Coming Home - Kapitel 40
- Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Lovisa fick svåra smärtor i magen och vi är nu på sjukhuset sa Gabriel
- Va? När vad hände? sa jag chockat
- För en liten stund sen. Och dom vet inte om hon kommer kunna behålla barnet......
Erics Perspektiv
- Va? När, vad hände? sa jag chockat
- För en liten stund sen. Dom undersöker henne nu. Men dom vet inte om hon kommer behålla barnet sa Gabriel
- Jag måste dit. Tack för att du ringde sa jag och la snabbt på
Jag sprang till Tomas som stod och väntade vid logedörren
- Jag måste till Stockholm nu direkt sa jag
- Eric, lugna dig. Vad pratar du om? sa Tomas
- Lovisa ligger på sjukhuset. Hon kanske förlorar barnet. Jag måste dit nu sa jag
- Ja, byt om så fixar jag en flygbiljett direkt sa Tomas och slog nummret till flygplatsen
Jag sprang in till logen och bytte snabbt om och tog mina saker innan jag sprang ut från logen och Tomas visade mig vägen till bilen och han körde mig till flygplatsen och jag sprang in och fick biljetten och sen var det att vänta på planet men när jag väl fick gå ombord så skulle jag bara vänta på flygresan hem. Jag var nervös och orolig för Lovisa. Hon måste klara det här.
Lite senare i Stocholm - Eric kommer till sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade ryggsäcken på mig och jag sprang upp för trapporna till avdelningen där Lovisa låg. Jag såg både Gabriel och Alice sitta vid en av bänkarna och jag svalde hårt för att inte säga något elakt till Alice.
- Vart är Lovisa? Hur mår hon? sa jag snabbt
- Hon är i rum 5 men vi får inte gå in ännu och dom andra har inte sagt något ännu sa Gabriel
- Vad hände egentligen? sa jag och satte mig på bänken
- Alice kom hem till mig och ville snacka med Lovisa. Hon blev upprörd och sen hörde jag bara hur hon skrek och föll ihop sa Gabriel
- Blev hon upprörd för att du kom? Vad skulle du dit och göra? sa jag surt
- Jag ville reda ut allting med min vän. Det är inte mitt fel det som hände sa Alice ledsamt
- Där är Lovisas läkare sa Gabriel och nickade mot kvinnan som kom ut från rum nummer 5
- Är det ni som är med Lovisa Henriksson? sa läkaren
- Ja, det här är hennes pojkvän. sa Gabriel.
- Hej, jag heter Anna och är din flickväns läkare sa Anna
- Hur är det med henne? sa jag och kände hur det gjorde ont i magen
- Lovisa fick kraftiga sammandragningar i magen. Vi trodde att hon kunde fått en blödning men det hade hon inte. sa Anna
- Och barnet? sa jag och försökte lugna mig
- Hon har inte förlorat barnet. Men det var nära. Har Lovisa utsatts för stress eller påfrestningar den senaste tiden? sa Anna
- Ja, det har hon tyvärr sa jag och såg på Alice i ögonvrån
- Okej, för det är det som utlöste detta. Vi kommer behålla henne över natten och se så ingenting händer sa Anna
- Får jag gå in till henne? sa jag och såg på Anna
- Hon sover just nu så jag tror det är bäst om ni väntar här sa Anna
- Men det är viktigt att Eric får gå in sa Gabriel
- Det spelar ingen roll om det är viktigt. Vänta lite så kan ni gå in om 1 timme kanske sa Anna
- Okej, jag väntar här sa jag och satte mig ner på bänken igen
- Jag stannar och håller dig sällskap om det är okej för dig? sa Gabriel
- Ja, absolut sa jag och såg på honom
- Jag ska nog gå. Jag behövs inte här mer sa Alice och gick mot utgången
Jag såg vad Gabriel tänkte. Att jag har för hård mot Alice men hade inte hon hållit på med dom där smsen och ringt mig så hade inget av det här kanske hänt. Fast jag är nog lika skyldig till att Lovisa ligger här som Alice för jag stoppade det inte även fast jag visste hur sårad Lovisa skulle bli. Jag lutade huvudet i mina händer och Gabriel la en hand mot min rygg.
- Ingenting av det här är ditt fel sa Gabriel
- Varför känns det då som det? sa jag och tog upp huvudet
- Det hade kunnat hända ändå. Man vet aldrig varför saker händer sa Gabriel
- Jag förstår varför Lovisa tycker om dig, du är en bra vän sa jag och log
- Tack. Och du är en fantastiskt pojkvän till Lovisa sa Gabriel
- Om det är vad hon vill sa jag och försökte få ner min puls som slog hårdare än någonsin
- Hon vill inget hellre sa Gabriel och log
Jag log tillbaka och hoppades av hela mitt hjärta att han hade rätt i det han sa. För jag ville inget hellre än att få vara tillsammans med Lovisa igen. Bara hon vill det också.....
2 timmar senare - Lovisas Perspektiv
Jag vaknade sakta och såg mig omkring. Jag förstod vart jag var direkt och jag kände direkt på magen och bebisen hade klarat sig. Jag log för mig själv och när jag hörde hur någon satt bredvid mig så vände jag mig försiktigt om och fick en chock när jag såg vem som var där.
