Annorlunda frågestund på SaadeStorie :)
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!
Nu är det dags för en speciell frågestund här på bloggen. Det är nämligen inte bara mig som ni kan skriva frågor till utan ni kan även skriva frågor till min fästman Johan och bästa vän Lina. Anledningen till att jag frågade om dom ville vara med i en frågestund är för att dom är en så stor del av mitt liv och även ni som läser bloggen. Så vill ni lära känna oss lite bättre så är det bara ni skickar in flera frågor.
Ni kan inte skriva för lite frågor och heller inte för många. Skriv gärna vem som ni ställer frågorna till och sen ska frågorna svaras på. Ni har till på fredag att skriva era frågor och som sagt, ni kan fråga vad som helst och hur många och få frågor som ni vill. Och säg som sagt vem ni skriver frågorna till :)
Kramar Natalie
We are Beautiful - Kapitel 14
- Vart är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag vet inte, men du måste lyssna, lita inte på Lucy sa Ellen
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Lucy är med Aron i det här..hon lurar dig...håll dig borta........
Erics Perspektiv
- Vad sa du? Lucy men Lucy har ju bara varit min vän sen du försvann. Hon var med till polisen sa jag
- Eric....tro mig. Lita inte på Lucy sa Ellen och jag hörde hur någonting smällde till i bakgrunden
- Vad håller du på med?! Ge hit den där!! skrek någon i bakgrunden
- Ellen! Ellen hallå är du där?! ropade jag
- Du kommer aldrig hitta henne så lägg ner letandet! sa en mans röst som jag hört förut
- Aron! Släpp Ellen nu!! Det kommer inte dröja förens du sitter inne för kidnappning!! sa jag
- Fortsätt drömma. Ellen är min!! sa Aron och la på
F*n! Jag vet nu att hon lever och att det är Aron som håller henne men inte vart hon är någonstans. Jag sprang in till polisstationen igen och bad om att få prata med Kristian men dom sa bara att det inte gick men jag gav mig inte så jag gick in till hans rum iallafall.
- Stopp, du kan inte bara gå in sådär sa kvinnan i receptionen
- Vad händer? sa Kristian och såg förvånat på mig
- Han ville träffa dig men jag sa åt honom att det inte gick sa kvinnan
- Jag vet att Ellen lever! sa jag och såg allvarligt på Kristan
- Stäng dörren och säg att jag är upptagen, sätt dig sa Kristian och tittade på mig
- Ellen ringde mig. Hon lever men jag vet vem som tagit henne sa jag
- Okej, men sa hon vart hon var någonstans? sa Kristian
- Nej, ingenting men hon lät nere, men det är hennes ex pojkvän Aron som tagit henne sa jag
- Hur vet du det? sa Kristian
- Han tog mobilen från henne och jag kände igen rösten. Jag är säker sa jag
- Vi får kolla upp det. Men händer det någonting mer så kontakta oss direkt sa Kristian
- Okej, men det är han sa jag och reste mig från stolen
- Jag hör dig, men vi måste kolla upp andra också sa Kristian
- Men du behöver ju inte det för det är Aron! sa jag igen
- Tack, du har hjälpt mycket. sa Kristian och ledde mig ut
Jag följde med honom och gick sen ut från stationen. Det här är inte sant, dom verkar ju inte vilja tro mig överhuvudtaget. Men nu är frågan hur jag ska göra med Lucy. Om jag undviker henne så kan hon misstänka något men träffar jag henne så kan hon få för mycket information. Men hon kan ju faktiskt veta vart Ellen är. Imorgon måste jag jobba i studion men om jag bestämmer ett möte med henne och sen inte kommer, kanske kan jag följa efter henne? Och har jag tur leder hon mig till Ellen. Precis, jag vet hur jag ska göra nu.....
Lite senare - Ellens Perspektiv
När Aron hade kommit in och tagit mobilen så hade han gett mig en örfil. Jag vet inte hur jag ska fortsätta orka med det här. Jag mådde inget bra längre. Jag hade ont i hela kroppen och hade hostat väldigt mycket och nu började det kännas som jag börjar bli sjuk. Jag gick sakta upp mot dörren och knackade trött på den och Aron låste upp den och såg irriterat på mig.
- Vad? sa Aron
- Jag mår inte bra, jag måste få komma ut härifrån sa jag
- Den går jag inte på. Du ser inte dålig ut sa Aron
- Men jag mår inte bra, det känns som jag har...host....feber sa jag
- Lägg av. Du kommer inte ut härifrån förens jag bestämdes det sa Aron
- Snälla sa jag och såg med trötta ögon på Aron
- Om du är sjuk så lägg dig ner. Men ut kommer du inte sa Aron och smällde igen dörren framför mig
Jag kurade upp mig i soffan och tog filten som låg på soffan och la den över mig. Jag frös och mådde bara sämre och sämre ju mer tiden gick men Aron vägrade lyssna. Mobilen hade han tagit så jag kunde inte ta kontakt med någon överhuudtaget. Hoppas bara att Eric inte träffar Lucy fler gånger nu för hon är inte alls bra honom eller någon annan heller. Jag la mig ner i soffan och drog filten ända upp till hakan och började hacka tänder för jag kunde inte sluta frysa. Om jag bara kunde komma ut......
2 dagar senare - Eric möter upp Lucy - Erics Perspektiv
Jag hade fått vara väldigt smart när jag frågade om Lucy ville träffa mig. För började hon misstänka att jag har någonting på gång så skulle hon aldrig vilja träffa mig. Men jag hade parkerat bilen en liten bit härifrån och jag gick med snabba steg fram till henne och log. Hon gav mig en kram och jag besvarade den.
- Vad kul att du ringde, men jag har inte så mycket tid för jag ska göra en annan sak sen sa Lucy
- Okej, men vi kanske kan ta en snabb fika iallafall sa jag och tänkte perfekt nu kanske hon kan visa mig vägen till Ellen
- Ja, en snabb isåfall sa Lucy och vi gick in till fiket
Vi köpte varsin vatten och satte oss sen vid ett av dom avskilda borden. Vi pratade om lite allt möjligt och jag försökte att nämna Ellen lite ibland men hon blev stelare och stelare ju mer jag pratade om det. Jag måste få veta vart Ellen är nu och den enda som vet är ju Lucy.
- Så polisen har fått ett tips att det är Aron som har Ellen sa jag och tog lite vatten
- Har dom? Vad bra, men jag måste gå nu sa Lucy och reste sig snabbt
- Redan? Vad tråkigt sa jag
- Jag har redan varit här för länge. Vi ses sa Lucy och skyndade sig ut från fiket
Nu vet jag precis vart hon ska gå. Hon kommer gå till Aron och berätta vad hon hört från mig och jag ska följa efter henne. Jag tog det sista av mitt vatten och gick sen snabbt ut från fiket och jag såg Lucy gå iväg. Jag gick direkt efter henne men jag fick gömma mig några gånger så hon inte skulle se mig.
Men tillslut så kom hon fram till ett stort våningshus. Det såg nästan ut som det inte bodde någon kvar här men jag gick in genom porten efter Lucy och läste vilka som bodde här och det fanns ett namn som stack ut, nämligen Arons namn. Jag gick upp till våningen där han fanns och lyssnade försiktigt vid dörren.
- Men hur kan du vara så dum?! Du har ju nästan sagt att det är jag sa Aron
- Jag har inte sagt någonting han sa bara att polisen kollar dig sa Lucy
Jag visste det. Jag hörde sen skor som gick mot dörren så jag sprang upp en trappa och gömde mig medan jag tittade ner mot dörren. Både Lucy och Aron kom ut från lägenheten. Dom verkade prata lite men sen gick dom därifrån. Aron låste inte dörren vilket jag tyckte var lite konstigt men jag smög mig försiktigt ner igen och jag hörde porten gå igen och jag passade på att smyga mig in till lägenheten.
Jag såg mig omkring och hittade sen en dörr som såg ganska annorlunda ut. Jag kände på dörrhandtaget men den var låst. Det måste vara här inne som han har Ellen. Jag tittade efter en nyckel men jag hittade ingen. Jag måste få upp dörren men hur, jag letade efter något att bryta upp dörren med och när jag hittade det så bröt jag upp dörren.
- Ellen! Åh Ellen! sa jag när jag såg Ellen i soffan
Hon svarade mig inte och hon tittade lite trött på mig och jag rörde försiktigt hennes panna. Hon var glödhet och hon såg att frysa. Hon hade ju jätte hög feber ju, vad har han gjort mot henne egentligen?
- Ellen? Ellen hör du mig? sa jag försiktigt
- E...r...i...c sa Ellen medan hon hackade tänder
- Oroa dig inte, jag ska få ut dig härifrån. Du är säker nu sa jag
- Ba...kom.... Dig sa Ellen och jag vände mig om
- Vad f*n håller du på med och hur kom du in här?!.......
Detta är kapitel 14 av We are Beautiful. Förlåt att det inte kom i torsdags men mitt internet på mobilen har krånglat jätte mycket och det tar 2 timmar innan någonting händer så det är därför men nu är jag hemma i Sverige igen och jag ska blogga på allt vad jag kan :) Kapitel 15 kommer tidigast idag(söndag) och då kommer ni bla. Få veta om Eric får med Ellen ut nu? Vad händer isåfall med Aron? Och hur illa är det med Ellen? Kommer dom bli tillsammans igen eller är det över? Kan dom bli vänner isåfall? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer tidigast idag (söndag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
L.A. Here i come.....
Hej alla fantastiska läsare!
Eftersom inte alla som kanske läser bloggen följer mig på instagram så tänkte jag berätta att min fästman vill jobba med movie makeup och vet ni inte vad det är eller inte är helt säkra på det så kommer jag lägga ut bilder från 1D:s musikvideo Best Song ever. Men problemet är att i Sverige är det inte lika stort och kan därför vara svårt att ta sig fram inom den branchen. Så han har ansökt till en makeup skola där man specialliserar sig på just special effects makeup. Och då ringde han mig i förrgår och sa att han funderat på att flytta till L.A. Jag fick såklart världens största chock. Han frågade nämligen om jag ville flytta med honom,
Det fanns två alternativ och ett av dom var att följa med och det andra var att stanna i Sverige och göra slut och det sista alternativet kunde jag inte välja så jag beslutade mig för att följa med. Så i början av nästa år så flyttar jag med min fästman till L.A. Just nu kollar vi olika lägenheter och sen så är det lite andra saker som ska ordnas. Men min fästman kommer plugga och jag ska såklart fortsätta med bloggarna. Jag tänker inte ge upp dom för att jag flyttar.
Bloggarna kommer vara kvar, jag kommer fortsätta med sången och sen får vi se om jag hittar ett jobb där men just nu så är det bloggande och sången som jag kommer satsa på. Skolan är 1 år och sen får vi se om vi stannar kvar efter det men så ser det ut nu. Jag kommer ha kvar mitt rum och allt sånt i mitt hem i Sverige och mina föräldrar kommer hjälpa mig så mycket det går.
Varje December åker vi till Sverige igen för att träffa familjerna och fira jul och födelsedag med familjen. Många är nog oroliga att jag inte känner någon där men jag har pratat med många 1D fanns som bor där och dom kommer jag försöka träffa och lära känna. Men ingenting kommer förändras med bloggarna och sången. Men nu vet ni att nästa år i början av Januari åker jag till L.A.
Här är bilderna på vad Movie Makeup eller SFX/Special Effects Makeup är :)
Det här är prostethics, eller proteser som man lagt på Niall och Zayn och det är en del av movie makeup. Det används i filmer, musikvideor och sånt där. Man gör prostethics i silikon, latex, skumlatex och ja sånna saker. Och det är sånt här som min fästman ska utbilda sig i att göra :) Så nu vet ni iallafall om det och jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd! Det betyder så otroligt mycket för mig! <3
Kramar Natalie
We are Beautiful - Kapitel 13
Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....
Ellens Perspektiv
Jag hade knappt sovit någonting på den här soffan som jag bara fick vara på här. Aron hade kommit in med mat och sen låst dörren när han gått. Fast jag åt aldrig någonting av maten. Jag svälter hellre än gör som han vill att jag ska göra. Jag ryckte till när dörren öppnades och Aron såg med arg blick på mig.
- Har du inte ätit nu heller? sa Aron besviket
- Skulle inte ta i den med tång änns sa jag surt
- Ska man behöva mata dig nu också?! Det här är all mat du får sa Aron argt
- Ät den själv då! Jag vill ut härifrån nu sa jag argt
- Du är så otroligt otacksam Ellen. Och ut kommer du inte. Så fort dom tröttnat på att leta efter dig så ska du och jag vara tillsammans föralltid sa Aron
- Dom kommer aldrig sluta leta! Du är galen! skrek jag
- Ska vi slå vad? Du tänker inte på att något saknas här inne? sa Aron
- Nej, det gör jag inte sa jag och tänkte sen på min väska, jacka och halsduk som jag hade haft på mig
- Synd, eller ska jag säga bra för då behöver du inte oroa dig för att dom ska saknas sa Aron och log hånfullt
- Vart är dom?! Vart har du gjort av mina saker? sa jag och reste mig upp från soffan
- Vänta och se, vänta och se sa Aron och stängde igen dörren bakom sig
Jag tog en av kuddarna som låg i soffan och kastade den mot dörren. Jag vill ut härifrån nu. Om det ändå fanns en telefon som jag kunde använda. Men det fanns det inte och jag orkar inte mer. Jag la mig ner på soffan och jag kände hur jag började må illa men det är säkert för jag inte ätit någonting överhuvudtaget på tre dagar. Men jag vill inte ha något heller, för jag saknar Eric och vill bara ut härifrån nu. Undrar om han änns tänker på att jag är borta....
