Coming Home - Kapitel 29
- Jag gör verkligen det men det finns någonting som gör det värre för mig och Eric sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Åh nej, du menar inte? sa Alice nervöst
- Jag tror jag börjar bli kär i Johnny.......
Lovisas Perspektiv
- Jag tror jag börjar bli kär i Johnny, precis som du sa sa jag
- Anade att du skulle säga det. Har du sagt något till Eric? sa Alice
- Nej, kommer inte göra det heller. Jag älskar Eric sa jag bestämt
- Okej, men hur ska du göra med Johnny isåfall? sa Alice
- Jag måste prata med honom. Eller bara ignorera honom. Jag vet varken ut eller in just nu. sa jag och svalde hårt
-Fast att ignoera honom hjälper dig inte sa Alice
- Jag vet det. Men jag måste gå hem nu. Vi ses sa jag och gick upp från bänken
Jag gick mot bussen och jag visste inte vad jag skulle göra mer. Det kändes inte bra att träffa Johnny och för tillfället kändes det inte bra att träffa Eric heller. Men jag tog bussen hem och när jag kom hem stod mamma i köket och jag gick ut till henne och satte mig på köksstolen medan hon lagade mat.
- Vad tidigt du är hemma. Jag trodde du skulle ringa och säga att du stannade hos Eric sa mamma förvånat
- Han hade jobb att göra. Jag ville inte stanna där och störa honom sa jag och log försiktigt
- Har det hänt någonting? Du ser lite ledsen ut sa mamma
- Nej då, jag kanske börjar bli sjuk, har lite ont i magen sa jag men jag visste redan vad den riktiga orsaken till det är
- Du kanske blir sjuk då. Men gör såhär att du går in och vilar så ropar jag när maten är klar sa mamma och smekte sin hand över min panna
- Tack sa jag och gick in till mitt rum
Jag tog upp Pingu ur sin bur och la mig på sängen med honom på magen. Han kröp omkring men det kändes väldigt bra att ha honom här just nu. Det högg till i magen när jag tänkte på vad jag höll på med. Jag hade lovat att ringa Eric men jag pallade inte just nu. När jag låg där så knackade det på dörren och mamma tittade in.
- Gumman, du har besök om du orkar alltså sa mamma
- Det är okej sa jag och satte mig upp i sängen
- Varsegod sa mamma och Johnny kom in till mitt rum
- Vad gör du här? sa jag och reste mig upp från sängen
- Jag behövde prata med dig sa Johnny
- Nej, det är ingen bra ide, gå härifrån bara sa jag
- Jag vill vara med dig och jag vet att du vill vara med mig också sa Johnny och såg ledsamt på mig
- Det spelar ingen roll för mina känslor för Eric är större sa jag
- Jag antar att det är honom du ska gå på balen med sa Johnny
- Ja, om han vill för jag har inte frågat honom ännu sa jag
- Hej då sa Johnny och stängde dörren bakom sig
Jag satte mig på golvet och nu rann tårarna ner för mina kinder. Det högg i mitt hjärta och jag visste inte ingenting längre. Jag ville inte känna såhär mer. Jag orkar inte det helt enkelt. Om jag bara kunde få vara kär i Eric och vara med honom och inte allt det här....
Senare på kvällen - Hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Lovisa hade inte ringt på hela eftermiddagen och kvällen. Jag förstår ju att någonting var fel men att det skulle vara med mig visste jag inte. Jag tog upp min mobil och ringde till henne på en gång.
- Ja, det är Lovisa sa Lovisa när hon svarade
- Hej älskling! Du ringde aldrig så jag blev orolig sa jag
- Förlåt, men jag mår inte så bra det är därför sa Lovisa
- Men gumman, håller du på att bli sjuk? Var det därför du sprang ifrån kontoret? sa jag oroligt
- Jag tror det, förlåt att jag bara stack i väg. sa Lovisa och jag hörde att hon var ledsen
- Det gör ingenting gumman, men är du säker på att ingenting hänt? Du låter ledsen sa jag
- Ja, det är säkert. Förkyld bara. Men glöm inte att jag älskar dig sa Lovisa
- Glöm inte att jag kommer älska dig för evigt. Krya på dig nu gumman sa jag
- Det ska jag. Puss sa Lovisa och vi la sen på
Jag la ner mobilen på soffbordet och lutade mig tillbaka i soffan. Hade jag inte haft så mycket att göra just nu så skulle jag åka till Lovisa och prata med henne för hon lät ledsen och sen att hon sprang i väg sådär, nej, jag vet att det är någonting annat men frågan är bara vad?
