Coming Home - Kapitel 38
- Vad är det du egentligen försöker säga? sa jag och kände hur klumpen i halsen växte
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten nu? Änn är det inte försent sa Marlene
- Vad f*n säger du för någonting?!........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag skyndade mig att duscha och när jag var klar så gick jag in till mitt rum och tog på mig ett par jeans och tog ett linne i handen och gick ner för trapporna. Men jag stannade till när jag hörde hur Lovisa och mamma pratade om någonting.
- Vad är det egentligen du försöker säga? sa Lovisa
- Vore det inte bäst för alla parter om du avbröt graviditeten. Änn är det inte försent sa mamma
Jag trodde inte jag hörde rätt. Hur kan hon bara säga en sån sak? Hon har visserligen pratat med mig om att vi är för unga tidigare men att prata med Lovisa om det här. Jag rusade in i köket och såg på mamma.
- Vad f*n är det du säger? sa jag argt
- Eric, lugna dig lite nu. Jag pratade bara lite med Lovisa sa mamma
- Jag hörde exakt vad du sa. Du vill att hon ska göra abort sa jag argt
- Nej, det jag vill är att ni förstår vad ni ger er in på. Sen tycker jag ni är lite för unga för det här just nu sa mamma
- Lovisa, kom. Vi ska packa ihop våra saker och åka hem igen sa jag
- Älskling, jag vill prata klart med Marlene först sa Lovisa
- Nej, det räcker med elaka saker nu sa jag
- Det är okej, jag lovar sa Lovisa och såg på mig
- Okej, jag går och gör mig klar sa jag och gick upp för trapporna igen
Det kändes inte alls bra att lämna Lovisa sådär. Jag kunde inte tro att mamma sagt det hon sa. Jag packade ner mina kläder och jag undrade hela tiden vad Lovisa sa till mamma egentligen?
Samtidigt i köket - Lovisas Perspektiv
- Jag har tvekat flera gånger om jag gör rätt. Men nu vet jag att jag gör det. Visst det kommer bli svårt och jobbigt men jag ska klara det. Och här är ditt barnbarn som jag tänkte att du kanske vill se sa jag och tog fram ultraljudsbilden
- Åh herregud. Ni har redan varit på ultraljud sa Marlene och såg på bilden
- Ja, och jag vill att du och bebisen ska få en bra relation. Kan du lova mig det? sa jag och såg bedjande på Marlene
- Det är självklart. Vet ni vad det blir? sa Marlene
- Ja, en liten pojke sa jag och log stort
- Aww...det är fantastiskt. Förlåt men det här är svårt för alla. Men jag ska försöka stötta er så gott jag kan sa Marlene
- Det är bara det jag vill sa jag och gav Marlene en kram
- Då ska jag göra allt jag kan för att göra det sa Marlene och gav mig en kram
Jag gick upp till Eric och han hade packat ner alla våra saker och jag förstod ingenting.
- Älskling, vi ska inte åka hem sa jag lugnt
- Jag vill inte stanna kvar som det är just nu. Jag vill åka hem och bara få vara tillsammans med dig utan en massa negativt prat sa Eric
- Jag pratade med din mamma och hon ska inte säga så igen. Hon ska försöka stötta oss så gott hon kan sa jag och gick närmare Eric
- Hon sa till dig att göra abort! Jag åker hem och vill du stanna så är det okej men jag stannar inte som det är nu sa Eric bestämt
- Okej okej. Vi åker hem. Jag måste ju packa ner mina saker om jag ska flytta hem till dig innan bebisen kommer sa jag och log blygt
- Mmm...jag bär och du står och är söt men ger mig många kyssar sa Eric och drog mig tätt intill honom
- Det låter som en perfekt deal. Kom då så åker vi sa jag och vi gav varandra en het kyss innan Eric tog våra väskor och vi gick ner till hallen
- Ska ni redan åka? Jag trodde ni skulle stanna längre sa Marlene
- Det skulle vi men sen hände någonting oväntat som gjorde att vi åker tidigare sa Eric lite irriterat och vi tog på oss skorna
- Eric, jag menade inget illa när jag sa det till Lovisa. Jag tycker bara ni är väldigt unga sa Marlene
- Kom Lovisa. Jag vill inte höra mer sa Eric och tog min hand
Jag följde med Eric ut till bilen och jag förstod att han var ledsen för det som hände med hans mamma. Även om han mest visade det genom att vara sur och besviken så såg jag att han var ledsen. När vi kom fram till tågstationen parkerade Eric bilen och sen gick vi mot tåget. Vi satte oss och visade sen upp våra sms biljetter som vi köpt. Sen var det bara att vänta på att få komma hem. Jag lutade mitt huvud mot Erics bröst. Han la sin kind mot huvud och jag log för mig själv.
