Imagine - Kapitel 60
- Är du knäpp? Ska du inte åka ner dit till din dotter som snart ska födas för du inte vill se Elena? sa Fredrik argt
- Jag...jag vet faktiskt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Är det viktigare att undvika Elena..eller att träffa din dotter?.........
Erics Perspektiv
- Är det viktigare att undvika Elena...eller att träffa din dotter? sa Alex
- Det viktiga för mig just nu är såklart min dotter. Vad tror du? sa jag
- Då tycker jag att du ska strunta i vad du känner för Elena just nu och åka dit för att träffa din dotter sa Fredrik
- Jag tror du har rätt i det sa jag och log
- Så, vad väntar du på? Åk hem och packa och åk direkt sa Alex och skrattade
- Haha, okej, jag gör det sa jag och reste mig sen upp
Jag gick sen ut från fiket och hoppade in i bilen för att åka hem och packa ner kläder som jag behövde. Sen när jag kom hem parkerade jag bilen och gick upp till lägenheten. När jag sen stod och packade ner allting så kändes det konstigt att det var såhär det skulle bli. Jag önskade att Elena var här nu men samtidigt var jag så arg och ledsen för det hon gjort. Jag hoppas det inte blir jobbigt att träffa henne.....
12 timmar senare i USA - Elenas Perspektiv
Aurora hade precis kommit och det hade tagit nästan 12 timmar men nu var det över. Jag hade fått världens bästa stöd från mina föräldrar under hela förlossningen. Men jag önskade att Eric varit här. Aurora påminde så mycket om honom. Hon hade lite ljust brunt hår och ljusa blåa ögon. Hon var verkligen helt underbart söt. Jag höll i henne och hon hade fått en sjukhus filt lindad runt sig och en lite mössa. Hon hade sin rosa soothie napp och sov i min famn.
- Hon är verkligen världens sötaste sa mamma och log
- Ja, hon liknar sin pappa sa jag och log blygt
- Tänker du fortfarande på honom? sa pappa och såg allvarligt på mig
- Klart jag gör, det var ju mitt fel att det blev såhär. Men jag är ändå så otroligt tacksam för att ni finns här sa jag och log
Knack knack knack
- You have vistors sa sköterskan
- Thank you sa jag och såg mot dörren
- Hi! Congratulations! OMG, she is sooo cute sa Seth och gav mig en kram
- I know, she is just stunning. Do you wanna hold her? sa jag och log stort
- Of course, hi sweetie sa Seth och tog upp Aurora i famnen
- Hi Elena sa Lily och Sarah och gav mig en kram
- So, the father is not here then sa Sarah och såg på mig
- No, why would he? I mean, we broke up sa jag
- Because he still loves you, he would't just let go of Aurora sa Sarah
- I dont think that he loves me anymore. If he would come here then it would be a huge suprise sa jag
- Arent you just a little bit negative right now? sa Seth och gav mig Aurora till mig
- Im realistic right now, thats all sa jag och såg på Seth
- I think he will come sa Lily och log stort
Jag tittade bara på Lily och jag såg sen på Aurora men jag visste inte hur jag skulle tänka längre när det gällde mig och Eric. Jag menar jag önskar att vi kunde glömma allting och bara vara en familj men det kommer säkert aldrig att hända.
Knack knack knack
- I told you he would come sa Lily och log
- Come in sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Hi, can we come in? sa Ian och log
- Of course you can sa jag och log
- Well, we should leave anyway. See you later Elena sa Seth och dom andra
- She is really beautiful. So, Where is the father? sa Paul och satte sig på stolen
- You know that we broke up sa jag lite surt
- I know but i was just thinking that he might wanted to be here now sa Paul
- I wish that he was that to but he isnt and he wont come either sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Oh, Elena sa Ian och tog min hand
Samtidigt i sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade varit på hotellet och checkat in och sen hade jag tagit en taxi till sjukhuset där Elena fanns. Jag frågade vilket rum hon fanns i och tog sen hissen upp till våningen. Jag var faktiskt lite nervös inför att träffa henne och Aurora. Jag hoppas iallafall att hon är ensam. Jag knackade lite lätt på dörren och hörde sen hur någon ropade kom in och jag gick in.
När jag såg att Ian och Paul var där så var det som att det brann inom mig. Det här är inte sant! Jag tittade bara på dom och sen på Elena som höll i Aurora. Hon tittade förvånat på mig och jag gick fram mot henne.
- Hej Aurora. Vad söt du är. Pappas prinsessa sa jag och smekte försiktigt Auroras kind
- Jag visste inte att du skulle komma sa Elena och såg på mig
- Nej, för då hade du väl inte haft vissa här sa jag surt
- Well, its time to leave. She is wonderful Elena, Congratulations again sa Ian och Paul reste sig upp
- I call you sa Paul till Elena och gav henne en puss på kinden
- Kan jag hålla henne? sa jag och tog upp Aurora i famnen och satte mig i fotöljen som fanns där
- Hur mår du? sa Elena och såg på mig
- Bra, jag kom hit för att träffa min dotter sa jag
- Snälla, vi har inte pratat på flera månader och sen kommer du hit och är bara kall mot mig sa Elena
- Vad hade du förväntat dig? Att jag skulle säga snälla jag vill ha dig tillbaka även fast du älskar någon annan sa jag irriterat
- Det är inte så sa Elena och jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder
- Jag kommer hit och han är ju här! Förstår du inte?! Jag ville träffa min dotter men du ska bara sa jag och reste mig från stolen
- Bara vadå? Försöka få dig tillbaka? sa Elena och tog emot Aurora
- Du förstår inte! Det är över. Jag kommer tillbaka och ser Aurora igen men jag kan inte förlåta dig någon mer gång nu sa jag och gick ut från rummet
Det kändes nästan som jag skulle spricka inombords. Jag var arg och ledsen och glad på samma gång. Jag visste att Elena skulle vilja prata med mig men det går inte som det är just nu. Jag kan inte bara låtas som att inte smsen fanns. När jag gick ner till huvudingången och kom ut på utsidan så kom Paul fram till mig och ställde sig framför mig.
- Can you move? sa jag surt
- No, i want to talk to you sa Paul
- Fine, then you stand there and i will go here sa jag och gick åt sidan men han flyttade sig efter mig
- Eric, listen to me. Elena never Said anything about that she Loves me in her texts to me sa Paul
- What do you want me to say? Im sorry, im sorry that she didnt say that she loved you Once again? Sa jag
- I can ser that you are mad but Elena really do love you and i just thougth that you should know about it sa Paul
- You know what, i dont care anymore. She broke my heart to many Times' already so No Thank you sa jag och gick sen från honom
Jag vinkade in en taxi och hoppade sen in i den för att åka hem till hotellet. Det som Paul hade sagt till mig kändes bara konstigt. Vad menande han med att hon inte sagt till honom att hon älskar honom också? Jag kände mig bara förvirrad just nu och även fast jag älskar Elena så har hon krossat mitt hjärta för många gånger för att jag ska kunna förlåta henne.....
3 dagar senare - Hemma hos Elena - Elenas Perspektiv
Jag och Aurora hade fått kommit hem från sjukhuset för två dagar sen och det kändes så skönt att få vara hemma igen. Hon låg just nu i sin Askungen body och sov i sin spjälsäng. Jag var i badrummet för att fräscha upp mig lite och när jag kom tillbaka till Auroras rum så såg jag Eric stå över spjälsängen med ena handen nere i den.
- Pappa kommer alltid älska dig Aurora, vad som än händer sa Eric
- Vad fint sagt sa jag och kom in i rummet
- Jag visste inte att du var här, det var din pappa som släppte in mig sa Eric
- Ok, för du vill fortfarande inte träffa mig? sa jag
- Nej, det vill jag inte. Du har krossat mitt hjärta så många gånger att jag inte orkar gå på en nit till med dig sa Eric och gick bort från sängen
- Det jag skrev till Ian, alltså det var så jag kände då, jag var förvirrad efter Pauls alla ord men det var alltid dig jag ville ha sa jag
- Det spelar ingen roll längre. sa Eric och såg med tårfyllda ögon på mig
- Du vet att jag inte kommer tillbaka till Sverige va? sa jag
- Så jag ska pendla till LA för att träffa min dotter?! sa Eric argt
- Det finns inget för mig i Sverige när jag inte kan vara med dig sa jag ledsamt
- Jag förstår mig inte på dig! Du är så egoistisk! sa Eric argt
- Sluta nu. Men jag kan inte flytta för att du ska träffa Aurora. Det funkar inte så sa jag ledsamt
- Du är verkligen egoistisk! När jag såg dig för första gången så blev jag kär i en fantastisk tjej som alltid var söt och gullig men nu känner jag inte igen dig sa Eric
- Vad snackar du om? sa jag och svalde hårt
- Du är kall mot mig, egoistisk och verkar inte alls bry dig om mig alls. Hej då Elena. Jag tänker inte bråka med dig mer nu sa Eric och gick ut från Auroras rum
- " Forgive me, i am sorry fucked up all we had, question tell me, can we go back" sjöng jag och såg på Erics ryggtavla
- Men....men hur kan du veta om den här låten?........
Detta är kapitel 60 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det! Förlåt förlåt för att jag inte fick upp det i torsdags. Men jag hade världens huvudvärk i fredags och på torsdagen så skrev jag men visste inte om jag skulle lägga till något så det var därför. Men kapitel 61 del 1 kommer imorgon (söndag) kommer inte avslöja vad som händer då men hoppas ni ska tycka om det. Jag kommer göra två delar av sista kapitlet för annars är risken stor att det blir för lång så idag (söndag) kommer första delen :)
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Info om första Give Away Novellen Without You.
Hej alla fantastiska läsare!!
Nu är Imagine snart slut och det betyder att det kommer en ny novell. Och den här gången är det den första av två Give Away noveller. Den här novellen har Moa fått och hon har döpt den till Without You. Och här kommer lite info om den.
Kort fakta
Namn: Moa
Ålder: 17 år
Bor: Helsingborg
Familj: Mamma och pappa
Civilstånd: Pojkvännen Oscar
Handling:
Moa är en 17-årig tjej som bor i Helsingborg. Hon är tillsammans med sin stora kärlek Oscar och går andra året på gymnasiet. Moa är en glad och positiv tjej och hon tycker mest om att vara tillsammans med Oscar. Men när det är sommarlov så händer något oväntat. Eric Saade kommer tillbaka till Skåne på semester under sommaren och av en ren slump träffar Eric och Moa varandra och allting vänds upp och ner för båda två.
Men mer än så kan jag inte avslöja just nu. Men jag hoppas ni ska tycka om den här novellen också och att den ska bli lika bra som jag önskar och hoppas :)
Och glöm aldig att UTAN ER ÄR BLOGGEN INGENTING!
Kramar från Natalie
Imagine - Kapitel 59
- Vad är det som har hänt? sa Elena och såg på mig när hon kom in till sovrummet
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa jag argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa Elena........
Elenas Perspektiv
När jag kom ut från duschen så var det knäppt tyst i sovrummet. Jag gick in dit och såg Eric sitta med min mobil i handen och det gjorde så ont i hela kroppen och jag förstod vad som hänt.
- Vad är det som har hänt? sa jag och såg på Eric även fast jag visste vad som hänt
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa Eric argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa jag och visste svaret redan
- Ja, den pep och jag skulle stänga av ljudet när jag såg mitt namn och sen råkade jag läsa det som stod sa Eric
- Jag kan förklara sa jag och såg ledsamt på Eric
- Förklara? Vadå? Att du fortfarande är kär i Paul. Ja, det kan ju vara intressant att höra hur du ska förklara det sa Eric hånfullt
- Det var inte meningen att jag skulle känna såhär men den jag älskar mest av allt är ju dig sa jagoch försökte hålla tillbaka tårarna
- Elena, jag orkar inte mer. Jag älskar dig det gör jag verkligen men jag klarar inte av det här mer. Jag måste få vara ensam ett tag sa Eric och gick upp från sängen
- Vänta, du kan inte bara gå sa jag ledsamt
- Elena, jag tänker göra det här en gång till så, jag går hellre ut till studion en stund sa Eric och tog snabbt på sig sina kläder och gick ut till hallen
- Men ingenting har ju hänt! Eric, snälla sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna mer
- Låt mig vara! sa Eric och tog på sig skorna och gick ut genom dörren och smällde igen dörren hårt
Jag kände hur tårarna forsade ner för mina kinder. Vad hade jag gjort? Jag måste verkligen vara en total idiot. Hur kunde jag skriva till Ian att jag älskar både Eric och Paul? Och hur kunde jag änns skicka smsen till Paul? Jag måste vara knäpp. Och nu har jag med största sannorlikhet förlorat Eric och kommer bli ensam med Aurora. Jag kan inte stanna kvar här. Jag reste mig upp från golvet som jag satt på och gick ut till köket. Jag letade reda efter papper och penna och skrev sen ett brev till Eric.
Brevet
Eric, jag vet att jag sårade dig så otroligt mycket. Jag kan inte göra det ogjort på något sätt men jag kan bara säga en sak och det är att jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Det finns ingen som fått mig att le som du och jag älskar dig verkligen. Men när allting bara rasade mellan oss så fanns Paul där och mina känslor som jag hade för dig överförde jag till honom. Sen dess har jag inte kunnat släppa honom. Jag önskar bara jag kunde få allting ogjort. Jag älskar dig verkligen men det kanske är bäst såhär ändå. Att vi går skilda vägar.
Men glöm inte att jag älskar dig. För mig kommer du alltid vara prinsen i den skinande rustningen. Jag åker tillbaka till LA för gott nu. Förlåt igen för allt jag gjort. Lovar att inte göra dig illa mer. Förlåt mig. Jag lämnar tillbaka ringen och hoppas det ska bli bättre såhär. Förlåt, Elena
Jag gick sen in och packade ner allt som jag kunde få med mig. Det var både mina och Auroras kläder men dom stora sakerna fanns fortfarande kvar i LA. Mina föräldrar skulle skicka dom senare men nu behöver dom inte det längre. När jag packat klart så tog jag på mig skorna och sen gick jag ut genom dörren och när jag stängde dörren så kändes som jag stängde mitt liv med Eric, för alltid......
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag var så arg och ledsen när jag kom till studion. Det kändes nästan som det värkte i mig. När jag kom till studion så smällde jag igen dörren bakom mig och alla som var där hoppade till.
- Okej, det var värst vad sur du är sa J-son
- Det kan man säga. Jag är inte speciellt glad just nu sa jag surt
- Törs man fråga vad som hänt eller åker man ut då? sa J-son och skrattade
- Elena är fortfarande kär i den där Paul! Jag vill aldrig mer se henne sa jag argt
- Va? Men du kan inte mena allvar. Hon väntar din dotter sa J-son
- Jag kan inte se henne mer. Jag ska försöka göra allt för att få träffa Aurora men Elena kan dra sa jag och slog till bordskivan
- Eric lugna ner dig lite nu. Det här är inte så lätt för henne heller. sa J-son allvarligt
- Hon smsade med honom i smyg och dessutom smsade hon med hans vän. Ska jag bara ta det? sa jag
- Självklart inte, men du friade ju till henne även fast hon varit tillsammans med Paul, jag menar det måste ju ändå finnas en gnista kvar mellan er sa J-son
- Det spelar ingen roll vad du säger. Jag vill inte se Elena igen. Kan vi jobba nu? sa jag och satte mig ner på stolen
Jag var fortfarande så arg och ledsen att jag knappt kunde jobba heller. Det gjorde bara så ont hela tiden. Men nu ska Elena vara ute ur mitt liv. Jag kan inte förlåta henne ännu en gång. Det spelar ingen roll hur mycket jag faktiskt älskar henne men jag kunde inte förlåta henne iallafall. Hur mycket jag än ville....
