Coming Home - Kapitel 23
Men när jag inte hade sett Eric på ett tag så gick jag runt och letade efter honom och då fick jag se honom tillsammans med den där tjejen som Gabriel kommit med. Hon höll på och tog på Erics arm hela tiden och var äckligt flörtig mot honom. Jag kände mig både irriterad, ledsen och sur. Jag skakade bara på huvudet och gick därifrån. Ska han låta en annan tjej flörta med honom så kan jag flörta med någon jag med. Jag gick fram till en kille och log stort.
- Tjena snygging! Vad för dig hit på nyår då?.....
Lovisas Perspektiv
- Tjena snygging! Vad för dig hit på nyår? sa jag och log mot Gabriel
- Jag blev bjuden, vad är det med dig? sa Gabriel och såg förvånat på mig
- Med mig? Ingenting, absolut ingenting. Jag ville bara prata lite med dig sa jag och la min hand mot hans kind och jag såg mot Eric
- Gör inte sådär om du inte menar någonting med det sa Gabriel och tog ner min hand
- Men, jag...Eric och hon du kom med flörtar med varandra sa jag ledsamt
- Vänta, va? sa Gabriel förvånat
- Se själv, dom står därborta sa jag och såg mot Eric
- Då kanske det är dags för dom att veta vad som händer om dom flörtar med varandra sa Gabriel och tog tag i min midja och kysste mig
Jag hade inte under några som helst omständigheter tänkt att han skulle kyssa mig. När han släppte mig så tittade jag förvånat på honom och sen tittade jag på Eric och han tittade chockat, ledsamt och besviket på mig. Då förstod jag hur fel jag hade tänkt. Jag hade låtit min svartsjuka ta över helt och hållet. Och nu kanske det är försent....
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade stått och snackat med en tjej ett tag och det kändes som hon flörtade med mig hela tiden och det kan hända att hon gjorde det också. Men jag försökte att visa att jag inte var intresserad men det verkade inte hjälpa. Men när jag sen gick därifrån för att leta efter Lovisa så såg jag henne med Gabriel. KYSSANDES! Det var som att mitt hjärta gick i tusen miljoner bitar. Jag såg hur Lovisa tittade på mig och jag rörde inte en min. Jag gick sen fram till dom och försökte ta tag i Gabriel men Lovisa ställde sig framför honom.
- Vad f*n håller du på med?! Kysser honom?! sa jag argt
- Du stod och vrål flörtade med Gabriels dejt! Jag blev svartsjuk sen var det Gabriels ide att kyssas inte min sa Lovisa irriterat
- Jag flörtade inte alls med henne! Du såg fel! Men jag önskar jag hade sett fel när det kom till dig och han sa jag argt
- Förlåt, men det är ingenting mellan mig och Gabriel. Du måste tro mig sa Lovisa och tog min hand
- Jag måste ingenting. Kan du lämna oss ifred ett tag? sa jag och såg på Gabriel
- Visst, lycka till sa Gabriel och gick därifrån
- Vill du börja det nya året genom att göra slut med mig? Är det vad du vill? sa Lovisa ledsamt och irriterat
- Det har jag verkligen inte sagt men du kysste honom. Mitt framför alla här. Hur tror du det får mig att känna? sa jag
- Som skit. Jag ska gå nu så slipper du göra slut sa Lovisa och skulle precis gå men jag tog tag i hennes hand
- Jag ska inte göra slut. Jag förlåter dig, men jag vill inte att det händer igen sa jag och såg på Lovisa
- Aldrig, kommer aldrig göra det igen. Jag lovar sa Lovisa och log
- 30 sekunder kvar nu! ropade någon
- Förresten är det förra året och nu börjar det nya året för oss sa jag och log stort
- E & L året eller? sa Lovisa och skrattade
- Exakt så sa jag och tog min hand runt Lovisas nacke
- 10, 9, 8, 7, 6, 5 ropade alla
- Jag ska älska dig hela 2014 sa jag och log
- Och jag ska älska dig hela 2014 och 2015 med sa Lovisa och log
- 3,2,1! Gott nytt år! ropade alla och jag kysste Lovisa passionerat
Det kändes nästan som tiden stannade mitt i allting och jag kunde inte sluta kyssa henne. Även fast det hände något mellan henne och Gabriel så finns det i 2013 och nu ska det vara glömt. När vi tillslut släppte varandras läppar så gick vi ut med dom andra för att se på fyrverkerierna. Jag såg Gabriel hålla om den där tjejen och jag la mina armar runt Lovisas midja och kysste hennes kind. En konstig nyår men ändå världens finaste slut på 2013, det allra sista iallafall.
Några veckor senare - Lovisa ska börja nya skolan - Lovisas Perspektiv
Jag vaknade av att Eric kysste min hals och jag vände mig om mot honom. Han log stort mot mig och jag log trött tillbaka. Det kändes som jag inte sovit någonting i natt. Men när jag såg vad klockan var så mindes jag att idag var första dagen i den nya skolan. Jag ville helst dra upp täcket över huvudet och strunta i skolan helt idag.
- Seså, du måste gå upp nu sa Eric och log
- Jag struntar i det. Jag vill hellre ligga kvar här hela dagen sa jag och skrattade
- Haha, det önskar jag med men du ska till din nya skola sa Eric och skrattade
- Jag har ångrat mig, jag förblir sovande eller något sånt sa jag och skrattade
- Haha, tvinga mig inte att utföra straffet för dom som stannar i sängen för länge sa Eric och skrattade
- Vad är det för straff? sa jag och satte mig halvt i sängen
- Det här sa Eric och började tok kittla mig och jag vred mig av skratt men det fick mig piggare så jag gick upp till slut
Jag tog en snabb dusch och sen skyndade jag mig att få på mig ett par mörka jeans och min stickade polotröja. Sen tog jag en macka som Eric gjort och lite juice innan jag tog väskan och på mig skorna samt jackan innan jag sprang ner till bussen. Det kändes hur stressigt som helst men jag vill gärna komma i tid.
När jag väl kom dit så fick jag leta mig fram till rektorsexpeditionen och anmäla mig. När jag gjort det fick jag dom första böckerna jag behövde sen gick jag till klassrummet och läraren stod framme vid katedern när jag kom in.
- Det måste vara du som är Lovisa Henriksson? sa läraren
- Ja, det är jag sa jag och kände hur alla tittade på mig
- Kom fram här, du kanske kan berätta om dig själv sa läraren och jag kände bara att jag ville sjunka genom golvet. Varför kunde jag inte bara få gå och sätta mig?
- Jag har just bytt skola och mina intressen är musik och sånt sa jag och log
- Och andra saker sa en kille i klassen
- Tyst i klassen! sa läraren irriterat
- Ja, du kan gå och sätta dig undertiden sa läraren till mig och jag gick till den lediga bänken
Jag satte mig ner och jag kände mig lite illa tillmods för det kändes som alla tittade på mig som att jag var en utomjording eller någonting. Jag vet inte om jag kommer trivas i den här skolan om det ska vara såhär hela tiden. Men jag hoppas iallafall att det kommer bli bättre framöver.
Lite senare - Lovisa går genom korridoren - Lovisas Perspektiv
Jag gick igenom skolkorridoren och letade efter mitt skåp när några tjejer kom och knuffade till mig så jag åkte in i skåpen. Det gjorde ont men jag sa ingenting.
- Du ska inte tro att du är något för att du kommer hit som ny elev sa en av tjejerna
- Det tror jag inte heller. Vad har jag gjort er? sa jag förvånat
- Tror du inte vi ser hur du är? sa tjejen
- Låt henne vara! Ni har ingenting med henne att göra sa en kille och kom fram till mig
- Vi får prata mer sen sa tjejen och gick därifrån
- Tack för hjälpen. Jag visste inte vad jag skulle gjort om inte du kom sa jag och log blygt
- Det var ingenting, hon brukar vara på dom som är nya. sa killen
- Okej, Ja, Lovisa sa jag och log
- Johnny, och det här är min flickvän Alice sa Johnny
- Hej Lovisa. Du ska inte bry dig om henne sa Alice och log stort
- Det ska jag, men ni kanske kan visa mig till lunchsalen? sa jag
- Du har inte lust att hänga med att käka på ett annat ställe? sa Johnny
- Jag vet inte riktigt, jag kanske ska träffa min pojkvän om inte maten är så bra på skolan sa jag och log
- Det förstår vi, men en snabb lunch borde du hinna med? sa Alice
- Jag vet inte riktigt, men jag vill nog träffa min pojkvän om det är okej sa jag igen
- Men, en snabb lunch bara, snälla? sa Johnny och log
- Jag vet inte.....men.......
Detta är kapitel 23 och jag är så ledsen att det tagit så lång tid att få upp det men jag har haft svår migrän och sen igår hann jag inte få klart det men nu är det uppe. Och jag hoppas ni ska tycka om det! Kapitel 24 kommer tyvärr inte förens på lördag. Det är familjekväll imorgon och det är därför som kapitel 24 inte kommer förens på lördag. Men i kapitel 24 kommer ni bla. få veta vad Lovisa svarar? Vem är det som söker upp Eric? Hur blir kompiskvällen hemma hos Eric? Varför umgås Lovisa mer med Johnny från skolan än Eric? Och varför blir Eric misstänskam mot honom eller är han snarare svartsjuk? Det och mycket mycket mycket mer samt massor med kärlek kommer ni få veta i kapitel 24 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<33
Coming Home - Kapitel 22
Jag hade bytt om till en röd klänning och hade en röd tomteluva på mig men jag var inte glad ändå. Jag satt inne i rummet jag fått låna hos mina släktingar och jag hade både ringt och sms:at till Eric men han hade inte svarat på någonting. Jag satte mig i fönstret (Det är som en bänk vid fönstret) och tittade ut på snön som föll ner utanför. Jag tog upp mobilen och tittade på en av bilderna av mig och Eric.