3 dagar senare - Lovisas perspektiv
Jag hade sagt till mina föräldrar att jag var sjuk för jag ville inte gå till skolan och träffa Johnny just nu. Så jag fick spela sjuk inför mina föräldrar och det verkade funka. Men jag hade också fått ljuga för Eric. Det kändes inte bra att göra det. Det kändes som jag hade dubbla lögner för honom nu. Jag låg i sängen när det ringde på dörren och jag reste mig upp ur sängen och öppnade dörren.
- Hej snygging! Får jag komma in? sa Eric och log
- Det är klart du får kom sa jag och tog Erics hand och drog in honom i lägenheten och stängde dörren bakom mig
- Du är inte sjuk va? sa Eric och såg misstänksamt på mig
- Nej, jag orkade inte gå till skolan. Det är så mycket med Alice och Johnny att jag inte pallade sa jag och log vilket var halv sant
- Förstod nästan det. Är du ensam? sa Eric och såg sig runt i lägenheten
- Mmm...så jag tror jag vet den bästa medicinen mot min sjukdom sa jag och tog med Eric in i mitt rum
Vi la oss ner på min säng och Eric la sig över mig och vi började kyssas passionerat. Vi skrattade lite och jag kände hur fjärilarna i magen flög runt i min mage och jag förstod att det var såhär det skulle kännas. Nu måste jag bara göra ett avslut med Johnny så han förstår men det tänker jag inte tänka på mer just nu.
- Du är så otroligt söt sa Eric och log mot mig
- Inte lika söt som du. Du är söt som socker! sa jag och skrattade
- Hallå? Lovisa sover du? hörde jag mamma ropa från hallen
- Shit det är mamma! Hon kommer bli jätte arg om hon ser dig sa jag
- Jag har en idé, vänta sa Eric och hoppade ner från sängen men landade på golvet och jag fick hålla mig för skratt innan han gick in i min garderob
- Jag trodde du sov? sa mamma när hon öppnade dörren till mitt rum
- Jag gjorde det men sen gick jag upp för att ta en macka sa jag och log
- Okej, jag tyckte jag hörde röster här inne sa mamma misstänksamt
- Jag hade tv:n på för någon sekund sen men stängde av den sa jag och log
- Okej, men jag ville bara se hur du hade det. Jag åker tillbaka till jobbet nu sa mamma och log
- Okej, tack mamma sa jag och log
Hon stängde dörren bakom sig och jag väntade tills jag hörde hur ytterdörren stängdes och låstes innan jag hoppade ur sängen och gick fram till min garderob. Jag skrattade åt Eric och han skrattade tillbaka.
- Är det mysigt där? sa jag och skrattade
- Ja, faktiskt, kom ska jag visa dig sa Eric och tog min hand och försökte dra in mig
- Nej, jag avstår sa jag och skrattade
- Hey, kom nu sa Eric och skrattade
Jag backade undan och det slutade med att Eric jagade mig i lägenheten och när han fick tag i mig så hamnade vi på min säng och han kittlade mig. Jag kunde inte sluta skratta. Det var helt fantastiskt.
- Jag ger mig! Hahahahaha! skrattade jag
- Lovar du? sa Eric och skrattade
- Ja, jag lovar och svär sa jag och skrattade
Vi kysste varandra för att försegla det avtalet och sen låg han kvar i min säng och tittade på mig. Han log och jag lekte med hans hår och jag kunde inte sluta le. Det var som att nu förstod jag vem jag verkligen älskar. Den som gör mig till världens lyckligaste. Det är Eric och ingen annan. Fina fina Eric. Jag tog ett djupt andetag och gav honom en lätt kyss innan jag blundade och jag somnade mot Erics bröst.
Erics Perspektiv
När Lovisa hade somnat så smög jag försiktigt därifrån. Det vore nog inte så bra om Lovisas familj såg mig här nu när dom tror att hon är sjuk. Men det hade varit en helt fantastisk dag idag. Det var som första gången vi träffades. Första dejten tillsammans. Jag kände hur jag hade fjärilrar i magen och jag kunde inte sluta le när jag gick ner för trapporna och hoppade in i bilen.
