Coming Home - Kapitel 37
Jag hade skyndat mig till Lovisas lägenhet och när jag kom förbi husknuten så fick jag se Lovisa och Gabriel. Det var som att jag blev fastspikad i gatan. Jag kunde inte röra benen så jag stod och tittade på dom. När hon sen gav honom en kram så kändes det som mitt hjärta sjönk genom kroppen. Jag visste det. Nu har jag förlorat henne...för alltid........
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Vi stannade utanför min port och jag gav honom en kram innan jag skulle gå in.
- Tack för att du lyssnade sa jag och log
- Det var så lite. Vi ses snart sa Gabriel och gav mig en kram innan jag gick in till huset och jag såg Gabriel gå iväg
Jag gick upp för trapporna och när jag tittade ut genom fönstret som fanns i trappuppgången och jag fick syn på Eric och Gabriel. Jag kände hur det sved i hjärtat men jag måste prata med honom. Men borde jag gå ut? Vad tycker du? Tänkte jag och la handen på magen och det var som att jag bestämde mig då. Jag ville gå ut. Men hur ska Eric reagera?
Erics Perspektiv
Jag tittade på dom hela tiden och när jag såg hur Lovisa gick in och Gabriel gick mot mitt håll så visste jag inte vad jag skulle göra. Det var försent han hade redan sett mig och han kom fram till mig och jag såg oberört på honom.
- Tjena Eric! Det var länge sen! sa Gabriel och log
- Ja, det var det. Så du passar på att stöta på Lovisa när jag inte är hemma? sa jag spydigt
- Va? Nej, verkligen inte. Jag har inga såna känslor för Lovisa. Hon är bara en av mina bästa vänner sa Gabriel förvånat
- Ska jag gå på det? Jag såg hur ni kramade varandra sa jag
- Eric, lyssna på mig. Lovisa älskar dig mer än någonting annat men hon var ledsen och gav mig därför en kram jag lovar sa Gabriel
- Jag ska dra iallafall så hälsa henne sa jag och vände mig om
- Eric! Eric vänta! Hörde jag en bekant röst ropa och jag vände mig snabbt om och såg Lovisa
- Jag ska lämna er i fred sa Gabriel och gick därifrån
- Så du är hemma sa Lovisa och såg på mig
- Ja, jag kom hem tidigare. Du och Gabriel verkar haft trevligt sa jag
- Jag behövde någon att prata med. Varför kom du hem tidigare? sa Lovisa
- För jag visste att jag hade glömt det viktigaste hemma sa jag och gick närmare Lovisa
- Vem då? Alice eller? sa Lovisa spydigt
- Nej. För mig finns det bara en person och jag var en idiot som inte förstod det förut. Det är dig sa jag och tog försiktigt Lovisas hand
- Menar du det? sa Lovisa försiktigt
- Ja, want you to die in my arms, Promise to never let go, tierd of tears on my pillow, please come back Home. I just want you to stay sa jag och log
- Förlåt själv. Jag var dum som blev så svartsjuk sa Lovisa och kramade om mig
- Förlåt att jag åkte. Vad säger du om att följa med tillbaka i övermorgon? sa jag och log
- Mer än gärna. Men imorgon är ultraljud. Jag ville inte säga något förut men nu är du här så vill du följa med? sa Lovisa och log blygt
- Det är väl klart jag vill. Åh! Jag älskar dig så mycket sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Så, vill du följa med upp? sa Lovisa och log mot mig
- Jag har en sak jag måste fixa först. Men kan jag komma lite senare? sa jag och log
- Absolut. Ses sen. Älskar dig sa Lovisa och gav mig en kyss innan vi skiljdes åt
Jag skulle snacka med Alice. Jag hade faktiskt tänkt på det när jag var i Kattarp och hon har faktiskt flörtat med mig ganska mycket men jag har nog inte tänkt på det förens nu. Jag sms:ade och frågade om vi kunde ses på fiket om 20 minuter och hon sa ja. Jag körde hem och ställde in väskan innan jag gick till fiket och såg Alice som gav mig en kram.
- Hej! Jag trodde du skulle vara i Kattarp sa Alice förvånat
- Jag kom hem tidigare. Jag ska på ultraljud imorgon och sen ska jag och Lovisa åka ner till Kattarp imorgon så hon får träffa min familj ordentligt sa jag och köpte en vatten
- Jaha, men på henne lät det nästan som om det var slut mellan er sa Alice och vi satte oss
- Nej. Vi har rett upp allting nu. Och det finns en sak jag måste få prata med dig om sa jag och såg allvarligt på Alice
- Vadå? sa Alice och försökte ta min hand men jag drog undan handen
- Det här flörtandet du håller på med. Jag är ledsen men jag är inte intresserad. Jag älskar Lovisa och vi väntar barn sa jag
- Men jag trodde...sa Alice och jag såg hur ledsen hon blev
- Jag är ledsen men du har känt fel signaler från mig. Jag tycker om att vara med dig men bara som vän. Okej? sa jag
- Jag trodde du kände något för mig också sa Alice ledsamt
- Nej, inte på det sättet. Jag är ledsen. Men du måste sluta flörta med mig sa jag igen
- Okej, det är nog bäst att jag går då sa Alice och reste sig upp
- Vänta. Det är jag som ska gå. Vi ses sa jag och såg på Alice och reste mig upp och gick ut från fiket
Det kändes inte alls bra att hon blivit så ledsen. Hon måste verkligen tyckt om mig. Men det var samtidigt lite jobbigt att hon trodde att jag kände samma sak. Hade jag verkligen sänt ut dom signalerna? Nej, det kan jag inte gjort. Jag skakade på huvudet för att få bort den känslan och gick mot bilen. Nu var det bara Lovisa som gällde för mig. Och jag ser fram i mot ultraljudet och att få ta med henne till min familj. Men undrar hur dom kommer reagera när jag kommer tillbaka med Lovisa?