- God Jul Älskling! Vart du än är.......
Erics Perspektiv
Jag hade kommit till Göteborg för ungefär 10 minuter sen och jag var på väg till Lovisas släktingars hus. Jag parkerade en liten bit därifrån så inte Lovisa skulle känna igen bilen för då är det kört. Jag smög försiktigt fram till huset och ringde på dörren och Lovisas mamma öppnade dörren.
- Lovisa är inte hemma så det är bara du kommer in sa Kicki (Lovisas mamma)
- Okej, men vart är hon? sa jag och tog av mig skorna och jackan
- Hon är ute tillsammans med en av sina kusiner. Vi fick lura ut henne medans vi slår in dig sa Kicki och tog mina skor och jacka för att gömma dom i en garderob
- Okej, det låter kanon. Men är allting klart? sa jag och följde med in till vardagsrummet
- Allting är klart. Här är lådan, vi har gjort lite hål i bak så du får luft och sånt där, men är du säker på det här nu? sa Martin
- Ja, det kommer bli jätte bra. Sådär, slå in mig nu sa jag och satte mig i papperslådan
Jag hörde hur dom la på det sista pappret på locket och jag tog ett djupt andetag och nu var det bara att vänta. Men det skulle ju ske om ungefär 3 timmar, direkt efter Julafton med Kalle Anka. Men jag var samtidigt lite nervös inför hur Lovisa kommer reagera när hon ser mig här.
Lite senare - Lovisa sitter i soffan med dom andra - Lovisas Perspektiv
Jag hade varit ute med mina kusiner förut men nu var jag hemma igen och alla var så exalterade inför kvällen. Jag satt mest för mig själv och var nog inte världens bästa sällskap just nu. Men nu var det Kalle och jag satt med men jag tittade mest på mina bilder jag hade i mobilen och lyssnade på musik för jag saknade bara Eric hela tiden.
- Lovisa, kan du hjälpa mig i köket? sa morfar
- Absolut sa jag och log lite och gick efter honom
- Du ser ut att ha lika roligt som mig i en godisfabrik. Du tänker på Eric va? sa morfar
- Ja, jag har ringt och smsat honom hela dagen men han har inte hört av sig till mig sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Du ska se att han kommer ringa snart. Försök vara lite glad. Det är snart dags för tomten sa morfar och smekte min kind
- Haha, ja, men jag förstod att du var tomten för länge sen sa jag och skrattade
- Shh...berätta det inte för dom där inne bara sa morfar och vi gick tillbaka in till vardagsrummet
- Ja, jag ska nog gå ut och köpa tidningen sa morfar
- Men då missar du tomten sa Tobias ( en av mina kusiner)
- Nej, jag skyndar mig sa morfar och blinkade mot mig och gick ut
Jag satte mig ner i soffan igen och efter ungefär en kvart kom morfar tillbaka som tomten och han delade ut alla julklapparna. Det var då jag såg det stora paketet. Det var enormt och ingen hade sagt något om det utan alla öppnade sina julklappar men jag kunde inte slita blicken från paketet ändå. Men jag öppnade mina paket och det var kläder, smycken, musik och smink. Jag ville fråga om paketet men jag satt bara tyst. Men det är lite märkligt att ingen verkar tänka på det där paketet. Eller?
Samtidigt inne i paketet - Erics Perspektiv
Jag hade hört allting som sagts och nu hade dom alla öppnat sina julklappar och det var snart dags för mig att göra min entré. Men jag hade också hört hur ledsen Lovisa var och det gjorde att jag nästan ångrade det här. Men jag lyssnade nu noga på vad som sades på utsidan.
- Men oj, vi har visst glömt ett paket sa Kicki
- Vems är det? sa en av Lovisas kusiner
- Det är till Lovisa, men det står " Öppnas av förälder" sa Martin
- Va? Varför då? sa Lovisa förvånat
- Jag vet inte, men vi öppnar väl då sa Kicki och dom tog av pappret på locket och jag tog ett djupt andetag innan jag började sjunga
- I dont want alot for Christmas, there is just one thing I need, I don't care about the presents, underneath the christmastree, I just want you for my own, more than you could ever know, make my wish come true, cause baby all I want for Christmas is you sjöng jag och kom upp från lådan
Lovisa tittade bara chockat på mig och jag klev ur lådan och gick fram mot henne och tog hennes hand och drog henne upp från fåtöljen.
- Make my wish come true, cause all i want for Christmas is you sa jag och log
- Är det sant? Drömmer jag inte? sa Lovisa och jag såg hur hon var tårögd
- Nej, det är ingen dröm. God jul Älskling! sa jag och smekte hennes kind
- Åh Eric! sa Lovisa och kastade sig i mina armar och jag kramade om henne hårt
Jag släppte henne sen och gav henne en passionerad kyss inför hela hennes familj men jag brydde mig inte om det.
- Du får sitta här om du vill sa Lovisa och jag satte mig i fåtöljen
- Bara om du sitter här sa jag och drog ner Lovisa i mitt knä
- Men jag förstår ändå inte, hur kunde du komma hit? sa Lovisa
- Jag fick lite hjälp med att planera allting sa jag och såg mot Lovisas föräldrar
- Visste ni om det här? sa Lovisa och såg förvånat på sina föräldrar
- Ja, det gjorde vi, men det var svårt att hålla det hemligt när vi såg hur nere du varit sa Kicki
- Det är därför alla varit så konstiga. Ni lurade mig verkligen sa Lovisa och log
- Vad är det som händer här? sa Gustav (Lovisas morfar)
- Hej farfar, vi har öppnat julklapparna och någon kille har kommit till Lovisa sa en av Lovisas kusiner
- Eric? Det var en riktig överraskning sa Gustav och log
- Speciellt för mig. Men det var världens finaste och bästaste julklapp sa Lovisa och gav mig en kyss
- Vi kanske ska gå upp till ditt rum? sa jag och log flörtigt
- Det är helt okej för oss. Gå ni sa Kicki och Lovisa reste sig upp och jag tog hennes hand för att sen gå till hennes rum hon hade här.
Lovisas Perspektiv
När vi hade kommit upp från vardagsrummet så satte jag mig på sängen. Jag försökte fortfarande smälta att Eric var här. Det kändes som en dröm och somnade jag eller nöp mig så skulle drömmen försvinna. Eric satte sig bredvid mig på sängen och smekte försiktigt min kind.
- Du är inte arg för att jag kom? sa Eric
- Självklart inte. Men vad säger dina föräldrar att du inte firar där nere? sa jag
- Det var okej, jag förklarade att jag hellre vill vara tillsammans med dig, jo just det, jag höll på att glömma, God Jul älskling sa Eric och gav mig en julklapp
- Men jag har ju redan fått det jag önskade mig, dig sa jag och skrattade
- Samma här, men jag ville ändå ge dig någonting sa Eric och log
- Vad gullig du är! Då ska du få det här sa jag och tog fram mitt paket till Eric
- Tack! Du är så söt sa Eric och tog emot julklappen
- Ska jag öppna nu? sa jag och log
- Ja, självklart, det är ju meningen sa Eric och öppnade mitt paket och jag öppnade hans
Jag hade köpt VIP biljetter till Justin Timberlake konserten i Sverige nästa år han blev överlycklig och gav mig en passionerad kyss när han öppnat det. När jag öppnade mitt var det ett halsband med en berlock på som gick att öppna och i den var det en bild av oss. Det var så otroligt gulligt och jag gav honom en passionerad kyss som tack.
- Vi tänkte bara säga att vi går och lägger oss nu sa mamma från utsidan av dörren
- Okej! Vi med sa jag och log mot Eric
- Vem ska ta badrummet först? sa jag och log
- Damerna först sa Eric och gav mig en kyss innan jag gick in till badrummet för att göra mig i ordning
Jag tog av mig klänningen och tog sen på mig ett lila linne som jag sover i och borstade tänderna. Sen gick jag in och Eric gick in badrummet istället och sen när han kom tillbaka i bara kalsongerna så log jag mot honom och han gick närmare mig och jag la mina händer mot hans bröst. Vi började kyssa varandra passionerat och vi kröp ner i sängen.
Jag la mina händer i Erics här och han la sina händer mot min mage och jag ryckte till när det kittlades och vi fnissade lite innan vi kysste varandra igen och Eric kysste försiktigt min hals innan han tog av mig linnet och jag la mina händer mot hans rygg. Jag kände hur han fick gåshud och jag log mot honom. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra dom sista kläderna innan vi hade sex. Det var helt fantastiskt.
Nästa dag på morgonen - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att Lovisa låg med sin hand mot mitt bröst och jag gav henne en puss på pannan. Hon vaknade till lite sakta men hon la bara sitt huvud mer mot mitt och jag log för mig själv. Hon var så otroligt vacker där hon låg. Men efter en liten stund vaknade hon till och tittade lite sömnigt på mig.
- Du är här, det var ingen dröm sa Lovisa och log
- Haha, nej, jag är lika äkta som du sa jag och skrattade
- Inte riktigt, du är som min ängel sa Lovisa och skrattade
- Haha, då är du min ängel som jag älskar mer sa jag och skrattade
- Så, vad vill du göra idag? sa Lovisa och log generat mot mig
- Ligga här och bara mysa med dig? Räknas det sa jag och log
- Kanske det, men vad sägs om att gå en promenad? Mot Liseberg kanske sa Lovisa och log
- Gärna, men då får du lova att värma mig om jag fryser sa jag och log
- Haha, du är hetare än eld så är det någon som får värma någon är det du som får värma mig sa Lovisa och skrattade
- Haha, du är inte klok! Men det är ju därför jag älskar dig sa jag och skrattade
- Och jag älskar dig mer sa Lovisa och vi gav varandra en kyss
Vi låg kvar en stund innan vi gick upp och gick ut till dom andra för att äta lite frukost. Sen gjorde vi oss i ordning och tog sen på oss ytterkläderna och gick ut för att ta en promenad. Det var väldigt mysigt med all snön och julstämningen men samtidigt lite för kallt för min smak. Vi gick mot Liseberg och det var upplyst även fast det inte synts så bra nu när det var ljust men det var romantiskt ändå.