Jag körde mot en skivsignering och jag sjöng högt och skrattade för mig själv i bilen. Dom som såg mig i bilen måste trott att jag varit galen. Men det var jag inte. Jag var bara så otroligt kär i en underbar tjej. När jag kom fram parkerade jag bilen och Tomas stod och väntade på mig.
- Värst vad du är glad! Har du varit hos Lovisa? sa Tomas och log
- Kanske det, nå ska vi köra den här spelningen nu? sa jag och log stort
- Ja, kom då sa Tomas och vi gick in till köpcentret
Jag gick en annan väg och vi fick vänta en stund innan jag kunde komma ut på scenen men när jag väl kom upp dit så var jag så taggad. Det var som jag hade 100 000 miljoners adrenalin i kroppen. Jag körde verkligen järnet idag. Och det var Lovisas kärlek som gjorde mig såhär.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag hade tagit på mig ett par ljusa jeans, en zebra randig långärmad tröja och jag mådde lite bättre nu så jag hade fått ett ok av mamma att gå ut. Jag visste att jag var tvungen att prata med Johnny nu om jag ska kunna gå till skolan och det var just det jag skulle göra nu. Jag stod utanför deras villa och jag ringde på dörren. Jag svalde hårt när jag såg en skugga innanför glaset som fanns på dörren och Johnny öppnade.
- Lovisa? Jag trodde du var sjuk sa Johnny förvånat
- Jag mår bättre. Jag behöver prata med dig sa jag
- Visst, kom in sa Johnny och släppte in mig
- Är du ensam hemma? sa jag och tog av mig skorna och jackan
- Ja, mina föräldrar jobbar sent. Vad ville du snacka om? sa Johnny
- Det är såhär att jag vill klar göra att mina känslor jag trodde jag hade för dig inte finns mer sa jag
- Vad ska jag säga om det? sa Johnny kallt
- Ingenting men jag vill bara du ska veta det sa jag
- Du ljuger för dig själv. Det du och jag har kan ingen förstöra sa Johnny och tog tag i mina armar
- Vi har ingenting! Jag älskar Eric! Det har alltid varit Eric sa jag
- Du ljuger! Hör du det?! Du ljuger sa Johnny och tårarna rann ner för hans kinder
- Det är nog bäst att jag går nu sa jag och försökte gå
- Nej! Stanna! Snälla stanna här! Du får inte gå! Gå inte ! sa Johnny ledsamt och upprört
- Okej, jag stannar här. Det är okej, jag stannar sa jag och såg lugnt på Johnny
- Jag ska bara hämta lite vatten, du går inte va? sa Johnny
- Nej, jag stannar här oroa dig inte sa jag och såg efter honom när han gick upp för trapporna
Jag hade panik. Han kommer hålla mig instängd här! Jag skyndade mig att ta upp min mobil och jag ringde Eric direkt. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog. Jag var rädd och vettskrämd. Jag tittade flera gånger så inte Johnny kom.
- Svara...snälla Eric svara viskade jag
- Ja, det är Eric sa Eric när han svarade
- Eric du måste hjälpa mig! Jag är hos Johnny och han är galen sa jag och tårarna rann
- Lovisa, lugn! Vad säger du? sa Eric oroligt
- Jag är hos Johnny. Han är galen, han släpper inte ut mig du måste komma sa jag och stod med ryggen mot trappen
- Vad håller du på med?! skrek Johnny och kom ner från trappen
- Lovisa! Lovisa är du där? Hörde jag Eric ropa
- Snälla Johnny. Släpp ut mig sa jag nervöst
- Ge mig telefonen! sa Johnny argt
- Snälla Johnny...gör inte såhär sa jag och tårarna rann
- GE MIG TELEONEN NU! ropade Johnny argt och jag gav honom mobilen
- Hej då Eric.......
Detta är kapitel 29 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom i lördags men jag hann inte få klart det. Men nu är det här. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt. Men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 30 kommer ikväll (måndag) och då kommer ni bla få veta vad händer hos Johnny? Kan Eric få ut Lovisa? Vem bjuder Lovisa till balen? Hur blir hennes student? Och vad händer när Eric får veta vad Lovisa kände för Johnny? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 30 som kommer ikväll (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Fantastiskt jätte bra !!
Josefin säger:
Såå himla bra!!!! <3
Trackback