18 veckor senare - Elena är med Lily på stranden - Elenas Perspektiv
Lily hade tvingat med mig ner till stranden idag. Jag hade mest varit hemma och deppat. Jag hade försökt att ringa till Eric i flera veckor men han ville fortfarande inte svara och hade han gjort det hade han bara skällt ut mig. Mina föräldrar hade gjort i ordning ett rum till Aurora och det var rosa och prinsess tema i hela rummet men jag önskade mest att det var hemma hos Eric det såg ut så. Och inte här. Jag var nu i vecka 34+5 så jag var snart på väg in i vecka 35 och det är inte långt kvar tills Aurora ska komma men att Eric ska vara här då det tror jag inte.
- Earth to Elena, do you hear me? sa Lily och skrattade
- Im sorry, i was just thinking about sa jag och såg på Lily
- Eric, i know that you do. But do you really think that he will forgive you? sa Lily
- No, i know that he wont forgive me. But i cant help that i still love him sa jag argt
- I didnt mean anything stupid but you have to move on now sa Lily
- If you tell me how then i can try and do that sa jag surt
- I cant tell you Whats right or wrong but it hurt to see you like This sa Lily
- I was just hoping that we would be a family and now...he hates me. And you know what? I dont blame him sa jag och såg på Lily
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade jobbat hela tiden sen jag hade kommit hem och sätt brevet från Elena. När jag läste det så var det som att jag inte kunde förstå hur hon bara kunde dra från allting. Det gör jag visserligen inte nu heller men att inte få veta hur min dotter mår eller om hon änns blivit född gör mig mer ledsen. Och varje gång Elena ringt så har jag varit arg eller lagt på.
Jag satt på ett fik nu med Alex och Fredrik. Det kändes skönt att få komma ut från både lägenheten och studion. Men jag var nog inte världens roligaste sällskap heller för jag sa nästan ingenting. Det var verkligen som mitt liv hade slagits i spillror och bitarna var så trasiga att man inte kunde limma ihop dom.
- Men alltså varför ringer du inte till henne? sa Fredrik
- Va? sa jag och såg frågande på Fredrik
- Ring henne. Du är inte dig själv sa Alex
- Aldrig i livet. Jag tänker inte ringa henne. sa jag surt
- Så du tänker bara sitta här och aldrig mer förlåta henne sa Fredrik
- Du, det var inte jag som smsade med mitt ex och skrev att jag fortfarande var kär sa jag
- Ok, vi förstår att du blev sårad men hon gjorde ju ingenting. Hon vill ju vara med dig sa Alex
- Hade hon verkligen velat det så hade hon inte skrivit att hon var kär i honom fortfarande sa jag
- Så du kommer verkligen aldrig, aldrig någonsin förlåta henne igen? sa Fredrik bekymrat
- Ärligt talat....jag tror inte det sa jag och svalde hårt
4 veckor senare i LA - Elenas Perspektiv
Jag skulle precis gå och lägga mig när det började göra så ont i magen. Jag var i vecka 39 och med tanke på all stress jag varit med om så trodde jag att det var något med det att göra igen men den här gången kom dom och sen försvann dom igen. Jag ropade på mamma som kom inspringandes till mitt rum.
- Hur är det gumman? sa mamma och såg på mig
- Det gör ont i magen...sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna för smärtan
- Får jag känna? sa mamma och la sin hand mot min mage
- Elena, du har värkar, det är dags nu sa mamma allvarligt
- Va? Nej, det kan inte vara det sa jag och såg med rädd blick på mamma
- Vi måste till sjukhuset nu. Vänta här medan jag hämtar din väska sa mamma
Jag stod kvar i mitt rum och mamma väckte snabbt pappa som kom in till mitt rum och såg till att jag mådde bra. Dom hämtade sen mina saker och vi hoppade in i bilen och körde mot sjukhuset. Även fast det antagligen inte var någon ide så skrev jag ett sms till Eric.....
Samtidigt i Sverige - Erics Perspektiv
Jag satt och spelade FIFA med killarna när min mobil började pipa. Jag pausade i spelet och tog upp mobilen. När jag såg att det var från Elena så tänkte jag nästan ta ner det igen men sen såg jag något i smset och öppnade det ändå.
Smset
Vet att du inte kan göra något ändå men är på väg till sjukhuset. Har värkar och Aurora kommer födas snart. Tänkte du kanske ville veta....
Jag satt och tittade på smset flera gånger och jag försökte få in det i mitt huvud. Alex och dom andra tittade lite frågande på mig och jag fick inte fram ett ord.
- Vad är det med dig? Det ser ut som du sett ett spöke sa Alex
- Det var Elena, hon har värkar och är på väg till sjukhuset sa jag
- Va? Men shit det är ju helt fantastiskt sa Jason
- Ja, men det är som hon skrev jag kan inte göra någonting härifrån sa jag och kände hur ont det gjorde inom mig
- Är du knäpp? Ska du inte åka ner dit till din dotter som snart ska födas för du inte vill se Elena? sa Fredrik argt
- Jag...jag vet faktiskt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Är det viktigare att undvika Elena..eller att träffa din dotter?.........
Detta är kapitel 59 av Imagine. Nu är det bara två kapitel kvar. Men tyvärr så kommer ni få vänta på kapitel 60 tills på torsdag för jag ska på bio idag(onsdag). Men jag hoppas det är okej. Jag kommer inte avslöja vad som händer i nästa kapitel heller för att inte förstöra spänningen. Också på torsdag kommer lite info om nya give away novellen Without You som är till Moa. Hoppas ni tyckte om det här kapitlet och att ni ska tycka om den andra novellen med :) Två kapitel kvar....:D
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 58
- Dont touch me! sa jag och reste mig upp och fick plötsligt ont i magen
- Elena please, we are made for etacher. You know that to sa Paul och gick fram mot mig
- Aahhh....it hurts...my stomic it hurts sa jag och tog mig på magen
- What? What are you saying? sa Paul och såg på mig
- Something is wrong...it hurts to bad.......
Elenas Perspektiv
- Something is wrong...it hurts so bad..... sa jag och höll mig om magen
- I can drive you to the hospital now sa Paul och hjälpte mig ut till bilen
Jag satte mig i bilen och Paul hoppade in bredvid mig och körde så fort han bara kunde till sjukhuset och parkerade sen bilen utanför. Han skyndade sig att hjälpa mig in och gick fram till receptionen.
- Hi, what can i help you with? sa kvinnan
- She is pregnant and she says that her stomach hurts a lot sa Paul
- How does they hurt? sa kvinnan och såg på mig
- Like knifes throw my body, it really hurts sa jag och tog mig fortfarande på magen
- Ok, we take you in here come with me sa kvinnan och ledde in mig till ett undersökningsrum
- Thank...aaaahh....you sa jag och la mig försiktigt ner på sängen
Jag fick inte vänta länge förens en läkare kom in och undersökte mig. Det visade sig efter ett tag att jag fått sammandragningar i magen. Jag var så glad att jag inte förlorade bebisen för dom sa att det var nära för det.
- Can i go back Home now? sa jag
- No, we want to keep you in here over the night, just in case sa läkaren
- What do you mean with that? sa jag och såg allvarligt på läkaren
- You have been having contractions and just to be sure it's not coming back we want you to stay here sa läkaren
- Ok, but can you get Paul? He is a friend sa jag och såg på läkaren
- I will sa läkaren och gick ut från undersökningsrummet
Jag måste få tag på Eric och berätta vad som hänt här. Men det kunde jag inte göra så länge jag visste att Paul skulle stanna här. Jag tittade mot dörren när den öppnades och Paul kom in.
- Are you ok? I got so scared when you had so much pain sa Paul
- Im fine, but they want me to stay here over the night sa jag
- Thats a good thing. I guess that you want Eric here sa Paul och såg ledsamt på mig
- Please, dont take it bad, you know that i loved you to. Ok? sa jag och tog Pauls hand
- Yes, i do. See you later Elena. sa Paul och reste sig upp
Han böjde sig över sängkanten och gav mig en puss på pannan. Jag såg sen på honom när han gick ut från rummet och jag kände mig väldigt splittrad. Kanske var det för att jag var trött eller bara förvirrad. Men just nu kändes det ändå som jag ville var att få träffa Eric.
Lite senare hemma hos Elenas föräldrars hus - Erics Perspektiv
När jag hade kommit hem så var inte Elena där. Jag förstod ingenting. Lena sa bara att hon visste att Paul varit där förut men inte att Elena gått med honom. Men någonstans var hon ju. Jag började bli orolig för henne. Det ringde sen på dörren och jag gick direkt dit för att öppna. När jag såg vem det var så förstod jag absolut ingenting.
- What are you doing here? sa jag
- I just wanted to tell you that Elena is in the hospital sa Paul
- What? What did you just say? sa jag förvånat
- Her stomich got very bad and she said it hurt really bad so i was going with her to the hospital sa Paul
- Omg, i got to go to her now sa jag och tog snabbt på mig skorna
- Ok, i hope that she will be fine sa Paul och jag gick snabbt ut från huset
Jag sa inget mer utan hoppade bara in i bilen och körde direkt mot sjukhuset där Elena befann sig. Sen när jag kom dit så parkerade jag bilen och sprang det snabbaste jag kunde upp till receptionen och frågade efter Elena. Jag fick veta vart hon fanns och sprang dit direkt och gav henne en kyss när jag såg henne.
- Hur är det med dig gumman? sa jag och satte mig på stolen bredvid hennes säng
- Det är bättre, men hur visste du att jag var här? sa Elena och såg trött på mig
- Paul kom hem till dig och berättade att han körde dig till sjukhuset sa jag
- Gjorde han? Alltså, jag krockade bara med honom sa Elena och såg nervöst på mig
- Han sa att han kom hem till dig. Är det något du inte berättar för mig? sa jag och såg på Elena
- Nej, han kom hem till mig och det var allt. Han ville snacka med mig sa Elena och såg på mig
- Okej, men huvudsaken är att du mår bra och att tjejen mår bra sa jag och la min hand mot hennes mage
- Vi mår bra, men har du tänkt på något namn? sa Elena och log
- Ja, ni är ju min prinsessor så något fint sa jag och log
- Aurora? sa Elena och log
- Perfekt, lilla Aurora sa jag och gav henne en till kyss
- Excause me, but you have to leave because its not visit time right now sa en sköterska
- Ok, im going now, jag hämtar dig imorgon sa jag och gav henne en sista kyss innan jag gick ut från rummet
När jag gick till bilen så tänkte jag på vad Elena sa där inne. Som att hon döljer någonting för mig eftersom hon sa så snabbt att hon inte träffade honom i huset. Jag kanske bara inbillar mig igen men det kändes väldigt jobbigt att jag inte kunde våga lita på henne mer än jag gör. Men för Auroras skull ska jag försöka göra det. Hoppas jag.....
2 dagar senare - Elena och Eric går på överassknings baby shower - Elenas Perspektiv
Idag var en babyshower som mina vänner hade ordnat åt mig och Eric. Allting hade varit upp och ner sen han besökte mig på sjukhuset. Jag var så rädd att han skulle få veta varför Paul hade kommit hem till mig och nu måste han antingen tro att jag är galen eller så måste han misstänka någonting. För han hade inte pratat med mig om det sen han hämtade mig i förrgår. Men nu var vi hemma hos Lily och allting var verkligen hur fint som helst och dom hade gjort allting var i prinsess tema.
Men efter att vi kommit och det hade varit lite tävlingar och sånt där så gick jag och Lily iväg en liten stund för hon ville prata med mig ensam.
- Whats going on with you and Eric? sa Lily
- What do you mean? sa jag och såg förvånat på Lily
- Im not blind Elena, has it something to do with Paul? sa Lily
- He wants me back and he tried to get me back when i got my pain sa jag
- What? Does Eric knows about that? sa Lily och såg frågande på mig
- Are you crazy? No, he dosent but i dont know sa jag
- But you have No contact with Paul right now right? sa Lily
- No, he havent contacted me sa jag
- Good, come on now, lets Open some presentes sa Lily och tog ned mig igen igen
- Haha, yes we do that sa jag och skrattade åt Lily
Vi gick in till dom andra och jag gav Eric en kyss innan jag satte mig på stolen bredvid honom. Eric var inte lika konstig just nu men det kändes som jag var stel. Jag hade inte varit ärlig mot Lily, jag hade smsat lite med Paul i hemlighet och även Ian för det kändes som att det inte fanns någon annan jag kunde prata med just nu.
- So, here is your first gift sa Lily och gav oss första presenten
- Aw, Thank you so much sa jag och tog fram en body med texten Daddys Princess på.
Eric log stort mot mig och jag var faktiskt lycklig just nu. Vi fick massor med saker. Allt från leksaker till kläder och tillbehör. Mycket av det var Disney eller Disney Princess på och det var bara gulligt. För hon kommer garanterat bli en riktigt prinsessa för mig och Eric. Men jag önskade bara att jag fick veta vad Eric tänkte på. Speciellt nu...för vi åker till Sverige imorgon och jag måste reda ut det här innan det blir för stort. Men hur då?.....
2 dagar senare i Sverige - Erics Perspektiv
Jag låg och sov när jag hörde hur Elena gick upp ur sängen. Jag vände mig snabbt om och tog Elenas arm och skrattade.
- Vad gör du? sa Elena och skrattade
- Försöker få dig att stanna i sängen tillsammans med mig sa jag och skrattade
- Haha, jag önskar jag kunde men jag ska gå på en anställningsintervju sa Elena och skrattade
- Åh, okej men bara lite...lite till? sa jag och såg bedjande på henne
- Jag önskar jag kunde men måste gå. Jag kommer sakna dig massor sa Elena och gav mig en kyss innan hon gick in till badrummet
Jag låg kvar i sängen och hörde hur hon tog på duschen och jag hörde hela tiden hur hennes mobil pep och jag försökte att inte bry mig om den men jag orkade inte höra hur den pep hela tiden så jag vände mig om mot den och när jag skulle stänga av ljudet så fick jag se mitt namn. Jag vet att det var fel av mig men jag var tvungen att läsa.
Jag öppnade sms:en och det var från Ian Somerhalder. Jag visste inte att hon fortfarande pratade med någon som var vän med Paul. Och det blev inte bättre när jag läste smsen.
Sms:en
Ian
I know that Paul wants you back More Than anything. And when you are texting with him you give him hope
Elena
I know that, but the thing is that im so confused right now. I miss him is that so wrong?
Ian
No, but i think you should tell Eric how you feel
Elena
I cant, how can i tell him that...that i
Ian
That you still love Paul, and that you love both of them
Elena
You are right...i love them both...
Erics Perspektiv
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Det var som att mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Elena är verkligen inte tjejen för mig trots allt. Jag trodde det verkligen men hon är fortfarande kär i honom! Hur kunde jag vara så dum!!!
- Vad är det som har hänt? sa Elena och såg på mig när hon kom in till sovrummet
- Vad som har hänt? VAD SOM HAR HÄNT?! sa jag argt och ledsamt
- Varför....har du...läst mina sms? sa Elena........
