Coming Home - Kapitel 35
- Jo, men det här går fort. Det är såhär att jag och rektorn har pratat. Vi tycker det vore bäst om du kanske berättade för klassen hur allt ligger till innan lektionen börjar så slipper det bli så mycket viskande och prat i klassrummet sa Siv vänligt
- Va...va...v..a? Kan du ta om det där? sa jag och svalde hårt
- Både jag och rektorn tycker du borde berätta hur det ligger till för då slipper vi prat under lektionerna. Spekulationer du vet. Vad säger du?......
Lovisas Perspektiv
- Både jag och rektorn tycker du borde berätta hur det ligger till för då slipper vi prat under lektionerna. Spekulationer du vet. Så vad säger du? sa Siv
- Du kan inte mena allvar. Dom har inget med mitt privatliv att göra. Jag går inte här länge till sa jag lite irriterat
- Lovisa, det här är det bästa vi kan göra av det. Ta med dina böcker så ses vi utanför klassrummet om 5 minuter sa Siv och gick i väg
Jag var så sjukt irriterad. Hur kan hon bara få för dig att jag ska ställa mig inför klassen och säga att jag är gravid? Det har ingen med att göra. Jag borde få avgöra själv vem jag vill berätta det för men tydligen inte i det här fallet.
- Vad ville Siv? sa Alice och kom fram till mig
- Hon och rektorn har bestämt att jag ska berätta för alla om min graviditeten så det inte blir massa snack under lektionerna sa jag
- Men är hon inte klok? Du ska inte behöva göra det här sa Alice och gick efter mig till klassrummet
- Jag har tydligen inget val. Men dom kommer inte direkt sluta vara nyfikna efter det här sa jag och såg nedstämt på Alice
- Gumman, om dom är på dig så finns jag. Jag kommer stötta dig sa Alice och la en arm runt mina axlar
- Tack! sa jag och vi gick in till klassrummet och Siv tog mig åt sidan
- Du kan stanna här sa Siv och väntade på att alla skulle sätta sig
- Innan vi börjar lektionen så ska Lovisa berätta någonting för oss. Varsegod Lovisa! sa Siv och jag svalde hårt
- Ja...alltså jag vet inte hur jag ska börja sa jag och såg på alla
- Vad ska du berätta? Hur det är att vara tillsammans med en kändis? sa en av killarna
- Om du håller käften kanske hon kan få berätta sa Alice och såg argt på killen
- Jag antar att ni sett vad som står i tidningarna. Och det stämmer. Jag är tillsammans med Eric och jag är gravid i vecka 10 sa jag
- Va? Du skämtar! sa Lilja (en tjej i klassen)
- Nej, det är sant. Jag ville inte berätta det såhär men nu vet ni. sa jag
- Kan man inte se något? sa Alex (en kille i klassen)
- Ta av dig collegetröjan Lovisa! Magen är så söt sa Alice och log och jag gjorde som hon sa och jag kände mig väldigt utstuderad
Jag tittade på Siv och hon nickade som att det var okej för mig att gå och sätta mig nu. Alla hade kollat på min lilla bula som fanns just nu och det kändes väldigt konstigt. Men samtidigt var det väldigt skönt att få det ur världen. För det kanske inte kommer bli så jobbigt som jag trodde? Eller?
Samtidigt på kontoret - Erics Perspektiv
- Har det hänt någonting? sa jag lugnt
- Vi har stora problem sa Tomas och såg bestämt på mig
- Vad menar du? sa jag förvånat
- Du har möjligtvis inte sett det här? sa Tomas och visade mig en tidning
- Men vad i? sa jag och läste vad som stod på löpsedeln
- Dom har ringt flera gånger. Vi har frågat vart dom fått uppgifterna från men dom vill inte säga något. Bara att det är en nära vän till er sa Tomas
- Sandra. det måste vara Sandra som sagt det. Men vad ska vi göra nu då? sa jag och slängde undan tidningen
- Vi måste få dom att sluta prata om det. Men jag ordnar det. Åk till Lovisa och var tillsammans med henne för resten av dagen sa Tomas
- Menar du verkligen det? För hon är i skolan sa jag
- Ja, jag menar det. Åk till Lovisa nu. Så kan du komma till danslokalen kl 08.00 imorgon sa Tomas
- Tusen tack! Du är den bästa managern man kan ha sa jag och gav honom en kram innan jag skyndade mig tillbaka till bilen. Jag hoppade in och körde mot Lovisas skola. Jag såg på klockan innan jag parkerade bilen på parkeringsplatsen och Lovisa har lunch nu. Jag hoppade ur bilen och gick mot matsalen. Lovisa satt på utsidan av matsalen och jag smög upp bakom henne och la mina händer över hennes ögon.
