GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA LÄSARE! <3
Hej alla fantastiska läsare!!!
Jag vill bara önska er alla ett fantastiskt gott nytt år ! Jag hoppas 2014 blir lika fantastiskt som 2013!
Mitt 2013 har varit helt fantastiskt! Jag har fått massor med nya fantastiska vänner i SaadeFamily och här på bloggen! Ni är verkligen fantastiska och jag är så otroligt tacksam att jag har er. Jag har även varit och sett Eric flera gånger i sommar, fått en tweet från honom och även från Anton Ewald.
Jag har sett Jonas Gardell, bokat JT biljetter och även köpt 1D biljetter! Jag kan inte sluta vara glad för det här året! Jag fick två nya idoler i Kevin Walker och Anton Ewald. Jag är så glad för det här året!
Jag är också så otroligt tacksam att ni läser bloggen och att ni har gjort den så stor är helt underbart! Den här bloggen skulle inte vara någonting utan er! Utan er skulle inte jag eller bloggen vara det vi är! Ni är som min andra familj och jag hoppas ni förstår vad ni betyder för mig! Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa bloggen 2014 :)
Så återigen GOTT NYTT ÅR!
Love u all! VI SES 2014!! <33<3<333<33<333
KRAMAR NATALIE
Coming Home - Kapitel 35
- Jo, men det här går fort. Det är såhär att jag och rektorn har pratat. Vi tycker det vore bäst om du kanske berättade för klassen hur allt ligger till innan lektionen börjar så slipper det bli så mycket viskande och prat i klassrummet sa Siv vänligt
- Va...va...v..a? Kan du ta om det där? sa jag och svalde hårt
- Både jag och rektorn tycker du borde berätta hur det ligger till för då slipper vi prat under lektionerna. Spekulationer du vet. Vad säger du?......
Lovisas Perspektiv
- Både jag och rektorn tycker du borde berätta hur det ligger till för då slipper vi prat under lektionerna. Spekulationer du vet. Så vad säger du? sa Siv
- Du kan inte mena allvar. Dom har inget med mitt privatliv att göra. Jag går inte här länge till sa jag lite irriterat
- Lovisa, det här är det bästa vi kan göra av det. Ta med dina böcker så ses vi utanför klassrummet om 5 minuter sa Siv och gick i väg
Jag var så sjukt irriterad. Hur kan hon bara få för dig att jag ska ställa mig inför klassen och säga att jag är gravid? Det har ingen med att göra. Jag borde få avgöra själv vem jag vill berätta det för men tydligen inte i det här fallet.
- Vad ville Siv? sa Alice och kom fram till mig
- Hon och rektorn har bestämt att jag ska berätta för alla om min graviditeten så det inte blir massa snack under lektionerna sa jag
- Men är hon inte klok? Du ska inte behöva göra det här sa Alice och gick efter mig till klassrummet
- Jag har tydligen inget val. Men dom kommer inte direkt sluta vara nyfikna efter det här sa jag och såg nedstämt på Alice
- Gumman, om dom är på dig så finns jag. Jag kommer stötta dig sa Alice och la en arm runt mina axlar
- Tack! sa jag och vi gick in till klassrummet och Siv tog mig åt sidan
- Du kan stanna här sa Siv och väntade på att alla skulle sätta sig
- Innan vi börjar lektionen så ska Lovisa berätta någonting för oss. Varsegod Lovisa! sa Siv och jag svalde hårt
- Ja...alltså jag vet inte hur jag ska börja sa jag och såg på alla
- Vad ska du berätta? Hur det är att vara tillsammans med en kändis? sa en av killarna
- Om du håller käften kanske hon kan få berätta sa Alice och såg argt på killen
- Jag antar att ni sett vad som står i tidningarna. Och det stämmer. Jag är tillsammans med Eric och jag är gravid i vecka 10 sa jag
- Va? Du skämtar! sa Lilja (en tjej i klassen)
- Nej, det är sant. Jag ville inte berätta det såhär men nu vet ni. sa jag
- Kan man inte se något? sa Alex (en kille i klassen)
- Ta av dig collegetröjan Lovisa! Magen är så söt sa Alice och log och jag gjorde som hon sa och jag kände mig väldigt utstuderad
Jag tittade på Siv och hon nickade som att det var okej för mig att gå och sätta mig nu. Alla hade kollat på min lilla bula som fanns just nu och det kändes väldigt konstigt. Men samtidigt var det väldigt skönt att få det ur världen. För det kanske inte kommer bli så jobbigt som jag trodde? Eller?
Samtidigt på kontoret - Erics Perspektiv
- Har det hänt någonting? sa jag lugnt
- Vi har stora problem sa Tomas och såg bestämt på mig
- Vad menar du? sa jag förvånat
- Du har möjligtvis inte sett det här? sa Tomas och visade mig en tidning
- Men vad i? sa jag och läste vad som stod på löpsedeln
- Dom har ringt flera gånger. Vi har frågat vart dom fått uppgifterna från men dom vill inte säga något. Bara att det är en nära vän till er sa Tomas
- Sandra. det måste vara Sandra som sagt det. Men vad ska vi göra nu då? sa jag och slängde undan tidningen
- Vi måste få dom att sluta prata om det. Men jag ordnar det. Åk till Lovisa och var tillsammans med henne för resten av dagen sa Tomas
- Menar du verkligen det? För hon är i skolan sa jag
- Ja, jag menar det. Åk till Lovisa nu. Så kan du komma till danslokalen kl 08.00 imorgon sa Tomas
- Tusen tack! Du är den bästa managern man kan ha sa jag och gav honom en kram innan jag skyndade mig tillbaka till bilen. Jag hoppade in och körde mot Lovisas skola. Jag såg på klockan innan jag parkerade bilen på parkeringsplatsen och Lovisa har lunch nu. Jag hoppade ur bilen och gick mot matsalen. Lovisa satt på utsidan av matsalen och jag smög upp bakom henne och la mina händer över hennes ögon.
- Gissa vem sa jag och log åt Alice
- Lasse Kronér? sa Lovisa och skrattade
- Tack, pratar jag göteborgska? sa jag och skrattade
- Nja, då gissar jag på världens bästa Eric sa Lovisa och vände sig om mot mig
- Hej älskling! Hur mår du? sa jag och satte mig bredvid Lovisa
- Bra, men du ska nog inte fråga vad jag tvingades göra tidigare sa Lovisa och satte sig i mitt knä
- Vadå? Vad menar du? sa jag oroligt
- Nej, glöm att jag sa någonting. sa Lovisa och log
- Du borde säga det sa Alice och såg på Lovisa
- Säga vadå? sa jag och kände hur orolig jag blev
- Våran klassföresetåndare ville att jag skulle berätta som det var inför klassen, vilket jag gjorde sa Lovisa
- Va?! Du gjorde vadå sa du? sa jag och såg allvarligt på Lovisa
- Jag hade inget val. Dom tvingade mig och jag hade inte energi att bråka med dom sa Lovisa
- Men dom kan inte bara tvinga dig till något sådant. Det är inte okej sa jag bestämt
- Men nu är det gjort och se ingen bryr sig. Jag kan göra såhär om jag vill sa Lovisa och gav mig en lätt kyss
- Isåfall så tänker jag göra såhär sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Ni är verkligen ur söta sa Alice och log
- Jag vet, men inte jag bara Eric sa Lovisa och log mot mig
- Jag tycker tvärtom. Men jag fick ledigt av Tomas så vi kanske kan ses efter skolan? sa jag och log stort
- Jag vill inget hellre men jag ska ut med Alice på shoppingrunda vill du följa med? sa Lovisa och såg på mig med bedjande ögon
- Hur kan jag säga nej till dig? sa jag och gav henne en kyss
- Då kanske vi kan ses utanför skolan sen för vi har gympa nu sa Alice
- Men du kan inte vara med på gympan sa jag och såg upp mot Lovisa
- Nej, jag ska inte vara med. Jag sitter med vid sidan av bara. Men kan vi ses här utanför vid 15.00 ? sa Lovisa och log
- Absolut, det kommer bli perfekt. Vi ses då. Jag älskar dig sa jag och gav Lovisa en sista kyss innan vi skiljdes åt
Lovisa gick tillbaka in i skolan och jag gick mot bilen för att åka och göra några ärenden innan jag skulle träffa Lovisa och Alice. Det kändes bra att få träffa henne men inte att läraren tvingat henne att berätta för alla om oss. Det har ingen annan med att göra. Egentligen skulle jag vilja snacka med läraren om det men då är risken att det bara blir värre. Men jag tänker inte låta det här ske igen. Hoppas jag iallfall...
Lite senare efter gympan - Lovisas Perspektiv
Jag får inte vara med på gymnastiken just nu men det gjorde ingenting. Fast det som var jobbigt var att när dom andra bytte om så tittade alla på min mage. Och varje gång jag såg på någon som tittade så låtsades dom inte om det. Jag tror jag kan bli galen. Ibland ville jag bara skrika att kolla då. Men jag lät bli.
- Är det jobbigt? sa Alice och såg på mig
- Ja,men vi slutar ju för gott om 5 veckor så man får väl se det som något bra sa jag och skrattade
- Absolut! Men jag skyndar mig sa Alice och tog på sig sina vanliga kläder snabbt
- Stressa inte för min skull sa jag och skrattade
- Jag? Stressa? Det har aldrig hänt tidigare. Undrar hur det känns sa Alice och skrattade
- Kom nu knäppis sa jag och tog med mig Alice ut från omklädningsrummet när hon var klar
Det här var vår sista lektion för idag så vi gick för att hämta min väska och jacka innan vi gick ut till Eric som väntade vid bilen. Jag gav honom en kram och en kyss innan vi hoppade in i bilen och Alice satte sig i baksätet. Sen körde vi in mot stan och parkerade bilen. Vi gick en bra stund och vi shoppade ganska mycket. Alice ville ha en ny studentklänning men jag visste inte hur jag skulle vara då så jag hoppade det. Men jag köpte lite annat och Alice gav bebisen en nalle med texten "Made with Love" på och det var så gulligt gjort.
- Är det någon som känner att gå och käka någonting? sa Alice
- Jag är väldigt trött. Jag skulle helst vilja åka hem men ni kan käka om ni vill sa jag och log
- Nej, eller jag menar att jag vill ju vara med dig sa Eric och gav mig en kyss
- Du är världens bästa pojkvän. Men det är okej, jag lovar sa jag och gav honom en kyss
- Om det är okej för Lovisa är det okej för mig sa Alice och log
- Är du säker? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, det är okej. Jag tar bussen hem men du får gärna komma förbi senare sa jag och log
- Mer än gärna. Ses sen älskar dig sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi skiljdes åt
Jag gick snabbt mot bussen och åkte hem. Det kändes som min fötter var bortdomnade och det kändes helt fantastiskt när jag kom hem till lägenheten och jag släppte bara ner mina påsar i hallen innan jag gick in till mamma som satt och läste i köket.
- Vad är det gumman? Har det hänt någonting? Du ser så ledsen ut sa mamma
- Nej, jag är bara trött. Men du kan aldrig gissa vad som hände i skolan idag sa jag
- Vadå? sa mamma och tittade upp på mig
- Våran klassföreståndare tvingade mig att berätta om det som står i tidningarna. Så jag gjorde det sa jag och såg ner i golvet
- HON GJORDE VADÅ?! skrek mamma rakt ut
- Eric reagerade på samma sätt. Men jag orkade inte bråka men jag sa faktiskt nej sa jag
- Det här är oacceptabelt Lovisa! Såhär får dom inte göra sa mamma
- Jag vet det men jag tar studenten om 5 veckor. Då slipper jag allt det här sa jag
- Det förstås, men det är inte okej för det. Men du mår bra ändå? sa mamma och såg på mig
- Ja, är ni fortfarande arga? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Nej, det är ditt beslut och vi får stötta dig i det. Du är ju våran dotter ändå sa mamma och gav mig en kram
- Tack! Ni är bäst sa jag och log
Mamma log mot mig och jag gick in till mitt rum och la mig på sängen. Jag var så otroligt trött hela tiden och mådde illa men enligt böckerna skulle det gå över snart vilket jag hoppas på. Jag hoppas också att Alice och Eric har det roligt. Det kändes först lite mysko att dom skulle käka ihop men jag har ingen anledning att vara svartsjuk. Eller hur?....
5 veckor senare - Morgonen då Lovisa tar studenten - Erics Perspektiv
Klockan hade ringt för 20 minuter sen men Lovisa sov fortfarande. Jag la en ros framför henne och kysste sen försiktigt hennes hals och hon vaknade och tog rosen och vände sig mot mig.
- Du är världens underbaraste sa Lovisa och log
- Inte lika underbar som du. Grattis till studenten sa jag och log stort
- Tack! Men ska jag vara ärlig vill jag inte gå dit. Det syns ännu mer nu och nej, jag vill inte sa Lovisa och drog täcket över huvudet
- Det är klart du ska gå. Kom igen nu älskling! Jag kommer vara där och det blir fantastiskt sa jag och log
- Lovar du? sa Lovisa och såg skeptiskt på mig
- Jag lovar. Och blir det inte vad jag lovat så får du skälla på mig sa jag och skrattade
- Okej då. Jag ska gå och göra mig i ordning sa Lovisa och gav mig en kyss innan hon gick upp ur sängen
Jag kunde förstå att Lovisa var nervös inför det här men det kommer bli bra. Både jag och hennes familj kommer ju vara där och varför skulle det inte gå bra då? Lovisa kom ut från badrummet med lite löst lockat hår och en vit klänning på sig. Hon var så otroligt vacker och magen var jätte söt i klänningen.
- Wow! Du ser helt fantastisk ut sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Menar du verkligen det? sa Lovisa och log
- Mmm...och nu när jag tänker efter så borde vi inte gå nu när du är så snygg sa jag och skrattade
- Haha! Du är galen. Kom nu annars kommer vi försent sa Lovisa och tog min hand och vi skyndade oss till bilen
Vi satte oss i bilen och åkte mot Lovisas skola. Det här kommer bli fantastiskt. Jag log mot Lovisa och släppte av henne så hon kunde gå in till dom andra i skolan medan jag gick till hennes föräldrar och väntade på henne. Jag var nog mer nervös än hon just nu om det änns var möjligt. Jag tittade mig omkring och jag tyckte jag såg någon nere vid träden men jag inbillade mig nog bara. Eller?....
Lite senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade sprungit ut och det har helt fantastiskt vilken skön känsla det var. Min familj hade kramat och gett mig blommor och nallar så jag såg snart ut som en stor nalle själv. Mamma tog massor av bilder och speciellt på mig och Eric som inte kunde hålla oss i från varandra. Men jag kände hur det blev lite för mycket så jag behövde gå undan.
- Jag måste bara gå och pudra näsan sa jag och log
- Okej, vi väntar här sa Eric och gav mig en kyss
Jag gick ner mot skolan och gick bland träden när någon kom fram mellan träden. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna av rädsla. Det här kan inte hända. Jag drömmer, det här måste vara en mardröm. Ja, det är klart det är. En mardröm tänkte jag. För om jag nyper mig i armen så vaknar jag och nöp mig hårt i armen men jag vaknade inte.
- Men hej Lovisa...det var länge sen!.......
Detta är kapitel 35 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog sån tid att få upp det men visste inte hur jag skulle få till slutet sen hade jag världens migrän i söndags så det var därför det dröjde extra länge. Men kapitel 36 kommer tyvärr inte förens på onsdag för idag(tisdag) ska jag på nyårsfest så tyvärr kommer inget kapitel då men redan på onsdag kommer fortsättningen och då kommer ni bla få veta vem som Lovisa mötte? Varför blir Eric orolig när Lovisa dröjer? Hur utvecklas Eric och Alices vänskap? Varför blir Lovisa så svartsjuk? Och på vem? Blir det en pojke eller flicka? Och varför söker Lovisa upp Gabriel igen? Det och mycket mycket mycket mer samt massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer på onsdag :)
GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA LÄSARE! DET HÄR ÅRET HAR VARIT FANTASTISKT OCH MYCKET AV DET TACK VARE ER! TACK FÖR ATT NI HÅLLER BLOGGEN LEVANDE!
HOPPAS 2014 BLIR LIKA FANTASTISKT!! ❤️
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 34
- Nej, verkligen inte sa jag och svalde hårt
- Men varför har du händerna över magen och backar undan isåfall? sa Sandra
- Får man inte ha armarna hur man vill längre? sa jag snabbt
- Åh..herregud! Du är helt otrolig! Du är gravid ellerhur?........
Lovisas Perspektiv
- Åh...herregud! Du är helt otrolig! Du är gravid eller hur? sa Sandra och såg både förvånat och hånfullt åt mig
- Det har inte du med att göra sa jag snabbt
- Du är det. Snacka om att du är korkad. Tror du Eric kommer vilja vara med dig nu? sa Sandra och skrattade
- Kom du bara hit för att vara ditt vanliga jag så kan du dra! sa jag surt
- Sanningen gör ont jag vet. Men ett tips. Bli inte så upprörd jag har nämligen hört att det är farligt att bli det när man är gravid sa Sandra och skrattade innan hon gick därifrån
Jag skakade av ilska i hela kroppen. Hur kunde jag änns vara vän med henne förut? Det är faktiskt rent otroligt. Jag gick in till trapphuset och gick upp för trapporna och låste upp dörren och Daniella satt vid köksbordet och åt flingor. Jag la väskan i hallen och satte mig framför henne.
- Är mamma och pappa hemma? sa jag
- Nej, inte ännu. Men dom kommer nog snart. Jag tror dom vill snacka med dig sa Daniella och tog en sked med flingor
- Va? Om vadå? sa jag förvånat
- Bebisen. Dom är fortfarande ganska sura sa Daniella
- Jag vet det. Men jag vill ha barnet och dom behöver inte oroa sig. Jag ska flytta till Eric i sommar iallafall sa jag och reste mig upp från köksbordet
- Va? Men...nu kommer det verkligen bli krig. Jag går ut ropade Daniella
- Vart ska du? sa jag och kollade ut från mitt rum
- Till Klara. Lycka till sa Daniella och gick ut genom dörren
Jippi. Nu kommer mamma och pappa hem. Bråket kommer bli ett faktum och jag hade läxor. Jag tittade på böckerna som låg på skrivbordet men jag orkade inte med dom just nu så jag la mig på sängen och somnade till i några timmar.