Lite senare - Erics Perspektiv
Jag var ute och letade med massor av andra människor men ingen hittade varken spår eller Ellen någonstans. Om Aron har rört ett hårstrå på Ellen så vet jag inte vad jag gör. Vi gick i flera timmar och letade men det fanns ingenting, det var som dom bara försvunnit från jordens yta. Jag gick tillbaka mot samlingsplatsen och hörde hur någon ropade mitt namn.
- Eric! Eric! Vänta sa Lucy och kom springandes mot mig
- Hej. Jag visste inte att du också var här och letade idag sa jag och log
- Nej, jag försökte ringa till flera av våra kompisar istället för tänkte att hon kanske var där men det var hon inte sa Lucy
- Okej, vi har inte heller hittat eller sett någonting från Ellen. Jag börjar bli så otroligt orolig sa jag
- Ellen är stark. Oavsett vad som har hänt så kommer hon tillbaka sa Lucy
- Hur kan du vara så säker på det? Man vet ju inte vad han gör med henne sa jag
- Han? sa Lucy och såg förvånat på mig
- Jag tror det är Aron, det verkar som polisen också tror det, men det finns ju som sagt inga bevis över huvudtaget sa jag
- Jag hörde om det också. Att bevisen saknades men vi behöver ju inte vänta oss det allra värsta för vi har ju inte hittat något klädesplagg eller sånt sa Lucy
- Ja, om man nu kan se det som tur så. Men jag måste gå. sa jag och gick förbi Lucy
- Du vill inte äta middag ikväll? sa Lucy efter mig
- Jag tror inte det, ska jobba och sen ska jag prata med polisen sa jag
- Du behöver ju äta och jobbet kan du göra först, polisen hör av sig om dom hittar någonting sa Lucy
- Ja, okej då sa jag och gick med Lucy hem
Vi hade köpt med thai-mat innan vi gick hem och satte oss framför tv:n och åt. Jag kände inte så jätte mycket för att prata även fast Lucy var en fantastisk vän som alltid fanns där och lyssnade. Men när klockan började närma sig sent så försökte jag få Lucy att gå men jag ville samtidigt inte göra henne ledsen, och hur säger man till någon att hon borde gå utan att göra just det. Såra henne.
- Det börjar bli lite sent sa jag och såg på Lucy
- Ja, förlåt att jag stannade så länge, du hann inte till studion eller polisen sa Lucy
- Nej, men det kan jag ta imorgon istället sa jag och log
- Men vi kanske kan göra något imorgon? sa Lucy snabbt
- Du verkar ta väldigt lätt på att din bästa vän är borta sa jag
- Nej, verkligen inte men det finns ingenting mer vi kan göra förutom vänta sa Lucy
- Vänta? På vadå? sa jag lite irriterat
- Jag menade inte så, alltså jag vet inte vad jag menade sa Lucy
- Det är nog bästa för dig att du går nu. Vi ses kanske sa jag och följde med Lucy ut till dörren
- Vi ses säkert snart igen sa Lucy och gav mig en kram innan hon gick ut genom dörren
Jag städade bort allting som låg på soffbordet och slängde det i soporna. Jag kan inte förstå hur lätt Lucy verkar ta det att Ellen, hennes bästa vän är borta och vi vet ingenting om vad som kan ha hänt henne. Det gjorde mig lite misstänksam men hon kanske inte vill visa sig orolig för mig. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna. Jag hoppas jag ska få lite sömn i natt för jag har inte sovit på så länge nu. Och när jag la mig ner i sängen så kändes det så tomt utan Ellen bredvid mig. Jag torkade tårarna som rann försiktigt ner för mina kinder. Älskade Ellen, om du bara visste vad jag saknar dig tänkte jag innan jag stängde ögonen och somnade.
Samtidigt hemma hos Aron - Ellens Perspektiv
Aron hade varit inne hos mig flera gånger och försökt mig att äta och sen pratat om hur bra allt ska bli och hur vi ska leva tillsammans. Det kan han tvär glömma och varje gång han blev arg så blev jag rädd för honom. Hans blick var så kall. Men när jag hörde ljud från utsidan av dörren så ställde jag mig vid dörren och jag hörde Lucys röst.
- Han var ju nära att gå tillbaka till polisen igen sa Lucy
- Lugna dig! Du ska ju hålla honom borta från allt sånt sa Aron
- Jag försöker! Men hela stan är ju ute och letar efter henne sa Lucy irriterat
- Då får vi göra något som gör att dom slutar leta sa Aron och jag hörde steg mot min dörr så jag sprang tillbaka till soffan
- Din vän är här sa Aron och log hånfullt
- Hon är inte min vän sa jag surt
- Jag ska låta er prata lite för jag behöver göra ett ärende med den här sa Aron och tog min jacka
- Ge mig den! Du ska inte ta mina saker! sa jag argt och försökte ta jackan
- Sluta! Jag gör vad jag vill! Förstått?! sa Aron argt och gick sen ut genom dörren och låste in mig och Lucy
- Jag har egentligen bara en ända fråga sa jag och såg på Lucy
- Varför? Varför gör du såhär? Vad har jag gjort dig?! sa jag och såg argt på henne
- Det var ingenting jag planerade, jag trodde att om jag hjälpte honom så skulle vi komma varandra nära igen sa Lucy
- Är du kär i Aron? Fortfarande? sa jag förvånat
- Jag vet inte, men du vet hur övertygande han kan vara ibland sa Lucy
- Jo, jag vet, men du måste hjälpa mig att komma ut härifrån sa jag
- Det vet du lika väl som jag att jag inte kan sa Lucy
- Hur mår Eric? Jag hörde att du träffar honom ofta sa jag
- Vad spelar det för roll om vi ses? Jag tycker det är bättre att han gör någonting annat än sitter hemma och oroar sig för dig sa Lucy
- Du är vidrig! Hör du det?! sa jag och tog tag i Lucys tröjärm
- Släpp mig! Du är ju inte klok! skrek Lucy och drog åt sig armarna
- Du ska låta Eric vara hör du det!? sa jag och såg argt på Lucy
- Du är inte frisk! Jag går nu sa Lucy och låste upp dörren
- Vart ska du? sa jag och försökte komma med ut
- Hem! Släpp nu sa Lucy och jag hörde hur något dunsade i golvet
- Om jag kommer härifrån så vill jag ALDRIG mer se dig sa jag och såg argt på Lucy innan hon stängde igen dörren
Jag såg mig omkring för att se om jag kunde hitta det som dunsat i golvet och det var Lucys mobil. Jag tog upp den snabbt och gömde den i mellan soffdynorna. Jag hörde sen hur dörren slogs igen och att någon låste dörren in till rummet som Aron höll mig i. Jag antog att han var tillbaka men nu måste jag tänka hur jag ska göra med mobilen. Ringer jag Eric så finns risken att han kommer hit och samtidigt vill jag varna honom för Lucy men jag kan inte....jag la mig sen på soffan igen och drog upp filten över mig och tittade på mackan som Aron hade ställt fram tidigare och jag tog den. Det var helt okej men sen somnade jag.
Senare nästa dag - Erics Perspektiv
Jag hade fått ett telefonsamtal från polisen tidigt i morse och dom hade bett mig komma ner till stationen och jag var nu på väg dit. Jag var nervös för det här kunde betyda vad som helst. Jag parkerade bilen på parkeringen och skyndade mig sen in.
- Hej, Eric Saade, ni hade ringt mig sa jag
- Ja, ni kan sitta ner här så ska jag säga till Kristian sa kvinnan
- Tack sa jag och satte mig ner för att vänta
Men jag behövde inte vänta länge innan Kristian kom och jag fick följa med honom in på ett rum och han satte sig ner på sin stol och jag satte mig på en av besöksstolarna. Jag svalde hårt och såg nervöst på honom.
- Det är såhär att vi undrar om du har sett den här förut? sa Kristian och tog fram en jacka i en påse
- Ja, det är Ellens sa jag och svalde hårt
- Vi hittade den en bit ifrån hennes bostad. Det kan betyda två saker att hon har blivit kidnappad eller så har hon gett sig av sa Kristian
- Gett sig av? Hon skulle väl ha ringt någon då? sa jag oroligt
- Ja, men vi kan inte utesluta den tanken, och den värsta sa Kristian
- Nej, jag vet att hon finns där ute! Ni måste fortsätta leta! sa jag bestämt
- Vi gör allt vi kan, vi hör av oss igen om det dyker upp någonting sa Kristian
- Okej, tack för hjälpen ändå sa jag och reste mig upp från stolen
Jag gick sen ut från polisstationen när min mobil började ringa. Jag tog upp den och såg att det var Lucys nummer. Jag hade egentligen ingen lust att prata med henne men jag kände mig tvungen för hon kanske vet någonting.
- Hej Lucy sa jag och skrattade
- Eric...? Är det du? sa Ellen
- Ellen? Oh herregud jag har varit så orolig för dig sa jag
- Eric, du måste lyssna på mig sa Ellen
- Vart är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag vet inte, men du måste lyssna, lita inte på Lucy sa Ellen
- Vad menar du? sa jag förvirrat
- Lucy är med Aron i det här..hon lurar dig...håll dig borta........
Detta är kapitel 12 av We are beautiful och förlåt förlåt att det tagit tid men internet problem, huvudvärk, privatlivs problem och London resa gör inte saker lätta att få upp kapitlen i tid tyvärr men jag ska skärpa mig. Kapitel 13 kommer upp idag(torsdag) om det så är det sista jag gör :) Jag kommer inte skriva vad som händer för att inte förstöra spänningen :) Men kapitel 13 kommer som sagt idag(torsdag).
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 12
Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms.
" Det finns ingenting du kan göra. Hon är min nu"
Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......
Erics Perspektiv
Jag stod bara och stirrade på mobilen en lång stund när jag förstod allt. Jag sprang sen in till dom andra och sa att dom får skjuta på videopremiären för det har hänt någonting. Dom förstod ingenting men jag hann heller inte förklara så jag sprang det snabbaste jag kunde ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och körde mot Lucys adress som Ellen gav mig en gång. Jag parkerade bilen utanför och sprang fort upp för trapporna och ringde på dörren.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lucy och jag gick in
- Ellen, Ellen är kidnappad sa jag
- Ursäkta? Är det här något dåligt skämt? sa Lucy förvånat
- Nej, läs det här. sa jag och gav henne mobilen med smset
- Men det här är ju från hennes mobil, men det behöver ju inte bero på någonting. sa Lucy
- Nehe, det är bara någon som hittat den och sen skriver att hon är min nu? sa jag
- Nej, det låter ju lite orimligt faktiskt. Men hur länge har hon varit borta? Alltså när skulle hon ha varit på kontoret? sa Lucy
- För kanske 2 timmar sen. Men jag vet att någon kidnappat henne. Jag tror det är han som förföljt henne sa jag
- Men skulle....ja, kanske det sa Lucy
- Vad menar du? sa jag och såg med irriterad och orolig blick på Lucy
- Jag tror att det är Aron som följt efter Ellen, han kan ju ha tagit med sig henne någonstans sa Lucy
- Vi måste gå till polisen nu. Jag klarar inte av att vara sysslolös sa jag
- Okej, vi går dit, det skulle vi gjort redan från början
- Ja, men gjort är gjort så nu går vi sa jag och tog på mig skorna och jackan igen
Vi skyndade oss sen i väg till polisstationen för att anmäla att Ellen var borta. Vi gick ta en kölapp och sitta en liten stund och vänta. Men sen kom det tillslut ut en polis som vi fick följa med och vi satte oss framför honom.
- Ja, ni ville anmäla en försvunnen person
- Hon är kidnappad av någon sa jag snabbt
- Eric, lugna dig sa Lucy och såg allvarligt på mig
- Ja, vi vill anmäla en person som är borta. sa jag
- Jag förstår, hur länge har personen varit borta? sa polismannen som heter Kristian
- 3 timmar kanske sa jag
- Om personen varit borta i tre timmar så kan jag inte klassa personen som försvunnen sa Kristian
- Jag fick ett sms här sa jag och tog fram mobilen med smset
- Okej, jag kan tyvärr inte förstå vad det har för betydelse? sa Kristian
- Jag tror hennes ex har tagit henne, hon skulle vara på ett möte med mig idag och hon kom aldrig sa jag
- Och då fick du det här smset? sa Kristian
- Nej, eller jag ringde henne och direkt efter det så kom smset sa jag
- Jag förstår, men det här behöver inte betyda någonting tyvärr. Vi brukar säga att 1-2 dygn så kan personen klassas som försvunnen sa Kristian
- Men alltså det är min bästa vän och hans flickvän som är försvunnen. Jag vet att det kan vara hennes ex sa Lucy irriterat
- Jag kan inte ändra på hur reglerna ser ut bara för att det är er bästa vän och flickvän sa Kristian
- Tack för ingenting isåfall sa jag och reste mig upp och slog till bordet
Lucy skyndade sig efter mig och jag ville inte prata med någon överhuvudtaget just nu. Hur kan dom bara behandla oss på det sättet? Jag vet ju att hon är borta! Om det händer Ellen någonting pga mig så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Om jag bara hade trott på henne från första början så kanske det inte hade behövt bli såhär ändå. Lucy gick bredvid mig men hon sa ingenting på en lång stund och det var just det jag behövde.
