Imagine - Kapitel 9
Jag stod utanför Elenas dörr och ringde på flera gånger men ingen öppnade. Undrar hur länge dom var uppe i natt egentligen. Jag väntade lite till och innan jag tänkte ringa henne så hörde jag steg från insidan och någon öppnade. Jag stod som en sten figur och såg på killen som öppnade dörren. Han såg frågande på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Åh, du måste skämta med mig......
Tidigare - Elena vaknar - Elenas Perspektiv
Jag vaknade till av att det ringde på dörren och jag såg mig omkring i rummet och Lily och Sarah sov fortfarande så det måste bara vara någon som ska till pappa.
- I can open if you want sa Seth
- Are not mom and dad home? sa jag trött
- No, i open for you sa Seth och gick ner för trapporna
- Thanks sa jag och sträckte lite på mig innan jag kollade vad klockan var och såg att den var 10.00
- SHIIIT! skrek jag rakt ut och hoppade upp ur sängen och såg på mig i speglen. Jag hade håret i en toffs och ett par korta shorts med pussmärken på och ett linne som det stod "Pucker up" på. Nej, jag hinner inte byta om. Det får duga. Jag sprang ner trapporna och jag fick panik när jag såg Seth stå där med Eric.
Erics Perspektiv
- Åh du måste skämta med mig sa jag
- What? sa killen
- Seth, can you go back in please, i explaine later sa Elena och kom fram
- Ok, i will wake the others sa killen och gick in
- Alltså vad är det för spel du spelar egentligen? sa jag och såg på Elena
- Vänta, tror du att jag och Seth? sa Elena förvånat
- Vad ska jag annars tro! Jag förstår mig verkligen inte på dig sa jag
- Det där var taskigt sagt. Men du kanske borde veta att Seth är en av mina BFFs från LA. Han är som en bror för mig, det skulle aldrig kunna hända någonting mellan han och mig sa Elena
- Det är så jag känner! Vänta, vad sa du? Din vän? Åh det borde jag förstått när han pratade engelska sa jag
- Det är inte ditt fel, jag skulle sagt någonting på en gång. Och förlåt att jag försov mig sa Elena och såg på sin pyjamas
- Jag tycker du är världens sötaste i den där. sa jag och gav henne en kyss
- Tack, men inte lika söt som du sa Elena och la sina armar runt min nacke
Jag skrattade lite åt henne och vi gav varandra en öm kyss till innan vi gick in till huset igen. Seth hade kommit ner med två tjejer som visade sig heta Sarah och Lily. Dom var på ett sätt lika Elena, Sarah hade blått färgat hår och en piercing i läppen och Lily hade ljust blont hår med lila dip-dye.
- Har du ätit frukost? sa Elena och la sin arm runt min midja
- Nej, faktiskt inte sa jag och log
- Bra, då ska du få smaka på världens godaste frukost sa Elena och vi gick in till köket
Det var uppdukat på köksbordet och det var allt från amerikanska pannkakor med sirap, rostat bröd, juice och massor med frukt. Jag satte mig ner bredvid Elena och la armen runt hennes axlar och gav henne en kyss innan vi började äta. Det var riktigt gott och Elenas vänner var riktigt roliga. Jag fick veta massor om Elena och hon tyckte nog det var pinsamt men jag blev bara mer och mer kär i henne ju mer dom berättade.
Elenas Perspektiv
Det hade blivit pinsamt när Eric träffat Seth och vi bråkade lite men nu var allting perfekt igen. Alla kom jätte bra överens och Sarah, Seth och Lily berättade allt möjligt om mig och jag ville bara sjunka genom golvet. Men Eric gav mig pussar på kinden och han verkade inte bry sig om allt som dom sa ändå.
- So, what do you think we can do today? sa jag och såg på alla
- You Said that you had a pool, how about a pool party? sa Lily
- With who? sa jag förvånat
- Just us, it will be fun, do you remember the last pool party in LA? sa Lily
- Yes i do, and we are not gonna talk about that sa jag
- Vadå? Berätta sa Eric och log mot mig
- Nej, det var ingenting, but pool hang? sa jag
- That will be perfect sa alla och vi dukade av bordet
Eric och jag kysste varandra många gånger och det var bara hur mysigt som helst och när dom andra tittade på oss så kunde jag inte låta bli att le. Jag var otroligt glad att jag träffat Eric. Mitt förhållande som varade i 5 år i LA var inte så bra på slutet tyvärr. Men sen dejtade jag en annan kille innan vi flyttade men det blev inget. Fast det är jag glad för nu när jag har Eric. Och jag hoppas han är lika glad som jag att vi har varandra.
Senare i poolrummet - Erics Perspektiv
Vi hade alla bytt om till badkläder och var i poolen. Jag simmade till Elena och lyfte upp henne och kastade henne och hon skrattade när hon kom upp till ytan och skvätte vatten på mig och jag tog mina armar runt hennes midja och snurrade runt henne i vattnet och det var bara helt fantastiskt. Vi ställde oss sen mot varandra och kysste varandra passionerat. Hon la sina ben runt min midja och Sarah bussvisslade.
- Lovebirds! Do you remember us? sa Sarah och skrattade
- No, i can only see Eric right now sa Elena och log mot mig
- Elena, can i speak with you? sa Lily och Elena gav mig en kyss innan hon gick upp ur poolen
Hon och Lily gick bort en bit från poolen och jag gick upp och tog lite läsk och Seth kom fram till mig och jag log lite mot honom.
- Its good to see that Elena is happy sa Seth och log
- Yeah, i really like her sa jag
- So you know her really well know then? sa Seth och såg på mig
- Yes, i think i do. Or, what do you mean? sa jag förvånat
- I just thougth that see have been Telling you about her other relationsships and stuff sa Seth
- I know that she have been with other guys before me sa jag och skrattade
- Ok, then you know about Harry, thats cool sa Seth och nickade
- Wait, what? Who is Harry? sa jag och såg nervöst och oroligt på Seth
- Oh, i thougth you knew, Elenas dad was doing a song for them and Elena meet them and went on 3 dates or 4 with him sa Seth
- Ok, but first who are them and who is Harry? Sa jag igen
- Them are One Direction och Harry is...yeah you know sa Seth
- ELENA DATED HARRY STYLES?.......
Detta är kapitel 9 av Imagine och jag är ledsen att blev kort och kanske inte världens bästa kapitel men fick totalt hjärnsläpp vad jag skulle skriva i det här kapitlet. Men jag ska få till kapitel 10 ännu bättre. Och det kommer idag (fredag) och då kommer ni bla. Få veta vad som egentligen är sant? Är det som Seth säger? Vad är det för bilder Eric hittar i en låda i Elenas rum? Varför bråkar Anton och Eric igen och varför träffar Elena Anton igen? Är det slut mellan Eric och Elena igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 av Imagine. Och igen förlåt för ett ganska tråkigt kapitel.
Och en sak till under dom lördagarna det är Melodifestivlen kommer det inga kapitel av Imagine. Jag hoppas det är okej. Men på söndag kommer det istället. Och jag hoppas ni förstår :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 8
- Nej, jag tänker inte göra det sa Elena och såg förvånat på mig
- Om du inte är förälskad i mig så känner jag det, en kyss sa jag igen
- Sluta nu! Det här är bara löjligt. Jag har lektion nu sa Elena och skulle gå när jag tog hennes arm
- Kyss mig......
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
Jag och Stina gick över skolgården för vi hade precis haft lunch och då fick jag se Eric sitta på en av bänkarna och han tittade mot mig. Jag såg på honom men sen gjorde jag inget mer utan skyndade bara på stegen lite och jag hörde att han ropade efter mig men det gick helt enkelt inte.
- Eric är visst här igen sa Stina och tog ut sina böcker
- Ja, jag vet. Men jag vill helst inte prata om det sa jag och la in min mörka jeans jacka och tog sen ur mina böcker
Jag såg i ögonvrån att Eric ställde sig brevid mitt skåp och egentligen vill jag bara ta mina böcker och springa därifrån men det kunde jag samtidigt inte. Det var som att mina skor hade blivit fast limmade i golvet.
- Jag menade vad jag sa igår Eric sa jag och såg på honom
- Jag tror inte det. Jag tror att du menade vad du sa när du sa att du är förälskad i mig sa Eric
- Eric, snälla sluta. Du plågar bara dig själv och mig om du fortsätter såhär sa jag och stängde igen skåpdörren
- Om du inte är förälskad i mig så bevisa det. Kyss mig sa Eric allvarligt
- Nej, det tänker jag inte göra sa jag och såg förvånat på Eric
- Om du inte är förälskad i mig så känner jag det, en kyss sa Eric igen
- Sluta nu! Det här är bara löjligt! Jag har en lektion nu sa jag och vände mig bort från Eric när han tog tag i min arm
- Kyss mig! sa Eric och såg djupt in i mina ögon
Det skrek i hela kroppen att " Kyss honom din dummer" men det gick samtidigt inte. Jag kunde bara inte göra det. Han lutade sig fram mot mig men jag knuffade undan honom och gick med snabba steg mot lektionen. Jag kände en stor klump i halsen som inte ville försvinna och när jag kom in i klassrummet så tittade alla på mig. Stina mimade "Är du okej?" till mig och jag nickade bara till svar. Men sanningen är att jag är inte okej. Jag är total förälskad i Eric, men jag stöter bara bort honom....
Samtidigt i rasthallen - Erics Perspektiv
Jag stod kvar vid skåpen och en del av mig ville bara ge upp det här nu. Det var ju nästan misslyckat redan. Men jag ska göra ett sista försök. Jag gick fram till en kille och frågade vart rektorsexpeditionen låg någonstans och han visade vägen. Jag tackade honom innan jag knackade på dörren.
- Kom in hördes från andra sidan dörren
- Hejsan. Jag skulle behöva be dig om en tjänst sa jag och log
- Går du på den här skolan? sa rektorn
- Nej, jag är artist, men jag skulle behöva göra ett litet meddelande sa jag
- Ja, du är killen med Manboy låten sa rektorn och log
- Ja, fast det var länge sen nu. Men jag skulle verkligen bli väldigt glad om jag fick göra det här meddelandet. Går det? sa jag
- Vad handlar det hela om? sa rektorn
- Jag måste visa en tjej på den här skolan hur mycket jag tycker om henne sa jag och såg ner på golvet
- Jag förstår, och till det behöver du högtalarsystemet? sa rektorn
- Ja, precis. Går det att ordna? sa jag och svalde hårt
Samtidigt på lektionen - Elenas Perspektiv
Läraren stod framme vid tavlan och snackade om något inom fysiken och jag lyssnade inte alls på vad han sa. Jag tänkte bara på Eric. Jag saknade honom och jag ångrar att jag inte bara sa att jag vill kyssa dig.
Ding ding ding
När vi hörde ljudet från rektorns högtalarsystem så tittade alla förvånat på varandra. Läraren såg också oförstående ut.
- Men vad nu, rektorn brukar aldrig tala under lektionerna sa läraren
- Om du är tyst kan man höra sa en av killarna i klassen och alla skrattade
När jag hörde vem det var så blev jag både glad, generad och lite irriterad på samma gång. Alla i klassen vände sig om och såg på mig. Vad sjutton håller han på med egentligen?
- Elena Carlsson, jag vet att du inte vill prata med mig så det här kanske är det ända sättet för mig att få dig att lyssna på vad jag har att säga. Jag menade vad jag sa. Jag tycker så otroligt mycket om dig och vill inget hellre än att få vara tillsammans med dig. Jag kommer kämpa för dig till världens ände och jag hoppas du förstår hur mycket jag verkligen tycker om dig! Så snälla Elena, om du lyssnar, ge mig en chans .
Alla i klassen stirrade på mig och jag hade aldrig känt mig så utttittad i hela mitt liv. Och då har jag ändå blivit uttittad. Jag svalde hårt och såg mig omkring och sen på våran lärare som såg med arg blick på mig som att det här var mitt fel.
- Då fortsätter vi med lektionen sa läraren bestämt
- Men Elena då? sa Stina förvånat
- Privata saker sker efter skoltid sa läraren surt
- Nej, det tänker jag inte gå med på. Förlåt men jag måste gå sa jag och reste mig upp från stolen och skyndade mig ut från klassrummet
Jag sprang ut från klassrummet och smällde igen dörren bakom mig och sprang ner mot lärarrummet och in till rektorns rum och slängde upp dörren.
- Här knackar vi sa rektorn argt
- Vart är Eric? sa jag andfått
- Han gick för 3 minuter sen sa rektorn
- Tack sa jag och sprang ut därifrån igen
Jag sprang ner för korridorerna för att leta efter Eric men jag kunde inte hitta honom någonstans alls. Jag sprang sen ut på skolgården men han vad inte där heller. Jag hade missat honom. Åh, om jag ändå inte hade sagt det där om att jag ville vara ensam då hade det här aldrig hänt. Jag gick tillbaka in i skolan och såg ner i golvet och det kom flera personer ut från klassrummen och jag kände bara hur ledsen jag var. Om jag ändå kunde hitta honom....
Samtidigt i skolan - Erics Perspektiv
Efter att jag pratat ut mitt meddelande till Elena så bestämde jag mig för att helt enkelt gå därifrån. Jag ville kämpa för henne men det kanske faktiskt är så att det inte ska vara vi två. Jag gick med tunga steg genom korridorerna och när jag skulle gå ut från skolan på baksidan så fick jag syn på Elena. Hon gick tillbaka in från skolgården och jag öppnade snabbt dörren och gick med snabba steg in mot henne.
- Letar du efter någon speciell? sa jag och såg på Elena
- Eric, men jag letade överallt efter dig vart var du? sa Elena förvånat
- Jag gick genom skolan och råkade gå ut på baksidan så vi missade nog varandra sa jag och skrattade
- Jag hörde ditt meddelande. Eller rättare sagt hela skolan hörde det sa Elena och log blygt
- Jag visste att jag behövde göra något drastiskt för att få din uppmärksamhet sa jag och skrattade
- Ja, jag sprang från lektionen för att hitta dig sa Elena och skrattade
- Är det sant? Det var inte meningen att du skulle göra, men jag är glad att du gjorde det också sa jag och log
- Det är jag också. För det var faktiskt någonting som jag glömde göra förut sa Elena och gick närmare mig
- Jaha, vad var det? sa jag och strök bort en hårslinga ur hennes ansikte
- Det måste varit det här sa Elena och sträckte upp sig lite och gav mig en kyss
Hon la sina händer runt min nacke och jag smekte försiktigt hennes kind. Det kändes helt overkligt att jag äntligen fick kyssa henne. Vi släppte sen varandras läppar och jag log blygt mot henne.
- Jag måste nog gå till lektionen nu sa Elena och log
- Ja, jag måste gå till studion, din pappa väntar sa jag och log
- Du kanske vill ses senare? sa Elena
- Mer än gärna. Jag ringer dig sa jag och gav Elena en puss på kinden och gick sen ut igen
Det var ren lycka inom mig. Jag ville bara springa runt hela jorden och skrika ut hur kär jag är i Elena och nu hade det äntligen hänt. Vi hade kysst varandra. Men det konstiga var att det blev lite stelt efteråt. Tänk om... Nej nu är jag bara paranoid...men tänk om hon faktiskt har känslor för Anton trots allt...
Senare i skolan - Elena står vid skåpen - Elenas Perspektiv
Jag hade fått väldigt mycket skäll av mina lärare för att jag varit sen till två lektioner idag men jag brydde mig faktiskt inte. Jag var glad. Lycklig. På söndag kommer mina BFFs från LA och jag har kysst Eric. Men det som kändes lite jobbigt var att han verkade bli stel efteråt. Jag förstod inte riktigt varför.
- Så, berätta vad hände med Eric? sa Stina
- Vi kysstes, det var fantastiskt men han blev konstig efteråt sa jag
- Han blev väl illamående när han förstod vem han kysste sa Linn spydigt
- Vad fick du luft ifrån? sa Stina argt
- Hörde ni någonting? Nej, jag trodde väl det sa Linn till sina vänner och skrattade
- Jag visste inte att jag var med i filmen Mean Girls, eller ska jag säga Dum, Dummare och Dummast? sa jag och skrattade
- Vad menar du med det? sa Linn
- Det för du tänka ut själv sa jag och tog min väska och jeanjacka ur mitt skåp
Jag stängde igen skåpdörren bakom mig och gick sen ut på skolgården. Jag skulle ta bussen till studion men det kändes på ett sätt ganska jobbigt för jag visste inte om Anton skulle vara där. Jag hade verkligen sårat honom och jag borde inte gjort det, men jag vill träffa Eric men åh, jag vet inte hur jag ska göra....?
6 dagar senare - Elena hämtar sina vänner på Arlanda - Elenas Perspektiv
Mamma satt ute i bilen och väntade medans jag väntade på Lily, Sarah och Seth. Det kändes som vi inte setts på evigheter. Och jag hade inte pratat så mycket med dom för jag hade träffat Eric väldigt mycket dom senaste dagarna. Jag hade berättat för honom att mina vänner skulle komma så dom skulle få träffa varandra imorgon tror jag. Mamma hade sett till att jag fått ledigt från skolan den här veckan.
- ELENA! BABE!! ropade Seth och jag vände mig om
- Seth! I missed you so much!! sa jag och kramade om honom
- You look so good. Like always. I missed you so much sa Seth
- And you look faboluse! Sarah! Lily! ropade jag och sprang mot dom
- Elena! We missed you sweetie. You look so good, what happend? sa Lily och log
- Nothing really, i have a boyfriend now sa jag och log
- I knew it. Tell us everything sa Sarah
Jag berättade allting om Eric medan vi gick ut till bilen och dom ville inget hellre än att få träffa honom. Men det kändes fantastiskt att ha dom här. Vi packade in deras väskor i bilen och sen körde vi hem till huset. Vi pratade om allting som hänt den senaste tiden men det som alla verkade prata om var Eric. Jag tackade ju inte direkt nej till det. När vi kom hem så gick vi upp till mitt rum och dom packade upp. Sen bytte vi om till pyjamaserna och hällde upp godis och läsk för att se på filmen "Frozen" som dom köpt i LA.
Ring ring ring
- Oh its the boyfriend sa Lily och skrattade
- Shut up! sa jag och skrattade när jag reste mig upp från sängen
- Ja, det är Elena sa jag och gick ut från mitt rum
- Hej snygging! Vad gör du? sa Eric
- Jag kollar på film och myser i min pyjamas med mina vänner och saknar dig. Vad gör du? sa jag och såg mot min dörröppning
- Jag saknar dig och tänkte fråga när jag kunde komma imorgon? sa Eric
- Funkar det runt 10.00? sa jag och viftade med handen att dom skulle gå tillbaka in i mitt rum och inte tjuvlyssna
- Perfekt. Jag kommer då. Saknar dig verkligen sa Eric
- Och jag saknar dig sa jag och log
- Vi ses imorgon. Sov gott älskling sa Eric
- Sov gott älskling sa jag och vi la på
Jag gick tillbaka in i mitt rum och skrattade bara åt mina vänner när dom skulle försöka göra mig när jag pratade med Eric. Jag var så otroligt tacksam att jag hade dom och jag tror Eric kommer älska dom lika mycket som jag gör. Men det finns ett litet problem dock. Jag har inte berättat för honom att en av mina vänner är kille. Men han kommer ta det bra, jag menar varför skulle han inte det?
Nästa dag - Eric ringer på hemma hos Elena - Erics Perspektiv
Jag stod utanför Elenas dörr och ringde på flera gånger men ingen öppnade. Undrar hur länge dom var uppe i natt egentligen. Jag väntade lite till och innan jag tänkte ringa henne så hörde jag steg från insidan och någon öppnade. Jag stod som en sten figur och såg på killen som öppnade dörren. Han såg frågande på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Åh, du måste skämta med mig......
Detta är kapitel 8 av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom sent men jag skrev förut på Insta att det är lite stressigt just nu med bloggen, skola och dans men försöker verkligen få upp kapitlen i tid. Men idag(torsdag) kommer kapitel 9 och då kommer ni bla. Få veta om Eric tror att Seth är Elenas flört? Vad hittar Eric under Elenas säng och vad är det i lådan? Vad händer när Elenas vänner och Eric umgås? Kommer Eric få sova över hos Elena? Och vad händer egentligen på Sverige premiären av filmen "Frost"? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer idag( torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 7
- Du kan inte mena allvar, varför kan du inte säga som det är till honom? sa Eric irriterat
- Jag ska, men jag vill att du går nu, snälla sa jag och sen kände jag hur Anton ställde sig bredvid mig
- Eric? Vad gör du här?......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade äntligen jobbat klart i studion och nu hade jag åkt till Elena. Jag parkerade bilen där jag brukade och sen gick jag på grusgången upp till huset och ringde på dörren. Det var Peter som öppnade och såg nästan förvånat på mig.
- Eric? Hej, jag ska säga till Elena sa Peter
- Tack sa jag och log
Jag hörde hur Peter ropade på Elena och hon kom ut från vardagsrummet. Mitt hjärta slog hårt i mitt bröst när jag såg henne.
