med mig ut igen
- Elena..hon har varit med i en olycka sa jag när jag chocken började släppa
- Vad säger du? Är det allvarligt? sa Tomas
- Hon har råkat ut för en hajattack, jag vet ingenting mer men jag måste åka dit direkt sa jag
- Oh herregud, men kommer hon klara sig? sa Tomas
- Jag hoppas det, Elenas pappa sa att det är som hundbett fast från ja, en tjurhaj mer vet jag inte. Men jag måste åka dit nu. sa jag
- Vänta. vadå? Alltså Eric jag förstår mer än väl att du är orolig för Elena men det går inte sa Tomas
- Jag måste åka till LA. Jag måste åka dit nu. Det spelar ingen roll vad du säger. Jag måste bara åka dit sa jag bestämt
- Alla möten, spelningar, ja allting hur ska jag kunna ordna allt det? sa Tomas
- Jag vet inte, men du får lösa det för jag måste åka till Elena, jag kommer ha ont i hjärtat hela tiden tills jag får vara där sa jag
- Ja, jag låter dig åka. Jag får säga att det hänt något privat, jag ordnar det på något sätt. Åk nu sa Tomas och gav mig en kram
- Tack! Du är världens bästa manager sa jag och skyndade mig sen ut från skivbolaget
Jag hoppade snabbt in i bilen och åkte först hem och sprang upp för trapporna. Sen kastade jag bara ner massor med kläder och andra saker som jag behöver. Sen sprang jag ner till bilen och körde det fortaste jag kunde till Arlanda. Jag parkerade bilen och skyndade mig in för att försöka få en sista minuten biljett.
- Hej, vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- En sista minuten biljett till LA sa jag
- Jaha, ja då ska vi se sa kvinnan och jag ville bara skrika att hon skulle skynda sig lite
- Det finns tyvärr inga biljetter kvar sa kvinnan
- Va?! Jag måste med planet. Jag kan åka som bagage om det är så sa jag
- Det går inte, jag är ledsen sa kvinnan
- Jag ber dig, min flickvän bor där och har råkat ut i en olycka. Jag vet inte om hon klarar sig! Du måste göra någonting sa jag
- Okej, det finns ett par som bara bokat biljetter men har inte hämtat ut dom. Här, vi brukar inte göra så men jag gör ett undantag sa kvinnan
- Tusen tusen tusen tack! Du anar inte hur mycket det här betyder för mig! sa jag
- Jag håller tummarna för att allt ska lösa sig med din flickvän sa kvinnan
- Jag med. Tack igen sa jag och tog biljetten
Jag checkade sen in och fick vänta bara en liten stund innan vi gick på planet. Jag hade så ont i bröstet. Det kändes som jag bara ville komma fram direkt. Varför var jag inte där? Varför var jag inte där när det hände? Åh, snälla Elena kämpa! Jag är snart hos dig!
11 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag hade landat för ungefär en timme sen. Jag hade tagit en taxi till Elenas föräldrars hus och ställt av mina väskor och sen tagit en taxi till sjukhuset där Elena låg. Jag hade sprungit upp för alla trapporna och när jag såg Peter, Lena, Seth och Sarah så sprang jag fram ännu snabbare till dom.
- Vart är hon? Vart är Elena? sa jag stressat
- Eric! Lugna dig! Vad gör du här? sa Peter förvånat
- Min flickvän är här. Jag var tvungen att komma hit sa jag
- Jag förstår det, men dom håller på att operera henne just nu sa Peter
- Vad...vad hände egentligen? Vad är det som är fel? sa jag
- Kom så ska jag berätta sa Peter
Vi satte oss med dom andra. Peter berättade att Seth, Sarah och Elena hade varit och surfat. Seth hade sett något i vattnet men trodde han inbillade sig så Elena paddlade i våg och tog vågen men sen hade Seth att hon flugit av men tänkte inte på det men sen när hon kom upp till utan och sen ner lika snabbt igen förstod han att något var fel. Han simmade dit och slog till den där hajen på nosen som släppte Elena och sen försökte han hjälpa henne in till stranden när hon fick ett bett i ankeln och ännu en gång slog Seth till hajen. Dom fick sen hjälp att ringa ambulansen och nu var vi här.
