Imagine - Kapitel 33
- Även fast du varit det så måste du förstå att jag älskar dig så fruktansvärt mycket men om du inte kan vara tillsammans med mig mer så måste jag lämna dig ifred sa Eric ledsamt
- Så om jag inte kan vara tillsammans med dig som en pojkvän och flickvän ska vara så gör du slut med mig? sa jag och kände hur ont det gjorde i mig
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig upp från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans.....
Elenas Perspektiv
- Ja, jag är ledsen Elena sa Eric och reste sig från soffan och gick sakta ut mot hallen
- Eric, vänta det finns alltid en chans att vi kan vara tillsammans sa jag och sprang fram mot Eric
Eric lyfte upp mig i famnen och satte mig sen på köksbänken. Jag la mina händer i hans hår och han drog mina ben tätt intill sin midja. Vi kysstes hett och passionerat. Eric tog av sig sitt linne och tog av mig min tröja och jag brydde mig inte om ärren mer. Dom fanns inte där. Det var bara jag och Eric där nu.
Han lyfte sen ner mig och vi hamnade i soffan och våra händer var överallt och jag rörde sakta hans rygg och han la sin hand mot min mage. Han kysste mig sen på halsen. Jag tog ett djupt andetag och vi log sen mot varandra. Sen kysstes vi igen och hjälptes sen åt att ta av varandra resten av kläderna för att sedan ha sex. Vi stönade båda två och hade det helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Jag och Elena hade tagit på oss våra kläder igen och låg på Antons soffa och myste. Jag var så otroligt glad att det äntligen löste sig med Elena. Hon låg mot min mage och jag lekte lite med hennes hår.
- Det kanske är bäst om du kommer hem till mig igen sa jag
- Vill du det? För jag vill inget hellre sa Elena och log
- Det är klart jag vill. Men jag har lovat att träffa Fredrik en stund. Men klarar du dig själv? sa jag
- Ja, det tror jag att jag ska göra. Annars får jag väl be någon om hjälp sa Elena och skrattade
- Haha, ja kanske det. Men här är min extra nyckel. Jag kommer så snart jag kan sa jag och gav Elena en kyss
- Tack. Älskar dig sa Elena och log
- Och jag älskar dig sa jag
Jag gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag gick ut genom dörren. Jag gick ner till bilen och sen åkte jag hem till Fredrik. När jag kom dit så parkerade jag bilen och gick mot huset. Vi gick sen en promenad och snackade lite.
- Så hur går det med allting nu? sa Fredrik
- Elena och jag är tillsammans igen. Vi har bråkat igen men blev sams idag sa jag och log
- Vad bråkade ni om? sa Fredrik och såg på mig
- Inget speciellt egentligen. Det var jag som var dum tror jag sa jag
- Du kommer hata mig nu när jag säger det här sa Fredrik
- Okej, vad ska du säga som kommer få mig att hata dig? sa jag och vi satte oss på en av klipporna vid vattnet
- Jag tycker Elena behandlar dig skit illa sa Fredrik
- Ursäkta?! sa jag förvånat
- Du kanske inte ser det eftersom du är så kär i henne men hon är inte snäll mot dig sa Fredrik
- Du känner henne inte änns! Hur kan du säga så? sa jag argt
- Men alltså efter allt du sagt så är hon bortskämd och elak mot dig sa Fredrik
- Jag vill inte höra det här sa jag
- Ok. Men om du tänker efter så kanske du förstår vad jag menar sa Fredrik
- På vilket sätt är hon bortskämd och otrevlig då? sa jag
- Hon flörtar med killar som du berättade och fick dig sen att få dåligt samvete och du fick be om ursäkt, hon åkte till USA utan att kämpa för dig och henne, hon behandlade dig illa där nere, var otrevlig och behandlade dig som luft, och sen hände olyckan och hon bara förväntade sig att du skulle vara där och ge henne tid utan att fråga hur du kände sa Fredrik
- Det där är inte sant sa jag och kände hur det sved inom mig
- Ok, men du sa det själv, jag känner henne inte och jag kan ha fel men det är så jag ser det. Allting ska vara på hennes villkor. sa Fredrik
- Jag har inte tänkt på det själv. Jag har varit för blind av kärleken till henne för att se det själv, men en del av sakerna du sa stämmer sa jag besviket
- Jag vill inte göra dig ledsen Eric, det hoppas jag du förstår men jag tycker du förtjänar någon som behandlar dig sjysst sa Fredrik
- Men det är Elena jag älskar sa jag och kände hur tårarna var nära
- Du kanske borde prata med henne ändå sa Fredrik
- Och säga vadå? Hej du Elena jag tycker du behandlar mig illa sa jag och såg på Fredrik
- Ja, speciellt om du vill få henne att förstå vad du känner sa Fredrik
Fredrik hade rätt på många sätt. Jag hade inte velat se det såhär förut. Men när jag tänker efter har allting varit på Elenas villkor. Jag har kämpat för henne och ibland har det känts som att jag kämpat förgäves. Jag älskar henne så hjärtat kan gå sönder men varför måste hon då behandla mig så illa? Jag antar att jag måste prata med henne men hur och vad jag ska säga?