Samtidigt på videoinspelningen - Erics Perspektiv
Jag satt just nu och fick lite puder på mig och snart skulle jag byta om till kläderna jag skulle ha på videoinspelningen. Det knackade på dörren och Tomas tittade in.
- Eric, vi har fått fin besök sa Tomas och log
- Har vi? sa jag förvånat
- Hei Eric! Det var lenge siden sa Tone och kom in som betyder Det var länge sen
- Hej Tone! Gud vad roligt att se dig! sa jag och gick upp från stolen och gav henne en kram
- I lige måde. Gratulerer allikevel. Det har tapte papirer direkte.sa Tone och skrattade som betyder Detsamma. Grattis förresten. Man har inte missat tidningarna direkt
- Jag vet, dom är hopplösa. Grattis till dig med och bebisen sa jag och log
- Takk skal du ha! Så når du får møte Lovisa? sa Tone och log som betyder Tack! Så när får man träffa Lovisa?
- Hur länge ska du vara här? sa jag och såg på Tone
- Jeg har noen intervjuer og noen andre ting å gjøre her i Sverige, men til i morgen sa Tone som betyder Jag har lite intervjuer och lite andra saker att göra här i Sverige men till i övermorgon
- Perfekt! Då kan du träffa Lovisa imorgon. Videoinspelningen kommer dröja till i natt sa jag
- Men det fungerer for meg. Men fortell meg mer hvis Lovisa sa Tone som betyder Men det funkar för mig. Men berätta mer om Lovisa
Jag bytte om och berättade om mig och Lovisa. Jag berättade också att hon var gravid och Tone blev jätte glad för våran skull. Det kändes nästan lite skumt att både jag och Tone skulle få barn men väldigt roligt förstås.
- Selv om jeg får en jente og du er en boy, jeg må advare henne om ham sa Tone och skrattade som betyder Fast om jeg får en pie och ni en dreng så må jeg varne henne for honom
- Haha! Det kanske blir tvärtom. Men vi får snacka mer sen för måste gå till dom andra sa jag
- Ok, ser deg senere Eric sa Tone som betyder Ok, ses sen Eric och gav mig en kram till innan hon gick till sitt och jag gick till mitt
Jag var verkligen glad att Tone var här. Både jag och Lovisa hade det tufft med vad tidningarna skrev just nu så det kändes bra att ha någon som man kan ha roligt med och inte tänka på tidningarna. Men jag saknade Lovisa hela tiden. Jag ville bara åka hem och vara tillsammans med henne men videon måste göras. Jag gav klartecken att jag var redo och vi började spela in.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Mina föräldrar hade väckt mig när dom kommit hem och dom hade bett mig komma in till köket och dom hällde upp te men jag ville inte ha något. Jag tog ett glas päronsaft istället och såg på mina föräldrar. Dom såg allvarliga ut och jag förstod att det nu skulle börja.
- Lilla gumman. Du vet att det här med barnet kom som en chock för oss och det ända vi vill är att du ska tänka till ett rätt beslut sa pappa
- Och rätt beslut för mig är att behålla barnet sa jag trött
- Ska du inte göra någonting med ditt liv? Ska du bara gå och vara mamma? sa pappa allvarligt
- Man kan göra saker även fast man har barn sa jag irriterat
- För det första är du bara 17 år! Din pojkvän är artist. Låter det som det perfekta livet för en bebis? sa mamma
- Ni behöver ändå inte oroa er för jag ska flytta till Eric så fort jag fyllt 18 så ni behöver inte bry er sa jag
- Du ska vadå?! sa pappa och reste sig upp från stolen
- Du hörde mycket väl vad jag sa! Och nu tänker jag inte diskutera det här med er mer. Jag har skola imorgon och jag måste sova sa jag och reste mig upp från stolen
Jag hörde hur mamma och pappa sa någonting ute i köket men jag orkade helt enkelt inte lyssna på dom mer. Det finns gränser för mig också och den gränsen hade gått för länge sen. Jag borstade tänderna och bytte om till en tshirt och ett par korta shorts. Jag stod och tittade på mig i spegeln och även fast jag bara var i vecka 9 så hade jag fått en liten bula. Det kändes overkligt men på samma gång helt fantastiskt. Jag gick in till mitt rum och kröp ner under täcket när min mobil ringde.
- Ja, det är Lovisa sa jag när jag svarade i mobilen
- Hej världens snyggaste! Vad gör du? sa Eric
- Jag ligger i min säng och ska snart sova. Och du? sa jag och log för mig själv
- Jag saknar dig. Vi ska snart fortsätta att spela in här men jag hade hellre varit tillsammans med dig nu sa Eric och skrattade
- Jag önskade du var här. Mina föräldrar bråkade på mig igen. sa jag ledsamt
- Va? Men när ska dom sluta? Det här håller ju inte i all oendlighet sa Eric allvarligt
- Jag vet. Men dom bryr sig inte. Men jag har dig iallafall sa jag
- Och jag har dig. Jag älskar dig sa Eric
- Inte lika mycket som jag älskar dig sa jag och log för mig själv
- Lovisa! Klockan är mycket och du ska till skolan imorgon. Lägg på nu sa mamma och tittade in i mitt rum
- Okej, jag måste gå. Men jag älskar dig mest sa jag och log
- Och jag älskar dig ännu mer sa Eric och vi la sen på
Jag la mobilen på nattduksbordet och ställde sen klockan så jag skulle komma upp imorgon bitti. Jag vände mig sen om och la min hand på magen och tänkte " God natt söta" innan jag drog täcket upp över mina axlar och somnade.
Nästa morgon - Erics Perspektiv
Jag hade blivit klar ganska sent i natt men jag hade inte åkt hem utan jag hade faktiskt åkt hem till Lovisa. Hennes pappa hade öppnat och han såg väldigt trött ut men jag log bara innan jag gick in till Lovisas rum och kröp ner bredvid henne. Och nu hade hennes alarm ringt men hon ville inte gå upp ändå. Jag la min arm över henne och började kyssa hennes hals.
- Det är dags att vakna älskling sa jag och log
- Jag är vaken...jag lovar sa Lovisa och blundade fortfarande
- Varför är då dina ögon stängda? sa jag och skrattade
- För jag ser med stängda ögon också sa Lovisa och skrattade
- LOVISA! LOVISA! Du måste vakna nu! ropade Lovisas mamma utanför dörren
- Jag gillar din väckning bättre sa Lovisa och gav mig en kyss innan hon gick upp
Jag låg kvar i sängen och såg i smyg på Lovisa när hon tog på sig kläderna. Hon tog ett par gravidjeans och ett linne med spets på kanterna och man kunde se hennes bula i den men hon var bara vacker när hon visade det. Sen tog hon på sig en större luvtröja och gav mig en kyss innan hon satte upp håret i en lös toffs.
- Jag kommer sakna dig idag sa jag och gick upp ur sängen och tog på mig mina kläder
- Och jag kommer sakna dig mer. Du kanske kan komma till skolan och möta mig i eftermiddag? sa Lovisa och log
- Mer än gärna. Men jag måste också gå nu sa jag och såg ledsamt på Lovisa
- Jag också. Jag älskar dig sa Lovisa och tog på sig skorna
- Och jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss innan jag gick ut genom dörren
Jag gick sen ner till bilen och startade den och jag såg Lovisa komma ut från huset och hon gick mot bussen. Jag log för mig själv när jag såg henne men sen körde jag i väg till kontoret för att möta upp Tomas. Men när jag kom dit så tittade han inte speciellt glatt på mig. Jag förstod ingenting.
- Har det hänt något? sa jag lugnt
- Ja, vi har ett stort problem just nu......
Samtidigt på väg till skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade tagit bussen till skolan men fick gå den sista biten och när jag gick förbi fiket så stannade jag till och såg på löpsedelarna. Jag kände hur det högg till i hjärtat. Det stod " Nya flickvännen Gravid. 1 år tillsammans nu är flickvännen gravid. Eric Saade är snart pappa! Eric Saade ska snart ha barn tillsammans med nya flickvännen. Erics Manager säger: Lämna Eric ifred! ".
Jag ville kräkas på gatan och det kände som alla stirrade på mig. Vem kan ha läckt det här? Jag drog upp luvan på tröjan och skyndade mig till skolan och när jag kom in dit så tittade folk och viskade om mig. Jag gick till mitt skåp och skulle ta mina böcker när min klassföreståndare kom fram till mig.
- Hej Lovisa. Har du tid en liten stund? sa Siv
- Ja, men jag ska gå till lektionen snart sa jag och log
- Jo, men det här går fort. Det är såhär att jag och rektorn har pratat. Vi tycker det vore bäst om du kanske berättade för klassen hur allt ligger till innan lektionen börjar så slipper det bli så mycket viskande och prat i klassrummet sa Siv vänligt
- Va...va...v..a? Kan du ta om det där? sa jag och svalde hårt
- Både jag och rektorn tycker du borde berätta hur det ligger till för då slipper vi prat under lektionerna. Spekulationer du vet. Vad säger du?......
Detta är kapitel 34 av Coming Home. Förlåt att det kom så sent men det har varit så mycket med julen och har haft migrän så det var därför det kom så sent. Sen visste jag inte hur jag skulle avsluta det här kapitlet men nu är det iallafall uppe :) kapitel 35 kommer ikväll (lördag) och då kommer ni bla få veta om Lovisa gör som läraren vill? Hur blir studenten och vem dyker upp där? Kommer pressen på både Eric och Lovisa lägga sig snart? Vem är tjejen som Eric umgås med så mycket och varför blir Lovisa svartsjuk? Och hur blir första mötet mellan Tone och Lovisa? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer ikväll (lördag). Och självklart massor massor av kärlek :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
GOD JUL ALLA FANTASTISKA LÄSARE!
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag ville bara önska er alla en god jul och ett gott nytt år! Jag hoppas ni haft en underbar julafton och fått en underbar jul med massor av god mat och att alla era önskningar gått i uppefyllelse!
Ni är världens bästa läsare och jag kunde inte fått en bättre julklapp än att ha fått så fina läsare och vänner som er! Tack återigen för allt ni gjort och gör för mig!!
2013 har varit en underbart och fantastiskt år och 2014 hoppas jag bli lika fantastiskt!
Så från mig till er alla en riktigt God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
Kramar Natalie
Coming Home - Kapitel 33
- Ja, alltså jag är gravid sa jag och mamma stannade till
- Kan du ta om det där sista? Jag tror jag hörde fel. Sa du att du är gravid?! sa mamma chockat
- Ja, i vecka 3 snart 4 och vi ska behålla det sa jag och svalde hårt
- Åh...herre....Gud....Jesus....Kristus......gumman lyssna nu på mig.....
Lovisas Perspektiv
- Ja, jag är gravid i vecka 3 snart 4 och vi ska behålla det sa jag och svalde hårt
- Åh...herre...Gud...Jeus....Kristus...gumman lyssna nu på mig. Det måste du väl förstå att det går inte? sa mamma chockat
- Vad går inte? Jag och Eric har beslutat det tillsammans. sa jag
- Du är bara 17 år! Vill du inte göra någonting med ditt liv? Ska du bli mamma nu? Och tänk på vad det kommer skrivas om dig och Eric sa mamma bestämt
- Hur kan du vara så elak och kall? sa jag och trängde bort tårarna
- Jag är inte det. Men jag är realistisk! Det går inte att bara välja att ha barnet. Du är inte mogen för det stora ansvaret ännu sa mamma och fortsatte med maten
- Vad vet du om det?! Jag ska behålla barnet oavsett vad du säger! Hör du det?! sa jag och gick snabbt in på mitt rum
Jag slog igen dörren bakom mig och jag försökte att andas lugnt. Jag trodde hon skulle förstå men där misstrodde jag mig verkligen. Nu väntar bara nästa utskällning från pappa. Han kommer inte heller bli speciellt glad. Jag gick in på Twitter och kollade lite. Jag hade fått 30 nya följare och jag blev faktiskt lite förvånad. Men sen när jag läste många av tweetsen som folk skrivit så förstod jag varför.
" Tweetsen om Eric och Lovisa "
" Hörde att Erics nya flickvän är ett fan till honom. "
" Jag vet vad hon heter här. Användarnamnet är ..... "
" Jag läste att dom varit tillsammans i över ett år "
" Varför blev det inte jag? "
" Ryktas om att dom bor tillsammans och ska gifta sig "
" Är det sant att du är tillsammans med ett gammalt fan till dig? @ericsaademusic "
" Vad heter hon? @ericsaademusic"
" Vet någon hur hon ser ut? "
" Jag är jätte glad för Erics skull om han hittat kärleken"
" Men att hon är ett fan. Alltså hur gammal är hon? "
" Hur vet ni allt det här? Står det någonstans (retweet : Alla tidningarna."
Lovisas perspektiv
Jag mådde illa igen när jag läste allt det här. Jag undrar hur Eric skulle känna och reagera om han sett det här. Nu kommer tidningarna få veta det här också. Vi har försökt hålla oss borta från det och inte lagt upp bilder på instagram med oss eller någonting men nu kommer det som mamma sa hända. Bara Eric står ut med det.
Samtidigt i en tidningsintervju - Erics Perspektiv
Jag satt i en tidningsintervju och jag svarade på det som inte har privat och det gick faktiskt bra. Jag hade dock läst mina tweets och det kändes lite jobbigt att läsa allt det där. Jag älskar mina fans, det gör jag verkligen men när det blir privat så vet jag inte hur jag ska bete mig riktigt. Men nu fokuserade jag på intervjun och tänkte samtidigt på Lovisa. Jag hoppas det gått bra när hon berättade för sin mamma.
- Jo, Någonting du inte pratar om är kärleken. Men stämmer det som alla säger att du är tillsammans med någon? sa reportern
- Inga kommentarer. Jag är mystisk sa jag och skrattade
- Haha, ja men om man ser på alla sociala medier så nämns namnet Lovisa ofta. Är det någon du känner väl? sa reporten
- Ärligt talat så vill jag inte prata om det här sa jag
- Det är förståeligt men kan du bekräfta att ryktena stämmer iallafall? sa reporten och log bedjande
- Tack för den här intervjun sa jag och reste mig upp från stolen och gick därifrån
Jag höll på att bli riktigt irriterad. Jag sa att jag inte ville prata om det och ändå gör dom det. Tomas kom springandes efter mig och stannade mig och jag såg lite irriterat på honom.
- Varför stack du bara? sa Tomas
- Hon frågade saker om mitt privatliv och det tänker jag inte svara på! Så enkelt är det sa jag
- Men vi måste färdigställa intervjun sa Tomas
- Det spelar ingen roll. Jag snackar inte om mitt privatliv med pressen så är det bara sa jag igen
- Jag ska gå och snacka med reportern sa Tomas och gick in till reporten igen
Jag stod kvar och kände hur irriterad jag blev att dom inte kan låt mitt privatliv vara. Men dom vet inte att Lovisa är gravid iallafall. Då skulle det bli ännu mer skriverier men jag tänker iallafall inte låta dom få veta om det. Der hoppas jag på iallafall.
Ring ring ring ring (min mobil ringer)
Jag tog upp min mobil och tittade vad det stod för nummer och det var min mamma som ringde. Och jag svarade direkt.
- Hej mamma! Hur mår du? sa jag och log för mig själv
- Det är bara bra med mig. Men är det någonting som du glömt att berätta för mig sa mamma
- Jaha, jag antar att du hört att jag träffat någon. Hon heter Lovisa och är världens bästa sa jag
- Det låter fantastiskt! Men när får man träffa henne? sa mamma
- Kan du inte komma hit i sommar så kan du träffa henne. För det är nämligen någonting som jag måste berätta sa jag och svalde hårt
- Nu blir jag nervös Eric sa mamma och skrattade
- Det är såhär att Lovisa är gravid. Vi ska ha barn sa jag och svalde hårt
- (tyst i andra änden)
- Mamma? Mamma är du där? Mamma? sa jag oroligt
- Förlåt, jag tror mitt hjärta stannade först. Ni ska ha barn? sa mamma chockat
- Ja, det är just det vi ska. Det kommer säkert stå om det snart sa jag
- Nej då gubben. Det kommer det inte göra. Men Grattis till er sa mamma
- Tack mamma! Vi ses snart jag lovar sa jag och log för mig själv
- Absolut! Då får jag träffa Lovisa också hoppas jag sa mamma
- Självklart. Men nu kommer Tomas måste gå. Hej då mamma sa jag och vi la på
- Vad sa reporten? sa jag och såg på Tomas
- Intervjun fortsätter men inga fler frågor om ditt privatliv sa Tomas
- Tack. Men blir det en fråga till om det så går jag direkt sa jag
- Okej sa Tomas och jag gick tillbaka in
Jag satte mig framför henne igen och nu frågande dom inte mer om mig och Lovisa. Jag ville inte prata om det. Men det verkar redan vara ute om oss för flera frågor mig om det på Twitter och instagram. Det ska bara bli skönt att få träffa Lovisa sen och försöka glömma det här för en sekund.
Senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Min mobil pep och nu satt jag vid datorn. Det var från Twitter och instagram som det pep. Det kom nya följare och kommentarer så nu hade jag bestämt mig för att göra min instagram privat för jag orkar inte med allt jagande. Facebook var helt knäppt med. 100 vänförfrågningar. Nu förstår jag hur Eric har det tänkte jag och skrattade lite för mig själv.
Jag hörde hur det ringde på ytterdörren men mamma hann före och öppnade. Sen kom Eric in på mitt rum och la sina armar runt min midja och kysste min hals.