- Hej snygging. Ska du inte bjuda in mig? sa jag och log
- Det går inte sa Elena och såg in i hallen och jag förstod ingenting
- Vad menar du med det? sa jag och såg med ledsen blick på Elena
- Anton är här, snälla, bara gå här ifrån nu sa Elena och jag såg hur nervös hon var
- Du kan inte mena allvar. Varför kan du inte säga som det är till honom? sa jag irriterat
- Jag ska, men jag vill att du går nu. Snälla sa Elena och Anton kom och ställde sig nära Elena och la sin arm runt hennes midja
- Eric? Vad gör du här? sa Anton förvånat
- Jag ville träffa Elena sa jag och såg på Anton
- Du ger verkligen inte upp va? Åk hem Eric, kom så går vi tillbaka sa Anton och tog i Elenas hand
- Vet du om att Elena var hemma hos mig i natt? Och vad hon sa till mig? sa jag
- Snälla, Eric gör inte såhär sa Elena och såg bedjande på mig
- Vad snackar du om? Skulle Elena varit hos dig? Det tror jag inte på sa Anton och såg arrogant på mig
- Du borde fråga henne själv, hon sa att det alltid varit mig hon var intresserad av, att det var mig hon var förälskad i sa jag
- Du ljuger! Och nu ska du dra härifrån! sa Anton och knuffade till Eric och dom gick ner för trappen och började bråka
- Eric! Anton sluta nu! sa Elenaoch försökte komma i mellan
- Gå härifrån nu Eric! sa Anton igen
- Den som ska härifrån är du! sa jag argt och jag såg inte till Elena på en stund och jag förstod att hon inte kan gilla mig speciellt mycket för det här.
Elenas Perspektiv
Jag fick inte stopp på dom så jag sprang in till huset igen och letade rätt på pappa som satt i hemma studion och såg förvånat på mig när jag kom upp.
- Har det hänt någonting? sa pappa
- Dom bråkar, du måste hjälpa mig sa jag och såg allvarligt på pappa
- Va? Vilka bråkar? sa pappa förvånat
- Eric och Anton, kom du måste hjälpa mig sa jag och såg med ledsna ögon på pappa
- Jag kommer på en gång. sa pappa och han följde med mig
Han tog på sig skorna och sen skyndade vi oss ut från huset och ut på grusplanen där Eric och Anton stod. Pappa gick i mellan dom och jag såg bara på. Det kändes som jag ville gå till Eric men jag visste att då skulle Anton få reda på allting fast det hade han redan fått egentligen.
- Vad är det egentligen som händer här? Varför bråkar ni? sa pappa till Eric och Anton
- Eric ljuger om vad Elena ska ha sagt till honom sa Anton
- Det jag säger är sant! sa Eric och såg på mig
- Elena, vad är det egentligen som är sant? sa pappa och såg på mig och jag svalde hårt
- Eric talar sanning, jag var hemma hos honom och sa som det var sa jag och såg på Anton
- Du, du är alltså kär i honom? Har du ljugit för mig hela tiden? sa Anton och såg argt på mig
- Jag har inte ljugit för dig jag visste bara inte vad jag kände och för vem sa jag och kände mig instängd
- Vet du vad? Ni förtjänar varandra! Jag vill aldrig mer se dig sa Anton och gick därifrån
- Jag ska lämna er ifred så ni får prata sa pappa och gick in till huset igen
- Det var det bästa som kunde hända, du vet det va? sa Eric och kom fram till mig
- Tycker du? Jag ville berätta för honom men inte såhär, jag ville göra det själv sa jag och såg ledsamt på Eric
- Jag förstår det, men nu är det vi iallafall sa Eric och försökte ta min hand
- Nej, jag kan inte. Jag är förälskad i dig det är jag verkligen men jag kan inte vara tillsammans med dig efter det här. Jag är ledsen sa jag och gick in till huset
- Elena! Du kan inte göra såhär! ELENA! ropade Eric och jag kanade sakta ner för dörren när jag kom in
Det kändes som mitt hjärta skulle slå sönder inom mig. Jag måste vara världens dummaste person. Jag ville ju att det skulle vara vi men samtidigt kände jag mig så elak mot Anton att jag inte kunde göra såhär mot honom. Fast istälelt så svek jag båda två. Det måste vara något fel på mig helt enkelt. Jag satt fortfarande i hallen och tog upp min mobil som ringde i fickan.
- Ja, det är Elena sa jag och försökte att låta glad
- Elena, its me Sarah sa Sarah och jag kände att jag blev glad igen
- Sarah! Omg, hi! How are you? sa jag och log för mig själv
- Im great, and i have a little suprise for you sa Sarah och skrattade
- Ok, that sounds scary, what is it? sa jag och skrattade
- Haha, no its nothing scary, but me, Seth and Lily are coming to you next week sa Sarah
- What?! You are kidding! sa jag och reste mig upp från golvet
- No, we are coming to you, we are going next sunday and then we will be there for a whole week sa Sarah igen
- Its going to be so good to see you again! I really need you right now sa jag
- What happend sweetie? sa Sarah och jag hörde hur orolig hon lät
- I will tell you everything sa jag och berättade allt från början och det kändes som att det bara var hon som kunde förstå det här just nu......
Nästa dag i skolan - Eric sitter på bänken - Erics Perspektiv
Jag satt på bänken för jag tänker inte ge upp Elena, inte när det äntligen ser ut att bli vi två. Jag satt på bänken utanför hennes skola och jag såg hur hon kom gående på skolgården med en tjej. Hon tittade på mig men fortsatte bara att gå mot skolan.
- ELENA! ELENA! ropade jag men hon brydde sig inte om mig alls
Jag reste mig upp från bänken och gick in mot skolan för att följa efter henne. Jag tänkte inte låta henne försvinna aldrig i livet. Jag såg hur folk tittade på mig när jag kom in till skolan men jag brydde mig inte alls. Jag gick runt bland skåpen när jag fick syn på henne och jag gick fram och lutade mig mot dom andra skåpen bredvid hennes.
- Jag menade vad jag sa igår Eric sa Elena och såg på mig
- Jag tror inte det. Jag kan se att du menade att du är förälskad i mig sa jag
- Eric, snälla sluta. Du plågar bara dig själv och mig om du fortsätter såhär sa Elena och stände skåpdörren
- Om du inte är förälskad i mig så bevisa det, kyss mig sa jag och såg allvarligt på Elena
- Nej, jag tänker inte göra det sa Elena och såg förvånat på mig
- Om du inte är förälskad i mig så känner jag det, en kyss sa jag igen
- Sluta nu! Det här är bara löjligt. Jag har lektion nu sa Elena och skulle gå när jag tog hennes arm
- Kyss mig......
Detta är kapitel 7 av Imagine och jag vet att det blev ett lite kortare kapitel idag också men jag hoppas att kapitel 8 kommer bli längre och det kommer idag(onsdag). Men jag hoppas ni tyckte om kapitel 7. Och i kapitel 8 som kommer idag(onsdag) kommer ni bla. få veta om Elena kysser Eric? Vad gör Eric hos rektorn och vad är det för någonting han gör för att få Elenas uppmärksamhet? Hur blir det när Elenas bästa vänner kommer till Sverige? Kommer Elena någonsin våga visa sina känslor för Eric eller kommer dom bara kämpa för varandra helt i onödan? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 av imagine som kommer idag (onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 6
- Det gör att jag mår väldigt mycket bättre sa jag och skrattade
- Förlåt, men det jag försöker säga, eller ja, det jag förstått är att det inte var Anton som jag gillade, men jag förstår om det är alldeles försent för att säga det här nu sa Elena och såg ner i mattan
- Säga vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville hoppa ut från mitt bröst
- Att det är dig jag är förälskad i......
Lite tidigare - Hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Mina föräldrar hade redan gått och lagt sig för länge sen och dom trodde nog att jag också sov men det gick inte att sova som det var nu. Det kändes som jag var helt splittrad. Men när jag tänker efter så är det ju så att varje gång jag fått den här hjärtklappningen och fjärilarna i magen när jag var med både Eric och Anton och nästan aldrig när jag var ensam med Anton.
Alltså jag måste vara världens största dummer. Det var Eric hela tiden, jag reste mig upp från sängen och tog på mig en munkjacka med texten "Makeup is my life" på ryggen. Det var en kompis som gett mig den i present. Sen smög jag ut från mitt rum och ner för trapporna. Jag visste inte vart Eric bodde men jag visste att pappa hade det uppskrivet någonstans och jag letade runt efter det men tillslut hittade jag det och smög ut till hallen för att ta på mig mina svarta converse och sen låste jag försiktigt upp dörren och stängde den efter mig och låste.
Sen sprang jag det fortaste jag. Det fanns ingen buss som gick vid den här tiden så jag fick gå hela vägen och även om det var början på Maj så var det kallt ute. Och jag hade bara shorts på mig. Men tillslut kom jag fram och jag hade tur för det kom någon som skulle ut och jag smet in till trapphuset och tittade sen vilken våning Eric bodde på och sen gick jag upp för trapporna och ringde på dörren.
Det kändes som att mitt hjärta skulle slå sig ut ur bröstet på mig. Jag visste ju inte hur arg eller ledsen han var på mig och sen var klockan 01.00 på natten så jag förstår om han inte öppnar. Men jag ringde på några gånger till och jag hörde från insidan att någon ropade "Jag kommer" och när han öppnade dörren i bara kalsonger så visste jag inte hur jag skulle reagera.
- Elena? Vad gör du här? sa Eric förvånat
- Jag kunde inte sova, jag var tvungen att få prata med dig sa jag
- Visst, kom in sa Eric och släppte in mig.
Jag tog av mig skorna och gick sen in till hans vardagsrum och Eric gick för att ta på sig ett linne för att sen sätta sig bredvid mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
- Jag blev väldigt förvånad när du kom hem till mig förut, och jag förstod inte förens idag vad som egentligen hände inom mig sa jag
- Okej, jag förstår ingenting men okej sa Eric och såg med förvirrad blick på mig
- Jag trodde alltid det var Anton jag var intresserad av men sen när jag tänkte efter så var du alltid med när jag hade hjärtklappning och fjärilar i magen. Och jag trodde det var för Anton sa jag
- Det gör att jag mår väldigt mycket bättre sa Eric och skrattade
- Förlåt, men det jag försöker säga, eller ja, det jag förstått är att det inte var Anton jag gillade, men jag förstår om det är försent att säga det här nu sa jag och såg ner i mattan
- Säga vadå? sa Eric och flyttade sig lite närmare mig
- Att det är dig jag är förälskad i. Jag önskar bara jag insåg det tidigare, men nu vet du iallafall sa jag och reste mig upp från soffan och gick snabbt ut till hallen
- Vänta, vart ska du? sa Eric och kom ut till hallen där jag tog på mig skorna
- Jag ska gå hem. Jag ville bara att du skulle veta det, vi ses sa jag och gav Eric en puss på kinden innan jag skyndade mig ut från lägenheten
Jag stängde dörren bakom mig och skyndade mig ner för trapporna. Det kändes som att en stor sten ramlat ner från mitt hjärta och jag hade fått säga som det var till Eric. Men nu ska jag bara förklara allting för Anton. Fast om inte Eric känner något för mig....varför ska jag då säga något till Anton? Fast det vore som att ljuga för sig själv. Jag måste prata med honom, men inte förens idag eller imorgon. Jag hoppas han tar det bra bara.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade sprungit ut i trapphuset när Elena sprungit ut från lägenheten men jag hann inte i kapp henne. Jag förstod inte varför hon gått därifrån så snabbt men jag var samtidigt väldigt glad att hon sagt att hon tyckte om mig. Nu kanske det kommer bli vi trots allt men varför skulle hon springa ut härifrån? Jag gick in till lägenheten igen och la mig i sängen. Jag kände mig helt överlycklig och jag visste att jag var tvungen att åka till studion imorgon eller idag, beror på hur man ser det men sen ska jag träffa Elena, det kommer bli helt fantastiskt. Och jag hoppas få ge henne den där efterlängtade kyssen då. Jag somnade sen med ett leende på läpparna.
Nästa dag - Eric jobbar i studion- Erics Perspektiv
Jag hade inte pratat med Anton på hela förmiddagen för jag ville inte prata med honom. Men nu var han inte här mer utan han hade gått och jag var ensam i studion idag med J-son. Men sen skulle jag träffa Elena. Fast när Peter, Elenas pappa berättade att inte Elena ville gå ut från sitt rum idag så hade jag lite dåligt samvete. Det behöver inte bero på mig men samtidigt kändes det som att det var mitt fel. Men det får jag säkert veta när jag kommer dit. Och jag skyndade mig verkligen på för att bli klar eftersom jag ville åka till Elena så fort som det bara gick. Tänk att man kan sakna någon så ofantligt mycket. Undrar om hon saknar mig lika mycket som jag saknar henne?
Lite senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag hade gått upp förut och gjort mig ordning. Jag hade tagit på mig ett rosa linne med spetskanter och en grå munkjacka över och ett par True Relgion Becky jeans. Men sen hade jag lagt mig i sängen igen. Jag ville egentligen bara strunta i allting idag. Anton hade ringt förut men jag orkade inte prata med honom och jag visste inte hur jag skulle vara mot Eric heller. Allting var som en ända stor röra. Hade jag bara förstått hur allting varit innan jag trott att det var Anton jag tyckte om hade det här aldrig hänt.
Knack knack
- Ja, kom in sa jag och satte mig upp i sängen
- Hej gumman. Jag hörde att du inte mådde så bra sa Anton och kom in på mitt rum
- Jag mår bättre nu, jag var lite trött bara förut sa jag och log
- Vad vill du göra nu? sa Anton och satte sig framför mig
- Vi kan spela lite FIFA sa jag och log
- Det låter fantastiskt, men först det här sa Anton och kysste mig och jag besvarade den snabbt men sen drog jag mig undan
- Ska vi spela? sa jag och gick snabbt upp från sängen
Vi gick ner till vardagsrummet och började spela direkt. Anton försökte komma nära mig hela tiden men det var som att jag bara spelade en roll framför honom. Det var ju inte honom jag vill spela med. Jag måste berätta för honom hur det egentligen är men jag vet bara inte hur. När det sen ringde på dörren så kände jag hur det slog hårt i bröstet men pappa öppnade dörren istället.
- Elena, du har besök sa pappa och tittade in i vardagsrummet
- Okej, jag kommer sa jag och reste mig upp från soffan
När jag sen gick ut från vardagsrummet och ut till hallen så kändes det som jag blev både glad, illamående och lite rädd. Jag gick fram mot dörröppningen och ställde mig i dörröppningen.
- Hej snygging. Ska du inte bjuda in mig? sa Eric
- Det går inte sa jag och såg på Eric och sen in till vardagsrummet
- Vad menar du? sa Eric och såg ledsamt på mig
- Anton är här, snälla bara gå härifrån nu sa jag och kände mig nervös
- Du kan inte mena allvar, varför kan du inte säga som det är till honom? sa Eric irriterat
- Jag ska, men jag vill att du går nu, snälla sa jag och sen kände jag hur Anton ställde sig bredvid mig
- Eric? Vad gör du här?......
Detta är kapitel 6 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev ett ganska tråkigt kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 7 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta vad Elena säger? Kommer hon kunna berätta sanningen för Anton? Varför kommer Eric till Elenas skola igen? Vad hittar Eric i lådan under Elenas säng? Kommer den första kyssen i mellan dom? och hur blir det när Elenas vänner från LA kommer till Sverige? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon(tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 5
- Ja, det kan man lugnt säga att du gör sa Elena och log generat
- Okej, har personen något namn? Eller ska jag gissa? sa jag och skrattade och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, men jag vet inte om jag vågar säga det sa Elena blygt
- Det är klart du gör, vem är det? sa jag och la min hand över hennes
- Den jag gillar är Anton........
Elenas Perspektiv
- Den jag gillar är Anton sa jag och såg på Eric
- Jag gi...vänta va? sa Eric och såg förvånat på mig
- Ja, jag gillar Anton. Jag vet att det kanske låter helt sjukt men det är så det är sa jag
- Han gillar dig säkert också, jag måste nog gå nu sa Eric och klev ner från bänken
- Va? Vad det något jag sa? sa jag och såg på Eric
- Nej, jag måste bara gå, jag kom på att jag hade andra planer sa Eric och gick ut från bastun
Jag satt kvar och jag visste inte vad jag skulle känna eller tänka längre. Den där känslan jag haft när jag träffat Eric och Anton förut fanns nu med bara Eric också. Och så säger jag till honom att jag gillar Anton. Jag gör verkligen det men jag såg också hur otroligt ledsen han blev. Jag gick sen ut från bastun och gick in i duschen. När jag kom ut tog jag på mig ett par vita jeans shorts med ett flätat läderbälte och ett linne med fjädrar på. Sen gick jag ut till hallen och tog på mig mina skor och ringde snabbt upp Anton.
- Ja, det är Anton sa Anton när han svarade
- Hej! et är Elena sa jag och log för mig själv
- Tja, jag tänkte faktiskt just på dig sa Anton och skrattade
- Vad gullig du är! Jo, jag tänkte fråga om du ville hitta på någonting med mig sa jag
- Absolut, vad sägs om att åka och ta en fika? sa Anton
- Gärna, men kan vi mötas på stan? sa jag och log för mig själv igen
- Gärna, vet du vart stureplan ligger? sa Anton
- Ja, jag kommer dit om några minuter sa jag
- Bra, då ses vi då sa Anton och vi la sen på.
- Jag går ut och fikar med en kompis bara ropade jag
- Med Eric eller? sa mamma och kom ut från köket
- Nej, han var tvungen att gå, men jag kommer hem sen sa jag
Jag gick ut genom dörren och sen gick jag ner för trappan och skyndade mig till första bästa buss. Jag visste inte riktigt vart bussen gick men när jag kände igen mig så tryckte jag på stoppknappen och gick av. Jag gick den sista biten och jag såg Anton sitta på en av bänkarna och gick snabbt fram till honom och gav honom en kram.
- Förlåt att jag blev sen, har du väntat länge? sa jag
- Nej, det gör ingenting. Vad söt du är sa Anton och log stort
- Tack, du också, ska vi gå och fika? sa jag och log generat
- Gärna, men Elena, det är någonting jag vill göra först sa Anton och drog mig närmare sig
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Det här sa Anton och han gav mig en kyss och jag kände bara hur fel allting var
- Jag tycker väldigt mycket om dig sa Anton och såg in i mina ögon
- Och jag tycker om dig sa jag och log försiktigt
Han gav mig sen en till kyss innan han tog min hand och vi gick till Starbucks och jag kunde inte undgå den konstiga känslan som jag hade kännt när Anton kysste mig. Jag hade alltid trott att det var just det här jag ville men tänk om det inte alls var det. Men det konstiga var inte det, utan det konstiga var att jag såg Erics ansikte framför mig....Tänk om jag ändå har gjort fel val?
Lite senare hemma hos Eric - Eric pratar med Fredrik - Erics Perspektiv
Jag var tvungen att åka där ifrån när hon sagt att hon gillade Anton. Det var som att hon slet ut mitt hjärta och trampade på det. Det gjorde bara så frukansvärt ont och jag ville inte stanna kvar för att höra hur kär hon är i honom. Så när jag hade kommit hem så hade jag ringt Fredrik för jag behövde snacka med någon just nu.
- Så, berätta nu vad som tynger dig sa Fredrik och såg på mig
- Jag har verkligen gjort precis allt för att få Elena att gilla mig men det verkade inte funka för annars hade hon inte sagt det hon sa idag sa jag
- Vänta lite, träffades ni idag? Vad gör du hemma här då isåfall? sa Fredrik förvånat
- Ja, det gjorde vi, men sen säger hon att hon gillar Anton. Tycker du att jag bara ska vara kvar där då? sa jag och reste mig upp
- Eric, jag har aldrig träffat Elena men om det är så som du sagt förut, hur hon ser på dig och hur hon är när hon är nära dig så tycker jag det låter som att hon döljer sina äkta känslor sa Fredrik
- Va? Vad snackar du om? sa jag och såg på Fredrik
- Jag tror hon är med Anton istället för dig för att hon är rädd, men du som har kämpat så hårt för att få henne att tycka om dig så varför ska du bara lägga dig ner och sluta försöka? sa Fredrik
- För att hon har gjort sitt val, det kanske inte alls är som du säger sa jag och satte mig ner igen
- Så du ska inte änns ta chansen? Bara låta henne försvinna iväg med en annan kille, det finns bara som hon Eric sa Fredrik
- Du har rätt, jag ska inte bara låta henne försvinna. Jag måste göra ett sista försök sa jag och skyndade mig ut till hallen för att sätta på mig skorna
Jag skyndade mig ut från lägenheten och hoppade in i bilen för att åka hem till Elenas hus. När jag kom dit så parkerade jag bilen utanför och när jag började gå mot huset så fick jag se henne och Anton. Det sved i hela kroppen men jag måste göra det här, nu eller aldrig.
Elenas Perspektiv
När vi hade kommit hem till huset igen stod jag och Anton utanför. Jag ville inte fråga om han ville följa med in för jag kände inte att det var läge för det. Jag hade börjat förstå att jag inte var så intresserad av Anton som jag först trodde. När vi stod nära varandra och han gav mig en kyss och jag såg Eric komma gående på grusgången.
- Elena, jag måste få prata med dig sa Eric och kom fram mot mig och Anton
- Du kommer ganska sent sa Anton och tog min hand
- Nej, det gör jag inte för jag måste få berätta det här för Elena sa Eric och gick närmare Anton
- Släpp taget om henne! Hon har redan valt mig okej? sa Anton och dom såg argt på varandra
- Vänta, valt? sa jag och såg förvånat på båda två
- Och vad är det som händer här då? sa pappa och kom ut från huset
- Ingenting, jag skulle precis gå sa Eric och såg argt på Anton och såg med ledsna ögon på mig
- Det är nog bäst att du går också Anton sa pappa
- Jag ringer dig sa Anton och gav mig en kyss på kinden och gick därifrån
- Vad är det egentligen som händer här? sa pappa och såg frågande på mig
- Fråga inte, jag vet inte det själv änns sa jag
Jag gick upp till mitt rum och satte mig på sängen. Jag drog upp mina ben och lutade ner mitt huvud mot benen och jag kände hur dåligt jag mådde. Eric hade kommit hit för att han ville prata med mig och sen säger Anton något om att jag valt honom. Åh, herregud, Eric har varit intresserad av mig hela tiden. Och jag säger att jag gillade Anton. Jag måste reda ut det här nu. Bara det inte är försent.