- Gissa vem sa jag och log åt Alice
- Lasse Kronér? sa Lovisa och skrattade
- Tack, pratar jag göteborgska? sa jag och skrattade
- Nja, då gissar jag på världens bästa Eric sa Lovisa och vände sig om mot mig
- Hej älskling! Hur mår du? sa jag och satte mig bredvid Lovisa
- Bra, men du ska nog inte fråga vad jag tvingades göra tidigare sa Lovisa och satte sig i mitt knä
- Vadå? Vad menar du? sa jag oroligt
- Nej, glöm att jag sa någonting. sa Lovisa och log
- Du borde säga det sa Alice och såg på Lovisa
- Säga vadå? sa jag och kände hur orolig jag blev
- Våran klassföresetåndare ville att jag skulle berätta som det var inför klassen, vilket jag gjorde sa Lovisa
- Va?! Du gjorde vadå sa du? sa jag och såg allvarligt på Lovisa
- Jag hade inget val. Dom tvingade mig och jag hade inte energi att bråka med dom sa Lovisa
- Men dom kan inte bara tvinga dig till något sådant. Det är inte okej sa jag bestämt
- Men nu är det gjort och se ingen bryr sig. Jag kan göra såhär om jag vill sa Lovisa och gav mig en lätt kyss
- Isåfall så tänker jag göra såhär sa jag och gav henne en passionerad kyss
- Ni är verkligen ur söta sa Alice och log
- Jag vet, men inte jag bara Eric sa Lovisa och log mot mig
- Jag tycker tvärtom. Men jag fick ledigt av Tomas så vi kanske kan ses efter skolan? sa jag och log stort
- Jag vill inget hellre men jag ska ut med Alice på shoppingrunda vill du följa med? sa Lovisa och såg på mig med bedjande ögon
- Hur kan jag säga nej till dig? sa jag och gav henne en kyss
- Då kanske vi kan ses utanför skolan sen för vi har gympa nu sa Alice
- Men du kan inte vara med på gympan sa jag och såg upp mot Lovisa
- Nej, jag ska inte vara med. Jag sitter med vid sidan av bara. Men kan vi ses här utanför vid 15.00 ? sa Lovisa och log
- Absolut, det kommer bli perfekt. Vi ses då. Jag älskar dig sa jag och gav Lovisa en sista kyss innan vi skiljdes åt
Lovisa gick tillbaka in i skolan och jag gick mot bilen för att åka och göra några ärenden innan jag skulle träffa Lovisa och Alice. Det kändes bra att få träffa henne men inte att läraren tvingat henne att berätta för alla om oss. Det har ingen annan med att göra. Egentligen skulle jag vilja snacka med läraren om det men då är risken att det bara blir värre. Men jag tänker inte låta det här ske igen. Hoppas jag iallfall...
Lite senare efter gympan - Lovisas Perspektiv
Jag får inte vara med på gymnastiken just nu men det gjorde ingenting. Fast det som var jobbigt var att när dom andra bytte om så tittade alla på min mage. Och varje gång jag såg på någon som tittade så låtsades dom inte om det. Jag tror jag kan bli galen. Ibland ville jag bara skrika att kolla då. Men jag lät bli.