Nästa dag på ultraljudet - Lovisas Perspektiv
Dom hade tagit massor av prover på mig men nu var det dags för ultraljudet. Eric höll försiktigt min hand. Jag log mot honom och rös till när gelén kom på min mage. Barnmorskan började och man kunde se en liten person på skärmen. Jag såg på Eric och han hade tårar i ögonen.
- Det här är er lilla bebis. Det stämmer att du är i vecka 15 sa barnmorskan
- Den är fantastisk! sa jag och log
- Vill ni veta könet? sa barnmorskan
- Kan man redan se det? sa Eric förvånat
- Ja, men vill ni inte veta så är det okej sa barnmorskan
- Vad säger du? sa jag och såg på Eric
- Det vore roligt att få veta sa Eric och gav mig en kyss
- Vi vill veta sa jag och log mot barnmorskan
- Okej, då ska vi se om den vill visa det sa barnmorskan
- Ja, jag ser vad det är. Men vi gör såhär. Jag tar en bild och skriver på baksidan vad det blir sa barnmorskan och tog en bild som skrevs ut
Hon gav mig sen lite papper och jag torkade bort gelén på magen och satte mig upp igen. Hon gav oss sen bilden och vi gick sen ut därifrån. Vi gick mot bilen och satte oss. Vi körde sen mot tågstationen. Eric hade ordnat så vi kunde åka till Kattarp redan idag och det kändes spännande. Vi parkerade bilen och tog ut väskorna innan vi gick mot tåget. Vi klev på och sen satte vi oss.
- Vågar du titta? sa jag och tog fram kuvertet
- Ja, jag tror det sa Eric och vi hjälptes åt att ta ut bilden
- Aw, jag kan förstå att det är vår bebis sa jag och lutade mitt huvud mot Erics axel
- Inte jag heller. Vågar vi vända? sa Eric och tog min hand
- Ja, vi gör det sa jag och vände försiktigt på bilden
- Grattis! Ni får en pojke sa Eric och läste på bilden
- En pojke! Det är underbart sa jag och gav Eric en kyss
- Mer än fantastiskt! Det är underbart sa Eric och log
Tåget rullade mot Helsingborg och Kattarp. Det kändes lite overkligt. Den här dagen kommer jag aldrig glömma. Jag ska träffa Erics familj och vi har fått veta att vi ska få en pojke. Det kan inte bli bättre. Jag lutade huvudet mot Erics axel och han la sitt huvud mot mitt och jag somnade.
Senare på kvällen i Kattarp - Erics Perspektiv
Vi hade kommit hit för någon timme sen och det kändes jätte bra att vara här med Lovisa. Mamma gillade henne verkligen och mina syskon tyckte väldigt mycket om henne. Just nu låg vi soffan och tittade på tv med resten av familjen. Det var hur mysigt som helst.
- Vet ni när bebisen kommer? sa Lina
- Nästa år tror jag, om det inte blir tidigare sa Lovisa och log
- Ni kommer bli världens bästa föräldrar sa Lina och log stort
- Är ni säkra på att ni klarar det? sa mamma
- Vad ska det betyda? sa jag och såg på mamma
- Det jag säger. Det är ett stort ansvar och ni är faktiskt bara 18 och 23 år sa mamma
- Jag tänker inte lyssna på det här. Kom så går vi upp till mig sa jag och tog Lovisas hand
Vi gick upp till mitt rum och jag kramade om Lovisa. Jag fattar inte varför mamma ska prata om det där hela tiden. Lovisa och jag kommer klara det. Vi skulle aldrig kunna välja bort vår son. Oavsett vad någon annan säger. Vi satte oss på sängen och Lovisa tog fram ett fotoalbum med bilder av mig i och jag försökte ta det hela tiden.
