Imagine - Kapitel 23

Jag gick in till studion och jag såg ingen överraskning. Stolen var vänd mot mixerbordet och allt var som vanligt. Har pappa lurat mig nu igen? Det här är verkligen jätte kul pappa. Men sen snurrades stolen om och jag fick en chock.
 
- Suprise on your graduation! sa killen
- OMG....Is it really you....Harry?......

     
 
Erics Perspektiv

Jag parkerade bilen på parkeringsplatsen och sen gick jag in mot studion. Jag var lite förvånad över att det inte var någon annan än jag där men jag gick in till studiorummet och stannade tvärt när jag såg Elena stå där. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Men när jag sen såg Harry Styles så kändes det som att allting var kört. 
 
- Vad gör du här? sa Elena och såg lite irriterat på mig
- Jag skulle kunna fråga dig samma sak sa jag
- Min pappa hade en överraskning till mig här. Och jag ska gå nu sa Elena och såg på Harry
- Hi im Harry, i regenice you sa Harry och skakade min hand
 
- Im Eric, sa jag och såg bara på Elena
- Oh, now i know your the guy from the Eurovison, the popular guy sa Harry
- Yes, its him. We have to go now sa Elena och såg på mig
- Wait, i need to go to the arena, but i can call you later ok? sa Harry och såg på Elena
 
- Thats ok, i hope i can come to the concert but as you know im moving in a couple of days sa Elena
- I know, but if you come you come. It was nice meeting you again. bye Elena sa Harry och gick iväg
- Jag måste få prata med dig nu sa jag och såg på Elena
- Prata om vadå? Att du kom till min skolavslutning och förstörde nästan hela mitt framträdande? sa Elena
 
- Jag försökte komma in till dig men din lärare stoppade mig. Jag kom dit av den anledningen att jag vill att du stannar här sa jag och såg på Elena med ledsna ögon
- Ursäkta? sa Elena och såg förvånat på mig
- Anton berättade att du ska flytta tillbaka till LA för gott och jag ville säga att jag vill att du stannar kvar sa jag 
- Jag vet att du vet. Han berättade det för mig. Men det finns ingenting kvar mellan dig och mig längre. Jag har gått vidare. Det var trevligt att lära känna dig helt enkelt sa Elena och började gå mot dörren
 
- Du kan inte mena allvar. Ska du bara åka härifrån? Lämna mig? Allt som vi har? sa jag och det kändes som mitt hjärta blödde inom mig
- Du lämnade mig och allt det vi hade när du gjorde slut med mig sa Elena och gick ut genom dörren

Jag stod bara stilla och såg på dörren innan jag ramlade ihop på golvet. Det kändes som att mitt hjärta gick i tusen bitar. Det var som att någon dragit ut det sakta ur kroppen och sen stampat på det. Jag ville spy. Det gjorde så frukansvärt ont och jag satte mig sen upp på golvet och tårarna rann ner för mina kinder. Jag hade misst den som jag älskar mer än något annat. Och för att någon jag inte känner filmade en kyss som inte änns var hennes fel. Jag måste vara världens största idiot. Men jag kan inte ge upp nu, det går inte. Jag tänker inte ge upp henne. Hon åker i övermorgon och jag ska få henne att stanna om det är så det sista jag gör!
 
Senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv

Det hade gjort så frukansvärt ont i mig när Eric kom dit. Det var som att någon grep tag i mitt hjärta och slet i det. Jag hade aldrig varit så nära gråt och att bryta samman som då. Jag brydde mig inte om pappas överaskning med Harry längre. Dom skulle spela på Friends Arena idag men jag tänker inte åka dit. Jag ska flytta i övermorgon och jag vill inte riskera att jag krockar med Eric. När jag kom hem så sprang jag bara raka vägen upp på mitt rum och slängde av mig väskan och tårarna rann. Jag la mig på sängen och tårarna kunde inte sluta rinna. 
 
- Men lilla gumman, Elena, hej. titta på mig sa mamma och satte sig bredvid mig i sängen
- Vad är det som har hänt? sa mamma och kramade om mig
- Pappa tog mig till studion och efter ett tag kom Eric dit och han bad mig stanna sa jag och försökte få stopp på tårarna
- Men vill du inte stanna kvar, jag menar nu när han vill det? sa mamma och såg på mig
 
- Nej, det vill jag inte. Han lämnade mig och det vi hade när han gjorde slut med mig. Och jag vet att det jag gjorde med Anton var fel men det var Anton som kysste mig sa jag 
- Jag vet det gumman, men om du nu är så säker på att du ska flytta med oss imorgon, varför är du då så ledsen? sa mamma
- För att jag älskar honom så otroligt mycket sa jag och såg på mamma
- Där har du ditt svar, på om du ska stanna eller inte sa mamma och smekte min kind för att torka bort tårarna
 
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på mamma
- Om det är som du säger och känner så är svaret väldigt enkelt, om du tänker efter. sa mamma 
- Ja, men jag har bestämt mig. Jag flyttar med er imorgon. Även om det gör ont.....
 
