Coming Home - Kapitel 30
- Ge mig telefonen! sa Johnny argt
- Snälla Johnny...gör inte såhär sa jag och tårarna rann
- GE MIG TELEONEN NU! ropade Johnny argt och jag gav honom mobilen
- Hej då Eric.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade precis haft spelningen och nu satt jag och signerade skivor. Det var väldigt mycket folk men det vara bara roligt. Jag skrev för fullt när min mobil ringde och jag kunde inte svara första gången det ringde men efter att det ringde en gång till så svarade jag.
- Ja, det är Eric sa jag och signerade
- Eric! Du måste komma. Jag är hos Johnny och han vägrar släppa ut mig sa Lovisa och jag hörde hur rädd hon var
- Va?! Vad menar du med det? sa jag förvånat
- Du måste komma. Han är galen sa Lovisa och jag hörde skrik i bakgrunden
- Ge mig telefonen! Hörde jag Johnny ropa i andra änden
- Lovisa? Lovisa är du där? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Hej då Eric sa Johnny och det bröts
Jag kände hur paniken spred sig inom mig och jag såg nervöst och stressat på Tomas. Jag måste åka men hur ska jag göra med signeringen? Jag ursäktade mig och reste mig från stolen och gick ner från scenen.
- Vänta! Vart ska du? sa Tomas
- Lovisa är i fara! Jag måste åka nu på en gång sa jag
- Vad snackar du om? Vadå i fara? sa Tomas chockat
- Jag hinner inte förklara nu. Kan du lösa signeringen? sa jag
- Ja, men ta med dig Oscar ifall det händer något sa Tomas och Oscar kom springandes
- Okej, kom vi måste sticka sa jag och vi sprang mot bilen
Jag flög nästan in i bilen och jag kände hur hårt mitt hjärta slog när jag startade bilen och vi körde hem till Johnnys hus och ju närmare vi kom desto mer nervös för att det har hänt Lovisa någonting. Och har det hänt något så kommer jag aldrig förlåta mig själv.
Lite tidigare hos Johnny - Lovisas Perspektiv
Johnny hade lagt undan min mobil och tvingade mig att sätta mig i soffan. Han var stressad och jag kunde inte sluta gråta. Jag var livrädd och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra.
- Snälla, du måste släppa ut mig sa jag och torkade tårarna
- Aldrig! Förstår du inte att vi ska vara tillsammans föralltid? sa Johnny
- Jag älskar inte dig! Låt mig gå nu sa jag och tårarna fortsatte rinna
- Du älskar visst mig! Jag känner det, det gör du också sa Johnny och satte sig på knä framför mig
- Nej, det gör jag inte. Låt mig bara gå sa jag och tårarna rann mer än någonsin
- Tyst! Hör du det! Tyst! sa Johnny och gav mig en örfil
- Snälla! Jag vill bara gå härifrån nu sa jag och reste mig upp
- Du sitter där! sa Johnny och knuffade till mig så jag ramlade ner i soffan
Jag orkade inte göra mer motstånd nu. Det kändes hopplöst. Men när vi hörde hur dörrklockan ringde så reste jag mig igen. Han drog med mig ut till hallen och jag skakade fortfarande av rädsla.
- Du är tyst! sa Johnny och tog upp en fällkniv ur fickan
- Nej, snälla sa jag och kände hur benen vek sig
- Tyst! sa Johnny igen
- Hallå?! Johnny är du hemma? ropade Eric utanför dörren
- Johnny! Lovisa! Svara mig! sa Eric och jag skakade av rädsla
- Det är ingen här Eric hörde jag Oscar säga
- Lovisa! Snälla om du är där så svara sa Eric och jag slöt ögonen sakta och bestämde mig
- Eric! Jag är här inne! Han har en kniv! Hjälp mig! skrek jag
- Varför gjorde du så?! Varför?! skrek Johnny och jag backade upp mot väggen
- Lugna dig. Allting är okej sa jag och försökte lugna ner pulsen
Samtidigt utanför dörren - Erics Perspektiv
- Vi måste ringa polisen nu på en gång sa jag
- Jag ringer! Men gör inget dumt nu sa Oscar och jag ville bara in så fort som möjligt
Vi hörde hur dom bråkade där inne och jag kunde inte sluta oroa mig för Lovisa där inne. Speciellt inte nu när han hade en kniv. Polisen kom ungefär 10 minuter efter att vi ringde och dom öppnade dörren. Jag gick med in och såg Johnny hålla i Lovisa med kniven.
- Kom inte närmare! Jag varnar er sa Johnny stressat
- Släpp tjejen! sa polisen
- Johnny, gör som dom säger. Jag vet att du inte vill göra Lovisa illa så släpp henne sa jag
- Allting är ditt fel! Du träffade henne först och får vara tillsammans med henne men det får inte jag sa Johnny argt
- Jag förstår hur du känner men släpp Lovisa. Allting kommer ordna sig bara du släpper Lovisa sa jag och såg oroligt på Lovisa
Han tittade bara på mig och sen på polisen och han släppte Lovisa och hon sprang fram till mig och jag kramade om henne. Polisen tog Johnny och jag försökte trösta Lovisa så gott det gick. Hon var verkligen helt förstörd.