Kl 01.00 på natten - Erics Perspektiv
Jag låg och sov när det ringde på dörren och jag ville egentligen bara strunta i det men jag gick upp och ropade att jag kommer flera gånger. Jag låste sen upp dörren och såg att det var Elena. Jag såg fövånat på henne och sen kom jag på att jag står här i mina underkläder, det här var kanske inte så smart ändå.
- Elena, vad gör du här? sa jag förvånat
- Jag vet att det är sent men jag behövde prata med dig sa Elena och såg på mig
- Okej, kom in sa jag och flyttade mig lite och Elena gick in och tog av sig skorna sen gick vi och satte oss i soffan, jag hämtade först ett linne som jag tog på mig sen satte jag mig ner bredvid henne
- Jag blev väldigt förvånad när du kom förut, och jag förstod inte förens idag vad som egentligen hände inom mig sa Elena
- Okej, jag förstår inte riktigt vad du menar men okej sa jag och såg förvirrat på henne
- Jag trodde alltid att det var Anton jag var intresserad av men när jag sen tänkte på det så var du alltid där när jag haft hjärtklappning och fjärilar i magen och jag trodde det var för Anton sa Elena och såg på mig
- Det gör att jag mår väldigt mycket bättre sa jag och skrattade
- Förlåt, men det jag försöker säga, eller ja, det jag förstått är att det inte var Anton som jag gillade, men jag förstår om det är alldeles försent för att säga det här nu sa Elena och såg ner i mattan
- Säga vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville hoppa ut från mitt bröst
- Att det är dig jag är förälskad i......
Detta är kapitel 5 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och nu kom det i tid :) Kapitel 6 kommer imorgon(måndag) och då kommer ni bla. få veta om det blir Eric och Elena? Kommer Elena säga sanningen till Anton? Hur blir filmkvällen hemma hos Elena? Vad är det Elena bjuder med Eric på? Och vad är det för någonting i lådan som Eric hittar under Elenas säng? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer imorgon (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 4
- Det förstår jag att du inte gjorde muttrade jag fram
- Ursäkta? Vad sa du? sa Elena och såg med sina vackra ögon på mig
- Jag kanske störde er. Jag ska nog gå igen. Fortsätt ni.......
Lite tidigare - Elenas Perspektiv
När jag hade kommit fram till studion för att jag skulle träffa pappa. Men när jag kommit in så såg jag inte till honom någonstans men Anton satt i soffan i lobbyn och jag gick fram till honom.
- Hej Anton. Du har inte sett min pappa här? sa jag
- Nej, jag tror han är i någon av studiorna just nu sa Anton och log
- Okej, jag får vänta lite då sa jag och satte mig ner i soffan
- Vill du testa? sa Anton och höll fram gitarren mot mig
- Jag kan inte spela, har försökt men det går inte sa jag och skrattade
- Jo, kom här så ska jag visa dig sa Anton och satte sig bakom mig och höll gitarren framför mig och jag kände hur hans hjärta slog mot min rygg
- Så hur ska jag hålla den? sa jag och kände hur mina kinder hettade till
- Jo, du gör såhär sa Anton och visade hur jag skulle göra
Jag försökte verkligen koncentrera mig men det gick inte. När jag såg in i hans gröna ögon så blev jag bara ännu mer generad och det kändes som han kom mycket närmare mig och precis då hörde jag hur någon harklade sig lite.
- Tjena Eric! Jag hörde inte att du kom sa Anton och log mot Eric
- Det förstå är jag att du inte gjorde muttrade Eric
- Ursäkta? Vad sa du? sa jag och såg på Eric
- Jag kanske störde er, jag ska nog gå igen. Fortsätt ni sa Eric och vände sig om
- Du behöver inte alls gå, jag måste det däremot. Jag ska till gymmet sa Anton och reste sig upp från soffan och mig
- Tack för lektionen sa jag och log snett
- Det var bara roligt. Jag kan ge dig fler om du vill sa Anton och tog upp sin väska
- Gärna, lycka till på gymmet sa jag och log stort mot Anton när han gick ut genom dörren
Jag vände mig mot Eric och han såg med bestämd blick på mig och jag förstod ingenting. Jag reste mig upp från soffan och gick förbi Eric och kollade efter min pappa. Jag var tvungen att tänka lite. Varför Eric blivit så sur på mig och Anton? Konstigt är det...men kanske...nej nu inbillar jag mig bara. Eller?
Lite senare - Erics Perspektiv
Jag hade blivit så sjukt sur när Anton och Elena flörtade med varandra. Det var så otroligt tydligt men jag ska inte ge upp. Jag vill vara tillsammans med Elena och det tänker jag banne mig vara också. Jag satt med Peter och skrev lite på tredje versen till låten. Jag hade ingen inspiration alls så jag kastade pennan och blev bara mer och mer irriterad.
- Det verkar som du haft en dålig dag idag sa Peter och såg på mig i ögonvrån
- Ja, det kan man verkligen säga. Den har varit hemsk sa jag och gick för att hämta pennan jag kastade
- Vill du prata om det? sa Peter och jag kände bara för ett stort nej. Jag vill inte att Elena ska få veta något om det här samtalet.
- Nej, det behövs inte sa jag och satte mig på stolen igen
- Om jag lovar dig att det inte kommer fram till Elena då? sa Peter och såg frågande ut på mig
- Jag...eller jag såg bara Anton och Elena tillsammans förut och det gjorde mig lite irriterad sa jag
- Oj då, det värkar vara lite kärleksdrama i studion? sa Peter och skrattade
- Kan man lugnt säga. Jag tror verkligen att, eller nej det känns konstigt att prata med dig om det sa jag
- Okej, det är helt upp till dig om du vill berätta någonting. Men jag ska ändå ge dig ett råd, fortsätt kämpa. Om du verkligen tycker om min dotter så kämpa sa Peter och fortsatte sen jobba med slingorna på datorn
Han hade rätt. Jag ska inte bara ge upp. Och jag ska börja med att fråga Elena imorgon om hon vill göra något i övermorgon och sen ska jag snacka med Anton. Jag hade gjort det redan nu om det inte var för att han är på gymmet fortfarande. Men jag ska kämpa, kämpa tills hon får känslor för mig också. Hoppas jag.....
Senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag satt vid datorn och klockan var runt 00.00 här på natten och jag skypade med Sarah och Seth. Dom skulle snart till skolan men vi passade på att skypa en stund ändå.
- So, tell us everything that happend there sa Seth
- Except school? I meet to guys. They are really cute sa jag och log
- Tell us more, can we meet them in the summer? Sa Sarah
- Of course you can. But i have a crush on one of them sa jag och kände hur kinderna hettade till
- Ok, now you have to tell us. Whats his name? sa Seth
- ELENA! Skolan är tidigt i morgon du måste sova nu! Ropade mamma från nedervåningen
- Im sorry but i have to go the bed, i will tell you more another day. Good luck in school now sa jag och vi vinkade hej då
Jag stängde sen ner datorn och jag la mig i sängen. Jag drog upp täcket en bra bit och sen tänkte jag på hur konstig Eric var förut idag. Han var så arg och jag förstår fortfarande inte varför. Jag skakade lite på huvudet och sen släckte jag lampan och ställde alarmet på mobilen så jag vaknade imorgon och sen somnade jag.
Nästa dag - Eric väntar på Elena vid skolan - Erics Perspektiv
Jag satt på samma bänk som jag gjort sist och väntade på Elena. Hon hade ju rast vid den här tiden här om dagen så hon borde komma ut snart. Och det gjorde hon. Jag vinkade till henne och klev ner från bänken när hon kom fram till mig.
- Hej! Två gånger på samma vecka, gillar du skolan? sa Elena och skrattade
- Ja, kanske det. Nej, men anledningen till att jag kom hit var för att jag ville fråga dig om du vill hitta på något med mig imorgon? Det är lördag och jag är ledig sa jag och log
- Visst, du kan komma hem till mig, vi har en inomhuspool så vi kan bada och basta om du vill? sa Elena och log stort
- Absolut, det blir perfekt, jag kommer runt 14.00, funkar det? sa jag
- Det kommer bli kanon bra. Vi ses då, jag måste gå. Har grupparbete sa Elena och gav mig en kram innan hon gick in till skolan igen
Okej, nu kanske jag och Elena kan komma varandra lite närmare. Jag hoppas verkligen det av hela mitt hjärta. Men det finns bara en sak kvar att göra dock. Jag måste snacka med Anton. Jag gick tillbaka till bilen och körde mot studion. Jag skulle åka på lite musikvideo inspelning sen men jag var tvungen att snacka med Anton nu. När jag kom dit parkerade jag bilen och gick snabbt in och fick se Anton. Jag gick fram till honom och frågade om vi kunde snacka och vi gick undan från dom andra.
- Så, vad ville du snacka om? sa Anton och såg på mig
- Du ska lämna Elena ifred i fortsättningen! Sa jag bestämt
- Va? Vad är det här? Du skojar nu va? sa Anton och skrattade
- Nej, jag är allvarlig. Jag vill att du ska låta henne vara! sa jag igen
- Jag gillar henne väldigt mycket så jag kommer inte låta henne vara sa Anton
- Hon är inte intresserad av dig fattar du? sa jag surt
- Isåfall får hon säga det, vi ses Eric sa Anton och gick därifrån
Okej, nu vet jag att det är kört. Han gillar henne och självklart gillar hon honom också eller vänta. Igår när vi åkte skridskor var hon faktiskt flörtig mot mig. Jag kanske har fel. Hon kanske faktiskt tycker om mig. Och imorgon om hon visar samma saker som hon gjorde då så kommer jag berätta vad jag känner. Men tänk om jag har fel?
Samtidigt i skolan - Elenas Perspektiv
Jag satt i biblioteket med Ellie, Stina och Teo för att jobba på ett grupparbete när Linn och hennes två andra vänner kom förbi oss. Hon stirrade lite på mig och sen skrattade hon.
- Såklart töntarna ska göra grupparbete ihop sa Linn hånfullt
- Ursäkta? Snackar ni om er själva? sa jag snabbt
- Sa du något eller? sa en av tjejerna
- Ja, ni måste ha snackat om er själva för jag ser bara tre töntar och vi är fyra sa jag och log
- Du ska inte komma hit och tro att du är något sa Linn och tog tag i min tröja
- Släpp mig! Jag tror ingenting. Men jag vet att vi inte är töntarna, för några såna finns inte. Gå nu sa jag och drog åt mig tröjan
Linn tittade bara med arg blick på mig och jag kände en ilande känsla genom kroppen. Hon gav mig en sådan där blick att om blickar kunde döda. Men jag är så trött på att höra hennes elaka ord och sen ska hennes två vänner stötta upp henne. Dom är som tjejerna i filmerna i "Mean Girls". Sjukt irriterande. Men snart är den här dagen slut och imorgon ska jag träffa Eric igen.
Det som är konstigt är att ju mer jag träffar honom desto mer tycker jag om honom. Men jag har samtidigt lite starkare känslor för Anton. Fast allting kan ändras. Fast det är lite jobbigt också för jag tror att Eric gillar mig väldigt mycket. Men bara för att man får den känslan betyder det ju inte att den är sann. Eller?
Nästa dag - Hemma hos Elena - Erics Perspektiv
När Elena hade kommit ut från badrummet i en svart/blå bikini så började mitt hjärta bulta ännu snabbare. Hon hoppade bara i och jag hoppade i efter henne. Hon simmade fram mot mig och jag såg djupt in i hennes ögon. Jag ville bara kyssa henne men det gick inte. Hon log mot mig och sen började hon skvätta vatten på mig och jag skrattade.
- Haha! Nej, sluta sa jag och skrattade
- Aldrig sa Elena och skrattade
- Isåfall gör jag såhär sa jag och tog tag i henne midja och snurrade runt henne i vattnet
Hon skrattade lika mycket som jag och hon har verkligen världens finaste skratt. När vi stod så nära varandra i poolen så visste jag inte vad jag skulle göra. Jag tog undan ett hårstrå från hennes ansikte och la det bakom hennes öra och hon såg ner i vattnet och sen på mig igen.
- Vi kanske ska ta och basta lite sa Elena och gick upp från poolen
- Absolut sa jag och gick efter henne
Jag tog min handduk som låg på stolen och gick efter henne. Vi satte oss ner och det var riktigt mysigt med värmen och allting. Men Elena var väldigt svår att förstå sig på. Ena sekunden så var hon flörtig och sen när jag visar vad jag känner så drar hon sig tillbaka igen.
- Jag måste erkänna en sak sa Elena och såg på mig
- Okej, det låter allvarligt sa jag och skrattade
- Haha, nej inte allvarligt men jag gillar en kille sa Elena och skrattade
- Jaha, någon man känner? sa jag och kände hur det bara skrek i mig för nu visar det ju att jag hade rätt, hon gillar mig
- Ja, det kan man lugnt säga att du gör sa Elena och log generat
- Okej, har personen något namn? Eller ska jag gissa? sa jag och skrattade och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, men jag vet inte om jag vågar säga det sa Elena blygt
- Det är klart du gör, vem är det? sa jag och la min hand över hennes
- Den jag gillar är Anton........
Detta är kapitel 4 av Imagine. Jag är ledsen att det tog tid att få upp det men hade lite att göra på fredagen och igår(lördag) skrev jag massor men visste inte riktigt hur jag skulle
dela upp det men här är kapitel 4 iallafall och jag kan säga på heder och samvete att kapitel 5 av Imagine kommer idag (söndag). Och då kommer ni bla. få veta hur Eric reagerar när han får höra vad Elena sa? Kommer han ge upp nu? Kommer Elena bjuda ut Anton? Vad händer isåfall? Och varför kommer Elena hem till Eric så sent på natten? Och vad har hänt och varför? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 av Imagine.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 3
- Det är helt okej, Jag har lektion nu bara men var det något viktigt? sa jag och kände mig lite stressad
- Nej, eller jag skulle bara fråga om du vill hitta på någonting efter att du slutat här? sa Eric och log
- Va? sa jag och såg förvånat på Eric
- Vill du hitta på något efter du slutat för dagen?......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag visste att jag ville få tag i Elena så fort som möjligt så jag hade åkt till hennes skola som jag fått namnet på av hennes pappa innan jag skulle jobba vidare med honom. Så jag hade åkt dit direkt och nu satt jag på en bänkarna som fanns där och jag såg Elena gå mot ingången innan hon gick fram mot mig.
- Förlåt om jag kommer och stör men jag ville fråga dig en sak sa jag
- Det är helt okej, jag har lektion snart så är det viktigt? sa Elena och jag såg att hon var stressad
- Nej, eller jag bara undrade om du vill hitta på något efter att du slutat här? sa jag och log blygt
- Va? sa Elena och såg förvånat på mig
- Ja, om du vill hitta på något efter din sista lektion? sa jag igen
- Det här kanske kommer låta jätte konstigt men har pappa bett dig fråga mig? sa Elena
- Nej, verkligen inte. Brukar han be killar bjuda ut dig? sa jag och skrattade
- Haha, nej men han vill att jag ska få vänner här det är nog därför jag frågade. Men ja, jag hittar gärna på något med dig idag sa Elena och skrattade
- Va kul! Men vad sägs om att jag kommer hit när slutade du? sa jag och såg på Elena
- Det sa jag nog inte men jag slutar klockan 15.00. sa Elena och log stort
- Då kommer jag och hämtar dg. Vi ses vid tre sa jag och log
- Det gör vi sa Elena och gav mig en kram innan hon gick tillbaka till skolan
Jag ville nästan hoppa av glädje för att hon sagt ja till att hitta på något med mig men nu måste jag bara komma på någonting som vi kan göra. Middag och bio känns lite tråkigt och jag vill göra någonting roligt tillsammans med henne. Åh, vänta lite nu fick jag en riktigt bra idé. Jag hoppas bara hon kommer tycka om vad jag planerat....
Lite senare i skolan - Elenas Perspektiv
Jag hade blivit väldigt förvånad när Eric hade kommit hit och frågat om jag ville hitta på någonting med mig. Men jag kände att jag inte kunde säga nej för han skulle nog blivit ledsen om jag sagt nej. Han är ju faktiskt väldigt gullig och jag tror han kan bli en fin vän. Jag gick mot mitt skåp för att hämta min svarta skinnjacka och min väska när Stina kom springades till mig.
- Du har inte sagt vad Eric sa ännu sa Stina nyfiket
- Shh...det kommer någon sa jag och såg på en tjej som gick mot oss
- Så det är du som är den nya tjejen? sa tjejen
- Ja, om det inte har börjat någon ny sa jag och skrattade
- Kan man få snacka med dig ensam? sa tjejen
- Jag har lite bråttom, så du kanske kan ta det nu? sa jag
- Helst inte, sa tjejen och såg på Stina
- Då får vi ta det en annan dag för jag måste verkligen gå nu sa jag och stängde skåpdörren bakom mig
- Vänta Elena! ropade Stina och kom springades efter mig
- Vem är hon? sa jag och gick mot dörren
- Hon heter Linn, man skulle nog kunna säga att hon är skolans drottning sa Stina
- Skolans vadå? sa jag och stannade till utanför dörren
- Ja, hon är med det coola gänget. Hon ser mig och Ellie som töntarna, du vet dom som pluggar jämt. Hon vill nog få med dig till hennes gäng också sa Stina
- Det var det sjukaste jag hört. Jaja, jag får se vad hon vill nästa gång jag träffar henne sa jag
- Du vet att Eric Saade står där borta va? sa Stina och såg på Eric
- Ja, det är honom jag ska träffa nu. Det är därför jag har lite bråttom sa jag och skrattade
- Lyllos dig! Vill med dejta honom sa Stina och såg drömmande på mig
- Det är ingen dejt. Jag har kommit ur ett 5 års långt förhållande så jag söker inget nytt, han är en vän sa jag
- Men du en sak innan du går, om ni bara är vänner, hur kommer det sig då att han ser på dig sådär? sa Stina och nickade mot Eric
- Hej då vi ses imorgon sa jag och gav henne en kram innan jag sprang fram till Eric
- Förlåt om jag blev sen. Har du väntat länge? sa jag
- Nej, 5 minuter, så är du redo? sa Eric och log
- Absolut, vad ska vi göra? sa jag och vi hoppade in i bilen
- Det får du se när vi kommer dit sa Eric och startade bilen
Jag tog på bilbältet och slängde bak väskan i baksätet och jag hade ingenaning om vart vi skulle. Men jag kunde inte få ur Stinas ord i huvudet. Jag satt och smygtittade om Eric såg på mig på något speciellt sätt men jag tyckte inte det. Kanske var jag blind eller så hade Stina bara fel? Fast jag måste erkänna att hans ögon är fantastiska.
Senare utanför ishallen - Erics Perspektiv
Jag parkerade bilen utanför ishallen och vi klev ur bilen. Jag hade märkt att Elena hade tittat på mig lite i bilen och det hade gjort att mitt hjärta slog dubbla volter i mitt bröst men jag hade fått ner pulsen lite nu och Elena såg förvånat på mig.
- Vad gör vi här? Du ska inte ta med mig på hockey va? Jag är inte byggd för det sa Elena och skrattade
- Nej, inte direkt. Men vad sägs om att åka lite skridskor? Jag har varm chocklad med mig också sa jag och log snett
- Det erbjudandet kan man inte motstå men jag är inte bäst på skridskor sa Elena och vi gick in
- Jag får vara din krockkudde sa jag och skrattade
- Haha, isåfall får jag krocka med dig många gånger sa Elena och tittade snabbt ner i marken
- Ja, jag visste inte vilken storlek du hade men jag tog med 38 och 39 sa jag och log generat medans jag gav henne skridskorna
- Jag har 37 så 38 funkar nog sa Elena och tog emot dom och knöt dom på fötterna
Hon gick sen ut på isen och jag följde efter henne och hon var faktiskt väldigt duktig. Jag ramlade nog fler gånger än vad hon gjorde fast jag fick nog skylla mig själv ganska mycket för jag kunde inte sluta titta på henne. Efter att vi åkt en stund så skulle vi gå av isen och dricka lite varmchocklad och då åkte Elena in i mig och jag tog snabbt henne i min famn.
- Oj, förlåt det var inte meningen sa Elena och drog sig ur min famn
- Det gör ingenting sa jag och log generat
- Ja, ska du eller jag gå först? sa Elena och såg frågande på mig
- Damerna först sa jag och släppte in Elena
Hon satte sig på bänken och tog av sig skridskorna och tog på sig sina låga orangea converse istället och jag tog av mig mina och tog sen på mig mina vita sneakers. Sen delade vi på lite varm chocklad och pratade om allt möjligt. Det märktes att vi levt två olika liv men det var ändå så otroligt roligt att bara få vara tillsammans med henne. Hon fick mig alltid att skratta. Jag önskar bara jag kunde få veta vad hon känner för mig också. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon gör det också. ...
Lite senare på kvällen - Utanför Elenas hus - Elenas Perspektiv
Eric hade kört mig hem efter att vi hade käkat middag tillsammans och jag hade verkligen haft det hur roligt som helst. Han var söt,snäll och rolig. Men jag vet inte varför jag fickhjärtklappning ibland men jag måste träffa honom fler gånger för att se om det håller i sig eller om det bara var nu helt enkelt.