- Lovisa, vänta, det är något jag vill säga sa jag och stannade
- Vadå? sa Lovisa och jag såg att hon blev lite nervös
- Nyårsfesten hos Fredrik, han har bjudit Gabriel sa jag
- Okej, men det gör väl ingenting eller? sa Lovisa förvånat
- Nej, kanske inte sa jag och bet mig i läppen
- Eric, Gabriel är en vän ingenting mer. Jag lovar. Det finns faktiskt bara en kille som jag vill kyssa på tolvslaget sa Lovisa och log stort
- Vem då? sa jag och skrattade
- Dig såklart. Kom nu sa Lovisa och gav mig en kyss innan vi gick vidare
Jag hoppas att hon har rätt. Men jag blir alltid så stel och ja, svartsjuk när jag ser henne med Gabriel. Det var inte meningen men det bara blev så men jag ska verkligen försöka. För jag vill bara kyssa Lovisa på tolvslaget och ingen annan. Jag hoppas hon vet om det.
Några dagar senare - På Nyårsfesten - Lovisas Perspektiv
Jag och Eric hade kommit för ungefär 1 timme sen och det var massor med folk här. Jag hade argt Gabriel komma med en tjej och jag vet inte riktgt varför men det sved till i magen. Jag skakade bara bort den konstiga känslan och gick runt och pratade med lite folk och var tillsammans med Eric så mycket det gick. Jag hade på mig min Nicole Miller Lava Dress och jag hade håret utsläppt.
Men när jag inte hade sett Eric på ett tag så gick jag runt och letade efter honom och då fick jag se honom tillsammans med den där tjejen som Gabriel kommit med. Hon höll på och tog på Erics arm hela tiden och var äckligt flörtig mot honom. Jag kände mig både irriterad, ledsen och sur. Jag skakade bara på huvudet och gick därifrån. Ska han låta en annan tjej flörta med honom så kan jag flörta med någon jag med. Jag gick fram till en kille och log stort.
- Tjena snygging! Vad för dig hit på nyår då?.....
Detta är kapitel 22 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog lite tid att få upp det men som ni ser är kapitlet ganska långt så det är därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 23 kommer ikväll (tisdag) och då kommer ni bla. Få veta vem är det som Lovisa flörtar med för att få Eric bort från tjejen? Vilka kysser varandra på nyår? Hur blir det i Lovisas nya skola? Och varför blir Eric och Lovisa lite små ovänner? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer ikväll (tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 21
- Det går jätte bra. Vad är det du vill prata om? sa Lovisas mamma
- Jo, jag skulle behöva eran hjälp med en sak sa jag
- Ja, men det beror på vad det är sa Martin
- Det handlar om julen. Det är såhär att jag har världens bästa julklapp till Lovisa......
Erics Perspektiv
- Det handlar om julen. Jag har den perfekta presenten till Lovisa sa jag och log
- Det låter fantastiskt. Men vad har det med oss att göra? sa Lovisas mamma
- Julklappen blir jag. Jag ska lägga mig i en stor låda och sen på jul när hon öppnar den så är jag där i sa jag
- Men hur, alltså hur och när ska du kunna komma i den? sa Martin
- Jag ska till Kattarp och fira julen men jag skulle kunna säga till Lovisa att jag ska det fortfarande men sen ringer jag er när jag är på väg ner till Göteborg. Någon får lura ut Lovisa under tiden vi ordnar allting. Vad tror ni? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Ja,Lovisa skulle bli överlycklig, det vet vi. Så det är klart vi hjälper dig sa Lovisas mamma
- Tusen tusen tack! Det betyder jätte mycket för mig också. Men jag måste tyvärr gå nu. Men tack igen. Vi kanske kan höras mer om detaljerna senare? sa jag
- Självklart, vi ses sa Martin och log
Jag skyndade mig snabbt ut från lägenheten och hoppade in i bilen. Jag var jätte glad att dom sagt ja. Jag hade pratat med mamma och hon förstod att jag ville göra det här så jag behöver inte åka ner till Kattarp på jul men någon dag senare ska jag det. Men nu gäller det bara att få Lovisa att tro att jag fortfarande ska dit så hon inte misstänker någonting. Jag körde mot Västerås där jag skulle vara med på Ladies Night ikväll. Men jag ville helst träffa Lovisa. Men hon är säkert med Sandra eller någon annan kompis just nu. Bara det inte är...Gabriel.
Senare på ett fik i stan - Lovisas Perspektiv
Jag och Gabriel satt och fikade. Vi pratade om skolan och mycket annat. Jag var väldigt glad och tacksam för att jag hade honom i skolan. Det kommer garanterat kännas tomt när jag ska byta skola och inte han finns där längre men vi kommer garanterat träffas iallafall.
- Så, jag antar att du ska träffa Eric snart sa Gabriel
- Nej, inte direkt. Han är i Västerås idag på Ladies night. Jag önskar att jag kunde följt med honom men har skolan du vet sa jag och såg ledsamt på Gabriel
- Vad tråkigt. Men ni ses snart igen ska du se sa Gabriel och log
- Ja, det är klart. Men jag måste nog gå hem för mina föräldrar undrar nog snart var jag är sa jag och reste mig från stolen
- Okej, men vi kanske kan hitta på något någon mer dag? sa Gabriel
- Absolut. tack för idag sa jag och tog min väska för att sen gå till bussen
Jag fick vänta lite innan bussen kom men när den väl kom så betalade jag för biljetten och sen åkte jag hem. Jag lyssnade på musik på vägen hem och jag ville egentligen inget hellre än att åka till Västerås än att åka hem och få höra från mina föräldrar att jag inte ska byta skola. Men jag antar att jag bara får bita ihop. När jag kom till min hållplats så gick jag av och gick hem mot lägenheten.
När jag gick så tänkte jag på när Eric hade kommit och skjutsat mig hem. Jag önskade att han skulle komma nu med men det spelade ingen roll hur mycket jag önskade det för det skulle inte hända iallafall. När jag kom mot huset så öppnade jag portdörren och gick snabbt upp för trapporna till lägenheten och slängde av mig jackan och skorna i hallen. Jag gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan hos dom andra.
- Vart har du varit? sa pappa
- Ute och fikat med en kompis. Eric är ju i Västerås som du vet sa jag
- Just det, tänkte inte på det. Men en annan sak, dom ringde från skolan idag sa pappa
- Ja, jag har bestämt mig för att byta skola. Jag är utfryst och jag har inga vänner kvar i den där skolan. Det är därför jag vill sluta sa jag
- Okej, men är du helt säker? sa mamma
- Ja, jag kan få nya vänner i en annan skola och dessutom är det bara en termin kvar sa jag
- Okej, det är bara upp till dig vet du sa mamma och log
- Absolut, och jag har bestämt mig. sa jag och fortsatte att se på filmen
Jag tittade på filmen som min familj tittade lite på och jag tog sen upp mobilen och tittade om jag fått några sms eller missade samtal från Eric men det var tomt. Det högg till lite i magen då men han jobbar säkert. Jag reste mig sen från soffan och sa god natt till mina föräldrar och gick in till badrummet för att borsta tänderna.
Sen tog jag på mig min pyjamas och skickade ett sms till Eric med texten " Jag förstår att du jobbar. Men saknar dig mer än du tror. Jag älskar dig" sen la jag telefonen på nattduksbordet och precis när jag skulle släcka så kom det ett till sms "Inte mer än jag saknar dig. Önskar du kunde varit med här. Jag älskar dig så mycket" jag log för mig själv när jag läste det och sen släckte jag lampan och somnade.
1 1/2 månad senare - Lovisa packar för Göteborg - Lovisas Perspektiv
Imorgon skulle vi åka ner till Göteborg för att fira jul. Jag var inte alla glad över det. Jag ville hellre stanna här och vara med Eric men han skulle till Kattarp så det kändes ändå som att det var lika bra att följa med mina föräldrar. Jag stod i mitt rum och packade ner lite kläder och sånt jag behövde ha med mig. Jag såg på Erics julklapp som låg på skrivbordet och jag visste inte när han skulle få den egentligen.
- Lovisa, du har besök sa Daniella och log
- Okej sa jag och fortsatte packa i kläderna
- Hej älskling! Saknat mig? sa Eric och kom in i mitt rum
- Det är klart jag har! Och jag kommer sakna dig ännu mer nu sa jag och gick fram mot Eric och gav honom en kyss
- Samma här. Men då får vi passa på att göra sånt här nu sa Eric och lyfte upp mig i famnen och la ner mig i sängen
- Haha, Eric, mina kläder sa jag och skrattade
- Haha, strunta i dom. Om du bara visste hur mycket jag vill följa med dig sa Eric och såg in i mina ögon
- Det kan inte vara mer än hur mycket jag vill att du följer med sa jag och la mina händer i hans hår
- Vi får fira jul tillsammans nästa år istället sa Eric
- Hade du tänkt att vi är tillsammans då? sa jag och log
- Haha, ja, jag vill vara med dig för evigt. Men du kanske hade tänkt vara tillsammans med någon annan då? sa Eric och skrattade
- DAMN, du förstörde min plan. Haha, nej, jag ska bara vara med dig sa jag och gav honom en kyss
- Du och jag för evigt helt enkelt sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Jag och Eric föralltid. Det kändes väldigt bra när jag tänkte på det. Men en evighet i ensamhet kommer det bli dom dagarna jag ska vara i Göteborg. Jag kommer bli knäpp där nere. Vi låg och kysstes och bara myste tillsammans väldigt länge innan jag var tvungen att fortsätta men jag slutade sen ändå för jag ville bara vara med Eric. Även fast den här julen kommer bli hemsk så kommer inte nästa bli det för då kommer jag vara tillsammans med Eric.
