Imagine - Kapitel 6
- Det gör att jag mår väldigt mycket bättre sa jag och skrattade
- Förlåt, men det jag försöker säga, eller ja, det jag förstått är att det inte var Anton som jag gillade, men jag förstår om det är alldeles försent för att säga det här nu sa Elena och såg ner i mattan
- Säga vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville hoppa ut från mitt bröst
- Att det är dig jag är förälskad i......
Lite tidigare - Hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Mina föräldrar hade redan gått och lagt sig för länge sen och dom trodde nog att jag också sov men det gick inte att sova som det var nu. Det kändes som jag var helt splittrad. Men när jag tänker efter så är det ju så att varje gång jag fått den här hjärtklappningen och fjärilarna i magen när jag var med både Eric och Anton och nästan aldrig när jag var ensam med Anton.
Alltså jag måste vara världens största dummer. Det var Eric hela tiden, jag reste mig upp från sängen och tog på mig en munkjacka med texten "Makeup is my life" på ryggen. Det var en kompis som gett mig den i present. Sen smög jag ut från mitt rum och ner för trapporna. Jag visste inte vart Eric bodde men jag visste att pappa hade det uppskrivet någonstans och jag letade runt efter det men tillslut hittade jag det och smög ut till hallen för att ta på mig mina svarta converse och sen låste jag försiktigt upp dörren och stängde den efter mig och låste.
Sen sprang jag det fortaste jag. Det fanns ingen buss som gick vid den här tiden så jag fick gå hela vägen och även om det var början på Maj så var det kallt ute. Och jag hade bara shorts på mig. Men tillslut kom jag fram och jag hade tur för det kom någon som skulle ut och jag smet in till trapphuset och tittade sen vilken våning Eric bodde på och sen gick jag upp för trapporna och ringde på dörren.
Det kändes som att mitt hjärta skulle slå sig ut ur bröstet på mig. Jag visste ju inte hur arg eller ledsen han var på mig och sen var klockan 01.00 på natten så jag förstår om han inte öppnar. Men jag ringde på några gånger till och jag hörde från insidan att någon ropade "Jag kommer" och när han öppnade dörren i bara kalsonger så visste jag inte hur jag skulle reagera.
- Elena? Vad gör du här? sa Eric förvånat
- Jag kunde inte sova, jag var tvungen att få prata med dig sa jag
- Visst, kom in sa Eric och släppte in mig.
Jag tog av mig skorna och gick sen in till hans vardagsrum och Eric gick för att ta på sig ett linne för att sen sätta sig bredvid mig och jag visste inte riktigt hur jag skulle börja.
- Jag blev väldigt förvånad när du kom hem till mig förut, och jag förstod inte förens idag vad som egentligen hände inom mig sa jag
- Okej, jag förstår ingenting men okej sa Eric och såg med förvirrad blick på mig
- Jag trodde alltid det var Anton jag var intresserad av men sen när jag tänkte efter så var du alltid med när jag hade hjärtklappning och fjärilar i magen. Och jag trodde det var för Anton sa jag
- Det gör att jag mår väldigt mycket bättre sa Eric och skrattade
- Förlåt, men det jag försöker säga, eller ja, det jag förstått är att det inte var Anton jag gillade, men jag förstår om det är försent att säga det här nu sa jag och såg ner i mattan
- Säga vadå? sa Eric och flyttade sig lite närmare mig
- Att det är dig jag är förälskad i. Jag önskar bara jag insåg det tidigare, men nu vet du iallafall sa jag och reste mig upp från soffan och gick snabbt ut till hallen
- Vänta, vart ska du? sa Eric och kom ut till hallen där jag tog på mig skorna
- Jag ska gå hem. Jag ville bara att du skulle veta det, vi ses sa jag och gav Eric en puss på kinden innan jag skyndade mig ut från lägenheten
Jag stängde dörren bakom mig och skyndade mig ner för trapporna. Det kändes som att en stor sten ramlat ner från mitt hjärta och jag hade fått säga som det var till Eric. Men nu ska jag bara förklara allting för Anton. Fast om inte Eric känner något för mig....varför ska jag då säga något till Anton? Fast det vore som att ljuga för sig själv. Jag måste prata med honom, men inte förens idag eller imorgon. Jag hoppas han tar det bra bara.
