Imagine - Kapitel 29
- Nja, jag tror jag väntar till imorgon sa jag och skrattade
- Nej, snälla säg. sa Eric och kittlade mig
- Haha, okej, okej, okej, jag säger.. sluta kittla mig sa jag och skrattade
- Okej, berätta sa Eric och log stort mot mig
- Du och jag ska åka till ett ställe och träffa......
Erics Perspektiv
- Okej, vi ska träffa...nej jag säger det inte du får se imorgon sa Elena och skrattade
- Nej, du är så taskig mot mig. Åh, nu kommer jag inte kunna sova ju sa jag och skrattade
- Inte mitt fel sa Elena och log
- Hmm...jag ska komma på något att hämnas med. Jo, det här sa jag och började kittla henne igen
Vi skrattade och rullade runt i sängen innan vi la oss ner under täcket båda två och jag la min arm runt hennes midja. Jag kysste försiktigt hennes hals innan jag släckte lampan. Vi sa god natt till varandra och vi somnade ganska fort båda två.
Nästa dag - Elena och Eric är på väg till mötet - Erics Perspektiv
Elena hade inte sagt någonting till mig om vem eller vilka eller vad vi skulle träffa idag. Hon var så hemlighetsfull att jag inte visste vad jag skulle tro ju. Men när vi kom fram till en stor byggnad och Elenas pappa kom ut från entrén så förstod jag ännu mindre.
- Vad kul att ni kom. Ja, då ska vi gå den här vägen sa Peter och visade oss vägen in i huset och vi tog hissen upp till tredje våningen
- Sådär, jag går in före ifall det är något som Elena vill berätta innan sa Peter och gick in
- Vad är det frågan om? sa jag förvånat
- Jo, du måste ju snart åka hem och jag får inte följa med som det är just nu men för att du ska minnas tiden du var här så vill jag att du ska träffa någon sa Elena och tog min hand
- Ookej...men jag skulle aldrig glömma att jag var här och jag kommer att hälsa på dig tills du flyttar tillbaka sa jag
- Ja, men ändå. Ja, så kom ska du få träffa sa Elena och öppnade dörren
När vi gick in till rummet så förstod jag inte riktigt vad som hände. Det var som ett litet vardagsrum med två soffor och lite andra saker runt omkring. Men sen när Elena släppte min hand och gick fram till en person och dom gav varandra en kram så var jag nära på att svimma.
- So Justin, here is Eric. sa Elena och log mot mig
- Hi, i heard so much about you, im Justin sa Justin
- I...im Eric sa jag och hade aldrig känt mig så nervös i hela mitt liv
- Are you ok? Because you seem a little nervouse sa Justin
- No his fine, right Eric? sa Elena och gick fram till mig
- Du kanske kunde sagt att det var Justin Timberlake iallafall sa jag
- Då hade det inte blivit någon överraskning. So, Justin, i think you had something to ask Eric? sa Elena
- Yes, so Elena told me that you are a swedish artist, and i was just thinking about if you wanted to sing "Mirrors" med mig? sa Justin
Jag tittade bara med stora ögon på Elena och hon log stort mot mig. Det var som att jag bara ville ge henne världens största kyss för att hon gjort det här för mig. Jag nickade bara till svar och det kändes overkligt på något sätt. Elena satte sig i soffan och Justin började sjunga. Elena tog upp sin mobil och spelade in allting. Jag kunde inte vara mer glad just nu. Jag är så lycklig helt enkelt.
Lite senare på stranden - Elenas Perspektiv
Jag och Eric hade åkt ner till stranden och vi låg på en filt. Jag låg över hans bröst och höll ena handen mot hans bröst. Eric hade varit väldigt chockad i minst 20 minuter efter mötet med Justin. Han hade verkligen inte förvånat sig det och det kändes coolt att se hur han blev tillsammans med sin idol för jag tror många blir så med honom. Eller iallafall Ellie och Stina.