- Är det jobbigt? sa Alice och såg på mig
- Ja,men vi slutar ju för gott om 5 veckor så man får väl se det som något bra sa jag och skrattade
- Absolut! Men jag skyndar mig sa Alice och tog på sig sina vanliga kläder snabbt
- Stressa inte för min skull sa jag och skrattade
- Jag? Stressa? Det har aldrig hänt tidigare. Undrar hur det känns sa Alice och skrattade
- Kom nu knäppis sa jag och tog med mig Alice ut från omklädningsrummet när hon var klar
Det här var vår sista lektion för idag så vi gick för att hämta min väska och jacka innan vi gick ut till Eric som väntade vid bilen. Jag gav honom en kram och en kyss innan vi hoppade in i bilen och Alice satte sig i baksätet. Sen körde vi in mot stan och parkerade bilen. Vi gick en bra stund och vi shoppade ganska mycket. Alice ville ha en ny studentklänning men jag visste inte hur jag skulle vara då så jag hoppade det. Men jag köpte lite annat och Alice gav bebisen en nalle med texten "Made with Love" på och det var så gulligt gjort.
- Är det någon som känner att gå och käka någonting? sa Alice
- Jag är väldigt trött. Jag skulle helst vilja åka hem men ni kan käka om ni vill sa jag och log
- Nej, eller jag menar att jag vill ju vara med dig sa Eric och gav mig en kyss
- Du är världens bästa pojkvän. Men det är okej, jag lovar sa jag och gav honom en kyss
- Om det är okej för Lovisa är det okej för mig sa Alice och log
- Är du säker? sa Eric och såg oroligt på mig
- Ja, det är okej. Jag tar bussen hem men du får gärna komma förbi senare sa jag och log
- Mer än gärna. Ses sen älskar dig sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi skiljdes åt
Jag gick snabbt mot bussen och åkte hem. Det kändes som min fötter var bortdomnade och det kändes helt fantastiskt när jag kom hem till lägenheten och jag släppte bara ner mina påsar i hallen innan jag gick in till mamma som satt och läste i köket.
- Vad är det gumman? Har det hänt någonting? Du ser så ledsen ut sa mamma
- Nej, jag är bara trött. Men du kan aldrig gissa vad som hände i skolan idag sa jag
- Vadå? sa mamma och tittade upp på mig
- Våran klassföreståndare tvingade mig att berätta om det som står i tidningarna. Så jag gjorde det sa jag och såg ner i golvet
- HON GJORDE VADÅ?! skrek mamma rakt ut
- Eric reagerade på samma sätt. Men jag orkade inte bråka men jag sa faktiskt nej sa jag
- Det här är oacceptabelt Lovisa! Såhär får dom inte göra sa mamma
- Jag vet det men jag tar studenten om 5 veckor. Då slipper jag allt det här sa jag
- Det förstås, men det är inte okej för det. Men du mår bra ändå? sa mamma och såg på mig
- Ja, är ni fortfarande arga? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Nej, det är ditt beslut och vi får stötta dig i det. Du är ju våran dotter ändå sa mamma och gav mig en kram
- Tack! Ni är bäst sa jag och log
Mamma log mot mig och jag gick in till mitt rum och la mig på sängen. Jag var så otroligt trött hela tiden och mådde illa men enligt böckerna skulle det gå över snart vilket jag hoppas på. Jag hoppas också att Alice och Eric har det roligt. Det kändes först lite mysko att dom skulle käka ihop men jag har ingen anledning att vara svartsjuk. Eller hur?....
5 veckor senare - Morgonen då Lovisa tar studenten - Erics Perspektiv
Klockan hade ringt för 20 minuter sen men Lovisa sov fortfarande. Jag la en ros framför henne och kysste sen försiktigt hennes hals och hon vaknade och tog rosen och vände sig mot mig.
- Du är världens underbaraste sa Lovisa och log
- Inte lika underbar som du. Grattis till studenten sa jag och log stort
- Tack! Men ska jag vara ärlig vill jag inte gå dit. Det syns ännu mer nu och nej, jag vill inte sa Lovisa och drog täcket över huvudet
- Det är klart du ska gå. Kom igen nu älskling! Jag kommer vara där och det blir fantastiskt sa jag och log
- Lovar du? sa Lovisa och såg skeptiskt på mig
- Jag lovar. Och blir det inte vad jag lovat så får du skälla på mig sa jag och skrattade
- Okej då. Jag ska gå och göra mig i ordning sa Lovisa och gav mig en kyss innan hon gick upp ur sängen
Jag kunde förstå att Lovisa var nervös inför det här men det kommer bli bra. Både jag och hennes familj kommer ju vara där och varför skulle det inte gå bra då? Lovisa kom ut från badrummet med lite löst lockat hår och en vit klänning på sig. Hon var så otroligt vacker och magen var jätte söt i klänningen.
- Wow! Du ser helt fantastisk ut sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Menar du verkligen det? sa Lovisa och log
- Mmm...och nu när jag tänker efter så borde vi inte gå nu när du är så snygg sa jag och skrattade
- Haha! Du är galen. Kom nu annars kommer vi försent sa Lovisa och tog min hand och vi skyndade oss till bilen
Vi satte oss i bilen och åkte mot Lovisas skola. Det här kommer bli fantastiskt. Jag log mot Lovisa och släppte av henne så hon kunde gå in till dom andra i skolan medan jag gick till hennes föräldrar och väntade på henne. Jag var nog mer nervös än hon just nu om det änns var möjligt. Jag tittade mig omkring och jag tyckte jag såg någon nere vid träden men jag inbillade mig nog bara. Eller?....
Lite senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade sprungit ut och det har helt fantastiskt vilken skön känsla det var. Min familj hade kramat och gett mig blommor och nallar så jag såg snart ut som en stor nalle själv. Mamma tog massor av bilder och speciellt på mig och Eric som inte kunde hålla oss i från varandra. Men jag kände hur det blev lite för mycket så jag behövde gå undan.
- Jag måste bara gå och pudra näsan sa jag och log
- Okej, vi väntar här sa Eric och gav mig en kyss
Jag gick ner mot skolan och gick bland träden när någon kom fram mellan träden. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna av rädsla. Det här kan inte hända. Jag drömmer, det här måste vara en mardröm. Ja, det är klart det är. En mardröm tänkte jag. För om jag nyper mig i armen så vaknar jag och nöp mig hårt i armen men jag vaknade inte.
- Men hej Lovisa...det var länge sen!.......
Detta är kapitel 35 av Coming Home och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog sån tid att få upp det men visste inte hur jag skulle få till slutet sen hade jag världens migrän i söndags så det var därför det dröjde extra länge. Men kapitel 36 kommer tyvärr inte förens på onsdag för idag(tisdag) ska jag på nyårsfest så tyvärr kommer inget kapitel då men redan på onsdag kommer fortsättningen och då kommer ni bla få veta vem som Lovisa mötte? Varför blir Eric orolig när Lovisa dröjer? Hur utvecklas Eric och Alices vänskap? Varför blir Lovisa så svartsjuk? Och på vem? Blir det en pojke eller flicka? Och varför söker Lovisa upp Gabriel igen? Det och mycket mycket mycket mer samt massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 36 som kommer på onsdag :)
GOTT NYTT ÅR ALLA FANTASTISKA LÄSARE! DET HÄR ÅRET HAR VARIT FANTASTISKT OCH MYCKET AV DET TACK VARE ER! TACK FÖR ATT NI HÅLLER BLOGGEN LEVANDE!
HOPPAS 2014 BLIR LIKA FANTASTISKT!! ❤️
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Fantastiskt jätte bra!!!!
Ellen säger:
Jättebra!!!!!!!!!
Det är lite synd att det mest handlar om Lovisas familj. Jag säger inte att någonting är dåligt utan bara att Erics familj oxå borde vara med lite 😜💞 hoppas du tar det på ett bra sätt :):):)
Josefin säger:
sååå himla bra!!! <3
längtar tills nästa kommer! :)
Trackback