- Jag tänkte på det här med vad pojken ska heta sa Eric
- Okej, har du något förslag? sa jag och såg upp mot Eric
- Ja, du kanske kommer säga att det är dumt men vad sägs om Romeo? sa Eric och log
- Jag gillar det. Jag tycker han ska få det namnet. Vår lilla Romeo sa jag och gav Eric en kyss
- Hör du det? Nu är du en Romeo Saade sa Eric och la sin hand mot min mage
- Jag tror han tycker om det sa jag och log
- Det tror jag med sa Eric och la sin andra arm runt mina axlar
Jag kröp närmare honom och jag lutade mig mot hans bröst och sen slöt jag sakta ögonen för jag kände mig nästan lite åksjuk så jag somnade efter en liten stund och vaknade inte förens vi var i Stockholm igen.
3 veckor senare - Lovisa och Eric packar Lovisas saker - Erics Perspektiv
Lovisa var nu i vecka 20 och hon hade fått en mage nu. Det kändes overkligt men samtidigt helt fantastiskt. Vi hade varit på ett till ultraljud och allting såg bra ut och det var fortfarande en pojke och namnet vi valt är Romeo. Men idag hade jag fått lite ledigt av Tomas för att hjälpa Lovisa att flytta hennes saker till min lägenhet. Vi hade tänkt på om vi skulle flytta till en större lägenhet men vi hade ordnat det så att Romeo får en egen del i sovrummet. Vi hade redan målat om väggen och satt upp lite Lejon Kungen Wall stickers. Vi valde Lejonkungen som tema och som det såg ut just nu så var det väldigt fint och kommer fungera bra för alla.
- Ska du inte fortsätta packa? sa Lovisa och såg på mig
- Jo, men det är svårt när du står där sa jag och la mina händer runt hennes mage
- Haha, då borde inte jag kunna göra något heller sa Lovisa och skrattade
- Bra, då slutar vi packa och gör det här i stället sa jag och gav henne en passionerad kyss
Knack knack knack
- Är det detta som kallas packa? sa Martin (Lovisas pappa)
- Vi tog en paus, jag behövde det sa Lovisa och log
- Jaja, ska jag bära ner något till bilen? sa pappa
- Ja, dom där lådorna är klara sa Lovisa
- Okej, är det fler sen? sa Martin och såg på oss
- Nej, det är bara dom och denna. Möblerna får stanna här sa Lovisa
- Okej, men jag går ner med dom här sa Martin och började bära lådor
Jag såg på Lovisa och hon gav mig en puss på kinden innan hon fortsatte att packa. Jag gick mot en av lådorna när jag kände hur min mobil vibrerade i fickan. Jag tittade snabbt vem som ringde men det var Alice igen. Jag pallar snart inte med henne mer. Visst det är väldigt gulligt att hon är intresserad av mig men det har pågått i mer än 2 månader snart och jag kan bli knäpp snart. Jag får gömma det för Lovisa hela tiden för min mardröm skulle vara om hon fick reda på det....