Detta är kapitel 58 av Imagine. Förlåt att det inte kom upp igår(söndag) men återigen krånglade blogg.se men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Ja, jag vill göra det så spännande som det bara går in till slutet det är därför jag rör till det lite extra nu :) Men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 59 kommer idag(tisdag) och jag kan inte avslöja vad som kommer hända då tyvärr för så kanske spänningen försvinner. Men jag hoppas ni ska tycka om det också. Senare i veckan kommer info om första give away novellen också :) Men kapitel 59 kommer alltså idag(tisdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 57
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Elenas Perspektiv
- Because i want you back sa Paul och log
- Omg, no.no.NO, please dont do this to me sa jag
- Elena, please, just listen to me sa Paul och gick fram mot mig
- I dont wanna hear what you have to say about that. I cant do this right now sa jag surt
- Elena, i know what i said to you the last time i saw you but i was feeling hurt. But i love you so much still sa Paul
- Paul, please i cant deal with all of this right now. Its to much sa jag och försökte dra mig undan
- Did you feel anything for me or was it just all a game? sa Paul
- What are you saying?! Of course i loved you but it was so strange everything that happend between us sa jag
- Ok, but i want you back in my life because i love you so much and i really mean it sa Paul
- Listen to me, im pregnant and engaged to Eric sa jag
- I dont care about all those things. I just want you back. We can be a family sa Paul och tog min hand
- Im going back to the house now sa jag och drog åt mig handen
Jag gick tillbaka till huset och jag hörde Paul ropa mitt namn flera gånger när jag gick men jag orkade inte vända mig om och se på honom. Jag kan inte förstå att han bara har mage att komma hit och säga att han vill ha mig tillbaka och säga att vi ska bli en familj. Det funkar inte så. När jag kom tillbaka så öppnade jag dörren och gick in till huset. Eric stod i köket och gick in och tog en flaska vatten ur kylen och Eric såg frågande på mig.
- Vart har du varit? sa Eric och såg på mig
- Ute, jag tog en promenad bara sa jag och tog lite av vattnet
- Själv? Jag trodde du ville vila sa Eric
- Okej, Paul kom hit och han ville prata med mig så vi tog en promenad sa jag
- Va!? Han gjorde vadå?! sa Eric förvånat
- Han kom hit och ville prata och be om ursäkt för vad han sa sist sa jag
- Så du gick bara med honom ut? Visste han om sa Eric och nickade mor min mage
- Ja, Lily hade berättat det och att vi är förlovade. Jag måste väl kunna snacka med honom sa jag lite irriterat
- Vad ska ni prata om? Du kanske vill gå tillbaka till honom sa Eric lite små irriterat
- Det där var väldigt taskigt sagt! sa jag och försökte dölja hur ont det gjorde när han sa det
- Vad vet jag..du gick ju bakom hans rygg med mig sa Eric
- Fy f*n! Du är hemsk! sa jag och sprang upp på mitt rum och smällde igen dörren
Jag var så arg och ledsen för det Eric hade sagt till mig där nere i köket. Hur kan han bara tro att jag skulle gå tillbaka till Paul för att jag pratade med honom? Det sved i mitt hjärta och tårarna rann ner för mina kinder när jag satt på min säng. Ibland undrar jag om det verkligen ska fungera mellan oss....
Samtidigt i köket - Erics Perspektiv
Jag satt kvar i köket med Luffsen (Elenas katt) som strök omkring på golvet. Hur kunde jag bara hävt ur mig dom där sakerna? Jag blev väl svartsjuk antar jag. Men det var bara så jobbigt att höra att dom gått på en promenad och jag vet ju inte vad han sagt till henne.
- Hej, jag kanske stör sa Lena (Elenas mamma)
- Nej då, det är okej sa jag
- Jag hörde att ni bråkade lite förut. sa Lena
- Ja, hon träffade Paul och jag blev sur sa jag och såg ner i köksbänken
- Elena älskar dig väldigt mycket, och det gjorde hon när hon var med Paul också så det är därför hon blir så ledsen när du säger sånt där sa Lena
- Ja, men kan du inte förstå att jag blir orolig att hon ska gå tillbaka till Paul igen? sa jag
- Det tycker jag inte du ska oroa dig för alls. Det kommer hon inte sa Lena
- Ska komma ihåg det. Jo, Elena är väldigt ledsen att ni inte följer med på ultraljudet sa jag
- Jag vet, men jag kan inte ställa mig bakom det här. Först skulle hon gifta sig med Paul, sen är hon förlovad med dig och ni ska ha barn. Det känns som allting går lite för fort för mig sa Lena
- Jag antar det, men jag ville bara att ni skulle veta att hon är ledsen sa jag och log
- Jag förstår. Tack ändå sa Lena och jag reste mig upp från stolen
Jag gick sen upp till Elenas rum. Dörren var stängd men jag öppnade den försiktigt och gick fram till Elena som satt på sängen. Jag la min arm runt hennes axlar och hon tittade på mig och log lite. Jag gav henne en puss på kinden och det var som att det blev vårat förlåt. Hon la sen sitt huvud mot min axel och jag log. Det kändes så bra att vi var sams igen.
Ring ring ring ring ring ring
Elenas mobil började ringa och Elena tog snabbt upp mobilen och hon såg frågande på nummret som syntes. Det var som att hon inte kände igen det men hon svarade tillslut iallafall.
Elenas Perspektiv
- Elena speaking sa Elena när hon svarade
- Hello, im looking for an Elena Carlsson sa en man
- This is her sa jag och kände mig förvirrad
- Great, well we just got your pictures and Movies with your Movie makeup and we would love you to be on Our show sa mannen
- Wait a second, what are you talking about? sa jag oförstående
- My name is Adam Lake and im calling from the tv Chanel SyFy and we got pictures and Movies with you there you show your movie makeups that you Done sa Adam
- But i have not sent in any pictures or videos sa jag förvånat
- Oh, Well, there must be someone you want you to do This sa Adam
- I guess there is sa jag och log
- So, what do you say? sa Adam
- About? sa jag frågande
- Do you wanna be on the show? sa Adam
- You havent Said witch show get sa jag och skrattade
- Face Off, what do you say? sa Adam
- Can i call you back tomorrow with an answer? sa jag
- Of course. Call me tomorrow. Bye sa Adam och vi la på
Jag förstod ingenting. Vem hade skickat in bilder och filmer på mina sminkningar? Jag tittade bara på Eric och han såg frågande på mig.
- Vad var det där om? sa Eric
- Dom ringde från ett tv-program och dom ville ha med mig där. Jag förstod absolut ingenting sa jag
- Vadå för tv-program? sa Eric förvånat
- Face-Off, ett program där man tävlar i film makeup sa jag
- Wow, det är ju riktigt roligt. Varför har du inte sagt att du har sökt? sa Eric
- Det har jag inte, det är någon annan som har sökt åt mig sa jag
- Va? Vem då? sa Eric
- Så det är inte du? sa jag och satte mig bredvid Eric
- Nej, det kanske är någon annan. Men vad ska du säga nästa gång dom ringer? sa Eric
- Jag vet inte riktigt, men jag måste få tänka på det lite innan sa jag
- Okej, men jag kommer stötta dig vad du än väljer sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag undrade vem som hade gjort det här. Det var samma tanke hela tiden först att det var någon av mina vänner men sen kom jag på vad mamma sagt om framtiden så det skulle inte förvåna om det är hon som skickat in det. Jag kände hur det sved i bröstet på mig när jag tänkte på det. Jag orkar inte med mer nyheter just nu....
2 veckor senare - Ultraljudet - Erics Perspektiv
Elena var i vecka 16 nu och idag skulle vi på ultraljudet men hennes föräldrar hade inte velat följa med. Och jag såg hur dåligt Elena mådde för det och vi stod i hallen och tog på oss skorna när Elenas pappa kom ut till hallen.
- Är det försent att följa med? sa Peter och log
- Det är klart du får. Men mamma? sa Elena och såg ledsamt på Peter
- Jag är ledsen, hon vill inte. Men jag kommer stötta er iallafall. Ska vi åka så ni inte kommer försent? sa Peter
- Absolut sa jag och tog Elenas hand
Vi gick sen ut till bilen och åkte till sjukhuset. Vi parkerade bilen och sen gick vi in och väntade en stund innan läkaren kom ut.
- Elena Carlsson? sa läkaren
- Yes, thats me sa Elena och log
- Nice to meet you, you can follow me here sa läkaren och vi gick in till ett rum
- You can Lay down here and pull up your shirt sa läkaren
- Can you give us some pictures? sa Elena och log mot mig
- Of course. Do we wanna know the sex of the baby or not? sa läkaren
- Vad säger du? sa Elena och såg på mig
- Jag vill gärna veta, vad vill du? sa jag
- We want to know. If it goes sa Elena och tog min hand
- Yes, we can see. So, its going to be cold now sa läkaren och la gelé på Elenas mage
- Now we can see a little bit on the screen sa läkaren
- OMG, can you see it? sa jag och såg på Elena som hade tårar i ögonen
- I do, dad, thats your grandbaby sa Elena och log mot Peter
- I cant believe it. Its a Miracle sa Peter
- It truly is. So, now we will see if it want to show anything sa läkaren
- Can you see anything? sa Elena och tryckte hårt min hand
- Yes, you are having a baby Girl sa läkaren
- A Girl? OMG, that is amazing sa Elena och jag gav henne en kyss
- We cant be More Exited now. sa jag och log stort
- Congratulations and everything looks normal and its going to be great sa läkaren och torkade sen bort gelén från Elenas mage
- Thank you so much sa jag och log
- Your Welcome, but if there is anything that happends then you have to call sa läkaren
- I will, Thank you again sa Elena och vi gick sen ut och fick med oss bilderna
Peter var väldigt tyst men han hade varit väldigt glad där inne hos läkaren och det kändes så otroligt bra att han valde att stötta oss nu. Vi åkte sen hem igen och Elena gick direkt över till Seth medan jag åkte till flygplatsen för jag skulle hämta våra flygbiljetter till Sverige för vi skulle åka om två dagar. Jag hoppas bara att allting ska vara så perfekt som det är nu. Fast jag måste erkänna att jag var lite orolig för det här med Paul. Någonting inom mig sa att han försöker få tillbaka Elena, men det kan inte stämma....
Senare hemma hos Seth - Elenas Perspektiv
- What? You want leave in to days sa Seth förvånat
- Why not? Eric has alot of work to do sa jag och skrattade
- Please, stay for about four More days, for me and all of your Friends sa Seth
- Ok, i will stay for about four days, but did you here that we are having a Girl? sa jag och log stort
- You are kidding?! That is gonna be the cutest baby ever. But can you Promise to stay 4 More days? sa Seth och stannade utanför vårat hus
- I Promise with all my heart. Thanks for Walking me Home sa jag
- Of course. See you soon babe! sa Seth och gav mig en kram
Jag skrattade bara och kramade om honom innan han gick iväg och jag gick in till huset. Eric var inte tillbaka ännu och pappa var ute på jobb. Mamma borde vara hemma men jag gick bara rakt ut till köket och tog lite vatten.
- Mamma är du hemma? ropade jag men fick inget svar
- Mamma?! sa jag igen
Jaha, hon verkar också vara ute. Jag gick in till vardagsrummet och fick en chock när jag såg att Paul satt i soffan. Han log mor mig och jag försökte få ner pulsen.
- You scared the life out of me sa jag och såg chockat på honom
- Im sorry, but your mom lett me in. She was going out but she Said that i could Wait for you sa Paul
- What do you want then? sa jag och satte mig bredvid honom i soffan
- I want you. I want you to be my girlfriend again. We dont have to get married again sa Paul
- Can you please stop This? Im Begging you sa jag och såg allvarligt på Paul
- I cant, because i love you to much sa Paul och la sin arm runt mina axlar
- Dont touch me! sa jag och reste mig upp och fick plötsligt ont i magen
- Elena please, we are made for etacher. You know that to sa Paul och gick fram mot mig
- Aahhh....it hurts...my stomic it hurts sa jag och tog mig på magen
- What? What are you saying? sa Paul och såg på mig
- Something is wrong...it hurts to bad.......
Detta är kapitel 57 av Imagine. Jag är så hemskt ledsen för att det inte kom upp i tid. Men jag skrev nästan hela kapitlet på torsdagen och hade bara slutet kvar på fredagen men när jag skulle spara det så blev det något fel på blogg.se och allt försvann så jag fick skriva om allting. Det är därför det kom så sent förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för det!! Jag ska skärpa mig rejält nu!! Kapitel 58 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta vad som är fel med Elena? Kommer hon tacka ja till programmet? Får Eric veta vad Paul egentligen vill med Elena? Vad ska bebisen heta? Varför måste Eric och Elena stanna i fyra extra dagar? Vad har vännerna för överraskning till dom? Och vad händer när dom kommer till Sverige? Och varför skickar Elena hemliga sms och till vem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 58 som kommer idag(söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 56
- Är du okej? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej. Jag ropar om det är någonting sa jag och gav honom en kyss innan han reste sig upp från stolen
- Okej, vad ville ni säga? sa jag och förväntade mig det värsta
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?!.........
Elenas Perspektiv
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?! sa mamma
- Okej, för det första du behöver inte skrika och nej, jag har inte blivit galen sa jag
- Men kan du förklara för oss hur du tänker. Du är förlovad för andra gången och dessutom gravid sa pappa
- Jag älskar Eric, det gjorde jag redan första gången jag sa ja till Paul och det var ett misstag. Sen var det inte planerat att jag skulle bli gravid men jag är gravid nu och det får ni acceptera sa jag bestämt
- Ärligt talat Elena, jag kan faktiskt inte göra det. Jag kan inte acceptera det här. Vill inte du göra något med ditt liv? sa mamma
- På dig låter det som jag förstört mitt liv. Jag kan faktiskt bli makeup artist och nå mina drömmar även fast jag är gravid och förlovad sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Du har ju gjort det! Du är bara 18 år Elena! 18 år! sa mamma
- Kan du inte bara vara glad för min skull? sa jag och nu kunde jag inte hålla tillbaka tårarna
- Lilla gumman. Det är klart vi blir chockade men vi kanske ska lugna ner oss lite nu sa pappa
- Peter, lugna ner oss? Tycker du att det är okej att hon kastar bort hela sitt liv sa mamma
- Kan jag gå härifrån nu? Jag orkar inte höra på det här mer sa jag
- Nej, vi har inte diskuterat klart allt det här ännu sa mamma
- Elena, det bästa vore kanske om du stannade här ett tag sa pappa
- Vänta lite, stanna här? Hur länge då? sa jag förvånat
- Bara ett tag, det kanske är bäst så sa pappa
- Jag orkar inte med er två. sa jag och gick upp till mitt gamla rum och smällde igen dörren
Eric öppnade sen dörren och kom fram till min säng. Jag var bara ledsen och besviken på hur dom hade reagerat. Visst, jag visste att dom skulle bli arga men den som tog det sämst var ändå mamma. Hade jag inte redan flyttat hemifrån så skulle hon väl slängt ut mig. Eric torkade bort mina tårarna och höll om mig.
- Jag hörde sa Eric ledsamt
- Då hörde du också att dom vill att jag stannar här sa jag
- Vadå stannar här? sa Eric förvånat
- Dom vill inte att jag åker tillbaka till Stockholm utan stanna här ett tag sa jag och såg allvarligt på Eric
- Och det gick du med på?! sa Eric och flyttade sig ifrån mig
- Nej, jag sprang upp hit. Jag orkade inte med bråket sa jag
- Men tänker du stanna här? För det låter nästan som det sa Eric argt
- Det har jag aldrig sagt. Varför är du så arg? Jag säger ju bara vad dom sagt sa jag
- Jag måste gå ut en stund sa Eric och reste sig från sängen
- Då följer jag med dig sa jag
- Ensam. Jag vill vara ensam just nu sa Eric och gick ut genom dörren
Det kändes som hela min kropp ville explodera inom mig. Jag grät bara ännu mer och det kändes som alla var i mot mig just nu. Det knackade sen på dörren och pappa kom in. Jag orkade inte se på honom just nu. Och jag ville helst prata med Eric just nu. Undrar vart han tog vägen.....
Lite senare - Vid stranden - Erics Perspektiv
Jag hade gått ut därifrån för jag blev bara så grymt besviken och arg när Elena sa att hennes föräldrar vill att hon stannar tills dom rett ut allting. Jag vet hur det kommer bli, hon stannar för alltid och sen skulle det inte förvåna mig om hon blev tillsammans med Paul igen. Nej, nu är jag dum men jag vet inte vad jag ska säga till Elena för att få henne att förstå hur jag känner.
- Hey! Eric, what are you doing here? sa Seth och kom fram till mig och satte sig i sanden bredvid mig
- Thinking about some things. What are you doing? sa jag och såg på Seth
- I was just surfing. Where do you have Elena then? sa Seth och såg på mig
- She is Home, we told her parents today and it did not turn out well sa jag och såg med besviken blick på Seth
- Oh, yeah well Elena is just 18 years Old so i think they are concerned about her sa Seth
- Yes, i can understand that but now they want her to stay here and i mean what if she does? sa jag och såg allvarligt på Seth
- Then there is something you have to handel then. I mean have Elena Said that she will stay? sa Seth
- No, it was her parents who wanted her to stay here sa jag
- Well, if they want her to stay then she could always say no sa Seth och log
- I dont think that she will say that sa jag ledsamt
- Trust me, i know Elena sa Seth och log stort
Jag hoppas verkligen att Seth har rätt i att Elena inte tänker stanna här för jag orkar inte bråka med henne igen. Fast jag fattar inte varför hennes föräldrar vill att hon stannar? Jag menar Elena är ju förlovad med mig och vi ska ha barn tillsammans. Jag förstår inte varför det ska bli en så stor sak av det. Men nu blev det just det och jag hoppas faktiskt innerst inne att allt det här ska lösa sig. En gång för alla.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade varit ute till sent på kvällen och det var släckt i hela huset. Men eftersom Elena hade gett mig extra nycklar så jag låste upp dörren och smög försiktigt in till huset och tog av mig skorna. Sen gick jag upp till Elenas sovrum och såg henne sova. Jag smög då försiktigt fram till henne och gav henne en puss på pannan och hon tittade försiktigt på mig.
- Vart har du varit? sa Elena och såg trött på mig
- Jag var tvungen att vara för mig själv en liten stund det var därför jag gick sa jag
- Hela kvällen? sa Elena och satte sig försiktigt upp i sängen
- Ja, jag blev ledsen och besviken när du berättade att dina föräldrar vill att du stannar sa jag
- Men det betyder inte att jag vill stanna här! Du måste försöka förstå hur dom känner sa Elena
- Det gör jag men att se dig så ledsen och jag blir samtidigt orolig att du ska bli stressad gör mig arg och ledsen sa jag
- Eric, jag vill inte stanna här men vi kanske kan prata om det imorgon för jag är väldigt trött sa jag
- Okej, vi tar det imorgon istället. sa jag och gav henne en kyss till
Jag tog sen av mig mina kläder och kröp ner bredvid Elena och jag la min hand över hennes midja. Jag gav henne en kyss på halsen innan jag slöt mina ögon och jag önskar och hoppas att allting ska vara så mycket bättre så vi slipper bråka mer. Efter mina tankar så somnade jag.
Nästa dag - Elena är ensam hemma - Elenas Perspektiv
Det hade blivit mer bråk på morgonen och det var inte roligt alls. Men jag hade önskat att dom iallafall kunde följt med oss till ultraljudet om 2 veckor för jag och Eric hade kommit övernens om att stanna här tills dess men dom vägrar. Jag kommer inte klara det här utan deras stöd och det gjorde mig bara ännu ondare när dom inte änns vill följa med dit. Jag var ensam hemma just nu för Eric var ute och handlade lite saker och mina föräldrar var på jobb. Jag ringde till sjukhuset för att se så jag hade en tid till ultraljud om två veckor här i LA.
- Annie speaking, what can i help you with? sa kvinnan
- Hello, my name is Elena Carlsson and i was just wondering if i still have an appointment for a sonogram in two weeks? sa jag
- Hold on a second and will check sa kvinnan
- Thank you sa jag och väntade en liten stund
- Yes, you have an appointment with Dr.Green in two weeks sa kvinnan
- Oh, Thank you for your help sa jag
- Happy to help. Bye sa kvinnan och vi la sen på
Jag la sen ifrån mig mobilen och gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan och tog upp datorn och tittade runt lite på internet när det ringde på dörren. Jag reste mig upp från soffan och öppnade sen dörren.
- Hi Elena. sa Paul och log
- Hi..i guess, what are you doing here? sa jag och såg förvirrat på Paul
- I wanna talk to you. Can we take a walk? sa Paul och log
- Yes, of course we can sa jag och tog på mig ett par skor
- So, how did you know that i was here? sa jag
- I called Lily, i wanted your phone number to Sweden and she told me that you was here and also that you are engaged with him sa Paul
- Yes, i am engaged with Eric. Did she say anything Else? sa jag och svalde hårt
- No, what would that be? sa Paul och såg på mig
- That im 14 weeks pregnant sa jag och stannade till
- What? Your kidding! Oh, now i can see that you have a little bump sa Paul och log stort mot mig
- Yes, its Erics if you are wondering sa jag och gick vidare
- Are you sure about that? I mean we did stuff before the wedding sa Paul
- How can you even say that?! Yes i know that it is Erics because it happend in Sweden! Stop being so stupid please! sa jag och såg irriterat på Eric
- Ok, im sorry but it would not be so strange if it was mine sa Paul
- Can you please stop saying that and tell me why you wanted to talk to me and see me? sa jag och stannade
- You already know why sa Paul
- What are you talking about? How can i know why you wanted to talk to me? sa jag lite irriterat
- Because i want you back......
Detta är kapitel 56 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Nu är det bara 5 kapitel kvar av Imagine. Jag la till ett till så det blir 61 istället. Men hoppas det är okej för er. Men ja, jag hade tänkt få klaffandes här igår(måndag) men hade huvudvärk så orkade inte skriva klart allting. Men nu är det här och kapitel 57 kommer idag(onsdag) eftersom jag får vara hemma nu när jag är sjuk så skriver jag på dagarna. Men i kapitel 57 kommer ni bla.få veta vad Elena säger till Paul? Vad händer när Eric får veta att dom pratat? Kommer Elenas pappa och mamma acceptera allting? Följer dom med till läkaren? Och är det en pojke eller flicka? Och vem är det som ringer Elena och vad får hon för erbjudande?Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 57 som kommer idag(onsdag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 55
- Ja, och det finns en speciell anledning för det. Okej, såhär ligger det till sa Eric och gick en liten bit ifrån mig
- Nu gör du mig nervös sa jag och såg på Eric
- Elena, Vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans och jag älskar dig mest av allt. För mig har du alltid varit en prinsessa. Du är min bästa vän och jag älskar dig verkligen. Det finns ingen som dig och jag vill bara vara med dig. Leva lyckligt i alla mina dagar med dig. Så därför Elena vill jag fråga dig om du vill bli min prinsessa för evigt? sa Eric och gick ner på knä......
Erics Perspektiv
- Ja, jag vill inget hellre än att bli din prinsessa för evigt sa Elena
- Åh! Jag älskar dig sa jag och trädde på henne ringen och tog sen upp henne i min famn
- Haha, det här kunde inte varit bättre. Ska vi leva lycka i alla våra dagar nu? sa Elena och skrattade
- Det är klart vi ska. Men först ska vi åka hem för där väntar ytligare en överraskning sa jag
- Vad har du nu hittat på? sa Elena och såg misstänksamt på mig
- Det får du se då. Kom nu sa jag och släppte sen ner Elena och tog hennes hand
Vi gick ut till bilen och på trappan stod alla våra vänner klädda som Disney karaktärer och visade vägen till bilen. Det syntes att Elena trivdes. Jag visste att jag valde rätt som gjorde på det här sättet när jag friade till henne. Vi satte oss sen i bilen och jag gav henne en kyss innan vi åkte iväg hem. När vi kom hem så öppnade jag återigen bildörren åt henne och vi gick upp till lägenheten. Når vi kom upp så hade jag tagit fram två glas med juice eftersom Elena inte får dricka champange nu.
- Har du gjort allt det här för mig? sa Elena
- Ja, men jag fick otroligt mycket hjälp. Skål för ett lyckligt i alla våra dagar min prinsessa sa jag och tog upp glasen och gav Elena ett
- Skål för dig min prins. Du är verkligen min prins! sa Elena och vi skålade
Jag gav henne en passionerad kyss och vi ställde sen ner glasen. Vi gick in till sovrummet och Elena log blygt mot mig. Jag rörde försiktigt hennes nakna axel och hon gav mig en kyss och hon tog sina händer mot min rock och tog försiktigt av den så den föll till golvet. Jag la mina händer mot hennes rygg och drog försiktigt ut snörena ur korsetten och klänningen föll sen ner till golvet. Elena knäppte sen upp min skjorta som föll till golvet. Vi la oss ner på sängen och hon hade sina händer mot mitt bröst och la dom sakta i mitt hår. Jag kysste hennes hals och mina händer låg mot hennes höfter och vi hjälptes sen åt att ta av oss våra andra kläder för att sen ha sex. Det var fantastiskt.
40 minuter senare - Elenas perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade fått låna ett av Erics linnen som jag låg i. Jag låg över hans bröst och det var hur mysigt som helst. Eric smekte min rygg försiktigt och jag kunde inte sluta vara glad. Det här var den bästa dagen på väldigt länge. Förlovad med min drömprins och gravid med en ny prins eller prinsessa. Det kändes overkligt men det finns fortfarande en jobbig sak, berätta det här för mina föräldrar. Dom kommer inte bli så glada som jag önskar dom skulle bli.
- Vad tänker du på gumman? Du är så tyst sa Eric
- Nej, jag tänkte på hur jag ska kunna berätta det här för mina föräldrar sa jag
- Men kommer dom inte bli glada? Dom ska ju bli mormor och morfar och mina svärföräldrar sa Eric och log
- Jag önskar dom blev det men det var inte så jätte glada miner när jag skulle gifta mig med Paul sa jag och bet mig i läppen
- Det kanske inte handlade om att du skulle gifta dig utan med vem sa Eric
- Kanske det. Men jag kanske borde ringa och berätta det istället? sa jag och såg upp mot Eric
- Varför då? Är det inte bättre att berätta det öga mot öga? sa Eric och flätade ihop sina fingrar med mina
- Jo, men om jag åker ner och berättar det här för dom så kommer jag garanterar aldrig hem igen sa jag och skrattade
- Haha! Menar du allvar? Skulle dom låsa in dig i huset eller? sa Eric och skrattade
- Ja, minst. Men jag ska prova att ringa till dom först. För jag vågar inte berätta det innan sa jag
- Okej, men då tycker jag du provar det först. Jag önskar dig stort lycka till sa Eric och gav mig en kyss
- Haha, tack älskling. Jag får väl komma ner till studion imorgon och berätta hur det gick sa jag och skrattade
- Mmm...mer än gärna sa Eric och log flörtigt
- Sluta. Du vet att jag inte kan stå i mot dig när du flörtar sa jag och skrattade
- I know. Är du trött? sa Eric och såg på mig
- Ja, faktiskt sa jag och log mot Eric
Han släckte sen lampan och vi gav varandra en kyss innan jag vände mig mot honom och han la sin arm runt min midja och jag log för mig själv när han gjorde det. Tänk, snart kommer bebisen kunna känna Erics hand mot magen också. Men det värsta är fortfarande vad mina föräldrar ska säga....
Nästa dag - Elena ringer - Elenas Perspektiv
Eric var i studion och jag satt hemma i soffan. Det var tidig morgon i LA just nu och jag bet mig lite lätt i läppen när jag satt med mobilen i handen. Jag visste inte hur jag skulle göra. Det gjorde ont i hela kroppen men tillslut ringde jag till pappa.
- Peter Carlsson speaking sa pappa
- Hej pappa det är Elena sa jag
- Hej gumman! Hur är det med dig? Det var länge sen du ringde sa pappa
- Ja, det är väldigt bra med mig. Men det är någonting jag måste berätta för er sa jag och kände hur fort och hårt mitt hjärta började slå
- Okej, det låter allvarligt. Du är väl inte med barn va? sa pappa och skrattade
- Haha, nej, jag tänkte bara säga att jag har fått jobb sa jag och slog till mig i pannan
- Jaha, vad roligt. Du skrämde mig där ett tag sa pappa och skrattade
- Förlåt, men det var bara det jag ville berätta sa jag
Vi pratade en lång stund och hela tiden så ångrade jag mig att jag inte sagt som det var. Hur feg får man bli egentligen?
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag undrar hur det gått för Elena. Hon skulle ringa sina föräldrar och berätta att vi är förlovade och ska få barn. Men jag tror inte hon kommer klara att berätta det. Det hade jag nog inte heller gjort. Jag satt nu i studion och jobbade på nytt matrial när det knackade på studio dörren.
- Det är säkert till dig drömprinsen sa Jason Gill
- Haha, lägg av sa jag och skrattade och gick till dörren
Det var Elena och hon gav mig en kyss och vi gick in till studio rummet och hon satte sig i mitt knä och jag la mina armar runt henne.
- Så, hur gick det? sa jag och såg på Elena
- Åt skogen. Han sa att du är väl inte med barn va? Och då kunde jag inte berätta det för honom sa Elena
- Gumman, det förstår jag isåfall. Det är ju inte så konstigt att du inte sa något då sa jag och smekte Elenas kind
- Vad ska vi göra nu då? sa Elena och såg på mig
- Det finns bara ett sätt, att åka dit sa jag och log mot Elena
- Då kommer jag aldrig hem igen det vet du sa Elena och skrattade
- Tror du verkligen att jag skulle låta dig åka ensam? sa jag och log
- Va? Vill du åka med mig ? sa Elena och log stort mot mig
- Vi åker dit tillsammans. Men jag måste prata med Tomas om när först bara sa jag
- Ok, jag väntar här medan du ringer sa Elena och reste sig upp och jag tog upp mobilen
Jag gick sen ut till utsidan och ringde till Tomas för att kunna planera när vi kunde åka till LA. Jag var lite nervös inför mötet med Elenas föräldrar den här gången för nu skulle vi ju ändå berätta att vi först är förlovade och sen att vi ska ha barn. Dom lär ju kasta ut mig från huset.
- LA? Igen? Jaha, det var värst vad du åkte ner dit sa Tomas och skrattade
- Haha, ja, men det är ganska eller väldigt viktigt att jag åker med Elena dit sa jag
- Ja, men du har inte en lucka förens om 2 månader sa Tomas
- 2 MÅNADER?! skrek jag och folk vände sig om mot mig
- Tack Eric, nu blev jag döv också. Ja, jag kan inte göra något år schemat sa Tomas
- Kanon, Jaja, boka in LA om två månader då sa jag lite surt
- Bra, och Eric, det är inte hela världen att få vänta 2 månader sa Tomas
- Kanske inte...hej då sa jag och la sen på
2 månader? Kanon, då är ju Elena i 3 månaden och det kanske syns mer då. Ja, det gäller bara att förklara för Elena att vi åker om 2 månader hur nu det ska gå till egentligen. Jag gick in till dom andra igen och Elena såg på mig.
- Gick det inget bra? sa Elena och såg på mig
- Va? Jo, fast vi kan inte åka förens om 2 månader sa jag
- 2 Månader? Men alltså är du inte klok? sa Elena förvånat
- Det är bara då jag kan. Förlåt sa jag och gick fram till henne
- Ja, jag hoppas det inte syns för tydligt då sa Elena och såg på mig
- Det kommer det inte göra. Jag lovar sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag hoppas du har rätt för jag är tillräckligt nervös som det är just nu sa Elena
- Det har jag. Lita på mig sa jag och höll om Elena
Jag önskade att jag visste om det skulle bli lätt eller jobbigt att berätta för Elenas föräldrar men vi måste ju göra det någongång. Och det måste bli om 2 månader. Och som jag sa, dom kommer nog bli mest arga på mig.....
2 månader senare - Elena och Eric är på väg till LA - Elenas Perspektiv
Vi satt på flyget ner till LA och jag var otroligt nervös. Jag var i vecka 14 nu och jag hade redan börjat få en liten mage. Det syntes inte om jag hade lite större tröjor på mig. Det var därför jag hade min Snövit collage tröja på mig och jag satt upp krupen mot Eric medan det bara var någon timme kvar tills vi skulle landa. Det var så otroligt nervöst just nu. Jag hoppas bara allt ska gå bra och att ingenting dåligt ska hända.
Lite senare hemma hos Elena
Vi hade landat för nästan 1 timme sen men vi hade inte åkt hem till huset direkt utan vi hade åkt och köpt två bodys där det stod grandma och grandpa på och vi hade lagt ner dom i varsin ask. Det skulle bli vårat sätt att berätta att vi väntar barn. Det var Erics ide och det kändes mycket bättre att säga det på just det sättet istället för med ord.
När vi sen kom fram till huset så tog Eric min hand och vi tog våra väskor och jag ringde på dörren. Mamma öppnade och gav oss varsin kram och vi gick in till huset och ställde våra väskor i hallen.
- Det är så roligt att se er igen. Ska du inte ta av dig den där stora tröjan Elena? Det är ju väldigt varmt sa mamma och gick in till köket
- Nej, det går bra. Vi skulle vilja prata med dig och pappa sa jag
- Jaha, vad är det nu som hänt? sa mamma och log
- Ingenting, vi har presenter åt er sa Eric och log stort
- Vad fina ni är! Sätt er ner så ska jag hämta Peter sa mamma och gick iväg
- Det kommer gå bra gumman. viskade Eric till mig
- Jag tror inte det tyvärr sa jag och höll hårt i Erics hand
- Hej gumman! Hej Eric! Vad roligt att se er igen sa pappa och gav oss en kram
- Detsamma. Ja, först så har vi någonting vi vill berätta innan ni får era presenter sa jag och svalde hårt
- Okej, har det hänt någonting? sa pappa och såg bestämt på mig
- Jag och Elena är förlovade sa Eric och log stort
- Ursäkta? sa mamma och såg på mig och Eric
- Eric har friat till mig och jag sa ja sa jag och log blygt
- Jaha, alltså det är chockande bara. Men grattis sa pappa
- Tack, sen är det något vi vill att ni ska ha sa Eric och vi gav dom presenterna
Dom öppnade dom och såg på dom väldigt länge. Sen tittade dom med tom blick på mig och Eric. Det kändes som jag ville sjunka genom golvet för jag skämdes så mycket.
- Vad ska det här betyda? sa pappa irriterat
- Ja, alltså jag och Elena väntar barn sa Eric och gav mig en puss på kinden
- Elena....är det här sant? sa mamma förvånat
- Ja, jag är gravid i 14 veckan sa jag
- Eric, kan du ursäkta oss en liten stund, vi vill gärna prata med våran dotter ensamma en liten stund sa pappa
- Är du okej? sa Eric och såg på mig
- Ja, det är okej. Jag ropar om det är någonting sa jag och gav honom en kyss innan han reste sig upp från stolen
- Okej, vad ville ni säga? sa jag och förväntade mig det värsta
- För det första...HAR DU BLIVIT GALEN?!.........
Detta är kapitel 55 av Imagine. Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt att det tagit sån tid att få upp det. Det skulle varit uppe i fredags men sen fick jag veta att jag har stämbandsinflamation och det har gjort så ont att jag inte orkat skriva hela tiden. Men nu ska jag skärpa mig för det är bättre. Kapitel 56 kommer idag(måndag) om det så är det sista jag gör för jag vill inte svika er mer nu. Men då kommer ni bla. Få veta hur det går i LA för Elena och Eric? Kommer Elena få ett jobb även fast hon är gravid? Blir det bröllop mellan Eric och Elena? Och vad händer egentligen när Paul får veta det och varför söker han upp Elena? Och vem har berättat det för honom? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 56 som kommer idag (måndag).
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 54
- Was it a clearblue digital test you used? sa Lily
- Yeah, why are you asking? sa jag och såg Lily ta upp mobilen
- Wait, yes, look it says on there website that 3+ means that it was 3+ weeks that you got pregnant. sa Lily och log stort mot mig
- You mean? sa jag och med stora ögon på Lily
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log
- OMG, i cant believe that........
Elenas Perspektiv
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log stort
- OMG, i cant believe that Eric and i am going to have a baby sa jag
- Well, you still have to tell him that you are pregnant sa Lily
- I know, but it will be easier now. I mean now i can tell him that he is the father sa jag
- Yes, but are you not gonna tell him that you didnt now before? sa Lily förvånat
- No, im not. I cant hurt him like that. And i mean Paul is out of my life now sa jag
- Ok, you do what you have to do. Come, lets go back to your place now sa Lily och vi gick tillbaka till lägenheten
Jag var faktiskt väldigt glad för nu kunde jag berätta för Eric. Jag var lite sur på mig själv för att jag inte kollat upp ordentligt vad testet betydde och nu vet jag att det är Erics. Men det finns fortfarande en jobbig sak och det är att berätta det för honom. Jag menar hur ska jag kunna göra det utan att han börjar ställa frågor?
Samtidigt hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
- Jo, jag ska eller nej, jag sparar det för mig själv sa jag och skrattade
- Taskigt. Men desto mer spännande. Så hur har du tänkt allt det här? sa Fredrik
- Jag ska snacka med lite vänner till Elena och mig och tanken är att dom ska ta med Elena från lägenheten till olika ställen för att förvandlas till Belle. Men sen har jag en till ide angående om det. Men sen kommer ni med henne till stället jag försöker ordna och ut kommer jag och musiken spelas i bakgrunden sa jag
- Wow, du har verkligen tänkt igenom det här noga. Men när ska allt det här hända? sa Fredrik
- Jag hade tänkt om 1 vecka. För kläderna är på väg från USA just nu sa jag
- Vänta, har du köpt kläder? sa Fredrik förvånat
- Ja, dom här. Jag vill göra det här speciellt och på riktigt sa jag och visade Belles klänning och Prins Adams dräkt.
- Ok, och den andra iden du hade var? sa Fredrik
Jag förklarade sen min andra ide och han gillade den väldigt mycket. Nu gällde det bara att få allting att funka. Vi delade upp våra saker som vi behöver göra. Fredrik ringer en del av mina vänner som också känner Elena och jag skulle ta hand om hennes. Sen delade vi upp det andra och jag gick sen ut från Fredriks hus. Jag satte mig i bilen och åkte till ett slott utanför Stockholm och jag parkerade bilen när jag kom fram dit. Jag klev sen ur bilen och gick in.
- Hej. Jag skulle träffa föreståndaren sa jag till kvinnan
- Ja, det är jag sa kvinnan och log
- Jaha, hej Eric. sa jag och sträckte fram handen
- Hej, Vera sa kvinnan och tog min hand
- Jo, det är såhär att om en vecka så skulle jag behöva hyra er balsal sa jag
- Jaha, ja, vi ska se sa Vera och tittade i en bokningslista
- Är det för kort varsel kanske? sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Nej, det finns faktiskt tid. Jag skriver in dig. Ni har tillgång till balsalen om en vecka sa Vera
- Tusen tack! Då ses vi igen om en vecka sa jag
- Ja, tack för att du kom sa Vera
Jag log stort för mig själv. Jag satte mig i bilen och körde hemåt. Det här kommer bli Elenas största överraskning någonsin. Jag kunde inte sluta le medan jag åkte hem. Fast jag skulle egentligen behöva ringa till Seth och Sarah i LA men Elena får inte höra mig prata med dom. När jag kom hem så parkerade jag bilen och gick sen ut. När jag kom till porten så stannade jag och tog istället upp min mobil. Jag ringde Seth i LA.
- Seth here sa Seth när han svarade
- Hi! its Eric sa jag
- Eric, so great to here from you. Is everything ok? sa Seth
- Yes, everything is amazing. But i have something to tell you sa jag
Jag förklarade för Seth vad jag hade tänkt och han lovade att ringa till Sarah och ta med henne till Sverige. Dom skulle komma så fort dom ordnat med det jag bad dom ordna.
- Ok, but i think we can be there in Maybe 2 days sa Seth
- That will be great. So, call me when you land so Elena dont know anything about it sa jag
- I Promise. See you Eric sa Seth och vi la sen på
Jag gick sen upp till lägenheten och såg Elena och Lily sitta i soffan. Jag gick in till dom och gav Elena en kyss och satte mig ner bredvid dom. Jag skulle behöva prata med Lily sen också. Jag hoppas det här ska gå vägen och att inte Elena får veta någonting.
- So, its been a really nice day Elena, but im really tierd so i think its time for me to go sa Lily
- Dont you wanna stay and eat? sa jag
- We have already been eating. But Thanks anyway sa Lily
- Elena, you know what to do sa Lily och gick ut till hallen
- Vadå? Vad pratar ni om? sa jag och såg på Elena
- Jag förklarar snart. Jag är väldigt trött igen. Jag går och gör mig iordning för att sova sa Elena och gav mig en kyss
- Ok, jag kommer snart. Lily Wait, can i talk to you for a moment? sa jag
- Sure, Whats up? sa Lily och såg frågande på mig
Jag förklarade allting ännu en gång och hon var med på det. Hon visste att hon kunde prata med Stina och Ellie också. Det här kommer bli toppen och en av dom bästa överraskningarna som Elena får.
Samtidigt i badrummet - Elenas Perspektiv
Jag stod och tittade mig i spegeln och jag var så nervös för att berätta för Eric att jag är gravid. Jag hade tagit på mig ett av Erics linne och jag hörde hur han kom till sovrummet och jag såg bara mig i spegeln.
- Kom igen nu Elena. Ta dig samman sa jag
Jag tog ett djupt andetag och gick ut från badrummet och jag såg på Eric. Jag log snett mot honom och han såg frågande på mig. Jag satte mig på sängkanten och Eric hade tagit av sig sin tröja och satte sig sen på huk framför mig.
- Vad är det som är fel? sa Eric
- Jag vet inte hur jag ska säga det här sa jag och bet mig i läppen
- Säga vadå? Har du blivit tillsammans med Paul igen? sa Eric
- Haha, nej det har jag inte. Men det är något annat sa jag
- Ok, du vet att du kan berätta allt för mig sa Eric och la sin hand mot min
- Jo....alltså...jag är gravid sa jag och såg med tårfyllda ögon på Eric
- Vänta lite...vadå? sa Eric och det såg ut som han skulle ramla baklänges
- Jag är gravid sa jag igen och tog ett djupt andetag
- Så det är därför du mått dåligt. Vet Paul om det här? sa Eric
- Va? Nej, för han är inte pappan. Det är du som är det. Du var den jag var med sist sa jag
- Så...vi ska ha barn ihop? sa Eric förvånat
- Ja, om du vill alltså. Jag vill inte tvinga dig till någonting sa jag
- Det är klart jag vill behålla barnet med dig. Jag älskar dig så mycket Elena. Tvivla aldrig aldrig på det okej? sa Eric
- Och jag dig. Så, vi ska ha en bebis sa jag och log mot Eric
- Ja, och jag älskar dig så mycket sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Vi la oss sen ner under täcket och jag la mig mot Erics bröst. Han smekte försiktigt min arm och jag var väldigt glad för att allting verkar lösa sig. Nu skulle jag bara vilja hitta ett jobb också men det verkar vara lönlöst. Fast någonting som jag inte förstod är om Eric varit i studion hela dagen varför ringde då Tomas och frågade mig om Eric? Konstigt är det iallafall. Jag gav Eric en kyss och sen släckte han lampan och somnade i varandras armar.
3 dagar sen - Erics Perspektiv
Om 4 dagar skulle allting hända. Jag hade gjort allting klart och Seth och Sarah hade kommit hit och dom hade med sig allting som jag bett dom om. Min kostym och Elenas klänning hade nu kommit och allting var klart inför den stora dagen då allting skulle hända. Och jag skulle bli pappa. Det kändes helt overkligt men jag var verkligen redo för det också. Efter allt som jag och Elena gått igenom tillsammans så känns det som man klarar precis allt. Vi satt nu hemma hos Fredrik och planerade hur vi skulle lägga upp allting och vi fick tillslut ihop allting och det här kommer bli den perfekta överraskningen någonsin.
4 dagar senare - Elenas Perspektiv
Eric hade inte varit hemma på hela morgonen. När jag hade vaknat så var han borta och jag hade ingen aning om vart han var. Men jag hade gått upp och gick bara runt i ett par vita mjukbyxor med rosa glittertrycket "Princess" på sidan och ett rosa linne. Jag kände mig bara trött och jag önskade jag visste vart Eric är nu. Jag satte mig i soffan och tittade lite på bilder av oss i mobilen när det ringde på dörren. Jag reste mig upp från soffan och öppnade dörren. Jag stod bara och stirrade för jag förstod absolut ingenting.
- Hello, I have a snowey suprice for you sa Lily utklädd som Elsa från Frozen
- What? sa jag och såg på Lily som var utklädd till Elsa
- I put this on you sa Lily och tog på mig en ögonbindel
- What are you doing to me? sa jag och skrattade
- I cant tell you anything. So come here sa Lily/Elsa
- Dont make me to a snowman now sa jag och gick ner för trapporna
- Oh, no i wont. Olaf is at home. Come here sa Lily/Elsa
Jag gick ner för trapporna och sen när det var plant igen så kände jag att vi var ute. Sen bad Lily mig att ducka och jag gick in till en bil. Jag satte mig och sen körde dom iväg med mig. Jag hörde att hon pratade med Seth så jag förstod ingenting. Sen stannade dom bilen och dörren öppnades. Jag kände hur någon av dom hjälpte mig ut och sen gick vi igen.
- So, now i will take this of sa Lily och tog av mig ögonbindeln
- Whats is going on? sa jag och såg förvirrat på Lily och sen på Seth som var klädd som Aladdin
- Princess Elena, here is your first place that you have to be in sa Seth och öppnade dörren till en stylingsalong
- Princess Elena, Welcome to your bibbidi babedi boo transforms salon sa Alex som var klädd som Flynn Rider
- Haha, is this a prank or something? sa jag och skrattade medan jag satte mig i stolen
- No, its not. sa Sarah som var klädd som Anna från Frozen
Jag förstod absolut ingenting. Jag satt som en fågelholk. Jag fick håret fixat som Belle i Skönheten och Odjuret och sen sminkade dom mig. Sarah tog sen min hand och vi gick in till ett omklädningsrum där jag fick på mig en jätte fin klänning som var Belle i Skönheten och Odjuret också. Jag hade absolut ingenaning om vad det var som hände mig just nu.
