saadestorie

    

Jag stod bara stilla och såg henne gå ombord. Tårarna rann ner för mina kinder och det kändes som att jag höll på att försvinna helt. Det gjorde bara så frukansvärt ont inom mig. Jag gick sen tillbaka till bilen för jag orkar inte med att se henne åka iväg ifrån mig. När jag satte mig i bilen så kände jag ingenting alls. Det var som att jag inte kunde känna någonting alls längre. Jag startade sen bilen och tårarna fortsatte bara rinna ner för mina kinder. Jag vet inte om jag kommer kunna komma över henne. Om jag någonsin gör det.

 

 

Jag hade tagit på mig mina hörlurar och lyssnade på musik på planet ner till L.A. och jag hade aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag trodde det skulle gå lättare när jag hade försökt stänga ute mina känslor för Eric men på något sätt så var det som att dom känslorna fanns där ändå. Jag tittade bara ut genom fönstret hela vägen dit och mamma försökte trösta mig men jag var inte där. Det var som att jag hade gått in i mig själv. 

 

 

Jag nickade bara till svar och tog sen ett djupt andetag och tittade sen ut genom fönstret igen. En speciell plats i mitt hjärta. Ja, det kommer han alltid ha, för problemet är att han har hela mitt hjärta. Det är nog därför jag känner mig så tom. Han har mitt hjärta med sig hela tiden. Varför kan man inte spola tillbaka tiden och ångra sig?

 

 

Jag hade varit helt nere sen Elena åkte tillbaka till L.A. Jag hade inte gått ut så mycket och jag hade inte heller velat åka till studion. Det var som att allting runt omkring mig hade försvunnit. Det gjorde bara ont i mig när jag tänkte på Elena och det var det ända som jag gjorde. Jag låg i min säng när jag hörde att min dörr öppnades och jag tittade inte änns upp. 

 

 

Jag sprang fram till datorn och kollade på biljetter till L.A. och jag bokade en biljett och avresan var i övermorgon och jag kollade på lappen som jag fått av Peter med Elenas adress. Jag ska åka till henne och jag ska få henne att förstå hur mycket jag behöver henne och jag ska göra allt för henne. Det är jag och Elena, det bara är vi.

 

 

Jag hade varit väldigt nere ända sedan vi kommit hem hit igen. Pappa jobbade ganska mycket och mamma var hemma ibland men jobbade också på. Så jag var ensam ganska ofta men det gjorde ingenting för jag ville vara ensam. Jag hade inte orkat börja på Cinema Makeup School ännu så jag hade bett om att få börja senare och det hade gått. Men idag hade Seth tvingat mig att göra cupcakes med honom för han skulle dra med mig till stranden tillsammans med Sarah och Lily. Jag saknade Eric varje dag och sekund. Jag kollade på bilderna av oss på min mobil, lyssnade på hans musik och såg hans musikvideor varje dag. Men det gjorde bara att jag saknade honom ännu mer. 

 

Seth skrattade på mig och jag log mot honom. Det kändes som att jag inte kunde skratta längre men jag kunde le. Men jag var inte glad på samma sätt som jag varit förut. När jag var klar i köket så gick jag upp till mitt rum och bytte om till min bikini och sen tog jag på mig ett par korta jeans shorts med stjärnor på och ett vitt spetslinne. Jag gick sen ner till Seth igen och vi packade ner våra cupcakes och lite Snapple Mango juice.

 

Sen körde han mig till Santa Monica och vi mötte sen upp Sarah och Lily. Jag kramade om dom och vi gick till stranden och la ut filtar och massor med andra saker runt oss och jag tog av mig kläderna och la mig sen på filten och solade. Det kändes som att jag bara ville ligga still och inte göra någonting mer för det här är inte lika roligt utan Eric. Ingenting är roligt utan honom om det någonsin kommer att bli det....

 

 

Jag hade suttit på flyget i flera timmar och jag var ganska trött i benen men nu var det som bortblåst när jag kommit hit ner. Jag skulle få tillbaka Elena nu. Jag fick tag i en taxi och bad han åka till adressen jag fått av Peter och när vi kom fram till ett stort hus så såg jag mig omkring och det kändes overkligt att vara här nu. Men samtidigt väldigt fantastiskt. Jag betalade taxin och sen gick jag upp mot huset och ringde på dörren. Det var först ingen som öppnade så jag förstod att dom måste vara ute eller någonting men helt plötsligt kom det en granne fram till mig.

 

 

Kvinnan förklarade sen vägen för mig och jag ställde min resväska utanför deras dörr. Det kändes lite riskfullt på ett sätt men jag kunde inte dra den med mig ner till stranden. Jag gick sen vägen till stranden som kvinnan angivit mig och jag ökade sen snabbt på stegen. Det var ganska jobbigt när man kom dit och det var hur många människor som helst och det var var svårt för mig att hitta Elena men tillslut såg jag henne. Mitt hjärta slog dubbla slag i bröstet på mig och jag kunde inte sluta vara glad. Det är nu eller aldrig....

 

 

Jag tog lite av juicen och pratade med Lily och jag försökte att skratta och ha roligt hela tiden men det gick inte. Det låste sig verkligen hela tiden för mig. Men sen tittade Lily bort och såg sen allvarligt på mig.