- Eric? Vad...vad gör du här? sa jag trött
- Gabriel ringde och berättade vad som hänt och jag kom så fort jag kunde sa Eric och tog min hand
- Så, då vet du vad som har hänt? sa jag och såg på Eric
- Ja, men du ska veta att jag velat ringa dig hela tiden. Jag var väldigt arg på Alice för att hon sökte upp dig överhuvudtaget sa Eric
- Men hon sa att det borde vara du och jag hädanefter. Och jag håller med henne sa jag och log
- Jag också. Så vill du vara tillsammans med mig? sa Eric och satte sig ner på stolen bredvid sängen
- Det finns inget mer jag hellre vill sa jag och Eric gav mig en kyss
Det kändes som tiden stod stilla. Jag såg djupt in i Erics ögon och log stort. Jag visste att jag var tvungen att stanna här i natt men sen skulle jag bli utskriven. Fast läkaren hade sagt att jag måste vila nästan hela graviditeten för att jag inte ska sätta igång förlossningen för tidigt. Så mamma ville att jag skulle sova hos dom och jag måste berätta det för Eric bara.
- Jag ska ta hand om dig när du kommer hem till oss imorgon sa Eric och smekte min kind
- Ja, det är just det. Mamma vill att jag stannar hos dom tills jag känner mig starkare sa jag och bet mig lätt i läppen
- Men du kommer kunna vila hemma hos mig också sa Eric förvånat
- Jag vet det men det är bara för någon dag. Och du kan stanna där sa jag och såg bedjande på Eric
- Okej då, jag kan inte säga nej till dig när du ser på mig med den blicken sa Eric och skrattade
- Jag vet, det är därför jag har det som hemligt vapen sa jag och skrattade
- Haha, då ska jag inte avslöja mitt sa Eric och skrattade
- Jo, snälla sa jag och log stort
Knack knack knack
- Besöktiden är slut. Jag måste be dig gå sa en sköterska
- Jag kommer, jag hämtar dig imorgon sa Eric och gav mig en kyss
- Okej, jag älskar dig sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Eric och gick ut från mitt rum
Jag gäspade lite och jag kände mig fortfarande väldigt trött. Men Eric hade tagit det där med att jag skulle vara hos mina föräldrar i någon dag och då kan Eric också vara där som jag sa till honom. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. Det var ingen ide att kämpa imot så jag somnade efter en liten stund.
3 veckor senare - Eric myser med Lovisa - Erics Perspektiv
Lovisa hade kommit hem för 3 veckor sedan och hon hade fått tvångsvila av läkaren. Allt för att inte Romeo skulle födas alldeles för tidigt. Men det var bara mysigt. Jag hade massor av jobb att göra men jag tog mycket ledig tid också för att vara med Lovisa och idag var en sån dag. Vi låg i hennes rum i hennes säng och såg på filmen "Beautiful Creauters". Jag tror Lovisa såg mer på filmen än jag för jag kunde inte sluta titta på henne. Det kändes nästan som när vi först träffades.
- Vad tittar du på? sa Lovisa och såg på mig
- Filmen, den är jätte bra sa jag och skrattade
- Haha, du kan inte lura mig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Turturduvorna, vi tänkte göra lite te, vill ni också ha lite? sa Kicki och tittade in i Lovisas rum
- Inte för mig sa Lovisa och jag skakade också på huvudet
- Åh, han sparkade igen sa Lovisa och la handen mot sin mage
- Var? sa jag och la min hand mot hennes mage
- Här, känner du? sa Lovisa och la min hand där han sparkade
- Åh, ja, det är helt fantastiskt. Han kommer säkert bli fotbollspelare sa jag och skrattade
- Haha, eller sångare som sin pappa sa Lovisa och gav mig en kyss
- Allt är möjligt sa jag och gav henne en kyss till innan vi fortsatte se på filmen
Det kändes lite konstigt när jag tänkte på det. Vi hade snart varit tillsammans i 2 är och snart var vi föräldrar. Det trodde jag aldrig när jag körde henne hem efter konserten den där sommaren. Men det är verkligen ingenting jag ångrar för hade jag inte gjort det hade jag aldrig varit så lycklig som jag är nu med Lovisa.
15 veckor senare - Lovisa äter lunch med sin mamma - Lovisas Perspektiv
Det hade gått flera veckor sen jag låg på sjukhuset och jag var nu i vecka 38 av graviditeten och kände mig enorm. Jag skulle föda om 2 veckor och jag hade fått vila och vila ännu mer men Eric hade varit där vid min sida hela tiden. Det var början på Januari nu och nyår och jul hade firats väldigt lugnt. Men samtidigt mysigt. Snön låg kvar på marken och idag hade mamma bestämt att vi skulle ta en lunch tillsammans.
