Imagine - Kapitel 32
- Jag trodde du skulle vara i studion sa Elena
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa jag
- Ok, om vadå? sa Elena nervöst
- Varför du inte låter mig vara din pojkvän mer sa jag
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa Elena och såg ledsamt på mig
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte............
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
Jag satt hemma i soffan och tittade lite på tv och det kändes väldigt skönt att få vara ensam en stund. När dörren öppnades höll jag på att flyga ur soffan för jag blev så otroligt rädd. Men sen kom Eric in och satte sig i soffan framför mig och tog min hand.
- Jag trodde du skulle vara i studion sa jag
- Jo, jag skulle det men jag behöver prata med dig sa Eric
- Ok, om vadå? sa jag nervöst
- Varför låter du inte mig vara din pojkvän mer? sa Eric
- Eric, det är inte så lätt att förklara sa jag och såg ledsamt på honom
- Ok, men då frågar jag såhär, vill du fortfarande vara tillsammans med mig eller inte? sa Eric
- Du måste skämta med mig, ställer du ett ultimatum mot mig? sa jag ledsamt
- Nej, det gör jag verkligen inte. Men du låter mig inte ta i dig, kommer jag nära dig så springer du iväg sa Eric
- Ja, och det handlar om att jag inte kan låta dig se mig såhär! Jag kan inte låta dig se mig som en stor tuggleksak. Jag har ett stort ärr över hela min rygg och lite på sidan och magen. sa jag och kände hur tårarna ville komma fram
- Jag bryr mig inte om det för jag älskar dig mest av allt oavsett om du har ärr eller inte sa Eric och reste sig upp efter mig
- Men förstår du inte! Jag kan inte låta dig se mig såhär sa jag igen
- Jag ber dig att kyssa mig isåfall, kyss mig sa Eric och rörde försiktigt min kind
Jag försökte att hålla tillbaka tårarna och när Eric rörde sig närmare mig och jag tog ett djupt andetag och kände hur hans läppar rörde vid mina men jag kunde inte. Jag drog mig undan och sprang ut till hallen.
- Elena, snälla. Du kan inte gå nu sa Eric
- Jag klarar det inte, jag älskar dig men efter den här olyckan klarar jag det inte. Förlåt mig sa jag och tog på mig skorna så gott det gick och hoppade ner för trapporna så fort jag kunde
Jag ville bara därifrån så fort som möjligt. Jag orkade inte med det här för tillfället. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen just nu men det måste finnas någonstans jag kunde gå. Det måste finnas någonstans där jag kan gå....
Samtidigt i lägenheten - Erics Perspektiv
Jag känner mig som en idiot som sa sådär till Elena. Jag förstår att hon mår dåligt just nu och jag ville inte säga sådär åt henne heller. Nu har hon dragit någonstans och jag vet inte vart heller. Jag förstår att hon mår otroligt dåligt för allt det som hände henne men jag älskar henne oavsett men hon vill eller hon kanske inte vill tro mig. Jag vet varken ut eller in just nu. Jag sparkade till en av stolarna i köket och visste inte vad jag skulle göra. Jag ville springa efter henne men det gick inte heller eftersom jag inte visste vart hon tagit vägen.
Jag satte mig ner i soffan och försökte ringa hennes mobil flera gånger men sen såg jag att den låg kvar här hemma så jag kunde inte få tag på henne. Vad sjutton ska jag göra nu då?!.....
Lite senare hemma hos Anton - Elenas Perspektiv
Jag gick upp för trapporna och sen ringde jag på dörren och jag hoppades att någon skulle öppna. Jag hade inte kommit på något annat ställe jag kunde åka till än hit. Jag hörde sen steg från insidan av dörren och Anton öppnade dörren.
- Elena? Är det verkligen du? Jag visste inte att du skulle komma hit idag sa Anton
- Nej, jag är egentligen här på semester med Eric men vi har bråkat sa jag och såg ledsamt på Anton
- Jag förstår, han berättade om vad som hände dig. Kom in. Du är inte hundrädd va? sa Anton
- Nej, verkligen inte. Hej vovven sa jag och klappade Antons hund
- Han heter Masse, men varför är du här och inte hemma hos Eric om det är han du ska vara med? sa Anton förvånat
- För vi bråkade och jag tror vi gjorde slut idag. Jag undrar bara om jag kunde få sova över här tills jag kan köpa en biljett och åka hem? sa jag
- Självklart kan du göra det men dina saker då? sa Anton
- Ja, det är den andra saken, Kan du hämta dom hos Eric? sa jag och såg bedjande på Anton
Han bet ihop läpparna ganska hårt och såg på mig med en blick som sa helst inte men sen gick han ut mot dörren och jag visste att han nu skulle hämta dom åt mig.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt hemma och stirrade mot dörren och när det sen ringde på dörren så hoppades jag på att det var Elena som kom tillbaka men när jag öppnade dörren så var det Anton och inte Elena det gjorde så ont i min kropp.
