Coming Home - Kapitel 32
- Grattis förresten sa Daniella efter mig
- Grattis till vadå? sa jag förvirrat
- Till bebisen sa Daniella och log stort
- Va? Vad snackar du om? sa jag och förstod ingenting
- Till din och Lovisas bebis såklart........
Erics Perspektiv
- Till din och Lovisas bebis såklart sa Daniella och log stort
- Du sa att hon var hos er morfar va? sa jag
- Ja, det borde hon vara fortfrande sa Daniella och såg lite frågande på mig
- Tack sa jag och gick snabbt ut till hallen igen och tog på mig skorna
Jag tog snabbt ner jackan från kroken och skyndade mig ut och ner till bilen. Daniella måste ha missförståt någonting för hade Lovisa varit gravid hade hon sagt något till mig. Det vet jag att hon skulle. Men jag måste få prata med henne nu. Jag startade bilen och körde mot hennes morfars hus. Men tänk om det Daniella sa är sant? Hur ska allting bli då? Jag känner mig helt tom. Vad ska jag göra nu?
Tidigare hemma hos Lovisas morfar - Lovisas Perspektiv
- Så vad har du på hjärtat? sa morfar och log
- Det är såhär att jag är gravid sa jag och såg på honom
- Oh....herre...Gud! Du skojar med mig nu va? sa morfar förvånat
- Nej, läkaren ringde och sa det och sen gjorde jag ett graviditetstest som visade positivt. Och att jag är i vecka 3 sa jag
- Men lilla gumman, hur har det här kunnat hända? sa morfar
- Jag är lika chockad som du. Men det värsta är att jag inte berättat något för Eric ännu sa jag och svalde hårt
- Lovisa. Det måste du göra det förstår du väl sa morfar allvarligt
- Jag vet det. Men jag behövde tid att tänka hur jag vill göra sa jag
- Har du berättat för din mamma och pappa? sa morfar
- Nej, men Daniella vet och min vän Alice sa jag ledsamt
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- Jag ska bara öppna sa morfar och reste sig ur fåtöljen och gick ut till hallen
Jag rös till när jag hörde vem det var. Då hade han varit hemma hos mig men han behöver inte veta något för det. Varför skulle han det förresten? Jag bad ju Daniella att inte säga någonting. Eric kom in rusande i vardagsrummet och såg både argt och chockat på mig.
- Jag ska gå på en promenad till affären så får ni prata ostört sa morfar
- Okej sa jag och såg på Eric och log blygt.
Han satte sig i fotöljen framför mig och jag tog ett djupt andetag. Morfar stängde dörren bakom sig och vi tittade bara på varandra. Det var som att vi inte visste hur vi skulle börja.
- Hur visste du att jag var här? sa jag
- Daniella sa det. Hon sa grattis också sa Eric och såg allvarligt på mig
- Grattis till vadå? sa jag och kände hur det sved i hjärtat
- Är du gravid Lovisa? sa Eric och såg bestämt på mig
- Vem har sagt det? sa jag och såg ner i soffan
- Din syster. Är du det? sa Eric igen
- Ja, jag är gravid i vecka 3 sa jag och nu kom tårarna
- Hur länge har du vetat om det? sa Eric och jag såg att han var arg
- I snart en vecka. Läkaren berättade det och jag tog sen ett graviditetstest som visade positivt sa jag och torkade tårarna
- Hade du änns tänkt och berätta det här för mig?! sa Eric och reste sig upp
- Det är klart jag skulle men jag behövde tid att tänka på vad jag ville först sa jag
- Vad du ville? Hade du tänkt berätta om ville göra abort eller behålla det? sa Eric
- Sluta vara så taskig! Jag skulle berätta men det var inte så lätt sa jag ledset och argt
- Är det jag som är taskig? Du är gravid och berättar inte det för mig sa Eric sårat
- Det jag gjorde var fel! Jag vet det redan! Kan du sluta skrika åt mig?! sa jag och tårarna rann
- Jag behöver luft. Låt mig vara är du snäll sa Eric och gick ut från lägenheten och smällde igen dörren bakom sig
Jag la mig ner på soffan och tårarna bara rann ner för mina kinder. Jag visste att jag borde berättat det så fort jag fick veta men det gick inte. Och nu vill han nog aldrig mer se mig. Jag hörde hur morfar kom tillbaka och han satte sig bredvid mig i soffan och kramade om mig. Jag var så arg och ledsen på mig själv.
- Blev han arg? sa morfar
- Ja, mest för att jag inte sa någonting tror jag sa jag och torkade dom sista tårarna
- Det kanske inte är så konstigt. Men gå hem så ska du se att han kommer vara där sa morfar
- Det tror jag inte. Han var helt svart i ögonen. Han vill nog aldrig se mig mer sa jag
- Så mycket som han älskar dig? Han kommer när han fått lugna sig. Gå hem nu sa morfar och gav mig en puss på huvudet
Jag nickade mot morfar och reste mig upp från soffan. Sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna och min jacka. Jag sa hej då till morfar och gick hem. Jag tänkte på Eric hela tiden och undrade vart han var någonstans. Om jag ändå hade sagt som det var från början....
Hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
- Så vad för dig hit? sa Fredrik och vi satte oss i soffan
- Lovisa är gravid sa jag och såg rakt fram
- Hon är vad sa du? sa Fredrik chockat
- Hon är gravid i vecka 3 sa jag igen
- Men det är väl fantastiskt eller? sa Fredrik och såg allvarligt på mig
- Jag vet inte, eftersom hon höll det hemligt i nästan en vecka sa jag
- VA?! sa Fredrik förvånat
- Hon har vetat hon är gravid i nästan en vecka utan att berätta det. Hon ville tänka över hur hon ville göra själv först sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag förstår om du är ledsen för det. Men vad vill du? sa Fredrik allvarligt
- Vad menar du? sa jag och såg upp på Fredrik
- Ja, alltså vad vill du? Vill du behålla barnet? sa Fredrik allvarligt
- Det ända jag vet är att jag vill vara tillsammans med henne för alltid och att vi ska ha det här barnet sa jag
- Då är mitt råd till dig att du åker hem till henne och berättar det för henne innan hon gör något annat sa Fredrik
- Du har rätt, jag måste berätta det för henne nu. Tack sa jag och reste mig fort upp ur soffan och gick ut till hallen
Jag skyndade mig att ta på skorna och sprang ut till bilen och körde det fortaste jag fick hem till Lovisa. Jag var orolig att hon hade gjort något dumt. Men när jag kom dit så parkerade jag bilen och sprang upp för trapporna för att sen ringa på dörren och Lovisas mamma öppnade.
- Hej är Lovisa hemma? sa jag andfått
- Ja, hon är på sitt rum. Hon var väldigt ledsen när hon kom hem. Har det hänt någonting? sa Kicki
- Nej, ingenting har hänt. Vi var oense om en sak bara sa jag snabbt
- Okej, men hon blir nog glad att du kommer. sa Kicki och gick ut till vardagsrummet
Jag tog snabbt av mig skorna och gick in till Lovisas rum. Hon låg i sängen och jag kröp upp bredvid henne och la armen över henne.
- Förlåt viskade jag
- Det är jag som ska säga förlåt sa Lovisa och vände sig om mot mig
- Jag blev chockad och besviken för att du inte sa som det var från första början sa jag
- Jag vet, och jag borde ha gjort det. Förlåt sa Lovisa och satte sig upp i sängen och jag drog undan en hårslinga
- Men jag har också tänkt massor. Jag vet vart jag står. sa jag
- Jag också. Det har varit svårt men jag vet vad jag vill nu sa Lovisa
- Och det är? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog i mitt bröst
- Att jag vill behålla det. Och du? sa Lovisa och såg med rädd blick på mig
- Jag vill också behålla det. Det kommer bli fantastiskt sa jag och gav Lovisa en passionerad kyss
- Ja, fast jag måste berätta för mamma och pappa sa Lovisa
- Tror du det kommer bli jobbigt? sa jag
- Ja, men jag kommer vara i fjärde månaden när jag tar studenten. Och innan dess kommer alla se. Jag vet inte hur jag ska göra sa Lovisa och la sitt ansikte i sina armar
- Jag kommer finnas där hela tiden! Jag kan gå med dig till skolan varje dag och jag kan vara med dig när du berättar för din mamma och pappa sa jag och log
- Du är världens bästa pojkvän vet du om det? sa Lovisa och log
- Nu vet jag det. Men när ska du berätta? sa jag
- Imorgon efter skolan hoppas jag. Men är rädd sa Lovisa
- Ska jag vara med? sa jag
- Nej, jag måste klara det här själv. Men tack för att du finns. sa Lovisa och gav mig en kyss innan hon reste sig upp från sängen och ställde sig framför spegeln
- Vår bebis sa Lovisa och drog upp tröjan över magen och jag ställde mig bakom henne och la mina händer mot hennes mage
- Jag älskar dig så mycket viskade jag och gav henne en puss på kinden
- Och jag älskar dig sa Lovisa och tittade upp mot mig och gav mig en kyss
Vi stod kvar en liten stund innan vi la oss på sängen igen och bara kelade. Det kändes overkligt och helt fantastiskt på samma gång. Jag och Lovisa ska få barn. Jag kunde inte riktigt förstå det men jag var så glad. Jag kommer ha världens bästa familj. Det vet jag....
Nästa dag i skolan - Lovisa förklarar allt för Alice - Lovisas Perspektiv
Eric hade sovit kvar hos mig i natt och tidigt på morgonen hade jag fått gå till skolan och han hade åkt för att göra en spelning. Jag och Alice gick till fiket där vi brukade käka lunch när skolmaten inte gick att äta och jag förklarade allting för henne. Att vi skulle behålla barnet och hur allt kommer bli.
- Men vad säger dina föräldrar? Jag menar du har ju inte fyllt 18 än sa Alice
- Jag vet, det är just det som jag är mest orolig för. Jag vet inte hur jag ska säga det. Jag ska berätta det för dom ikväll sa jag och tog en klunk av vattnet
- Men jag är jätte glad för din och Erics skull. Och är det någon som säger något till dig i skolan så ska dom få med mig att göra sa Alice och skrattade
- Haha, ja, jag glömde bort att du är tuffa Alice sa jag och skrattade
- Självklart! Hur kunde du glömma det? sa Alice och skrattade
- Du är knäpp sa jag och skrattade
- Det kan hända. Men det här kommer ordna sig sa Alice och log
Jag nickade till svar och jag hoppas verkligen att hon har rätt i det. Men jag försökte att inte tänka på det som ska hända senare idag. Jag och Alice satt kvar en stund och vi skrattade så mycket och hade det jätte roligt innan vi gick tillbaka till skolan. Jag var ju bara i 1 månaden så det syntes ingenting på mig ännu men jag är samtidigt rädd för hur det kommer bli sen. 3 månader till i skolan och växande mage. Åh, vad har jag gett mig in på?
Senare hemma hos Lovisa - Lovisa berättar för sin mamma - Lovisas Perspektiv
När jag kom hem så var det bara mamma och Daniella som var hemma. Det var nu jag skulle berätta för mamma att jag är med barn. Jag vet bara inte hur jag ska börja. Jag gick in till köket och såg på mamma som lagade mat. Jag satte mig mot köksbordet och samlade mod.
- Hur mår du idag gumman? Mår du fortfarande dåligt? sa mamma
- Nej, jag mår bättre. Mår lite illa men det är bra. Men det är någonting jag måste berätta för dig sa jag och bet mig i läppen
- Jasså vadå? sa mamma
- Det är så att jag...eller jag och Eric ska började jag
- Har det hänt någonting mellan er? sa mamma och vände sig om mot mig
- Nej, det är ingenting som direkt har hänt men det är såhär att jag sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Seså gumman, berätta sa mamma och log stort
- Ja, alltså jag är gravid sa jag och mamma stannade till
- Kan du ta om det där sista? Jag tror jag hörde fel. Sa du att du är gravid?! sa mamma chockat
- Ja, i vecka 3 snart 4 och vi ska behålla det sa jag och svalde hårt
- Åh...herre....Gud....Jesus....Kristus......gumman lyssna nu på mig.....
Detta är kapitel 32 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt och förlåt att det kom sent. Det tog lite längre tid att få klart det. Hade mycket att göra i fredags och idag (lördag också) men nu är det uppe. Kapitel 33 kommer idag(söndag) om tiden finns men det borde komma upp. Och då kommer ni bla få veta vad Lovisas mamma säger? Hur blir det i skolan när det syns på Lovisa att hon är gravid? Vem är tjejen som Eric träffar mer och mer? Hur blir Lovisas student? Vem kommer och vem är det som gömmer sig bland träden? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 33 av Coming Home. Och massor av kärlek också såklart!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Sanna säger:
Hmm tänkte på en sak. Eric är känd, och Lovisa är tsm med honom, borde det inte bli spekulationer och massa pappz efter henne då? Och bilder i tidningarna m.m?
Svar:
Natta
Nadja säger:
Super fucking bra !!!!
Ellen säger:
Superbra!!! Som alltid!!!
Men borde det här inte vara jobbigt för Eric oxå?? Jag menar både Med massa tidningar och fans men även hans familj! Dom måste ju oxå veta !:)<3
Svar:
Natta
Josefin säger:
super duper bra!!!! <3
Trackback