- Tack för skjutsen och allting. Jag hade verkligen hur kul som helst sa jag
- Detsamma, vi kanske kan göra något mer någon annan dag? sa Eric
- Absolut, vi kan höras och sen lär vi ses i studion sa jag och log
- Det gör vi absolut. Hej då sa Eric och jag tog min väska och gick ut från bilen
Jag vinkade hej då till honom innan jag gick in till huset och låste upp dörren. Vi bodde i en ganska stort villa utanför Stockholm och det var riktigt mysigt nu när man börjat vänja sig. Min katt Luffsen kom fram mot mig när jag kom in och jag klappade honom innan jag tog av mig skorna och gick in till köket där mamma och pappa var.
- Vad sent du kommer sa pappa
- Jag var med Eric, vi åkte skridskor, men vad i hela friden är det där? sa jag och såg förvånat på ett stort paket
- Det är till dig, jag hämtade det på posten idag sa mamma och log
- Är det från er? sa jag förvånat
- Nej, det är det inte men det ser ut som det är från USA sa pappa
- Öppna det gumman sa mamma
Jag öppnade lådan och inuti låg en jätte stor korg full med godis. Det fanns ett kort med och jag tog upp det och log för mig själv när jag läste det. Det stod " We miss you alot here! If you miss us you can take some candy. See you in the summer! Love Anna, Sarah and Seth".
- Det var det värsta jag sett sa pappa och skrattade
- Det är från Anna, Sarah och Seth sa jag och log
- Du har verkligen fina och knasiga vänner du gumman sa mamma
- Ja, men dom är fantastiska. Jag ska gå upp på mitt rum en stund bara sa jag och tog med mig korgen
Jag gick upp mitt rum och ställde korgen på skrivbordet. Jag saknade dom så otroligt mycket och jag ville bara att dom skulle komma hit nu. Stina, Ellie och Eric är fantastiska vänner men jag saknar ändå mina bästa bästa vänner mest av allt. Men det är inte långt till sommaren nu. Eller jo, 2-3 månader kvar. Jag la mig ner på sängen och tittade på bilderna av mig och Eric som vi tog i dag och det var roliga och gulliga bilder. Men det är som Stina sa, han ser på mig med en speciell blick. Och jag undrar bara varför......
Nästa dag i studion - Erics Perspektiv
Jag stod i sångbåset för att sjunga lite fler slingor på nya låten när någon knackade på dörren till sångbåset och jag tog av mig hörlurarna och personen kom in.
- Jag ville bara säga att drömtjejen är här sa J-son
- Vad snackar du om nu? sa jag och såg på J-son
- Elena, hon är i soffan i lobbyn, har du sett Peter? sa J-son
- Nej, men kolla vidare jag måste göra en sak sa jag och skyndade mig ut från sångbåset
Jag kollade mig en snabbis i spegeln och gick mot lobbyn och jag hörde inte bara Elenas röst utan också en killröst. Jag gick med sakta och tysta steg in till lobbyn och det var som att jag frös till is. Hon satt i soffan med Anton. Han hade ena armen runt hennes axlar och lärde henne spela gitarr. Hans ansikte var nära hennes kind och det bubblade verkligen inom mig.
- Eric, tjena! Jag hörde inte att du kom sa Anton och log mot mig
- Det förstår jag att du inte gjorde muttrade jag fram
- Ursäkta? Vad sa du? sa Elena och såg med sina vackra ögon på mig
- Jag kanske störde er. Jag ska nog gå igen. Fortsätt ni.......
Detta är kapitel 3 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit lite tid att få upp det men jag har så många idéer att jag vill få med allting i nästan ett kapitel och för att försöka sprida ut det så fick jag tänka om lite men nu är det uppe :) Kapitel 4 kommer idag (fredag) och då kommer ni bla. Få veta vad är det egentligen på gång mellan Elena och Anton? Kommer Eric någonsin visa sina känslor för henne? Vad händer när Elena bjuder hem Eric på pool/bastu häng? Vad är Linn i skolan ute efter? Och vad är det som Elena avslöjar för Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som kommer idag( fredag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<3
Imagine - Kapitel 2
- Det går hur bra som helst hjärtat, ja, förlåt vad dum jag är, Eric det här är min dotter sa Peter
- Hej, Elena sa tjejen och sträckte fram handen
- Hej, Eric sa jag och skakade hennes hand och fjärilarna flög runt som en orkan i magen på mig, det här var verkligen kärlek vid första ögonkastet......
Elenas Perspektiv
- Hej,Elena sa jag och sträckte fram handen
- Hej, Eric sa Eric och skakade min hand och log stort
- Ja, det var bara det jag skulle säga. Det var jätte roligt att träffa dig sa jag och såg på Eric
- Detsamma. Jag hoppas vi ses snart igen sa Eric och log stort mot mig
- Ha det så roligt nu gumman! sa pappa och log
- Tack. Ni också. Det var trevligt att träffas sa jag och gick mot dörren
- Detsamma sa Eric och jag gick ut genom dörren
- Sådär, ska vi gå? sa jag till Stina och Ellie
- Absolut. Men vem är det din pappa jobbar med? Eftersom vi är här sa Stina nyfiket
- Han heter Eric Saade, vet ni vem det är? sa jag och såg på dom
- Ursäkta?! Jobbar han med Eric Saade?! sa Ellie med stora ögon
- Ja, jag anatar att ni vet vem han är sa jag och log blygt
- Om! Han är bäst, han är lixom Sveriges svar på Justin Bieber i musik sa Stina
- Jaha, han är väldigt söt iallafall sa jag och gick vidare
- Vänta lite? Träffade du honom? sa Ellie
- Ja, vi sa bara hej. Men skulle vi gå till Gröna Lund? sa jag
- Självklart. Men det är bara så häftigt att du träffat Eric sa Stina
- Ja, det kanske det är sa jag och tittade ner i marken
Vi tog sen en buss till Gröna Lund och det ända dom pratade om var Eric Saade och andra saker också. Eftersom jag bott nästan hela mitt liv, eller 17 år i L.A så har jag ingen koll på svenska artister men det var roligt att träffa Eric, men jag känner honom inte. Men jag måste medge att han var söt ändå.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag försökte verkligen få tillbaka koncentrationen igen men det var som att Elena hade tagit över mitt huvud. Jag kunde inte sluta tänka på henne och ändå hade vi bara sagt hej till varandra.
- Elena verkar ha påverkat dig sa Peter och skrattade
- Vad menar du med det? sa jag snabbt
- Det syns på hur du ler. Men jag lovar att inte säga någonting sa Peter
- Säga vadå? sa jag och såg ner på datorn
- Att du tyckte hon var snygg sa Peter och såg allvarligt på mig
- Nej, eller alltså hon är snygg men jag blev bara lite paff att du hade en dotter sa jag och log blygt
- Jaja, men oavsett vad du säger så var inte elak mot henne sa Peter bestämt
Jag nickade och tänkte att det skulle jag aldrig vara. Det ända jag vill är ju att få träffa henne igen och hitta på någonting tillsammas med henne. Men det kanske inte så blir så svårt ändå. Jag jobbar ju med hennes pappa så det betyder ju att jag kommer träffa henne ofta. Det här samarbetet är ju faktiskt riktigt bra ändå.
Senare på Gröna Lund - Elenas Perspektiv
Det var riktigt roligt på Gröna Lund och både Stina och Ellie var riktigt trevliga och roliga. Jag hade fått två riktigt bra vänner i dom men det gjorde bara att jag saknade mina bästa vänner i LA ännu mer. Fast dom skulle komma hit på sommarlovet men det är ändå 2 månader kvar till dess. Vi hade åkt massor och nu gick vi för att käka lite.
- Vad tycker du om allting så länge? sa Stina och tog en pommes frites
- Jo, det är bra men man saknar allt som man hade där borta. Jag kan inte se det här som mitt hem ännu sa jag och tog lite av drickan
- Men vi har haft väldigt roligt här sa Ellie och kramade om mig
- Ja, verkligen. sa jag och log stort
- Men det är inte som Disney Land iallafall sa Stina
- När vi åker dit på semester ska jag ta med er dit så ni får se det, men jag gillade det här också sa jag och skrattade
- Åh! Du är världens bästa! sa både Stina och Ellie
- Haha! Tack! Men jag måste nog ta bussen tillbaka till studion om jag ska få skjuts hem av min pappa sa jag och reste mig upp
- Jaha, okej. Men vi syns imorgon i skolan sa Stina
- Ja, självklart. Hej då sa jag och gick mot utgången
Jag fick fråga mig fram den här gången också men tillslut kom jag på rätt buss som gick mot studion där pappa var. Jag tog upp min mobil och gick in på Spotify och sökte på Eric Saade och lyssnade på hans musik medans bussen åkte mot hållplatsen. Det var faktiskt riktigt bra. När bussen stannade gick jag av och gick mot studion. Jag tog ur hörlurarna innan jag kände på dörren som var öppen och jag gick in.
- Hallå? Är det någon här? sa jag
- Hej gumman! Kommer du redan? sa pappa
- Ja, jag tänkte om jag kunde få skjuts hem sa jag och log
- Absolut, du kan sätta dig i soffan där så ska jag bara fixa några saker först sa pappa
- Okej det är lugnt sa jag och satte mig i soffan
Jag kollade lite på mobilen och det gick flera personer förbi mig hela tiden men det gjorde ingenting. Men när det kom in en ganska lång kille med mörkt nästan svart rufsigt hår och såg på mig så fick jag lite skuttningar i magen. Han var otroligt snygg.
Erics Perspektiv
Jag hade stått inne i sångbåset och spelat inte lite slingor till nya låten när jag hörde att Elena kommit och jag ville egentligen bara springa ut till henne men då skulle det nog bli pinsamt. Så jag stod kvar en liten stund i sångbåset innan jag gick ut till henne men stannade tvärt när jag såg att hon pratade med Anton. Det värkte nästan i bröstet på mig. Men jag ska inte låta det här stoppa mig.
- Hej Elena! Så du kom tillbaka sa jag
- Ja, jag väntar på pappa och träffade Anton var det va? sa Elena och såg på Anton
- Ja, precis men jag ska nog gå nu för jag har lite att göra sa Anton
- Okej, vi kanske ses igen sa Elena
- Det gör vi säkert sa Anton och jag kände hur det sved inom mig
- Så, hur trivs du i Sverige? sa jag och satte mig bredvid henne i soffan
- Bra, men jag saknar massor i USA också. Så hur känns det att jobba med pappa? sa Elena och log
- Kanon. Han är verkligen lätt att jobba med. Men hur kommer det sig att du heter Elena? Jag menar det är ett ovanligt namn sa jag och log blygt
- Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig frågat mina föräldrar om det. sa Elena och skrattade
- Okej, men det är väldigt vackert sa jag och kände hur det brände innanför mina kinder
- Tack, ditt är väldigt fint också. sa Elena och såg djupt in i mina ögon
- Elena! Vi kan åka nu. sa Peter bakom oss
- Jag kommer. Vi kanske ses fler gånger Eric sa Elena och reste sig från soffan
- Ja, det kanske vi gör. Jag hoppas på det iallafall viskade jag för mig själv
Jag satt kvar i soffan en stund efter att dom hade gått därifrån. Självklart skulle hon börja gilla honom! Jag såg hur hon tittade på honom och det hade gjort så fruktansvärt ont i mig. Speciellt eftersom jag måste få henne att lära känna mig bättre, jag vill ju att det är mig hon ska se på det där speciella sättet inte honom. Nej, jag måste verkligen göra någonting innan det är försent, men vad?
Lite senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Det kanske inte skulle bli så jobbigt att bo i Sverige trots allt. Jag låg på min säng och kollade runt på mobilen. Pappa hade sagt att jag gjort starkt intryck på Eric men vad han menade med det sa han inte. Men det var inte Eric jag tänkte på just nu, utan det var Anton. Jag vet inte varför men jag fick en sån bubblande känsla i magen. Som att jag blev förälskad men det är jag inte. Det går inte så snabbt för mig att bli förälskad men det konstiga var hur Eric var i mitt och Antons sällskap. Jag känner ju inte Eric så jag vet inte om han brukar vara sådär men det kändes som att någonting var fel. Men jag vet bara inte vad....
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade ringt till Fredrik när jag kommit hem och han hade kommit för ungefär 10 minuter sen. Det kändes bra att få lite råd om hur jag ska få Elena att gilla mig lika mycket som jag redan gillar henne.
- Vad var det du ville berätta? sa Fredrik nyfiket
- Jag träffade den där nya låtskrivaren idag, Peter och det visade sig att han har en dotter Elena sa jag
- Okej, men hur vet du det? sa Fredrik
- Hon kom dit och hon, ja alltså det bara lyste om henne sa jag och såg drömmande mot taket
- Men då borde du bjuda ut henne sa Fredrik
- Ja, det är just det jag vill men när hon kom tillbaka så snackade hon med Anton sa jag besviket
- Aj, ja då förstår jag. Men då får du väl bjuda ut henne och visa vilken toppen kille du är sa Fredrik
- Men tror du verkligen det kommer fungera? sa jag snabbt
- Det är klart det kommer göra. Du måste tro på dig själv nu. sa Fredrik och buttade till mig lite lätt
- Okej, jag ska tro på mig själv. Jag ska bjuda ut henne, jag ska få henne att gilla mig sa jag och log
- Bra, för det kommer fungera hur lätt som helst sa Fredrik
- Jag hoppas verkligen att du har rätt sa jag.....
Nästa dag i Elenas skola - Elenas Perspektiv
Jag och Stina var på väg till nästa lektion efter lunchen och vi pratade massor om allting möjligt men när vi kom fram mot dörren så stannade Stina och jag såg varför. Eric stod där framme och hon såg på mig. Eric gick sen fram mot oss och Stina log hur stort som helst.
- Ja, jag ska bara prata med dig Elena sa Eric
- Jag ska gå till lektionen sa Stina och gick i väg
- Jag hoppas det är okej att jag kom hit för jag ville prata med dig sa Eric
- Det är helt okej, Jag har lektion nu bara men var det något viktigt? sa jag och kände mig lite stressad
- Nej, eller jag skulle bara fråga om du vill hitta på någonting efter att du slutat här? sa Eric och log
- Va? sa jag och såg förvånat på Eric
- Vill du hitta på något efter du slutat för dagen?......
Detta är kapitel 2 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det inte kom upp igår men det krånglade lite med blogg. Fattar inte varför en del blir mega stort och resten normalt. Men ja, nu finns det uppe iallafall och jag hoppas som sagt att ni ska tycka om det. Kapitel 3 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta om Elena följer med Eric ut? Vad är det i paketet från USA? Varför blir Eric så svartsjuk och på vem? Och vad är det som händer men som inte får hända? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 av Imagine som kommer imorgon(onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<3
Imagine - Kapitel 1
Vi satt i bilen på väg till vårt nya hus i Sverige. Jag hade blivit ganska upprörd när min pappa sagt att vi skulle flytta till Sverige eftersom han skulle jobba med svenska artister. Jag hade fått lämna alla mina vänner i L.A för att bo här. När vi kom fram till vårt nya hus så parkerade pappa bilen och mina föräldrar klev ut och jag satt kvar en liten stund.
- Kommer du? sa pappa och knackade på bilrutan och jag gick ut
- Är du fortfarande sur för det här? sa mamma
- Ja, jag kunde fått stanna kvar, jag är faktiskt 18 snart sa jag bestämt
- Om ett år ja, du fyllde 17 år för tre dagar tidigare sa pappa och skrattade
- Jag kan gå upp till mitt rum och packa upp nu? sa jag och gick mot huset och gick in
Det var massor med lådor i huset och flyttgubbarna och mamma och pappa bar in resten i huset. Jag gick upp till rummet som skulle bli mitt rum sen. Sängen och andra möbler var redan på plats så jag satte mig på sängen och tog upp mobilen och tittade på bilder av mig och mina bästa vänner. Jag saknar dom så otroligt mycket och det blev inte bättre när mina föräldrar försökte göra allt för att jag skulle bli gladare.
Pappa hade pratat lite om några av artisterna han skulle jobba med var. Anton Ewald, Zara Larsson och någon kille som heter Eric Saade. Jag visste vem Zara var men inte dom andra två. Jag reste mig från sängen och började plocka upp mina saker och ställde dom på hyllorna och andra ställen där dom skulle vara. Och även fast jag tycker det är jobbigt nu så kanske det kan bli bra här i Sverige. Eller?
På Tomas Lingmans kontor - Erics Perspektiv
Tomas hade ringt och bett mig komma till kontoret och jag hade kommit direkt. Jag trodde det handlade om kommande spelningar men det var det inte.
- Anledningen till att jag bad dig komma är för att imorgon ska du träffa en ny låtskrivare sa Tomas
- Va? Varför då? Jag skriver ju redan med J-son sa jag förvånat
- Det är Peter Carlsson, han är en av dom bästa sa Tomas
- Peter Carlsson? Wow, ja, alltså det känns inte riktigt rätt ändå sa jag
- En låt, det är vad ni ska göra ihop ingenting mer. Vad säger du? sa Tomas
- Okej, när ska jag träffa honom? sa jag och log
- Imorgon kl 12.00 i studion sa Tomas
- Jag är där då sa jag och reste mig från stolen och gick ner till bilen igen
Jag satte mig i bilen igen för att åka till gymmet och träna lite. Men jag gillade på ett sätt att jag skulle få jobba med Peter Carlsson eftersom jag hört talas om honom väldigt mycket och han är verkligen en grym låtskrivare men samtidigt kändes det lite konstigt eftersom jag helst skrev låtar tillsammans med J-son men jag kan nte missa den här chansen. Det kommer bli kanon bra ändå hoppas jag iallafall...
Nästa dag - Elena gör sig klar för första skoldagen - Elenas Perspektiv
Pappa hade väckt mig kl 07.00 för att jag skulle komma upp och gå till skolan. Första dagen i nya skolan. Jag var inte sådär jätte glad direkt men det fick gå ändå. Jag hade tagit på mig ett par svarta halv långa leggings, min Skönheten och Odjuret klänning med svart linne upptill och färgade glasbilden längst ner på klänningen. Jag tog på mig en svart munjacka över och gick ner till köket och tog en kopp kaffe innan jag satte mig framför mina föräldrar.
- Du vet att det vore bra om du kom förbi och sa till om du ska någonstans efter skolan sa pappa
- Ja, jag vet. Vart är du? sa jag och lite av kaffet
- I studion, jag ska träffa Eric Saade idag sa pappa
- Just det. Jag kanske kommer förbi om jag får någon vän här sa jag och reste mig från stolen och gick ut till hallen
- Ska du vara arg på mig för evigt för att vi flyttade hit? sa pappa och gick efter mig ut i hallen
- Nej, inte en evighet men en vecka kanske sa jag och tog på mig mina svarta converse och tog min skolväska över axeln
- Bra, då vet jag. Gå nu så du inte kommer försent sa pappa och gav mig en kram innan jag gick ut genom dörren
Jag gick sen en bit för att komma till bussen. Jag hade adressen där skolan låg så jag gick fråga mig fram vilken buss man skulle ta för att komma dit men tillslut gick det bra och jag kom på bussen. Jag tittade ut genom fönstret och jag kände mig inte alls bekväm i att behöva åka till den nya skolan. Men när jag kom dit så kändes som alla tittade på mig.
Jag gick med snabba steg in till skolan och försökte hitta till mitt skåp. Det var inte som i USA där det redan fanns ett lås utan här behövde man ha med sig ett eget. Jag la in min väska och såg en tjej komma fram till mig och öppnade sen skåpet bredvid mitt.
- Du är den nya tjejen va? sa tjejen
- Ja, det är jag sa jag och log
- Kul! Då går vi i samma klass. Jag är Stina sa tjejen
- Elena, så vad är den första lektionen? sa jag och log
- Matte, kom jag ska visa dig till lektionen sa tjejen och stängde skåpdörren och jag gjorde likadant och gick efter henne
- Så det är din pappa som är Peter Carlsson? sa Stina
- Ja, det stämmer sa jag och förstod att många kommer prata om det
- Det är riktigt häftigt. Men om du vill kanske vi kan göra någonting efter skolan? Jag kan visa dig Grönan sa Stina
- Grönan? sa jag frågande
- Ett nöjesfält, som ert Disneyland fast mycket mindre. Vad säger du? sa Stina
- Gärna, men jag måste snacka med min pappa först men det kanske vi kan göra på vägen dit? sa jag och log
- Absolut, men här är lektionen. Och Trine är sjukt trist sa Stina och skrattade
Jag skrattade också och fick veta allt om klassen och våra lärare. Det kändes faktiskt väldigt bra här ändå. Även fast flera personer kom fram och skulle snacka med mig och sånt där så var det bara roligt. Jag hade blivit vän med Ellie, en till tjej i klassen och både hon och Stina skulle visa mig stan. Men först måste jag prata med pappa, och vad var det han hette? Ja, Eric Saade.
Senare på eftermiddagen - Eric och Peter jobbar - Erics Perspektiv
Peter var verkligen sjukt trevlig och vi hade väldigt roligt ihop när vi jobbade med nya låten. Även fast vi haft olika idéer så tycker jag vi började komma fram till någonting bra. Jag hörde sen hur det knackade på ytterdörren till studion men Jason Gill var snabbare än mig och öppnade dörren.
- Ursäkta men finns Peter Carlsson här? sa en tjej röst
- Ja, känner du honom? sa Jason
- Det är okej, det är min dotter sa Peter och tjejen kom in
Jag trodde först jag hade kommit till himlen. Hon hade rödbrunt hår med rosa dip-dye och mörka blå ögon och var så otroligt vacker. Det verkligen lyste om henne och jag följde henne bara med blicken när hon gick fram till Peter. Hon tittade bara snabbt på mig men jag kunde inte sluta se på henne.
- Jag tänkte bara säga att jag ska till Grönan med några vänner från skolan sa tjejen
- Det går hur bra som helst hjärtat, ja, förlåt vad dum jag är, Eric det här är min dotter sa Peter
- Hej, Elena sa tjejen och sträckte fram handen
- Hej, Eric sa jag och skakade hennes hand och fjärilarna flög runt som en orkan i magen på mig, det här var verkligen kärlek vid första ögonkastet......