- Det kommer ordna sig, om hon inte är tillbaka om två dagar så kan vi göra en ordentlig anmälan sa Lucy
- Och om det är försent då? sa jag surt
- Jag är lika orolig som du är så du behöver inte vara otrevlig. Det är min bästa vän sa Lucy surt
- Förlåt, men jag måste hitta henne. Om jag så ska behöva göra det ensam sa jag
- Du skojar? Du kan inte bara sticka ut och leta sa Lucy
- Vad ska jag göra då? Bara fortsätta mitt liv? Glömma att hon finns över huvudtaget? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Kom, vi kan gå hem till mig och vila lite och sen äta något så får vi tänka ut hur vi ska göra sa Lucy
- Okej, det låter som en bra ide sa jag och gick med henne hem
Men jag kunde inte sluta tänka på Ellen. Om jag bara visste vart hon var och hur hon mår.....
Senare i ett rum - Ellens Perspektiv
Jag vaknade sakta av att jag låg på en soffa. Jag minns knappt någonting om vad som hände mer än att jag gick ut från porten och att någon tog tag i mig. Jag försökte dra mig upp från soffan och ställa mig upp men allting snurrade runt mig så jag satt kvar en liten stund innan jag tillslut reste mig upp. Jag försökte hitta min mobil men min väska var borta. Jag gick mot dörren och tryckte ner handtaget men den var låst. Jag bankade och slog hårt på dörren när någon vred om låset och kom in och stängde igen dörren.
- Så du har visst vaknat nu sa Aron
- Vad är det här egentligen? sa jag och såg mig omkring
- Ditt och mitt hem. Är du inte glad? sa Aron och log mot mig
- Du är ju sjuk! Jag ska gå nu sa jag och försökte ta mig till dörren
- Du sätter dig ner! Eric vet inte änns att du är borta sa Aron och log hånfullt
- Han kommer förstå det för jag skulle vara på ett möte med honom sa jag
- Jasså, och jag som trodde det var slut mellan er, så mycket som du varit ensam sa Aron och satte sig på huk framför mig
- Vad snackar du om? Det är du, eller hur? sa jag och svalde hårt
- Jaha, ja jag följde efter dig men det var mest för att kolla dig. Du visste innerst inne att det var jag sa Aron
- Du är galen, jag är inte kär i dig, låt mig gå nu sa jag
- Jag vet att du älskar mig, precis lika mycket som jag älskar dig sa Aron och rörde min kind
- Jag gjorde det innan du var med min bästa vän!!! Jag har alltid älskat dig fram tills den dagen men inte längre!!! Skrek jag och tårarna rann
- Du behöver absolut inte skrika åt mig. Jag hör dig ändå sa Aron
- Släpp ut mig isåfall!! sa jag bestämt
- Glöm det. Det är du och jag nu sa Aron och log
Ring ring ring ring ring
Aron såg på mig med arg blick när han svarade i telefon. Jag visste inte vem han pratade med men det lät som det handlade om allt det här. Men när jag hörde ett bekant namn så var det som att kroppen blev till is.
- Men lugna dig lite Lucy! Han har varit hos snuten, och dom kunde inte hjälpa han. Du behöver bara uppehålla honom sa Aron
Lucy....min bästa vän var med på allt det här. Hon försökte få Eric att inte tänka på mig mer. Hur kunde hon göra såhär mot mig? Om jag någonsin kommer härifrån så ska jag aldrig mer se henne. Det här trodde jag aldrig om henne...om jag bara kunde varna Eric.....
Lite tidigare hemma hos Lucy - Erics Perspektiv
Jag och Lucy satt i hennes soffa och pratade om allt möjligt. Hon var väldigt trevlig när man lärt känna henne och jag förstår varför hon och Ellen är bästa vänner. Men jag tittade sen på klockan och såg att hon började bli sent.
- Det börjar tyvärr bli lite sent sa jag
- Ja, kanske det. Men du kan stanna här i natt om du vill sa Lucy
- Nej, jag tror inte det. Men tack för allting sa jag och reste mig upp från soffan
- Är du säker? Jag menar det finns gott om plats på soffan sa Lucy
- Jag är helt säker, du behöver inte oroa dig för mig. Vi ses. sa jag och tog på mig skorna och jackan i hallen
- Okej, ska du fortsätta prata med polisen? sa Lucy och det kändes nästan som hon blev nervös
- Ja, det är klart. Ellen måste finnas där ute någonstans sa jag
- Vi kanske borde vänta ändå sa Lucy
- Vill du inte hitta henne? sa jag och såg förvånat på Lucy
- Det är klart jag vill men jag tänkte bara eftersom dom sa att vi borde vänta sa Lucy
- Isåfall får du vänta men jag tänker inte vänta sa jag och gick ut genom dörren
Jag förstår mig inte på vad som hände med Lucy helt plötsligt. Först var hon helt inne på att gå till polisen men hon var inte lika på där heller. Det känns nästan som att det är något konstigt med hela den här grejen men jag inbillar mig säkert bara. Huvudsaken är att Ellen kommer tillbaka. Och att jag får polisen att förstå det också.....
3 dagar senare - Erics Perspektiv
Det hade gått 4 dagar nu sen Ellen försvann och nu hade äntligen polisen tagit tag i det på allvar. Folk letade och polisen gjorde allting som gick men ingen hittade henne. Jag stod i badrummet och såg mig i spegeln och jag blev så frustrerad att ingenting händer så jag slog ner glaset som stod på handfatet. Det gick i tusen bitar och det ända jag tänkte på när jag plockade upp skärvorna var att tänk....tänk om det är försent.....
Detta är kapitel 12 av We are Beautiful. Jag är så ledsen att det är sent men mitt internet har krånglat både på datorn och min mobil så det har inte fungerat att få upp någonting men just nu är jag i London och då verkar allt funka :) Men jag kommer faktiskt inte avslöja vad som händer i nästa kapitel och det är för att bygga upp spänningen lite extra :) Och som jag sa tidigare på instagram kommer den här novellen bli lite annorlunda men hur säger jag inte :) Kapitel 13 kommer tidigast idag(söndag) och senast måndag ❤️ Jag hoppas ni tycker om kapitlet och kapitel 13 kommer som sagt tidigast idag(söndag) och senast måndag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Min DisneyLand Semester! Vecka 1.
Hej alla fantastiska läsare!
Jag är hemma igen! Jag har haft det helt otroligt roligt. Jag tänkte skriva hur det var och vad jag gjorde där för tänkte det kanske finns dom som vill veta vad jag gjorde helt enkelt. Så här är min berättelse.
Söndagen den 20 Juli 2014
Klockan 05.00 var jag uppe och gjorde mig i ordning. Det var mina föräldrar, min bror Markus, hans bästa vän Johan som också är min pojkvän och min bästa vän Lina. Jag hade haft det lite tufft innan resan så därför fick jag ta med mig min bästa vän. Allting hade gått jätte bra och när vi väl skulle till Arlanda så blev min pappa som den vita kaninen i Alice i Underlandet men det gick bra tillslut. Vi kom i tid och jag pratade lite på KIK med mina vänner men sen var det tags att gå ombord planet och runt 08.05 svensk tid så lyfte planet och vi är på väg till Orlando, Florida.
Kl 14.30 amerikansk tid - landat i Orlando
Vi landade runt 14.30 i Orlando och vi fick vänta lite på bagaget men det kom tillslut. Vi tog en taxi till hotellet som vi skulle bo på, Animal Kingdom Lodge. Det var varmt och det hade regnat lite men det spelade inte någon roll för det var så häftigt att vara här. När vi kom till hotellet så checkade vi in och det var som att vara på savannen, allt var som i Lejon Kungen. Jag och Lina fick ett rum, min bror Markus och Johan fick ett och mina föräldrar ett. Det var jätte fint i rummet. Det stod två sängar där och och handukar på en av sängarna som dom hade lagt som Musses huvud.
Det fanns tv och sånt där också såklart och badrummet var stort och som en bård högst upp var det Timon, Pumbaa och Simba som går på stocken med solnedgången som bakgrund och det var så otroligt fint. Vi väntade en liten stund så regnet kunde sluta och när det väl gjorde det så åkte vi till Universal Studios och Harry Potters värld.
När vi kom dit så var det som att stiga in i Harry Potters värld. Allting såg ut som i filmen och bilderna rörde sig, bollarna i Quiddich lådorna rörde sig. Det var som att vara i Harry Potters värld. Vi gick till HoneyDucks och handlade en chockladgroda och även Burtie Botts all flavored beans. Vi smakade dom på hotellet sen och det var så äckligt. Vi trodde inte det fanns någon lapp där det stod vilka smaker det var i men sen såg vi att det fanns när vi redan smakat på dom. Haha, vi är inte så smarta ibland. Vi köpte och Pumpa juice som faktiskt var jätte god. Vi smakade också på ButterBeer och det var godare än jag trodde.
Vi gick sen till Olivanders och köpte varsin trollstav. Jag köpte Hermiones och min bror köpte Harry Potters och min pojkvän Voldemorts. Anledningen till att han valde Voldemorts är för han älskar animationen och han har gjort sfx makeup med honom så för honom var det den perfekta staven att köpa. Vi gick runt lite till i Harry Potter land men sen så åkte vi tillbaka till hotellet som var helt fantastiskt! Så vi satt på mitt och Linas hotellrum och hade challenge med jelly beansen och efter en stund så gick killarna till sitt rum och jag och Lina kröp ner. Jag spratade lite vänner på KIK och mitt internet började bråka med mig så efter en stund så la jag ner mobilen och somnade.
Dag 1 - 07.30 - På väg till Sunrise Safari och DisneyWorld
Klockan 07.30 var vi klara. Jag ville inte köpa musse öron första dagen så jag gjorde mimmi öron av mitt hår och det blev väldigt bra tycker jag iallafall. Så det var bara att gå ner till receptionen och möta upp mina föräldrar, Markus och Johan. Lina var med mig och jag var så taggad. Men innan vi skulle åka till parken så åkte vi Sunrise Safari och det var så häftigt. Jag såg noshörningar och flodhästar vilket jag aldrig sett förut och allt var så häftigt. Sen när vi åkt turen som tog ungefär en timme så gick vi tillbaka till hotellet för att hämta armband som vi förbeställt. Och dom gjorde att vi kunde ta oss in överallt. Vi hade också hyrt en bil så vi inte behövde ta bussarna och taxi hela tiden vilket var väldigt skönt.Och när vi kom dit så fick vi varsin first visit knapp och den hade jag på mig hela dagen sen. Men vi kom dit vid nio och vi gick direkt till Plaza Inn för vi skulle äta frukost med Mimmi och hennes vänner. Vi tog kort på utsidan och sen fick vi gå in. Vi satte oss ganska nära utgången och beställde frukost.
Jag åt musse pigg formade våfflor med sirap och det var så otroligt gott. Det låter inte så gott men det var det verkligen. Sen så började det komma in olika karaktärer och jag blev som ett litet barn igen. Först så fick vi träffa Chip och han var så söt. Jag tror Chip är Piff. Dom pratar inte med någon men jag sa några saker. Så skriver vad jag sa här.
- Hi, are you feeling great? sa jag
(Han nickar och sen pekar han på min mat)
- Oh, are you hungry? sa jag och log
(Nickar och sen gav jag honom mina autograf böcker)
- Thank you, tell Dale i said hi sa jag
(Han nickar och vinkade)
Sen så kom Rafiki och han skrev bara autograferna och jag visste inte vad jag skulle säga så det var därför vi inte sa något till honom förutom thank you. Men sen kom Mimmi och alltså jag ÄLSKAR Mimmi, jag har samlat på Minnie Mouse gosedjur och sånt där, så jag började nästan gråta när jag träffade henne. Och såhär sa jag.
- Hi, you have the cutest dress sa jag
(Hon la sina händer mot kinderna)
- Can you sign this? sa jag och gav henne mina autograf böcker
(Hon nickar och tar böckerna, sen tar hon på sina öron och pekar på mina som jag har gjort)
- You like my ears? I made them after yours sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
(Hon nickar och ger mig böckerna)
- Thank you, you are my favorite sa jag och log
(Hon ger mig en släng puss och reser sig för att gå innan hon ger mig en puss)
Alltså jag började som jag skrev nästan gråta för jag var så otroligt glad. Sen kom Ior och han var så söt. Tyvärr fick jag in bra bild av honom så det blev en när han gick ifrån vårat bord. Men han var också så söt. Och den som kom sist var Tigger. Jag älskar Tigger så otroligt mycket och att få träffa honom var det bästa som kunde hända ungefär. Han var så söt och det var ganska roligt för fick tänka jätte mycket vad sjumilaskogen hette på engelska men tillslut kom jag på det och och det var bara roligt.
- Hi, how is everything in the hundred aker wood? sa jag
( han gör tummarna upp och hoppar)
- You are like my dog he loves to jump around too sa jag och skrattade
(Han gör tupparna upp och visar hur han hoppar)
- You are the best jumper, can you sign this? sa jag och gav honom autograf blocken och han skrev i dom
- Thank you, have a great day Tigger sa jag och log
Han nickade och sen gav han mig en kram och en puss så gott han kunde med nosen och sen gick dom iväg. Vi trodde det skulle komma fler karaktärer men vi var lite sena så vi hade missat några men det var så otroligt roligt ändå. Vi åt upp och betalade för att sen gå vidare. Jag hade min app så vi såg att man kunde träffa Anna och Elsa så vi skyndade oss till Fantasyland tror jag det heter, och eftersom vi hade fast pass så kunde vi gå in lite snabbare för den andra kön var jätte lång MEN den fast pass kön var också ganska lång tyvärr. Men när vi väl kom fram så alltså jag kan inte förklara hur mycket jag älskar Frozen så det var en dröm att få träffa dom. Det här är vad jag minns av vad jag sa och dom sa.