Julafton - Eric är på väg till Göteborg - Erics Perspektiv
Det hade varit otroligt svårt att inte få berätta för Lovisa att jag skulle komma till henne under julen. Hon hade varit väldigt nere och jag med fast nu satt jag i bilen på väg till Göteborg och till Lovisa. Hon hade ringt och sms:at mig flera gånger men jag hade inte kunnat svara. För risken är att om jag svarar i telen kan hon höra att jag är någon annan stans och sms är svårt att svara på när man kör bil. Men det kommer löna sig när jag väl är där, fast innan hon får träffa mig så måste jag vara i en låda men vad gör man inte för den man älskar?
Samtidigt i Göteborg - Lovisas Perspektiv
Jag hade bytt om till en röd klänning och hade en röd tomteluva på mig men jag var inte glad ändå. Jag satt inne i rummet jag fått låna hos mina släktingar och jag hade både ringt och sms:at till Eric men han hade inte svarat på någonting. Jag satte mig i fönstret (Det är som en bänk vid fönstret) och tittade ut på snön som föll ner utanför. Jag tog upp mobilen och tittade på en av bilderna av mig och Eric.
- God Jul Älskling! Vart du än är.......
Detta är kapitel 21 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom upp i torsdags men hade svår migrän då och i fredags var jag väldigt nere. Men nu är det uppe och jag lovar att jag ska skärpa mig. Jag vill också säga Förlåt också om det blev lite tråkigt. Kapitel 22 kommer idag(söndag) och då kommer ni bla få veta Vad som händer på jul? Hur reagerar Lovisa av att Eric är där? Vad gör dom i Göteborg? Vad händer på nyårsafton? Och vilka är det egentligen som kysser varandra på tolvslaget? Och varför börjar Lovisa bli svartsjuk och på vem? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 22 som kommer idag (söndag). Förlåt ännu en gång!
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 20
- Nej, självklart inte, vad har du på hjärtat Lovisa? sa rektorn
- Jag har funderat på det här med skolbytet sa jag och satte mig på stolen framför rektorn
- Okej, och vad har du kommit fram till? sa rektorn
- Jag har bestämt mig för att jag vill byta skola till vårterminen.....
Tidigare den morgonen - Erics Perspektiv
Jag vaknade av att Lovisas mobil ringde för hon skulle gå upp till skolan men hon stängde bara av den och gick inte upp. Jag kröp närmare henne och la min arm över hennes midja och drog henne tätt intill mig och jag gav henne en kyss på halsen.
- God morgon älskling! Har du sovit gott? sa jag och log
- Mmm...den bästa natten på väldigt länge. Och du? sa Lovisa och vände sig om mot mig och jag la min andra arm under mitt huvud och tittade på henne
- Världens bästa natt. Men måste inte du till skolan? sa jag och log
- Jo, om 1 timme. Jag har sovmorgon. Glömde att ställa om klockan förlåt sa Lovisa och log generat
- Du behöver inte be mig om förlåtelse för det. Nu kan vi vara tillsammans i nästan en timme till sa jag och log stort
- Underbart! Jag älskar sovmorgnar speciellt om dom delas med dig sa Lovisa och gav mig en kyss
- Samma här. Men vad sägs om att du ligger kvar så gör jag frukost? sa jag och smekte hennes kind
- Du ska inte behöva göra allting. Det är inte rättvist sa Lovisa och log
- Du gjorde allting igår så nu är det min tur sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag reste mig från sängen och gick ut till köket
Jag gjorde i ordning mackor, juice, te och gjorde även amerikanska pannkakor och tog sen en bricka där jag ställde allting och gick in till sovrummet med det och ställde det på sängen. Lovisa blev generad när hon såg allting och jag blev bara glad när hon blev glad för djupt inne så blev hon det även fast hon tyckte det var lite pinsamt.
- Vad har jag gjort som förtjänat en sån fantastisk pojkvän? sa Lovisa och tog lite av juicen
- Det kan jag fråga dig isåfall, du är den som har mitt hjärta nu sa jag
- Att du och jag skulle bli tillsammans var som att fånga blixten, en på miljonen helt enkelt sa Lovisa och log generat
- Ja, fast jag hade nog lite känslor för dig redan innan. Du har alltid varit speciell för mig sa jag och tog bort en hårslinga från hennes ansikte
- Som en i SaadeFamily menar du? sa Lovisa
- Det också, men du hade något som jag gillade när du kom till signeringarna och konserterna. Du stack ut helt enkelt sa jag
- Frukost på sängen och komplimanger. Vad vill du ha? sa Lovisa och skrattade
- Ingenting, så länge jag har dig så behöver jag ingenting annat sa jag och tog ett djupt andetag innan jag kysste henne
Vi låg kvar en liten stund innan det var dags för oss att gå upp. Jag tog brickan och vi gick ut till köket. Lovisa gick in till badrummet för att göra sig i ordning. Hon kom sen ut från badrummet och hade på sig ett par svarta slitna jeans, en tshirt med ett stort E på och en stickad kofta över. Hon var så otroligt snygg. Jag tog hennes hand och drog in henne i min famn och la mina armar runt hennes midja.
- Kan vi inte strunta i skola och jobb idag? Vi kan stå här hela tiden sa jag och log
- Jag önskar det gick men jag har en viktigt sak jag ska göra i skolan idag sa Lovisa
- Vadå? sa jag nyfiket
- Jag berättar det när allting är klart. Kan du köra mig till skolan? sa Lovisa och log mot mig
- Självklart, jag ska bara dra på mig kläderna sa jag och skyndade mig in till sovrummet
Jag tog på mig kläderna som jag haft igår och sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna och jackan. Lovisa tog sin väska och vi gick ut genom lägenheten och låste efter oss. När vi kom ut så ösregnade det igen och vi skyndade oss till bilen men jag kom inte in. Det krånglade med låset.
- Haha, det här är typiskt oss, och vad är det med oss och regn egentligen? sa Lovisa och skrattade
- Haha, det är romantiskt på något sätt sa jag och skrattade
- På vilket sätt då? sa Lovisa och torkade undan liten regn från ansiktet
- För då kan man göra såhär sa jag och drog Lovisa nära mig och jag kysste henne passionerat
Jag la ner henne mot motorhuven och vi kysstes och skrattade om vart annat. Men även fast det var kallt så var det mysigt. Men efter lite om och men kom vi in i bilen och jag körde henne till skolan. Hon lutade sig över på min sida och gav mig en kyss innan hon hoppade ut från bilen. Jag såg på henne när hon sprang in till skolan. Hon skulle visst träffa någon på eftermiddagen så jag ska ordna med överraskningen då. Och då är det bäst om hon inte är hemma för jag behöver lite hjälp, av hennes familj.
Lite senare i skolan - Lovisas Perspektiv
Kvällen och morgonen hade varit helt galen och fantastisk. Min jacka gick att vrida ur vatten från och mina jeans också men jag hade inget ombyte med mig så jag hade fått gå såhär idag men på något sätt så gjorde det ingenting. Jag kände mig lika uttittad idag och det var som att folk inte kunde viska om mig. Men jag hade bestämt mig i natt hur jag ville göra. Jag hade rast just nu så jag gick till rektorsexpeditionen och knackade på dörren till rektorn.
- Kom in ropade rektorn
- Hej, jag kanske stör? sa jag och öppnade dörren
- Nej, verkligen inte. Sätt dig, vad hade du på hjärtat Lovisa? sa rektorn och jag satte mig framför rektorn
- Jag har bestämt mig för att byta skola iallafall sa jag
- Okej, det är väldigt tråkigt att det ska sluta såhär men det kanske är det bästa ändå sa rektorn
- Ja, det är det för mig iallafall. Jag orkar inte med allt viskande om mig längre sa jag
- Ja, men du kan få byta till vårterminen. Går det? sa rektorn
- Mm...det blir jätte bra. Tack för hjälpen sa jag och reste mig från stolen
- Det var så lite. Jag kommer meddela dina föräldrar om det här så vi kan ordna ett nytt möte. Men nu ska du gå till din lektion igen sa rektorn
- Ja, tack igen sa jag och gick ut från rektorsexpeditionen
När jag kom ut därifrån kände jag mig lite lättad. Snart skulle jag slippa den här skolan och det kommer på ett sätt bli skönt. Det känns inte som jag har så mycket vänner kvar här mer. Jag gick mot skåpet och tog mina engelska böcker när Gabriel kom fram till mig.
- Jag såg att du gick till rektorn förut. Har det hänt någonting? sa Gabriel oroligt
- Nej, eller jag ska byta skola. Så till våren går jag inte här mer sa jag och stängde skåpdörren
- Va? Vänta lite, vad menar du med att du ska byta skola? sa Gabriel
- Det jag säger, jag ska byta skola. Se dig omkring, alla viskar om mig, pratar skit och massor med annat. Det finns ingen plats kvar för mig här sa jag och gick mot engelska lektionen
- Men jag kommer sakna dig. Du är min vän. sa Gabriel ledsamt
- Du är den enda vännen jag har kvar här. Men oavsett vart jag går i skolan så kommer vi träffas sa jag och log
- Ja, det förstås. Men vi kanske kan ta en fika efter skolan? Och prata lite sa Gabriel
- Visst, Eric skulle göra någonting och jag hade tänkt fråga dig om vi kunde snacka så det funkar sa jag och vi gick till engelskan
Jag hade inte sagt till Eric att det var Gabriel jag skulle träffa för han kan bli lite svartsjuk om jag sa något men det är lugnt. Han hade något viktigt att göra sa han, något som jag inte fick veta någonting om. Det kändes lite konstigt. Bara det inte har med Sandra att göra. Har inte sett henne idag. Men bara för att hon inte är här betyder det inte att Eric är med henne. Eller?