Detta är kapitel 1 av Imagine. Jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det. Det är lite annorlunda kanske men jag hoppas ändå ni ska tycka om det. Förlåt också för att det blev senare än vad jag sa på instagram men mitt internet krånglade, sidan bröt hela tiden men nu är det uppe. Kapitel 2 av Imagine kommer idag (måndag) och då kommer ni bla. Få veta Hur Eric försöker styra över sina känslor? Varför visar inte Elena samma intresse för honom och vem gillar hon? Hur blir livet i Sverige? Kommer Elena vilja träffa Eric igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 som kommer idag(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<3
Coming Home - Kapitel 41 - Sista kapitlet
- Lovisa, hon har ont i magen och ryggen sa jag
- Nu? sa Tomas
- Ja, hon hade det lite innan också men det har blivit värre sa jag
- Eric, Lovisa har värkar, vi måste till sjukhuset nu......
Lovisas Perspektiv
Jag hade så fruktansvärt ont nu och jag gick för att sätta mig på en av bänkarna som fanns och Eric kom springandes med Tomas efter sig.
- Hur går det Lovisa? sa Tomas
- Det gör frukansvärt ont i bland och sen försvinner det sa jag
- Du har värkar och vi måste åka till sjukhuset med en gång sa Tomas
- Orkar du resa dig älskling? sa Eric och hjälpte mig upp
Jag nickade bara till svar och sen hjälpte dom mig ut till bilen och Tomas hoppade in i förarsätet och körde mot sjukhsuet. Det var ganska tung trafik och vi hamnade i en bilkö. Det kändes som värkarna kom tätare nu och det kanske bara var inbillning. Men jag önskar bara att vi var ur bilkön snart.
30 minuter senare - Kvar i bilkön - Erics Perspektiv
Lovisa andades tyngre och tyngre i bilen och jag såg hur ont hon hade. Värkarna kom 15 minuter emllan varandra och vi satt fortfarande kvar i den här bilkön.
- Du måste göra någonting Tomas sa jag stressat
- Vadå? Ska jag gå ut och knuffa bilarna? Eller bära bort dom? sa Tomas och såg på mig i bakspegeln
- Ja, om det inte är för mycket besvär sa jag och skrattade
- Håll ut Lovisa! Vi är snart där sa Tomas lugnande
- Jag vet inte hur länge jag orkar stå ut nu. sa Lovisa
- Vi måste göra någonting sa jag och smekte Lovisas kind
- Det finns bara en sak att göra sa Tomas och tittade om det var någon bil bakom
Jag förstod ingenting men sen backade han och körde över till en annan körfil och åkte en annan väg till sjukhuset och det funkade. Vi kom äntligen fram till sjukhuset och en barnmorska kom och hjälpte oss. Lovisa fick byta om till sjukhuskläder och jag satte mig i stolen bredvid hennes säng. Man satte en CTG-dosa runt hennes mage och frågade massor men hon hade inte kommit igång ännu så vi fick vänta en stund till helt enkelt.
- Tack för att du fixade det hit sa Lovisa och såg på Tomas
- Det är klart. Ska jag hämta något åt er? sa Tomas och såg på mig
- Förlossningväskan står innanför dörren hemma hos oss om du vill hämta den sa jag
- Självklart. Jag kommer så fort jag kan sa Tomas och skyndade sig ut från rummet
Tomas hade en nyckel hem till mig så det kändes tryggt att han hämtade väskan men det var jobbigt att behöva se Lovisa i dom här smärtorna. Hon grät flera gånger och jag försökte stötta henne så gott det gick men det blev svårare och svårare för jag började känna hur nervös jag blev men det här kommer gå bra. Det är klart det gör det. Vad skulle kunna gå fel egentligen?
16 timmar senare - Romeo har kommit till världen - Lovisas Perspektiv
Det hade tagit ungefär 16 timmar innan Romeo kommit till världen. Vi hade kommit in när klockan var runt 18.00 så Romeo kom till världen kl 09.00 dagen efter. Men nu var klockan halv tio och Romeo låg i sin sjukhussäng och var så otroligt söt. Han var 49 cm lång och 2942 gram i vikt. Han var så otroligt söt och Eric smekte försiktigt min kind.
- Jag kan inte vara mer stolt över dig sa Eric och log stort
- Du var helt fantastisk också. sa jag och log
- Nu är det verkligen vi, våran egna familj sa Eric och såg på Romeo
- Ja, du, jag och Romeo. Nu och föralltid sa jag och gav Eric en kyss
Vi blev senare flyttade till ett annat rum på BB avdelningen och eftersom Romeo var född två veckor för tidigt ville dom ha kvar oss en extra dag på sjukhuset men det var helt okej. Men Eric kunde inte stanna så efter att vi kommit in på rummet så gav Eric mig en sista kyss och Romeo en puss på pannan innan han gick. Jag tog sen upp Romeo i famnen och satte mig i sängen.
- Hej världens finaste. sa jag och log stort mot Romeo som sträckte lite på sig
Det kom in 2 barnmorskor som skulle ge honom k-vitamin spruta och undersöka honom och han var inte glad alls när det skulle ske. Men sen fick jag honom tillbaka i famnen och tog på honom en ren blöja och en body med texten " Mum+Dad=Me" och ett par flerfärgade randiga byxor och en randig mössa med små öron på. Samt ett par matchande strumpor med samma text som på bodyn. Jag kunde inte sluta titta på honom och jag ammade honom innan han somnade igen och jag la försiktigt ner honom i hans säng igen. Jag log för mig själv innan jag la mig på sängen igen och jag tänkte att hur jobbigt det kommer bli så är jag otroligt lycklig. Sen somnade jag också.
1 vecka senare - Eric och Lovisa går på promenad med Romeo - Erics Perspektiv
Romeo var nu en vecka gammal och otroligt söt. Han hade lite ljusbrun hud som jag och mörkt hår. Han var så otroligt söt och vacker. Jag och Lovisa gick en promenad genom stan med en sovande Romeo i vagnen. Det var snö ute så han hade sin LejonKungen overall på sig och omstoppad i vagnen.
- Folk tittar visst lite sa Lovisa och såg på mig
- Det är nog för att dom läst om det här i tidningen förut. Men dom får titta hur mycket dom vill, så länge jag får vara med er så är jag nöjd sa jag och gav Lovisa en puss på kinden
- Vet du hur mycket jag älskar dig? sa Lovisa och log
- Inte lika mycket som jag älskar dig sa jag och log snett
Ring ring ring ring ring
- Förlåt men det är Alex sa jag och tog upp mobilen för att svara
- Ja, det är Eric sa jag
- Tjena! Du, vi skulle ha träning på dansen för 20 minuter sen. Har det hänt någonting? sa Alex
- Shit, det hade jag totalt glömt bort. Men jag kommer direkt sa jag
- Okej skynda dig för alla är redan här sa Alex
- Jag är där om 10 minuter sa jag och vi la sen på
- Det lät allvarligt sa Lovisa och stannade
- Jag missade att vi skulle repa dans idag. Så jag måste gå men kan vi ses på espresso house senare? sa jag
- Absolut, vi ses sen. Lycka till på dansen. Jag älskar dig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Och jag älskar dig och dig sa jag och gav både Lovisa en kyss och Romeo en puss på pannan
Jag skyndade mig sen för att hinna hem för att hämta mina danskläder och sen fick jag skynda mig in i bilen och körde snabbt till danslokalen. Jag bytte om och gick sen in till dom andra och vi körde sen igång.
Samtidigt i stan - Lovisas Perspektiv
Jag gick vidare i stan och det var riktigt mysigt att bara gå runt med Romeo i vagnen men när jag kom mot Hötorget så ville jag vända direkt. Jag såg Sandra och jag orkade inte med hennes dräpande kommentarer just nu men det var försent för hon hade redan sett mig. Och hon kom fram till mig.
- Så, du har fått bebisen nu sa Sandra
- Ja, för en vecka sen. Och han heter Romeo sa jag och log mot honom
- Han är otroligt söt. Vad säger du om att ta en fika? sa Sandra
- Jag vet inte om det är en så bra idé sa jag
- Snälla, det skulle kännas bra om vi gjorde det sa Sandra
- Okej då sa jag och vi gick till espresso house
Vi gick in och jag köpte en Snapple Mango och Sandra köpte en choklad frapino och vi gick sen till ett bord. Jag tog bort lite täcke från Romeo och knäppte upp hans overall lite så han inte skulle bli för varm och sen såg jag på Sandra.
- Så, vad ville du prata om? sa jag
- Minns du när vi var här hela tiden? Bästa vänner som vi var sa Sandra och log
- Ja, och jag halkade och fick allting över mig sa jag och skrattade
- Haha, ja, det var riktigt roligt. Jag saknar den tiden, jag saknar dig sa Sandra
- Jag saknar den tiden också, men du har gjort så otroligt mycket elakt mot mig dom senaste två åren sa jag
- Jag vet det och jag är inte stolt över det jag gjorde men jag var avundsjuk. Tänk om jag hade gått på konserten och hade fått allt du har, hur skulle du reagera? sa Sandra allvarligt
- På exakt samma sätt. Vi kanske ska gräva ner stridsyxan trots allt sa jag och log
- Menar du det? sa Sandra och såg med glad min på mig
- Ja, jag har som sagt saknat dig med. Vänner? sa jag
- Bästa vänner sa Sandra och log stort
Det kändes faktiskt väldigt bra att jag och Sandra rett ut allting. Som hon sa jag hade nog reagerat på samma sätt som hon. Vi satt kvar på fiket en lång stund och Romeo vaknade sen och jag tog upp honom för att amma honom sen fick Sandra hålla honom och det var hur kul som helst att ha sin bästa vän tillbaka. Nu har jag verkligen allting, en fantastisk sambo, en underbar son och en kanon bra bästa vän. Mitt liv kan inte bli bättre.
Lite senare - Eric kommer till fiket - Erics perspektiv
När jag hade kommit till fiket köpte jag en vatten och gick till Sandra och Lovisa och satte mig ner. Jag gav Lovisa en kyss och sa hej till Sandra. Dom berättade att dom löst allting och var vänner igen. Jag var hur glad som helst för Lovisa och Sandra.
- Vad är det? sa Lovisa och såg på mig
- Ingenting, jag är bara så otroligt lycklig sa jag och gav henne en kyss
- Inte lika lycklig som jag är med dig sa Lovisa och gav mig en kyss till
Jag la armen runt Lovisas axlar och drog henne tätt intill mig och det var sant. Jag kunde inte vara lyckligare nu. Jag och Lovisa har gått igenom massor tillsammans, olyckan, svartsjuka, Johnnydramat, Lovisas pappa som försökte krossa vårat förhållande. När man tänker tillbaka på det så känns det som en dröm. Men det är det inte. Nu sitter vi här med våran son och jag visste iallafall en sak, och det är att vart än Lovisa och Romeo är där är mitt hjärta. Det spelar ingen roll vart jag än är i världen, för vart Romeo och Lovisa är där är mitt hem. Då har jag kommit hem.
The End!
Detta var det sista kapitlet av Coming Home! Jag hoppas ni har tyckt om Coming Home och förlåt om slutet blev sjukt dåligt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men var inte ledsna för redan idag (lördag) kommer första kapitlet av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om den novellen också. Men hej då Coming Home ! Hoppas ni tyckt om den!
Jag hoppas att du Nadja blev nöjd med Coming Home och att det blev som du tänkt dig och ville ha den! Det har varit jätte roligt att få skriva novellen åt dig och jag hoppas som sagt att du blir nöjd!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<3
Info om nya novellen Imagine :)
Hej alla fantastiska läsare!
Nu har det kommit till den nya novellen Imagine. Jag vill tacka Nadja för att jag fick äran att skriva novellen Coming Home till henne som hon vann och jag hoppas som sagt att du blev nöjd med den.
Men nu kommer som sagt den nya novellen Imagine. Och innan den börjar så tänkte jag ge er lite information om den. Här kommer fakta om huvudpersonen förutom Eric.
Fakta om huvudpersonen.
Namn: Elena Carlsson
Ålder: 17 år
Bor: Nyinflyttad till Stockholm
Kommer från: L.A. U.S.A
Gör: Går sista året på gymnasiet
Civilstånd: singel efter ett 5 årigt förhållande
Intressen: makeup, surfning, musik, vara med vännerna och shopping
Familj: Mamma Lena, pappa Peter och katten Luffsen.
Övrigt: Elena är en tjej som alltid haft musiken i sitt liv. Hennes pappa är en känd låtskrivare och hon är född och uppvuxen i USA. Nu har dom flyttat till Sverige på heltid och Elena får starta ett helt nytt liv där. Båda hennes föräldrar är från Sverige. Elena är pappas flicka och står sin pappa nära och vissa skulle nog kalla henne bortskämd men det tycker inte Elena själv att hon är. Musik är inget som Elena vill jobba med i framtiden utan hennes dröm är att bli makeup artist.
Lite om handlingen:
Eric ska träffa sin nya låtskrivare Peter och medans dom jobbar i studion så kommer Elena och pratar med sin pappa och Eric blir förälskad vid första ögonkastet men Elena verkar inte lika intresserad av honom men Eric kommer inte ge sig. Han måste vinna Elenas hjärta.
Men hur och vad mer som kommer hända i Imagine kommer jag inte berätta nu utan det får ni se i Imagine helt enkelt :) Första kapitlet har blivit lite försenat men det kommer ikväll (fredag) om ingenting går fel. Men skolan har tagit mycket tid det är därför sista kapitlet av Coming Home dröjt sen har blogg krånglat. När jag kopierar in text så blir den enorm och jag har fått skriva om det flera gånger men jag hoppas det är okej. Men kapitel 1 av Imagine och sista kapitlet av Coming Home kommer idag (fredag).
Kramar Natalie
Coming Home - Kapitel 40
- Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Lovisa fick svåra smärtor i magen och vi är nu på sjukhuset sa Gabriel
- Va? När vad hände? sa jag chockat
- För en liten stund sen. Och dom vet inte om hon kommer kunna behålla barnet......
Erics Perspektiv
- Va? När, vad hände? sa jag chockat
- För en liten stund sen. Dom undersöker henne nu. Men dom vet inte om hon kommer behålla barnet sa Gabriel
- Jag måste dit. Tack för att du ringde sa jag och la snabbt på
Jag sprang till Tomas som stod och väntade vid logedörren
- Jag måste till Stockholm nu direkt sa jag
- Eric, lugna dig. Vad pratar du om? sa Tomas
- Lovisa ligger på sjukhuset. Hon kanske förlorar barnet. Jag måste dit nu sa jag
- Ja, byt om så fixar jag en flygbiljett direkt sa Tomas och slog nummret till flygplatsen
Jag sprang in till logen och bytte snabbt om och tog mina saker innan jag sprang ut från logen och Tomas visade mig vägen till bilen och han körde mig till flygplatsen och jag sprang in och fick biljetten och sen var det att vänta på planet men när jag väl fick gå ombord så skulle jag bara vänta på flygresan hem. Jag var nervös och orolig för Lovisa. Hon måste klara det här.
Lite senare i Stocholm - Eric kommer till sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade ryggsäcken på mig och jag sprang upp för trapporna till avdelningen där Lovisa låg. Jag såg både Gabriel och Alice sitta vid en av bänkarna och jag svalde hårt för att inte säga något elakt till Alice.
- Vart är Lovisa? Hur mår hon? sa jag snabbt
- Hon är i rum 5 men vi får inte gå in ännu och dom andra har inte sagt något ännu sa Gabriel
- Vad hände egentligen? sa jag och satte mig på bänken
- Alice kom hem till mig och ville snacka med Lovisa. Hon blev upprörd och sen hörde jag bara hur hon skrek och föll ihop sa Gabriel
- Blev hon upprörd för att du kom? Vad skulle du dit och göra? sa jag surt
- Jag ville reda ut allting med min vän. Det är inte mitt fel det som hände sa Alice ledsamt
- Där är Lovisas läkare sa Gabriel och nickade mot kvinnan som kom ut från rum nummer 5
- Är det ni som är med Lovisa Henriksson? sa läkaren
- Ja, det här är hennes pojkvän. sa Gabriel.
- Hej, jag heter Anna och är din flickväns läkare sa Anna
- Hur är det med henne? sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Lovisa fick kraftiga sammandragningar i magen. Vi trodde att hon kunde fått en blödning men det hade hon inte. sa Anna
- Och barnet? sa jag och försökte lugna mig
- Hon har inte förlorat barnet. Men det var nära. Har Lovisa utsatts för stress eller påfrestningar den senaste tiden? sa Anna
- Ja, det har hon tyvärr sa jag och såg på Alice i ögonvrån
- Okej, för det är det som utlöste detta. Vi kommer behålla henne över natten och se så ingenting händer sa Anna
- Får jag gå in till henne? sa jag och såg på Anna
- Hon sover just nu så jag tror det är bäst om ni väntar här sa Anna
- Men det är viktigt att Eric får gå in sa Gabriel
- Det spelar ingen roll om det är viktigt. Vänta lite så kan ni gå in om 1 timme kanske sa Anna
- Okej, jag väntar här sa jag och satte mig ner på bänken igen
- Jag stannar och håller dig sällskap om det är okej för dig? sa Gabriel
- Ja, absolut sa jag och såg på honom
- Jag ska nog gå. Jag behövs inte här mer sa Alice och gick mot utgången
Jag såg vad Gabriel tänkte. Att jag har för hård mot Alice men hade inte hon hållit på med dom där smsen och ringt mig så hade inget av det här kanske hänt. Fast jag är nog lika skyldig till att Lovisa ligger här som Alice för jag stoppade det inte även fast jag visste hur sårad Lovisa skulle bli. Jag lutade huvudet i mina händer och Gabriel la en hand mot min rygg.
- Ingenting av det här är ditt fel sa Gabriel
- Varför känns det då som det? sa jag och tog upp huvudet
- Det hade kunnat hända ändå. Man vet aldrig varför saker händer sa Gabriel
- Jag förstår varför Lovisa tycker om dig, du är en bra vän sa jag och log
- Tack. Och du är en fantastiskt pojkvän till Lovisa sa Gabriel
- Om det är vad hon vill sa jag och försökte få ner min puls som slog hårdare än någonsin
- Hon vill inget hellre sa Gabriel och log
Jag log tillbaka och hoppades av hela mitt hjärta att han hade rätt i det han sa. För jag ville inget hellre än att få vara tillsammans med Lovisa igen. Bara hon vill det också.....
2 timmar senare - Lovisas Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg mig omkring. Jag förstod vart jag var direkt och jag kände direkt på magen och bebisen hade klarat sig. Jag log för mig själv och när jag hörde hur någon satt bredvid mig så vände jag mig försiktigt om och fick en chock när jag såg vem som var där.
- Eric? Vad...vad gör du här? sa jag trött
- Gabriel ringde och berättade vad som hänt och jag kom så fort jag kunde sa Eric och tog min hand
- Så, då vet du vad som har hänt? sa jag och såg på Eric
- Ja, men du ska veta att jag velat ringa dig hela tiden. Jag var väldigt arg på Alice för att hon sökte upp dig överhuvudtaget sa Eric
- Men hon sa att det borde vara du och jag hädanefter. Och jag håller med henne sa jag och log
- Jag också. Så vill du vara tillsammans med mig? sa Eric och satte sig ner på stolen bredvid sängen
- Det finns inget mer jag hellre vill sa jag och Eric gav mig en kyss
Det kändes som tiden stod stilla. Jag såg djupt in i Erics ögon och log stort. Jag visste att jag var tvungen att stanna här i natt men sen skulle jag bli utskriven. Fast läkaren hade sagt att jag måste vila nästan hela graviditeten för att jag inte ska sätta igång förlossningen för tidigt. Så mamma ville att jag skulle sova hos dom och jag måste berätta det för Eric bara.
- Jag ska ta hand om dig när du kommer hem till oss imorgon sa Eric och smekte min kind
- Ja, det är just det. Mamma vill att jag stannar hos dom tills jag känner mig starkare sa jag och bet mig lätt i läppen
- Men du kommer kunna vila hemma hos mig också sa Eric förvånat
- Jag vet det men det är bara för någon dag. Och du kan stanna där sa jag och såg bedjande på Eric
- Okej då, jag kan inte säga nej till dig när du ser på mig med den blicken sa Eric och skrattade
- Jag vet, det är därför jag har det som hemligt vapen sa jag och skrattade
- Haha, då ska jag inte avslöja mitt sa Eric och skrattade
- Jo, snälla sa jag och log stort
Knack knack knack
- Besöktiden är slut. Jag måste be dig gå sa en sköterska
- Jag kommer, jag hämtar dig imorgon sa Eric och gav mig en kyss
- Okej, jag älskar dig sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Eric och gick ut från mitt rum
Jag gäspade lite och jag kände mig fortfarande väldigt trött. Men Eric hade tagit det där med att jag skulle vara hos mina föräldrar i någon dag och då kan Eric också vara där som jag sa till honom. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Det var ingen ide att kämpa imot så jag somnade efter en liten stund.
3 veckor senare - Eric myser med Lovisa - Erics Perspektiv
Lovisa hade kommit hem för 3 veckor sedan och hon hade fått tvångsvila av läkaren. Allt för att inte Romeo skulle födas alldeles för tidigt. Men det var bara mysigt. Jag hade massor av jobb att göra men jag tog mycket ledig tid också för att vara med Lovisa och idag var en sån dag. Vi låg i hennes rum i hennes säng och såg på filmen "Beautiful Creauters". Jag tror Lovisa såg mer på filmen än jag för jag kunde inte sluta titta på henne. Det kändes nästan som när vi först träffades.
