Coming Home - Kapitel 41 - Sista kapitlet
- Lovisa, hon har ont i magen och ryggen sa jag
- Nu? sa Tomas
- Ja, hon hade det lite innan också men det har blivit värre sa jag
- Eric, Lovisa har värkar, vi måste till sjukhuset nu......
Lovisas Perspektiv
Jag hade så fruktansvärt ont nu och jag gick för att sätta mig på en av bänkarna som fanns och Eric kom springandes med Tomas efter sig.
- Hur går det Lovisa? sa Tomas
- Det gör frukansvärt ont i bland och sen försvinner det sa jag
- Du har värkar och vi måste åka till sjukhuset med en gång sa Tomas
- Orkar du resa dig älskling? sa Eric och hjälpte mig upp
Jag nickade bara till svar och sen hjälpte dom mig ut till bilen och Tomas hoppade in i förarsätet och körde mot sjukhsuet. Det var ganska tung trafik och vi hamnade i en bilkö. Det kändes som värkarna kom tätare nu och det kanske bara var inbillning. Men jag önskar bara att vi var ur bilkön snart.
30 minuter senare - Kvar i bilkön - Erics Perspektiv
Lovisa andades tyngre och tyngre i bilen och jag såg hur ont hon hade. Värkarna kom 15 minuter emllan varandra och vi satt fortfarande kvar i den här bilkön.
- Du måste göra någonting Tomas sa jag stressat
- Vadå? Ska jag gå ut och knuffa bilarna? Eller bära bort dom? sa Tomas och såg på mig i bakspegeln
- Ja, om det inte är för mycket besvär sa jag och skrattade
- Håll ut Lovisa! Vi är snart där sa Tomas lugnande
- Jag vet inte hur länge jag orkar stå ut nu. sa Lovisa
- Vi måste göra någonting sa jag och smekte Lovisas kind
- Det finns bara en sak att göra sa Tomas och tittade om det var någon bil bakom
Jag förstod ingenting men sen backade han och körde över till en annan körfil och åkte en annan väg till sjukhuset och det funkade. Vi kom äntligen fram till sjukhuset och en barnmorska kom och hjälpte oss. Lovisa fick byta om till sjukhuskläder och jag satte mig i stolen bredvid hennes säng. Man satte en CTG-dosa runt hennes mage och frågade massor men hon hade inte kommit igång ännu så vi fick vänta en stund till helt enkelt.
- Tack för att du fixade det hit sa Lovisa och såg på Tomas
- Det är klart. Ska jag hämta något åt er? sa Tomas och såg på mig
- Förlossningväskan står innanför dörren hemma hos oss om du vill hämta den sa jag
- Självklart. Jag kommer så fort jag kan sa Tomas och skyndade sig ut från rummet
Tomas hade en nyckel hem till mig så det kändes tryggt att han hämtade väskan men det var jobbigt att behöva se Lovisa i dom här smärtorna. Hon grät flera gånger och jag försökte stötta henne så gott det gick men det blev svårare och svårare för jag började känna hur nervös jag blev men det här kommer gå bra. Det är klart det gör det. Vad skulle kunna gå fel egentligen?
16 timmar senare - Romeo har kommit till världen - Lovisas Perspektiv
Det hade tagit ungefär 16 timmar innan Romeo kommit till världen. Vi hade kommit in när klockan var runt 18.00 så Romeo kom till världen kl 09.00 dagen efter. Men nu var klockan halv tio och Romeo låg i sin sjukhussäng och var så otroligt söt. Han var 49 cm lång och 2942 gram i vikt. Han var så otroligt söt och Eric smekte försiktigt min kind.
- Jag kan inte vara mer stolt över dig sa Eric och log stort
- Du var helt fantastisk också. sa jag och log
- Nu är det verkligen vi, våran egna familj sa Eric och såg på Romeo
- Ja, du, jag och Romeo. Nu och föralltid sa jag och gav Eric en kyss
Vi blev senare flyttade till ett annat rum på BB avdelningen och eftersom Romeo var född två veckor för tidigt ville dom ha kvar oss en extra dag på sjukhuset men det var helt okej. Men Eric kunde inte stanna så efter att vi kommit in på rummet så gav Eric mig en sista kyss och Romeo en puss på pannan innan han gick. Jag tog sen upp Romeo i famnen och satte mig i sängen.
- Hej världens finaste. sa jag och log stort mot Romeo som sträckte lite på sig
Det kom in 2 barnmorskor som skulle ge honom k-vitamin spruta och undersöka honom och han var inte glad alls när det skulle ske. Men sen fick jag honom tillbaka i famnen och tog på honom en ren blöja och en body med texten " Mum+Dad=Me" och ett par flerfärgade randiga byxor och en randig mössa med små öron på. Samt ett par matchande strumpor med samma text som på bodyn. Jag kunde inte sluta titta på honom och jag ammade honom innan han somnade igen och jag la försiktigt ner honom i hans säng igen. Jag log för mig själv innan jag la mig på sängen igen och jag tänkte att hur jobbigt det kommer bli så är jag otroligt lycklig. Sen somnade jag också.
1 vecka senare - Eric och Lovisa går på promenad med Romeo - Erics Perspektiv
Romeo var nu en vecka gammal och otroligt söt. Han hade lite ljusbrun hud som jag och mörkt hår. Han var så otroligt söt och vacker. Jag och Lovisa gick en promenad genom stan med en sovande Romeo i vagnen. Det var snö ute så han hade sin LejonKungen overall på sig och omstoppad i vagnen.