- Vart är Elena? sa jag snabbt
- Jag är här för att hämta hennes saker, jag vet inte om hon vill att jag ska berätta för henne vart hon är sa Anton
- Hon är hos dig eller hur?! sa jag surt
- Eric, lugna dig nu. Jag ska bara hämta hennes saker det är allt sa Anton
- Tror du inte jag fattar att hon är hemma hos dig eller? Vad har hon sagt till dig? sa jag
- Att hon var här för semester med dig och att ni bråkat. Hon sa också att hon tror ni gjort slut sa Anton och tog en av Elenas väskor
- Vad sa du? Det sista sa jag och kände hur mitt hjärta frös till is
- Hon sa att jag tror vi gjort slut. Sen frågade hon mig om hon kunde sova hos mig tills hon fick tag i en biljett hem sa Anton
- Kanon. Jag har inte gjort slut med henne men hon är så....sa jag
- Hon kanske bara behöver tid. sa Anton
- Vet du vad hon sa, att jag inte skulle älska henne lika mycket för det där som hände, olyckan alltså sa ja
- Jag önskar jag kunde hjälpa dig men hon är hos mig iallafall. Försök och prata med henne ändå sa Anton och gick sen ut genom dörren med Elenas två väskor
Anton har rätt. Jag borde gett Elena tid istället för att ställa krav på henne. Men jag önskar bara hon kunde förstå att jag ville hjälpa henne och att det inte är någon skillnad på henne nu och innan olyckan. Men frågan är bara hur ska jag kunna göra det?
Lite senare hemma hos Anton - Elenas Perspektiv
- Tack igen för att jag får stanna. Men jag har bokat en biljett och jag åker om tre dagar. Kan jag stanna tills dess? sa jag nervöst
- Självklart kan du det. Men jag träffade Eric. På han verkade det inte som ni gjort slut sa Anton
- Kanske inte. Men allting är så förändrat nu. Jag menar kolla här, skulle du vilja vara tillsammans med någon som såg ut såhär? sa jag och drog upp tröjan för att visa ärren
- Ja, det skulle jag göra för jag älskar inte ärren och utan tjejen bakom dom sa Anton och log stort
Jag log lite generat åt Anton när han sagt det. Jag visste ju om att Anton hade känslor kvar för mig men det kändes ändå lite konstigt att han sa så. Fast också lite romantiskt på något sätt fast jag inte har dom känslorna så var det ändå någonting i mig som gjorde att jag blev glad.
Knack knack knack knack
- Både du och jag tror nog vi vet vem det är sa Anton
- Jag orkar inte prata med honom just nu sa jag ledsamt
- Du kommer ångra dig om du inte gör det. Jag går och öppnar ändå sa Anton
Jag satt kvar i soffan och hörde hur Eric kom in till lägenheten. Jag satt och såg på honom och han såg på mig. Anton ropade på Masse och gick sen ut från lägenheten så jag och Eric fick vara för oss själva. Jag visste inte vad jag skulle säga och Eric satte sig framför mig.
- Jag är ledsen för allt det jag sa Eric och såg ledsamt på mig
- Det var jag som var elak mot dig, det är ju jag som varit lite skygg från dig sa jag
- Även fast du varit det så måste du förstå att jag älskar dig så fruktansvärt mycket men om du inte kan vara tillsammans med mig mer så måste jag lämna dig ifred sa Eric ledsamt
- Så om jag inte kan vara tillsammans med dig som en pojkvän och flickvän ska vara så gör du slut med mig? sa jag och kände hur ont det gjorde i mig
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig upp från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans.....
Detta är kapitel 32 av Imagine. Jag blev inte nöjd med det igår det var därför jag tog ner det. Sen idag har jag blivit sjuk. Jag har feber och ont i halsen så är hemma imorgon så ja, det kan komma tidigare då. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt hoppas som sagt att ni ska tycka om det ändå. Kapitel 33 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni få veta vad Elena menar? Vad händer hemma hos Anton? Hur blir Elenas 18 års fest? Vart är den? Vilka eller vem är där och varför blir Eric så svartsjuk? Vad är det för video som Eric ser med Elena? Och vart skickar han den och varför blir Elena så arg? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 som kommer imorgon (tisdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte bra!!! Men börjar bli lite trött på Elenas beteende mot Eric!
Josefin säger:
lika bra som vanligt!
emelie säger:
det var super bra och sååå spännande.
Ta det lungt du behöver inte stressa.låt spänningen hänga i luften ett tag. ;)
Trackback