- Hello, come on in sa Anna
- Thank you, how are you? sa jag
- Im great, how are you? sa Anna
- Im great, im so happy to meet you sa jag
- And we are happy to meet you, do you want us to sign this? sa Elsa och såg på mina autograf block
- Of course, so how is Olaf doing in the summer time? sa jag och log
- Oh, hi is doing great, he loves the summer. sa Anna och skrev i mina block
- Do you wanna take a picture? sa Elsa
Jag sa ja och jag tog bilden med Elsa och Anna. Sen fick jag varsin kram av dom och vi gick vidare. Det var helt magiskt att få träffa dom för det är mina favoriter. Vi gick ut från slottet för det var bara Anna och Elsa man fick träffa då så vi gick ut och eftersom det var en stund tills vi skulle äta lunch så gick vi till House Of Terror och det var jätte roligt men lite läskigt faktiskt. Men när jag kollade min instagram och såg att Eric åkt balder så bestämde jag mig för att åka Tower Of Terror och det var det äckligaste jag gjort. Det var helt vidrigt men samtidigt roligt att jag vågade :)
Efter vi gjort det så gick vi en snabbis till Tarzans träkoja och det var som att vara i filmen. Allting var så fint och välgjort. Tarzan var en av dom första Disney filmerna som jag verkligen grät till. hihi, och jag visste varför jag grät. Men att få gå runt i trädkojan var väldigt häftigt iallafall. Men sen fick vi skynda oss till Goofy´s Kitchen där vi hade bokat bord för att få äta lunch och träffa lite olika karaktärer. När vi kom dit så fick vi stå i kö en liten stund innan vi kom in. Vi fick ta en bild med Goofy och han skrev i min autografbok. Han var jätte söt och gullig. Sen gick vi in och åt. Maten var helt magiskt god men dyrt tyvärr. Så det ska man tänka på om man vill äta där.
Men när vi satt där så kom först Puff och han var så söt. Han kramade om oss och skrev sin autograf och gick sen iväg. Vi hann inte prata med honom men direkt efter honom kom Pluto, och han var så söt och gosig. Han kramades länge och pussade med sin nos på min kind. Han var verkligen otroligt gullig. När efterrätten kom in så kom Mad Hatter och han var så otroligt rolig. Såhär minns jag samtalet.
- Hello, Are you drinking tea? sa Mad Hatter
- No, not right now, because it would not be a good tea party without you sa jag
- You are right, do you wanna come to our next tea party? sa Mad Hatter
- Yes, i loved to sa jag och skrattade
- Great, you will get my special tea with mustard sa Mad Hatter och skrev sen i mina autograf böcker
- Mustard? That dosent sound very good sa jag
- But it is my dear. Come to the tea party and you will see sa Mad Hatter och gick sen iväg
Jag skrattade jätte mycket åt det för jag menar vem vill dricka te som smakar senap? Det kändes bara konstigt men han var otroligt rolig och trevlig också. Men sen innan vi skulle gå så kom Askungen och för mig var det som att få uppleva en dröm eftersom jag såg på Askungen så mycket när jag var liten och att få träffa henne var helt fantastiskt. Det här är vad jag minns av samtalet.
- Hello, how are you? sa Cinderella
- Im great, how are you? sa jag
- Very nice, thank you. Do you want me to sign it? sa Cinderella och hon skrev i mina autograf böcker
- Yes, please. You are so beautiful sa jag
- Aw, thank you, you are beautiful to. sa Cinderlla och det gjorde min dag
- Thank you so much. I hope i see you again sa jag och tog emot mina böcker
Jag fick en kram och sen så pratade hon med dom andra och det var alltid så roligt att jag fick säga dom sakerna som jag ville säga till dom för dom har varit en sån stor del av mitt liv och det gjorde mig så otroligt glad helt enkelt. När vi sen ätit upp så bestämde vi oss för att gå till Agrabah bazaaren och när vi kom dit så var det som en annan värld. Det var som att vara i Agrabah och det fanns saker överallt. Det var mest Lejonkungen och Aladdin saker men också lite mat, som dadlar och godis. Det var jätte roligt. Jag köpte två saker från Aladdin och en stor Simba och Nala där och Simba och Nala är det dyraste jag betalade för. Men jag blev så kär i dom direkt :)
Senare gick vi till Gastons tavern och vi åt ingenting för allt dom hade var jerky och massa annat typ av kött. Men vi köpte något att dricka och killarna fick muggar med Gaston på och tjejerna med Belle på om man inte bad om något annat. Och den tog jag med mig hem sen. Men när vi gick ut så träffade vi Gaston och han var så otroligt rolig. Det jag minns av samtalet är.
- Who is this beautiful womens? sa Gaston
- Im Natalie and my bestfriend Lina sa jag
- Oh, so have you come to meet a real man? sa Gaston
- I have a boyfriend with me sa jag
- But is he a real man? sa Gaston
- How would you say a great man is? sa Lina
- Well, first he needs a little bicep, and the other thing is the twin to the first bicep. sa Gaston och visade musklerna
- Thats everything? sa Lina
- No, of course not, you need a little chest hair and a stailon tail, NOT a ponytail sa Gaston
- Then i have the perfect man sa jag
- And his name is Gaston sa Gaston och la sin arm runt mig
Jag skrattade mest åt det och det gjorde Johan också så det var inga problem alls. Det var bara roligt och sen tog vi bilder med honom och inte bara på honom. Det var jätte roligt. Men sen bestämde vi oss för att åka till Universal Studios för vi ville spara lite av DisneyWorld till fler dagar. Men när vi kom dit så var det som att vara i olika filmdelar. Och jag tror killarna var mest glada för det här eftersom det fanns comics och sånt där. Och vi åkte även en berg och dalbana som var så sjukt läskig men också jätte roligt. Sen fick jag följa med killarna på Transformers attraktionen och ja, jag vet inte varför jag gjorde det men det var faktiskt roligare än jag trodde.
Men sen så gick vi till Jurassic Park delen och det var jätte häftigt med alla dinos överallt och min favorit är T-REX. Man kunde gå in till ett hus där och se skelletten och det gjorde vi och även fast man sett skelletten här i Sverige flera gånger under skolresor så kändes dom här större. Dom var på riktigt gigantiska. Sen så ställde vi oss i kö för att åka Jurassic Park attraktionen. Det var så häftigt men man hoppade och skrek till varje gång något oväntat kom upp men det var bara så roligt och häftigt. Vi blev jätte blöta men det hindrade oss inte från att gå till Hogwarts igen.
Den här gången gick vi till slottet och tittade lite innan vi gick till Hogsmead och gick till Olivanders. Vi hade redan köpt våra trollstavar men vi fick vara med om att testa våran perfekta stav. Det var jätte roligt för man fick säga trollformerna och vifta med olika spön och saker hände så det var jätte roligt. Något jag köpte var en Ravenclaw halsduk och sen så för min pappa vet att mitt favoritelevhem är Hufflepuff för ja Robert Pattinson finns i det elevhemmet eller ja hans karaktär iallafall så han köpte en Hufflepuff cape till mig som kostade ganska så mycket och jag grät nästan av lycka. Det var det häftigaste som hände.
Men efter att vi varit där ganska länge så började det åska och regna så vi åkte snabbt tillbaka till hotellet och åt middag där och sen var vi i spelhallen lite och sen gick vi upp till våra rum. Det kanske inte låter som en så lång dag men det kändes eftersom mina fötter värkte sönder. Men sen blev det dags att sova och vara pigg och utvilad inför nästa dag.
Dag 2 - kl 11.30 - Mot Ariels Grotto
Vi hade inte varit i parken så där jätte länge den här dagen för jag försov mig lite grann. men när vi var där så skulle vi till Ariels Grotto för att äta lunch och vara med prinsessorna. Men vi gick förbi lego butiken och det var så häftigt när man såg disney figurerna uppbyggda med bara lego. Det måste tagit väldigt lång tid. Men sen när vi kom till Ariels grotto så fick vi vänta en stund innan vi först fick träffa Ariel som var jätte gullig. Jag minns inte riktigt allt jag sa men det här är vad jag minns.
- Oh, is it your first trip here? sa Ariel
- Yes, it is. And we love it sa jag
- I can see that you used the dingelhopper sa Ariel
- Yes i have, but i saw some of them on the table before sa jag
- Oh, yes, well there must be so the guests can use them after they eat sa Ariel och skrev i min block
- Thank you sa jag och tog emot blocken
- Do you wanna take a picture? sa Ariel
Jag kommer tyvärr inte ihåg mer av samtalet. Men när vi fått bilden så gick vi in till vårat bord och beställde maten och allting var så mysigt och gott. Sen kom prinsessorna under tiden vi åt. Det var Tiana, Törnrosa, Askungen och Belle som vi fick träffa. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad vi sa. Men dom var jätte jätte snälla och gulliga. Fick deras autografer och dom var som sagt väldigt gulliga. Men sen så skulle vi till Epcot vilket är en annan park och innan så hörde vi att Merida hade en meet and greet så vi skyndade oss dit för jag älskar Brave. Så det var jätte roligt att träffa henne. Hon lärde oss att skjuta pilbåge och pratade om sina bröder som var björnarna i tunnorna hon hade bakom ryggen och det var så gulligt att hon hade skottsk accent.
Vi skulle sen egentligen till Epcot men vi gick till Disneys hollywood studios istället för att träffa karktärer från Monsters Inc och bilar. Vi gick till bilars värd, kylarköping och träffade bärgaren och han var väldigt söt och vi tog bilder och hade det jätte roligt där. Vi åkte olika attraktioner och som jag sa hur roligt som helst. Vi träffade även Sully och Mike Wasovski men tog inga bilder på dom utan fick bara bilder med mig i och därför ville jag inte visa dom. Sen gick vi runt lite till och kollade och hade det jätte roligt. Vi gick sen till Oakens trading post som är från filmen Frozen som var helt sjukt häftigt.
Det var som ett snö landskap där du kunde göra snögubbar och åka skridskor. Men vi shoppade lite där fast jag köpte inte mycket där för det var ganska dyrt tyvärr. Men det var ändå mysigt. Men vi åt sen middag på en resturang som låg ganska nära och efter det så åkte vi tillbaka till Magic Kingdom park och träffade Rapunzel som var helt fantastisk. Rapunzel är lixom en av mina absoluta favorit prinsessor och hon var super gullig och fick autograf och bild med henne. Tyvärr minns jag inte vad jag sa för inlägget är skrivit i omgångar så i början minns jag mer men nu är det tomt tyvärr. Men sen åt vi middag och åkte lite attraktioner innan vi åkte tillbaka till hotellet och jag pratade med lite vänner på KIK innan jag somnade efter ännu en händelserik dag.
Dag 3 - Morgonshowen
Vi hade beslutat oss för att se på morgon showen eller ceremonin som dom hade varje dag då parken öppnade och jag var sjukt trött men också väldigt taggad. När vi kom dit så pratade dom lite innan tåget kom in med karaktärerna. Dom sjöng och sen var det nedräkning och precis vid 0 så sköts det raketer rakt över och det var så bra :)
Vi skulle sen till Blizzard Beach som är en vattenpark men på vägen dit så såg vi Stitch så vi sprang dit för att träffa honom och han var så otroligt gullig och busig. Han kramades och rufsade till mitt hår och var bara jätte rolig :) Men efter det så åkte vi till hotellet för att byta om och sen åkte vi till Blizzard beach.
Det var helt otroligt. Det var jätte stort och allt var som Sälen i Sverige fast med vatten, ett vinterlandskap eller skidsemester aktigt helt enkelt. Vi åkte flera av rushkanorna men en som var jätte brant vågade jag inte åka även fast min pojkvän försökte få med mig. Men jag vägrade.
Vi stannade där nästan hela förmiddagen och eftermiddagen innan vi bestämde oss för att åka tillbaka till Magic Kingdom där vi träffade Nalle Puh och Tigger. Världens gulligaste och kramades hela tiden. Speciellt Tigger jag minns att jag frågade om han mindes mig från frukosten hos Minnie och då nickade han vilket fick mig att känna mig lite speciell :)
Se så åkte vi lite attraktioner och shoppade lite innan vi gick för att träffa Tinkerbell. Jag trodde hon skulle vara mer som i filmen men det var hon inte utan jätte snäll och gullig. När man kom in till hennes meet and greet så var det som att vara en älva själv. Allting var så stort och man kände sig väldigt liten men det var ändå väldigt roligt.
Innan vi skulle tillbaka till hotellet så åkte vi POTC och jag skrek och hoppade till när Davy Jones dök upp och Lina fick världens skrattanfall åt mig och skrattade hela tiden. Jag skämdes lite grann men det gick över sen. Även om det var pinsamt. Men efter middag på POTC resturangen så begav vi oss till hotellet och jag skrev några rader med vänner på KIK och sen somnade jag efter ännu en ansträngande dag.
Dag 4 - På väg till Epcot
Idag så hade vi bestämt att vara i Epcot och Downtown Disney men vi började med Epcot. Det är jätte häftigt där. Det är olika delar av världen i parken och vi började i Japan delen. Husen var väldigt vackra och det kändes som att vara i Japan. Jag shoppade ganska mycket där för älskar anime och manga så köpte lite Sailor Moon saker där helt enkelt :) Sen skulle vi gå vidare till andra delar men innan det så träffade vi Mulan.
Jag tycker otroligt mycket om Mulan och hon var jätte vacker. Väldigt lugn och snäll. Jag frågade lite om hennes drake och sånt där och hon hade roliga svar och det var jätte roligt att få träffa henne för det var ingenting jag trodde jag skulle göra när folk sa att hon var svår att träffa.