- Vad tittar du på? sa Lovisa och såg på mig
- Filmen, den är jätte bra sa jag och skrattade
- Haha, du kan inte lura mig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Turturduvorna, vi tänkte göra lite te, vill ni också ha lite? sa Kicki och tittade in i Lovisas rum
- Inte för mig sa Lovisa och jag skakade också på huvudet
- Åh, han sparkade igen sa Lovisa och la handen mot sin mage
- Var? sa jag och la min hand mot hennes mage
- Här, känner du? sa Lovisa och la min hand där han sparkade
- Åh, ja, det är helt fantastiskt. Han kommer säkert bli fotbollspelare sa jag och skrattade
- Haha, eller sångare som sin pappa sa Lovisa och gav mig en kyss
- Allt är möjligt sa jag och gav henne en kyss till innan vi fortsatte se på filmen
Det kändes lite konstigt när jag tänkte på det. Vi hade snart varit tillsammans i 2 är och snart var vi föräldrar. Det trodde jag aldrig när jag körde henne hem efter konserten den där sommaren. Men det är verkligen ingenting jag ångrar för hade jag inte gjort det hade jag aldrig varit så lycklig som jag är nu med Lovisa.
15 veckor senare - Lovisa äter lunch med sin mamma - Lovisas Perspektiv
Det hade gått flera veckor sen jag låg på sjukhuset och jag var nu i vecka 38 av graviditeten och kände mig enorm. Jag skulle föda om 2 veckor och jag hade fått vila och vila ännu mer men Eric hade varit där vid min sida hela tiden. Det var början på Januari nu och nyår och jul hade firats väldigt lugnt. Men samtidigt mysigt. Snön låg kvar på marken och idag hade mamma bestämt att vi skulle ta en lunch tillsammans.
- Så känner du dig redo att flytta tillbaka till Erics lägenhet nu? sa mamma och tog en klunk av sitt vatten
- Ja, absolut. Men jag tänker mest på hur det kommer bli när vi blir tre, vi har ju haft problem i förhållandet förut sa jag
- Jag tror ni kommer klara det här hur bra som helst. Sen finns vi och Erics familj om ni behöver oss sa mamma
- Det är jag tacksam för. Men det kanske inte var såhär jag hade tänkt att mitt liv skulle bli när jag gick hem från konserten den där sommaren sa jag och log blygt
- Bra eller dåligt? sa mamma och skrattade
- Bra, mer än bra. Jag älskar honom verkligen och det är just det som räknas sa jag och log
- Och på tal om drömprinsen sa mamma och Eric kom fram till oss
- Hej älskling! Vad gör du här? sa jag och Eric gav mig en kyss
- Tomas vill att jag ska följa med på Östermalmshallens 125 års jubileum ikväll och jag tänkte fråga om du vill följa med? sa Eric och log
- Jag vet inte, hur kul är det att gå med mig som är höggravid? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Det kommer bli en miljongånger roligare om du är med, snälla sa Eric och log bedjande
- Okej då, jag följer med. När är det? sa jag
- Om ungefär 4 timmar sa Eric och såg på klockan
- Då måste jag hem och byta om först. Men du kanske kan hämta mig? sa jag och log
- Absolut, jag hämtar dig om 3 1/2 timme? sa Eric
- Det blir jätte bra. Jag älskar dig sa jag innan Eric reste sig upp
- Och jag älskar dig ännu mer sa Eric och gav mig en kyss
Mamma och jag åt klart innan vi betalade notan och åkte hem. När jag kom innanför dörren så gick jag direkt in i duschen och tog en snabb dusch. Sen sminkade jag mig lite lätt och gick in till mitt rum. Jag kände det nästan som jag inte hade någonting att ta på mig just nu. Men jag tog på mig en vit klänning med ett svart band under bysten så magen framhävdes. Jag tittade mig lite i spegeln och jag kände mig nöjd. Men när jag skulle gå ut till hallen så kände jag hur det började göra ont i magen igen. Men den här gången gjorde det ont nere vid ryggen.
- Hur mår du gumman? sa mamma och såg oroligt på mig
- Det är ingen fara. Lite sammandragningar bara sa jag
- Ska du verkligen gå då? sa pappa
- Ja, jag vet vad jag gör sa jag och tog på mig mina Uggs skor och jacka innan jag gick ner till Eric som väntade i bilen
- Du ser helt fantastiskt ut sa Eric och gav mig en kyss
- Och du är otrolig snygg sa jag och log
- Då kör vi sa Eric och körde mot Östermalmshallen
Jag hade fått ont igen men jag försökte att inte visa det för Eric över huvudtaget. Jag tror inte han märkte något. Eric gick in före oss och blev fotad. Jag gick in med Tomas och några andra från Lingman.co. Eric var sen vid min sida hela kvällen och jag försökte att dölja hur ont det gjorde i magen och ryggen nu.
- Du ser helt likblek ut sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det gör så frukansvärt ont i magen och ryggen sa jag och försökte andas lugnt
- Vänta här, jag ska bara hämta Tomas, orkar du vänta? sa Eric oroligt
- Ja, jag tror det sa jag och svalde hårt
Jag såg Eric springa iväg för att leta reda på Tomas och smärtan gick bort och sen kom det tillbaka igen. Jag trodde jag skulle bli knäpp om inte någon tar bort smärtan från mig nu.
Erics Perspektiv
Jag sprang runt överallt för att hitta Tomas och tillslut fick jag syn på honom och bad att få prata med honom och han såg frågande på mig.
- Lovisa, hon har ont i magen och ryggen sa jag
- Nu? sa Tomas
- Ja, hon hade det lite innan också men det har blivit värre sa jag
- Eric, Lovisa har värkar, vi måste till sjukhuset nu......
Detta är kapitel 40 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft inspirations torka totalt och det känns som jag inte kan få ut mer ur Coming Home så därför kommer kapitel 41 som kommer ikväll (onsdag) bli det sista kapitlet. Jag hoppas det är okej. Men redan på torsdag kommer första kapitlet av Imagine och info om den novellen kommer också idag. Men i sista kapitlet av Coming Home kommer ni bla. Få veta vad som händer nu? Kommer Lovisa och Eric hinna fram till sjukhuset i tid? Hur blir livet med Romeo? Blir Lovisa och Sandra vänner igen en gång för alla? Och massor massor massor med annat kommer ni få veta i kapitel 41 som kommer idag (onsdag).
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Nadja som vann den här novellen har blivit nöjd med hur den blev och att du tyckte om att läsa den. Det var en ära att få skriva denna här novellen till dig och jag hoppas få skriva fler noveller åt er! Det kommer två give away noveller efter Imagine också. Sen om ni vill ha fler noveller efter dom tre så är det bara att säga till och även om ni vill ha en till tävling :) Men som sagt jag hoppas att du Nadja tyckte om novellen och att du blev nöjd med den :) <333<333
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 39
- Shit vad du skräms. Jag tror hjärtat stannade. Kan du göra hjärt-o lungräddning då? sa jag och skrattade
- Vad ska det här betyda? sa Lovisa och höll upp min mobil med sms från Alice och nu förstod jag att jag var körd.......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Eric reste sig från soffan och jag satt kvar för att vänta på honom. Men medan jag satt och försökte fokusera på tv:n så blinkade Erics mobil hela tiden. Jag försökte att inte titta men det gick inte att undgå vad som stod och jag kände hur mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag tog mobilen och gick ut till köket och när Eric stängde kylskåpsdörren så tittade jag bara på honom.
- Shit, vad du skräms. Jag tror jag fick en hjärtattack. Kan du göra hjärt-och lugnräddning? sa Eric och skrattade
- Vad ska det här betyda? sa jag och höll fram mobilen
- Det är verkligen inte som du tror. Jag lovar sa Eric snabbt
- Sandra sa att hon sett er tillsammans igen. Går du bakom ryggen på mig med en av mina bästa vänner? sa jag och försökte trycka tillbaka tårarna
- Verkligen inte. Alice har fått för sig att jag känner som hon gör och hon har smsat mig och ringt flera gånger. Vi sågs på fiket en gång för att jag skulle få slut på det sa Eric och gick närmare mig
- Jag vet inte vad jag ska tro om dig längre. Det här kanske är mina gravidhormoner som pratar men jag kan inte vara här just nu sa jag och gick in i sovrummet och packade ner lite kläder
- Vad menar du? Ska du bara sticka? Det är ingenting mellan oss jag lovar det! sa Eric igen
- Vet du, jag försökte verkligen tabort min svartsjuka men det kanske fanns en anledning till varför den fanns där. Jag behöver tänka. Ensam. Du måste bestämma dig, en gång för alla. Mig eller Alice sa jag och tog väskan och gick ut till hallen för att ta på mig skorna
- Jag har redan valt dig Lovisa! Det är bara dig jag älskar och vill vara med. snälla gå inte sa Eric och ställde sig bakom mig
- Vi kanske behöver vara i från varandra för jag pallar inte mer sa jag och öppnade dörren och gick sen ut och stängde dörren bakom mig
Jag pallade inte att vara kvar som det kändes just nu. Jag ville inte gå hem eller till morfar för Eric skulle säkert bara gå dit och prata med mig. Jag tog bussen och åkte hem till Gabriel. Förhoppningsvis kan jag sova där. Han bor ensam nu och jag hoppas det är okej för honom. Jag la handen mot min mage och jag visste inte vad jag skulle känna just nu. Jag tror på vad Eric säger men jag blev bara så ledsen. Finns det ingen tjejkompis man kan lita på längre?
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag satt mot väggen i hallen och jag var förkrossad. Lovisa hade bara dragit och jag visste inte vart. Jag ville egentligen springa efter henne men det gick inte. Jag reste mig upp från golvet och gick in till köket och tog upp mobilen och slog Alices nummer. Jag vet att det var dumt för jag var väldigt arg så egentligen skulle jag väntat med att ringa men jag var tvungen.
- Hej det är Alice sa Alice när hon svarade
- Förstår du vad du har gjort!? Alla dina sms och samtal har gjort att Lovisa dragit sa jag argt
- Vad snackar du om? Jag kan väl inte rå för om hon drog. Det jag skrev i smsen var till dig och inte till henne sa Alice surt
- Hon såg dom! Det här måste få ett slut nu!! Möt mig utanför Joes Juicebar imorgon kl 12.00 sa jag
- Ok, det kan jag gärna göra sa Alice och lät glad
- Bra. Hej då sa jag och la sen på
Jag ska få ett slut på det här nu. Det måste jag. Jag satte mig sen i soffan och ringde till Lovisas föräldrar och hennes morfar för att se om hon var där men dom hade inte hört eller sett henne. Vart sjutton kan hon vara!? Jag ringde till Gabriel men hon var inte där heller. Åh, jag pallar inte mer. Jag måste få veta att hon är okej. Lovisa vart är du?
Samtidigt hos Gabriel - Lovisas Perspektiv
Jag gick upp för trapporna till Gabriels lägenhet och ringde på dörren. Han öppnade och såg förvånat på mig.
- Hej, kan jag få sova här i några nätter? sa jag och såg på Gabriel
- Självklart, kom in sa Gabriel och släppte in mig
- Tack. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen sa jag och tog av mig skorna och la väskan i hallen
- Har det hänt någonting? Varför är inte du hos Eric? sa Gabriel
- Han fick sms av Alice där det stod massor av kärleksgrejer sen har dom träffats utan att säga det till mig sa jag ledsamt
- Va? Men det låter ju inte klokt. Så du har bara dragit? sa Gabriel
- Ja, jag orkade inte höra på hans bortförklaringar sa jag och gick med ut till köket
- Stackars dig gumman. Men du ska se att allting ordnar sig. Men du får stanna så länge du behöver du vet det va? sa Gabriel snällt
- Tack. Du är verkligen bäst sa jag och log
- Du också. Men du får ta min säng så tar jag soffan eftersom du är gravid sa Gabriel
- Är det säkert? Jag vill inte vara till något besvär? sa jag blygt
- Det är du inte. Det går bra. Jag ska jobba tidigt imorgon så jag borde sova sa Gabriel
- Jag är jätte trött också. Men tack igen sa jag och gick in i badrummet för att borsta tänderna
Jag bytte om till ett par pyjamas byxor och ett linne som gick över hela magen. Sen gick jag ut till Gabriels sovrum och han låg i soffan. Jag log lite för mig själv för jag minndes mina och Erics första övernattningar. Jag saknade honom så mycket men jag orkar inte med mer drama just nu. Och Alice som jag trodde var min vän. Jag hade tydligen fel. Jag kröp sen ner under täcket och släckte lampan. Jag såg på mobilen som visade 9 missade samtal från Eric. Jag tryckte bara bort det och somnade.
Nästa dag på JoesJuice bar - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade på att Alice skulle komma. Jag hade lite bråttom för jag skulle till Vännersborg för en spelning direkt efter detta så det vore inte så bra om jag missade flyget. Men Alice kom och när hon försökte krama om mig så ryggade jag tillbaka.
- Vad är det som är fel? Jag trodde det var vi nu sa Alice
- Nej, det kommer aldrig bli du och jag! Jag älskar Lovisa. Jag har förlorat henne för alla dina sms och jag ska göra allt för att vinna henne tillbaka! Och det jag vill berätta är låt mig vara i fortsättningen sa jag bestämt
- Du vet att hon bor hos Gabriel va? sa Alice och såg på mig
- Ja, det gör jag sa jag och kände hur det högg till i bröstet
- Hon har gått vidare det kanske du också borde sa Alice och log
- För det första så tror jag dig inte och för det andra hej då sa jag
- Tror du jag bryr mig eller?! ropade Alice efter mig medans jag gick därifrån
Nu vet jag iallafall var hon är men hon vill inte träffa mig mer. Jag önskar att jag kunde åka till Gabriel och reda ut det här med Lovisa direkt men då missar jag planet och det får jag inte. Jag hoppade in i bilen och Tomas såg på mig.
- Är allting okej? sa Tomas
- Ja, det är ingenting fel. Ska vi åka? sa jag
- Eric, jag är inte dum och inte blind. Vad har hänt? sa Tomas
- Lovisa har flyttat, eller jag vet inte. Vi bråkade. Men det löser sig sa jag
- Det vet jag att det kommer göra. Ni är som gjorda för varandra sa Tomas
- Tack, jag hoppas vi löser det sa jag och log innan han startade bilen och vi åkte iväg
Jag tittade ut genom fönstret och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska ordna sig med Lovisa. Jag vill vara med henne och Romeo för alltid och jag ska inte Alice få förstöra det. Både hon och Sandra försökte göra det men dom ska inte lyckas den här gången. Jag hoppas jag inte kommer försent bara...
Nästa dag - Hemma hos Gabriel - Lovisas Perspektiv
Gabriel skulle snart gå tillbaka till sitt jobb och jag satt uppkrupen i soffan med en filt över mig och tittade på bilder av mig och Eric tillsammans. Det gjorde så ont i mig att det kanske skulle vara såhär. Jag utan Eric. Gabriel satte sig bredvid mig i soffan och såg på mig.
- Du borde inte plåga dig såhär sa Gabriel
- Jag vet, men jag saknar honom hela tiden sa jag och såg på mobilen igen
- Ni ser väldigt lyckliga ut tillsammans sa Gabriel och la sin hand mot min arm
- Det är vi. eller va. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men jag tror inte vi kommer bli tillsammans igen sa jag
KNACK KNACK KNACK
- Gumman, det kommer ni visst. Det är meningen att det ska vara ni två. Vänta bara så ska jag öppna sa Gabriel och gick därifrån
- Jag hoppas det också sa jag tyst och la ifrån mig mobilen
- Lovisa, du har besök sa Gabriel och Alice kom in
- Vad får dig att komma hit?! Du tycker inte du har förstört tillräcklgit sa jag irriterat
- Att du stack från Eric är faktiskt inte mitt fel. Jag hade känslor för honom och jag vet att jag inte borde berättat det men nu gjorde jag det och jag är ledsen för det sa Alice
- Kan du inte låta mig vara? Jag vill inte höra mer om dig och Eric! Förstår du det?! sa jag argt
- Jag ska lämna er i fred sa Gabriel och gick ut till köket
- Jag träffade Eric igår och han bad mig lämna han i fred. Jag är ledsen för det som hände men du måste prata med honom sa Alice
-Du har ingen rätt att komma hit och säga vad jag borde göra. Du har förstört för mig och nu....aj...ajjj sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Vad är det? sa Alice och såg på mig
- Aaaaahh....Gabriel!! skrek jag och det värkte rejält i magen
- Vad är det som händer? Vad har du gjort? sa Gabriel och såg på Alice
- Jag har inte gjort någonting. Hon bara skrek sa Alice och såg allvarligt på mig
- Ring ambulansen! Hon måste till sjukhuset ropade Gabriel och såg på mig och sen på Alice
- Det kommer ordna sig gumman, allting kommer att bli bra sa Gabriel och log mot mig
Samtidigt i Vännersborg - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit av scenen och skulle gå tillbaka till logen när min mobil ringde. Det var Gabriels nummer och jag ville inte svara. Jag tror inte på det som Alice sa att Lovisa är tillsammans med honom men det kändes ändå som att jag blev irriterad av tanken. Och jag ville inte svara men problemet var att jag kände att jag var tvungen. Så jag svarade iallafall även fast jag helst av allt bara ville strunta i det.
- Ja, vad vill du? sa jag lite irriterat
- Eric, oavsett vad du tycker om mig så måste du komma sa Gabriel
- Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Lovisa fick svåra smärtor i magen och vi är nu på sjukhuset sa Gabriel
- Va? När vad hände? sa jag chockat
- För en liten stund sen. Och dom vet inte om hon kommer kunna behålla barnet......
Detta är kapitel 39 av Coming Home. Förlåt att det tog tid men har varit så sjukt trött och skulle ha skrivit klart det redan igår men somnade bara ifrån det. Och förlåt om det blev lite tråkigt. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 40 kommer imorgon (måndag) om det så är det sista jag gör. Och då kommer den spännande fortsättningen. Kommer Eric och Lovisa bli tillsammans igen? Förlorar dom bebisen? Kommer Lovisa flytta tillbaka till Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 40 som kommer imorgon (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 38
- Vad är det du egentligen försöker säga? sa jag och kände hur klumpen i halsen växte
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten nu? Änn är det inte försent sa Marlene
- Vad f*n säger du för någonting?!........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag skyndade mig att duscha och när jag var klar så gick jag in till mitt rum och tog på mig ett par jeans och tog ett linne i handen och gick ner för trapporna. Men jag stannade till när jag hörde hur Lovisa och mamma pratade om någonting.
- Vad är det egentligen du försöker säga? sa Lovisa
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten. Änn är det inte försent sa mamma
Jag trodde inte jag hörde rätt. Hur kan hon bara säga en sån sak? Hon har visserligen pratat med mig om att vi är för unga tidigare men att prata med Lovisa om det här. Jag rusade in i köket och såg på mamma.
- Vad f*n är det du säger? sa jag argt
- Eric, lugna dig lite nu. Jag pratade bara lite med Lovisa sa mamma
- Jag hörde exakt vad du sa. Du vill att hon ska göra abort sa jag argt
- Nej, det jag vill är att ni förstår vad ni ger er in på. Sen tycker jag ni är lite för unga för det här just nu sa mamma
- Lovisa, kom. Vi ska packa ihop våra saker och åka hem igen sa jag
- Älskling, jag vill prata klart med Marlene först sa Lovisa
- Nej, det räcker med elaka saker nu sa jag
- Det är okej, jag lovar sa Lovisa och såg på mig
- Okej, jag går och gör mig klar sa jag och gick upp för trapporna igen
Det kändes inte alls bra att lämna Lovisa sådär. Jag kunde inte tro att mamma sagt det hon sa. Jag packade ner mina kläder och jag undrade hela tiden vad Lovisa sa till mamma egentligen?
Samtidigt i köket - Lovisas Perspektiv
- Jag har tvekat flera gånger om jag gör rätt. Men nu vet jag att jag gör det. Visst det kommer bli svårt och jobbigt men jag ska klara det. Och här är ditt barnbarn som jag tänkte att du kanske vill se sa jag och tog fram ultraljudsbilden
- Åh herregud. Ni har redan varit på ultraljud sa Marlene och såg på bilden
- Ja, och jag vill att du och bebisen ska få en bra relation. Kan du lova mig det? sa jag och såg bedjande på Marlene
- Det är självklart. Vet ni vad det blir? sa Marlene
- Ja, en liten pojke sa jag och log stort
- Aww...det är fantastiskt. Förlåt men det här är svårt för alla. Men jag ska försöka stötta er så gott jag kan sa Marlene
- Det är bara det jag vill sa jag och gav Marlene en kram
- Då ska jag göra allt jag kan för att göra det sa Marlene och gav mig en kram
Jag gick upp till Eric och han hade packat ner alla våra saker och jag förstod ingenting.