- Hej snygging! Vad gör du? sa Eric och log
- Kollar min Facebook efter allt pipande från mobilen. sa jag och log
- Jag vet att det inte är så roligt men det kommer lugna ner sig jag lovar. Men tidningarna har ju inte ringt ännu sa Eric och skrattade
- Taskig du är! sa jag och reste mig från datorn stolen och satte mig gränsle över Eric i sängen och kittlade honom
- Haha! Sluta! Jag ger igen annars sa Eric och skrattade
- Kan du inte för jag är gravid sa jag och log vinnande
- Isåfall får jag ge igen senare. Men vad sägs om att krypa ner under en filt och bara mysa framför en film? sa Eric och log
- Mer än gärna. Det har jag velat hela dagen sa jag och gav honom en kyss
Vi valde en film och jag tryckte i den. Sen la jag mig bredvid Eric i sängen och han la en filt över oss och la sin arm över min midja försiktigt. Jag hade berättat för honom hur mamma reagerat tidigare och han kunde förstå henne på ett sätt men det här är mitt och Erics barn ingen annans. Mamma får säga vad hon vill. Men såhär blir det. Och Eric kommer bli världens bästa pappa det vet jag. Men det här med skola och journalisterna? Kan vi klara det?
1 månad senare - Erics Perspektiv
Lovisa var nu i vecka 9 och vi hade varit på vår första undersökning för en vecka sen och allting såg bra ut. Lovisa hade inte fått någon direkt mage ännu men hon kände sig ändå stor. Hon var så fantastisk och nu satt jag i en bil på väg mot musikvideo inspelning för nya videon "Boomerang". Men tidningarna ringde hela tiden.
Det var som att dom inte förstod vad jag sa. Det stod om mig och Lovisa i skvallerpressen och i kvällstidningarna nu. Dom snackade om det i Vakna med NRJ. Det här börjar bli så otroligt påfrestande. Men ingenting om att vi skulle ha barn ännu iallafall men när dom förstår det så kommer telefonen ringa sig varmare.
- Inga kommentarer sa jag ju sa jag irriterat
- Nej! Vi har inga kommentarer om det sa Tomas och la på
- När ska dom tröttna? Finns det ingen annan och skriva om?! sa jag
- Tydligen inte. Vänta. Nej, inga kommentarer. Jag vet ingenting om det sa Tomas och la sen på
- Hopplöst! Jag tror jag kan bli galen för mindre. Jag vill vara säga till dom att dra dit pepparn växer och låta mig vara i fred snart sa jag irriterat
- Det är du inte ensam om att vilja. Men herregud.Ja, nej vi har inga kommentarer! Skriv om Backstreet Boys eller Justin Bieber istället sa Tomas och la åter igen på
Jag skrattade lite åt det som Tomas sagt åt dom. Han hade faktiskt rätt. Kunde dom inte bara skriva om det och låta mig vara? Kändisskapet har sina baksidor och det här är tyvärr en av dom. Men jag undrar hur det går för Lovisa i skolan. Speciellt när om dom läst tidningarna.
Samtidigt i Lovisas skola - Lovisas Perspektiv
Det kändes precis som i den förra skolan. Alla stirrade på mig och jag förstod att dom läst om mig i tidningarna. Det var tur att jag hade Alice iallafall. Det var inte så lätt att vara 9 veckors gravid och stå ut med att alla stirrade på mig.
- Är det jobbigt? sa Alice när vi gick mot kemi lektionen
- Nej då, är man van vid att folk tar bilder av mig så är det här okej sa jag och log
- Paparazzis typ sa Alice och log blygt
- Haha, ja typ. Nej, men jag tror det är värst för Eric. Det är dom som alla är på sa jag och såg ledsamt på Alice
- Det förstås. Men dom vet inte om barnet? Viskade Alice
- Nej, men ju större jag blir desto svårare blir det att gömma det sa jag
- Men det syns inte så mycket nu sa Alice
- Fast det känns att jag blir större. Speciellt på byxorna sa jag och skrattade
- Haha, knäpp du är. Kom nu innan vi kommer försent sa Alice och tog min hand
(Ring ring ring ring ring)
- Jag måste ta det sa jag och tog upp mobilen
- Ja, det är Lovisa sa jag och såg på Alice
- Hej älskling! Hur mår du? sa Eric
- Jag mår bra men jag saknar dig. Fast jag har lektion snart sa jag och skrattade
- Oj, förlåt det visste jag inte. Men jag ville bara säga att jag saknar dig och att jag inte kan ses ikväll. Videoinspelningen du vet sa Eric
- Just det. Men vi ses imorgon. sa jag
- Självklart. Skynda dig till lektionen nu. Och du, jag älskar dig mest sa Eric
- Och jag älskar dig ännu mer sa jag och vi la sen på
- Är du klar nu? sa Alice och skrattade
- Ja, kom nu så går vi till lektionen sa jag och vi skyndade oss till lektionen
Vi hann precis innan läraren kom och vi satte oss bredvid varandra. Men lektionen blev ganska jobbig för alla viskade och kollade på mig hela tiden. Våran lärare Yngve blev väldigt arg och klappade händerna flera gånger och höjde rösten. Jag såg ner i boken hela tiden för jag ville inte få mer problem. Inte i skolan och definitivt inte utanför skolan heller....
Senare på eftermiddagen - Lovisa åker med bussen hem - Lovisas Perspektiv
Jag lutade huvudet mot bussfönstret när jag åkte hem från skolan. Det var helt sjukt hur man kunde vara såhär trött hela tiden. Jag kunde somna varsomhelst just nu. Men jag tryckte på stoppknappen så jag kunde gå av vid nästa stopp och jag såg några tjejer som tittade lite på mig och log stort. Jag log tillbaka och när bussen svängde in vid busshållplatsen så ställde jag mig upp och skulle gå ut när en av tjejerna tog tag i min jacka.
- Kändis-Flickvän viskade dom
Och jag drog åt mig armen och gick av bussen. Gråten var i halsen och jag skyndade på stegen den sista biten hem för att jag inte skulle behöva träffa någon mer. Men när jag kom upp på gatan där jag bodde hörde jag någon ropa mitt namn och jag vände mig om och såg Sandra. Perfekt, kan det inte komma en komet och slå ner mig nu också?
- Nu måste du känna dig väldigt speciell va? sa Sandra och kom fram till mig
- Va? Vad snackar du om nu? sa jag förvirrat
- Det står om dig i alla tidningarna och nu är du väl snart berömd sa Sandra och gick närmare mig och jag fick lite panik och backade hela tiden undan
- Du vet inte hur jobbigt det är! Både för mig och Eric! sa jag
- Är du rädd för mig eller? Du backar undan hela tiden sa Sandra och såg förvirrat på mig
- Nej, verkligen inte sa jag och svalde hårt
- Men varför har du händerna över magen och backar undan isåfall? sa Sandra
- Får man inte ha armarna hur man vill längre? sa jag snabbt
- Åh..herregud! Du är helt otrolig! Du är gravid ellerhur?........
Detta är kapitel 33 av Coming Home. Förlåt att det tog tid men hade inget internet på hela kvällen och morgonen i går(måndag) och sen knövlade blogg igen så jag hann tyvärr inte få upp det tidigare. Men jag hoppas det är okej ändå. Och att ni ska gilla det. Förlåt om det blev lite tråkigt dock. Men kapitel 34 kommer inte förens på onsdag och det är för att idag(tisdag) är det julafton. Ja, ni förstår. Men i kapitel 34 så kommer ni bla få veta vem som tipsar tidningarna om graviditeten? Hur blir Lovisas student? Vem kommer dit? Vem är tjejen som Eric hänger allt mer med? Varför blir Lovisa så svartsjuk? Och kommer deras förhållande stå imot alla skriverier? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 34 som kommer på onsdag. :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 32
- Grattis förresten sa Daniella efter mig
- Grattis till vadå? sa jag förvirrat
- Till bebisen sa Daniella och log stort
- Va? Vad snackar du om? sa jag och förstod ingenting
- Till din och Lovisas bebis såklart........
Erics Perspektiv
- Till din och Lovisas bebis såklart sa Daniella och log stort
- Du sa att hon var hos er morfar va? sa jag
- Ja, det borde hon vara fortfrande sa Daniella och såg lite frågande på mig
- Tack sa jag och gick snabbt ut till hallen igen och tog på mig skorna
Jag tog snabbt ner jackan från kroken och skyndade mig ut och ner till bilen. Daniella måste ha missförståt någonting för hade Lovisa varit gravid hade hon sagt något till mig. Det vet jag att hon skulle. Men jag måste få prata med henne nu. Jag startade bilen och körde mot hennes morfars hus. Men tänk om det Daniella sa är sant? Hur ska allting bli då? Jag känner mig helt tom. Vad ska jag göra nu?
Tidigare hemma hos Lovisas morfar - Lovisas Perspektiv
- Så vad har du på hjärtat? sa morfar och log
- Det är såhär att jag är gravid sa jag och såg på honom
- Oh....herre...Gud! Du skojar med mig nu va? sa morfar förvånat
- Nej, läkaren ringde och sa det och sen gjorde jag ett graviditetstest som visade positivt. Och att jag är i vecka 3 sa jag
- Men lilla gumman, hur har det här kunnat hända? sa morfar
- Jag är lika chockad som du. Men det värsta är att jag inte berättat något för Eric ännu sa jag och svalde hårt
- Lovisa. Det måste du göra det förstår du väl sa morfar allvarligt
- Jag vet det. Men jag behövde tid att tänka hur jag vill göra sa jag
- Har du berättat för din mamma och pappa? sa morfar
- Nej, men Daniella vet och min vän Alice sa jag ledsamt
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- Jag ska bara öppna sa morfar och reste sig ur fåtöljen och gick ut till hallen
Jag rös till när jag hörde vem det var. Då hade han varit hemma hos mig men han behöver inte veta något för det. Varför skulle han det förresten? Jag bad ju Daniella att inte säga någonting. Eric kom in rusande i vardagsrummet och såg både argt och chockat på mig.
- Jag ska gå på en promenad till affären så får ni prata ostört sa morfar
- Okej sa jag och såg på Eric och log blygt.
Han satte sig i fotöljen framför mig och jag tog ett djupt andetag. Morfar stängde dörren bakom sig och vi tittade bara på varandra. Det var som att vi inte visste hur vi skulle börja.
- Hur visste du att jag var här? sa jag
- Daniella sa det. Hon sa grattis också sa Eric och såg allvarligt på mig
- Grattis till vadå? sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Är du gravid Lovisa? sa Eric och såg bestämt på mig
- Vem har sagt det? sa jag och såg ner i soffan
- Din syster. Är du det? sa Eric igen
- Ja, jag är gravid i vecka 3 sa jag och nu kom tårarna
- Hur länge har du vetat om det? sa Eric och jag såg att han var arg
- I snart en vecka. Läkaren berättade det och jag tog sen ett graviditetstest som visade positivt sa jag och torkade tårarna
- Hade du änns tänkt och berätta det här för mig?! sa Eric och reste sig upp
- Det är klart jag skulle men jag behövde tid att tänka på vad jag ville först sa jag
- Vad du ville? Hade du tänkt berätta om ville göra abort eller behålla det? sa Eric
- Sluta vara så taskig! Jag skulle berätta men det var inte så lätt sa jag ledset och argt
- Är det jag som är taskig? Du är gravid och berättar inte det för mig sa Eric sårat
- Det jag gjorde var fel! Jag vet det redan! Kan du sluta skrika åt mig?! sa jag och tårarna rann
- Jag behöver luft. Låt mig vara är du snäll sa Eric och gick ut från lägenheten och smällde igen dörren bakom sig
Jag la mig ner på soffan och tårarna bara rann ner för mina kinder. Jag visste att jag borde berättat det så fort jag fick veta men det gick inte. Och nu vill han nog aldrig mer se mig. Jag hörde hur morfar kom tillbaka och han satte sig bredvid mig i soffan och kramade om mig. Jag var så arg och ledsen på mig själv.
- Blev han arg? sa morfar
- Ja, mest för att jag inte sa någonting tror jag sa jag och torkade dom sista tårarna
- Det kanske inte är så konstigt. Men gå hem så ska du se att han kommer vara där sa morfar
- Det tror jag inte. Han var helt svart i ögonen. Han vill nog aldrig se mig mer sa jag
- Så mycket som han älskar dig? Han kommer när han fått lugna sig. Gå hem nu sa morfar och gav mig en puss på huvudet
Jag nickade mot morfar och reste mig upp från soffan. Sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna och min jacka. Jag sa hej då till morfar och gick hem. Jag tänkte på Eric hela tiden och undrade vart han var någonstans. Om jag ändå hade sagt som det var från början....
Hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
- Så vad för dig hit? sa Fredrik och vi satte oss i soffan
- Lovisa är gravid sa jag och såg rakt fram
- Hon är vad sa du? sa Fredrik chockat
- Hon är gravid i vecka 3 sa jag igen
- Men det är väl fantastiskt eller? sa Fredrik och såg allvarligt på mig
- Jag vet inte, eftersom hon höll det hemligt i nästan en vecka sa jag
- VA?! sa Fredrik förvånat
- Hon har vetat hon är gravid i nästan en vecka utan att berätta det. Hon ville tänka över hur hon ville göra själv först sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag förstår om du är ledsen för det. Men vad vill du? sa Fredrik allvarligt
- Vad menar du? sa jag och såg upp på Fredrik
- Ja, alltså vad vill du? Vill du behålla barnet? sa Fredrik allvarligt
- Det ända jag vet är att jag vill vara tillsammans med henne för alltid och att vi ska ha det här barnet sa jag
- Då är mitt råd till dig att du åker hem till henne och berättar det för henne innan hon gör något annat sa Fredrik
- Du har rätt, jag måste berätta det för henne nu. Tack sa jag och reste mig fort upp ur soffan och gick ut till hallen
Jag skyndade mig att ta på skorna och sprang ut till bilen och körde det fortaste jag fick hem till Lovisa. Jag var orolig att hon hade gjort något dumt. Men när jag kom dit så parkerade jag bilen och sprang upp för trapporna för att sen ringa på dörren och Lovisas mamma öppnade.
- Hej är Lovisa hemma? sa jag andfått
- Ja, hon är på sitt rum. Hon var väldigt ledsen när hon kom hem. Har det hänt någonting? sa Kicki
- Nej, ingenting har hänt. Vi var oense om en sak bara sa jag snabbt
- Okej, men hon blir nog glad att du kommer. sa Kicki och gick ut till vardagsrummet
Jag tog snabbt av mig skorna och gick in till Lovisas rum. Hon låg i sängen och jag kröp upp bredvid henne och la armen över henne.
- Förlåt viskade jag
- Det är jag som ska säga förlåt sa Lovisa och vände sig om mot mig
- Jag blev chockad och besviken för att du inte sa som det var från första början sa jag
- Jag vet, och jag borde ha gjort det. Förlåt sa Lovisa och satte sig upp i sängen och jag drog undan en hårslinga
- Men jag har också tänkt massor. Jag vet vart jag står. sa jag
- Jag också. Det har varit svårt men jag vet vad jag vill nu sa Lovisa
- Och det är? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog i mitt bröst
- Att jag vill behålla det. Och du? sa Lovisa och såg med rädd blick på mig
- Jag vill också behålla det. Det kommer bli fantastiskt sa jag och gav Lovisa en passionerad kyss
- Ja, fast jag måste berätta för mamma och pappa sa Lovisa
- Tror du det kommer bli jobbigt? sa jag
- Ja, men jag kommer vara i fjärde månaden när jag tar studenten. Och innan dess kommer alla se. Jag vet inte hur jag ska göra sa Lovisa och la sitt ansikte i sina armar
- Jag kommer finnas där hela tiden! Jag kan gå med dig till skolan varje dag och jag kan vara med dig när du berättar för din mamma och pappa sa jag och log
- Du är världens bästa pojkvän vet du om det? sa Lovisa och log
- Nu vet jag det. Men när ska du berätta? sa jag
- Imorgon efter skolan hoppas jag. Men är rädd sa Lovisa
- Ska jag vara med? sa jag
- Nej, jag måste klara det här själv. Men tack för att du finns. sa Lovisa och gav mig en kyss innan hon reste sig upp från sängen och ställde sig framför spegeln
- Vår bebis sa Lovisa och drog upp tröjan över magen och jag ställde mig bakom henne och la mina händer mot hennes mage
- Jag älskar dig så mycket viskade jag och gav henne en puss på kinden
- Och jag älskar dig sa Lovisa och tittade upp mot mig och gav mig en kyss
Vi stod kvar en liten stund innan vi la oss på sängen igen och bara kelade. Det kändes overkligt och helt fantastiskt på samma gång. Jag och Lovisa ska få barn. Jag kunde inte riktigt förstå det men jag var så glad. Jag kommer ha världens bästa familj. Det vet jag....
Nästa dag i skolan - Lovisa förklarar allt för Alice - Lovisas Perspektiv
Eric hade sovit kvar hos mig i natt och tidigt på morgonen hade jag fått gå till skolan och han hade åkt för att göra en spelning. Jag och Alice gick till fiket där vi brukade käka lunch när skolmaten inte gick att äta och jag förklarade allting för henne. Att vi skulle behålla barnet och hur allt kommer bli.
- Men vad säger dina föräldrar? Jag menar du har ju inte fyllt 18 än sa Alice
- Jag vet, det är just det som jag är mest orolig för. Jag vet inte hur jag ska säga det. Jag ska berätta det för dom ikväll sa jag och tog en klunk av vattnet
- Men jag är jätte glad för din och Erics skull. Och är det någon som säger något till dig i skolan så ska dom få med mig att göra sa Alice och skrattade
- Haha, ja, jag glömde bort att du är tuffa Alice sa jag och skrattade
- Självklart! Hur kunde du glömma det? sa Alice och skrattade
- Du är knäpp sa jag och skrattade
- Det kan hända. Men det här kommer ordna sig sa Alice och log
Jag nickade till svar och jag hoppas verkligen att hon har rätt i det. Men jag försökte att inte tänka på det som ska hända senare idag. Jag och Alice satt kvar en stund och vi skrattade så mycket och hade det jätte roligt innan vi gick tillbaka till skolan. Jag var ju bara i 1 månaden så det syntes ingenting på mig ännu men jag är samtidigt rädd för hur det kommer bli sen. 3 månader till i skolan och växande mage. Åh, vad har jag gett mig in på?