Lite senare hemma hos Eric - Lådorna är uppe - Lovisas Perspektiv
Pappa och Eric hade hjälpts åt att bära upp lådorna. Eric hade inte låtit mig fått bära någonting överhuvudtaget. Han är väldigt omtänksam och beskyddande mot mig som det är just nu. Men det var bara gulligt. Nu satt jag vid datorn och kollade runt lite. Jag ville egentligen hitta ett jobb men det var ganska jobbigt eftersom dom säkert inte skulle anställa mig just nu eftersom jag är gravid.
- Vad gör du? sa Eric och kysste min nacke
- Jag letar efter jobb men det finns inget sa jag och log
- Men vad vill du göra? sa Eric och kramade om mig
- Jag vet faktiskt inte. Jag vill inte plugga vidare, men här finns något sa jag och såg ett butiksjobb
- Det borde passa dig väldigt bra sa Eric och kysste min kind
- Ja, det gör det verkligen. jag får ringa dom sen, men det finns en sak till vi borde göra sa jag och vände mig om mot Eric
- Ja, det finns det absolut sa Eric och log flörtigt
- Jag tänkte på Romeo, barnvagn och lite sånt sa jag
- Då gör vi såhär, kom här sa Eric och jag reste mig upp från stolen och han drog ner mig så jag satt i hans knä medans vi tittade på massor med olika saker
Vi handlade kläder, nappar och massa andra saker och vi köpte ett helt kit med barnvagn, babyskydd(bilbarnstol) och skötväska. Det var Nalle puh tryck i grått och den var jätte fin. Det kändes overkligt att det snart skulle vara dags. Bara 20 veckor kvar nu. Men ibland verkade inte Eric så glad. Det kändes nästan som någonting tyngde honom men jag ville inte fråga. Jag tror det mest handlade om att jag inte ville veta svaret....
Lite senare - Erics Perspektiv
Lovisa hade lagt sig i sängen och väntade nu på mig. Jag stod i köket och såg på mobilen. Den hade ringt och pipit nästan hela kvällen men nu hade jag stängt av den. Det här håller inte längre. Jag måste kanske snacka med henne igen för jag märker att Lovisa känner av något. Jag skakade sen på huvudet för att få bort mina dåliga tankar och gick sen in till sovrummet och kröp ner bredvid Lovisa.
- Sover han också? sa jag och la en hand på Lovisas mage
- Det känns som det, det har ringt mycket på din mobil idag. Är det något särskilt som har hänt? sa Lovisa och såg på mig
- Nej, det är ingenting. Jobb saker bara. Ska vi släcka? sa jag och gav Lovisa en kyss
- Gärna sa Lovisa och kröp nära mig
Jag sträckte mig efter lampknappen och släckte. Vi kröp så nära det gick och jag höll om henne. Lovisa somnade ganska fort men jag såg på henne en liten stund. Jag älskar henne så otroligt mycket och av någon anledning känns det som jag går bakom ryggen på henne när Alice smsar mig. Men det ska få ett slut nu. Hoppas jag...jag stängde sen ögonen och somnade jag också.
Nästa dag - Lovisa är på jobbintervju - Lovisas Perspektiv
Det hade varit ganska jobbigt att gå upp i morse men det gick ändå. Eric jobbade hela dagen idag och jag var på en jobb intervju. Jag visste inte om jag skulle få det men det kändes ganska bra ändå.
- Det som oroar oss är att du är gravid sa chefen
- Jag kan förstå det men jag skulle gärna jobba här sa jag och log
- Ja, det du skulle göra är ju att vara butiksbiträde. Men inga tunga lyft som det är nu. Men ja, du får jobbet sa chefen
- Tack! Tusen tusen tack! sa jag och log stort
- Du kan börja om en vecka. Men sen får du ta ledigt innan förlossning och sen får du mamma ledigt sa chefen
- Det funkar jätte bra för mig sa jag och reste mig upp
- Bra, då hör jag av mig med detaljerna senare sa chefen och vi skakade hand
Jag gick sen ut från kontoret och gick sen ut från byggnaden. Jag skulle jobba i MooreHusets klädavdelning och det kommer bli riktigt roligt. Jag gick hemåt men innan jag gick helt hem så sprang jag in på ICA och köpte lite smågodis och en dricka. Jag brukade inte äta godis speciellt ofta men nu under graviditeten har jag gjort det lite mer gånger. När jag sen gick ut från butiken så stötte jag ihop med Sandra.