Men sen så gick vi till Agrabah för att träffa Aladdin och Jasmine. Helt fantastiska även om Aladdin pratade mest. Han berättade om Anden och Jasmine kändes nästan som hon bara var med Aladdin just då. Och nej, Aladdin hade en skjorta under västen och skor så han var inte riktigt som i filmen. Men väldigt roliga ändå :)
Sen ville jag så gärna träffa Musse och när jag såg på appen att han fanns vid Epcot character spot så sprang vi dit och jag skojar inte när jag säger att jag nästan grät när jag fick träffa honom. Det var som en dröm gick i uppfyllelse. Det var magiskt för Musse är ju ändå den första karaktärern man minns och att då få träffa honom var väldigt häftigt för mig iallafall, sen fick vi träffa Mimmi också som var jätte jätte söt och gullig som vanligt.
Sen så bestämde vi oss för att gå vidare till dom olika världsdelarna där och mina favoriter var absolut England och Japan delen men alla delarna var såklart lika fina :) Sen såg vi Mary Poppins men tyvärr fick vi aldrig chansen att träffa henne för dom skulle precis gå när vi kom så vi gick vidare till Mexiko delen och träffade världens bästa anka nämligen Kalle. Han var så otroligt söt och det mötet kommer jag leva med länge. Han kramades hela tiden och han var jätte mysig. Det som var roligt var att jag hade en tröja med hans bild på där han var arg och han pekade på den och skakade på huvudet som att det var fel bild av honom och det tyckte jag var jätte gulligt :)
Men sen efter Epcot tog vi hyrbilen och åkte mot Downtown Disney och det första vi gjorde när vi var där var att gå till Goofy's Candy co. Det var som att komma in i Willy Wonkas fabrik. Det var godis överallt. Och vi gick nog lite bananas där inne för vi handlade ganska mycket men det var för vi ville ha med oss hem till Sverige och jag har faktiskt massor kvar. Har knappt ätit något av det :D Sen ville killarna gå till lego butiken för vi hade gått förbi den ganska många gånger och då ville killarna gå in iallafall. Och det var faktiskt väldigt roligt, alla figurerna på utsidan som var gjorda i bara lego och sakerna inomhus var häftiga. Men jag tror killarna gillade det allra mest.
Sen gick vi till World Of Disney som är en av dom största souviner shopparna i parken. Och jag lovar det var hur stort som helst. Tänk er NK i storlek med saker som bara är Disney så förstår ni storleken, eller det största köpcentrumet ni har i er stad. Det var gigantsitk och det som var lite roligt med det var att när man trodde att man sett allt så fanns det fortfarande saker kvar att se. Jag köpte bara några saker där för det var ganska dyrt och det kändes inget roligt att lägga så mycket på sakerna där när vi skulle till fler ställen senare under kommande veckan.
Vi åt middag på POTC resturangen och det hade vi gjort tidigare också men maten var fantastisk där så därför bestämde vi oss för att äta där idag med. Sen så åkte vi lite fler attraktioner innan vi åkte tillbaka till hotellet. Jag pratade lite med vänner på KIK och såg på Lejonkungen 3 på min dator som jag tog med mig för jag ville blogga men hann aldrig det förutom en dag. Men efter en stund så somnade jag.
Dag 5 - på ett Mall i Orlando
Efter frukost och att göra sig i ordning för att åka till ett Mall eller köpcenter i Florida. Jag hade hört om en butik som heter Hot Topic där dom säljer massor med Disney och andra teckande kläder och sånt där så jag var helt taggad på att få åka dit. Så det var mest pga den butiken som vi valde att åka dit först. Men vi gick till olika butiker innan vi gick dit men när vi gick där så var det som att vara i himlen. Jag handlade ganska, eller okej mycket. 4 stora påsar hade jag med kläder från butiken och det var så roligt när vissa tittade på mig eftersom jag hade så mycket med mig från butiken men det var så mycket man ville ha helt enkelt.
Men sen gick vi till lite andra butiker och en av dom var Forever 21 och det var jätte roligt att gå dit för man hade hört så mycket om den och handlade lite där också. Men sen åkte vi till Walmart och jag handlade lite Disney kläder inte jätte mycket men lite grann, 1D saker som inte finns i Sverige och godis. Jag köpte ganska mycket godis faktiskt som jag inte ätit upp. haha, det är ganska galet men kommer skriva i del 2 vad jag handlade så ni kommer få veta det då :) Men eftersom vi ville se Festival Of Fantasy paraden så skyndade vi oss till Target men jag tyckte inte dom hade någonting som jag ville köpa så vi skyndade oss till Disney World och ställde oss för att vänta på paraden och den var helt fantastisk.
Det var så gulligt när mimaren i från Trassel tittade på mig och gjorde släng kyssar och det gjorde min dag eftersom Trassel är en av mina favorit disney filmer så därför blev jag så glad och jag hoppade upp och ner av glädje då. Vilket min bror tyckte var det konstigaste han varit med om men ja, han är lite udda :) Men sen innan en show som jag ville se så bestämde vi oss för att gå till Rainforest Cafe och äta middag innan vi gick och tittade på Frozen Summer Fun som var jätte bra. Anna var jätte gullig och rolig så det var en väldigt bra show och upplevelse. Vi trodde vi skulle få träffa dom efteråt för det var så många som sa att vi skulle få det men det fick man inte tyvärr. Men då åkte vi istället till Animal Kingdom och gick runt där en liten stund och träffade Russel och Doug från filmen Upp.
Dom pratade inte men var ändå super gulliga för dom kramades och Doug gick runt och letade lite i väskorna som fanns där och han hade ett halsband som man trodde skulle låta men det gjorde det inte. Men det var jätte många som trodde det så det var inte bara jag. hihi :) Men sen gick vi runt och såg Mount Everest berg och dalbana och dum som jag är så låter jag mig övertalas till att följa med min bror och pojkvän upp i den. Vilket jag förstod att jag skulle få ångra men sagt och gjort så gjorde jag det ändå men det var inte förens nästa dag. Så som alla andra dagar gick vi tillbaka till hotellet och jag bloggade så mycket jag orkade och pratade på KIK innan jag somnade.
Dag 6 - Animal Kingdom
Dagen började med frukost som alltid och sen åkte vi till Animal Kingdom eftersom vi bor på Lodgen och inte själva parken så får man alltid åka bil dit men det gjorde ingenting. Så det första som hände var att vi fick ställa oss i kö till Mount Everest berg och dalbanan och jag var jätte nervös innan och det hjälpte inte när man satt där sen. Och det var det äckligaste jag gjort. Den gick jätte snabbt sen så kom den upp till en backe och spåret var av där så den stannade och sen hör man en liten smäll och man åker bakåt rakt ner och allting är kolsvart så man ser ingenting och jag skrek som bara den. Så tyckte Eric att balder var otäck så var den ingenting jämfört med denna.
Men sen när jag fått ner mina nerver lite så gick vi till Discovery Island Trail och det var lite tråkigt att det inte fanns fler djur där. Men papegojorna var jätte söta och sköldpaddan, tror det var en från golacos eller vad det heter för den var ENORM och det menar jag verkligen :) Men sen när vi skulle gå till en annan grej så hörde vi att Pocahontas hade en meet och greet så vi gick dit snabbt och det var jätte roligt att få träffa henne. Hon var jätte jätte gullig och pratade om parken och olika djur. Men sen gick vi till afrika delen och åkte Kilimanjaro Safaris och det var jätte jätte roligt. Alla djuren var så vackra och att få se djur man aldrig sett var fantastiskt. Att få se Noshörningar och elefanter var underbart. Älskar dom djuren och dom var så vackra.
Men Lejonen var favoriterna. Det roliga var att honan och hannen som ledde flocken hade dom döpt till Simba och Nala från Lejonkungen och dom såg så söta ut och man ville bara gå ut och kela med dom men då hade jag blivit mat åt dom istället :D Men dom var som sagt bara jätte jätte jätte gulliga :) Men vi var där hela dagen och innan vi åkte tillbaka till hotellet så träffade vi Meeko. Han var hur söt som helst och letade i våra väskor efter kakor hela tiden och tyvärr så hade vi inga med oss men han var otroligt söt och gullig ändå. Jag blev kär i honom för han var så gullig. Men sen slutar den här dagen som alla andra också och därför skriver jag ingenting mer om just den dagen.
Dag 7 - Sista dagen på vecka 1.
Frukost och sen åkte vi till Macys och Florida Mall i Orlando och vi gick till Wet 'S' Seal och jag handlade lite Lejonkungen kläder och lite andra saker också. Det var jätte roligt. Det var inte dyrt för allting var nedsatt och det gjorde mig extra glad. Men sen efter en stund där så åkte vi till Target och jag handlade mycket 1D saker, gick helt galet där inne och köpte ganska mycket :) Men sen åkte vi till Typhoon Waterpark och det var ännu mer häftigt än den första vattenparken vi var i.
Vi stannade där hela dagen och det var jätte roligt där. Vi simmade i en liten del där man kunde snorkla med fiskar och andra vattendjur tex. rockor och sånt där. Det var super duper häftigt och jag vill gärna göra det igen. Men eftersom vi var där nästan hela eftermiddagen så finns det tyvärr inte så mycket mer att berätta om den dagen.
Men nu vet ni hur min första vecka i DisneyWorld och Florida var :) Den andra delen om vecka 2 kommer snart :) Då skriver jag också vad jag köpte och lite av mina tips om man vill åka dit :)
Kramar Natalie
We are Beautiful - Kapitel 11
- Vad menar du? sa Ellen och såg med tårfyllda ögon på mig
- Jag ville komma dit för att överaska dig men du hade redan gått då. Dom sa att du såg honom igen sa jag
- Ja, det gjorde jag. Varför tittar du sådär på mig? sa Ellen och såg med förvirrad blick på mig
- Hur då? Vad menar du? sa jag och såg oförstående på henne
- Du tror mig inte eller hur?....eller hur.....?
Ellens Perspektiv
- Du tror mig inte eller hur?...eller hur? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Ärligt talat, jag kan inte tro dig sa Eric och såg på mig
- Jag kände det på mig. Du kan gå nu sa jag och släppte Eric
- Vad menar du? Jag vill stanna här med dig sa Eric och försökte ta min hand
- Nej, jag vill att du går härifrån nu sa jag och såg besviket på Eric
- För att jag....jag inte tror någon förföljer dig? sa Eric och såg på mig
- Ja, för det är någon som gör det och du tror mig inte! Du kan gå nu sa jag argt
- Om det är så du vill ha det så visst sa Eric och gick ut genom dörren
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag kände mig bara så ensam. Jag tittade ut genom fönstret och såg Eric gå till sin bil. Då såg jag personen igen. Jag orkar inte mer. Jag hoppade till när det ringde på dörren och jag gick sakta för att öppna.
- Hejsan, är det du som är Ellen? sa ett blombud
- Ja, det är jag sa jag
- Då är dom här till dig sa blombudet och gav mig en stor bukett röda rosor
- Tack sa jag och stängde sig igen dörren bakom mig
Jag förstod ingenting. Vem skickar blommor till mig? Jag såg sen att det fanns ett kort i och jag läste det. Det stod " Du är mitt öde. Kram Beundraren". Det sved inom bröstet på mig och jag skyndade mig till telefonen och slog Lucys nummer och ringde henne direkt. Jag grät i telefon och hon lovade att komma hit. Jag önskar jag inte hade kört bort Eric bara....
Hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag sparkade av mig skorna och gick in till lägenheten för att sen sätta mig i soffan. Jag slog på tv:n och zappade mellan kanalerna. Jag tittade egentligen inte men det var för att kunna glömma Ellen som jag gjorde det. Även fast jag inte tror att någon förföljer henne så måste hon inte vara så hård mot mig och stöta bort mig. Jag har ju inte sett någonting själv så för mig är det som att det inte hänt.
Ring ring ring ring
- Jag tog upp mobilen och såg att det var Tomas nummer på skärmen. Jag svarade snabbt.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej! Jag tänkte bara påminna dig om musikvideo premiären i övermorgon sa Tomas
- Okej, tack för att du påminde mig. Kommer Ellen? sa jag
- Ja, jag trodde du skulle säga det till henne. Men tanke på att ni träffas sa Tomas
- Vi gör inte det längre så du får informera henne om det själv tyvärr sa jag
- Vad tråkigt. Okej, då berättar jag det för henne sa Tomas
- Tack, hej då sa jag och vi la sen på
Jag la ifrån mig mobilen och la mig sen för att fortsätta se på tv men jag kunde inte släppa tankarna på Ellen. Om jag bara kunde få det ogjort. Jag vill tro på det hon sa men varför kan jag inte göra det...?
Lite senare hemma hos Ellen - Ellens perspektiv
Jag och Lucy satt på min säng i våra pyjamaser och pratade. Hon trodde mig iallafall och jag kände mig trygg med att hon skulle stanna här i natt. Jag ville verkligen inte vara ensam just nu. Blommorna jag fått låg i papperskorgen och Lucy tyckte jag skulle gå till polisen för att anmäla det här men jag ville inte. Jag hade ju ingenting att komma med.