Eftermiddagen - Eric pratar med Lovisas familj - Erics Perspektiv
Jag hade kommit hem till Lovisas föräldrar för ungefär 20 minuter sen och jag var spänd på att få dom att hjälpa mig med den här överraskningen till Lovisa.
- Ja, Eric, Lovisa kommer inte än på ett tag men vill du vänta så går det bra sa Martin (Lovisas pappa)
- Jag tänkte prata med er faktiskt. Om ni inte har något annat för er sa jag och log
- Det går jätte bra. Vad är det du vill prata om? sa Lovisas mamma
- Jo, jag skulle behöva eran hjälp med en sak sa jag
- Ja, men det beror på vad det är sa Martin
- Det handlar om julen. Det är såhär att jag har världens bästa julklapp till Lovisa......
Detta är kapitel 20 av Coming Home. Jag är ledsen att det inte kom upp iförrgår(tisdag) men jag har fortfarande halsfluss så jag sov ganska mycket på dagen igår men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt också om det blev lite tråkigt. Kapitel 21 kommer idag(torsdag) och då kommer ni bla få veta vad Erics överraskning är? Hur blir julen utan Eric hos Lovisa och Lovisa utan Lovisa hos Eric? Hur reagerar alla på Lovisas beslut om skolbytet? Vad händer på nyårsafton? Och vilka är det egentligen som kysser vem på tolvslaget? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer idag(torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 19
- Den här gången kommer dom inte till oss sa mamma
- Nehe, ska vi vara hos morfar? sa jag och log
- Nej, vi och morfar ska åka och fira jul med släkten hos dom i år sa mamma och log
- Du sa vadå? sa jag och kände mig helt kall
- Vi ska åka till......
Lovisas Perspektiv
- Vi ska fira jul i Göteborg med släkten och vännerna sa mamma
- Du kan inte mena allvar. Men jag vill stanna här och fira med Eric sa jag bestämt
- Det går inte.Han ska ju fira med sin familj också. Du måste förstå det här sa mamma
- Förstå vadå? Att mitt liv bara går utför? sa jag surt
- Nej, för det gör det verkligen inte. Du ska se att det blir bra tillslut ändå sa pappa
- Kan du släppa av mig hos morfar? sa jag snabbt
- Ja, men ska du inte ha någon middag? sa pappa förvånat
- Nej, jag tar det hos morfar. Tack för skjutsen sa jag när han parkerade utanför morfars hus
Jag smällde igen bildörren snabbt efter mig och gick snabbt upp för trapporna till morfars lägenhet och ringde på dörren. Jag hoppas att han är hemma. Jag skulle fråga om jag fick låna lägenheten imorgon och sen om det här med jul. Är det någon som kan få mina föräldrar att förstå så är det han. Jag hörde sen steg ifrån insidan och han öppnade dörren.
- Men hej Lovisa! Vad roligt att du kommer. Kom in sa morfar och släppte in mig
- Tack, jag behövde prata med dig sa jag och tog av mig skorna och hängde upp jackan
- Det låter inte bra, kom in och berätta. Jag höll just på med middagen sa morfar
- Vad gör du för någonting? Rådjursstek eller? sa jag och skrattade
- Haha, nej spaggeti och köttfärssås ala morfar och det går jätte bra att du äter här sa morfar och skrattade
- Tack, jag ville inte vara hemma just nu. Jag slogs med Sandra i skolan och nu var jag hos rektorn med mamma och pappa. Rektorn vill att jag byter skola sa jag och satte mig vid köksbordet
- Va? Men det låter inte klokt. Men varför slogs ni? sa morfar och satte sig framför mig
- Hon snackade skit om mig med några i hennes klass och jag fick nog och hoppade på henne sa jag ledsamt
- Det var inget bra. Varken från dig eller henne. Men du ska se att allting odnar sig gumman. Men vad var det mer du hade på hjärtat? sa morfar och reste sig från stolen
- Vet du att vi ska till Göteborg och fira jul i år? sa jag och såg på morfar som hällde upp maten
- Va? Vem har bestämt det? sa morfar och såg förvånat på mig
- Mamma sa det, hon sa att ni var med på det sa jag och tog emot tallriken
- Dom har inte pratat med mig om det iallafall. Vill du ha saft, läsk, vatten eller mjölk? sa morfar
- Saft blir bra sa jag och log
- Jaha, så då ska man till Göteborg för att fira jul. Det har jag ingen lust med sa morfar
- Inte jag heller. Jag vet att Eric ska fira med sin familj men jag vill ändå vara här sa jag och tog en tugga av maten
- Det förstår jag mycket väl. Du ska se att det ordnar sig. Annars får väl du och jag fira jul här hemma sa morfar och skrattade
- Ja, det låter som en perfekt idé. Jo, sen var det en sak till, om jag kan få låna din lägenhet imorgon? sa jag och log blygt
- Jasså, varför vill du det? sa morfar frågande
- Jag tänkte göra en middag och myskväll för Eric. Jag missade hans födelsedagsmiddag så jag tänkte vi kunde fira den nu sa jag och bet mig lite lätt i läppen
- Det går hur bra som helst. Jag förstår att ni inte vill vara hemma hos er då. Men jag sover hos er så det är inga problem sa morfar och log
- Tack! Du är verkligen världens bästa morfar! sa jag och log stort
- Med världens bästa barnbarn som dig, kan jag vara annat? sa morfar och skrattade
Jag skrattade bara åt det och åt upp maten. Jag hade alltid så roligt hos morfar. Min mormor finns inte mer så det är bara morfar här just nu och jag stod/står båda nära så det är alltid lätt att åka hit. Men imorgon ska jag till skolan och sen ska jag hinna hit för att ordna allting inför kvällen. Jag vet inte hur jag ska hinna. Men det värsta är hur jag ska berätta för Eric om julen och framför allt om att jag kanske måste byta skola....
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade ringt till Lovisa och vi hade pratat ganska länge innan hon var tvungen att gå och sova pga skolan imorgon. Men det kändes ändå som hon var nere för någonting. Fast, det kanske bara är jag som inbillar mig som vanligt. Jag gick in till badrummet för att ta en snabb dusch och borsta tänderna innan jag gick och la mig i sängen. Jag ställde klockan för jag hade lite tidningsintervjuer på morgonen så jag var tvungen att komma i tid. Jag släckte sen lampan och somnade med ett leende på läpparna för jag visste att imorgon får jag träffa Lovisa igen.
Nästa dag i skolan - Lovisa är på väg hem - Lovisas Perspektiv
Jag skulle precis gå ut genom dörren från skolan för jag hade lite bråttom. Jag hade aldrig mått så dåligt i skolan innan och helt plötsligt måste jag se alla titta på mig och viska om mig efter det som hände mellan Sandra och mig. Men nu skulle jag iallafall komma hem och när jag kom ut genom dörren så kom två tjejer och tryckte upp mig mot väggen.
- Släpp mig! sa jag irriterat
- Borde inte du byta skola nu Lovisa? sa Sandra och log hånfullt
- Är det någon som borde byta skola så är det du! sa jag surt
- Ingen vill ha dig kvar här. Så gör dig själv en tjänst, byt sa Sandra och tjejerna släppte sen mig
Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag såg Sandra gå iväg med dom där tjejerna. Jag var både arg och ledsen för jag saknade den vänskapen Sandra och jag hade förut men samtidigt var jag så otroligt arg på henne för att hon betedde sig såhär mot mig. Jag tog upp min väska som jag tappat och gick sen därifrån.
Jag skyndade mig sen hem till min morfars lägenhet och började göra i ordning maten, frukten och lite godis men när allting var klart så brände jag vid maten och jag blev så sjukt irriterad. Jag tittade på klockan och jag visste att Eric skulle vara här om 30 min och det hinner jag inte göra en helt ny middag på. Jag ringde första bästa resturang och beställde hem mat och dom kom direkt så jag skyndade mig att duka fram och när det ringde på dörren så tog jag ett djupt andetag och nu ska det bara bli fantastiskt.
Lite senare - Erics Perspektiv
- Du har verkligen gjort det jätte fint sa jag och log
- Fast jag brände maten och fick beställa maten istället sa Lovisa och log generat
- Det kunde inte blivit bättre. Vi har ju faktiskt hela lägenheten för oss själva, vad spelar då maten för roll? sa jag och log
- Det förstås, så vad sägs om att sätta på den där filmen? sa Lovisa och reste sig från soffan och slog på filmen
Jag tog hennes hand när hon kom tillbaka till soffan och drog ner henne bredvid mig och jag gav henne en passionerad kyss och sen slutade det med att vi kittlade varandra och vi åkte ner på golvet med kuddarna och allting så jag hamnade över Lovisa.
