saadestorie

    

 

Jag slog igen dörren bakom mig och jag försökte att andas lugnt. Jag trodde hon skulle förstå men där misstrodde jag mig verkligen. Nu väntar bara nästa utskällning från pappa. Han kommer inte heller bli speciellt glad. Jag gick in på Twitter och kollade lite. Jag hade fått 30 nya följare och jag blev faktiskt lite förvånad. Men sen när jag läste många av tweetsen som folk skrivit så förstod jag varför.

 

 

Jag mådde illa igen när jag läste allt det här. Jag undrar hur Eric skulle känna och reagera om han sett det här. Nu kommer tidningarna få veta det här också. Vi har försökt hålla oss borta från det och inte lagt upp bilder på instagram med oss eller någonting men nu kommer det som mamma sa hända. Bara Eric står ut med det. 

 

Jag satt i en tidningsintervju och jag svarade på det som inte har privat och det gick faktiskt bra. Jag hade dock läst mina tweets och det kändes lite jobbigt att läsa allt det där. Jag älskar mina fans, det gör jag verkligen men när det blir privat så vet jag inte hur jag ska bete mig riktigt.  Men nu fokuserade jag på intervjun och tänkte samtidigt på Lovisa. Jag hoppas det gått bra när hon berättade för sin mamma.

 

Jag höll på att bli riktigt irriterad. Jag sa att jag inte ville prata om det och ändå gör dom det. Tomas kom springandes efter mig och stannade mig och jag såg lite irriterat på honom.

 

Jag stod kvar och kände hur irriterad jag blev att dom inte kan låt mitt privatliv vara. Men dom vet inte att Lovisa är gravid iallafall. Då skulle det bli ännu mer skriverier men jag tänker iallafall inte låta dom få veta om det. Der hoppas jag på iallafall.

 

 

Jag tog upp min mobil och tittade vad det stod för nummer och det var min mamma som ringde. Och jag svarade direkt.

 

Jag satte mig framför henne igen och nu frågande dom inte mer om mig och Lovisa. Jag ville inte prata om det. Men det verkar redan vara ute om oss för flera frågor mig om det på Twitter och instagram.  Det ska bara bli skönt att få träffa Lovisa sen och försöka glömma det här för en sekund.

Min mobil pep och nu satt jag vid datorn. Det var från Twitter och instagram som det pep. Det kom nya följare och kommentarer så nu hade jag bestämt mig för att göra min instagram privat för jag orkar inte med allt jagande. Facebook var helt knäppt med. 100 vänförfrågningar. Nu förstår jag hur Eric har det tänkte jag och skrattade lite för mig själv.

Jag hörde hur det ringde på ytterdörren men mamma hann före och öppnade. Sen kom Eric in på mitt rum och la sina armar runt min midja och kysste min hals. 

Vi valde en film och jag tryckte i den. Sen la jag mig bredvid Eric i sängen och han la en filt över oss och la sin arm över min midja försiktigt. Jag hade berättat för honom hur mamma reagerat tidigare och han kunde förstå henne på ett sätt men det här är mitt och Erics barn ingen annans. Mamma får säga vad hon vill. Men såhär blir det. Och Eric kommer bli världens bästa pappa det vet jag. Men det här med skola och journalisterna? Kan vi klara det?

Lovisa var nu i vecka 9 och vi hade varit på vår första undersökning för en vecka sen och allting såg bra ut. Lovisa hade inte fått någon direkt mage ännu men hon kände sig ändå stor. Hon var så fantastisk och nu satt jag i en bil på väg mot musikvideo inspelning för nya videon "Boomerang". Men tidningarna ringde hela tiden. 

Det var som att dom inte förstod vad jag sa. Det stod om mig och Lovisa i skvallerpressen och i kvällstidningarna nu. Dom snackade om det i Vakna med NRJ. Det här börjar bli så otroligt påfrestande. Men ingenting om att vi skulle ha barn ännu iallafall men när dom förstår det så kommer telefonen ringa sig varmare.

Jag skrattade lite åt det som Tomas sagt åt dom. Han hade faktiskt rätt. Kunde dom inte bara skriva om det och låta mig vara? Kändisskapet har sina baksidor och det här är tyvärr en av dom. Men jag undrar hur det går för Lovisa i skolan. Speciellt när om dom läst tidningarna.

Det kändes precis som i den förra skolan. Alla stirrade på mig och jag förstod att dom läst om mig i tidningarna. Det var tur att jag hade Alice iallafall. Det var inte så lätt att vara 9 veckors gravid och stå ut med att alla stirrade på mig.

Vi hann precis innan läraren kom och vi satte oss bredvid varandra. Men lektionen blev ganska jobbig för alla viskade och kollade på mig hela tiden. Våran lärare Yngve blev väldigt arg och klappade händerna flera gånger och höjde rösten. Jag såg ner i boken hela tiden för jag ville inte få mer problem. Inte i skolan och definitivt inte utanför skolan heller....

Jag lutade huvudet mot bussfönstret när jag åkte hem från skolan. Det var helt sjukt hur man kunde vara såhär trött hela tiden. Jag kunde somna varsomhelst just nu. Men jag tryckte på stoppknappen så jag kunde gå av vid nästa stopp och jag såg några tjejer som tittade lite på mig och log stort. Jag log tillbaka och när bussen svängde in vid busshållplatsen så ställde jag mig upp och skulle gå ut när en av tjejerna tog tag i min jacka. 

Och jag drog åt mig armen och gick av bussen. Gråten var i halsen och jag skyndade på stegen den sista biten hem för att jag inte skulle behöva träffa någon mer. Men när jag kom upp på gatan där jag bodde hörde jag någon ropa mitt namn och jag vände mig om och såg Sandra. Perfekt, kan det inte komma en komet och slå ner mig nu också?