Lite senare hemma hos Eric - Elenas Perspektiv
Jag hade tagit bussen hem till Eric och jag hade lagt väskorna i hallen för jag kände att jag behövde vila mig lite innan jag gjorde i ordning mina väskor. Min biljett till USA fanns fortfarande och väntade på mig men jag hade bokat om den så jag skulle kunna flyga tillbaka på den dagen jag skulle ha åkt tillbaka egentligen. Jag satte mig i soffan och Eric kom sen in genom dörren. Han tittade med bestämd blick på mig.
- Var det inget roligt hos Fredrik? sa jag och såg på Eric
- Jo, vi snackade om lite olika saker. Han fick mig att se saker på ett annat sätt sa Eric och tog lite vatten
- Okej, men du verkar arg. Har det hänt någonting? sa jag och förstod ingenting
- Han fick mig att förstå hur du behandlat mig sa Eric
- Behandlat dig? sa jag förvirrat
- Ja, hur jag alltid är den som kämpar för dig och mig. Hur jag ber om ursäkt när du flörtar med andra sa Eric
- Du kan inte mena allvar! Jag kämpar för oss också sa jag besviket
- Du åkte till USA utan att kämpa för att få stanna kvar här oss mig! Jag åkte ner och du behandlade mig som luft sa Eric surt
- Det där är inte sant! Jag försökte få stanna men jag fick inte! Vad skulle jag gjort mer? sa jag irriterat
- DU HADE KUNNAT STANNA IALLAFALL! Men du är pappas flicka verkligen. Gör som han säger hela tiden sa Eric argt
- Vad är det du påstår egentligen?! sa jag argt och reste mig från soffan
- Du är bortskämd Elena! Du har fått allting och jag har kämpat för att komma hit jag är idag och det gör jag fortfarande! Men du får allting du vill! sa Eric argt
- Du vet ingenting om mig!!! INGENTING!!! Jag kämpar för dig och mig hela tiden! Du ska inte kalla mig bortskämd! sa jag och kände hur tårarna rann ner för mina kinder
- Elena! Jag är så trött på det här nu! Jag vill inte fortsätta bråka och sen be om ursäkt! sa Eric argt
- Vad vill du då?! Att jag ska bli någon annan? Du verkar ju bara se mig som den bortskämda tjejen från LA sa jag surt
- Ja! Jag vill att du ska bli den tjejen som bryr sig om mig också! Inte bara behandlar mig som luft! Jag älskar dig Elena det gör jag verkligen. Men du verkar tycka mer om dig än mig sa Eric besviket
- Va bra då! Då vet jag vad du tycker om mig! Men jag bryr mig mest om dig men det fattar du inte! sa jag och gick efter Eric
- Låt mig vara Elena! Jag vill inte se dig just nu sa Eric och såg ledsamt på mig
- Vad snackar du om?! Det är ju du som kommer hem och säger elaka saker till mig sa jag och jag förstod varför jag kände såhär
Eric sa ingenting mer till mig. Jag förstod varför jag kände såhär när han sa dom där sakerna. Han hade rätt. Jag hade varit taskig som flickvän till honom. Flörtat med andra killar, bara gjort vad jag tycker är okej och förväntat mig att Eric ska finnas där. Jag har tagit honom förgivet och....han har rätt. Han har kämpat hela tiden men jag har bara väntat. Jag är bortskämd....
Erics Perspektiv
Det var inte meningen att skrika sådär mycket på Elena och säga dom där elaka sakerna för innerst inne känner jag inte så om henne men jag orkar inte kämpa för henne mer när hon tar mig förgivet hela tiden. Elena kom fram till mig och försökte ge mig en kram men jag ryggade bara undan.
- Snälla, jag är ledsen, du har rätt i allt du sa sa Elena
- Jag orkar inte mer, det är slut sa jag och såg trött på Elena
- Du kan inte mena allvar! Vi har precis fått det bra igen sa Elena ledsamt
- Men hör du inte vad jag säger...det är slut! Åk tillbaka till LA......
Detta är kapitel 34 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt och kort men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Jag sa ju att Imagine blir lite annorlunda så ja, ni får se vad jag menar med det i kommande kapitel. Men kapitel 35 hoppas jag få upp idag(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena åker tillbaka till LA? Vad händer mellan Eric och Elena? Vem är det som Eric träffar och Elena träffar? Vad händer på Elenas 18 års fest? Vad är det Eric läser i tidningen om Elena? Och vad är det för brev som kommer hem till Eric? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer idag (torsdag.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
Så bra!!<3
Grymt spännande blev det nu.. :)
emelie säger:
såå bra. mycket dramatik. like it ;D
Trackback