- Haha, se nu vad du gjort sa jag och skrattade
- Haha, du började faktiskt sa Lovisa och skrattade ännu mer
- Världens sötaste tjej är du sa jag och smekte Lovisas kind
- Världens bästa pojkvän är du sa Lovisa och la sin hand i mitt hår
- Jo, det är någonting jag måste berätta sa Lovisa ledsamt
- Vadå? Ska du lämna mig här? sa jag och försökte le
- Nej, absolut inte. Men vi ska fira jul i Göteborg i år och sen kanske jag måste byta skola sa Lovisa och såg djupt in i mina ögon
- Och jag i Kattarp. Men man vet aldrig, det kanske löser sig ändå. Men varför ska du byta skola? sa jag och kom på den perfekta idéen till Lovisas julproblem
- För att jag och Sandra hamnade i slagsmål. Dom tycker det är bäst om jag flyttar på mig sa Lovisa
- Men varför kan inte Sandra flytta sig då? sa jag lite irriterat
- Jag startade det, därför blir det jag som får byta. Men nog om det tråkiga. Var det inte vår kväll i kväll? sa Lovisa och log
- Jo, det var just det. Och jag börjar känna mig lite trött, kom sa jag och tog Lovisas hand och drog upp henne från golvet
Jag ställde mig framför henne och vi började kyssa varandra passionerat. Lovisa tog av mig min collage tröja och jag drog av hennes kofta så den föll till marken. Hon la sina händer mot mitt bröst och jag la ner mitt huvud mot hennes och la mina händer mot hennes armar. Vi la oss sen ner på sängen och jag kysste försiktigt Lovisa på halsen. Hon la sina händer i mitt hår och jag fick gåshud på kroppen. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra kläderna för att sen ha sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder och låg nu i sängen och jag smekte Lovisas kind och jag kunde inte sluta le för hon var så otroligt vacker. Jag tänkte också på min överraskning som jag ska ordna till Lovisa. Men måste fråga fler personer först.
- Vad tänker du på? sa jag och såg på Lovisa
- Dig såklart sa Lovisa och gav mig en öm kyss
- Jag älskar dig väldigt mycket sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Lovisa och sträckte sig mot lampknappen
Jag nickade bara till svar och sen släckte hon lampan. Vi kröp in i varandras famnar och somnade på minst 5 minuter.
Nästa dag - Lovisa pratar med rektorn - Lovisas Perspektiv
- Hej, jag stör inte va? sa jag när jag kom in till rektorn
- Nej, självklart inte, vad har du på hjärtat Lovisa? sa rektorn
- Jag har funderat på det här med skolbytet sa jag och satte mig på stolen framför rektorn
- Okej, och vad har du kommit fram till? sa rektorn
- Jag har bestämt mig för att jag vill byta skola till vårterminen.....
Detta är kapitel 19 av Coming Home. Och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår(söndag) men jag hann inte få klart det. Sen skrev jag massor i pages men eftersom jag inte hade den senaste uppdateringen så kunde jag inte få upp det på datorn och därför fick jag skriva om allting. Men hoppas det är okej ändå. Kapitel 20 kommer idag(tisdag) och då kommer ni bla få veta vad som hände på morgonen innan skolan? Vad är det egentligen Eric planerar tillsammans med Lovisas familj? Har det någonting med julen att göra? Hur reagerar alla när dom får veta att Lovisa ska byta skola? Och självklart massor med kärlek. Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 20 som kommer idag(tisdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 18
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Gärna, men innan vi gör det så är det något jag vill säga sa Eric och gick närmare mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstkorgen
- För det första så var jag en idiot och för det andra så vill jag ge dig detta.......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade tagit Fredriks råd och sökt upp Lovisa men jag tänkte inte på att hon var i skolan. Fast när jag kom dit så hade jag ingen portkod så jag fick stå utanför tills Lovisa kommer hem. Jag kände hur det kom små regndroppar mot min kind. Sen öppnades hela himlen och det verkligen spöregnade. Jag ville inte gå härifrån ifall Lovisa kommer snart men precis när jag tänkte gå så kom hon gående.
- Eric? Men vad gör du här? sa Lovisa chockat
- Jag behövde prata med dig. Men sen kom regnet och jag kunde inte portkoden så jag fick stå här sa Eric och skrattade
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Ja, men först måste jag säga att min stolhet säger jaha, det här är allt. Gå härifrån och låt Lovisa vara i fred. Men mitt hjärta säger, glöm din stolhet idiot. Du älskar den här tjejen. Och även fast jag kommer bli förkyld för att jag står här ute i regnet för att du ska förlåta mig. Så kom igen Lovisa, kan vi inte mötas på halva vägen?
- Varför skulle jag det? sa Lovisa besviket
- För att jag är ledsen. För att jag älskar dig. Och för att du ser väldigt het ut där i regnet. Och jag tror att jag måste kyssa dig nu sa jag och log
- Ja, om du måste det så sa Lovisa och såg ner i marken
- Ja, det måste jag verkligen sa jag och tog mina händer runt hennes nacke och gav henne en passionerad kyss i regnet
- Du kanske vill följa med upp och värma dig nu? sa Lovisa och log
- Mer än gärna, fast är vi tillsammans igen? sa jag nervöst
- Ja, det är vi. Kom nu innan vi båda blir förkylda sa Lovisa och drog med mig in til lägenheten
När vi kom upp till lägenheten så var det ingen där. Vi tog av oss våra blöta ytterkläder innan vi gick in till hennes rum och Lovisa stängde igen dörren bakom oss och jag la mig ner på hennes säng och hon la sig bredvid mig. Det droppade vatten från hennes här och jag ryste till av kylan men jag var samtidigt så ofattbart glad.
- Jag är glad att du förlät mig. Det var inte meningen att vara så taskig mot dig sa jag
- Det är okej, om det är okej för dig så kan jag ordna en födelsedagsmiddag för två här hemma hos mig? sa Lovisa och log
- Gärna, men din familj då? sa jag och skrattade
- Just det, men jag kan prata med morfar. Han kan säkert sova här så vi får hans lägenhet hela kvällen och natten sa Lovisa och log
- Det låter helt fantastiskt. Men jag känner mig fortfarande lite kall, vi kanske borde värma oss lite? sa jag och log flörtigt
- Hur då? sa Lovisa och kröp närmare mig
- Såhär sa jag och tog min hand bakom hennes nacke och drog ner henne över mig
Vi började kyssa varandra passionerat och hon tog av sig sitt blöta linne som föll till golvet och jag tog av mig min blöta collage tröja och sen la hon sina händer mot mitt bröst och jag la mina händer mot hennes rygg. Jag drog mig upp lite och vi rullade runt så jag kom över henne. Hon la sina händer i mitt hår och jag log stort mot henne. Jag kysste sen hennes hals och hon böjde upp ryggen mot mig.
Jag la mina händer mot hennes höfter och hon kanade sina händer ner mot min rygg och jag gick gåshud över hela kroppen. Sen hjälptes vi åt att ta av varandra våra andra kläder för att sedan ha sex. Vi hade det helt underbart.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Vi hade tagit på oss våra underkläder igen och vi låg och myste under mitt täcke och en stor filt över det. Jag hade gett Eric en av pappas gamla tröjor och jag hade tagit på mig ett svart linne med spets högst upp. Jag hade först fått en chock när jag såg Eric stå utanför porten. Men mest av allt blev jag faktiskt glad. Nu är vi iallafall tillsammans igen och den här gången ska jag se till att inte Gabriel eller någon annan kille eller tjej låta komma i mellan oss.
- Varför kom du hem så tidigt förresten? sa Eric nyfiket och smekte min axel
- Det hände en sak i skolan och jag blev hemskickad av rektorn sa jag och tänkte på slagsmålet igen
- Va? Men då måste det varit något allvarligt? sa Eric förvånat
- Ja, jag och Sandra hamnade i slagsmål. Hon var otrevlig och pratade skit om mig med några i hennes klass och det blev för mycket sa jag och tittade ner i täcket
- Men gumman, det är ju hemskt. Tror du dom har ringt dina föräldrar ännu? sa Eric oroligt
- Ja, det måste dom gjort. Jag vill inte vara här när dom kommer hem sa jag nervöst när jag tänkte på det
(Någon går i ytterdörren)
Jag tittade på Eric och han ryckte lite lätt på axlarna när vi hörde att någon gick i ytterdörren. Vi hörde lite röster utanför dörren men Eric gav mig en kyss iallafall och jag hoppade till när dörren öppnades.
- Lovisa, pappa vill! AAAAHHH! skrek Daniella när hon öppnade dörren och sprang ut igen
- PAPPA! PAPPA! hörde vi Daniella ropa utanför och jag kunde inte hålla mig för skratt
- Oj då, det var nog inte så bra sa Eric och skrattade
- Haha, nej, det kanske är bäst att vi går upp innan pappa kommer in också sa jag och reste mig upp från sängen
- Kanske är bäst. Men tråkigaste förslaget är det ändå sa Eric och log stort
- Haha, vad du är söt sa jag och gav honom en till kyss innan jag tog på mig ett par mysbyxor och väntade lite på Eric så han fick ta på sig sina jeans innan vi gick ut till dom andra
- Jaha, ja, jag förstod att Eric var här när Daniella drog något historia här sa pappa när han såg mig och Eric
- Vi visste inte att det var någon hemma sa jag oskyldigt
- Det är okej, men jag skulle behöva prata med dig i enrum sa pappa
- Jag kan ringa dig sen sa Eric och gav mig en kyss innan han gick ut till hallen och jag hörde hur dörren stängdes igen efter honom
- Vad ville du prata med mig? sa jag och såg på pappa
- Din rektor ringde. Du har en hel del att förklara för mig sa pappa strängt och jag svalde hårt. Nu är jag garanterat körd....
Samtidigt utanför huset - Erics Perspektiv
Jag var helt överlycklig. Det hade blivit jag och Lovisa igen. Även fast det fortfarande regnade och jag hade lite blöta kläder fortfarande så brydde jag mig inte om det utan jag var bara lycklig och glad. Jag hoppade in i bilen och åkte till en tv-inspelning. Tomas och dom andra stod där och väntade på mig och jag var inte sen vad jag visste iallafall.