- Så känner du dig redo att flytta tillbaka till Erics lägenhet nu? sa mamma och tog en klunk av sitt vatten
- Ja, absolut. Men jag tänker mest på hur det kommer bli när vi blir tre, vi har ju haft problem i förhållandet förut sa jag
- Jag tror ni kommer klara det här hur bra som helst. Sen finns vi och Erics familj om ni behöver oss sa mamma
- Det är jag tacksam för. Men det kanske inte var såhär jag hade tänkt att mitt liv skulle bli när jag gick hem från konserten den där sommaren sa jag och log blygt
- Bra eller dåligt? sa mamma och skrattade
- Bra, mer än bra. Jag älskar honom verkligen och det är just det som räknas sa jag och log
- Och på tal om drömprinsen sa mamma och Eric kom fram till oss
- Hej älskling! Vad gör du här? sa jag och Eric gav mig en kyss
- Tomas vill att jag ska följa med på Östermalmshallens 125 års jubileum ikväll och jag tänkte fråga om du vill följa med? sa Eric och log
- Jag vet inte, hur kul är det att gå med mig som är höggravid? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Det kommer bli en miljongånger roligare om du är med, snälla sa Eric och log bedjande
- Okej då, jag följer med. När är det? sa jag
- Om ungefär 4 timmar sa Eric och såg på klockan
- Då måste jag hem och byta om först. Men du kanske kan hämta mig? sa jag och log
- Absolut, jag hämtar dig om 3 1/2 timme? sa Eric
- Det blir jätte bra. Jag älskar dig sa jag innan Eric reste sig upp
- Och jag älskar dig ännu mer sa Eric och gav mig en kyss
Mamma och jag åt klart innan vi betalade notan och åkte hem. När jag kom innanför dörren så gick jag direkt in i duschen och tog en snabb dusch. Sen sminkade jag mig lite lätt och gick in till mitt rum. Jag kände det nästan som jag inte hade någonting att ta på mig just nu. Men jag tog på mig en vit klänning med ett svart band under bysten så magen framhävdes. Jag tittade mig lite i spegeln och jag kände mig nöjd. Men när jag skulle gå ut till hallen så kände jag hur det började göra ont i magen igen. Men den här gången gjorde det ont nere vid ryggen.
- Hur mår du gumman? sa mamma och såg oroligt på mig
- Det är ingen fara. Lite sammandragningar bara sa jag
- Ska du verkligen gå då? sa pappa
- Ja, jag vet vad jag gör sa jag och tog på mig mina Uggs skor och jacka innan jag gick ner till Eric som väntade i bilen
- Du ser helt fantastiskt ut sa Eric och gav mig en kyss
- Och du är otrolig snygg sa jag och log
- Då kör vi sa Eric och körde mot Östermalmshallen
Jag hade fått ont igen men jag försökte att inte visa det för Eric över huvudtaget. Jag tror inte han märkte något. Eric gick in före oss och blev fotad. Jag gick in med Tomas och några andra från Lingman.co. Eric var sen vid min sida hela kvällen och jag försökte att dölja hur ont det gjorde i magen och ryggen nu.
- Du ser helt likblek ut sa Eric och såg allvarligt på mig
- Det gör så frukansvärt ont i magen och ryggen sa jag och försökte andas lugnt
- Vänta här, jag ska bara hämta Tomas, orkar du vänta? sa Eric oroligt
- Ja, jag tror det sa jag och svalde hårt
Jag såg Eric springa iväg för att leta reda på Tomas och smärtan gick bort och sen kom det tillbaka igen. Jag trodde jag skulle bli knäpp om inte någon tar bort smärtan från mig nu.
Erics Perspektiv
Jag sprang runt överallt för att hitta Tomas och tillslut fick jag syn på honom och bad att få prata med honom och han såg frågande på mig.
- Lovisa, hon har ont i magen och ryggen sa jag
- Nu? sa Tomas
- Ja, hon hade det lite innan också men det har blivit värre sa jag
- Eric, Lovisa har värkar, vi måste till sjukhuset nu......
Detta är kapitel 40 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men har haft inspirations torka totalt och det känns som jag inte kan få ut mer ur Coming Home så därför kommer kapitel 41 som kommer ikväll (onsdag) bli det sista kapitlet. Jag hoppas det är okej. Men redan på torsdag kommer första kapitlet av Imagine och info om den novellen kommer också idag. Men i sista kapitlet av Coming Home kommer ni bla. Få veta vad som händer nu? Kommer Lovisa och Eric hinna fram till sjukhuset i tid? Hur blir livet med Romeo? Blir Lovisa och Sandra vänner igen en gång för alla? Och massor massor massor med annat kommer ni få veta i kapitel 41 som kommer idag (onsdag).
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Nadja som vann den här novellen har blivit nöjd med hur den blev och att du tyckte om att läsa den. Det var en ära att få skriva denna här novellen till dig och jag hoppas få skriva fler noveller åt er! Det kommer två give away noveller efter Imagine också. Sen om ni vill ha fler noveller efter dom tre så är det bara att säga till och även om ni vill ha en till tävling :) Men som sagt jag hoppas att du Nadja tyckte om novellen och att du blev nöjd med den :) <333<333
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Josefin säger:
så himla bra!!! <3
Nadja säger:
Jag är verkligen supernöjd med denna novellen! Du skriver så himla bra :D
Trackback