2 dagar senare - Eric kommer till Elenas hus - Erics Perspektiv
 
Jag kom med bilen och när jag såg att det stod en stor flyttbuss utanför deras hus så kändes det som att jag hade kommit försent. Men jag hade tur för jag såg Elena komma ut från huset med en väska och gick mot bilen. Hon la in väskan och sen tittade hon mot bilen och jag parkerade bilen där för att sen springa fram till henne.
 
- Vad gör du här? Vi ska åka nu sa Elena och såg på mig
- Förstår du inte det. Jag tänker inte släppa dig. Jag älskar dig så mycket sa jag och såg på Elena
- Eric, jag kan inte göra det här. Jag måste åka nu sa Elena och såg allvarligt på mig
- Du kan inte åka, jag tänker inte låta dig åka härifrån sa jag och tog hennes hand
 
- Jag ville stanna men du valde bort mig när du gjorde slut. Min pappa har fått fler jobb där och nu ska jag flytta. Jag älskar dig så mycket att det gör ont men det finns inget mellan oss igen sa Elena och satte sig i bilen och jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder
- ELENA! Snälla, öppna dörren, du måste stanna ropade jag och knackade på bilrutan
- Eric, jag är ledsen att säga det här men vi måste åka nu. Jag är ledsen sa Peter 
- Men hon måste stanna här sa jag 
 
- Det var trevligt att lära känna dig Eric men vi måste åka nu. Jag är ledsen sa Peter och hoppade in i bilen
- Nej, jag ska inte ge upp henne sa jag för mig själv
 
Jag sprang sen till bilen det fortaste jag kunde och hoppade sen in för att åka till Arlanda. Det här känns som att det ska bli min sista chans att få henne att stanna här men även om det inte funkar så kommer jag åka över dit för att få henne att förstå att det var idiotiskt av mig att göra slut med henne. För jag älskar henne och nu gäller det. När jag kom dit så parkerade jag bilen sen sprang jag in och letade efter Elena överallt men sen fick jag kolla vart man skulle gå om man skulle till planet mot L.A. och sen såg jag vart jag skulle gå. Och då såg jag Elena. Jag sprang snabbt fram till henne och nu gäller det. 
 
Elenas Perspektiv

När Eric hade kommit hem till mig så orkade jag inte prata med honom. Men vi pratade och jag hade aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Det gjorde ont i hela kroppen men sen åkte vi till Arlanda och gick runt för att hitta till terminalen som vi skulle till och när vi väl hittat dit och checkat in så fick vi vänta. Men sen såg jag Eric komma och jag fick panik. Jag orkade inte riktigt med det här en gång till. 
 
- Snälla Eric, jag orkar inte mer. Jag ber dig sa jag och såg på Eric
- Elena, jag ber dig av hela mitt hjärta att stanna nu sa Eric och såg på mig
- Nej, jag måste gå på planet nu så låt mig vara sa jag och såg ledsamt på Eric. 
- Nej Elena, jag tänker inte låta dig åka sa Eric och tog tag i min arm
 
- Eric, släpp min arm nu! Släpp mig sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Nej, jag vill att du lyssnar på mig först. Stanna här sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner för hans kinder med
- Släpp mig, jag måste gå ombord på planet nu......

Detta är kapitel 23 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag vet att det är lite kort och kanske lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 24 kommer imorgon(måndag) och då kommer ni bla. få veta om Elena stannar i Sverige? Om hon åker vad gör Eric då? Vad händer i L.A. isåfall? Kommer dom bli tillsammans igen? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 som kommer imorgon (måndag).
 
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
 
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
 
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333

Kommentarer
Nadja säger:

Super duper bra!!!!

2014-03-03 | 06:54:05
Josefin säger:

såååå bra!!!!!!!<3

2014-03-03 | 14:29:39
Bloggadress: http://www.ericochmolly.bloggplatsen.se
emelie säger:

tråkig??? det var det mest underbaraste, mest spännande, känslomässiga kapitel i hela den här berättelsen!!!!!!!!!!

2014-03-03 | 18:07:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback