saadestorie

Jag la ner mobilen i min jeans ficka och stirrade bara rakt ut. Jag reste mig från soffan och gick därifrån. Alice kom springandes efter mig och jag var helt tom. 

 

Jag tog ut min jacka och låste sen skåpdörren och gick ut på skolgården. Jag visste att nästa lektion började snart men jag var tvungen att komma ut därifrån. Jag mådde illa och jag vet inte om det är för att jag kanske är med barn eller för att jag fick beskedet av läkaren. Jag satte mig på en bänk utanför skolan och Alice kom ut med min väska och hon hade sina saker med sig också.

 

Jag skulle behöva gå till Apoteket och få det här läkarbeskedet bekräftat på allvar. Jag ville egentligen inte att Alice skulle få veta någonting men jag ville samtidigt inte gå ensam. När vi gick mot Apoteket så mötte vi Sandra och Ida. Jag hade verkligen ingen lust att snacka med dom idag. 

 

Jag hatade Sandra fortfarande. Ibland önskade jag att vi kunde bli vänner igen men det kommer nog aldrig att hända. Jag gick sen in på Apoteket och Alice gick med mig in men sen gick hon och kollade på andra saker medans jag gick för att köpa det där testet. När jag tog det så kom Alice upp bredvid mig och jag kände hur illa jag mådde. 

 

Jag kände mig väldigt lyckligt lottad som hade en sån vän som Alice. Trodde aldrig jag skulle få en sån vän igen men nu hade jag det. Jag betalade testet och skyndade mig sen ut från Apoteket och Alice följde mig hem men vi skiljdes sen åt utanför huset. Jag gick upp till lägenheten och det var ingen hemma så jag gjorde testet direkt. Jag kände hur magen ville vända sig ut och in av nervositet. 

Jag väntade ett tag och sen fick jag se resultatet. Det var positivt. Läkaren hade rätt. Jag är gravid. Och enligt testet var jag i vecka 2-3. Det här händer inte. Jag tittade mig i spegeln och la min hand mot min mage. Jag visste inte vad jag ska göra. Jag gick in till mitt rum och la mig på sängen. Jag drog en filt över mig och jag var chockad. Men jag vet att jag måste vänta med att berätta för Eric. Men hur ska jag klara det?

Jag hade tänkt möta Lovisa utanför hennes skola idag men jag såg henne inte någonstans. Jag såg andra från hennes klass komma ut men inte hon. Jag såg Mackan och sprang fram till honom och han såg argt på mig.

Jag skakade bara på huvudet och gick därifrån. Jag orkade inte riktigt med att höra på dom där anklageserna från Mackan. Det jag gjorde för att rädda Lovisa gjorde jag för att jag älskar henne och det tror jag Mackan förstår innerst inne också. Jag hoppade in i bilen och startade den och körde mot Lovisa. Jag parkerade sen bilen och skyndade mig upp för trapporna och ringde på dörren. Det var Lovisas pappa som öppnade. 

Jag tog av mig skorna och gick sen in till Lovisas rum. Hon låg och sov så jag satte mig på sängkanten och rörde försiktigt hennes kind och hon flög nästan upp ur sängen och såg chockat på mig. 

Vi la oss ner i sängen och myste tillsammans medans vi tittade lite på VÄNNER. Det kommer bli helt fantastiskt på balen. Men jag kunde inte undgå från att Lovisa verkade lite nere. Men det är ju inte så konstigt med tanke på vad som hänt.

Jag ryckte på axlarna åt henne och jag hoppades att hon sa som det var. För är det någonting allvarligt med henne så vill jag såklart veta om det men Lovisa skulle säga det om det var någonting. Hoppas jag iallafall.

Jag hade sminkat mig och nu var det bara håret och klänningen som var kvar. Jag hade inte sagt någonting till Eric om att jag var gravid. Inte till någon annan heller. Jag gick ut till köket där mamma stod och jag satte mig mot köksbordet. Det var nu eller aldrig. Jag måste berätta.

Jag satte mig i hallen på en stol medans mamma fixade mitt hår. Jag hade försökt säga som det var men det gick helt enkelt inte. Det var som att min mun låste sig. Daniella betedde sig konstigt mot mig och jag förstod inte varför. Hon tittade på mig medans mamma gjorde håret och sen när hon var klar följde hon med mig in på mitt rum. 

Jag ville bara sätta mig ner och gråta men det kunde jag inte. Det här går inte längre. Jag vet inte vad jag ska göra och det känns som jag blir upptryckt mot ett hörn snart. Jag tog på mig min klänning. Det var en lång beige färgad klänning med silver glitter upptill. Jag tittade mig i spegeln innan jag gick ut till hallen där Eric väntade.

Jag stod och pratade med Kicki när Lovisa kom ut från sitt rum och jag vände mig om och fick se henne. Det var som att allting stannade. Hon var så otroligt vacker och jag kunde inte slita blicken från henne. 

Jag öppnade dörren åt henne som en gentleman och vi gick ner för trapporna och hoppade sen in i bilen. Vi åkte till skolan där balen var och det kändes helt fantastiskt att få gå där med Lovisa. Lovisa höll hårt i min hand och jag gav henne en kyss på kinden. När vi kom in så dansade vi och snackade med massor av folk. Men jag höll lite extra koll på Lovisa för hon hade sagt att hon var trött idag med. Men jag kollade lite extra på andra också för jag trodde nästan att Johnny skulle dyka upp här. Men det vore väl lite väl konstigt? Eller?

Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare. Det var som att allting svartnade för ögonen. Jag snubblade till och Alice tog emot mig och Eric kom springandes till mig och tog min hand.

Jag orkade inte säga i mot. Jag kunde sova överallt just nu kändes det som. Det kommer inte gå att fortsätta såhär längre för snart kommer Eric vilja ta mig till en läkare och då måste jag berätta. Jag pallar inte det. Jag kände sen hur jag somnade i Erics famn och jag skämdes lite för det här.

Jag hade gått till min morfar. Det kändes som att han var den ända jag kunde prata med just nu. Balen igår var inte alls som jag tänkt mig. Eric hade sovit hos mig igår men jag visste inte det förens jag vaknade i morse. Men sen hade Eric åkt för att göra en tidningsintervju men han skulle komma tillbaka senare men jag hade bestämt för mig att berätta för Eric. Men frågan är bara hur? Jag ringde på hos morfar och han öppnade.

Han gav mig en varm kram och sen gick vi in till hans vardagsrum och jag satte mig i soffan. Jag visste inte hur han skulle reagera heller så det kändes på ett sätt bra att berätta för honom först.

Jag ringde på dörren och Daniella öppnade. Hon släppte in mig och jag tog av mig skorna och jackan och skulle gå in till Lovisas rum när Daniella ropade på mig.