- Se dig för va. Oj, fortfarande gravid? Fick du inte nog efter skriverierna? sa Sandra spydigt
- Jag visste väl att det var du som sagt det till dom. Hur lågt kan man sjunka egentligen? sa jag surt
- Fråga dig det själv först du. Det är inte min kille som har tjejer efter sig sa Sandra
- Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Du kanske inte ska lita blindt på Alice. Jag såg hon och Eric för någon dag sen. Så söta dom var sa Sandra och log
- Shit, går det att ljuga mer eller har du nått din gräns? sa jag
- Tro vad du vill men jag vet vad jag såg sa Sandra och gick vidare
Jag tror inte på det hon säger. Hade Eric träffat Alice hade han sagt någonting till mig och Alice med. Nej, det är bara Sandra som försöker lura mig igen. Jag gick sen den sista biten hem och när jag kom hem så hällde jag upp godiset i en skål och tog ett glas dricka och la mig i soffan. Jag tittade på Vänner och hade det riktigt mysigt. Men tanken på vad Sandra sagt gnagde fortfarande inuti mig. Hon kan väl inte haft rätt ändå? Visst Eric har varit frånvarandre men att han skulle vara tillsammans med Alice bakom mig rygg det kan jag inte tro på. Men tänk om....om Sandra har rätt ändå......
Lite senare på eftermiddagen- Eric myser med Lovisa - Erics Perspektiv
Jag hade jobbat på väldigt mycket idag och det hade gått bra. Men nu var jag hemma med Lovisa. Jag hade lagt ut mobilen på soffbordet och mina nycklar där också. Lovisa låg lutade mot mitt bröst medans vi tittade på vänner. Alice hade fortsatt med sina sms och vi hade bestämt att ses imorgon för att reda ut det här. Men det ska inte Lovisa få veta.
- Jag ska bara gå och hämta något att dricka sa jag och gav Lovisa en puss på pannan
- Skynda dig tillbaka sa Lovisa och log
- Ska försöka sa jag och gick ut till köket
Jag stod i köket och hällde upp ett glas cola Zero och jag hörde hur det pep till ifrån vardagsrummet men jag trodde det var tv:n så jag brydde mig inte om det utan ställde in läsken i kylen och när jag stängde igen dörren så stod Lovisa där.
- Shit vad du skräms. Jag tror hjärtat stannade. Kan du göra hjärt-o lungräddning då? sa jag och skrattade
- Vad ska det här betyda? sa Lovisa och höll upp min mobil med sms från Alice och nu förstod jag att jag var körd.......
Detta är kapitel 38 av Coming Home. Jag är ledsen så ledsen för att det tagit tid att få upp det men nu när skolan börjat så har tiden varit liten. Jag har haft läxor och det tog tid och tyvärr blev bloggen lidande men nu är kapitel 38 uppe och jag ska skärpa mig det lovar jag. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 39 kommer ikväll (fredag) om det så är det sista jag gör. Och då kommer den spännande fortsättningen. Och ni får bla veta vad Eric svarar? Tar det slut mellan Lovisa och Eric? Hur blir Lovisas nya jobb? Varför sover Lovisa hos sin morfar och inte hos Eric? Varför får Lovisa magsmärtor? Är Romeo på väg? Och vart är Eric när Lovisa behöver honom som mest? Och slutar Alice nu med sina kärleksförklaringar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 39 som kommer ikväll (fredag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Sjukt jävla bra!!!
Ellen säger:
Sjukt jäkla bra!!!!
Josefin säger:
sååå himla bra längtar tills nästa kapitel kommer :) <3
Trackback