Senare hemma hos Lovisa - Lovisa berättar för sin mamma - Lovisas Perspektiv
När jag kom hem så var det bara mamma och Daniella som var hemma. Det var nu jag skulle berätta för mamma att jag är med barn. Jag vet bara inte hur jag ska börja. Jag gick in till köket och såg på mamma som lagade mat. Jag satte mig mot köksbordet och samlade mod.
- Hur mår du idag gumman? Mår du fortfarande dåligt? sa mamma
- Nej, jag mår bättre. Mår lite illa men det är bra. Men det är någonting jag måste berätta för dig sa jag och bet mig i läppen
- Jasså vadå? sa mamma
- Det är så att jag...eller jag och Eric ska började jag
- Har det hänt någonting mellan er? sa mamma och vände sig om mot mig
- Nej, det är ingenting som direkt har hänt men det är såhär att jag sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Seså gumman, berätta sa mamma och log stort
- Ja, alltså jag är gravid sa jag och mamma stannade till
- Kan du ta om det där sista? Jag tror jag hörde fel. Sa du att du är gravid?! sa mamma chockat
- Ja, i vecka 3 snart 4 och vi ska behålla det sa jag och svalde hårt
- Åh...herre....Gud....Jesus....Kristus......gumman lyssna nu på mig.....
Detta är kapitel 32 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt och förlåt att det kom sent. Det tog lite längre tid att få klart det. Hade mycket att göra i fredags och idag (lördag också) men nu är det uppe. Kapitel 33 kommer idag(söndag) om tiden finns men det borde komma upp. Och då kommer ni bla få veta vad Lovisas mamma säger? Hur blir det i skolan när det syns på Lovisa att hon är gravid? Vem är tjejen som Eric träffar mer och mer? Hur blir Lovisas student? Vem kommer och vem är det som gömmer sig bland träden? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 av Coming Home. Och massor av kärlek också såklart!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 31
- Okej, vad är mitt resultat? sa jag nervöst
- Allting såg väldigt bra ut. Men vi märkte att du har ett högt värde av hormonet HCG i blodet sa Hannes
- Okej, och det betyder vadå? sa jag och svalde hårt
- Det betyder att du är gravid......
Lovisas Perspektiv
- Allting ser väldigt bra ut. Men vi märkte att du har ett högt värde av HCG hormon i ditt blod sa Hannes
- Okej, men vad betyder det? sa jag och svalde hårt
- Det betyder att du är gravid sa Hannes
- Det måste vara ett misstag. Ni måste ha blandat ihop proverna sa jag
- Nej, det har vi inte. Du är gravid. Enligt våra blodprover. Men vårt råd är att du gör ett graviditetstest eller går till en barnmorska sa Hannes
- Alltså....okej. Tack för att du ringde iallafall sa jag och vi la sen på
Jag la ner mobilen i min jeans ficka och stirrade bara rakt ut. Jag reste mig från soffan och gick därifrån. Alice kom springandes efter mig och jag var helt tom.
- Hur mår du? Du ser ut som du sett ett spöke sa Alice
- Nej, jag mår bra. Det var bara jobbigare att komma tillbaka till skolan än jag trodde sa jag
- Är du säker? sa Alice och såg oroligt på mig
- Ja, det är okej. Jag lovar sa jag och tog en klunk av vattnet
- Men säg till ifall jag ska ringa någon. Eric eller din mamma sa Alice
- Nej då. Jag klarar mig sa jag och gick till mitt skåp
Jag tog ut min jacka och låste sen skåpdörren och gick ut på skolgården. Jag visste att nästa lektion började snart men jag var tvungen att komma ut därifrån. Jag mådde illa och jag vet inte om det är för att jag kanske är med barn eller för att jag fick beskedet av läkaren. Jag satte mig på en bänk utanför skolan och Alice kom ut med min väska och hon hade sina saker med sig också.
- Jag pratade med läraren. Du mår inte bra. Vi fick gå hem tidigare sa Alice
- Du är verkligen en bra vän. Men jag måste gå någonstans först sa jag
- Jag kan följa med dig om du vill? sa Alice och log blygt
- Ja, det vore bra sa jag och log
Jag skulle behöva gå till Apoteket och få det här läkarbeskedet bekräftat på allvar. Jag ville egentligen inte att Alice skulle få veta någonting men jag ville samtidigt inte gå ensam. När vi gick mot Apoteket så mötte vi Sandra och Ida. Jag hade verkligen ingen lust att snacka med dom idag.
- Har du börjat skolka från den nya skolan nu? sa Sandra
- Nej, jag fick gå hem tidigare för jag mår inte bra sa jag
- Känner ni varandra? sa Alice och såg på mig och sen på Sandra
- Ja, vi brukade vara bästa vänner men det är vi inte längre sa jag
- Du gick på Erics konsert utan mig och sen blev dom tillsammans det var det som hände sa Sandra surt
- Men vadå? Det var ju inte Lovisas fel heller sa Alice förvånat
- Vi kanske ska gå sa jag och försökte gå därifrån
- Fått en ny vän? Akta dig så inte mister henne också sa Sandra ropades efter mig
Jag hatade Sandra fortfarande. Ibland önskade jag att vi kunde bli vänner igen men det kommer nog aldrig att hända. Jag gick sen in på Apoteket och Alice gick med mig in men sen gick hon och kollade på andra saker medans jag gick för att köpa det där testet. När jag tog det så kom Alice upp bredvid mig och jag kände hur illa jag mådde.
- Snälla, säg inte det här till någon sa jag och såg allvarligt på Alice
- Men, vet Eric om det här? sa Alice nervöst
- Nej, jag fick nyss veta det av läkaren som hjälpte mig efter det där med Johnny sa jag
- Men gumman, det bästa är om du berättar för honom. Men jag lovar att jag inte ska säga något till någon sa Alice och gav mig en kram
Jag kände mig väldigt lyckligt lottad som hade en sån vän som Alice. Trodde aldrig jag skulle få en sån vän igen men nu hade jag det. Jag betalade testet och skyndade mig sen ut från Apoteket och Alice följde mig hem men vi skiljdes sen åt utanför huset. Jag gick upp till lägenheten och det var ingen hemma så jag gjorde testet direkt. Jag kände hur magen ville vända sig ut och in av nervositet.
Jag väntade ett tag och sen fick jag se resultatet. Det var positivt. Läkaren hade rätt. Jag är gravid. Och enligt testet var jag i vecka 2-3. Det här händer inte. Jag tittade mig i spegeln och la min hand mot min mage. Jag visste inte vad jag ska göra. Jag gick in till mitt rum och la mig på sängen. Jag drog en filt över mig och jag var chockad. Men jag vet att jag måste vänta med att berätta för Eric. Men hur ska jag klara det?
Senare utanför skolan - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt möta Lovisa utanför hennes skola idag men jag såg henne inte någonstans. Jag såg andra från hennes klass komma ut men inte hon. Jag såg Mackan och sprang fram till honom och han såg argt på mig.
- Vad vill du? sa Mackan surt
- Jag undrade bara om du sett Lovisa? sa jag
- Hon gick hem tidigare med Alice. Hon mådde visst dåligt sa Mackan
- Okej, tack för hjälpen sa jag och vände mig om
- Hade inte du och Lovisa kommit hit hade Johnny fortfarande varit här sa Mackan
- Det var inte vårt fel att han blev besatt av Lovisa sa jag
- Jo! Ni fick honom härifrån! sa Mackan argt
Jag skakade bara på huvudet och gick därifrån. Jag orkade inte riktigt med att höra på dom där anklageserna från Mackan. Det jag gjorde för att rädda Lovisa gjorde jag för att jag älskar henne och det tror jag Mackan förstår innerst inne också. Jag hoppade in i bilen och startade den och körde mot Lovisa. Jag parkerade sen bilen och skyndade mig upp för trapporna och ringde på dörren. Det var Lovisas pappa som öppnade.
- Hej Eric! Lovisa är på sitt rum sa Martin
- Tack. sa jag och klev in
Jag tog av mig skorna och gick sen in till Lovisas rum. Hon låg och sov så jag satte mig på sängkanten och rörde försiktigt hennes kind och hon flög nästan upp ur sängen och såg chockat på mig.
- Shit vad du skräms sa Lovisa
- Förlåt, jag hörde att du åkt hem tidigare från skolan. Är du okej? sa jag
- Ja, det blev lite mycket bara. Men nu mår jag hur bra som helst sa Lovisa och gav mig en kyss
- Jag har saknat dig så mycket sa jag och gav henne en kyss
- Och jag har saknat dig ännu mer! Men det är faktiskt någonting jag vill berätta, eller fråga sa Lovisa och satte sig framför mig
- Okej, det låter allvarligt sa jag och log
- Nej, det är det inte. Men det är skolbal om 3 dagar. Vill du gå med mig? sa Lovisa och log blygt
- Det är väl klart jag vill! Det kommer bli fantastiskt! sa jag och gav henne en passionerad kyss
Vi la oss ner i sängen och myste tillsammans medans vi tittade lite på VÄNNER. Det kommer bli helt fantastiskt på balen. Men jag kunde inte undgå från att Lovisa verkade lite nere. Men det är ju inte så konstigt med tanke på vad som hänt.
- Har du hört något från läkaren? sa jag och såg på Lovisa
- Ja, proverna var bra. Jag är frisk sa Lovisa och log stelt
- Är det säkert? Du verkar så konstig sa jag
- Ja, det är säkert. Jag är bara lite trött. sa Lovisa och log
Jag ryckte på axlarna åt henne och jag hoppades att hon sa som det var. För är det någonting allvarligt med henne så vill jag såklart veta om det men Lovisa skulle säga det om det var någonting. Hoppas jag iallafall.
3 dagar senare - Skolbalen - Lovisas Perspektiv
Jag hade sminkat mig och nu var det bara håret och klänningen som var kvar. Jag hade inte sagt någonting till Eric om att jag var gravid. Inte till någon annan heller. Jag gick ut till köket där mamma stod och jag satte mig mot köksbordet. Det var nu eller aldrig. Jag måste berätta.
- Jo, mamma. Jag måste berätta en sak sa jag
- Okej, har det hänt någonting? sa mamma oroligt
- Nej, eller...jag är eller vill du hjälpa mig med håret? sa jag
- Självklart gumman! Där skrämde du mig sa mamma och skrattade
- Haha, det var inte meningen. sa jag och skrattade
- Kom så ska vi fixa ditt hår gumman sa mamma och log
Jag satte mig i hallen på en stol medans mamma fixade mitt hår. Jag hade försökt säga som det var men det gick helt enkelt inte. Det var som att min mun låste sig. Daniella betedde sig konstigt mot mig och jag förstod inte varför. Hon tittade på mig medans mamma gjorde håret och sen när hon var klar följde hon med mig in på mitt rum.
- Vill du någonting? sa jag lite irriterat
- Ska du och Eric ha barn? sa Daniella
- Ursäkta? sa jag chockat
- Jag såg att det låg ett graviditetstest i badrummet sa Daniella
- Lyssna nu på mig! Säg inte det till någon okej? sa jag
- Okej, men grattis iallafall sa Daniella och gick ut från mitt rum
Jag ville bara sätta mig ner och gråta men det kunde jag inte. Det här går inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra och det känns som jag blir upptryckt mot ett hörn snart. Jag tog på mig min klänning. Det var en lång beige färgad klänning med silver glitter upptill. Jag tittade mig i spegeln innan jag gick ut till hallen där Eric väntade.
I hallen - Erics Perspektiv
Jag stod och pratade med Kicki när Lovisa kom ut från sitt rum och jag vände mig om och fick se henne. Det var som att allting stannade. Hon var så otroligt vacker och jag kunde inte slita blicken från henne.
- Du är så otroligt vacker! sa jag
- Tack! Du är väldigt snygg sa Lovisa och log blygt
- Ha det så roligt nu! sa Kicki
- Det ska vi sa Lovisa och gav mig en kyss
Jag öppnade dörren åt henne som en gentleman och vi gick ner för trapporna och hoppade sen in i bilen. Vi åkte till skolan där balen var och det kändes helt fantastiskt att få gå där med Lovisa. Lovisa höll hårt i min hand och jag gav henne en kyss på kinden. När vi kom in så dansade vi och snackade med massor av folk. Men jag höll lite extra koll på Lovisa för hon hade sagt att hon var trött idag med. Men jag kollade lite extra på andra också för jag trodde nästan att Johnny skulle dyka upp här. Men det vore väl lite väl konstigt? Eller?
Lovisa pratar med Alice - Lovisas Perspektiv
- Har du berättat för Eric? sa Alice
- Nej, jag klarar det inte. Jag försökte säga det till mamma idag men det gick inte. Det känns inte bra att vara här heller sa jag
- Du ser faktiskt lite blek ut. Är du säker på att du mår bra? sa Alice
- Ja, jag är bara trött, graviditeten du vet sa jag tyst
- Okej, men kom så går vi till Eric igen sa Alice och vi gick mot Eric
Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare. Det var som att allting svartnade för ögonen. Jag snubblade till och Alice tog emot mig och Eric kom springandes till mig och tog min hand.
- Älskling! Vad hände? sa Eric oroligt
- Jag är lite trött bara. Jag snubblade sa jag
- Det kanske är bäst om ni åker hem sa Alice oroligt
- Jag mår bra, det är okej sa jag bestämt
- Nej, gumman du mår inte bra. Nu åker vi hem sa Eric och lyfte upp mig i famnen
Jag orkade inte säga i mot. Jag kunde sova överallt just nu kändes det som. Det kommer inte gå att fortsätta såhär längre för snart kommer Eric vilja ta mig till en läkare och då måste jag berätta. Jag pallar inte det. Jag kände sen hur jag somnade i Erics famn och jag skämdes lite för det här.
Nästa dag - Lovisa är hos sin morfar - Lovisas Perspektiv
Jag hade gått till min morfar. Det kändes som att han var den ända jag kunde prata med just nu. Balen igår var inte alls som jag tänkt mig. Eric hade sovit hos mig igår men jag visste inte det förens jag vaknade i morse. Men sen hade Eric åkt för att göra en tidningsintervju men han skulle komma tillbaka senare men jag hade bestämt för mig att berätta för Eric. Men frågan är bara hur? Jag ringde på hos morfar och han öppnade.
Han gav mig en varm kram och sen gick vi in till hans vardagsrum och jag satte mig i soffan. Jag visste inte hur han skulle reagera heller så det kändes på ett sätt bra att berätta för honom först.
- Vad för dig hit idag? sa morfar
- Det är någonting jag måste berätta sa jag nervöst
- Okej, och det är? sa morfar nyfiket
- Jag är gravid sa jag och såg nervöst på morfar
- Oh...herre...Gud...
Samtidigt hemma hos Lovisa - Erics Perspektiv
Jag ringde på dörren och Daniella öppnade. Hon släppte in mig och jag tog av mig skorna och jackan och skulle gå in till Lovisas rum när Daniella ropade på mig.
- Lovisa är inte hemma ännu sa Daniella
- Okej, vet du när hon kommer? sa jag
- Nej, men hon är hos morfar så hon kommer nog snart. Du kan vänta på hennes rum om du vill sa Daniella och log
- Tack. Då gör jag det sa jag och log tillbaka
- Grattis förresten sa Daniella efter mig
- Grattis till vadå? sa jag förvirrat
- Till bebisen sa Daniella och log stort
- Va? Vad snackar du om? sa jag och förstod ingenting
- Till din och Lovisas bebis såklart........
Detta är kapitel 31. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men ja, det blev ganska långt så det är därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt också för om det blev lite tråkigt. Men nu är det jullov så då hoppas jag få upp kapitlen lite mer regelbundet igen. Men kapitel 32 kommer ikväll (fredag) och då kommer ni bla. Få veta vad Eric säger? Vad händer hos Lovisas morfar och varför stormar Eric in? Hur blir det med allting nu? Och vad händer på Lovisas student? Vem är det som kommer dit? Kommer Eric och Lovisa behålla barnet? Och kommer dom bli sams igen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 32 som kommer ikväll (fredag) :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 30
- Ge mig telefonen! sa Johnny argt
- Snälla Johnny...gör inte såhär sa jag och tårarna rann
- GE MIG TELEONEN NU! ropade Johnny argt och jag gav honom mobilen
- Hej då Eric.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade precis haft spelningen och nu satt jag och signerade skivor. Det var väldigt mycket folk men det vara bara roligt. Jag skrev för fullt när min mobil ringde och jag kunde inte svara första gången det ringde men efter att det ringde en gång till så svarade jag.
- Ja, det är Eric sa jag och signerade
- Eric! Du måste komma. Jag är hos Johnny och han vägrar släppa ut mig sa Lovisa och jag hörde hur rädd hon var
- Va?! Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Du måste komma. Han är galen sa Lovisa och jag hörde skrik i bakgrunden
- Ge mig telefonen! Hörde jag Johnny ropa i andra änden
- Lovisa? Lovisa är du där? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Hej då Eric sa Johnny och det bröts
Jag kände hur paniken spred sig inom mig och jag såg nervöst och stressat på Tomas. Jag måste åka men hur ska jag göra med signeringen? Jag ursäktade mig och reste mig från stolen och gick ner från scenen.
- Vänta! Vart ska du? sa Tomas
- Lovisa är i fara! Jag måste åka nu på en gång sa jag
- Vad snackar du om? Vadå i fara? sa Tomas chockat
- Jag hinner inte förklara nu. Kan du lösa signeringen? sa jag
- Ja, men ta med dig Oscar ifall det händer något sa Tomas och Oscar kom springandes
- Okej, kom vi måste sticka sa jag och vi sprang mot bilen
Jag flög nästan in i bilen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog när jag startade bilen och vi körde hem till Johnnys hus och ju närmare vi kom desto mer nervös för att det har hänt Lovisa någonting. Och har det hänt något så kommer jag aldrig förlåta mig själv.
Lite tidigare hos Johnny - Lovisas Perspektiv
Johnny hade lagt undan min mobil och tvingade mig att sätta mig i soffan. Han var stressad och jag kunde inte sluta gråta. Jag var livrädd och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.
- Snälla, du måste släppa ut mig sa jag och torkade tårarna
- Aldrig! Förstår du inte att vi ska vara tillsammans föralltid? sa Johnny
- Jag älskar inte dig! Låt mig gå nu sa jag och tårarna fortsatte rinna
- Du älskar visst mig! Jag känner det, det gör du också sa Johnny och satte sig på knä framför mig
- Nej, det gör jag inte. Låt mig bara gå sa jag och tårarna rann mer än någonsin
- Tyst! Hör du det! Tyst! sa Johnny och gav mig en örfil
- Snälla! Jag vill bara gå härifrån nu sa jag och reste mig upp
- Du sitter där! sa Johnny och knuffade till mig så jag ramlade ner i soffan
Jag orkade inte göra mer motstånd nu. Det kändes hopplöst. Men när vi hörde hur dörrklockan ringde så reste jag mig igen. Han drog med mig ut till hallen och jag skakade fortfarande av rädsla.
- Du är tyst! sa Johnny och tog upp en fällkniv ur fickan
- Nej, snälla sa jag och kände hur benen vek sig
- Tyst! sa Johnny igen
- Hallå?! Johnny är du hemma? ropade Eric utanför dörren
- Johnny! Lovisa! Svara mig! sa Eric och jag skakade av rädsla
- Det är ingen här Eric hörde jag Oscar säga
- Lovisa! Snälla om du är där så svara sa Eric och jag slöt ögonen sakta och bestämde mig
- Eric! Jag är här inne! Han har en kniv! Hjälp mig! skrek jag
- Varför gjorde du så?! Varför?! skrek Johnny och jag backade upp mot väggen
- Lugna dig. Allting är okej sa jag och försökte lugna ner pulsen
Samtidigt utanför dörren - Erics Perspektiv
- Vi måste ringa polisen nu på en gång sa jag
- Jag ringer! Men gör inget dumt nu sa Oscar och jag ville bara in så fort som möjligt
Vi hörde hur dom bråkade där inne och jag kunde inte sluta oroa mig för Lovisa där inne. Speciellt inte nu när han hade en kniv. Polisen kom ungefär 10 minuter efter att vi ringde och dom öppnade dörren. Jag gick med in och såg Johnny hålla i Lovisa med kniven.
- Kom inte närmare! Jag varnar er sa Johnny stressat
- Släpp tjejen! sa polisen
- Johnny, gör som dom säger. Jag vet att du inte vill göra Lovisa illa så släpp henne sa jag
- Allting är ditt fel! Du träffade henne först och får vara tillsammans med henne men det får inte jag sa Johnny argt
- Jag förstår hur du känner men släpp Lovisa. Allting kommer ordna sig bara du släpper Lovisa sa jag och såg oroligt på Lovisa
Han tittade bara på mig och sen på polisen och han släppte Lovisa och hon sprang fram till mig och jag kramade om henne. Polisen tog Johnny och jag försökte trösta Lovisa så gott det gick. Hon var verkligen helt förstörd.
- Det bästa är om ni åker till sjukhuset så hon blir undersökt sa en av poliserna
- Ja, det ordnar jag sa jag och log
- Jag....jag trodde aldrig du skulle komma sa Lovisa och tårarna rann
- Det är klart jag skulle. Kom så ska jag hjälpa dig ut sa jag och tog med Lovisa till bilen
Vi åkte sen mot sjukhuset och Lovisa blev undersökt. Hon hade hamnat i en lättare chock och fått lite blåmärken. Men annars var hon helt frisk. Dom hade dock tagit lite blodprover och sånt också. Ren rutinsak. Men det kändes ändå jobbigt att se Lovisa komma ut från undersökningsrummet och hon såg helt likblek ut. Jag tog hennes hand och vi gick sen ut mot bilen och körde hem till henne.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Eric och jag låg på sängen och jag låg mot hans bröst. Jag blundade och Eric smekte mitt hår. Chocken hade lagt sig lite grann. Mina föräldrar hade fått veta allting och dom ville att jag skulle vara hemma från skolan i några dagar efter det som hänt. Men jag orkade inte känna hur jag ville göra med det just nu.
Jag somnade nästan på Erics bröst men började samtidigt må väldigt illa så jag fick springa in till badrummet. Jag spydde och jag var nästan helt svimmfärdig. Jag reste mig upp från golvet och gick sakta in till mitt rum igen.
- Är du okej gumman? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, jag tror jag håller på att bli sjuk bara sa jag och la mig på sängen igen
- Såja, du ska bara vila nu. Jag måste åka tillbaka till kontoret. Men ring om det är någonting sa Eric och la en filt över mig
- Tack för att du finns! Jag älskar dig så mycket sa jag och blundade
- Och jag älskar dig ännu mer sa Eric och gav mig en lätt kyss och en puss på pannan innan han gick ut från mitt rum
Jag tittade lite mot dörröppningen och jag fick springa till badrummet flera gånger till och jag kände mig bara svag. Mamma trodde det kunde bero på chocken eller att jag höll på att bli sjuk. Jag trodde på det jag också. Men tillslut så bytte jag om till pyjamas och somnade för natten.
4 dagar senare - Lovisa är i skolan - Lovisas Perspektiv
Det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka i skolan efter allting som hänt för 3 dagar sen. Folk tittade på mig och det kändes som jag var tillbaka i min gamla skola där alla snackade om mig och Eric och Sandra. Alice kom fram till mig när jag var på väg till engelska lektionen och jag tittade på henne.
- Hur känns det? sa Alice och såg oroligt på mig
- Det är okej, men jag antar att folk pratar om det. sa jag
- Inte om dig, dom pratar mest om vad Johnny gjorde. Dom flesta tycker synd om dig sa Alice och log
- Tack för dina peppande ord. Kom så går vi till lektionen sa jag
Vi gick till lektionen och vi satte oss bredvid varandra. Det kändes lite obehaligt när vi väntade på läraren för varje gång någon kom in så hoppade mitt hjärta till för jag trodde alltid det var Johnny. Men när Mackan kom in så gav han mig en arg blick och jag kände hur jag ville sjunka genom golvet. Han satte sig ner i bänken lite längre bort från oss men jag kände ändå sur han var på mig. Men när läraren kom in så försökte jag att inte tänka på Mackans bränande blickar mot mig. Även om det var svårt.
Senare på lunchrasten - Lovisas Perspektiv
Jag var på väg till cafterian för att köpa en flaska med vatten för jag mådde fortfarande illa men när jag kom dit så kom Mackan och ställde sig framför mig och jag stannade till.
- Hej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga sa jag och såg ner i marken
- Förstår du vad du har gjort? sa Mackan
- Det var Johnny som gjorde det här sa jag
- Jag har förlorat min bästa vän pga dig sa Mackan
- Det som Johnny gjorde är inte okej, jag är ledsen om ni inte kan ses mer sa jag
- Hade inte du kommit hit hade det aldrig tagit slut mellan han och Alice och han hade aldrig behövt bli sån här sa Mackan och gick sin väg
Jag kände hur tårarna började rinna och det sved hårt i mitt hjärta när han sa det. Det kändes som han hade rätt i det han sa. Det kanske var mitt fel trots allt. Jag torkade sen tårarna och gick in till fiket och köpte mitt vatten och sen när jag gick mot soffan som fanns i rasthallen när min mobil ringde och jag svarade direkt.
- Hej det är Lovisa sa jag
- Hejsan Lovisa! Det är är Hannes Bergvall och jag ringer för vi har fått svar på dina blodprover sa Hannes
- Okej, vad är mitt resultat? sa jag nervöst
- Allting såg väldigt bra ut. Men vi märkte att du har ett högt värde av hormonet HCG i blodet sa Hannes
- Okej, och det betyder vadå? sa jag och svalde hårt
- Det betyder att du är gravid......
Detta är kapitel 30 av Coming Home. Förlåt att det tog tid att få upp det men kom hem sent i måndags och igår (tisdag) hade jag lite huvudvärk så jag orkade inte skriva klart det då men nu är det uppe. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag ska börja på kapitel 31 redan nu men det kommer inte förens imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vad Lovisa känner efter det läkaren berättat? Berättar hon för Eric? Hur blir skolbalen? Hur blir studenten och vem dyker upp där? Varför undviker Lovisa Eric? Och vad är det som Daniella råkar säga till Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag). :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 29
- Jag gör verkligen det men det finns någonting som gör det värre för mig och Eric sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Åh nej, du menar inte? sa Alice nervöst
- Jag tror jag börjar bli kär i Johnny.......
Lovisas Perspektiv
- Jag tror jag börjar bli kär i Johnny, precis som du sa sa jag
- Anade att du skulle säga det. Har du sagt något till Eric? sa Alice
- Nej, kommer inte göra det heller. Jag älskar Eric sa jag bestämt
- Okej, men hur ska du göra med Johnny isåfall? sa Alice
- Jag måste prata med honom. Eller bara ignorera honom. Jag vet varken ut eller in just nu. sa jag och svalde hårt
-Fast att ignoera honom hjälper dig inte sa Alice
- Jag vet det. Men jag måste gå hem nu. Vi ses sa jag och gick upp från bänken
Jag gick mot bussen och jag visste inte vad jag skulle göra mer. Det kändes inte bra att träffa Johnny och för tillfället kändes det inte bra att träffa Eric heller. Men jag tog bussen hem och när jag kom hem stod mamma i köket och jag gick ut till henne och satte mig på köksstolen medan hon lagade mat.
- Vad tidigt du är hemma. Jag trodde du skulle ringa och säga att du stannade hos Eric sa mamma förvånat
- Han hade jobb att göra. Jag ville inte stanna där och störa honom sa jag och log försiktigt
- Har det hänt någonting? Du ser lite ledsen ut sa mamma
- Nej då, jag kanske börjar bli sjuk, har lite ont i magen sa jag men jag visste redan vad den riktiga orsaken till det är
- Du kanske blir sjuk då. Men gör såhär att du går in och vilar så ropar jag när maten är klar sa mamma och smekte sin hand över min panna
- Tack sa jag och gick in till mitt rum
Jag tog upp Pingu ur sin bur och la mig på sängen med honom på magen. Han kröp omkring men det kändes väldigt bra att ha honom här just nu. Det högg till i magen när jag tänkte på vad jag höll på med. Jag hade lovat att ringa Eric men jag pallade inte just nu. När jag låg där så knackade det på dörren och mamma tittade in.
- Gumman, du har besök om du orkar alltså sa mamma
- Det är okej sa jag och satte mig upp i sängen
- Varsegod sa mamma och Johnny kom in till mitt rum
- Vad gör du här? sa jag och reste mig upp från sängen
- Jag behövde prata med dig sa Johnny
- Nej, det är ingen bra ide, gå härifrån bara sa jag
- Jag vill vara med dig och jag vet att du vill vara med mig också sa Johnny och såg ledsamt på mig
- Det spelar ingen roll för mina känslor för Eric är större sa jag
- Jag antar att det är honom du ska gå på balen med sa Johnny
- Ja, om han vill för jag har inte frågat honom ännu sa jag
- Hej då sa Johnny och stängde dörren bakom sig
Jag satte mig på golvet och nu rann tårarna ner för mina kinder. Det högg i mitt hjärta och jag visste inte ingenting längre. Jag ville inte känna såhär mer. Jag orkar inte det helt enkelt. Om jag bara kunde få vara kär i Eric och vara med honom och inte allt det här....
Senare på kvällen - Hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Lovisa hade inte ringt på hela eftermiddagen och kvällen. Jag förstår ju att någonting var fel men att det skulle vara med mig visste jag inte. Jag tog upp min mobil och ringde till henne på en gång.
- Ja, det är Lovisa sa Lovisa när hon svarade
- Hej älskling! Du ringde aldrig så jag blev orolig sa jag
- Förlåt, men jag mår inte så bra det är därför sa Lovisa
- Men gumman, håller du på att bli sjuk? Var det därför du sprang ifrån kontoret? sa jag oroligt
- Jag tror det, förlåt att jag bara stack i väg. sa Lovisa och jag hörde att hon var ledsen
- Det gör ingenting gumman, men är du säker på att ingenting hänt? Du låter ledsen sa jag
- Ja, det är säkert. Förkyld bara. Men glöm inte att jag älskar dig sa Lovisa
- Glöm inte att jag kommer älska dig för evigt. Krya på dig nu gumman sa jag
- Det ska jag. Puss sa Lovisa och vi la sen på
Jag la ner mobilen på soffbordet och lutade mig tillbaka i soffan. Hade jag inte haft så mycket att göra just nu så skulle jag åka till Lovisa och prata med henne för hon lät ledsen och sen att hon sprang i väg sådär, nej, jag vet att det är någonting annat men frågan är bara vad?
3 dagar senare - Lovisas perspektiv
Jag hade sagt till mina föräldrar att jag var sjuk för jag ville inte gå till skolan och träffa Johnny just nu. Så jag fick spela sjuk inför mina föräldrar och det verkade funka. Men jag hade också fått ljuga för Eric. Det kändes inte bra att göra det. Det kändes som jag hade dubbla lögner för honom nu. Jag låg i sängen när det ringde på dörren och jag reste mig upp ur sängen och öppnade dörren.
- Hej snygging! Får jag komma in? sa Eric och log
- Det är klart du får kom sa jag och tog Erics hand och drog in honom i lägenheten och stängde dörren bakom mig
- Du är inte sjuk va? sa Eric och såg misstänksamt på mig
- Nej, jag orkade inte gå till skolan. Det är så mycket med Alice och Johnny att jag inte pallade sa jag och log vilket var halv sant
- Förstod nästan det. Är du ensam? sa Eric och såg sig runt i lägenheten
- Mmm...så jag tror jag vet den bästa medicinen mot min sjukdom sa jag och tog med Eric in i mitt rum
Vi la oss ner på min säng och Eric la sig över mig och vi började kyssas passionerat. Vi skrattade lite och jag kände hur fjärilarna i magen flög runt i min mage och jag förstod att det var såhär det skulle kännas. Nu måste jag bara göra ett avslut med Johnny så han förstår men det tänker jag inte tänka på mer just nu.
- Du är så otroligt söt sa Eric och log mot mig
- Inte lika söt som du. Du är söt som socker! sa jag och skrattade
- Hallå? Lovisa sover du? hörde jag mamma ropa från hallen
- Shit det är mamma! Hon kommer bli jätte arg om hon ser dig sa jag
- Jag har en idé, vänta sa Eric och hoppade ner från sängen men landade på golvet och jag fick hålla mig för skratt innan han gick in i min garderob
- Jag trodde du sov? sa mamma när hon öppnade dörren till mitt rum
- Jag gjorde det men sen gick jag upp för att ta en macka sa jag och log
- Okej, jag tyckte jag hörde röster här inne sa mamma misstänksamt
- Jag hade tv:n på för någon sekund sen men stängde av den sa jag och log
- Okej, men jag ville bara se hur du hade det. Jag åker tillbaka till jobbet nu sa mamma och log
- Okej, tack mamma sa jag och log
Hon stängde dörren bakom sig och jag väntade tills jag hörde hur ytterdörren stängdes och låstes innan jag hoppade ur sängen och gick fram till min garderob. Jag skrattade åt Eric och han skrattade tillbaka.
- Är det mysigt där? sa jag och skrattade
- Ja, faktiskt, kom ska jag visa dig sa Eric och tog min hand och försökte dra in mig
- Nej, jag avstår sa jag och skrattade
- Hey, kom nu sa Eric och skrattade
Jag backade undan och det slutade med att Eric jagade mig i lägenheten och när han fick tag i mig så hamnade vi på min säng och han kittlade mig. Jag kunde inte sluta skratta. Det var helt fantastiskt.
- Jag ger mig! Hahahahaha! skrattade jag
- Lovar du? sa Eric och skrattade
- Ja, jag lovar och svär sa jag och skrattade
Vi kysste varandra för att försegla det avtalet och sen låg han kvar i min säng och tittade på mig. Han log och jag lekte med hans hår och jag kunde inte sluta le. Det var som att nu förstod jag vem jag verkligen älskar. Den som gör mig till världens lyckligaste. Det är Eric och ingen annan. Fina fina Eric. Jag tog ett djupt andetag och gav honom en lätt kyss innan jag blundade och jag somnade mot Erics bröst.
Erics Perspektiv
När Lovisa hade somnat så smög jag försiktigt därifrån. Det vore nog inte så bra om Lovisas familj såg mig här nu när dom tror att hon är sjuk. Men det hade varit en helt fantastisk dag idag. Det var som första gången vi träffades. Första dejten tillsammans. Jag kände hur jag hade fjärilrar i magen och jag kunde inte sluta le när jag gick ner för trapporna och hoppade in i bilen.
Jag körde mot en skivsignering och jag sjöng högt och skrattade för mig själv i bilen. Dom som såg mig i bilen måste trott att jag varit galen. Men det var jag inte. Jag var bara så otroligt kär i en underbar tjej. När jag kom fram parkerade jag bilen och Tomas stod och väntade på mig.
- Värst vad du är glad! Har du varit hos Lovisa? sa Tomas och log
- Kanske det, nå ska vi köra den här spelningen nu? sa jag och log stort
- Ja, kom då sa Tomas och vi gick in till köpcentret
Jag gick en annan väg och vi fick vänta en stund innan jag kunde komma ut på scenen men när jag väl kom upp dit så var jag så taggad. Det var som jag hade 100 000 miljoners adrenalin i kroppen. Jag körde verkligen järnet idag. Och det var Lovisas kärlek som gjorde mig såhär.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade tagit på mig ett par ljusa jeans, en zebra randig långärmad tröja och jag mådde lite bättre nu så jag hade fått ett ok av mamma att gå ut. Jag visste att jag var tvungen att prata med Johnny nu om jag ska kunna gå till skolan och det var just det jag skulle göra nu. Jag stod utanför deras villa och jag ringde på dörren. Jag svalde hårt när jag såg en skugga innanför glaset som fanns på dörren och Johnny öppnade.