- Vet du hur lycklig jag är som har dig? sa Eric och lekte med mitt hår
- För att jag kan göra sånna här överraskningar för dig? sa jag
- Inte bara därför, för att du är den du är. Jag blev kär i dig direkt när jag såg dig komma in där i studion sa Eric
- Jag märkte det, men var inte säker på mina känslor för dig då men idag är jag så glad att jag förstod dom tillslut sa jag och gav honom en kyss
- Men det känns väldigt jobbigt att jag ska behöva åka hem imorgon. sa Eric och la sin hand mot min kind
- Det tycker jag också. Jag önskar du kunde stanna här tills jag kan komma med dig men det får jag inte för pappa sa jag besviket
- Jag vet, men jag kommer snart tillbaka. Jag måste göra lite jobb i Sverige först. Men lova att du följer med till flygplatsen imorgon? sa Eric
- Försök stoppa mig! Jag kommer stå där och vinka av dig sa jag
- Jag älskar dig Elena, du vet det va? sa Eric och log mot mig
- Nej, jag hörde inte riktigt sa jag och skrattade
- Jag älskar dig min söta ängel sa Eric och la sig över mig på stranden och kysste mig passionerat
Vi låg kvar där en väldigt lång stund tills solen gick ner nästan och då tog vi oss en strandpromenad tillsammans och vi tog massor av bilder tillsammans så vi kunde se på dom när vi saknade varandra väldigt mycket. Vilket jag kommer göra iallafall. Det är ganska konstigt att när jag gick här innan vi flyttade till Sverige trodde jag aldrig att jag skulle gå här några månader senare med världens bästa pojkvän. Men jag är så glad och tacksam för att det blev såhär ändå. Men om jag ändå kunde följa med till Sverige igen....
Nästa dag - på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade checkat in och nu satt jag på LAX tillsammans med Elena och väntade på att få gå ombord planet. Det kändes så overkligt att jag skulle få åka hem igen utan Elena. Vi satt tätt intill varandra och kelade och kysstes. Jag kommer sakna henne så ofantligt mycket.
- Lova att ringa mig så fort du kan sa Elena
- Det lovar jag, men tänk om jag väcker dig mitt i natten då sa jag och skrattade
- Det är något jag står ut med bara du ringer sa Elena och log
- Då ska jag göra det. Jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss
- Och jag älskar dig sa Elena och gav mig en kyss till
Vi satt en stund till innan dom ropade ut att det var dags att gå ombord. Jag gav Elena flera kyssar till innan jag gick ombord planet. Det högg i hjärtat på mig när jag såg Elena stå där och jag ville egentligen inte mer än att bara vända om och strunta i Sverige men det gick inte. Jag hoppas hon inte glömmer mig bara....
3 dagar senare - Elenas Perspektiv
Det hade varit så hemskt här utan Eric. Det var som att ingenting blev roligt igen men idag hade Sarah och Seth tagit med mig ut för att surfa lite. Jag hade egentligen inte så stor lust men gjorde det ändå. Jag ska ju snart börja på den nya skolan så det kändes bra att få göra lite andra saker innan dess. Jag simmade ut en bit och väntade på en våg.
- Did you see that? sa Seth och såg på mig
- No what? sa jag nervöst
- I think it was nothing. Oh, here comes your wave sa Seth och jag paddlade bort för att fånga vågen
Jag reste mig sen upp på brädan och sen surfade jag en liten bit innan jag kände en stor smäll mot brädan och jag flög av. Jag simmade upp mot ytan och sen såg jag vågen komma mot mig och allting blev svart framför mig.....
30 minuter senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt i ett möte med skivbolaget och min mobil ringde flera gånger men jag trodde det var Elena så jag svarade inte men tillslut såg Tomas med en sträng blick på mig.
- Det låter som det är viktigt när det ringt sådär många gånger sa Tomas
- Okej, ursäktar ni mig bara? sa jag och gick ut från konferansrummet
Jag tog snabbt upp mobilen ur fickan och jag såg att det var Peters nummer. Elenas pappa. Jag förstod ingenting. Varför ringer han mig nu? Jag svarade och tog ett djupt andetag.
- Ja, det är Eric sa jag
- Eric, Gud va bra att jag fick tag i dig sa Peter med rädd och stressad röst
- Vad är det som har hänt? sa jag och kände hur mitt hjärta slog både hårdare och fortare
- Det är Elena, det har hänt en olycka.......
Detta är kapitel 29 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Nu fick jag upp det på rätt dag :) Så jag har börjat skärpa mig :) Men jag hoppas ni ska tycka om kapitlet även om det blev lite kortare. Men kapitel 30 kommer idag(måndag) och så kommer ni bla. Få veta vad som har hänt Elena? Kommer Eric åka tillbaka till LA nu? Kommer Elena kunna börja skolan eller bestämmer hon sig för något annat? Varför bråkar Eric och Elena med Elenas familj? Och varför smyger Elena ut på natten och vart tar hon vägen? Det och mycket mycket mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer idag(måndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte jätte bra!!!!
Josefin säger:
sååå bra!!! <3
Trackback