- Har du ingen aning om vem det kan vara som gör det här mot dig? sa Lucy
- Nej, det är just det som gör det så läskigt sa jag
- Men tror du inte det kan vara någon du känner? Eller någon som följt din modell karriär? sa Lucy
- Du menar som ett fan? sa jag förvånat
- Ja, något åt det hållet iallafall, oavsett vad du tycker så borde du anmäla honom sa Lucy
- Det går inte, vad ska jag säga? En kille i svarta kläder har stått utanför min bostad och skickat blommor? Det kommer dom inte göra något åt sa jag
- Är du inte lite väl negativ nu? Ska jag stanna här hos dig för alltid ? sa Lucy
- Inte för evigt, det står jag inte med ut med sa jag och skrattade
- Hey, har du varit med dig länge sa Lucy och kastade en kudde på mig
- Haha, ja, faktiskt eftersom jag är mig själv sa jag och kastade tillbaka kudden
Vi skrattade och jag hade glömt förföljaren för en stund. Det kändes faktiskt väldigt bra. Men även om jag inte tänkte på personen längre så fanns det ändå en del av det i mitt bakhuvud. Jag hoppade till när det lät ifrån postfacket och Lucy tittade lite nervöst på mig och jag gick ut till ytterdörren och såg att det låg 10 brev på golvet. Jag tog upp dom och gick in till Lucy och kastade dom på sängen innan jag satte mig ner igen.
- Men, vad...vad är det här? sa Lucy och såg förvånat på mig
- Dom är från honom sa jag och såg på Lucy
- Gumman, jag är allvarlig nu, vi måste göra något nu sa Lucy allvarligt
- Jag kan inte, det är ju bara brev sa jag och såg på högen
- Bara brev? Isåfall öppna något av dom sa Lucy och tog upp ett kuvert
- Okej, det vill jag göra sa jag och öppnade ett av breven
Mitt hjärta frös till is. Det var inget brev det var bilder av mig och Eric. Det fanns hur många som helst och Lucy såg med rädd blick på mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna och sen hittade Lucy en lapp med texten "Vem ska nu vara din pojkvän?". Jag kan inte ha det såhär mer.
- Jag vet vad du ska säga. Men jag har ju dig idag sa jag och log
- Och imorgon då? Du ska på videopremiären i övermorgon och ska du bara sitta inne hela tiden imorgon? sa Lucy
- Jag vet inte, jag vet ju ingenting just nu sa jag och kastade ner korten på golvet
Lucy kom närmare mig och kramade om mig medan tårarna rann ner för mina kinder. Om ändå Eric hade varit här. Lucy såg på mig och jag kröp sen ner under täcket och Lucy släckte lampan och vi somnade. Eller Lucy somnade men jag var vaken. Det var som att varje gång jag slöt ögonen så såg jag personen framför mig. Men tillslut fick jag bort tankarna på personen och somnade jag också.
Nästa dag - Eric möter Lucy - Erics Perspektiv
Jag var på väg till danslokalen för att träna inför Lotta på Liseberg när Lucy kom gående och jag sprang över till andra sidan gatan och gick med snabba steg efter henne tills jag kom ikapp henne.
- Lucy! Hej sa jag och rörde vid hennes axel
- Oh, hej Eric. Jag vet att det är slut med Ellen sa Lucy
- Hur mår hon? sa jag och kände hur det sved inom mig
- Otroligt dåligt. Hon kunde inte må sämre, hon sa att du inte tror henne sa Lucy och såg lite surt på mig
- Jag vill tro henne, jag vill det men sa jag och slog ut med armarna
- Okej, dom här fick hon igår. Du kanske förstår att hon inte ljuger nu? sa Lucy och gav mig bilder
- Men...men vem är det egentligen som gör det här? sa jag och såg frågande på Lucy
- Jag har mina misstankar, Aron kunde vara ganska svartsjuk av sig sa Lucy och tog tillbaka bilderna
- Vänta lite, skulle det vara Aron som gjort det här mot henne? sa jag förvånat
- Jag har misstankar åt det men jag vet inte, jag kan ju ha fel. Hälsa Ellen imorgon sa Lucy
- Det ska jag göra sa jag och såg Lucy gå iväg
Aron? Men varför skulle han göra livet till en plåga för Ellen? Jag förstår det inte. Jag gick sen mot danslokalen och jag ringde på Ellens mobil men hon slog bara bort mig. Jag antar att hon inte vill prata med mig just nu, om hon någonsin vill det igen. Och imorgon ska jag träffa henne igen för videopremiären. Det här kommer inte bli bra. Jag ringde igen och den här gången svarade hon.
- Ja, det är Ellen sa Ellen när hon svarade
- Hej, det är Eric sa jag
- Jaha, och vad vill du? sa Ellen
- Jag undrade bara om du ville ta en fika med mig? sa jag
- Det är ingen bra ide, vi ses imorgon på videopremiären men det är så mycket vi borde träffas nu sa Ellen
- Snälla, jag måste få träffa dig sa jag och kände hur det sved inom mig
- Jag kan inte, jag är på fotojobb. Vi ses imorgon sa Ellen och la sen på
Det här går verkligen bara rakt utför. Vad sjutton ska jag göra nu då? Vad jag än gör så vill hon inte prata med mig. Jag vill ju inget hellre än att få prata med henne och träffa henne. När jag kom till danslokalen så var jag inte glad men fick ändå försöka spela glad. Men jag vet inte hur jag ska klara av att träffa Ellen imorgon, tänk...tänk om det blir bråk...?
Nästa dag - Ellen är påväg till videopremiären - Ellens Perspektiv
Jag var på väg till videopremiären och jag var sen. Jag tog snabbt Nina nycklar och väskan över axeln och låste dörren innan jag sprang ner för trapporna. Jag hade inte tänkt något mer på den där personen som följt efter mig. Det kändes som personen måste gett upp. När jag öppnade porten och gick ut så kände jag hur någon tog tag i min arm och la sin hand över min mun och drog med mig bakåt. Jag försökte göra motstånd och komma loss men personen hade för hårt grepp om mig. Personen satte mig i en bil och slog till mig så jag svimmade och det är allt jag minns.....
Lite senare i studion - Erics Perspektv
Ellen hade inte kommit och jag började faktiskt bli orolig. Hon hade smsat förut och sagt att hon skulle bli sen men det här är inte sent det är ett tecken på att hon inte kommer eller något hänt henne. Jag ursäktade mig och gick ut från studion för att ringa till Ellens mobil. Men varje gång så kom jag till mobilsvar. Men jag gav inte upp. Men precis när jag skulle ringa en till gång så kom det ett sms.
" Det finns ingenting du kan göra. Hon är min nu"
Jag ryste till i hela kroppen och nu förstår jag vad som hänt. Ellen har....har blivit kidnappad......
Detta är kapitel 11 av We are Beautiful. Jag är så ledsen att det tog sån tid att få upp det men har haft huvudvärk i två dagar och sen var det så svårt att komma på någonting bra. Men hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 12 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta vem som tagit Ellen? Kommer Eric försöka rädda henne? Om allting blir som vanlig igen kommer dom bli tillsammans igen? Men vem är det som Ellen isåfall börjar träffa? Och varför blir Eric så ledsen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer på torsdag ❤️
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 10
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag ångrade mig direkt när jag låtit Ellen gå iväg så jag skyndade mig mot andra hållet så jag kunde stanna henne. Jag såg inte Aron någonstans så jag antar att han gick någonananstans helt enkelt. Men jag skyndade på stegen och precis när jag kom i kapp henne så vände hon sig om och sen tillbaka mot mig och såg skräckslaget på mig.
- Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Det är bara jag sa jag
- Såg du...såg du någon bakom mig? sa Ellen och såg med rädd blick på mig
- Nej, jag såg ingen annan än dig här. sa jag och såg förvirrat på Ellen
- Men det var...det var någon som gick efter mig sa Ellen
- Okej, men jag såg ingen iallafall. Och jag ville bara säga förlåt för det som hände på festen sa jag
- Så, varför gjorde du och Aron så? Jag vill vara med dig men du behöver inte slåss för det sa Ellen och gick närmare mig
- Jag ska komma ihåg det, men det var han som började vara otrevlig mot mig, jag vet att det inte är någon ursäkt men det var så det var iallafall sa jag och tog Ellens hand
- Jag tror dig, men kan vi gå härifrån nu? Jag har en obehaglig känsla i kroppen sa Ellen
- Ja, vi kan gå. Kom här sa jag och tog henne tätt intill mig och vi gick snabbt mot min bil
Ellen verkade lite stel och konstig. Det var som hon var rädd för någonting men jag förstod inte vad. Hon hade frågat mig om jag sett någon men det fanns ju ingen där bakom henne. Allting var bara så konstigt helt enkelt. Jag körde henne hem och stannade sen bilen utanför.
- Om det är okej så vill jag vara ensam. Jag ska ut och springa och bara tänka lite sa Ellen och log
- Det är klart, jag ringer dig ikväll istället sa jag och gav henne en kyss
Hon gick sen ur bilen och jag såg på henne medan hon gick till porten och hon öppnade sen dörren för att gå in i huset. Jag startade sen bilen och körde därifrån. Jag tycker så mycket om henne och jag hoppas det inte är något jobbigt som hon tänker på för hon verkade så rädd förut. Men det kan väl inte vara så att det är någon som....nej, nu inbillar jag mig bara. Fast det kanske inte vore så konstigt ändå. Nej, hon är inte förföljd. Det kan hon inte vara helt enkelt. Eller?
Lite senare - Ellens Perspektiv
Jag var ute och sprang mig vanliga runda och den här gången så fick jag den där konstiga känslan i kroppen igen. Jag vände mig om och såg en kille springa efter mig med sin svarta luvtröja uppdragen över ansiktet. Jag stannade till och då sprang han förbi mig som om ingenting hade hänt. Jag måste vara överansträngd eller någonting för jag ser ju hela tiden någon som jag tror följer efter mig det är inte möjligt änns. Jag sprang sen vidare och när jag kom fram till porten så fick jag syn på killen igen. Det gick en kall kår genom kroppen och jag skyndade mig upp för trapporna och in i lägenheten.
Jag låste dörren bakom mig och sen gick jag mot fönstret för att se om han fortfarande stod där men det fanns ingen där längre. Börjar jag se i syne nu också? Vad är det för fel egentligen? Jag skakade bara på huvudet och sen gick jag in till badrummet för att ta en dusch. När jag var klar tog jag på mig en pyjamas och satte mig i soffan med lite ben och Jerry glass. Det var ganska mysigt att vara ensam en stund men jag saknade samtidigt Eric väldigt mycket.
Ring ring ring ring ring
Jag tog upp mobilen och svarade direkt utan att titta på nummret.
- Hej snygging. Jag saknar dig här sa jag och log för mig själv
- Snygg löpstil du har. Men tänk på att inte stanna så många gånger sa en killröst
- Vem är det här? sa jag och svalde hårt
Sen hörde jag bara hur någon la på luren och jag hade panik i hela kroppen. Jag hade inte fel, det är någon som förföljt mig och nu har den personen mitt telefonnummer. Fast tänk tänk om det var Eric som ville skoja. Jag tog upp mobilen och ringde Eric.
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Hej, jätte roligt skämt sa jag och skrattade
- Vad menar du? sa Eric och jag hörde hur förvånad han lät
- Du ringde mig för någon minut sen, du skojade och det var roligt sa jag
- Jag har inte ringt, jag skulle göra det men sen så var jag tvungen att äta först sa Eric
- Så du har inte ringt och sagt att jag har en snygg löpstil? sa jag
- Nej, vadå är det någon som ringt och sagt det? sa Eric
- Nej, eller glöm bara vad jag sa. Kan du inte komma hit? sa jag och tog filten som låg på soffan
- Jo, det är klart jag kan göra, men ville du inte vara ensam? sa Eric
- Det finns gränser för hur ensam man vill vara sa jag och skrattade
- Haha, okej, jag kommer direkt sa Eric och vi la sen på
Jag blev mer och mer rädd. Då hade jag inte inbillat mig att någon hade följt efter mig för det var just det som någon hade gjort och det gjorde mig nervös. Men om jag hade sätt hans ansikte så hade det här inte behövt vara så jobbigt men det är det och det gör mig nervösare. Så jag hoppas att Eric kommer snart....
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi låg i Ellens säng och jag höll bara om henne. Hon hade varit så otroligt nervös och rädd när jag hade kommit hit. Hon sa att någon följt efter henne och ringt till henne. Men när jag kommit hit så var det ingen här och det hela känns lite konstigt. Men jag kommer stötta henne oavsett om det faktiskt är någon som följer efter henne eller inte.
- Måste du göra det där modell jobbet imorgon? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag måste det, men det kommer gå bra, det är ingen fara sa Ellen och log
- Men tänk om. Nej det var ingenting förresten sa jag och bet mig i läppen
- Jag vet vad du tänker säga, men det är okej, jag har ju dig eller hur? sa Ellen och såg på mig
- Alltid. Jag ska skydda dig jag lovar sa jag och la mina armar runt henne
- Tack, och jag lovar att ringa när plåtningen är klar sa Ellen och la sitt huvud mot mitt bröst
Jag gav henne en puss på huvudet och jag tänkte fortfarande på vad hon sagt tidigare. Jag...jag kan inte tro det bara. Alltså jag förstår inte varför just Ellen skulle vara förföljd? Jag menar är det någon hon känner eller bara en galning eller både och? Eller så är det kanske ingenting. Jag vet inte vad jag ska tro egentligen och det gjorde mig bara mer förvirrad.....
Nästa dag vid plåtningen - Ellens Perspektiv
Jag satt och blev sminkad för nästa plåtning och det hade gått jätte bra nästan hela dagen och jag hade inte känt mig iaktagen på hela dagen och det kändes så fantastiskt bra. Det går inte att beskriva helt enkelt. Jag gjorde ett ombyte till en lila munkjacka och ett par jeans shorts för att sen gå till fotografen och vi började på en gång.