- Is the princess done to leave now? sa Fredrik som var klädd som Kristoff
- Yes, she is already to go. Is Sven ready to take you to the palace? sa Sarah
- No, i could not find him. What are we gonna do know? sa Fredrik och jag kände mig bara mer och mer förvirrad just nu
- I can take you to the palace sa Ellie och kom ut som Ariel i hennes rosa klänning
- Thank you for the help Ariel. Go with Princess Ariel Elena and you will found your way to the palace sa Fredrik och gav mig en kram innan jag gick med Ellie
Jag följde med henne ut till en ny bil och jag klev in och jag förstod fortfarande absolut ingenting. Det känns som jag är med i ett skämt program eller som att någon ska skoja med mig. Jag har verkligen ingenaning om vad jag ska tro just nu. Ellie stannade sen bilen vid ett slott och när bildörren öppnades så stod J-son där som var klädd som Jack Sparrow.
- Princess Elena, follow me and i will show you till your destination sa J-son
- Ok, i come with you sa jag och följde med J-son mot slottet
Samtidigt i slottet - Erics Perspektiv
Jag stod och väntade i balrummet. Allting var klart och jag var hur nervös som helst nu. Stina kom sen inspringandes till mig och tittade på mig.
- Dom är på väg nu. Ska vi starta musiken? sa Stina
- Nej, jag gömmer mig och när du släppt in henne så slår du på musiken sa jag och sprang och gömde mig
Det är nu eller aldrig. Jag tog ett djupt andetag och blundade tills jag fick tecknet att jag skulle komma fram från mitt gömställe. Bara hon blir glad nu....
Elenas Perspektiv
J-son släppte sin min arm och Stina kom fram till mig och hon var klädd som Jasmine från Aladdin. Jag log mot henne och hon log stort mot mig och gav mig en kram.
- Come with me princess sa Stina och tog med mig in till ett stort balrum
- What is this? sa jag och såg mig omkring
- Its a whole new world. Good Luck sa Stina och gick ut från rummet och helt plötsligt började låten Tale As Old As Time spelas
Jag stod och tittade mig omkring och jag förstod aboslut ingenting förens Eric helt plötsligt kom ut och hade på sig Prins Adams kostym.
- Vad....vad är allt det här? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Dance with me sa Eric och sträckte fram sin hand mot mig
Jag tog hans hand och vi dansade tillsammans. Det kändes helt overkligt. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder och jag kunde inte vara gladare än såhär. Det var verkligen helt ofattbart. Romantiskt och helt fantastiskt.
- Elena, det finns en anledning till att jag gjort allt det här för dig idag sa Eric och såg på mig
- Har du gjort allt det här? Jag borde anat det när Fredrik, J-son och Alex var med sa jag och log snett
- Ja, och det finns en speciell anledning för det. Okej, såhär ligger det till sa Eric och gick en liten bit ifrån mig
- Nu gör du mig nervös sa jag och såg på Eric
- Elena, Vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans och jag älskar dig mest av allt. För mig har du alltid varit en prinsessa. Du är min bästa vän och jag älskar dig verkligen. Det finns ingen som dig och jag vill bara vara med dig. Leva lyckligt i alla mina dagar med dig. Så därför Elena vill jag fråga dig om du vill bli min prinsessa för evigt? sa Eric och gick ner på knä......
Detta är kapitel 55 av Imagine. Jag hoppas ni ska tycka om det. Och förlåt att det tagit två nästan tre dagar att göra klart men som ni ser så är det väldigt långt och det var därför det tog tid att skriva klart. Men nu är det uppe och jag hoppas som sagt att ni ska tycka om det. Jag vet att det låter barnsligt men jag fick tårar i ögonen när jag skrev slutet. Men kapitel 55 kommer idag(fredag) och det kommer bli kortare än det här tror jag iallafall. Men jag kan inte avslöja vad som kommer hända i det kapitlet heller. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Men ja, vad som händer i kapitel 55 får ni veta idag(fredag)
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 53
- Yes, im pregnant sa jag ledsamt
- But why are you sad? You should be Happy sa Lily glatt
- Normaly i would be so Happy, but not now sa jag
- What do you mean? sa Lily nervöst
- Im not sure That Eric is the father........
Elenas Perspektiv
- Im not sure Eric is the father sa jag
- Ok, now im really awake. What did you say? sa Lily chockat
- Well, some nights before the wedding Paul and i slept Together. And the possibilite is that it is his child sa jag nervöst
- OMG, ok, now i know why you are so nervous sa Lily
- Yes, I don't know what do to or to think right now sa jag
- You know what, I will come to Sweden. I'm going right now sa Lily
- But it's night at you right now. sa jag förvånat
- I dont care. Im Coming to you. Ok, sa Lily
- Ok, Thank you so much that you exist sa jag
- The same to you. See you soon sa Lily och vi la sen på
Jag kände mig väldigt mycket bättre nu när jag visste att Lily skulle komma. Det kändes verkligen som jag behöver henne just nu. På testet stod det att jag var gravid vecka 3+ Och om det är så....så kanske det är Eric som är pappan ändå....
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Vi satt och skrev lite på nya låtar och vi hade även spelat in lite men nu satt vi och skrev på en ny låt. Jag tänkte bara på Elena och det gjorde det så svårt att skriva en låt. J-son såg lite frågande på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad är det som trycker dig? sa J-son
- Syns det så tydligt? sa jag och skrattade
- Det är som att någon har skrivit det över hela dig sa J-son och skrattade
- Okej, det är Elena. Hon har varit sjuk i några dagar sa jag
- Vadå sjuk? Är det allvarligt? sa J-son
- Nej, eller jag tror hon har matförgiftning för hon mår illa hela tiden sa jag
- Hon kanske är gravid sa J-son och skrattade
- Är du knäpp? Det är klart hon inte är sa jag och knuffade till honom
- Jag skojade bara med dig. Det tror inte jag heller att hon är. Men det går över ska du se sa J-son
- Du menar att jag bara oroar mig i onödan? sa jag
- Det kan man lugnt säga att jag tycker du gör sa J-son och skrattade
- Okej då, ska vi skriva klart den här låten eller inte? sa jag och skrattade
- Det var inte jag som behövde rensa mitt hjärta sa J-son och log
- Nu skriver vi sa jag och såg ner i pappret och skakade på huvudet
Jag undrar varför J-son trodde att Elena var gravid. Är det som att det är det första man tänker på om någon mår illa? Jag vet faktiskt inte. Men nej, Elena är verkligen inte gravid. Hade hon varit det hade hon sagt något till mig direkt och det hade hon inte så därför är hon inte det. Men det ska bli väldigt skönt att få komma hem till henne snart. Men J-sons ord ekade fortfarande i huvudet...för han kan väl inte ha rätt?
Sent på kvällen - Eric och Elena myser i soffan - Elenas Perspektiv
Vi låg i soffan och myste medan vi tittade lite på tv. Jag låg mot Erics bröst och han höll om mig. Jag hade inte sagt någonting till Eric om graviditetstestet. Jag kunde inte göra det. Han skulle göra slut med mig direkt och då väntar jag hellre med att berätta för honom när jag vet hur jag ska göra. Eric lekte försiktigt med mitt hår och jag log mot honom. Han gav mig en kyss och jag la mig till rätta mot hans bröst.
- Du mår inte dåligt mer eller? sa Eric oroligt
- Nej, det verkar ha försvunnit. Det var säkert bara en matförgiftning sa jag
- Vad skönt. För jag snackade med J-son och han trodde du var gravid sa Eric och skrattade
- Va? Varför trodde han det? sa jag och kände hur mig kropp frös till is
- Jag vet inte. Han skojade mest bara men han kanske trodde det innerst inne sa Eric och log
- Jaha, men det är jag inte. Det var ju bara en maginfluensa sa jag snabbt
- Ja, och det sa jag till honom också sa Eric
- Vad bra. Jo, Lily kommer hit imorgon. Hon sitter på ett flyg på väg hit nu sa jag nervöst
- Lily? Men varför kommer hon hit? sa Eric förvånat
- För jag bad henne om det. Jag menar du har mycket jobb med nya skivan och jag har inget jobb så därför bad jag henne komma hit sa jag och log
- Okej, är du säker att det inte är något annat? För du känns så stel sa Eric
- Nej, jag är bara trött, jag ska nog gå och lägga mig sa jag reste mig upp från soffan
- Vänta, det känns som det var en gång förut när du dolde någonting för mig snälla. Om det är någonting fel sa Eric
- Nej, det är ingenting. Jag lovar. Se på mig, det är ingenting alls sa jag och log
- Okej, jag tror dig. Kom så går vi och sover isåfall sa Eric och kysste mig
Vi gjorde sen i ordning för att krypa ner i sängen. Jag tog på mig ett par vita shorts och ett vitt linne. Jag hörde att Eric fortfarande var i badrummet och jag la mina händer mot magen och när jag sen hörde att han kom tillbaka till sovrummet så kröp jag snabbt ner under täcket. Vi la oss nära varandra och Eric la sin arm runt min midja och släckte sen lampan. Vi gav varandra sen en passionerad kyss och jag hoppas jag ska klara av att berätta för Eric snart...Jag somnade efter en stund.
Nästa dag - Eric pratar med Fredrik - Erics Perspektiv
- Dig var det länge sen man såg här sa Fredrik och skrattade
- Haha, ja, det kanske man kan säga. Men jag behöver faktiskt din hjälp med en sak sa jag hemlighetsfullt
- Ok, och det är? sa Fredrik nyfiket
- Jo, Elena älskar Disney. Och efter allting som hänt mellan oss. Så tänkte jag göra en grej sa jag
- Vad snackar du om? sa Fredrik
- Jag hoppas du kan hjälpa mig att göra balscenen från Skönheten och Odjuret men slutet tar jag hand om själv sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Du menar allvar? sa Fredrik och såg förvånat på mig
- Ja, jag har planerat allting men nu behöver jag bara hjälp med vissa saker sa jag
- Ja, du är ju en av mina bästa vänner så varför inte sa Fredrik och log
- Menar du det? Det kommer bli så bra sa jag och log stort
- Ja, det tror jag också. Men vad är det egentligen du ska göra i slutet? sa Fredrik
- Jo, jag ska......
Lite senare ute i en park - Elenas Perspektiv
Jag hade mött upp Lily för 2 timmar sen och nu var vi ute och gick. Jag var så otroligt tacksam för att hon hade kommit hit. Jag visste inte hur jag skulle klara allt det här utan henne. Vi gick en promenad genom en park som heter vitabergsparken.
- So, have you talked to Eric? sa Lily
- No, i cant. It would Break his heart sa jag ledsamt
- But how can you be so sure that its not his baby? sa Lily och stannade
- I dont know, its Said 3+ weeks on the test and i dont know what that means sa jag
- Was it a clearblue digital test you used? sa Lily
- Yeah, why are you asking? sa jag och såg Lily ta upp mobilen
- Wait, yes, look it says on there website that 3+ means that it was 3+ weeks that you got pregnant. sa Lily och log stort mot mig
- You mean? sa jag och med stora ögon på Lily
- Yes, now you know who the father is sa Lily och log
- OMG, i cant believe that........
Detta är kapitel 53 av Imagine. Förlåt att det inte kom i söndags men jag var som sagt på JT på lördagen och kom inte hem förens sent på natten och på söndagen var jag på SDA och var helt slut. Jag var jätte trött och därför orkade jag inte skriva klart det. Men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 54 kommer idag(tisdag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric planerar? Vad är det han ska göra? Vem är pappan? Ska Elena berätta för Eric? Och vad är det som händer för Elena? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 54 som kommer idag(tisdag) och det kommer bli längre. Förlåt om det blev ett tråkigt kapitel. :(
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 52
Han är inte klok. När gjorde han det här? Jag måste springa ner och se det här närmare. Jag slet upp dörren och nästan hoppade ner för hela trappan och öppnade snabbt ytterdörren och tvärstannade när jag såg att någon stod där.
- Men....men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt något.......
Elenas Perspektiv
- Men...men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt en sak sa Eric och log mystiskt mot mig
- Vadå? sa jag och såg nervöst på Eric
- Dig. Jag kan inte åka till Sverige utan dig. Jag vill att du följer med sa Eric
- Vänta lite, menar du flytta dit? sa jag förvånat
- Ja, jag vill att du bor med mig. Vad säger du? sa Eric nervöst
- Hur skulle jag kunna säga nej till det? sa jag och log stort
- Menar du det? sa Eric och såg med världens största leende på mig
- Ja, jag menar det. Jag vill följa med dig till Sverige. sa jag och log
- Elena Carlsson, jag älskar dig så mycket sa Eric och lyfte upp mig i famnen
Jag skrattade lite och sen kysstes vi passionerat och Eric satte ner mig på en byrå i hallen och jag la mina ben runt hans midja och det kändes helt fantastiskt att allting börjar bli bra igen. Vi släppte sen varandra och jag hoppade ner från byrån.
- Jag måste nog packa. Eller du kanske åker före mig? sa jag
- Nej, vi åker tillsammans. Så om du vill hjälper jag dig gärna att packa sa Eric och log flörtigt
- Okej, men ingen söthet för då kan jag inte koncentrera mig sa jag och skrattade
- Haha, ok, vart har ni saltet isåfall? sa Eric och skrattade
- Haha, kom nu knäppis sa jag och vi gick upp till mitt rum
Vi hjälptes åt att packa ner mina kläder i två stora resväskor. Jag kunde inte förstå att jag återigen ska flytta till Sverige men den här gången ska jag bo med Eric. Jag hade sen bytt om till ett par Victoria Secret mjukbyxor och ett linne med Aladdin och Jasmine på. Eric hjälpte mig sen ner med väskorna och jag gav mamma och pappa en kram. Vi gick sen ut till bilen och la in mina väskor för att sen åka mot flygplatsen. Jag började må illa och det borde vara för resan, för att jag är nervös helt enkelt. För det kan inte vara något annat....
Erics Perspektiv
Vi körde mot flygplatsen och det kändes helt fantastiskt att Elena ska följa med till Sverige. Men hon verkade inte må så bra. Hon såg trött ut och sen hade hon sagt att hon mådde illa förut. Men det är säkert för varken hon eller jag vet hur det ska bli i Sverige.
- Kan du stanna bilen? sa Elena
- Ja, men vad är det gumman? sa jag och såg Elena hoppa ut ur bilen när jag stannade vid en parkeringsplats
- Det är okej sa Elena och sprang bort en bit
Jag såg hur hon böjde sig framåt och förstod att hon spydde. Det här kan inte bara vara nerverna eller nervositet. Tänk om hon är allvarligt sjuk eller någonting? Elena gick sen tillbaka till bilen och jag såg oroligt på henne men hon log bara på mig. Jag startade sen bilen och vi åkte mot flygplatsen iallafall. När vi kom dit så checkade vi in och jag försökte hjälpa Elena hela tiden för jag såg att hon var trött och mådde dåligt. Men jag hoppas det blir bättre när vi kommer till Sverige.
2 dagar senare - Erics Perspektiv
Jag skulle egentligen vara i studion just nu men jag kunde inte slita mig från Elena. Hon hade varit sjuk i två dagar nu men jag hoppas det ska bli bättre snart. För det måste det bli. Elena log mot mig och jag gav henne en passionerad kyss och hon drog mig närmare sig och jag la mig över henne och vi kysstes mer och mer men sen helt oväntat knuffade hon undan mig.