- Det bästa är om ni åker till sjukhuset så hon blir undersökt sa en av poliserna
- Ja, det ordnar jag sa jag och log
- Jag....jag trodde aldrig du skulle komma sa Lovisa och tårarna rann
- Det är klart jag skulle. Kom så ska jag hjälpa dig ut sa jag och tog med Lovisa till bilen
Vi åkte sen mot sjukhuset och Lovisa blev undersökt. Hon hade hamnat i en lättare chock och fått lite blåmärken. Men annars var hon helt frisk. Dom hade dock tagit lite blodprover och sånt också. Ren rutinsak. Men det kändes ändå jobbigt att se Lovisa komma ut från undersökningsrummet och hon såg helt likblek ut. Jag tog hennes hand och vi gick sen ut mot bilen och körde hem till henne.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Eric och jag låg på sängen och jag låg mot hans bröst. Jag blundade och Eric smekte mitt hår. Chocken hade lagt sig lite grann. Mina föräldrar hade fått veta allting och dom ville att jag skulle vara hemma från skolan i några dagar efter det som hänt. Men jag orkade inte känna hur jag ville göra med det just nu.
Jag somnade nästan på Erics bröst men började samtidigt må väldigt illa så jag fick springa in till badrummet. Jag spydde och jag var nästan helt svimmfärdig. Jag reste mig upp från golvet och gick sakta in till mitt rum igen.
- Är du okej gumman? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, jag tror jag håller på att bli sjuk bara sa jag och la mig på sängen igen
- Såja, du ska bara vila nu. Jag måste åka tillbaka till kontoret. Men ring om det är någonting sa Eric och la en filt över mig
- Tack för att du finns! Jag älskar dig så mycket sa jag och blundade
- Och jag älskar dig ännu mer sa Eric och gav mig en lätt kyss och en puss på pannan innan han gick ut från mitt rum
Jag tittade lite mot dörröppningen och jag fick springa till badrummet flera gånger till och jag kände mig bara svag. Mamma trodde det kunde bero på chocken eller att jag höll på att bli sjuk. Jag trodde på det jag också. Men tillslut så bytte jag om till pyjamas och somnade för natten.
4 dagar senare - Lovisa är i skolan - Lovisas Perspektiv
Det kändes väldigt konstigt att vara tillbaka i skolan efter allting som hänt för 3 dagar sen. Folk tittade på mig och det kändes som jag var tillbaka i min gamla skola där alla snackade om mig och Eric och Sandra. Alice kom fram till mig när jag var på väg till engelska lektionen och jag tittade på henne.
- Hur känns det? sa Alice och såg oroligt på mig
- Det är okej, men jag antar att folk pratar om det. sa jag
- Inte om dig, dom pratar mest om vad Johnny gjorde. Dom flesta tycker synd om dig sa Alice och log
- Tack för dina peppande ord. Kom så går vi till lektionen sa jag
Vi gick till lektionen och vi satte oss bredvid varandra. Det kändes lite obehaligt när vi väntade på läraren för varje gång någon kom in så hoppade mitt hjärta till för jag trodde alltid det var Johnny. Men när Mackan kom in så gav han mig en arg blick och jag kände hur jag ville sjunka genom golvet. Han satte sig ner i bänken lite längre bort från oss men jag kände ändå sur han var på mig. Men när läraren kom in så försökte jag att inte tänka på Mackans bränande blickar mot mig. Även om det var svårt.
Senare på lunchrasten - Lovisas Perspektiv
Jag var på väg till cafterian för att köpa en flaska med vatten för jag mådde fortfarande illa men när jag kom dit så kom Mackan och ställde sig framför mig och jag stannade till.
- Hej, jag vet inte riktigt vad jag ska säga sa jag och såg ner i marken
- Förstår du vad du har gjort? sa Mackan
- Det var Johnny som gjorde det här sa jag
- Jag har förlorat min bästa vän pga dig sa Mackan
- Det som Johnny gjorde är inte okej, jag är ledsen om ni inte kan ses mer sa jag
- Hade inte du kommit hit hade det aldrig tagit slut mellan han och Alice och han hade aldrig behövt bli sån här sa Mackan och gick sin väg
Jag kände hur tårarna började rinna och det sved hårt i mitt hjärta när han sa det. Det kändes som han hade rätt i det han sa. Det kanske var mitt fel trots allt. Jag torkade sen tårarna och gick in till fiket och köpte mitt vatten och sen när jag gick mot soffan som fanns i rasthallen när min mobil ringde och jag svarade direkt.
- Hej det är Lovisa sa jag
- Hejsan Lovisa! Det är är Hannes Bergvall och jag ringer för vi har fått svar på dina blodprover sa Hannes
- Okej, vad är mitt resultat? sa jag nervöst
- Allting såg väldigt bra ut. Men vi märkte att du har ett högt värde av hormonet HCG i blodet sa Hannes
- Okej, och det betyder vadå? sa jag och svalde hårt
- Det betyder att du är gravid......
Detta är kapitel 30 av Coming Home. Förlåt att det tog tid att få upp det men kom hem sent i måndags och igår (tisdag) hade jag lite huvudvärk så jag orkade inte skriva klart det då men nu är det uppe. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag ska börja på kapitel 31 redan nu men det kommer inte förens imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vad Lovisa känner efter det läkaren berättat? Berättar hon för Eric? Hur blir skolbalen? Hur blir studenten och vem dyker upp där? Varför undviker Lovisa Eric? Och vad är det som Daniella råkar säga till Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 31 som kommer imorgon(torsdag). :)
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Josefin säger:
såååå himla bra!! längtar alltid till nästa kapitel <3
Josefin säger:
såååå himla bra!! längtar alltid till nästa kapitel <3
Nadja säger:
Suuuuper fantastiskt bra :D
Trackback