- Se lite mer på mig Ellen sa fotografen
- Bra där! sa fotografen och tog flera bilder men sen såg jag något igen
Jag stannade till och fotografen försökte prata med mig men jag såg och hörde inte vad han sa. När jag sen kom tillbaka till verkligheten igen så såg han oroligt på mig.
- Är det något som är fel? sa Fotografen
- Nej, jag tyckte bara jag såg någonting sa jag
- Okej, ska vi fortsätta sa fotografen
Jag nickade till svar och vi fortsatte med plåtningen men ju längre det gick och ju mer ombyten vi gjorde så såg jag honom hela tiden. Han vinkade mot mig och jag såg inte hans ansikte ännu. Han hade luvan nerdragen och jag fick panik. Jag satte mig bara ner på marken och tårarna började rinna igen.
- Jag tror vi avbryter för idag sa fotografen
- Vad menar du? sa jag och torkade tårarna
- Du verkar inte må så bra, vi kan ta dom sista bilderna imorgon, det är helt okej sa fotografen
- Tack. sa jag och reste mig upp
Jag skyndade mig att byta om och jag skyndade mig till bilen och körde hem direkt. Det värkte i hela bröstet och det var som att jag höll på att bli galen. Tänk om....tänk om det är det jag håller på att bli.....
Samtidigt vid plåtningen - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt överraska Ellen på hennes plåtning idag och när jag kom dit så parkerade jag bilen och gick ner mot platsen där dom plåtade men dom höll på att packa ihop allting. Jag förstod ingenting. Dom skulle ju inte vara klara förens 1 timme ju. Jag gick snabbt fram till en av killarna och frågade efter fotografen. Dom visade vem det var och jag gick snabbt fram till honom.
- Hej, kan jag hjälpa dig med någonting? sa fotografen
- Ja, jag är Eric, Ellens pojkvän kan man säga. Vet du vart hon är? sa jag
- Hej Eric, Tobias heter jag. Ellen, ja hon verkade inte må så bra så vi skickade hem henne sa Tobias
- Va? Vadå verkade inte må så bra? sa jag förvirrat
- Hon sa att någon stod här och såg på henne, men det var många här idag och sen bröt hon ihop och grät sa Tobias
- Så du skickade hem henne? När åkte hon? sa jag
- Hon kan ha åkt för kanske 20 minuter sen sa Tobias
- Okej, tack för hjälpen iallafall sa jag och skyndade mig tillbaka till bilen
Jag skyndade mig sen att åka till Ellens lägenhet. Det här håller på att gå för långt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för allt det här verkar så konstigt. Jag parkerade bilen utanför och sprang sen upp till lägenheten och ringde på dörren. När ingen öppnade så kände jag på dörren och den var öppen. Jag gick in till lägenheten och Ellen sprang fram till mig och kramade om mig. Jag kände hennes tårar mot min kind.
- Jag hörde vad som hände på plåtningen sa jag och la min hand mot hennes kind
- Vad menar du? sa Ellen och såg med tårfyllda ögon på mig
- Jag ville komma dit för att överaska dig men du hade redan gått då. Dom sa att du såg honom igen sa jag
- Ja, det gjorde jag. Varför tittar du sådär på mig? sa Ellen och såg med förvirrad blick på mig
- Hur då? Vad menar du? sa jag och såg oförstående på henne
- Du tror mig inte eller hur?....eller hur.....?
Förlåt förlåt förlåt förlåt att inte kapitlet kom upp i tisdags men jag blev inte nöjd så jag skrev om det. Jag skulle egentligen vilja skriva om det här också men ger det en chans. Förlåt om det blev tråkigt eller läskigt. Kapitel 11 kommer tidigast idag(fredag) annars kommer det på lördag. Och då kommer ni bla. Få veta vad Eric svarar? Varför kommer inte Ellen till premiärvisningen av nya musikvideon? Förstår hon tillslut vem det är som följt efter henne? Varför blir Eric så orolig? Och vad är det Lucy berättar för Eric som gör att han vet vem som följt efter Ellen? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer tidigast idag(fredag) annars lördag :)
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 9
- Jag skyndar mig tillbaka sa jag och log
Jag tog på mig ett par pyjamas byxor och gick för att öppna. Jag hade redan linne på mig så jag såg helt okej ut för att vara tidigt på en lördag morgon. Jag låste upp dörren och öppnade dörren. Jag stirrade bara och ville inget hellre än att bara smälla igen dörren.
- Hej gumman, saknat mig?........
Ellens Perspektiv
- Hej gumman, saknat mig? sa Aron och log
- Vad gör du här? sa jag och såg lite irriterat på Aron
- Ska jag behöva stå här och säga det? sa Aron förvånat
- Ja, jag vill inte att du kommer in nu sa jag
- Sluta spela svår, så, nu ska vi prata sa Aron och trängde sig in igenom dörröppningen
- Kan du inte bara gå? sa jag surt
- Vad är det som gör att du vill att jag går? sa Aron och såg misstänksamt på mig
- Ingen speciell anledning, jag vill bara att du går sa jag
- Ellen, är det något...problem sa Eric och kom ut i bar överkropp men med sina jeans på sig
- Oj, jag kom visst olägligt, men borde inte dina "pojkvänner" gå tidigare? sa Aron hånfullt
- Vad vill du? sa jag argt
- Vem är du? sa Eric och såg på Aron och sen på mig
- Han är ingen som är värd att bry sig om sa jag lite irriterat
- Jag är Aron, Ellens förra fästman, men jag hoppas bli det igen sa Aron
- Va? sa jag förvånat
- Jag ska låta er prata ostört. Jag går till badrummet sa Eric och gav mig en kyss på kinden
Jag log mot honom och såg sen på Aron. Det kokade inom mig för han ska alltid ställa till det för mig. Han log hånfullt mot mig och jag visste att det var något skumt på gång.
- Vem skickade hit dig? sa jag och satte mig i soffan
- Lucy ringde, hon sa att jag nog borde ge vårat förhållande en chans sa Aron
- Va? Vårat förhållande finns inte mer ju sa jag
- Det finns ingenting som hindrar oss från att starta det igen sa Aron och satte sig framför mig
- Jo, jag är inte kär i dig. Jag tycker om någon annan sa jag
- Vadå? Killen som var här? Lägg av. Du har inte haft någon kille sen mig, han är ju bara ett tidsfördriv för dig sa Aron
- Jag tycker det är dags för dig att gå härifrån sa jag surt
- Okej, jag går, men jag kommer tillbaka och hälsa killen sa Aron och skrattade innan han gick ut från lägenheten
Jag stängde dörren och låste den efter att Aron gått ut. Han är inte sann, jag blir så trött på Lucy och Aron. Vad har dom för rätt att lägga sig i mitt liv igen? Men nu kan det iallafall inte bli värre....
Erics Perspektiv
Jag stod i duschen och hade hört nästan allt som dom sagt. Tänk om det är så, att jag bara är ett tidsfördriv för Ellen trots allt? Mina tankar snurrar runt i huvudet och jag vet knappt varken ut eller inn just nu. Jag stängde sen av duschen och virade en handduk runt höften. Jag måste få veta varför hennes ex sa sådär egentligen. Jag öppnade badrums dörren och jag gick ut till vardagsrummet där Ellen var.
- Har han redan gått? sa jag och såg på Ellen
- Ja, jag bad han gå härifrån sa Ellen och såg på mig
- Jag hörde vad ni sa, är det så? Att jag är ett tidsfördriv för dig? sa jag
- Va? Nej, verkligen inte. Aron är en idiot, han ska alltid vara sådär sa Ellen
- Mot dina vänner också? Eller är det bara killar? sa jag
- Mot alla, oavsett vad dom är. Varför är du så arg? Jag sa som det var sa Ellen
- Okej, men hur visste han om mig? sa jag nyfiket
- Lucy hade tydligen ringt och sagt någonting så jag måste träffa henne nu sa Ellen
- Okej, men vi kanske kan ses senare isåfall? sa jag och gick närmare henne
- Gärna. Jag kan ringa när jag är tillbaka, eller vänta, ta min extra nyckel så kan du bestämma själv om du vill stanna eller gå sa Ellen och log
- Är det säkert att det är okej? Jag vill inte tränga mig på sa jag
- Det är helt okej för mig sa Ellen och gav mig en kyss
Hon hade redan tagit på sig ett par höga jeans shorts och en vit crop Top med Batman loggan på. Jag hoppas bara hon lyckas få tag på Lucy. Men även fast jag förstod att Aron bara snackade massa strunt så malde orden i huvudet ändå. Först var hon ju inte intresserad och sen blir hon det bara sådär, tänk om....nej, sluta nu Eric...men tänk ändå om.....
Lite senare på stan - Ellens Perspektiv
Jag var så otroligt arg just nu att det kändes som jag skulle koka sönder. Varför var hon tvungen att göra såhär mot mig? När jag såg Lucy så skyndade jag mig fram till henne och jag såg argt på henne.
- Hej gumman! Jag visste inte att du ville ses redan sa Lucy
- Kalla mig aldrig gumman igen! Hur fungerar du egentligen? sa jag surt
- Vad snackar du om? sa Lucy och såg oförstående mig
- Du ringde och bad Aron söka upp mig sa jag
- Jaha, du menar det. Jag var inte riktigt säker på hur du skulle reagera på det sa Lucy och bet sig i läppen
- Trodde du jag skulle reagera bra? Varför ringde du honom överhuvudtaget!? sa jag
- Tänkte att du skulle se vem du valde bort för ett misstag mellan han och mig sa Lucy irriterat
- Om jag nu gjorde ett sånt misstag med att dumpa Aron varför är du inte tillsammans med honom? sa jag
- För det är ju dig han älskar, och jag tror du tycker om honom också, innerst inne sa Lucy
- Jag trodde jag kunde lita på dig men det visade sig att det var just det jag inte kunde göra sa jag och försökte hålla tårarna
- Ellen, snälla, jag gjorde fel, men jag hoppas det här kan hjälpa lite sa Lucy och gav mig en inbjudan till en strandfest
- På vilket sätt skulle det här hjälpa? sa jag
- Du borde komma, jag skulle bli jätte glad, och jag vet att det är fler som skulle bli det sa Lucy och log blygt
- Okej, jag kommer, när är det? sa jag
- Klockan 16.00 idag sa Lucy
- Jag kan inte förstå att jag säger det här men jag kommer, vi ses där sa jag
Lucy kramade om mig och jag gick sen därifrån. Jag hade ingen som helst lust att gå på det här. Jag ska nog fråga Eric om han vill följa med mig. Det skulle kännas så mycket bättre än att behöva gå ensam. När jag gick hem mot min lägenhet så kändes det nästan som det var någon som förföljde mig. Jag gick en bit till och vände mig sen om men det fanns ingen där. Håller jag på att bli galen? Jag rynkade pannan och skakade sen på huvudet. Jag gick sen hem och låste upp dörren och Eric satt i min soffa fortfarande.
- Hej snygging. Är du kvar? sa jag och gick in till honom
- Självklart, jag ville träffa dig direkt. Kom sa Eric och drog ner mig i soffan
- Jo, det här kommer låta galet men vill du följa med på ett beach party idag? sa jag och såg på Eric
- Jaha, Lucy bjöd dig antar jag sa Eric och såg frågande på mig
- Ja, det gjorde hon. Jag kunde inte säga nej. Visst, hon driver mig till vansinne ibland men hon är ändå min bästa vän. Och det skulle betyda så mycket om du ville följa med sa jag
- Okej, jag följer med. Kommer den charmiga Aron? sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Nej, jag tror inte det. Oavsett om han är där eller inte så är det dig jag vill vara med sa jag och gav honom en puss på kinden
Eric drog mig närmare honom och gav mig en puss på kinden och jag la min arm runt hans midja. Jag var så glad att jag vågade visa känslor för Eric. Vår resa hade inte startat på det sättet som vi ville men bättre sent än aldrig. Och det finns ingen bättre för mig än Eric. Men jag tänkte fortfarande på känslan av att någon följde efter mig. För det kändes så verkligt...kan jag verkligen ha inbillat mig?
Senare på beach partyt - Erics Perspektiv
Jag stod och snackade med några av Ellens vänner och jag log stort mot henne ibland också. Hon var så vacker med långa vita kjol och spets linne. Jag kunde inte sluta tycka om henne och hennes vänner var otroligt trevliga också. Jag skulle gå bort till Ellen när en kille ställde sig i vägen för mig.
- Vad håller du på med? sa jag
- Men är det inte killen från i morse. Vad gör du här? sa Aron
- Vad gör du själv här? sa jag lite irriterat
- Tänkte träffa Ellen, för du ska väl inte gå till henne? sa Aron
- Jag kom med henne, vi är tillsammans sa jag
- Kom igen, en natt tillsammans och ni är tillsammans, förlåt men jag måste få skratta sa Aron och skrattade
- Du vet ingenting om oss, låt mig vara sa jag och försökte gå förbi honom
- Hörde du inte vad jag sa? Du ska låta henne vara! sa Aron och knuffade till mig
- Vad är ditt problem egentligen?! sa jag och knuffade till honom
- Du ska få se vad mitt problem är sa Aron och började gå fram mot mig och Ellen kom springandes och ställde sig i mellan oss
- Vad f*n håller ni på med?! sa Ellen argt
- Jag försökte gå till dig men han stoppade mig och sa att jag ska låta dig vara sa jag
- Så då ska ni börja slåss? Slåss för mig? sa Ellen och såg argt på både mig och Aron
- Jag behöver inte det för du är redan med mig sa Aron och log mot Ellen
- Ärligt talat, jag vill inte ha någon av er när ni beter er såhär sa Ellen och gick ifrån stranden
Jag såg på alla andra som stod och tittade på oss. Jag kändes så otroligt mycket för det jag hade gjort. Det skulle inte förvåna mig om jag hade förlorat Ellen för vad Aron gjort. Jag måste hitta henne. Men hur.....