- Älskling, vi ska inte åka hem sa jag lugnt
- Jag vill inte stanna kvar som det är just nu. Jag vill åka hem och bara få vara tillsammans med dig utan en massa negativt prat sa Eric
- Jag pratade med din mamma och hon ska inte säga så igen. Hon ska försöka stötta oss så gott hon kan sa jag och gick närmare Eric
- Hon sa till dig att göra abort! Jag åker hem och vill du stanna så är det okej men jag stannar inte som det är nu sa Eric bestämt
- Okej okej. Vi åker hem. Jag måste ju packa ner mina saker om jag ska flytta hem till dig innan bebisen kommer sa jag och log blygt
- Mmm...jag bär och du står och är söt men ger mig många kyssar sa Eric och drog mig tätt intill honom
- Det låter som en perfekt deal. Kom då så åker vi sa jag och vi gav varandra en het kyss innan Eric tog våra väskor och vi gick ner till hallen
- Ska ni redan åka? Jag trodde ni skulle stanna längre sa Marlene
- Det skulle vi men sen hände någonting oväntat som gjorde att vi åker tidigare sa Eric lite irriterat och vi tog på oss skorna
- Eric, jag menade inget illa när jag sa det till Lovisa. Jag tycker bara ni är väldigt unga sa Marlene
- Kom Lovisa. Jag vill inte höra mer sa Eric och tog min hand
Jag följde med Eric ut till bilen och jag förstod att han var ledsen för det som hände med hans mamma. Även om han mest visade det genom att vara sur och besviken så såg jag att han var ledsen. När vi kom fram till tågstationen parkerade Eric bilen och sen gick vi mot tåget. Vi satte oss och visade sen upp våra sms biljetter som vi köpt. Sen var det bara att vänta på att få komma hem. Jag lutade mitt huvud mot Erics bröst. Han la sin kind mot huvud och jag log för mig själv.
- Jag tänkte på det här med vad pojken ska heta sa Eric
- Okej, har du något förslag? sa jag och såg upp mot Eric
- Ja, du kanske kommer säga att det är dumt men vad sägs om Romeo? sa Eric och log
- Jag gillar det. Jag tycker han ska få det namnet. Vår lilla Romeo sa jag och gav Eric en kyss
- Hör du det? Nu är du en Romeo Saade sa Eric och la sin hand mot min mage
- Jag tror han tycker om det sa jag och log
- Det tror jag med sa Eric och la sin andra arm runt mina axlar
Jag kröp närmare honom och jag lutade mig mot hans bröst och sen slöt jag sakta ögonen för jag kände mig nästan lite åksjuk så jag somnade efter en liten stund och vaknade inte förens vi var i Stockholm igen.
3 veckor senare - Lovisa och Eric packar Lovisas saker - Erics Perspektiv
Lovisa var nu i vecka 20 och hon hade fått en mage nu. Det kändes overkligt men samtidigt helt fantastiskt. Vi hade varit på ett till ultraljud och allting såg bra ut och det var fortfarande en pojke och namnet vi valt är Romeo. Men idag hade jag fått lite ledigt av Tomas för att hjälpa Lovisa att flytta hennes saker till min lägenhet. Vi hade tänkt på om vi skulle flytta till en större lägenhet men vi hade ordnat det så att Romeo får en egen del i sovrummet. Vi hade redan målat om väggen och satt upp lite Lejon Kungen Wall stickers. Vi valde Lejonkungen som tema och som det såg ut just nu så var det väldigt fint och kommer fungera bra för alla.
- Ska du inte fortsätta packa? sa Lovisa och såg på mig
- Jo, men det är svårt när du står där sa jag och la mina händer runt hennes mage
- Haha, då borde inte jag kunna göra något heller sa Lovisa och skrattade
- Bra, då slutar vi packa och gör det här i stället sa jag och gav henne en passionerad kyss
Knack knack knack
- Är det detta som kallas packa? sa Martin (Lovisas pappa)
- Vi tog en paus, jag behövde det sa Lovisa och log
- Jaja, ska jag bära ner något till bilen? sa pappa
- Ja, dom där lådorna är klara sa Lovisa
- Okej, är det fler sen? sa Martin och såg på oss
- Nej, det är bara dom och denna. Möblerna får stanna här sa Lovisa
- Okej, men jag går ner med dom här sa Martin och började bära lådor
Jag såg på Lovisa och hon gav mig en puss på kinden innan hon fortsatte att packa. Jag gick mot en av lådorna när jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tittade snabbt vem som ringde men det var Alice igen. Jag pallar snart inte med henne mer. Visst det är väldigt gulligt att hon är intresserad av mig men det har pågått i mer än 2 månader snart och jag kan bli knäpp snart. Jag får gömma det för Lovisa hela tiden för min mardröm skulle vara om hon fick reda på det....
Lite senare hemma hos Eric - Lådorna är uppe - Lovisas Perspektiv
Pappa och Eric hade hjälpts åt att bära upp lådorna. Eric hade inte låtit mig fått bära någonting överhuvudtaget. Han är väldigt omtänksam och beskyddande mot mig som det är just nu. Men det var bara gulligt. Nu satt jag vid datorn och kollade runt lite. Jag ville egentligen hitta ett jobb men det var ganska jobbigt eftersom dom säkert inte skulle anställa mig just nu eftersom jag är gravid.
- Vad gör du? sa Eric och kysste min nacke
- Jag letar efter jobb men det finns inget sa jag och log
- Men vad vill du göra? sa Eric och kramade om mig
- Jag vet faktiskt inte. Jag vill inte plugga vidare, men här finns något sa jag och såg ett butiksjobb
- Det borde passa dig väldigt bra sa Eric och kysste min kind
- Ja, det gör det verkligen. jag får ringa dom sen, men det finns en sak till vi borde göra sa jag och vände mig om mot Eric
- Ja, det finns det absolut sa Eric och log flörtigt
- Jag tänkte på Romeo, barnvagn och lite sånt sa jag
- Då gör vi såhär, kom här sa Eric och jag reste mig upp från stolen och han drog ner mig så jag satt i hans knä medans vi tittade på massor med olika saker
Vi handlade kläder, nappar och massa andra saker och vi köpte ett helt kit med barnvagn, babyskydd(bilbarnstol) och skötväska. Det var Nalle puh tryck i grått och den var jätte fin. Det kändes overkligt att det snart skulle vara dags. Bara 20 veckor kvar nu. Men ibland verkade inte Eric så glad. Det kändes nästan som någonting tyngde honom men jag ville inte fråga. Jag tror det mest handlade om att jag inte ville veta svaret....
Lite senare - Erics Perspektiv
Lovisa hade lagt sig i sängen och väntade nu på mig. Jag stod i köket och såg på mobilen. Den hade ringt och pipit nästan hela kvällen men nu hade jag stängt av den. Det här håller inte längre. Jag måste kanske snacka med henne igen för jag märker att Lovisa känner av något. Jag skakade sen på huvudet för att få bort mina dåliga tankar och gick sen in till sovrummet och kröp ner bredvid Lovisa.
- Sover han också? sa jag och la en hand på Lovisas mage
- Det känns som det, det har ringt mycket på din mobil idag. Är det något särskilt som har hänt? sa Lovisa och såg på mig
- Nej, det är ingenting. Jobb saker bara. Ska vi släcka? sa jag och gav Lovisa en kyss
- Gärna sa Lovisa och kröp nära mig
Jag sträckte mig efter lampknappen och släckte. Vi kröp så nära det gick och jag höll om henne. Lovisa somnade ganska fort men jag såg på henne en liten stund. Jag älskar henne så otroligt mycket och av någon anledning känns det som jag går bakom ryggen på henne när Alice smsar mig. Men det ska få ett slut nu. Hoppas jag...jag stängde sen ögonen och somnade jag också.
Nästa dag - Lovisa är på jobbintervju - Lovisas Perspektiv
Det hade varit ganska jobbigt att gå upp i morse men det gick ändå. Eric jobbade hela dagen idag och jag var på en jobb intervju. Jag visste inte om jag skulle få det men det kändes ganska bra ändå.
- Det som oroar oss är att du är gravid sa chefen
- Jag kan förstå det men jag skulle gärna jobba här sa jag och log
- Ja, det du skulle göra är ju att vara butiksbiträde. Men inga tunga lyft som det är nu. Men ja, du får jobbet sa chefen
- Tack! Tusen tusen tack! sa jag och log stort
- Du kan börja om en vecka. Men sen får du ta ledigt innan förlossning och sen får du mamma ledigt sa chefen
- Det funkar jätte bra för mig sa jag och reste mig upp
- Bra, då hör jag av mig med detaljerna senare sa chefen och vi skakade hand
Jag gick sen ut från kontoret och gick sen ut från byggnaden. Jag skulle jobba i MooreHusets klädavdelning och det kommer bli riktigt roligt. Jag gick hemåt men innan jag gick helt hem så sprang jag in på ICA och köpte lite smågodis och en dricka. Jag brukade inte äta godis speciellt ofta men nu under graviditeten har jag gjort det lite mer gånger. När jag sen gick ut från butiken så stötte jag ihop med Sandra.
- Se dig för va. Oj, fortfarande gravid? Fick du inte nog efter skriverierna? sa Sandra spydigt
- Jag visste väl att det var du som sagt det till dom. Hur lågt kan man sjunka egentligen? sa jag surt
- Fråga dig det själv först du. Det är inte min kille som har tjejer efter sig sa Sandra
- Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Du kanske inte ska lita blindt på Alice. Jag såg hon och Eric för någon dag sen. Så söta dom var sa Sandra och log
- Shit, går det att ljuga mer eller har du nått din gräns? sa jag
- Tro vad du vill men jag vet vad jag såg sa Sandra och gick vidare
Jag tror inte på det hon säger. Hade Eric träffat Alice hade han sagt någonting till mig och Alice med. Nej, det är bara Sandra som försöker lura mig igen. Jag gick sen den sista biten hem och när jag kom hem så hällde jag upp godiset i en skål och tog ett glas dricka och la mig i soffan. Jag tittade på Vänner och hade det riktigt mysigt. Men tanken på vad Sandra sagt gnagde fortfarande inuti mig. Hon kan väl inte haft rätt ändå? Visst Eric har varit frånvarandre men att han skulle vara tillsammans med Alice bakom mig rygg det kan jag inte tro på. Men tänk om....om Sandra har rätt ändå......
Lite senare på eftermiddagen- Eric myser med Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade jobbat på väldigt mycket idag och det hade gått bra. Men nu var jag hemma med Lovisa. Jag hade lagt ut mobilen på soffbordet och mina nycklar där också. Lovisa låg lutade mot mitt bröst medans vi tittade på vänner. Alice hade fortsatt med sina sms och vi hade bestämt att ses imorgon för att reda ut det här. Men det ska inte Lovisa få veta.
- Jag ska bara gå och hämta något att dricka sa jag och gav Lovisa en puss på pannan
- Skynda dig tillbaka sa Lovisa och log
- Ska försöka sa jag och gick ut till köket
Jag stod i köket och hällde upp ett glas cola Zero och jag hörde hur det pep till ifrån vardagsrummet men jag trodde det var tv:n så jag brydde mig inte om det utan ställde in läsken i kylen och när jag stängde igen dörren så stod Lovisa där.
- Shit vad du skräms. Jag tror hjärtat stannade. Kan du göra hjärt-o lungräddning då? sa jag och skrattade
- Vad ska det här betyda? sa Lovisa och höll upp min mobil med sms från Alice och nu förstod jag att jag var körd.......
Detta är kapitel 38 av Coming Home. Jag är ledsen så ledsen för att det tagit tid att få upp det men nu när skolan börjat så har tiden varit liten. Jag har haft läxor och det tog tid och tyvärr blev bloggen lidande men nu är kapitel 38 uppe och jag ska skärpa mig det lovar jag. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 39 kommer ikväll (fredag) om det så är det sista jag gör. Och då kommer den spännande fortsättningen. Och ni får bla veta vad Eric svarar? Tar det slut mellan Lovisa och Eric? Hur blir Lovisas nya jobb? Varför sover Lovisa hos sin morfar och inte hos Eric? Varför får Lovisa magsmärtor? Är Romeo på väg? Och vart är Eric när Lovisa behöver honom som mest? Och slutar Alice nu med sina kärleksförklaringar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer ikväll (fredag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 37
Jag hade skyndat mig till Lovisas lägenhet och när jag kom förbi husknuten så fick jag se Lovisa och Gabriel. Det var som att jag blev fastspikad i gatan. Jag kunde inte röra benen så jag stod och tittade på dom. När hon sen gav honom en kram så kändes det som mitt hjärta sjönk genom kroppen. Jag visste det. Nu har jag förlorat henne...för alltid........
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Vi stannade utanför min port och jag gav honom en kram innan jag skulle gå in.
- Tack för att du lyssnade sa jag och log
- Det var så lite. Vi ses snart sa Gabriel och gav mig en kram innan jag gick in till huset och jag såg Gabriel gå iväg
Jag gick upp för trapporna och när jag tittade ut genom fönstret som fanns i trappuppgången och jag fick syn på Eric och Gabriel. Jag kände hur det sved i hjärtat men jag måste prata med honom. Men borde jag gå ut? Vad tycker du? Tänkte jag och la handen på magen och det var som att jag bestämde mig då. Jag ville gå ut. Men hur ska Eric reagera?
Erics Perspektiv
Jag tittade på dom hela tiden och när jag såg hur Lovisa gick in och Gabriel gick mot mitt håll så visste jag inte vad jag skulle göra. Det var försent han hade redan sett mig och han kom fram till mig och jag såg oberört på honom.
- Tjena Eric! Det var länge sen! sa Gabriel och log
- Ja, det var det. Så du passar på att stöta på Lovisa när jag inte är hemma? sa jag spydigt
- Va? Nej, verkligen inte. Jag har inga såna känslor för Lovisa. Hon är bara en av mina bästa vänner sa Gabriel förvånat
- Ska jag gå på det? Jag såg hur ni kramade varandra sa jag
- Eric, lyssna på mig. Lovisa älskar dig mer än någonting annat men hon var ledsen och gav mig därför en kram jag lovar sa Gabriel
- Jag ska dra iallafall så hälsa henne sa jag och vände mig om
- Eric! Eric vänta! Hörde jag en bekant röst ropa och jag vände mig snabbt om och såg Lovisa
- Jag ska lämna er i fred sa Gabriel och gick därifrån
- Så du är hemma sa Lovisa och såg på mig
- Ja, jag kom hem tidigare. Du och Gabriel verkar haft trevligt sa jag
- Jag behövde någon att prata med. Varför kom du hem tidigare? sa Lovisa
- För jag visste att jag hade glömt det viktigaste hemma sa jag och gick närmare Lovisa
- Vem då? Alice eller? sa Lovisa spydigt
- Nej. För mig finns det bara en person och jag var en idiot som inte förstod det förut. Det är dig sa jag och tog försiktigt Lovisas hand
- Menar du det? sa Lovisa försiktigt
- Ja, want you to die in my arms, Promise to never let go, tierd of tears on my pillow, please come back Home. I just want you to stay sa jag och log
- Förlåt själv. Jag var dum som blev så svartsjuk sa Lovisa och kramade om mig
- Förlåt att jag åkte. Vad säger du om att följa med tillbaka i övermorgon? sa jag och log
- Mer än gärna. Men imorgon är ultraljud. Jag ville inte säga något förut men nu är du här så vill du följa med? sa Lovisa och log blygt
- Det är väl klart jag vill. Åh! Jag älskar dig så mycket sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Så, vill du följa med upp? sa Lovisa och log mot mig
- Jag har en sak jag måste fixa först. Men kan jag komma lite senare? sa jag och log
- Absolut. Ses sen. Älskar dig sa Lovisa och gav mig en kyss innan vi skiljdes åt
Jag skulle snacka med Alice. Jag hade faktiskt tänkt på det när jag var i Kattarp och hon har faktiskt flörtat med mig ganska mycket men jag har nog inte tänkt på det förens nu. Jag sms:ade och frågade om vi kunde ses på fiket om 20 minuter och hon sa ja. Jag körde hem och ställde in väskan innan jag gick till fiket och såg Alice som gav mig en kram.
- Hej! Jag trodde du skulle vara i Kattarp sa Alice förvånat
- Jag kom hem tidigare. Jag ska på ultraljud imorgon och sen ska jag och Lovisa åka ner till Kattarp imorgon så hon får träffa min familj ordentligt sa jag och köpte en vatten
- Jaha, men på henne lät det nästan som om det var slut mellan er sa Alice och vi satte oss
- Nej. Vi har rett upp allting nu. Och det finns en sak jag måste få prata med dig om sa jag och såg allvarligt på Alice
- Vadå? sa Alice och försökte ta min hand men jag drog undan handen
- Det här flörtandet du håller på med. Jag är ledsen men jag är inte intresserad. Jag älskar Lovisa och vi väntar barn sa jag
- Men jag trodde...sa Alice och jag såg hur ledsen hon blev
- Jag är ledsen men du har känt fel signaler från mig. Jag tycker om att vara med dig men bara som vän. Okej? sa jag
- Jag trodde du kände något för mig också sa Alice ledsamt
- Nej, inte på det sättet. Jag är ledsen. Men du måste sluta flörta med mig sa jag igen
- Okej, det är nog bäst att jag går då sa Alice och reste sig upp
- Vänta. Det är jag som ska gå. Vi ses sa jag och såg på Alice och reste mig upp och gick ut från fiket
Det kändes inte alls bra att hon blivit så ledsen. Hon måste verkligen tyckt om mig. Men det var samtidigt lite jobbigt att hon trodde att jag kände samma sak. Hade jag verkligen sänt ut dom signalerna? Nej, det kan jag inte gjort. Jag skakade på huvudet för att få bort den känslan och gick mot bilen. Nu var det bara Lovisa som gällde för mig. Och jag ser fram i mot ultraljudet och att få ta med henne till min familj. Men undrar hur dom kommer reagera när jag kommer tillbaka med Lovisa?
Nästa dag på ultraljudet - Lovisas Perspektiv
Dom hade tagit massor av prover på mig men nu var det dags för ultraljudet. Eric höll försiktigt min hand. Jag log mot honom och rös till när gelén kom på min mage. Barnmorskan började och man kunde se en liten person på skärmen. Jag såg på Eric och han hade tårar i ögonen.
- Det här är er lilla bebis. Det stämmer att du är i vecka 15 sa barnmorskan
- Den är fantastisk! sa jag och log
- Vill ni veta könet? sa barnmorskan
- Kan man redan se det? sa Eric förvånat
- Ja, men vill ni inte veta så är det okej sa barnmorskan
- Vad säger du? sa jag och såg på Eric
- Det vore roligt att få veta sa Eric och gav mig en kyss
- Vi vill veta sa jag och log mot barnmorskan
- Okej, då ska vi se om den vill visa det sa barnmorskan
- Ja, jag ser vad det är. Men vi gör såhär. Jag tar en bild och skriver på baksidan vad det blir sa barnmorskan och tog en bild som skrevs ut
Hon gav mig sen lite papper och jag torkade bort gelén på magen och satte mig upp igen. Hon gav oss sen bilden och vi gick sen ut därifrån. Vi gick mot bilen och satte oss. Vi körde sen mot tågstationen. Eric hade ordnat så vi kunde åka till Kattarp redan idag och det kändes spännande. Vi parkerade bilen och tog ut väskorna innan vi gick mot tåget. Vi klev på och sen satte vi oss.
- Vågar du titta? sa jag och tog fram kuvertet
- Ja, jag tror det sa Eric och vi hjälptes åt att ta ut bilden
- Aw, jag kan förstå att det är vår bebis sa jag och lutade mitt huvud mot Erics axel
- Inte jag heller. Vågar vi vända? sa Eric och tog min hand
- Ja, vi gör det sa jag och vände försiktigt på bilden
- Grattis! Ni får en pojke sa Eric och läste på bilden
- En pojke! Det är underbart sa jag och gav Eric en kyss
- Mer än fantastiskt! Det är underbart sa Eric och log
Tåget rullade mot Helsingborg och Kattarp. Det kändes lite overkligt. Den här dagen kommer jag aldrig glömma. Jag ska träffa Erics familj och vi har fått veta att vi ska få en pojke. Det kan inte bli bättre. Jag lutade huvudet mot Erics axel och han la sitt huvud mot mitt och jag somnade.
Senare på kvällen i Kattarp - Erics Perspektiv
Vi hade kommit hit för någon timme sen och det kändes jätte bra att vara här med Lovisa. Mamma gillade henne verkligen och mina syskon tyckte väldigt mycket om henne. Just nu låg vi soffan och tittade på tv med resten av familjen. Det var hur mysigt som helst.
- Vet ni när bebisen kommer? sa Lina
- Nästa år tror jag, om det inte blir tidigare sa Lovisa och log
- Ni kommer bli världens bästa föräldrar sa Lina och log stort
- Är ni säkra på att ni klarar det? sa mamma
- Vad ska det betyda? sa jag och såg på mamma
- Det jag säger. Det är ett stort ansvar och ni är faktiskt bara 18 och 23 år sa mamma
- Jag tänker inte lyssna på det här. Kom så går vi upp till mig sa jag och tog Lovisas hand
Vi gick upp till mitt rum och jag kramade om Lovisa. Jag fattar inte varför mamma ska prata om det där hela tiden. Lovisa och jag kommer klara det. Vi skulle aldrig kunna välja bort vår son. Oavsett vad någon annan säger. Vi satte oss på sängen och Lovisa tog fram ett fotoalbum med bilder av mig i och jag försökte ta det hela tiden.
- Nej! Du får inte se dom där bilderna sa jag och skrattade
- Vadå? Du är ju jätte söt sa Lovisa och skrattade
- Haha! Ge mig den sa jag och sträckte mig efter albumet
- Nope. Dom sötaste bilderna är dom här sa Lovisa och pekade på bilder av mig med mat runt hela munnen
- Nej, jag kittlar dig sa jag och log retsamt
- Får du inte. Jag är gravid sa Lovisa och log stolt
- DAMN! Men då får jag göra såhär sa jag och gav henne en passionerad kyss och tog sen albumet ur hennes händer
- Hey! Det där var taskigt sa Lovisa och skrattade
- Men smart eller hur? sa jag och log flörtigt
- Ja, faktiskt. Men är det okej om jag går och byter om och borstar tänderna? Är trött sa Lovisa och log
- Okej, men skynda dig innan jag saknar dig för mycket sa jag och log
- jag lovar sa Lovisa och gav mig en släng kyss innan hon gick ut genom dörren
Medans Lovisa gjorde sig i ordning så kollade jag mobilen. Jag hade fått 20 nya sms och alla var från Alice. Det stod hur mycket hon älskade mig och allt annat. Jag raderade alla meddelande. Jag orkade inte ta iut med det just nu. När Lovisa kom in så gick jag in till badrummet och gjorde mig klar. Jag borstade snabbt tänderna för att inte låta Lovisa se meddelanden Alice skickar. När jag kom in så tog Lovisa på sig en tshirt och jag gick fram och böjde mig ner.