- Lovisa? Jag trodde du var sjuk sa Johnny förvånat
- Jag mår bättre. Jag behöver prata med dig sa jag
- Visst, kom in sa Johnny och släppte in mig
- Är du ensam hemma? sa jag och tog av mig skorna och jackan
- Ja, mina föräldrar jobbar sent. Vad ville du snacka om? sa Johnny
- Det är såhär att jag vill klar göra att mina känslor jag trodde jag hade för dig inte finns mer sa jag
- Vad ska jag säga om det? sa Johnny kallt
- Ingenting men jag vill bara du ska veta det sa jag
- Du ljuger för dig själv. Det du och jag har kan ingen förstöra sa Johnny och tog tag i mina armar
- Vi har ingenting! Jag älskar Eric! Det har alltid varit Eric sa jag
- Du ljuger! Hör du det?! Du ljuger sa Johnny och tårarna rann ner för hans kinder
- Det är nog bäst att jag går nu sa jag och försökte gå
- Nej! Stanna! Snälla stanna här! Du får inte gå! Gå inte ! sa Johnny ledsamt och upprört
- Okej, jag stannar här. Det är okej, jag stannar sa jag och såg lugnt på Johnny
- Jag ska bara hämta lite vatten, du går inte va? sa Johnny
- Nej, jag stannar här oroa dig inte sa jag och såg efter honom när han gick upp för trapporna
Jag hade panik. Han kommer hålla mig instängd här! Jag skyndade mig att ta upp min mobil och jag ringde Eric direkt. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Jag var rädd och vettskrämd. Jag tittade flera gånger så inte Johnny kom.
- Svara...snälla Eric svara viskade jag
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Eric du måste hjälpa mig! Jag är hos Johnny och han är galen sa jag och tårarna rann
- Lovisa, lugn! Vad säger du? sa Eric oroligt
- Jag är hos Johnny. Han är galen, han släpper inte ut mig du måste komma sa jag och stod med ryggen mot trappen
- Vad håller du på med?! skrek Johnny och kom ner från trappen
- Lovisa! Lovisa är du där? Hörde jag Eric ropa
- Snälla Johnny. Släpp ut mig sa jag nervöst
- Ge mig telefonen! sa Johnny argt
- Snälla Johnny...gör inte såhär sa jag och tårarna rann
- GE MIG TELEONEN NU! ropade Johnny argt och jag gav honom mobilen
- Hej då Eric.......
Detta är kapitel 29 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom i lördags men jag hann inte få klart det. Men nu är det här. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 30 kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bla få veta vad händer hos Johnny? Kan Eric få ut Lovisa? Vem bjuder Lovisa till balen? Hur blir hennes student? Och vad händer när Eric får veta vad Lovisa kände för Johnny? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer ikväll (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 28
- Sättet han ser på dig, hur han är tillsammans med dig. Det är bara en tidsfråga innan det blir ni sa Alice ledsamt
- Va? Du måste skämta. Jag älskar Eric och Johnny är en av mina vänner sa jag chockat
- Du kanske inte vet om det ännu men du har känslor för Johnny.......
Lovisas Perspektiv
- Du kanske inte vet om det ännu men du har känslor för Johnny sa Alice
- Nej, det har jag inte. Vi är vänner. Ingenting annat sa jag bestämt
- Lovisa, jag är inte dum eller blind. Men jag kysste Kevin för att det redan är slut mellan mig och Johnny,det är bara dig han har ögonen för nu för tiden sa Alice
- ÅH NEJ! hörde vi Mackan ropa från insidan av dörren och vi sprang in till lägenheten igen
- Vad är det som händer? sa jag och såg på Eric och Mackan
- Johnny har dragit, han måste ha klättrat ner från balkongen och dragit för att leta reda på Kevin sa Mackan
- Men vad ska vi göra? sa jag och tog Erics hand
- Jag åker och letar efter honom, vi ses sen sa mackan och dom sprang iväg medan jag stod kvar med Eric
- Det kanske är bäst att vi också går sa Eric och såg på mig
- Ja, men på något sätt så är det mitt fel sa jag och ångrade direkt vad jag sagt
- Vad menar du med det? sa Eric förvånat
- Nej, det var ingenting. Ska vi gå? sa jag snabbt och tog min jacka och skyndade mig ut genom dörren
Eric kom snabbt efter mig och han sa ingenting. Jag hade nästan sagt att pga att Johnny är kär i mig eller för att en del personer har sagt det till mig och jag ville inte göra Eric ledsen eller upprörd för någonting som inte är ömsesidigt. Han körde mig hem och stannade till utanför huset.
- Jag kanske ska gå upp då sa jag och såg ner i bilgolvet
- Kan jag följa med upp? sa Eric och log
- Vill du verkligen det? sa jag och såg förvånat på Eric
- Ja, det är klart jag vill. Kom sa Eric och parkerade bilen innan vi gick ur den
Vi gick upp till lägenheten och det var släckt så jag förstod att dom andra sov. Vi smög oss in till mitt rum och det var bara Pingu som var vaken. Eric kom närmare mig och gav mig en passionerad kyss.
- Bara vi som är vakna nu sa Eric och log
- Ja, och Pingu sa jag och nickade mot Pingus bur
- Uuh, du skrämmer mig alltid med honom sa Eric och skrattade
- Kom nu mitt lilla ekorrgos sa jag och tog tag i Erics tröja och vi ramlade ner i sängen
Vi skrattade massor och sen kysste vi varandra passionerat. Vi hjälptes åt att ta av varandra våra kläder. Vi kröp in i varandras armar och sen somnade vi båda två.
Nästa morgon - Eric vaknar - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att jag gäspade och sträckte på mig men när jag la min arm mot Lovisas sida av sängen så var den tom. Jag satte mig upp i sängen och hörde röster utanför dörren och jag gick upp och tog på mig min röda tröja och ett par svarta jeans sen gick jag ut till hallen. Jag såg Lovisa stå i köket och plocka fram frukost på bordet och jag smög mig fram mot henne och la sen mina händer runt hennes midja och kysste hennes hals.
- God morgon älskling! sa Lovisa och fnittrade
- God morgon världens underbaraste sa jag och log
- Vad ni är uppe tidigt sa Kicki (Lovisas mamma)
- Jag måste åka och jobba det är därför sa jag och såg på Lovisa
- Och Lovisa? sa Kicki
- Jag ska träffa en kompis och sen träffa denna fantastiska person sa Lovisa och gav mig en kyss
- Varför är Eric här? sa Daniella och satte sig vid frukostbordet
- För han kan sa Lovisa och satte sig i mitt knä och jag la mina armar runt hennes midja
Vi satt och myste och käkade frukost tillsammans med Lovisas familj. Men när Lovisas pappa kom in så tittade han lite konstigt på mig.
- Lovisa, det börjar bli lite tungt sa jag och log mot Lovisa
- Det var det värsta, pappa säg till honom sa Lovisa och gick av mitt knä
- Det där får ni lösa. Vad gör Eric här så tidigt? sa Martin
- Jag ska ända gå nu. Kom förbi kontoret senare sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag gick ut genom till hallen och tog mina skor och jacka innan jag gick ut därifrån.
Jag satte mig sen i bilen och körde mot kontoret. Jag skulle signera massor med skivor idag och sen var det livestream på Communityt så jag hade att göra idag. Men tanken på vad Lovisa sa igår fanns fortfarande där. Vad menade hon egentligen med att det var hennes fel att Alice hånglade med Kevin? Jag förstod ingenting. Och jag vill helst fortsätta ha det så.
Samtidigt i lägenheten - Lovisas Perspektiv
- Jag hoppas inte jag körde iväg honom sa pappa
- Nej då, han skulle ändå jobba. Men är det okej om jag också går? Jag ska träffa en kompis sa jag och reste mig från bordet
- Ja, men kom hem i tid bara sa mamma och log
Jag nickade bara och gick in till sovrummet för att byta om till ett par mörka slitna jeans och en tjock tröja för att sen gå ut till hallen och ta mig på skorna och min jacka. Jag tog min väska med nycklar och mobil för att sen gå ut genom dörren och skynda mig mot bussen. Jag hann precis med den och jag lyssnade på "Stay" på väg dit och jag log för mig själv. Jag älskade låten och den fick mig alltid att förstå vad lycklig jag är som har Eric.
Och jag vill aldrig förlora honom. Men när bussen stannade vid den hållplatsen jag skulle gå av på så skyndade jag mig ut och gick med snabba steg ner mot vattnet där Johnny stod lutade mot staketet.
- Hej! Jag hoppas du inte fått vänta länge sa jag och gav honom en kram
- Nej, det är okej. Förlåt för igår kväll och att jag bara stack sa Johnny
- Det är okej, Alice kom tillbaka för att prata med dig men hon pratade med mig istället sa jag och kände hur det sved i bröstet
- Vad sa hon? sa Johnny och såg nervöst på mig
- Att du är...eller att hon inte är ond men hon stod inte ut mer sa jag och bet mig lätt i läppen
- Okej, men hade inte Mackan kommit igår hade jag nog slagit till Kevin. Men det kanske var bäst det som hände ändå sa Johnny och flyttade sig närmare mig
- Vad menar du med det? sa jag nervöst
- För jag älskar någonannan. Och jag vet att hon älskar mig sa Johnny
- Jag måste nog gå nu sa jag och vände mig om och skulle precis gå när någon tog tag i min arm
- Snälla, jag vet att det är någonting mellan oss. Du känner något för mig sa Johnny
- Nej, vi är vänner! Ingenting annat. Låt mig vara. Jag älskar Eric sa jag
- Bevisa det! sa Johnny och drog mig nära sig
- Släpp mig! sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Nej! sa Johnny och kysste mig
Jag fick panik i hela kroppen och det kändes som jag inte visste vad jag gjorde. Men jag knuffade undan honom och sprang det snabbaste jag kunde därifrån. Jag mådde illa och ville bara där ifrån. Vad hade jag gjort? Det fanns någonting inom mig som sa att jag ville vara med Johnny men det får inte vara så. Jag vill inte det! Jag måste träffa Eric nu. Det finns bara en för mig och det är Eric, det måste det vara.
Lite senare på kontoret - Erics Perspektiv
Jag satt och hade livestream på Communityt och det var alltid lika roligt. Det gick folk i bakgrunden och när jag hörde ytterdörren öppnas så tittade jag ut genom dörröppningen och såg Lovisa komma. Jag reste mig från stolen och gick ut till henne.
- Hej älsklingen! Hur gick det? sa jag och kramade om henne
- Bra, men jag är bara så glad att träffa dig sa Lovisa och log
- Detsamma, vi har livestream på Communityt just nu sa jag och gick tillbaka in till datorn och satte mig
- Men då kanske jag stör? sa Lovisa och ställde sig i dörröppningen
- Det är klart du inte gör. Men kom här sa jag och tog hennes hand och drog ner henne i mitt knä
- Men nu ser dom mig ju sa Lovisa och skrattade
- Ja, men det gör ingenting. Vet du varför? sa jag och log
- Nej, men berätta för mig sa Lovisa och log stort mot mig
- För att jag älskar dig sa jag och gav henne en kyss
- Jag älskar dig med. Men jag måste gå igen sa Lovisa och reste sig från mitt knä
- Men du kom ju nyss sa jag förvånat
- Ja, men jag kommer hem till dig ikväll sa Lovisa och gav mig en sista kyss innan hon skyndade sig ut från kontoret
Jag satt kvar på stolen och förstod absolut ingenting. Jag fortsatte med livestreamen men det kändes bara konstigt alltihop. Varför hade hon sprungit ifrån mig? Hade jag gjort henne någonting? Jag tog en chockladbit och jag suckade djupt. Såhär hade vi det inte förut. Tänk om det är så att...nej, varför skulle vi det? Men tänk ändå om det är så att vi glider ifrån varandra....?
Vid vitabergsparken - Lovisas Perspektiv
- Tack för att du kunde komma så snabbt sa jag och gav Alice en kram
- Självklart. Det lät viktigt när du ringde sa Alice och vi satte oss på bänken
- Ja, det är såhär att jag träffade Johnny idag och han kysste mig. Sen när jag träffade Eric så kysste han mig också och jag sprang bara därifrån sa jag och kände hur dåligt jag mådde
- Jag vet att det är mitt fel att det här började men du älskar Eric. Det vet du också sa Alice och log
- Jag gör verkligen det men det finns någonting som gör det värre för mig och Eric sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Åh nej, du menar inte? sa Alice nervöst
- Jag tror jag börjar bli kär i Johnny.......
Detta är kapitel 28 av Coming Home. Förlåt om det blev lite tråkigt. Sen vill jag be om förlåtelse för att det kom så sent. Men i torsdags så hade dom underhåll på bloggen vid tolv och precis när jag skulle lägga upp det så gick det inte. Men ni är det iallafall här och jag hoppas ni ska tycka om det. Och kapitel kommer ikväll(lördag) och då kommer ni bla. Få veta vad Lovisa känner? Får Eric veta det? Vad händer hemma hos Johnny? Och vad är det för ny sida han visar Lovisa? Hur blir studenten? Och balen? Vem går Lovisa med? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer idag( lördag)Och såklart massor massor MASSOR av kärlek :) (Lovisa och Eric kommer inte göra slut :) )
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 27
- Varför är du inte med dom andra? sa jag och såg på Alice
- Jag behövde tänka lite sa Alice och tittade fortfarande på Lovisa och Johnny
- Okej, jag ska lämna dig ifred sa jag och skulle precis gå
- Du har också märkt det va? sa Alice och såg på mig
- Märkt vadå? Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Att Johnny är kär i din flickvän.......
Erics Perspektiv
- Att Johnny är kär i din flickvän sa Alice med sorgsen blick
- Du kan inte mena allvar, och oavsett om han är det så behöver inte Lovisa vara intresserad eller jag menar det är hon inte sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Isåfall är det dags att du öppnar ögonen och ser hur det verkligen är sa Alice och gick därifrån
Jag stod kvar och tittade ut mot Johnny och Lovisa. Det kan inte stämma det som Alice sagt. Jag hade självklart märkt att Johnny varit nära Lovisa och sånt där men att han skulle vara kär i henne. Nej, det kan inte vara så. Speciellt inte när han är tillsammans med Alice. Nej, det är inte så helt enkelt. Det kan det inte vara.
Lite senare - Lovisa letar upp Eric - Lovisas Perspektiv
Jag hade precis kommit tillbaka från kanotturen med Johnny och jag gick runt för att leta efter Eric. Vi skulle åka hem snart och jag längtade efter att få komma hem och bara vara tillsammans med Eric. Jag såg honom stå vid tältet och jag skyndade mig dit och gav honom en puss på kinden och han såg lite nere ut.
- Har det hänt någonting? sa jag oroligt
- Nej, självklart inte. Hur gick kanotturen? sa Eric och packade ner tältet
- Bra, men hade varit mysigare med dig sa jag och la mina händer runt Erics midja
- Jag har inte tid just nu tyvärr sa Eric och knuffade undan mig
- Vad är det för fel? Har jag gjort någonting? sa jag och förstod ingenting
- Nej, jag måste packa ner allting bara. Det är ingenting sa Eric och jag vände mig om och gick till mitt tält
Johnny stod och packade ner tältet och jag la ner mina sista saker i min väska och jag tittade med ledsen blick på Eric. Jag förstod inte vad jag hade gjort honom. Han kan väl inte vara svartsjuk för att jag var tvungen att paddla kanoten med Johnny? Nej, det kan han inte vara.
- Har ni bråkat? sa Johnny och såg på mig
- Nej, eller han var så kall mot mig och jag förstår inte vad jag gjort sa jag
- Konstigt, Alice är likadan mot mig sa Johnny
- Du tror inte? sa jag och försökte svälja klumpen jag hade i halsen
- Nej, nej, självklart inte. Gå till Eric och ta reda på vad som är fel sa Johnny och log
- Okej, jag ska försöka iallafall sa jag och gick mot Eric
- Om jag har gjort någonting vill jag veta det sa jag bestämt
- Va? Nej, du har inte gjort någonting. Det var något som någon sa bara sa Eric och drog mig tätt intill honom
- Vad var det? sa jag och la mina händer runt Erics nacke
- Ingenting, det var inget viktigt iallafall, men vad säger du om att åka med mig hem? sa Eric och smekte min kind med sin kind
- Mer än gärna, jag vill inget hellre än att göra det sa jag och log
- Bra, jag älskar dig Lovisa sa Eric och gav mig en kyss
- Och jag älskar dig sa jag och gav Eric en passionerad kyss
Läraren ropade sen in alla och dom gick på bussen men jag förklarade att jag åkte med Eric istället. Det kändes väldigt skönt att vi äntligen skulle få åka hem och allting blev som vanligt igen. Eric gav mig en kyss innan han startade bilen och körde hemåt.
Senare - Eric och Lovisa kommer hem till Eric - Erics Perspektiv
Vi hade precis kommit innanför dörren och vi slängde väskorna i hallen och gick direkt in till vardagsrummet. Jag drog Lovisa tätt intill mig och vi log mot varandra innan vi började kyssa varandra passionerat. Det spred sig en värme i hela kroppen och det var helt underbart. Jag la ner henne på soffan och jag la mig över henne och hon la sina händer i mitt hår och jag log medan jag kysste henne.
Jag tog av mig min tröja och jag slängde iväg den på golvet och tog sen av hennes tröja och vi reste oss sen från soffan och gick in till sovrummet. Lovisa satte sig gränsle över mig och jag kysste hennes hals och hon la sina händer mot bröst och jag rös till. Vi rullade sen runt och jag la mina händer mot hennes mage och höfter medan hon la sina händer mot min rygg och vi hjälptes sen åt att ta av varandra dom sista kläderna för att sen ha sex. Det var fantastiskt.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder och jag hade fått låna ett av Erics linnen och vi låg bara och myste i sängen. Eric lekte med mitt här och jag smekte hans bröst.