- Men hur allvarligt är det? sa jag
- Hon har förlorat ganska mycket blod, men betten var inte så djupa att dom gjort någon innerskada. Mer vet vi inte sa Peter och såg mot dörren och en läkare kom ut
- Hi, are you Elena Carlssons family? sa läkaren
- Yea, how is she? sa jag och såg på läkaren
- We have sewed up her wounds and she get blood transplations right now. When she came in she was in a artoficlechock. So we need to have her in sleep until tomorrow sa läkaren
- But she will be fine? sa Peter
- Yes, but the scars she have to live with but she has been really lucky. But come back tomorrow its the best thing you can do know sa läkaren
- Ok, we are Coming back tomorrow sa Peter och såg på oss andra
- Nej, jag stannar här. Jag tänker inte lämna Elena ensam sa jag
- Eric, det finns inget du kan göra. Vi får komma tillbaka imorgon. Kom nu sa Peter och la som hand mot min axel
- Men jag kan inte bara lämna henne sa jag
- Hon vet att du finns här, i sitt hjärta sa Peter och log
Jag log lite smått tillbaka och sen följde jag motstridigt med honom. Vi gick ut till deras bil och körde hem till deras hus. Dom gav mig nyckeln till gästhuset och jag ställde bara in mina väskor i hallen och sen gick jag ner mot stranden. Jag stod bara där och tittade på vågorna som slog mot land. Jag fick en klump i magen när jag såg det här. Elena, varför skulle det här hända just dig? Jag torkade tårarna som rann ner för mina kinder. Elena måste vakna imorgon. Det bara är så....för det kommer hon göra. Jag vet det.....eller...hoppas är nog ett bättre ord.
Nästa dag - Elena vaknar - Elenas Perspektiv
Jag öppnade sakta mina ögon. Det kändes som jag hade sovit i hundra år. Jag såg mig trött omkring och förstod inte alls var jag var någonstans.
- Ma...mamm...mamma viskade jag
- Jag är här gumman. Det är så skönt att se dig vaken igen sa mamma
- Jag har ont, vad hände? sa jag och såg på mamma
- Du blev biten av en tjurhaj. Minns du det? sa mamma
- Nej, jag minns bara att det small till under brädan, men vart hände det? sa jag
- Din högra sida och ankeln. Såren är inte så djupa att dom skadat dig allvarligt men nog allvarligt ändå sa mamma och smekte min kind
- Ok, men är inte pappa här? sa jag trött
- Jo, vänta här ska jag hämta honom. Sen finns det en till som väldigt gärna vill träffa dig sa mamma och gick ut från mitt rum
Jag kände mig helt groggy och borta. Men när dörren öppnades och pappa kom in log jag men att se Eric komma in gjorde mig chockad och glad. Dom kramade försiktigt om mig. Jag såg lite på Eric.
- Jag är så otroligt glad att du lever sa Eric
- Och jag som trodde du var i Sverige sa jag
- Din pappa ringde mig och berättade om allting så jag flög ner hit direkt sa Eric
- Aw, du är verkligen världens bästa pojkvän sa jag och gav honom en kyss
- Har dom sagt när jag får åka hem? sa jag
- Vet inte, du får fråga dom ensam sa Mamma och min läkare kom in
Min läkare förklarade precis allting för mig. Jag var tvungen att vila mig tills såren har läkt. Jag hade ingen slut att vara lugn. Eric smekte försiktigt min kind och jag log. Det kändes så otroligt underbart att ha en så underbar pojkvän som han. Men sen bad mamma och pappa Eric att följa med ut och det gjorde han. Jag fick inte höra något men dom kom sen tillbaka. Läkaren sa att jag kunde få åka hem i övermorgon. Om jag lovar att vila.....
2 dagar senare - Hemma i villan - Elenas Perspektiv
Jag hade fått komma hem från sjukhuset igår. Allting hade gått bra men jag hade fortfarande så pass ont att jag bara klarade av att ligga i sängen. Eric hade kommit upp och krupit ner under mitt täcke. Pappa hade försökt säga inga pojkar på rummet men idag verkade han göra ett undantag. Medans vi låg och myste så kom pappa in.
- Hur mår du Elena? sa pappa
- Ok, ont bara sa jag
- Förstår det. Och eftersom du har ont och kommer få det tråkigt här när jag och mamma ska jobba så har vi bokat in dig på ett lyxhotell sa pappa och log stort
- Du skojar med mig?! sa jag förvånat
- Nej, det heter Saade Home Sverige har du hört talas om det? sa pappa
- Du menar att jag ska få åka till Sverige med Eric!?.......
Detta är kapitel 30 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev läskigt eller tråkigt. Men ni behöver inte läsa det här kapitlet om ni tycker det är för obehagligt. Men förlåt också för att det inte kom upp igår(måndag) men somnade i från det och sen såg jag på Soul Surfer med en vän. Men kapitel 31 ska komma idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric och Elenas pappa har planerat? Kommer dom åka till Sverige? Vad hände där isåfall? Varför blir Elena så konstig mot Eric? Varför låter hon inte honom vara hennes pojkvän ? Och kommer Elena börja skolan eller göra något annat? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer idag(onsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
liinnaa95 säger:
Finner inga ord hur bra kapitlet var. Det var så spännande och nu längtar jag extra mycket till nästa.
Nadja säger:
Så sjukt super duper bra!!!!
Josefin säger:
Du är helt begåvad på att skriva!!!
Längtar tills nästa kapitel kommer upp nu!! :) <3
emelie säger:
SSÅÅÅÅÅ BBBRRRAAAA!!! :D:D:D:D:D:D
Trackback