- God natt fina pojke sa jag och pussade Lovisas mage
- Aw. God natt fina pappa säger han nog sa Lovisa och log
- God natt världens snyggaste mamma och flickvän säger jag sa jag och gav Lovisa en passionerad kyss innan vi la oss ner i sängen
Jag la mig innerst och la min arm runt Lovisas midja. Jag släckte lampan och gav Lovisa en sista kyss innan hon somnade. Jag kunde inte sova riktigt. Det snurrade runt i mitt huvud hela tiden. Alice, mammas ord och barnet. Det kändes som att allting bara flög runt och jag stod i mitten. Jag vet inte vad jag känner snart. Jag slöt sakta ögonen och försökte få bort tankarna och tillslut gick det och jag somnade.
Nästa morgon - Lovisa vaknar - Lovisas Perspektiv
Jag vaknade av att Eric drog sin arm tätare om mig och jag log för mig själv och tog ett djupt andetag och Eric gav mig en puss på axeln.
- God morgon. Sovit gott? sa Eric och log
- God morgon! Fantastiskt. Och du? sa jag
- Underbart. Kan man göra annat när man sover bredvid dig? sa Eric och skrattade
- Du är världens bästa pojkvän. Men du vet att din mobil pipit nästan hela natten sa jag och log
- Det är säkert Tomas. Det är nog ingenting viktigt. sa Eric och gav mig en puss
- FRUKOSTEN ÄR KLAR! ropade Erics mamma
- Jag måste duscha sa Eric och såg på mig
- Då går jag ner till frukosten så länge sa jag och skulle precis gå upp när Eric drog ner mig
- Neeej. Jag vill stanna här först med dig sa Eric och skrattade
- Haha! Det hade jag med velat men killen är hungrig sa jag och skrattade
- Åh. Okej då. Men jag skyndar mig sa Eric och log
- Bra, och om du kommer tillbaka i bar överkropp kanske du får en kyss sa jag och log retsamt
- Haha, du är för söt. Men jag är tillbaka om 10 sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Eric gick ut genom dörren först och jag tog på mig ett par mysbyxor innan jag gick ner till köket. Det var bara Erics mamma där just nu och jag satte mig på en av stolarna och hon satte sig sen framför mig.
- Sover Eric fortfarande? sa Marlene
- Nej, han skulle duscha först sa jag och log
- Okej, men det kanske är bra att du och jag får prata lite ensamma sa Marlene
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på Marlene
- Det här med att ni ska ha barn. Missförstå mig rätt nu. Det är ert beslut men jag vet hur det är. Det är ingen dans på rosor sa Marlene
- Nej, det vet vi att det inte är. Men vi kommer klara det tillsammans sa jag bestämt
- Du är bara 18 år. Vill du inte göra saker? Resa? Plugga vidare kanske? Eric har sin karriär och du blir ensam med ett barn ofta sa Marlene
- Vad är det du egentligen försöker säga? sa jag och kände hur klumpen i halsen växte
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten nu? Änn är det inte försent sa Marlene
- Vad f*n säger du för någonting?!........
Detta är kapitel 37 av Coming Home. Förlåt att det tagit tid att få upp det men jag hade inget internet på hela söndagen och jag har skrivit om kapitlet 2 gånger i Word för jag blev inte nöjd så det är därför det tagit tid men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Kapitel 38 kommer idag(tisdag) om inget annat inträffar. Och då kommer ni bla. Få veta vem som rusar in när Marlene och Lovisa pratar? Varför åker Lovisa och Eric hem tidigare? Varför söker Lovisa jobb och var? Kommer Alice sluta sms:a Eric? Och kommer Lovisa få reda på det? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer idag (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 36
Jag gick ner mot skolan och gick bland träden när någon kom fram mellan träden. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna av rädsla. Det här kan inte hända. Jag drömmer, det här måste vara en mardröm. Ja, det är klart det är. En mardröm tänkte jag. För om jag nyper mig i armen så vaknar jag och nöp mig hårt i armen men jag vaknade inte.
- Men hej Lovisa...det var länge sen!.......
Lovisas Perspektiv
- Men hej Lovisa!...det var länge sen sa Johnny och log
- Vad gör du här? Du får inte vara här sa jag och såg allvarligt på Johnny
- Får man inte komma och se sina vänner ta studenten? Det var konstigt sa Johnny och skrattade
- Jag ska ändå gå nu så sa jag och gick förbi honom
- Du! Jag såg att din pojkvän och Alice verkade komma bra överens och du kanske inte är så rolig att vara med nu när du är gravid sa Johnny
- Vad snackar du för skit? Dom är vänner ingenting annat! Och Eric och jag har det bra tillsammans sa jag surt
- Vad du än säger. Men du, håll ett öga på Alice hon kanske inte är den hon utger sig för att vara sa Johnny och jag skyndade mig in till skolan och toan
Det var ingen där så jag ställde mig framför spegeln och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag hade inte tänkt träffa Johnny här idag och när han sa det där om Eric och Alice så sved det i hjärtat. Dom hade varit tillsammans mycket men jag hade också varit med. Men jag måste erkänna att jag är svartsjuk. Och jag hoppas inte det blir värre..jag hoppas hoppas det verkligen.....
Samtidigt med Lovisas familj - Erics Perspektiv
Jag undrar vart Lovisa tagit vägen. Hon skulle bara gå till skolan och hon borde väl komma tillbaka snart. Jag tittade mig omkring och sen när jag skulle gå mot skolan så kom Alice och kramade om mig.
- Hej! Vart är Lovisa? sa Alice och log
- Jag ska hämta henne nu sa jag och log stort
- Gör det. Vi ses sen! sa Alice och sprang vidare
Jag gick med snabba steg ner till skolan och såg Lovisa komma ut från byggnaden men när hon gick mot mig så ställde sig en kille framför henne. Jag visste inte vem det var för han stod med ryggen mot mig så jag gick snabbt fram och fick se vem det var.
- Är det något problem här? sa jag bestämt
- Ah Eric! Jag trodde du var med Alice sa Johnny och log
- Kom älskling sa jag och tog Lovisas hand
- Kom ihåg vad jag sa Lovisa! ropade Johnny efter oss
- Vad menade han med det? sa jag nyfiket
- Ingenting, du vet hur han är sa Lovisa och log
- Okej, kom din familj väntar sa jag och gav henne en kyss
Lovisa log bara mot mig och vi gick till hennes familj. Hon verkade lite konstig men det kan ju vara för hormonerna. Men frågan är hur hon ska reagera när jag berättar att jag ska åka till Kattarp om 2 dagar. Jag ska hälsa på min familj och prata med dom om allting som hänt. Och jag ska åka ensam så jag är lite orolig att Lovisa ska bli sårad. Men det borde gå bra, eller?
2 dagar senare - Eric berättar att han ska åka - Lovisas Perspektiv
Jag hade gått upp för ungefär 20 minuter sen och hade tagit på mig en marinblå tshirt som hade lite mönster på ryggen och mina mammajeans. Eftersom jag skulle träffa Alice om någon timme så hade jag gått upp lite tidigare. Jag ville gärna vara tillsammans med Eric lite längre idag. Det kändes som vi inte setts så ofta eftersom han jobbat mycket och jag har slutat skolan. Men när jag kom ut till köket och såg Eric så stod han bara tyst vid köksbänken. Jag kände oro i hela kroppen av det men jag vågade inte fråga heller. Han stod vid köksbänken och drog mig tätt intill sig och la sina armar runt mig och la sin kind mot mitt huvud.
- Vad är det som gör dig såhär kärleksfull? sa jag och log
- Det är du. Jag blir det när jag är nära dig sa Eric och skrattade
- Haha, vad konstigt för jag blir samma. sa jag och skrattade
- Men det finns en annan sak jag måste säga sa Eric nervöst
- Okej, vadå? sa jag och kände hur illamåendet kom upp inom mig
- Jag ska åka till Kattarp om 2 timmar. Jag ska hälsa på min familj sa Eric
- Vad roligt! Men jag har inte hunnit packa sa jag och vände mig om mot Eric
- Det är just det. Jag ska åka ensam. Jag vill prata med mina föräldrar om vad som hänt och hur allting är just nu sa Eric
- Jaha, tack för att du berättar det för mig. Vi har ju inte fått vara ensamma på länge nu. Jag trodde vi fick det nu sa jag och såg bedjande på Eric
- Men det får vi också. Sen har vi varit tillsammans förut med sa Eric
- Med Alice också. Du har varit mycket med henne sa jag och ångrade mig direkt efter att jag sagt det
- Får jag inte umgås med en av mina vänner? sa Eric chockat
- Klart du får. Men hon vill ha mer av dig sa jag och såg besviket på honom
- Vad menar du med det? sa Eric förvånat
- Det vet du mycket väl. Jag är gravid och kan inte göra allt roligt men det kan hon såklart du vill vara med henne. Ska hon följa med till Kattarp också? sa jag surt
- Nej det ska hon verkligen inte! Jag älskar dig och ingen annan! Hur kan du änns tro något annat? sa Eric och gick närmare mig
- Jag går hem nu. Du kan ju ringa när du är tillbaka sa jag och tog mig på mig mina skor och skyndade mig sen ut därifrån.
Jag stängde dörren bakom mig och gick ner för trapporna. Jag ville inte bråka med Eric men jag blev bara så ledsen när han åker i väg utan mig och sen att han säger det nu. Några timmar innan han ska åka. Jag gick mot bussen och jag satte mig vid fönstret när jag klev på och sen lutade jag huvudet mot glasrutan när bussen körde mot min hållplats. Jag gick sen av och gick upp till lägenheten.
Mamma ropade hej men jag sa ingenting utan bara gick in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag ville vara ensam. Jag vet inte hur jag kommer vara med Alice sen för får min svartsjuka bestämma kommer det inte bli bra. Men jag får anstränga mig. Men hur?
Lite senare i Kattarp - Erics Perspektiv
Jag hade kommit till min mammas hus för ungefär en timme sen och jag var glad över att få vara här men samtidigt nere för jag bråkade med Lovisa. Jag förstår hur hon måste känt det men att dra in att jag umgås för mycket med Alice det kändes inte alls bra. Jag visste inte att hon kände så. Jag satt i soffan när Lina (min stora syster) kom in med sin bebis Ellen i famnen.
- Hej! Vill du hålla henne? sa Lina och gav mig Ellen innan hon satte sig ner i fotöljen
- Vad söt hon är. Hur mår du? sa jag och log mot Lina
- Jag mår bra, lite trött men annars jätte bra. Och du? sa Lina
- Bra, eller ja jag bråkade med Lovisa innan jag åkte hit sa jag
- Varför då? Och varför är hon inte här med dig? sa Lina förvånat
- För att jag skulle åka utan henne och sen behövde jag åka ensam för att prata med mamma om allt som hänt sa jag
- Men då kan jag förstå att hon blir ledsen. Jag tycker det skulle vara roligt att få träffa min brors flickvän sa Lina
- Jag ångrar att jag inte frågade om hon ville följa med sa jag
- Men tänk på det nästa gång. Det löser sig ska du se sa Lina och tog upp Ellen som blivit ledsen och gick iväg
Lina hade rätt. Jag skulle inte åkt hit utan Lovisa. Men jag vill prata med min familj om det som hänt den senaste tiden och då kanske det inte är så bra att ta med Lovisa hit. Men jag hoppas hon förstår det.
- Så, vad är sant av det som stått i tidningarna? sa mamma och log
- Jag och Lovisa ska ha barn om 5 månader och resten är lögner typ sa jag
- Men är du säker på att du klarar av ett sånt stort ansvar som det ändå är att ha barn? sa mamma
- Tror du inte jag klarar det? sa jag och såg lite irriterat på mamma
- Det tror jag visst att du gör. Men du är bara 23 år och Lovisa 18. Det känns inte så bra sa mamma
- Vi kommer klara det här tillsammans det vet jag sa jag surt
- Förlåt. Jag menade inget illa. Men var är Lovisa? sa mamma
- I Stockholm. Jag ville prata med dig själv sa jag och såg ner i bordet
- Tråkigt att hon inte kunde följa med. Ni har väl inte bråkat? sa mamma
- Nej, det är ingen som sagt något om det. Låt mig vara nu sa jag och reste mig upp och gick upp till mitt gamla rum och slog igen dörren
Jag vet att jag gjorde fel som inte tog med mig Lovisa hur men gjort är gjort. Och sen att jag och Lovisa inte skulle klara av att ta hand om vårat barn var hemskt att höra. Det kommer gå hur bra som helst. Jag satte mig på sängen och tog upp mobilen för att se om Lovisa ringt men det hade hon inte. Hon måste hata mig just nu. Åååh!! Vad har jag gjort?!
Samtidigt i Stockholm - Lovisas Perspektiv
Jag och Alice satt och fikade och det kände som folk tittade på mig men jag inbillade mig bara. Jag hade fått behärska min svartsjuka hela tiden och jag visste inte hur mycket mer jag kunde trycka undan den.
- Du verkar så konstig idag. Har det hänt någonting? sa Alice
- Nej, jag bråkade lite med Eric förut det är okej sa jag och log
- Vad tråkigt. Vad var det om? sa Alice och tog lite av läsken
- Inget speciellt igentligen. Men vad känner du för honom? sa jag och blev själv chockad över att jag frågade
- Vad menar du? sa Alice förvånat
- Jag menade bara eftersom ni umgåtts mycket och sånt sa jag och såg ner i bordet
- Han är en bra vän. Men inget mer. Vi hade jätte roligt på grönan och varit på bio men det är inget mellan oss om det är det du menar sa Alice
- Så du är inte kär i honom? sa jag och försökte få ner pulsen
- Kär? I Eric? Nej, det är jag inte. Du behöver inte oroa dig sa Alice och log
- Okej, men jag måste nog gå hem. Behöver vila lite sa jag och log
- Okej, och du Lovisa, oroa dig inte mer sa Alice innan jag reste mig upp från stolen
Jag nickade bara till svar och gick sen ut från fiket. Jag hade gångavstånd hem så jag tog den promenaden hem. Jag kollade på mobilen minst 10 gånger men Eric hade inte ringt mig. Jag hade tänkt göra det flera gånger men jag ville samtidigt inte. Jag var fortfarande ledsen och splittrad. För även om inte Alice känner något för Eric så kanske han gör det för henne?
Åh! Jag kan bli galen på det här nu. Jag sparkade till en pinne som låg på marken och gick in genom porten och gick upp för trapporna. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna och la mig på soffan i vardagsrummet och slö tittade på tv. Pappa kom in och ställde sig bredvid mig och sen hukade han sig och pratade med mig.
- Du verkar ledsen. Har det hänt någonting? sa pappa
- Nej, eller Eric och jag bråkade och nu är han i Kattarp sa jag
- Jasså, men han kanske behövde det sa pappa
- Jo, men det jobbiga är att vi bråkade om det här med Alice sa jag
- Om Alice? Varför då? sa pappa förvånat
- Dom har umgåtts mycket utan mig. Varit på grönan och bio och andra saker. Det känns som han hellre är med henne och har roligt än med mig nu när jag är gravid sa jag och kände hur tårarna rann
- Men lilla gumman! Så får du inte tänka. Du och Eric har gjort massor med roligt tillsammans också. Glöm inte bort det. Sen älskar Eric dig sa pappa
- Ja, men det känns bara jobbigt just nu. Jag tror jag går och lägger mig sa jag och satte mig upp i soffan
- Ska jag läsa en saga för dig som när du var liten? sa pappa och log snällt
- Ja, varför inte? sa jag och gick först in i badrummet för att borsta tänderna.
Jag tog sen på mig en pyjamas och tittade mig en sista gång i spegeln. Jag har verkligen förändrats sen första gången jag träffade Eric. Inte bara för att jag är gravid utan massa andra saker också. Det kändes lite konstigt när jag tänker på det. Men jag skakade sen bara på huvudet och gick in till mitt rum. Pappa satt på min skrivbordsstol som förr i tiden och jag önskade nästan att jag var liten igen. För då behövde man inte känna såhär. Svartsjuk och ensam. Fast jag kan inte låta bli att undra hur Eric har det. Pappa läste i boken och innan jag somnade så tänkte jag på Eric och att jag inte vill förlora honom. Någonsin....
Nästa dag i Kattarp - Erics Perspektiv
Jag vaknade med ett ryck och satte mig sprikrakt upp i sängen. Natten hade varit väldigt jobbig. Jag hade haft mardrömmar nästan hela natten och det var mitt och Lovisas bråk som kom upp hela tiden. Hon hade inte ringt mig och jag hade inte ringt henne. Det gör oss fortfarande till ovänner och jag måste bli sams med henne igen innan det är försent. Jag gick upp från sängen och tog på mig ett par lite längre jeanshorts och en vit tröja med texten "99 Problems" på. Sen packade jag ihop mina saker och tog väskan ner för trapporna och såg in i köket där dom andra satt och åt frukost.
- Vart ska du? sa Lina och såg förvånat på mig
- Jag ska tillbaka till Stockholm och reda ut det här med Lovisa sa jag
- Du kanske borde ringa henne och berätta att du kommer sa mamma
- Jag hinner inte det. Jag måste gå nu. Hej då och tack för den här gången sa jag och gav dom en kram
- Det var jätte roligt att se dig igen! Hälsa Lovisa sa mamma och log stort
- Det ska jag göra.Hej då sa jag och gick ut genom dörren för att sen hoppa in i bilen och åka mot tåget
Jag parkerade bilen och skyndade mig mot tåget. Jag hade köpt en tågbiljett till Stockholm på mobilen så jag kunde åka med det direkt. Jag la in väskan på hyllan ovanför och satte mig på min plats. Jag kände mig orolig nästan hela resan hem. Jag var så arg på mig själv för att jag inte ringt henne tidigare men jag måste reda ut det här innan hon gör något dumt, som gör slut med mig helt för som det kändes när vi bråkade så var det nära att vi gjorde slut. Det är därför jag ville åka tidigare. Sen saknar jag henne otroligt mycket. Åh, Lovisa om du bara visste hur mycket jag ångrar det jag sa....
Samtidigt i Stockholm - Lovisa är hemma hos Gabriel - Lovisas Perspektiv
Jag hade gått till Gabriel för att prata med någon om allt det som hänt mellan mig och Eric och Gabriel var den ända personen som jag kunde göra det med för tillfället. Jag satt i soffan och han satt framför mig på soffbordet och tog min hand.
- Men du kanske borde berätta hur du känner för Eric ändå sa Gabriel
- Jag vet men efter att vi bråkade så känns det inte som vi kommer vara tillsammans mer sa jag
- Men ärligt, vad har Alice som inte du har? sa Gabriel
- Hon kan göra roliga saker med honom. Dom har varit på grönan, bio ja massor och jag kan inte följa med för jag är gravid sa jag och försöke tränga undan tårarna
- Du måste nog berätta det för honom sa Gabriel och såg allvarligt på mig
- Jag måste nog det. Men det finns en sak som jag aldrig vill berätta för honom sa jag
- Vad menar du? sa Gabriel och såg nervöst
- Ibland när dom varit ute utan mig har jag önskat att jag inte var gravid sa jag och suckade
- Du får inte tänka på det. Du och Eric kommer lösa det här tillsammans det vet jag om. Vad säger du om att jag följer dig hem? sa Gabriel och log snällt
- Okej, tack för att du stöttar mig sa jag och gav honom en kram
- Det är klart jag gör. Du är ju en av mina bästa vänner. Kom nu innan jag börjar gråta sa Gabriel och hjälpte mig upp från soffan och vi gick sen ut till hallen
Gabriel hade helt klart rätt i det han sagt. Jag ska inte tänka negativt mer utan fokusera på det som är bra. Men jag måste bara få tillbaka Eric efter vårat bråk. Det känns nästan som att han inte vill vara med mig igen efter det där. Det har ju ändå gått nästan 3 dagar sen vi bråkade och ingen av oss har ringt till varandra. Det känns som det redan är för sent.
Lite senare utanför Lovisas lägenhetsområde - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem för ungefär 10 minuter sen och jag hade inte änns brytt mig om att åka hem med väskan. Jag hade skyndat mig till Lovisas lägenhet och när jag kom förbi husknuten så fick jag se Lovisa och Gabriel. Det var som att jag blev fastspikad i gatan. Jag kunde inte röra benen så jag stod och tittade på dom. När hon sen gav honom en kram så kändes det som mitt hjärta sjönk genom kroppen. Jag visste det. Nu har jag förlorat henne...för alltid........
Detta är kapitel 36 av Coming Home. Förlåt förlåt förlåt att det tagit sån tid att få upp det. Men som ni kanske ser så blev det här kapitlet väldigt väldigt långt så det var därför det tog tid att få upp det. Men jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det blev lite tråkigt. Men kapitel 37 som kommer idag(lördag) kommer bli medellångt tror jag och roligare. Men då kommer ni bla. få veta vad som händer efter att Eric sett Lovisa och Gabriel? Kommer Lovisa och Eric bli sams igen och kommer Alice sluta med sina flörtningar mot Eric? Varför skjuts flytten hem till Eric upp? Och hur blir det när Lovisa och Eric åker för att hälsa på Erics familj? Och vad pratar Lovisa och Erics mamma om? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 37 som kommer dag (lördag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33