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade sprungit ut i trapphuset när Elena sprungit ut från lägenheten men jag hann inte i kapp henne. Jag förstod inte varför hon gått därifrån så snabbt men jag var samtidigt väldigt glad att hon sagt att hon tyckte om mig. Nu kanske det kommer bli vi trots allt men varför skulle hon springa ut härifrån? Jag gick in till lägenheten igen och la mig i sängen. Jag kände mig helt överlycklig och jag visste att jag var tvungen att åka till studion imorgon eller idag, beror på hur man ser det men sen ska jag träffa Elena, det kommer bli helt fantastiskt. Och jag hoppas få ge henne den där efterlängtade kyssen då. Jag somnade sen med ett leende på läpparna.
Nästa dag - Eric jobbar i studion- Erics Perspektiv
Jag hade inte pratat med Anton på hela förmiddagen för jag ville inte prata med honom. Men nu var han inte här mer utan han hade gått och jag var ensam i studion idag med J-son. Men sen skulle jag träffa Elena. Fast när Peter, Elenas pappa berättade att inte Elena ville gå ut från sitt rum idag så hade jag lite dåligt samvete. Det behöver inte bero på mig men samtidigt kändes det som att det var mitt fel. Men det får jag säkert veta när jag kommer dit. Och jag skyndade mig verkligen på för att bli klar eftersom jag ville åka till Elena så fort som det bara gick. Tänk att man kan sakna någon så ofantligt mycket. Undrar om hon saknar mig lika mycket som jag saknar henne?
Lite senare hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag hade gått upp förut och gjort mig ordning. Jag hade tagit på mig ett rosa linne med spetskanter och en grå munkjacka över och ett par True Relgion Becky jeans. Men sen hade jag lagt mig i sängen igen. Jag ville egentligen bara strunta i allting idag. Anton hade ringt förut men jag orkade inte prata med honom och jag visste inte hur jag skulle vara mot Eric heller. Allting var som en ända stor röra. Hade jag bara förstått hur allting varit innan jag trott att det var Anton jag tyckte om hade det här aldrig hänt.
Knack knack
- Ja, kom in sa jag och satte mig upp i sängen
- Hej gumman. Jag hörde att du inte mådde så bra sa Anton och kom in på mitt rum
- Jag mår bättre nu, jag var lite trött bara förut sa jag och log
- Vad vill du göra nu? sa Anton och satte sig framför mig
- Vi kan spela lite FIFA sa jag och log
- Det låter fantastiskt, men först det här sa Anton och kysste mig och jag besvarade den snabbt men sen drog jag mig undan
- Ska vi spela? sa jag och gick snabbt upp från sängen
Vi gick ner till vardagsrummet och började spela direkt. Anton försökte komma nära mig hela tiden men det var som att jag bara spelade en roll framför honom. Det var ju inte honom jag vill spela med. Jag måste berätta för honom hur det egentligen är men jag vet bara inte hur. När det sen ringde på dörren så kände jag hur det slog hårt i bröstet men pappa öppnade dörren istället.
- Elena, du har besök sa pappa och tittade in i vardagsrummet
- Okej, jag kommer sa jag och reste mig upp från soffan
När jag sen gick ut från vardagsrummet och ut till hallen så kändes det som jag blev både glad, illamående och lite rädd. Jag gick fram mot dörröppningen och ställde mig i dörröppningen.
- Hej snygging. Ska du inte bjuda in mig? sa Eric
- Det går inte sa jag och såg på Eric och sen in till vardagsrummet
- Vad menar du? sa Eric och såg ledsamt på mig
- Anton är här, snälla bara gå härifrån nu sa jag och kände mig nervös
- Du kan inte mena allvar, varför kan du inte säga som det är till honom? sa Eric irriterat
- Jag ska, men jag vill att du går nu, snälla sa jag och sen kände jag hur Anton ställde sig bredvid mig
- Eric? Vad gör du här?......
Detta är kapitel 6 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev ett ganska tråkigt kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 7 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta vad Elena säger? Kommer hon kunna berätta sanningen för Anton? Varför kommer Eric till Elenas skola igen? Vad hittar Eric i lådan under Elenas säng? Kommer den första kyssen i mellan dom? och hur blir det när Elenas vänner från LA kommer till Sverige? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon(tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
så bra!!!<3
du är helt fantastiskt bra på att skriva, man lever sig in i novellerna<3
längtar tills nästa kommer i den spännande fortsättningen <3
Nadja säger:
I love IT !!!!
Trackback