- Är jag sen? Har jag något mellan tänderna eller varför ser ni sådär på mig? sa jag nervöst
- Nej, vi är bara nyfikna hur det gick med Lovisa sa Oscar
- Hemligt. Så, ska jag vara i sminket nu eller? sa jag och gick snabbt därifrån
- Men kom igen. Är ni tillsammans igen eller inte? sa Oscar igen
- Jag är mystisk punkt sa jag och log hemlighetsfullt
- Tråkmåns sa Oscar och gick därifrån
Dom sminkade mig lite och jag log fortfarande. Jag ville inte prata om mitt privatliv inför hela världen så jag kanske säger sen hur det gick men inte här där allting har öron. Men jag undrar vad Lovisas pappa ville prata med henne om? Tänk om det har med det som hände i skolan att göra. Åh, stackars Lovisa...
Lite senare på rektorsexpeditionen - Lovisas Perspektiv
Pappa hade varit jätte arg på mig. Vi hade pratat lite hemma men sen fick jag veta att vi skulle till skolan för att prata med rektorn om hur vi skulle lösa det här. Daniella var hos en kompis och vi hade hämtat mamma från jobbet och nu satt vi hos rektorn och jag hade aldrig känt mig så liten i hela mitt liv.
- Jag antar att ni fått veta vad som hände här idag sa rektorn
- Ja, och vi har pratat om det med Lovisa. Det är ju tråkigt att två bästa vänner ska göra såhär sa pappa
- Ja, det kan jag hålla med om. Men slagsmål är allvarliga saker. Vi har funderat på vad den bästa lösningen kan vara sa rektorn
- Lovisa sköter sig annars. Men det är lite spänt med Sandra. Men det bästa vore väl att kunna stryka ett sträck över det och gå vidare? sa mamma och log mot mig
- Jag tror tyvärr inte på den idéen. Vi har talat med Sandras föräldrar också och vi tycker det bästa vore om inte Sandra och Lovisa gick på samma skola sa rektorn
- Vänta lite, menar du att Lovisa ska byta skola? sa pappa förvånat
- Ja, det är vad vi tycker är bäst i nuläget sa rektorn
- Aldrig! Jag vill inte byta skola! Aldrig i livet sa jag snabbt
- Vi tycker inte heller det är en bra ide. Vi måste få prata mer om det här hemma sa mamma lite irriterat
- Så länge ni inte har en annan lösning så får det bli så sa rektorn
- Tack! Vi går nu sa pappa och reste sig från stolen och mamma och jag följde med honom ut
Pappa var jätte irriterad och vi gick med snabba steg ut från skolan. Vi satte oss sen i bilen och pappa muttrade vid ratten. Mamma och han var säkra på att jag inte skulle byta skola iallafall. Jag vill inte det heller men det kanske vore bra. Då slapp jag iallafall träffa Sandra.
- Du ska se att vi löser det här gumman sa pappa
- Jag hoppas det sa jag och log
- Jo, det var en sak till. Vi har redan pratat med Daniella om det här. Julen närmar ju sig. Och du vet ju att vi ska fira med familjen och släkten sa mamma
- Okej, men vad är det med det? sa jag frågande
- Den här gången kommer dom inte till oss sa mamma
- Nehe, ska vi vara hos morfar? sa jag och log
- Nej, vi och morfar ska åka och fira jul med släkten hos dom i år sa mamma och log
- Du sa vadå? sa jag och kände mig helt kall
- Vi ska åka till......
Detta är kapitel 18 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit tid att få upp det. Men är fortfarande förkyld. Febern och allting har släppt men är fortfarande väldigt öm i halsen. Men nu ska kapitlen komma upp normalt igen. Det lovar jag om det så är det sista jag gör! Och kapitel 19 kommer ikväll(söndag) och då kommer ni bla få veta vart är det Lovisas familj ska fira jul? Och varför blir hon så glad? Kommer hon behöva byta skola? Hur blir middagen och myskvällen hemma hos Lovisas morfars lägenhet? Och vad är det egentligen Eric planerar för julen? Och vad är det för överraskning han klurar på? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer ikväll (söndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 17
- Vem fick du besök av? sa jag och kände hur jag var rädd för svaret
- Vad spelar det för roll? sa Lovisa snabbt
- Vem? Vem var det som fick dig att inte komma i tid? sa jag igen
- Det var Gabriel.......
Lovisas Perspektiv
Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag ville inte svara på Erics fråga. Han tittade bara argt på mig och jag visste att jag var tvungen att svara.
- Vad spelar det för roll? sa jag och försökte driva bort frågan
- Vem? Vem var det Lovisa? sa Eric och jag kunde inte hålla det inom mig mer
- Det var Gabriel. Han kom precis innan jag skulle åka och han mådde inte så bra så jag trodde inte det skulle ta så lång tid sa jag
- Så du var med Gabriel istället för att komma på min födelsedagsmiddag? sa Eric och jag såg hur arg, ledsen och besviken han var
- Jag ville åka direkt men han är min vän. Jag kunde inte bara åka därifrån och sen när jag kom dit så hade ni redan gått och jag försökte faktiskt ringa till dig sa jag och gick efter Eric när han reste sig från soffan
- Du sa 15 minuter! Vi satt där i 30 minuter men du kom inte så tillslut bestämde vi oss för att gå. Hur tror du jag kände mig? sa Eric
- Jag skäms verkligen för hur jag behandlade dig! Kunde jag vrida tillbaka tiden så skulle jag göra det sa jag
- Bra, för det hade du kanske behövt. Gå härifrån nu. Jag vill inte mer sa Eric och gick in till köket
- Vad menar du med det? sa jag och kände hur klumpen i halsen gjorde ondare i mig
- Att du ska gå härifrån. Det är över sa Eric och han tittade inte änns på mig
- Över? Okej, här är din present i allafall sa jag och tog ur paket och la det på köksbänken och skyndade mig ut till hallen
Jag ville inte visa honom att han sårat mig så mycket så jag fick tränga undan tårarna så mycket jag kunde och tog på mig mina skor och jacka sen skyndade jag mig ut från lägenheten. Det kändes som jag inte kunde andas och tårarna bara fortsatte att rinna. Kanon, ingen pojkvän och ingen bästa vän. Och allt för att jag var med Gabriel istället.
Samtidigt i lägenheten - Erics Perspektiv
Jag hörde hur Lovisa gick ut genom dörren och jag tittade på paketet hon lagt på köksbänken. Det sved i hjärtat när jag såg det. Jag hade inte tänkt att det skulle vara över nu men jag orkade inte med att hon valde Gabriel framför mig.
Jag kanske är svartsjuk eller någonting annat men det var ändå min födelsedagsmiddag. Jag tvekade om jag skulle öppna paketet eller inte men jag gjorde det och i det låg en ram med en bild av mig och Lovisa på grönan när vi delade på en sockervadd.
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Vad hade jag gjort egentligen? Jag gick till soffan och ställde bilden på soffbordet framför mig. Jag visste inte om jag skulle ringa Lovisa och be henne om förlåtelse eller om jag skulle ringa Fredrik. Jag valde det sista alternativet.
- Tja! Det är Fredrik sa Fredrik när han svarade
- Tjena! Det är jag. Har du tid att komma över en stund? sa jag
- Ja, absolut, du låter lite nere. Har det hänt någonting? sa Fredrik
- Det kan man lugnt säga. Men vi tar det när du kommit hit sa jag
- Okej, jag kommer direkt sa Fredrik och vi la sen på
Jag la ner mobilen på soffbordet och jag tittade på bilden av mig och Lovisa. Det gjorde bara så ont i mig att jag varit så dum att jag gjorde slut med henne. När jag hörde hur det ringde på dörren så gick jag och öppnade och vi gick sen in för att sätta oss i soffan.
- Jag kom så fort jag bara kunde. Vad är det som har hänt? sa Fredrik
- Lovisa var här och vi började bråka. Jag var besviken för det här med middagen sa jag
- Ja, men det är ju förståeligt. Men fick du något svar varför hon inte kom? sa Fredrik
- Mmm...hon var med Gabriel. Jag blev så arg och ledsen att jag gjorde slut och då gav hon mig det där sa jag och nickade mot fotot
- Va? Men varför i helsike gjorde du det? Har du slagit i huvudet? sa Fredrik förvånat
- Jag har nog det. Men jag blev bara så besviken när hon valde honom framför att komma på min födelsedagsmiddag. Det var allt jag ville sa jag och försökte tränga tillbaka tårarna
- Eric, jag förstår att du är ledsen. Men ni kan ha en egen middag. Du borde prata med henne innan det är försent sa Fredrik och la sin hand mot min axel
- Kanske det. Men jag tror vi båda behöver lugna oss först sa jag
- Kanske det sa Fredrik och jag visste innerst inne att han hade rätt.
Lite senare hemma hos Lovisa - Lovisas Perspektiv
Jag låg i sängen och tårarna ville inte sluta rinna. Det gjorde så ont i kroppen. Som när man är riktigt sjuk. Det värkte i varje nerv. Jag lyssnade på "Wrecking Ball och When i look at you" med Miley Cyrus och jag kunde inte sluta gråta. Jag hade stängt dörren och jag ville vara ensam. Det knackade sen på dörren och mamma kom in och satte sig på sängkanten.
- Det är middag, om du vill ha sa mamma och rörde försiktigt min rygg
- Jag är inte hungrig. sa jag kort
- Okej, men det här kanske låter dumt, men jag vet hur det känns sa mamma
- Gör du? Sa jag och vände mig mot mamma
- Ja, jag blev lika knäckt när en kille jag var jätte kär i gjorde slut. Men det går över, men det kan ta tid sa mamma
- Det värsta är väl att pappa tycker att han fick rätt. sa jag och torkade tårarna
- Nej, det är han inte alls. Men jag måste gå ut till dom andra nu. Det finns mat till dig också om du vill ha sa mamma och reste sig från sängen
Jag nickade bara försiktigt men jag orkade inte äta någonting just nu. Jag tog upp mobilen och kollade på bilderna av mig och Eric. Det var både gulliga, kyssbilder och konstiga bilder av oss och det gjorde så ont att det var över nu. Det värsta blir att gå till skolan imorgon och träffa både Gabriel och Sandra.