- Förlåt...sa Elena och sprang snabbt upp ur sängen och in till badrummet
- Du kanske har blivit matförgiftad sa jag
- Ja,eller det var din parfym som gjorde mig illamående sa jag
- Va? Det låter lite konstigt faktiskt sa jag förvånat
- Jag vet. Men det var det jag blev illamående av. Men du kanske måste gå nu? sa Elena och la sig bredvid mig igen
- Ja, egentligen så måste jag det. Men jag vill hellre stanna här och se till att du inte blir sämre sa jag
- Men älskling, gå nu för jag klarar mig. Jag lovar. Jag ringer dig om det här någonting sa Elena
- Lovar du att det är okej? sa jag och reste mig upp från sängen
- Jag lovar. Älskar dig sa Elena och vi gav varandra en kyss innan jag gick ut till hallen
Jag hade tagit på mig ett par jeans, en hit tröja med trycket 99 problems på och en svart kofta med luva. Sen tog jag även på mig min svarta keps och gick in till Elena en sista gång.
- Är du säker på att du klarar dig? sa jag igen
- Ja, jag är säker. Gå nu innan dom ringer dig sa Elena och skrattade
- Ok, men lova att du ringer om det är någonting sa jag
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Elena och log
- Och jag älskar dig sa jag och gick ut till hallen
Jag tog på mig skorna och gick ut genom dörren. Jag låste efter mig och sen skyndade jag mig ner för trapporna och ner till bilen. Jag hoppade sen in och åkte iväg till studion. Jag tänkte bara på Elena och det kändes väldigt konstigt för hon verkade inte vilja prata med mig om att hon kanske har fått maginfluensa. Tänk om hon vet att det är något annat? Jag skulle inte klara att förlora henne...jag måste snacka med J-son när jag kommer till studion. Han kanske vet om jag bör oroa mig eller inte....
Lite senare hemma i Erics lägenhet - Elenas Perspektiv
Jag gick upp från sängen och gick in till badrummet. Jag letade sen fram testet jag köpt i min sminkväska. Jag var både sen och mådde illa så det kan bara betyda en sak. Men jag ville inte säga någonting till Eric förens jag är säker. Jag gjorde testet och väntade i 20 minuter innan resultatet kom fram. Jag fick ingen luft och gick snabbt ut och ringde Lily i LA.
- Snälla...snälla svara viskade jag
- Hmm....hello sa Lily trött
- Sorry, did i wake you? sa jag nervöst
- No, its ok. Whats wrong? sa Lily oroligt
- Well, Ive been feeling sick and all that so i took a pregnancy test sa jag
- OMG, are you? sa Lily chockat
- Yes, im pregnant sa jag ledsamt
- But why are you sad? You should be Happy sa Lily glatt
- Normaly i would be so Happy, but not now sa jag
- What do you mean? sa Lily nervöst
- Im not sure That Eric is the father........
Detta är kapitel 52 av Imagine. Förlåt att det tagit så sjukt lång tid att få upp det men jag fick totalt hjärnsläpp igår kväll. Jag kom inte ihåg vad jag skulle skriva så det var därför det tog tid. Men kapitel 53 kommer inte förens sent på söndag. För imorgon ska jag på Justin Timberlake och på söndag SDA. Men jag kan inte avslöja vad som händer då. Men hoppas ni orkar vänta. Men det kommer på söndag!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 51
- Hey. Taskigt sagt sa Elena och skvätte vatten på mig
- Nej nu ska du få sa jag och lyfte uppe henne och gick ner mot vattnet
- Nej...hahaha.. Jag ger mig ropade Elena och skrattade
- Så, vad händer nu? sa jag och såg på Elena
- Jag tror jag vet......
Elenas Perspektiv
- Så vad händer nu? sa Eric och såg på mig
- Jag tror jag vet vad som väntar sa jag och gick ännu närmare honom
- Och det är vadå? sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Jag tror det är det här sa jag och la mina armar runt hans hals och kysste honom passionerat
Eric drog mig ännu närmare honom och det kändes som tiden stannade. Jag kände mig hel igen. Det var en konstig känsla på ett sätt men väldigt fantastisk ändå. Vi släppte sen varandra och såg på varandra.
- Vi kanske borde gå tillbaka. Paul har nog kommit sa Eric
- Ja, det kanske är lika bra. sa jag och såg ner i sanden
- Elena, jag menade inget illa. Men han vill nog prata med dig. Han sa det igår sa Eric snabbt
- Ok,det gör ingenting. Kom så går vi sa jag och gick tillbaka mot huset
Eric skyndade sig efter mig och tog min hand i sin och log mot mig. Jag log tillbaka och vi gick sen hand i hand hem till mig. När vi kom dit så var dörren olåst och vi gick in. Vi tog av oss skorna och gick in till vardagsrummet där Paul satt och väntade på mig.
- I thougth you would be here sa Paul till Eric
- Im gonna go so you can talk alone sa Eric och såg på mig
- Ok, ses vi sen? sa jag och såg nervöst på Eric
- Självklart. Lycka till nu sa Eric och gick ut till hallen
- So, we can go up to my room sa jag och Paul följde efter mig till mitt rum
- So, what happend yesterday and also, can you tell me what kind of Game you are playing sa Paul
- I got chocked when Eric came to the Church and i then you, or both of you pusched me into the corner. Im not playing any Game sa jag
- Yeah right Elena. You have me here, you go to Stockholm and then you sleep with your ex-boyfriend and when you are Coming back here with me you say yes to Marry me sa Paul argt
- I know how it sounds but i loved you, i still do but its Eric that i love More. He is the one i Imagine sa jag ledsamt
- so what was i? Just someone to have fun with and then Break my heart? sa Paul
- Of course not. I never meant This to happen. You have to believe me sa jag ledsamt
- I dont have to believe anything. You really are a maneather. Someone who is spoiled and Whats everything and everyone sa Paul
- That is not true! I did love u! Cant you listen to what im saying? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Im so Done with you Elena. And you can keep it. Give it to Eric so he can propose to you and then you can break his heart to sa Paul och gav mig ringen
- Paul...please dont do This sa jag och gick efter honom
- Elena. I hoped that you would be honest with me but you are not. Leave me alone. You are not the Girl i fell in love with sa Paul och smällde igen dörren bakom sig
Jag satte mig på trappan och tårarna bara forsade ner för mina kinder. Det var jobbigt att höra hans ord men jobbigast var nog att Eric sagt samma sak till mig förut. Det kanske verkligen är så trots allt. Att jag bara är en bortskämd person. Jag reste mig från trappen och tog på mig skorna och gick ut genom dörren och jag behövde vara ensam.
Senare hemma hos Elena - Erics Perspektiv
Jag hade inte ringt Elena och hon hade inte ringt mig heller. Det som hade hänt på stranden var ingenting som vi hade planerat men jag kan förstå om hon trodde att jag ångrade mig när jag varit lite frånvarande när vi gick tillbaka till deras hus. Men det gjorde jag absolut inte. Jag var jätte glad för det som hände men jag tror hon måste klara upp allting med Paul först. Och eftersom hon inte hade ringt så gick jag dit istället. När jag kom fram så ringde jag på dörren och det var Lena som öppnade.
- Hej Eric. sa Lena och såg på mig
- Hej, är inte Elena hemma? sa jag
- Nej, hon gick ut här förut men hon sa inte vart hon skulle sa Lena
- Hade hon pratat med Paul? sa jag
- Ja, dom pratade och sen gick hon härifrån. Men jag vet inte vart hon är någonstans tyvärr sa Lena
- Men det gör jag tror jag sa jag och log
- Ok, men hoppas du hittar henne sa Lena och jag gick iväg
- Det gör jag säkert sa jag
Jag gick med snabba steg ner mot stranden. Jag hade mina aningar om vart Elena var någonstans och jag gick ner mot livräddarhuset. Och hon stod där och tittade ut på vattnet.
- Jag trodde jag skulle hitta dig här sa jag och gick upp mot henne
- Paul sa samma som du. Att jag är en bortskämd person som bara vill ha allting sa Elena
- Gumman, det är inte sant. Jag sa så när jag var ledsen. Det gjorde han också sa jag
- Inte? Eric, du och Paul har rätt. Jag är bortskämd och en hemsk person. Jag har inte kunnat se det förut sa Elena ledsamt
- Det är du verkligen inte. Elena, jag har kämpat och gjort allt för att få dig tillbaka. Hade jag gjort det om jag tyckt dom där sakerna om dig? sa jag och ställde mig framför henne
- Kanske inte. Eller nej, det hade du inte. Men du åker ju tillbaka till Sverige imorgon sa Elena
- Ja, och därför ska du och jag ha en speciell middag tillsammans sa jag och log hemlighetsfullt
- Är du säker på att du vill det då? sa Elena och såg ner i golvet
- Kan det här bevisa det? sa jag och gav henne en passionerad kyss
Jag tryckte upp henne lite mot väggen och tog hennes ben mot min höft. Det kändes helt underbart att äntligen få vara såhär nära henne igen för jag älskar henne mer än någonting annat. Vi släppte sen varandra och Elena såg på mig.
- Ja, det bevisade en hel del sa Elena och skrattade
- Bra, och det kanske är bra om jag gör middagen hos er eftersom jag inte har någon annanstans att sova sa jag och skrattade
- Haha, det går kanon bra. Kom så går vi sa Elena och tog min hand
Vi gick tillbaka till huset och jag skickade upp Elena till hennes rum och jag gick sen ut i köket. Det Elena inte visste var att jag hade fått hjälp av Elenas pappa, Peter att göra maten. Det ända jag gjorde var att duka fram allting och hällde sen upp pastan på en stor tallrik och sen la jag över frikadellerna och tomatsåsen över. Det var meningen att det skulle bli en riktigt lady och Luffsen middag. När allting var klart så ropade jag ner Elena och hon kom ner.
- Har du gjort allt det här för mig? sa Elena förvånat
- Ja, jag ville att vi skulle få en speciell middag tillsammans. Eftersom jag åker tidigt imorgon bitti sa jag
- Du är verkligen världens sötaste sa Elena och satte sig ner
- Inte lika söt som du sa jag och satte mig ner bredvid henne
Vi åt från samma tallrik och det var hur mysigt som helst. Jag tog till och med upp ett spagetti strå och delade det med Elena så vi åt tills vi kom till slutet och gav varandra en kyss. Det var verkligen en fantastisk kväll. Det är bara jobbigt att jag måste åka tidigt imorgon bitti och lämna Elena kvar här. Om det ändå fanns någonting jag kunde göra...
Lite senare - Elena ska gå och lägga sig - Elenas Perspektiv
Jag ville sova ensam i natt för det skulle bara bli jobbigt om jag sov bredvid Eric och att jag sen visste att han skulle åka. Jag hade tagit på mig min pyjamas och jag tittade ut mot gästhuset innan jag gick till sängen och kröp ner. Det hade verkligen varit helt fantastiskt. Eric hade gjort världens finaste middag. Men jag önskade jag kunde följa med honom. Jag släckte sen lampan och det tog en stund innan jag somnade men tillslut gjorde jag det.
Samtidigt utanför gästhuset - Erics Perspektiv
Jag hade samlat ihop varenda bild jag kunde hitta på mig och Elena. Jag hade faktiskt en liten ide på en överraskning för Elena. Jag smög försiktigt ut från gästhuset och sen gick jag bort mot en av staketväggarna och satte upp bilderna så dom skulle bilda en stor bild av oss. Det tog sin tid och jag hade inte fått någon sömn på hela natten när jag var klar men det var verkligen värt det. Jag gick in till gästhuset och väntade på att jag var tvungen att åka. Och på att jag skulle få göra första delen av överraskningen......
Lite senare på morgonen - Elenas Perspektiv
Pip pip pip
Jag vaknade av att min mobil pep och jag förstod ingenting. Jag tittade vad klockan var och hon var 10.00 på morgonen. Det betyder att Eric åkt iväg till Stockholm. Men jag tog upp mobilen och såg att det fanns ett sms från Eric och jag öppnade det och det stod bara " Se ut genom fönstret". Jag förstod ingenting. Jag reste mig upp från sängen och gick fram mot fönstret och fick världens chock när jag såg bilden.
Han är inte klok. När gjorde han det här? Jag måste springa ner och se det här närmare. Jag slet upp dörren och nästan hoppade ner för hela trappan och öppnade snabbt ytterdörren och tvärstannade när jag såg att någon stod där.
- Men....men har inte du åkt? sa jag och såg förvirrat på Eric
- Jag kom på att jag hade glömt något.......
Detta är kapitel 51 av Imagine. Förlåt förlåt att det tagit tid att få upp det. Jag vet att det skulle kommit i söndags men blogg.se raderade det jag skrivit när det inte gick att spara sen i måndags så hade jag inget internet. Men nu är det iallafall uppe och jag hoppas det är okej och att ni ska tycka om det. Kapitel 52 ska jag göra allt i min makt att få upp idag(onsdag) och då kommer ni bla. Få veta om Elena kommer med Eric till Sverige? Om hon gör det vart ska hon bo? Vad får hon för jobb erbjudande? Kommer Eric och Elena hålla ihop sitt förhållande nu? Eller kommer det fler hinder? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 52 som jag ska jobba stenhårt på så det kommer upp idag(onsdag).
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 50
- Jag sa som det var till Paul, han vill aldrig mer se mig säkert och det är ett under att du änns kan säga att du älskar mig efter allting som jag gjort dig sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vet, han blev väldigt ledsen och arg. Men han letar också efter dig. Snälla Elena, kan du inte följa med hem? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Inte efter det jag gjort. Det går inte...jag kan inte det sa jag
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena, oavsett vad som hänt mellan dig och mig så har det alltid varit du. sa Eric och reste sig upp och gick ner för rampen
- Eric........
Erics Perspektiv
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena. Oavsett vad som har hänt mellan oss så har det alltid varit du sa jag och gick ner för rampen
- Eric...vänta. sa Elena och gick ner för rampen
- Ja, följer du med tillbaka? sa jag och log
- Ja, jag följer med tillbaka hem sa Elena och log mot mig
Vi gick sen en promenad hem till Elenas hus igen. Dom andra hade kommit hem ännu men jag följde med Elena upp på hennes rum. Hon satte sig på sängen och jag satte mig framför henne.
- Tack för att du följde mig hem sa Elena trött
- Det är klart. Jag skulle inte låtit dig gå ensam. Vill du ha någonting? sa jag
- Nej, helst vill jag bara sova sa Elena och reste sig upp från sängen
- Ok, jag ska väl gå ner igen sa jag och såg mot dörren
- Nej, snälla. Kan du inte stanna tills jag somnat? sa Elena
- Jo, det är klart jag kan sa jag och satte mig på sängen
Elena bytte om till en pyjamas och kröp sen ner bredvid mig i sängen. Jag lekte lite med hennes hår och smekte försiktigt hennes kind. Efter en stund somnade hon och jag log för mig själv. Hon var så otroligt söt när hon sov och jag kunde titta på henne hur länge som helst. När jag sen hörde hur ytterdörren öppnades så flyttade jag mig försiktigt från sängen och gick ner till hallen.