- Det här kanske inte är rätt tillfälle att säga det här sa Eric
- Ska du göra slut? sa jag och skrattade
- Haha, hur visste du det? Nej, självklart inte. Men jag vill fråga dig något sa Eric och skrattade
- Okej, vadå? sa jag och såg nervöst på Eric
- När du fyllt 18 och gått ut skolan, vill du flytta in här med mig? sa Eric och log stort
- Menar du allvar? sa jag chockat
- Ja, men du får säga nej sa Eric och jag såg att han blev ledsen
- Ja, jag vill bo tillsammans med dig förstår du väl sa jag och log
- Menar du det? sa Eric och log stort
- Ja, det gör jag verkligen! Jag flyttar gärna hit sen sa jag och gav honom en kyss
- Åh jag älskar dig så mycket sa Eric och gav mig en kyss
- Och jag älskar dig ännu mer sa jag och gav honom en kyss
Det kändes som jag inte kunde vara lyckligare. Jag skulle bo tillsammans med Eric. Med mannen jag älskar så otroligt mycket. Jag kan inte förstå det. Efter sommaren kommer jag bo här. Jag kramade om Eric och han gav mig en puss på pannan. Det är såhär mitt liv ska vara från och med nu.
Några dagar senare - Lovisas Perspektiv
Jag gick till mitt skåp för att hämta kemiböckerna när det återigen ramlade ut ett brev. Jag tog upp det från golvet och det var ett kärleksbrev igen. Jag la det i högen jag hade i mitt skåp. Jag hade fått ett par stycken varje dag nu och jag förstod inte från vem dom kom. Det var från en hemlig beundrare. Först trodde jag att dom var från Eric men när jag frågade sa han nej så nu vet jag inte vem det kan vara.
- Kommer du? sa Alice och kom fram till mig
- Ja, jag ska bara fråga Johnny en sak sa jag och stängde skåpdörren
- Okej, fått fler brev ser jag sa Alice och tittade på mig
- Ja, men det är säkert bara någon som driver med mig. Jag kommer snart sa jag och skyndade mig till Johnnys skåp
- Tjena Lovisa! Läget? sa Johnny och log
- Bra, men jag tänkte fråga dig en sak, du känner ju dom flesta här på skolan. Vet du om någon skickar brev till mig? sa jag
- Brev? Nej, ingenaning. Det kanske är någon som skojar sa Johnny
- Ja, det är precis det jag tror också. Men måste till lektionen. Ses sen sa jag och gick in i någon när jag vände mig om
- Förlåt, jag såg dig inte sa jag
- Det är okej, här förresten sa Kevin ( en av killarna i den andra klassen) och gav mig ett kuvert
- Vad ska jag med detta? sa jag förvånat
- Fest hos mig imorgon. Du kan ta med dig din pojkvän om du vill sa Kevin och log
- Kanske det sa jag och log tillbaka
- Kom du med, ta gärna med Alice sa Kevin och knuffade till Johnny
- Jag hatar den där killen sa Johnny irriterat
- Kom igen nu. Lektionen börjar sa jag och drog med mig Johnny
Kevin och Johnny var inte vänner. Johnny tålde inte Kevin och jag vet inte om det var ömsesidigt men jag tänker iallafall gå på festen och jag ska ta med mig Eric. Och jag hoppas faktiskt att Johnny kommer. Jag vet inte varför men jag får en varm känsla i magen när jag är med honom. Jag kan väl inte....nej skärpning nu Lovisa....men tänk om?
Nästa dag på festen - Erics Perspektiv
Lovisa hade gått med Johnny och jag stod själv med Alice och Mackan. Det kändes inte så jätte roligt att dom var tillsammans hela tiden. Jag tror Alice kände samma sak för hon gick därifrån och gick fram till Kevin. Killen som hade festen.
- Jag ska bara gå och leta efter Lovisa sa jag och gick därifrån
- Okej sa Mackan och jag gick runt för att hitta Lovisa
När jag såg henne och Johnny så sved det i både magen och hjärtat. Han höll i något och Lovisa försökte ta det. Dom skrattade och det kändes nästan som dom var tillsammans. Det gjorde ont. Jag såg Alice komma gående och såg dom och hon gav mig en kall blick och gick tillbaka till dom andra. Lovisa såg mig och kom fram till mig och gav mig en kyss.
- Nu är jag bara din sa Lovisa och log
- Bra, för jag har saknat dig, kom så dansar vi sa jag och tog hennes hand
Vi dansade och hade det hur mysigt som helst. Jag glömde nästan bort att vi var på festen. Det blev som att vi var i våran bubbla men den sprack när Johnny kom fram till oss.
- Har ni sett Alice? sa Johnny ledsamt
- Sist jag såg henne var hon med Kevin sa jag och såg på Lovisa
- Okej tack sa Johnny och gick därifrån
- Vad var det där om? sa Lovisa och såg på mig
- Ingenaning, kom sa jag och vi gick ut till hallen för att gå till köket när vi såg Alice och Kevin kyssas mitt framför Johnny
- Jag...jag är ledsen sa Alice och skyndade sig ut från lägenheten
Kevin log mot Johnny och sen drog han också. Vi hjälptes alla åt att få hem folk och det var bara jag, Lovisa, Johnny och Mackan kvar när alla gått hem. Jag satt bredvid Lovisa i soffan och det var som att ingen visste vad vi skulle säga.
- Är du okej? sa Lovisa till Johnny och såg sen på mig
- Ja, jag behöver bara lite luft sa Johnny och gick ut på balkongen
- Vi kanske ska dra hem sa jag och såg på Lovisa
- Ja, jag ska bara hämta min jacka sa Lovisa och reste sig från soffan
Oavsett vad jag kände att Johnny var så mycket med Lovisa och vad Alice sagt till mig om hans känslor för henne så tyckte jag synd om honom. Ingen skulle behöva stå ut med sånt här.
Ring ring ring (dörrklockan) - Lovisas Perspektiv
Jag stod och tog på mig jackan och skorna när det ringde på dörren och jag öppnade och Alice stod i dörröppningen. Jag ville inte prata med henne men det kändes som jag var tvungen.
- Är Johnny här? Jag måste få prata med honom sa Alice
- Han vill nog inte det. sa jag
- Du vet, jag är ingen elak person. Men jag visste att det skulle bli såhär. sa Alice och jag såg hur tårarna rann ner för hennes kinder
- Vad menar du? sa jag och gick ut från lägenheten
- Sättet han ser på dig, hur han är tillsammans med dig. Det är bara en tidsfråga innan det blir ni sa Alice ledsamt
- Va? Du måste skämta. Jag älskar Eric och Johnny är en av mina vänner sa jag chockat
- Du kanske inte vet om det ännu men du har känslor för Johnny.......
Detta är kapitel 27 av Coming Home. Förlåt om det blev lite tråkigt. Sen vill jag be om förlåtelse för att det kom så sent. Men jag hade så mycket läxor i tisdags att jag inte hann skriva klart det och igår(onsdag) var jag på bio. Men kapitel 28 kommer ikväll(torsdag) det ska jag göra allting för att få upp det till. Och då kommer ni bla. Få veta vad Lovisa svarar? Vad gör Eric på jobbet och vem kommer dit? Vad visar Johnny för sida för Lovisa? Hur blir studenten för Lovisa? Flyttar Eric och Lovisa ihop? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer idag(torsdag). Och såklart massor massor MASSOR av kärlek :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 26
- Ursäkta om jag stör sa jag lite irriterat
- Va? Eric? Men Johnny flytta dig! sa Lovisa och såg förvånat på mig
- Det här trodde jag aldrig om dig!.......
Lite tidigare - Lovisas Perspektiv
Jag hade nästan glömt att vi var ute i skogen med klassen. Det kändes som jag var hemma och att det var Eric som höll om mig. Jag var nog inte riktig vaken ännu men när jag hörde hur någon drog ner dragkedjan i tältet så vaknade jag lite snabbare.
- Ursäkta! Jag kanske stör sa Eric lite irriterat och jag såg mig omkring
- Va? Eric? Johnny flytta på dig sa jag och satte mig upp och förstod nästan ingenting förens jag såg Johnny ligga tätt intill mig och höll min hand
- Det här trodde jag aldrig om dig! sa Eric och gick ut från tältet
- Eric vänta! ropade jag och skyndade mig ut ur sovsäcken för att kunna springa efter Eric
- Eric! Eric stanna! ropade jag och sprang till Eric
- Varför då? Du verkar ju ha det så mysigt med Johnny sa Eric spydigt
- Jag visste väl inte att han lagt sig nära mig! Det är ingenting mellan oss sa jag
- Först Gabriel och nu Johnny. Varför gör du såhär mot mig? sa Eric besviket
- Jag gör ingenting. Allt det här finns bara i din fantasi. Jag känner ingenting för Johnny! Snälla, förlåt om du tror något annat sa jag och tog Erics hand
- Okej, jag får tro dig. Men jag blev bara så chockad sa Eric och tog min andra hand i sin
- Jag med, jag hade inte väntat mig att se dig här sa jag och skrattade
- Jag saknade dig och sen fick jag ledigt så tänkte överraska dig sa Eric och skrattade
- Det gjorde du verkligen. Men jag hoppas du kan stanna för vår lärare sa jag och gav honom en puss
- Det ordnar jag sa Eric och tog sin hand bakom min nacke och gav mig en passionerad kyss
Vi stod och kysste varandra och jag la mina händer mot hans midja och jag kunde inte sluta vara glad. Jag var glad att Eric var här inte för det där med Johnny. Det kan jag inte vara direkt. Vi hörde sen hur en visselpipa ljöd så jag tog Erics hand och vi gick bort mot campingplatsen.
- Är alla här? sa läraren
- Ja! sa vi och jag höll hårt i Erics hand
- Bra, men vem är du? sa läraren och såg på Eric
- Jag är med Lovisa sa Eric och log stort
- Jaha, men det går inte eftersom du inte går i klassen sa läraren
- Det går nog eller hur? Jag har eget tält sa Eric och log
- Ja, okej då. Men idag är det såhär att vi ska dela upp er två och två och paddla kanot till en liten ö här borta sa läraren
- Får man dela in sig med någon själv? sa Tova
- Ja, men en av er får paddla med mig pga Lovisas vän sa läraren lite tröttsamt
- Lovisa, vill du paddla med mig? sa Johnny och log mot mig
- Jag vill helst vara med Eric, förlåt sa jag och såg på Johnny
Eric gav mig en puss på kinden och jag blev röd i ansiktet. Jag tror han blev glad att jag valde honom men det var mitt självklara val. Men Johnny blev ledsen det märktes men han valde sen Mackan och den som fick paddla med läraren blev Alice. Hon spände ögonen i mig och jag förstod inte riktigt varför. Jag hade ju inte gjort henne någonting? Eller hade jag det?
Lite senare - Erics Perspektiv
Vi hade satt oss i kanoterna och det gick inte sådär jätte bra för mig och Lovisa. Först snurrade vi bara runt och skrattade men sen när vi fick till det så kom det en motorbåt och körde förbi så det blev stora vågor och flera av dom andra kanoterna vinglade till men det var bara vår som välte och Lovisa simmade snabbt upp till ytan som jag.
- Det här är så typiskt oss sa Lovisa och skrattade
- Va? Nej, inte så mycket va? sa jag och skrattade
- Hur gick det för er? sa läraren och tittade på oss
- Bra, vi ska bara ta oss i land sa jag och log mot Lovisa
- Okej,men än tillbaka till lägret istället. Det verkar vara säkrat sa läraren
- Tack sa Lovisa och vi fick skjuta på kanoten medan vi simmade in mot land igen
Vi drog upp kanoten på land och det droppade från våra kläder. Jag log mot Lovisa och hon gav mig en kyss. Vi gick sen tillbaka till tältet och jag gick mot min väska och tält som jag inte fått upp ännu men jag bytte om till ett par torra kläder och sen kom Lovisa fram till mig med ett par jeans shorts och en långärmad ljusblå tröja och jag tog ett djupt andetag och log stort.
- Behöver du hjälp med tältet? sa Lovisa och log stort
- Ja, fast först vill jag göra det här sa jag och drog henne tätt intill mig gav henne en passionerad kyss
- Mm....det där behövde jag verkligen. Men kom så kan vi äta någonting sa Lovisa och tog min hand och gick mot lägerplatsen
Hon gav mig en macka och saft. Det var jätte mysigt faktiskt. Jag var glad att det bara var hon och jag just nu och ingen annan. Jag satte mig närmare henne och drog ner henne på filten och hon skrattade.
- Jag älskar att höra dig skratta sa jag och log
- Jag älskar dig skratt med. Men mest älskar jag allt hos dig sa Lovisa och la sig mot mitt bröst
- Samma här, men nu när jag är här kan du sova i mitt tält då? sa jag och log blygt
- Jag tror inte min lärare skulle gilla det men jag kan smyga ut i natt till dig sa Lovisa och log
- Det ser jag mycket fram i mot sa jag och gav henne en puss på pannan
- Jag också, men vad sägs om att få upp tältet först? sa Lovisa och tittade på mitt tält
- Det är nog en bra ide sa jag och drog upp Lovisa från filten
Sen gick vi bort mot mitt tält och vi hjälptes åt att få upp det. Och efter mycket om och men var det äntligen uppe och vi kröp in och bara myste tills dom andra skulle komma tillbaka. Men det skavde fortfarande i mig att hon måste sova i samma tält som Johnny, inte hela tiden då men lite. Tänk om han försöker komma nära henne igen? Nej, det gör han nog inte. Men tänk om?
Sent på kvällen - Lägereldssamling - Lovisas Perspektiv
Vi satt runt lägerelden och jag satt ihop krupen mot Eric och han höll om mig. Johnny, Alice och Markus satt bredvid mig och jag kände hur Johnnj flyttade sig närmare mig ibland och jag fick lite obehagliga vibbar av det för jag kände ju inte så för honom. Det skulle bara bli jobbigt om det var så.
- Någon som vill spela något? sa läraren och tog gitarren
- Popstjärnan borde köra sa en av killarna i klassen
- Håll tyst! sa jag irriterat
- Jag kan spela sa Johnny och tog emot gitarren
- Vad ska du spela? sa läraren och såg på Johnny
- We Belong Together och den är till en speciell person sa Johnny och såg på mig
Jag kände hur blickarna från Eric och Alice brände mot mig men jag kunde ju inte göra någonting åt det. Jag reste mig upp och tänkte gå därifrån men Eric drog ner mig igen och jag satte mig tätt intill honom. Han tog sen gitarren från Johnny och jag förstod ingenting.
- Den här låten är till mitt livs kärlek sa Eric och log mot mig
Han började sjunga Coming Home och jag kände hur jag blev röd i hela ansiktet. Det var väldigt romantiskt ocht mysigt gjort. När han var klar gav han mig en kyss och jag brydde mig inte längre att klassen var där.
- Skaffa ett rum sa Tova och hela klassen skrattade
- Lägg av nu! Det är dags för er att krypa in i tälten sa läraren bestämt
Jag viskade till Eric att jag kommer snart. Han log bara mot mig och nickade. Johnny och jag gick till vårat tält och kröp in för att sen lägga oss i våra sovsäckar. Jag fick vänta ganska länge tills jag var säker på att Johnny sov innan jag kröp ut från tältet och skyndade mig till Erics tält och kröp in där istället.
- Äntligen ensamma sa Eric och drog in mig
- Helt ensamma sa jag och la mina hand runt hans nacke och vi började kyssa varandra passionerat
Eric la mig ner på sovsäcken och la sig sen över mig och jag la mina händer i hans hår. Vi kysste varandra passionerat och han la sina händer mot mina höfter och jag tog mina händer under hans tröja och han la sin ena hand mot min mage. Jag drog till av kylan från hans hand men det var samtidigt ganska mysigt. Vi kysstes väldigt länge men vi gick inte längre eftersom det var ganska kyligt på kvällen. Eric släckte lampan som fanns i tältet och vi somnade sen i varandras armar.
Nästa dag - Lovisa och Johnny paddlar kanot - Erics Perspektiv
Eftersom min och Lovisas kanot tur inte blev så lyckad igår så hade deras lärare bett Johnny att ta med henne ut. Det kändes lite i hjärtat när jag såg dom där ute men jag försökte tänka bort det. Jag såg Alice stå och titta på dom från bryggan och jag gick fram till henne.
- Varför är du inte med dom andra? sa jag och såg på Alice
- Jag behövde tänka lite sa Alice och tittade fortfarande på Lovisa och Johnny
- Okej, jag ska lämna dig ifred sa jag och skulle precis gå
- Du har också märkt det va? sa Alice och såg på mig
- Märkt vadå? Vad snackar du om? sa jag förvånat
- Att Johnny är kär i din flickvän.......
Detta är kapitel 26 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom i söndags men hann inte få klart det. Förstår inte vart tiden tar vägen egentligen. Men jag hoppas det är okej. Förlåt om kapitlet blev lite tråkigt. Men kapitel 27 kommer ikväll (tisdag). Och då kommer ni bla få veta vad Eric svarar Alice? Vem skickar kärleksbrev till Lovisa i hennes skåp? Vad säger Alice till Lovisa? Kommer Lovisas och Erics förhållande hålla för mer påfrestningar? Vad frågar Eric Lovisa? Och vad svarar hon? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 27 som kommer ikväll (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 25
- Ja, hon är verkligen bäst. Ni tar väl hand om henne i skolan? sa jag och log
- Skälvklart, tar du hand om henne då? Jag menar så mycket jobb som du har sa Johnny lite spydigt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Eric, du förtjänar inte en tjej som Lovisa.......
Erics Perspektiv
- Självklart, men tar du hand om henne då? Så mycket jobb som du har sa Johnny spydigt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Eric, du förtjänar inte en tjej som Lovisa inse det sa Johnny och la sin hand mot min axel
- Vad menar du med det? sa jag lite surt
- Precis det jag säger. Hon förtjänar någon som verkligen bryr sig om henne sa Johnny
- Och det gör inte jag menar du? sa jag och reste mig upp
- Ta det inte personligt. Man måste väl få säga vad man tycker sa Johnny
- Sådär, här kommer lite läsk och tilltugg, vad händer här? sa Lovisa och såg på mig och Johnny
-Ingenting, vi snackade lite bara eller hur Eric? sa Johnny
- Jag ska gå hem nu sa jag och gick snabbt ut till hallen
- Ursäkta mig lite hörde jag Lovisa säga och hon kom ut till mig i hallen
- Vad är det som hänt? sa Lovisa och såg oroligt på mig
- Absolut ingenting. Men jag drar hem nu iallafall sa jag och tog på mig skorna
- Men varför? Jag förstår ingenting sa Lovisa och såg frågande på mig
- Du kanske borde fråga Johnny det istället sa jag och tog på mig jackan
- Eric, vänta. Du kan inte bara gå härifrån. Du måste prata med mig sa Lovisa och tog sin hand mot mitt bröst
- Det är tydligt att dina vänner inte vill att jag är här så därför går jag nu. Jag ringer sen sa jag och gav henne en kyss innan jag gick ut genom dörren
Jag skyndade mig ner för trapporna och kom ut på gården och jag hörde sen hur portdörren öppnades igen bakom mig och Lovisa kom ut springandes och jag fortsatte bara att gå. Hur skulle jag kunna berätta vad Johnny sa till mig? Han är ju hennes vän. Jag vill inte att hon ska få det jobbigt i den nya skolan. Jag vet inte hur jag ska göra.