Ellens Perspektiv
Jag var så besviken och ledsen för hur killarna bettet sig. Jag visste inte änns att Aron var där. Det här börjar förvandlas till en mardröm istället för något fint. Jag gick mot bussen och jag fick samma känsla av att någon gick efter mig igen så jag vände mig om flera gånger men det var ingen där nu heller. När jag vände mig tillbaka så stod Eric framför mig och jag skrek till.
- Förlåt, lugn det är bara jag sa Eric och såg på mig
- Såg du....såg du någon bakom mig? sa jag och såg på Eric
- Nej, vad pratar du om Ellen..........
Detta är kapitel 9 av We are Beautiful. Jag vet jag vet att det är väldigt försenat men problemet är att i lördags var jag på sommarkrysset och jag har skrivit så otroligt mycket och det var halv klart i fredags men eftersom jag inte fick upp det i lördags så ja, blev det såhär. Jag hoppas ni förlåter mig. Jag ska skärpa mig jag lovar. Men kapitel 10 kommer tidigast idag(måndag) annars kommer det på tisdag. Och då kommer ni bla få veta vad som händer med Ellen? Varför får hon hem blommor och presenter? Är det Eric som skickar dom? Hur blir videon och vad händer på Ellens nästa modeplåtning? Och varför får inte Eric tag i henne? Har det hänt någonting? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer tidigast idag(måndag) annars tisdag.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
We are Beautiful - Kapitel 8
Jag såg lite på Ellen och helt plötsligt så la hon upp benen i soffan och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag log stort för mig själv och försökte fokusera på filmen men det gick inte. Jag tror hon hade somnat till så jag smekte försiktigt hennes kind och tog bort en hårslinga.
- Jag hoppas du en dag ska lita på mig........
Ellens Perspektiv
Jag vaknade av att jag låg mot Erics bröst i soffan. Vad hade hänt egentligen? Jag mindes bara att vi sett på lite film och sen måste jag helt enkelt ha somnat i soffan. Eric låg under mig och jag reste mig försiktigt upp från honom. Han öppnade sen sakta sina ögon och satte sig försiktigt upp i soffan.
- Förlåt, det var inte meningen att väcka dig sa jag
- Det gör ingenting. Oj, jag kan hjälpa dig att plocka undan här sa Eric och reste sig från soffan
- Tack, men det behövs inte. sa jag nervöst
- Klart jag gör, oavsett om det behövs eller inte sa Eric och log stort
Jag log blygt och hjälpte honom ut med sakerna i köket. Jag gick sen in till badrummet för att ta mig en snabb dusch och när jag kom ut därifrån så tog jag på mig ett par korta ljusa lite höga jeans shorts och en blommig crop Top. Eric log stort mot mig när jag kom in till köket.
- Så, jag tänkte vi kunde göra någonting idag också, om du har tid alltså sa Eric
- Jag trodde vi skulle fortsätta med inspelningen av musik videon sa jag och skrattade
- Just det, jag hade totalt glömt bort det. Men vad säger du om att hoppa över den för en timme? sa Eric
- Vad har du tänkt ut nu? sa jag och såg mystiskt på honom
- Det får du se, litar du på mig? sa Eric och gick närmare mig
- Va? sa jag och såg allvarligt på Eric
- Litar du på mig? sa Eric och smekte försiktigt min kind
- Ja, det gör jag sa jag och tog hans hand i min
Vi stod så nära varandra att vi kunde känna varandras andetag. Han såg djupt in i mina ögon och jag blev som förtrollad i hans blick. Han la sin hand runt min nacke och jag slöt sakta mina ögon och vi lutade oss fram mot varandra och våra läppar nuddade varandra. Jag menade den här kyssen och det var som att jag aldrig ville sluta kyssa honom. Vi kysstes passionerat och sen släppte vi varandra och Eric såg på mig.
- Menade du det? sa Eric och såg på mig
- Ja, den här gången tänker jag inte rymma från dig sa jag och log
- Tack, kom så går vi sa Eric och tog min hand
- Vi tog på oss våra skor och jag låste dörren bakom oss. Vi gick ner för trapporna och klev in Erics bil.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle åka men det var faktiskt roligt att få vara ensam med Eric ett tag.
Lite senare i skogen - Erics Perspektiv
Jag hade tagit med mig Ellen till ett speciellt ställe. Det var ute i skogen men det var så otroligt vackert här så jag tänkte vi kunde ta en promenad tillsammans. När vi hade gått en stund så stannade Ellen.
- Måste jag gå längre? sa Ellen
- Haha, ja hur ska vi annars ta oss till toppen? sa jag och skrattade
- Hmm...vi kan flyga sa Ellen och skrattade
- Haha, kom, jag hjälper dig sa jag och sträckte fram handen
Ellen tog tag i den och vi gick sen vidare. Det tog ett par timmar innan vi kom upp till toppen av berget eller hur man ska kalla det men det var så otroligt vackert här. Ellen tittade ut över platsen och jag såg bara på henne. Jag tycker så mycket om henne och nu verkar det ju faktiskt som det kan bli vi två trots allt. Men jag vågar fortfarande inte hoppas på någonting eftersom hon vill ta det lugnt.
Ring ring ring ring
- Förlåt, jag visste inte att den var på sa jag och tog upp mobilen
- Det är okej sa Ellen och log
- Jag gick iväg en liten bit för att prata med Tomas som hade ringt
- Ja, det är Eric sa jag
- Vart är du någonstans?! Vi skulle ha musikvideo inspelning idag! Och modellen är fortfarande sjuk sa Tomas
- Jag hade totalt glömt bort det sa jag och försökte lura honom
- Glömt bort? Du har aldrig glömt något så viktigt förut! Vi hade faktiskt tänkt att göra dom sista scenerna med bara dig och sen vänta på modellen Ellen sa Tomas
- Jag är verkligen ledsen men jag kan inte säga mer än att jag måste fått hjärnsläpp sa jag
- Ja, men du får komma hit nu. Vi försöker få tag i Ellen också sa Tomas
- Men hon är väl fortfarande sjuk? sa jag och försökte låta normal
- Ja, men vi måste veta om hon blivit bättre, det är därför. Kom så fort du kan iallafall sa Tomas
- Jag kommer sa jag och vi la sen på
Det här var inte direkt vad jag hade tänkt mig. Jag ville vara ensam med Ellen hela dagen och nu var vi tvungna att åka till studion där vi spelade in musikvideon i.
- Musikvideon antar jag? sa Ellen och log snett
- Hur visste du det? sa jag och skrattade
- Det var inte så svårt att räkna ut, ska vi åka då? sa Ellen och sträckte ut sin hand
- Ja, men först det här sa jag och drog henne nära mig
Jag la min hand under hennes hår och nacke och gav henne en kyss. Det blev som en orkan i magen och det kändes helt fantastiskt att få vara såhär nära henne och äntligen få känna att det betyder någonting. Inte bara för mig utan också för henne. Vi skyndade oss sen ner igen och gick till bilen. Det kändes kortare på nervägen men när vi väl kom in till bilen så tänkte jag på hur vi skulle kunna förklara att vi kommer samtidigt? Jag hoppas vi kan komma på någonting.....
Senare vid inspelningsplatsen - Erics Perspektiv
Jag parkerade bilen utanför och vi bestämde att Ellen skulle gå in lite före och jag komma efter. Hon gav mig en kyss innan hon gick in till lokalen och jag väntade i 2 minuter innan jag gick ur bilen och låste innan jag kom in till lokalen. Tomas pratade med Ellen och jag gick med snabba steg fram till dom.
- Så du kom tillslut sa Tomas och såg på mig
- Ja, och du är frisk nu sa jag och såg på Ellen
- Lite bättre, kan jobba iallafall. Förlåt att jag inte svarade när ni ringde mig sa Ellen
- Det gör ingenting, man orkar inte alltid sånt när man är sjuk. Men om du går till sminket så kan vi börja sen sa Tomas till Ellen
- Okej, vi ses sen då Eric sa Ellen och gick iväg
- Jag ska väl göra mig klar jag också sa jag och skulle gå iväg när Tomas la sin hand mot min axel
- Hur dum tror du jag är? sa Tomas och såg på mig
- Va? Vad snackar du om? sa jag och såg oförstående på Tomas
- Jag ser att det är någonting mellan dig och Ellen. Men jag tycker ni borde ja, inte fortsätta sa Tomas
- Va? Vad snackar du om? sa jag och blev lite sur på mig själv för nu visste han
- Ni jobbar tillsammans, det är aldrig en bra kombination sa Tomas
- Det är en musikvideo! Vad kan det göra för skada? sa jag lite irriterat
- Jag säger bara vad jag ser och vad jag tycker. Det är det bästa just nu sa Tomas
- Skaffa en annan modell isåfall för jag kommer vara tillsammans med Ellen om det är vad hon vill sa jag och gick därifrån
- Eric! Eric! ropade Tomas bakom mig
Jag tänker inte ge upp Ellen bara för att vi gör en musikvideo tillsammans. Det kommer aldrig hända oavsett vad någon annan säger. När jag såg henne stå i dom kläderna hon skulle ha och när hon tittade på mig så log jag mot henne och hon log stort mot mig. Det fanns och finns ingen annan för mig, men varför brände då Tomas ord hål inom mig? Tänk....tänk om han har rätt......
Sent på kvällen - Ellens Perspektiv
- Då var vi klara för idag! Ni var kanon bra allihopa! sa Joakim
- Tack alla som var med! sa Eric och log
Jag log mot honom innan jag gick för att byta om till mina vanliga kläder. Jag var ganska trött nu och det skulle bli så skönt att bara få komma hem och sova just nu. När jag stod och bytte om så kände jag någon som la sina armar runt min midja och kysste min hals.
- Eric...någon kan se sa jag och skrattade
- Det spelar ingen roll, Tomas har redan förstått sa Eric
- Jaha, då får jag sparken sa jag och vände mig om mot Eric
- Varför skulle du bli det? Säg inte att han pratat med dig också om att avsluta det nu sa Eric
- Nej, det har han inte. Har han det med dig? sa jag och tog på mig mina jeans shorts
- Ja, men jag vill inte avsluta det vi har, jag vill fortsätta det sa Eric och gick fram mot mig
- Jag också, så vad säger du om att åka hem till mig? Fast du kanske inte för sova hos mig heller sa jag och skrattade
- Igentligen inte men regler är till för att brytas, så kom så åker vi sa Eric och tog min hand
Jag hade som tur var hunnit byta om till det andra innan så jag tog bara på mig mina skor innan jag och Eric gick ut till bilen. Han körde hem till min lägenhet och vi skyndade oss upp till lägenheten. Jag låste upp dörren och drog med mig Eric in. Han började kyssa mig passionerat och vi tog snabbt av varandra skorna och vi backade in mot väggen. Jag drog av Eric hans tröja och han la sina händer mot min mage och jag rös till. Han började kyssa min hals och jag la mina händer i hans hår. Han tog sen min hand och vi gick in till sovrummet.
Han tog av mig min tröja och la mig försiktigt ner på sängen. Han la sig sen ner över mig och jag la mina händer mot hans rygg och han la sina händer mot min mage och rörde försiktigt på sina händer. Jag satte mig lite upp mot honom och han la sina händer under mitt hår och vi kysste varandra hetare och hetare. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra dom sista kläderna innan vi hade sex. Det var helt fantastiskt.
Nästa morgon - Ellens Perspektiv
Vi hade somnat ganska fort igår och jag vaknade av att solen sken in genom persiennerna och jag låg mot Erics bröst. Han höll sin arm runt min rygg och jag rörde mig lite försiktigt och han vaknade sakta för att se på mig. Han log stort mot mig och jag mot honom.
- God morgon. Idag ska det bara vara vi sa Eric och log
Ring ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- Du sa det för tidigt sa jag och skrattade
- Nej, stanna här och strunta i det sa Eric och försökte hålla mig tillbaka
- Haha, jag kan inte det kanske är något viktigt sa jag och skrattade
- Jag kommer frysa ihjäl här utan dig sa Eric och började skaka
- Jag skyndar mig tillbaka sa jag och log
Jag tog på mig ett par pyjamas byxor och gick för att öppna. Jag hade redan linne på mig så jag såg helt okej ut för att vara tidigt på en lördag morgon. Jag låste upp dörren och öppnade dörren. Jag stirrade bara och ville inget hellre än att bara smälla igen dörren.
- Hej gumman, saknat mig?........
Detta är kapitel 8 av We are Beautiful. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men jag har varit på semester i USA det är därför men nu är jag tillbaka hemma igen och jag har så mycket inspiration att det inte är klokt så det ska bli jätte kul att få skriva massor :) Jag hoppas ni vill fortsätta läsa mina noveller :) Kapitel 9 ska komma idag(torsdag) och då kommer ni bla. Få veta vem som kommer till Ellen? Varför blir det bråk och mellan vilka? Vad gör Eric och Ellen på sin lediga dag tillsammans? Varför känner sig Ellen iaktagen hela tiden? Är det bara inbillning eller är det någon som vakar över henne? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer idag (torsdag).
PS. Mina två veckor i DisneyWorld kommer som inlägg någon dag också ❤️ ds.
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333