- Nej! Du får inte se dom där bilderna sa jag och skrattade
- Vadå? Du är ju jätte söt sa Lovisa och skrattade
- Haha! Ge mig den sa jag och sträckte mig efter albumet
- Nope. Dom sötaste bilderna är dom här sa Lovisa och pekade på bilder av mig med mat runt hela munnen
- Nej, jag kittlar dig sa jag och log retsamt
- Får du inte. Jag är gravid sa Lovisa och log stolt
- DAMN! Men då får jag göra såhär sa jag och gav henne en passionerad kyss och tog sen albumet ur hennes händer
- Hey! Det där var taskigt sa Lovisa och skrattade
- Men smart eller hur? sa jag och log flörtigt
- Ja, faktiskt. Men är det okej om jag går och byter om och borstar tänderna? Är trött sa Lovisa och log
- Okej, men skynda dig innan jag saknar dig för mycket sa jag och log
- jag lovar sa Lovisa och gav mig en släng kyss innan hon gick ut genom dörren
Medans Lovisa gjorde sig i ordning så kollade jag mobilen. Jag hade fått 20 nya sms och alla var från Alice. Det stod hur mycket hon älskade mig och allt annat. Jag raderade alla meddelande. Jag orkade inte ta iut med det just nu. När Lovisa kom in så gick jag in till badrummet och gjorde mig klar. Jag borstade snabbt tänderna för att inte låta Lovisa se meddelanden Alice skickar. När jag kom in så tog Lovisa på sig en tshirt och jag gick fram och böjde mig ner.
- God natt fina pojke sa jag och pussade Lovisas mage
- Aw. God natt fina pappa säger han nog sa Lovisa och log
- God natt världens snyggaste mamma och flickvän säger jag sa jag och gav Lovisa en passionerad kyss innan vi la oss ner i sängen
Jag la mig innerst och la min arm runt Lovisas midja. Jag släckte lampan och gav Lovisa en sista kyss innan hon somnade. Jag kunde inte sova riktigt. Det snurrade runt i mitt huvud hela tiden. Alice, mammas ord och barnet. Det kändes som att allting bara flög runt och jag stod i mitten. Jag vet inte vad jag känner snart. Jag slöt sakta ögonen och försökte få bort tankarna och tillslut gick det och jag somnade.
Nästa morgon - Lovisa vaknar - Lovisas Perspektiv
Jag vaknade av att Eric drog sin arm tätare om mig och jag log för mig själv och tog ett djupt andetag och Eric gav mig en puss på axeln.
- God morgon. Sovit gott? sa Eric och log
- God morgon! Fantastiskt. Och du? sa jag
- Underbart. Kan man göra annat när man sover bredvid dig? sa Eric och skrattade
- Du är världens bästa pojkvän. Men du vet att din mobil pipit nästan hela natten sa jag och log
- Det är säkert Tomas. Det är nog ingenting viktigt. sa Eric och gav mig en puss
- FRUKOSTEN ÄR KLAR! ropade Erics mamma
- Jag måste duscha sa Eric och såg på mig
- Då går jag ner till frukosten så länge sa jag och skulle precis gå upp när Eric drog ner mig
- Neeej. Jag vill stanna här först med dig sa Eric och skrattade
- Haha! Det hade jag med velat men killen är hungrig sa jag och skrattade
- Åh. Okej då. Men jag skyndar mig sa Eric och log
- Bra, och om du kommer tillbaka i bar överkropp kanske du får en kyss sa jag och log retsamt
- Haha, du är för söt. Men jag är tillbaka om 10 sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Eric gick ut genom dörren först och jag tog på mig ett par mysbyxor innan jag gick ner till köket. Det var bara Erics mamma där just nu och jag satte mig på en av stolarna och hon satte sig sen framför mig.
- Sover Eric fortfarande? sa Marlene
- Nej, han skulle duscha först sa jag och log
- Okej, men det kanske är bra att du och jag får prata lite ensamma sa Marlene
- Vad menar du? sa jag och såg förvirrat på Marlene
- Det här med att ni ska ha barn. Missförstå mig rätt nu. Det är ert beslut men jag vet hur det är. Det är ingen dans på rosor sa Marlene
- Nej, det vet vi att det inte är. Men vi kommer klara det tillsammans sa jag bestämt
- Du är bara 18 år. Vill du inte göra saker? Resa? Plugga vidare kanske? Eric har sin karriär och du blir ensam med ett barn ofta sa Marlene
- Vad är det du egentligen försöker säga? sa jag och kände hur klumpen i halsen växte
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten nu? Änn är det inte försent sa Marlene
- Vad f*n säger du för någonting?!........
Detta är kapitel 37 av Coming Home. Förlåt att det tagit tid att få upp det men jag hade inget internet på hela söndagen och jag har skrivit om kapitlet 2 gånger i Word för jag blev inte nöjd så det är därför det tagit tid men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt. Kapitel 38 kommer idag(tisdag) om inget annat inträffar. Och då kommer ni bla. Få veta vem som rusar in när Marlene och Lovisa pratar? Varför åker Lovisa och Eric hem tidigare? Varför söker Lovisa jobb och var? Kommer Alice sluta sms:a Eric? Och kommer Lovisa få reda på det? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer idag (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Fan vad bra :D
Josefin säger:
såååå himla bra!!!! <3
Trackback