Lite tidigare - Lovisa står kvar i hallen - Lovisas Perspektiv
Jag förstod ingenting. Jag tog på mig mina skor och jacka och sprang ner för trapporna och knuffade upp portdörren och skyndade mig efter Eric. Han stannade till slut och jag gick fram mot honom.
- Du måste berätta för mig vad som har hänt sa jag allvarligt
- Dom vill inte ha mig där så enkelt är det. Jag gjorde alla en tjänst sa Eric
- Dom vill visst ha dig där! Och framför allt vill jag ha dig där sa jag
- Nej, det funkar inte. Vi får ses senare sa Eric och smekte min kind
- Jag älskar dig! Snälla, för min skull sa jag och tog hans hand
- Jag älskar dig så otroligt mycket gumman! Okej, jag följer med tillbaka men det är för din skull sa Eric
- Okej, kom igen nu så går vi upp och kollar på vänner sa jag och vi gav varandra en kärleksfull kyss innan vi gick in till huset igen
Jag var inte alls arg på Eric. Jag förstod att det var någonting med Johnny men jag försökte glömma det nu. Vi satte oss i soffan med dom andra och jag kröp upp i Erics famn och han höll om mig medans vi tittade på 6 säsongen av VÄNNER. Vi hade det faktiskt väldigt roligt tillslut men jag gick sen ut med Alice till köket för att hämta mer läsk.
- Eric och Johnny verkar inte gilla varandra sa Alice
- Vad menar du? sa jag förvånat
- Det är bara en känsla jag fått. Johnny sa att Eric inte verkar gilla att du umgås med oss sa Alice och tog en läsk
- Det skulle Eric aldrig säga. Då har han missförstått någonting sa jag
- Jag hoppas det för det vore tråkigt om det blev dålig stämmning mellan oss sa Alice
- Jag känner Eric och han skulle inte säga något sådant. Det stämmer inte bara sa jag och tog läsken för att sen gå ut till vardagsrummet för att sätta mig bredvid Eric igen
Jag gav honom en passionerad kyss och han tittade förvånat på mig men jag bara log. Vi tittade klart på VÄNNER men jag kunde inte koncentrera mig. Jag tänkte på det som Alice sagt om att Eric inte gillar dom. Var det därför han stack förut? Jag kan inte tro det om Eric. Jag menar jag känner ju honom bättre än Alice, Johnny och Mackan.
- Hur är det gumman? Du är så tyst sa Eric och såg oroligt på mig
- Det är bra, lite trött bara sa jag och log
- Säkert? sa Eric och lekte med mitt hår
- Helt säkert. sa jag och gav honom en kyss
Jag hatade att behöva ljuga för Eric, eller ljuga men jag sa ju inte som det var direkt. Men jag vet inte hur jag ska lägga fram det. Jag skakade bara på huvudet och försökte glömma det som Alice sagt för det kan inte stämma. Eller?
2 dagar i skolan - Lovisas perspektiv
Vi satt i vårat huvudklassrum och våran klassföreståndare pratade om vad som skulle hände senare i är och jag kunde inte haft det tråkigare. Johnny satt i bänken bredvid mig och gullade med Alice och det gjorde att jag saknade Eric ännu mer.
- Sen har vi det här med klassresan sa läraren
- Kan vi inte göra något roligt den här gången? sa Mackan
- Det blir camping sa läraren och log stort
- Du måste skoja med oss? sa jag och såg tröttsamt på läraren
- Som att du behöver bry dig du ska inte med sa tjejen som varit på mig innan
- Tova och Lovisa slutar nu! Det är så det blir! Men ni ska dela tält två och två och vi har redan bestämt vilka. sa läraren
- Tjej och tjej? sa Alice oroligt
- Blandat och en del blir tjej och tjej och en del kille och kille sa läraren
- Får man välja själv vem man får dela med? sa Tova
- Som jag sa har vi delat in grupperna, eller paren, och dom som delar är dessa sa läraren och räknade upp alla som skulle dela tält
- Och dom sista som ska dela på ett tält är Johnny och Lovisa sa läraren
- Va? Varför då?! sa Alice chockat och argt och jag kan förstå henne
- Det är så vi delat upp det jag är ledsen om det inte passar alla sa läraren
- Jag kan byta med Alice annars sa jag och log
- Nej, det byts ingenting. Vi åker redan i övermorgon så ni ska vara här prick klockan 09.00 på onsdag sa läraren
Johnny log mot mig och jag visste inte om jag skulle le tillbaka eller bara låta det vara. Jag hade ingen lust att dela tält med honom, jag hade hellre velat dela med Alice. Men det värsta är att jag inte vet hur Eric ska reagera när jag berättar för honom att jag ska dela tält med Johnny. Och jag tror inte jag vill veta hur hans reaktion kommer bli heller....
Lite senare hemma hos Eric - Eric och Lovisa myser i soffan - Erics Perspektiv
Lovisa låg mot mitt bröst och jag höll om henne. Jag kysste hennes panna och hon log stort mot mig. Jag hade lagt undan det som Johnny sagt till mig nu så det störde mig inte mer. Sen bara för att han verkar intresserad av Lovisa betyder det inte att Lovisa är intresserad tillbaka.
- Jo, det är en sak jag måste berätta sa Lovisa och lyfte lite på huvudet
- Okej, det låter allvarligt sa jag och log
- Nej då, men vi ska på någon slags klassresa i övermorgon. Vi ska campa. Eller något sånt och vi ska dela tält två och två sa Lovisa
- Okej, men det kan ju bli hur roligt som helst sa jag och smekte hennes kind
- Ja, fast jag ska dela tält med Johnny sa Lovisa och bet sig lätt i läppen
- Va?! Säg att du driver med mig! sa jag chockat
- Nej, det var läraren som hade bestämt det inte jag. Förlåt sa Lovisa
- Du behöver inte be om ursäkt. Det är ju inte ditt fel. Men vart ska ni? sa jag nyfiket
- Något ställe som heter Stenbäcken tror jag det var. Men jag hade hellre velat ha med dig sa Lovisa och kröp närmare mig
- Det vet jag vart det är. Jag önskar också jag fick vara där. Men hur länge ska ni vara där? sa jag
- Till på fredag. Hurså? sa Lovisa nyfiket
- Ren nyfikenhet bara sa jag och gav Lovisa en passionerad kyss
Jag vet inte vad jag skulle säga när Lovisa berättade att hon och Johnny ska dela tält. Men dom ska ju inte dela sovsäck direkt men ändå. Det kommer bli jobbigt för mig. Men jag vet hur jag ska göra. Hoppas Lovisa blir glad bara.
Onsdag kväll - Johnny och Lovisa utanför tältet- Lovisas Perspektiv
Dom andra hade gått och lagt sig men jag satt vid elden en liten stund innan Johnny kom och satte sig bredvid mig.
- Varför sitter du här ensam? sa Johnny
- Jag behövde det tror jag. Jag saknar Eric väldigt mycket det är nog mest det sa jag och log
- Du älskar verkligen honom eller hur? sa Johnny och vände sig om när vi hörde hur det lät ifrån skogen
- Ja, det är klart jag gör. Men jag ska nog gå och sova nu sa jag och släckte sen elden
Jag kröp in i tältet och kröp sen ner i sovsäcken och Johnny la sig i sovsäcken bredvid mig. Vi låg och pratade väldigt länge och jag kände hur Johnny kunde bli en av mina bästa vänner. Men ingenting mer. Men efter att vi pratat väldigt länge så somnade jag.
Tidigt nästa morgon - Erics Perspektiv
Jag hade åkt tidigt till Stenbäcken där jag visste att Lovisa var med sin klass. Jag saknade henne väldigt mycket och jag ville bara träffa henne så jag valde att åka dit. Jag vet att många säkert tror att det är för att jag inte litar på Johnny men det är mest för Lovisas skull jag är här. Jag hade parkerat bilen bland dom andra bilarna och gick sen mot tältplatsen. Jag såg Alice direkt och skyndade mig fram till henne.
- Eric! Vad gör du här ute? sa Alice förvånat
- Jag tänkte överraska Lovisa. Vet du vilket tält som är hennes? sa jag och log stort
- Ja, det där borta sa Alice och pekade
- Tack! Vi ses sen sa jag och gick mot Lovisas tält
Jag böjde mig ner och drog upp dragkedjan som fanns till tältöppningen men när jag sen fick se Lovisa och Johnny så kändes det som mitt hjärta stannade. Han låg och höll om henne. Min flickvän! Det kolade av ilska inom mig men samtidigt var jag ledsen.
- Ursäkta om jag stör sa jag lite irriterat
- Va? Eric? Men Johnny flytta dig! sa Lovisa och såg förvånat på mig
- Det här trodde jag aldrig om dig!.......
Detta är kapitel 25 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit så lång tid att få upp det men jag är sjuk. Jag har hög feber och hostar väldigt mycket. Så jag bloggar bara korta stunder. Jag hoppas ni förlåter mig för det! Kapitel 26 kommer inte förens på söndag. På lördag om jag är bättre ska jag på Jonas Gardell och idag(fredag) behöver jag vila mig lite. Så det kommer inte förens på söndag. Jag hoppas det är okej. Men i kapitel 26 så kommer ni bla få veta vad Eric tror? Stannar han kvar? Vad händer mer under klassresan? Kommer Johnny försöka komma nära Lovisa igen? Vad känner Lovisa för Johnny egentligen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 26 samt massor massor med kärlek! Kapitel 26 på söndag alltså.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 24
- Jag vet inte riktigt, jag kanske ska träffa min pojkvän om inte maten är så bra på skolan sa jag och log
- Det förstår vi, men en snabb lunch borde du hinna med? sa Alice
- Jag vet inte riktigt, men jag vill nog träffa min pojkvän om det är okej sa jag igen
- Men, en snabb lunch bara, snälla? sa Johnny och log
- Jag vet inte.....men.......
Lovisas Perspektiv
- Men en snabb lunch bara, snälla sa Johnny och log
- Jag vet inte....men okej då sa jag och log
- Bra, vi ska bara vänta på Markus som kommer här sa Johnny och en till kille kom
- Tjena! Vem är det här då? sa Markus och såg på mig
- Lovisa, hon började i vår klass idag sa Alice och log
- Då har du fått träffa det bästa med den här skolan nu då sa Markus och log
- Jag har pojkvän så tyvärr sa jag och skrattade
- Haha, där fick du. Kom igen så går vi och käkar sa Johnny och vi gick ut från skolan
Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Eric och skrev "Kan inte äta lunch idag. Jag ska käka med några från min klass. På resturangen vid skolan. Vi får ses efter skolan. Älskar dig Puss Lovisa". Jag skickade iväg det och sen försökte jag komma in i gänget och det kändes faktiskt väldigt bra. Det här kommer nog inte bli en så dålig sista termin trots allt.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag och Lovisa skulle äta lunch tillsammans idag men nu hade hon skickat ett sms som stod att hon inte kunde äta lunch med mig idag. Jag var såklart glad att hon träffat nya vänner men jag saknade henne. Jag tittade lite på J-son och bestämde mig för att gå till resturangen.
- Du jag drar och käkar lunch med Lovisa sa jag och reste mig upp
- Vänta, nu? sa J-son förvånat
- Ja, sa jag inte att jag skulle göra det förut? sa jag
- Nej, du har inte sagt något om det, men ja, visst det är okej sa J-son
- Är det säkert? Jag är tillbaka om någon timme sa jag
- Det är helt säkert. Stick iväg nu och hälsa Lovisa från mig sa J-son
- Det ska jag. Vi ses sen sa jag och gick ut från studion
Jag hoppade sen in i bilen och körde mot skolan som Lovisa går i nu och parkerade bilen på parkeringen. Jag gick sen över skolgården och mot resturangen som Lovisa skrivit i sms:et och jag såg dom komma ut därifrån. Jag log mot Lovisa och hon kom snabbt fram till mig och kramade om mig och gav mig en kyss.
- Hej älskling! Vad gör du här? sa Lovisa förvånat
- Jag saknade dig och ville bara få träffa dig sa jag och log
- Jag saknar dig med, ja, det här är mina klasskompisar sa Lovisa och hennes vänner tittade förvånat på mig
- Är det där din pojkvän? sa tjejen
- Ja, det här är Eric, Eric, det här är Markus, Alice och Johnny sa Lovisa och kramade om mig
- Trevligt att träffas sa jag och log
- Detsamma, men vi går nog tillbaka, kommer du sen? sa Johnny till Lovisa
- Ja, jag vill bara vara lite med Eric men jag skyndar mig sa Lovisa och tittade sen på mig
- Det kanske var fel att jag kom? sa jag
- Absolut inte! Jag är glad att du kom. Vad säger du om att komma hem till mig efter skolan? sa Lovisa och log
- Vad söt du är! Men tänk om din pappa är hemma? sa jag
- Det är inga problem längre. Men en annan sak, vad säger du om att ha vänkväll imorgon? Du,jag,Johnny,Alice och Markus sa Lovisa
- Det låter som en bra ide men jag är inte så säker på den där Johnny, han tittade så mycket på dig sa jag
- Han är ihop med Alice, det är lugnt. Jag måste skynda mig tillbaka nu, vi ses ikväll. Jag älskar dig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Och jag älskar dig sa jag och gav henne en sista kyss innan hon gick tillbaka till skolan
Jag vet inte varför jag fick den känslan men det kändes på något konstigt sätt som att jag och Lovisa höll på att glida ifrån varandra. Men jag inbillade mig säkert bara som vanligt. Jag gick tillbaka mot bilen och sen åkte jag tillbaka till studion men med en konstig känsla i magen. Vad den betyder vet jag tyvärr inte.
Lite senare i skolan - Lovisa pratar med Johnny om vänkvällen - Lovisas Perspektiv
Vi hade bara en lektion kvar men innan jag hämtade mina böcker så gick jag till Johnny och ställde mig mot dom andra skåpen.
- Tjena! Vad för dig hit till dom farliga skåpen? sa Johnny och skrattade
- Haha, ja, säg det. Jo, jag undrar om du, Markus och Alice vill komma hem till mig imorgon? En film/vän kväll kan man säga sa jag
- Gärna, blir det vi fyra? sa Johnny och tog ut sina böcker
- Nja, Eric ska vara med också. Jag hoppas det är okej sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Självklart är det okej. Vilken tid ska vi komma? sa Johnny
- Klockan 16.00 imorgon? sa jag
- Det funkar hur bra som helst. Kom nu så vi inte missar lektionen sa Johnny och stängde skåpdörren
Han följde med mig till mitt skåp och jag tog snabbt mina böcker. Sen när vi gick mot lektionen så la han sin hand mot min rygg och jag vet inte varför men jag kände obehag över det. Varför gjorde hon så? Jag förstod absolut ingenting. Men när vi kom in till klassrummet tittade alla på mig igen och dom kaxiga tjejerna såg lite irriterat på mig men jag försökte bara ignorera dom. Det kändes också som att Johnnys handavtryck fanns på min rygg nu. Vad är det egentligen Johnny känner? Och för vem?
Nästa dag - Eric och Lovisa myser i Lovisas rum - Erics Perspektiv
Jag gick upp mot Lovisa som stod och tittade ut genom fönstret och jag la mina armar runt hennes midja och skrattade. Dom andra satt i vardagsrummet men Lovisa hade gått undan lite så jag gick efter henne så vi fick en liten mysstund för oss själva.
- Var det en dålig ide? sa Lovisa och vände sig mot mig
- Nej, verkligen inte. Nu ska vi ha roligt okej? sa jag och gav henne en puss på näsan
- Haha, ja det ska vi. Men först varför pussar du mig på näsan? sa Lovisa och skrattade
- Jag kan kyssa dig här och här sa jag och kysste henne överallt i ansiktet och på halsen
- Haha, Eric jag förstår, hahaha sa Lovisa och skrattade
- Jag älskar dig så otroligt mycket sa jag och log
- Och jag älskar dig ännu mer sa Lovisa och vi gav varandra en passionerad kyss
- Ursäkta? Jag kanske stör men Markus undrar vart glasen finns? sa Alice
- Jag kommer, följer du med? sa Lovisa och såg på mig
- Nej, jag går till Johnny istället sa jag och gav henne en sista kyss innan jag gick ut till vardagsrummet och satte mig i soffan
- Vart är Lovisa? sa Johnny och såg på mig
- Hon hjälper Alice och Markus i köket sa jag och log
- Okej, hon är väldigt snäll Lovisa sa Johnny
- Ja, hon är verkligen bäst. Ni tar väl hand om henne i skolan? sa jag och log
- Skälvklart, tar du hand om henne då? Jag menar så mycket jobb som du har sa Johnny lite spydigt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Eric, du förtjänar inte en tjej som Lovisa.......
Detta är kapitel 24 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom i lördags men hann inte skriva klart det och jag har tränat dans hela söndagen så det var därför kapitlet kom sent. Men jag hoppas ni förlåter mig och tycker om kapitlet. Förlåt om det blev lite tråkigt. Kapitel 25 som kommer idag(måndag) kommer bli roligare. Då kommer ni bla.
Få veta vad Eric svarar på Johnnys kommentar? Vart går klassresan? Och varför blir Eric så upprörd när han får veta det? Varför känner Lovisa sig splittrad med sina känslor? Och för vem har hon känslor tror hon? Det och mycket mycket mycket mer och massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 25 som kommer idag (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33