- Folk tittar visst lite sa Lovisa och såg på mig
- Det är nog för att dom läst om det här i tidningen förut. Men dom får titta hur mycket dom vill, så länge jag får vara med er så är jag nöjd sa jag och gav Lovisa en puss på kinden
- Vet du hur mycket jag älskar dig? sa Lovisa och log
- Inte lika mycket som jag älskar dig sa jag och log snett
Ring ring ring ring ring
- Förlåt men det är Alex sa jag och tog upp mobilen för att svara
- Ja, det är Eric sa jag
- Tjena! Du, vi skulle ha träning på dansen för 20 minuter sen. Har det hänt någonting? sa Alex
- Shit, det hade jag totalt glömt bort. Men jag kommer direkt sa jag
- Okej skynda dig för alla är redan här sa Alex
- Jag är där om 10 minuter sa jag och vi la sen på
- Det lät allvarligt sa Lovisa och stannade
- Jag missade att vi skulle repa dans idag. Så jag måste gå men kan vi ses på espresso house senare? sa jag
- Absolut, vi ses sen. Lycka till på dansen. Jag älskar dig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Och jag älskar dig och dig sa jag och gav både Lovisa en kyss och Romeo en puss på pannan
Jag skyndade mig sen för att hinna hem för att hämta mina danskläder och sen fick jag skynda mig in i bilen och körde snabbt till danslokalen. Jag bytte om och gick sen in till dom andra och vi körde sen igång.
Samtidigt i stan - Lovisas Perspektiv
Jag gick vidare i stan och det var riktigt mysigt att bara gå runt med Romeo i vagnen men när jag kom mot Hötorget så ville jag vända direkt. Jag såg Sandra och jag orkade inte med hennes dräpande kommentarer just nu men det var försent för hon hade redan sett mig. Och hon kom fram till mig.
- Så, du har fått bebisen nu sa Sandra
- Ja, för en vecka sen. Och han heter Romeo sa jag och log mot honom
- Han är otroligt söt. Vad säger du om att ta en fika? sa Sandra
- Jag vet inte om det är en så bra idé sa jag
- Snälla, det skulle kännas bra om vi gjorde det sa Sandra
- Okej då sa jag och vi gick till espresso house
Vi gick in och jag köpte en Snapple Mango och Sandra köpte en choklad frapino och vi gick sen till ett bord. Jag tog bort lite täcke från Romeo och knäppte upp hans overall lite så han inte skulle bli för varm och sen såg jag på Sandra.
- Så, vad ville du prata om? sa jag
- Minns du när vi var här hela tiden? Bästa vänner som vi var sa Sandra och log
- Ja, och jag halkade och fick allting över mig sa jag och skrattade
- Haha, ja, det var riktigt roligt. Jag saknar den tiden, jag saknar dig sa Sandra
- Jag saknar den tiden också, men du har gjort så otroligt mycket elakt mot mig dom senaste två åren sa jag
- Jag vet det och jag är inte stolt över det jag gjorde men jag var avundsjuk. Tänk om jag hade gått på konserten och hade fått allt du har, hur skulle du reagera? sa Sandra allvarligt
- På exakt samma sätt. Vi kanske ska gräva ner stridsyxan trots allt sa jag och log
- Menar du det? sa Sandra och såg med glad min på mig
- Ja, jag har som sagt saknat dig med. Vänner? sa jag
- Bästa vänner sa Sandra och log stort
Det kändes faktiskt väldigt bra att jag och Sandra rett ut allting. Som hon sa jag hade nog reagerat på samma sätt som hon. Vi satt kvar på fiket en lång stund och Romeo vaknade sen och jag tog upp honom för att amma honom sen fick Sandra hålla honom och det var hur kul som helst att ha sin bästa vän tillbaka. Nu har jag verkligen allting, en fantastisk sambo, en underbar son och en kanon bra bästa vän. Mitt liv kan inte bli bättre.
Lite senare - Eric kommer till fiket - Erics perspektiv
När jag hade kommit till fiket köpte jag en vatten och gick till Sandra och Lovisa och satte mig ner. Jag gav Lovisa en kyss och sa hej till Sandra. Dom berättade att dom löst allting och var vänner igen. Jag var hur glad som helst för Lovisa och Sandra.
- Vad är det? sa Lovisa och såg på mig
- Ingenting, jag är bara så otroligt lycklig sa jag och gav henne en kyss
- Inte lika lycklig som jag är med dig sa Lovisa och gav mig en kyss till
Jag la armen runt Lovisas axlar och drog henne tätt intill mig och det var sant. Jag kunde inte vara lyckligare nu. Jag och Lovisa har gått igenom massor tillsammans, olyckan, svartsjuka, Johnnydramat, Lovisas pappa som försökte krossa vårat förhållande. När man tänker tillbaka på det så känns det som en dröm. Men det är det inte. Nu sitter vi här med våran son och jag visste iallafall en sak, och det är att vart än Lovisa och Romeo är där är mitt hjärta. Det spelar ingen roll vart jag än är i världen, för vart Romeo och Lovisa är där är mitt hem. Då har jag kommit hem.
The End!
Detta var det sista kapitlet av Coming Home! Jag hoppas ni har tyckt om Coming Home och förlåt om slutet blev sjukt dåligt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men var inte ledsna för redan idag (lördag) kommer första kapitlet av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om den novellen också. Men hej då Coming Home ! Hoppas ni tyckt om den!
Jag hoppas att du Nadja blev nöjd med Coming Home och att det blev som du tänkt dig och ville ha den! Det har varit jätte roligt att få skriva novellen åt dig och jag hoppas som sagt att du blir nöjd!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<3
Kommentarer
Josefin säger:
Så himla fint slut på en underbar novell<3
längtat tills den nya börjar!! :)
Nadja säger:
Jätte bra :)
Trackback