- Åh, Eric. Har du hittat henne? sa Peter
- Ja, hon är där uppe och sover nu sa jag och log
- Did you find her? sa Paul och såg på mig
- Yes, but she is Sleeping right now sa jag
- I have to talk to her right now sa Paul
- No, like i just Said she is Sleeping! sa jag surt
- Try and stop me sa Paul och såg argt på mig
- I will do that if i have to sa jag
- Boys! Boys! Its like Eric says. I think its good if she can sleep for now. I think you can come back tomorrow and see Elena then sa Lena
- Ok, i will come back tomorrow. Im just Happy she is back Home sa Paul och gick sen ut genom dörren
- Tack för att du fick med henne hem Eric. Sa Peter
- Det var en självklarhet. Men jag kanske ska gå nu då sa jag
- Men jag hörde att du skulle åka tillbaka till Sverige idag. Har du någonstans att bo då? sa Peter
- Nej, det har jag inte men kan nog sova hos Seth eller någon annan sa jag
- Du stannar här. Gästhuset är ledigt. sa Peter
- Jag vet inte. Det känns som jag tränger mig på sa jag
- Det gör du verkligen inte. Det är tack vare dig som Elena är hemma igen. Seså, gå in och lägg dig där nu sa Lena
- Är det säkert att det är okej då? sa jag
- Absolut, gå iväg nu sa Peter och jag gick ut till gästhuset
Jag gick in till gästhuset och tog av mig kläderna och kröp sen ner under täcket. Det kändes lite overkligt att jag sov här igen. Men samtidigt väldigt bra. Jag hoppas bara att allting ska lösa sig mellan mig och Elena nu och att hon inte går tillbaka till Paul imorgon. Nej, det kan hon inte göra. Hoppas jag....
Nästa morgon - Elenas Perspektiv
Jag vaknade sakta och det kändes nästan som jag drömt allting som hände igår. Det kändes bara så overkligt. Jag satte mig upp i sängen och sen steg jag upp. Jag tog på mig ett par svarta jeans shorts och ett vitt linne med Minnie Mouse på. Sen gick jag försiktigt ner för trapporna och in till köket.
- Åh lilla gumman! Förstår du hur oroliga vi varit för dig? sa pappa
- Förlåt, men jag behövde vara för mig själv en stund sa jag
- Det är förståeligt sa Eric och ställde sig i dörröppningen
- Stannade du här? sa jag förvånat
- Ja, vi bad honom stanna här. Vi kanske ska lämna er ensamma sa mamma och dom gick ut från köket
- Tack igen för att du tog med mig tillbaka igår. sa jag och log
- Det var ingenting. Vad sägs om att käka frukost tillsammans? sa Eric och log flörtigt
- Jag vet inte...är det så bra? sa jag
- Jag bjuder sa Eric och skrattade
- Haha, okej då. Kom så går vi sa jag och skrattade
Vi gick ut till hallen och tog på oss skorna för att sen gå till piren och satte oss på fiket där. Vi beställde lite frukost och det var väldigt mysigt. Det kändes precis som förut mellan oss. Men jag vågade inte prata om det eftersom jag gjort så många dumma saker mot honom. Han kommer aldrig mer vilja se mig så varför skulle han då vilja börja om igen?
Erics perspektiv
Vi hade det väldigt roligt och romantiskt tillsammans. Jag märkte på Elena att hon var lite nervös och jag förstår henne. Men jag menade det jag sa till henne igår och jag vill faktiskt vara med henne oavsett vad hon tror. Visst hon har gjort dumma saker men det har jag med gjort. Och jag älskar henne så mycket. När vi hade ätit klart så gick vi ner mot stranden och tog en promenad tillsammans.
- Så, jag antar att Paul blev arg på dig igår sa Elena
- Ja, men han ville mest prata med dig om det som hände men du sov så han kommer tillbaka idag sa jag
- Jag förstår det. Jag vet bara inte vad jag ska säga. Allting känns så upp och ner just nu sa Elena
- Ja, den känslan känner jag igen. Men ska du gifta dig med honom trots allt? sa jag och såg nervöst på Elena
- Nej, det kan jag inte göra. Jag menade det jag skrev i brevet till dig. Det är du som är nummer ett för mig. Sa Elena och stannade
- Och du är den jag vill vara med för alltid. Jag var en idiot som inte förstod det tidigare. sa jag
- Är det någon som varit en idiot här så är det jag sa Elena
- Så, vad ska vi två idioter göra nu då? sa jag och skrattade
- Hey. Taskigt sagt sa Elena och skvätte vatten på mig
- Nej nu ska du få sa jag och lyfte uppe henne och gick ner mot vattnet
- Nej...hahaha.. Jag ger mig ropade Elena och skrattade
- Så, vad händer nu? sa jag och såg på Elena
- Jag tror jag vet......
Detta är kapitel 50 av Imagine. Förlåt att det blev lite kortare och tråkigare. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 51 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta om det blir Eric och Elena igen? Vad händer med Paul? Vad säger Elena till honom? Vad gör Elena på stranden igen? Och kommer Eric resa hem ensam till Sverige? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 51 som kommer idag (söndag). Och det kommer bli längre :)
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Imagine - Kapitel 49
- Dont you know about it? sa Seth förvånat
- Know about what? sa jag förvånat och lite irriterat för att jag inte fick prata med Elena
- Elena is getting married to Paul today sa Seth
- What.....? sa jag och det kändes som hjärtat stannade
- Its there wedding today. Elena is getting married in 10 minutes......
Erics Perspektiv
- What did you just say? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Elena is getting married in 10 minutes sa Seth
- Where? In which church? sa jag snabbt
- They are in the Cathedral Of Our Lady Of The Angels Church sa Seth
- Thank you. And you are sure it's only in ten minutes? sa jag
- Yes, I'm sure. I'm going there now sa Seth
- Oh, ok. Thanks again
Jag sprang ner för trapporna och hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde till kyrkan där Elena skulle gifta sig med Paul idag. Jag får bara inte komma försent. Men när jag sen fastnade i en liten bilkö så började det nästan kännas kört men sen började det rulla ganska fort igen och jag kom till kyrkan. Det var ingen utanför så jag förstod att ceremonin måste börjat. Jag tittade på klockan och jag var 15 minuter sen. Dom hade börjar för 15 minuter sen. Jag visste inte hur jag skulle göra bara att jag var tvungen att stoppa det.
Samtidigt inne i kyrkan - Elenas Perspektiv
Jag stod framme vid altaret med Paul framför mig och det kändes väldigt overkligt. Jag hade inte sovit någonting i natt för jag hade bara tänkt och drömt om Eric. Jag vet att jag antagligen kommer få höra om det här hela livet men nu stod jag här och det var faktiskt så att jag älskar Paul också.
- If you have anything to say that can prevent this marriage speak now or you will forever remain silent sa prästen och dörren slogs upp
- I have objections. sa Eric och kom in till kyrkan
- Vad....sa jag tyst och såg på Eric
- Tell us what you have to say then sa Paul och såg irriterat på Eric
- Dont do it Elena. I know that you love me like i love you. Do you wanna make This mistake? sa Eric
- Shall i go on? sa prästen
- Elena, please. Jag ber dig gör det inte. Jag älskar dig. Redan första gången jag såg dig i studion i Sverige visste jag att det var dig jag ville vara tillsammans med. Gör det inte sa Eric och gick fram mot mig
- Dont you think you ruined enough already? sa Paul argt
- Please...stop with all of this sa jag och såg ledsamt på Paul
- Shall i go on then? sa prästen igen
- No, sorry but i cant to This. Leave me alone! Both of you! sa jag och sprang ut från kyrkan
Jag hoppade in i bilen och körde hem. Tårarna rann ner för mina kinder och det värkte i hela bröstet. Jag vill inte prata med någon av dom just nu. Jag kan inte fatta att Eric bara kommer till kyrkan och skriker att han har invändningar mot mitt giftemål med Paul. Det gjorde så fruktansvärt ont i bröstet på mig. När jag kom hem så parkerade jag bilen och gick upp till mitt rum. Jag tog av mig brudklänningen och släppte ner håret och satte upp det i en vanlig tofs.
Jag tog på mig ett par korta jeans shorts och ett vitt linne och sen tog jag min Mimmi hoodie och jag skrev tre olika brev. Ett till mina föräldrar, ett till Eric och ett till Paul. Jag packade sen ner en väska med kläder och pengar för att sen skynda mig ut från huset innan någon kom hem. Sen gick jag bara därifrån. Jag hoppas dom läser breven och förstår.....
Samtidigt i kyrkan - Erics Perspektiv
Okej. Det där var inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag stod kvar i altargången som ett fån och alla tittade på mig med arga blickar. Förutom Elenas föräldrar. Men dom andra såg argt på mig speciellt Paul. Han hade en blicka som sa om blickar kunde döda när han såg på mig. Jag visste inte om jag skulle försvara mig eller vad jag skulle säga överhuvudtaget.
- How could you do This? sa Paul argt
- What do you mean?! sa jag surt
- She runed out of her on wedding and its all because of you sa Paul
- Boys, we dont have time to fight right now. We must find Elena sa Peter
- You are right. I think she is Home sa Paul
- Then its there Were going sa jag och gick med Peter och dom andra gästerna ut från kyrkan
Alla satte sig i bilarna och jag åkte med Peter, Lena och Paul hem till deras hus. Jag skulle egentligen varit på flygplatsen nu men jag var tvungen att få tag på Elena först. När vi kom hem till deras hus så skyndade vi oss ut och vi skyndade oss in i huset. Vi ropade efter Elenas namn hela tiden men inget svar. Sen såg jag breven som låg på hallbordet och jag tog upp det som stod mitt namn på. Jag öppnade försiktigt brevet och läste det. Det gjorde ont i hela magen när jag läste det.
Brevet till Eric
Kära Eric.
Jag fick en chock när du kom in i kyrkan. Som du förstår så blev allting för mycket och jag var tvungen att springa därifrån. Men du ska veta att även fast jag sa att det som hände mellan dig och mig var ett misstag så ska du veta att jag inte menade det. Jag har ställt till det i massor för mig själv nu. Jag har skrivit ett brev till Paul också. Jag lämnade tillbaka ringen och berättade också vad som hände mellan dig och mig.
Om du aldrig mer vill se mig igen så förstår jag det väldigt mycket. Men du ska veta att jag alltid kommer älska dig och jag kommer alltid ångra det beslut jag gjorde mot dig. Förlåt mig igen Eric. Snälla, leta inte efter mig....
Din Elena
Brevet till Paul
Dear Paul.
You know that i love you so much. But there is someone else that have my feelings more. And thats Eric. I lied to you when i said that nothing happend between us in Sweden. Because we slept together and i dont know why i agreed to marry you but i thought that i really loved you. And that you could make me happy.
I just want to tell you that i never meent to hurt you at all but now you know the truth and i can understand if you never want to see me again. But, you will allways have a special place in my heart. Forgive me...and please, dont look for me...
Yours forever Elena
Erics Perspektiv
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder när jag läste brevet. Paul hade läst sitt brev och även Elenas föräldrar hade läst sina. Det kändes konstigt och jag såg hur arg och besviken Paul var när han såg på mig.
- How could you do that? sa Paul
- I love her, and what happend between us was not planed sa jag
- We have to find her now sa Peter
- But how? We dont know Where she is sa Lena
- We must search the whole thing. Just so we can find her sa jag
- Ok, but if we split up we can find her much faster sa Paul
- Thats the perfect idea. Lets go then sa Peter
Vi gick ut från huset och vi skyndade oss att åka till massor av olika platser och ställen. Men hon var absolut ingenstans. Jag börjar faktiskt bli orolig att hon har försvunnit eller gjort något dumt. Eller att hon blivit kidnappad eller någonting. Jag fick väldigt många skräckideer i huvudet för vad som hade kunnat hända henne. Jag måste bara hitta henne nu och förklara att jag ska vara med henne hela tiden nu.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi hade varit ute och letat hela dagen och nu var det mörkt och fortfarande inget spår efter Elena. Jag höll på att bryta ihop nu men jag var på väg till Seth för det var den ända personen som vi inte fått tag i. Jag ringde på dörren till honom och han öppnade dörren och såg förvånat på mig.
- Eric, hi, what are you doing here? sa Seth
- Elena is gone, we have been looking after her for hours and we cant find her. Is she here? sa jag
- No, shes not. What happend? Why did she leave? sa Seth
- I came to the wedding and then she left and now we cant find her. Do you know any place that she can be at? sa jag
- Yes, i think that i know one place that she can be at. When we were kids we always were at this lifeguard house on the beach. We looked at the sunrise and then we surfed, I think she can be there sa Seth
- Ok, but isnt that like hundred of lifeguard houses down there? sa jag
- No, only three, you go like this sa Seth och förklarade vägen för mig
- Thank you. I own you one sa jag och skyndade mig sen därifrån
Nu hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att Elena verkligen är där. För jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade henne. Så snälla...snälla var där Elena.....
Samtidigt vid livräddarstugan - Elenas Perspektiv
Jag hade gått runt hela stan under dagen för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag hade varit på olika fik men nu på kvällen så hade jag gått ner till livräddarhuset som jag och Seth varit vid som små. Jag gick upp för trappan och tog på mig min Minnie Mouse hoodie för jag började frysa och tittade rakt ut mot havet. Jag kände mig helt tom. Jag hade bettett mig som världens största pucko. Det är inte så att jag skulle bli förvånad om varken Eric eller Paul vill se mig mer. Det hade jag inte velat om jag var dom. När jag satt där så tyckte jag att jag hörde ljud men jag trodde jag inbillade så jag tänkte inte mer på det men sen när jag vände mig mot rampen till stugan så stod Eric där.
- Hej...får jag komma upp? sa Eric och såg på mig
- Hur visste du att jag var här? sa jag
- Seth sa det. Vi har letat efter dig hela dagen och kvällen sa Eric och satte sig bredvid mig
- Jag bad er att inte göra det. Jag har förstört tillräckligt för er alla sa jag
- Elena, anledningen till att jag letat efter dig är för att jag älskar dig. Visst du har varit taskig, elak, rent ut sagt en idiot men det betyder inte att jag inte älskar dig sa Eric
- Jag sa som det var till Paul, han vill aldrig mer se mig säkert och det är ett under att du änns kan säga att du älskar mig efter allting som jag gjort dig sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag vet, han blev väldigt ledsen och arg. Men han letar också efter dig. Snälla Elena, kan du inte följa med hem? sa Eric och såg allvarligt på mig
- Inte efter det jag gjort. Det går inte...jag kan inte det sa jag
- Jag kan inte säga mer än att jag älskar dig så mycket. För vet du vad Elena, oavsett vad som hänt mellan dig och mig så har det alltid varit du. sa Eric och reste sig upp och gick ner för rampen
- Eric........
Detta är kapitel 49 av Imagine och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid för mig att få upp det. Det skulle egentligen kommit upp i onsdags men jag hann inte få klart det och igår(torsdag) så hade jag sjukt ont i huvudet och jag skrev jätte länge och mycket tills klockan var halv två på natten men sen pallade jag inte mer. Men nu sent på fredag kvällen så kom det äntligen upp. Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska tycka om det. Och som för kapitel 49 så kommer jag inte avslöja vad som händer i nästa kapitel för då kan jag förstöra spänningen. Kapitel 50 kommer alltså idag(lördag) och det ska jag göra allt för att det ska göra. Jag gör verkligen allt för bloggen och för er läsare det hoppas jag ni förstår! Men som sagt kapitel 50 kommer idag(lördag) och sen är det bara 10 kapitel kvar av Imagine och första give away novellen kommer :)
Tack igen för allt er stöd! Ni är dom bästa som finns på riktigt!
Tusen tusen tack för att ni står ut med mig! För jag inte alltid hinner få upp kapitlen när jag säger att dom ska vara här. Jag är så OTROLIGT GLAD för att ni STANNAR KVAR här på bloggen iallafall! Tuuuusen TUUUSEN tack för det! Jag ska skärpa mig jag lovar!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333