Speciellt när man mår såhär. Jag gick upp från sängen och gick in till badrummet och gjorde mig i ordning för kvällen sen gick jag in till mitt rum och bytte om till Piff och Puff pyjamas och kröp ner under täcket. Jag tog ett djupt andetag och släckte sen lampan och somnade.
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag var nere och inte alls på bra humör. Jag hade missat bussen så jag tog cykeln och jag låste den utanför skolan. När jag gick mot skolan så kom Gabriel uppspringandes mot mig och jag försökte ignorera honom hela tiden.
- Hur är det med dig? Förlåt att det blev så sent sist vi sågs sa Gabriel
- Jag vill inte vara taskig, men du lämna mig ifred? sa jag och såg vidare
- Men har det hänt någonting? sa Gabriel och sprang efter mig
- Ja, eftersom jag var med dig så missade jag Erics middag och han gjorde slut sa jag och försökte dölja tårarna
- Gjorde slut? Men det kan inte vara sant sa Gabriel och stannade
- Jo, det är över. Det kanske inte du tror på men så är det sa jag igen
- Jag vill bara att du ska veta att om jag vore honom hade jag aldrig låtit dig gå sa Gabriel och gick in till skolan
Jag blev lite generad av det av någon anledning. Men jag tror det mest beror på att det var gulligt sagt inte för att jag känner någonting för honom. Jag gick också in till skolan och gick direkt till mitt skåp och tog mina böcker till första lektionen och la också in min jacka och väska. När jag skulle till kemi lektionen så var jag tvungen att stå utanför och vänta en stund och Sandra hade fysik i klassrummet bredvid.
Jag försökte göra allting för att ignorera henne men hon stod och viskade med dom andra tjejerna. Dom skrattade och tittade på mig och jag kände hur ont det gjorde.
- Vad viskar ni om? sa jag lite irriterat
- Inget särskilt lilla gumman. Jag berättade bara om en halloween fest jag var på sa Sandra och log när hon gick fram mot mig
- Du hade ingen anledning att komma dit. Speciellt inte för att förstöra sa jag surt
- Förstöra? jag? Varför skulle jag vilja göra det? sa Sandra oskyldigt och dom andra i hennes klass skrattade
- Du är hemsk! Vad tror du att du ska få ut av det här? sa jag och ställde mig framför henne
- Jag får inte ut någonting av det här. Men ja, jag tror faktiskt jag ska bjuda ut Eric, han förtjänar bättre än vissa sa Sandra och skrattade
- DU SKA LÄMNA HONOM IFRED! skrek jag och kastade böckerna på marken
- Och vem ska stoppa mig? Hans ex-flickvän eller? sa Sandra och såg frågande på mig
- Ja, för du ska hålla dig borta sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Tyvärr, det kommer bli Eric och jag nu. Lev med det sa Sandra och la sin hand mot min axel
Jag slog bort den och tryckte sen upp henne mot väggen och vi började bråka. Det blev ett slagsmål mellan oss kan man säga. Jag var jätte arg och dom andra billdade en ring runt oss och vi hörde inte när lärarna kom.
- Vad är det som händer här?! sa Janne (Kemi läraren)
- Hon bara flög på mig sa Sandra oskyldigt
- Ni andra tar och går in till era respektive klassrum så ska jag följa er till rektorn sa Janne
- Va? Men jag har inte gjort någonting sa Sandra och såg argt på mig
- Ni följer med båda två. Jag vill inte höra mer om det här sa Janne och vi gick till rektorn
När vi kom fram så knackade han på dörren och vi fick gå in. Han förklarade vad han sett och vi fick sätta oss på varsin stol framför rektorn och jag visste inte vad som skulle hända.
- Slagsmål på skolans område? sa rektorn
- Ja, men hon hoppade bara på mig, helt oprovocerat sa Sandra
- Stämmer det här? sa rektorn och såg på mig
- Nej, hon sa massor med elaka saker till mig och jag kunde inte bara stå där och ta mer sa jag och såg ner i golvet
- Våld löser aldrig någonting. Jag tycker det är bäst om ni går hem redan nu sa rektorn
- Va? Jag vill stanna. Ska jag straffas för att hon hoppar på mig? sa Sandra chockat
- Då gör vi såhär, en av er får gå en hem tidigare idag och den andra får stanna sa rektorn bestämt
- Jag går hem sa jag och reste mig från stolen och gick ut från rektorsexpeditionen
Jag var nästan glad att hon skickade hem mig för jag var ända alldeles för ledsen för att stanna kvar. Jag tog på mig min jacka och väska innan jag stängde skåpdörren och gick ut. Det ösregnade och jag fick skynda mig till cykeln. Sen cyklade jag det fortaste jag kunde hem. När jag kom hem parkerade jag cykeln i cykelförrådet och gick mot lägenheten. Men jag stannade tvärt när jag såg vem som stod utanför i regnet.
- Eric? Men vad gör du här? sa jag chockat
- Jag behövde prata med dig. Men sen kom regnet och jag kunde inte portkoden så jag fick stå här sa Eric och skrattade
- Vad jobbigt, men vill du följa med upp och värma dig? sa jag och bet mig lätt i läppen
- Gärna, men innan vi gör det så är det något jag vill säga sa Eric och gick närmare mig
- Vadå? sa jag och kände hur mitt hjärta ville slå sig ur bröstkorgen
- För det första så var jag en idiot och för det andra så vill jag ge dig detta.......
Detta är kapitel 17 av Coming Home. Förlåt att det tagit sån tid att få upp det men är som många kanske vet sjuk. Jag har en kraftig influensa och halsfluss så jag äter medicin just nu så jag skriver på mobilen så fort jag orkar. Men det är därför som kapitlen kommit lite sent. Men kapitel 18 ska jag försöka få upp idah(torsdag) bara kroppen orkar. Men då kommer ni få bla få veta om Lovisa och Eric återförenas igen? Vad får Sandra och Lovisas slagsmål i skolan för konsekvenser? Hur blir det när julen planeras? Vart ska den firas och får Lovisa och Eric vara tillsammans då? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som jag hoppas ska komma idag (torsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 16
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Lovisas Perspektiv
- Vad pratar hon om? Vad är det för fest Lovisa? sa Eric och såg förvirrat på mig
- Så du har inte berättat, det kanske är bäst att jag gör det sa Sandra
- Har du inte förstört tillräckligt? Du borde gå hem sa jag surt
- Nej, först vill jag veta vad det är för fest som Sandra snackar om sa Eric igen
- Okej, Gabriel bjöd med mig först till en halloween fest och jag sa att jag inte visste om jag kunde men då bestämdes det att vi skulle gå på Fredriks fest istället sa jag
- Så du hade egentligen tänkt gå på Gabriels fest utan att säga det till mig om inte Fredrik frågat om vi ville komma hit? sa Eric och jag såg att han var både arg och besviken
- Nej, det hade jag inte. Jag sa ju nej ellerhur? sa jag bestämt
- Jag kanske ska gå, den här festen var ju inte direkt världens roligaste heller, längre iallafall sa Sandra och gick ut genom dörren och jag var så arg på henne att det nästan skakade
- Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som jag blivit indragen i något bråk mellan er sa Eric och såg på mig
- Jag antar det. Men det här med Gabriel, jag hade inte tänkt gå från första början. Det vet du sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Jag såg er på skolgården när du skulle åka med mig på turnén. Jag är inte dum. Du känner någonting för honom även om du inte vågar visa det just nu sa Eric och såg ledset på mig
- Det där är inte sant. Det kanske är lika bra att jag går hem då. Ifall du ska vara såhär sa jag och tog min jacka
- Nej, vänta. Det är klart jag inte vill att du ska gå. Förlåt. Jag är lite svartsjuk bara. Förlåt mig sa Eric och tog min hand
- Okej, men du får träna bort det. Det är bara dig jag älskar. Gabriel är en vän ingenting mer sa jag och log
- Jag ska komma ihåg det. Kom så går vi in och har kul igen sa Eric och vi gick in till dom andra igen
Jag hade blivit väldigt sårad när Eric sagt att jag har känslor för Gabriel. Det har jag verkligen inte. Gabriel var den ända som ville prata med mig efter att jag och Sandra var ovänner och hela skolan fick veta om mig och Eric. Så hur kan Eric säga något sånt? Det gjorde bara ont i mig.
Lite senare hemma hos Eric - Eric och Lovisa myser i soffan - Erics Perspektiv
Lovisa låg mot mitt bröst och jag höll om henne. Vi hade kommit hem till mig efter festen och tanken är att Lovisa ska stanna här i natt. Det kommer bli helt magiskt hoppas jag. Men hon var nog lite sur och besviken på mig efter det jag sagt om henne och Gabriel. Men det var bara så tydligt och det hjälpte ju inte att jag blev extra svartsjuk då. Men det blev bara för mycket när Sandra kommit och sagt det där. Men nu hade jag lugnat mig lite och jag tog ett djupt andetag och gav Lovisa en puss på pannan.
- Vad tänker du på? sa Lovisa och tittade upp mot mig
- Dig såklart. sa jag och log stort
- Förlåt igen för det som hände på festen. Det var inte meningen sa Lovisa och såg ledset på mig
- Men gumman, det var inte ditt fel. Allting som är dåligt är inte skapat av dig sa jag och kramade om henne hårdare
- Vad menar du med det? sa Lovisa förvånat
- Att Sandra kom dit Idag eller det här med olyckan. Ingenting av det är ditt fel sa jag igen
- Varför känns det så då? sa Lovisa ledsamt
- Du ska inte känna så. Det är inte ditt fel, vi glömmer det nu, om två dagar ska vi ju fira mina födelsedag sa jag och log stort
- Okej, det är redan glömt, just det. Vad vill du ha? sa Lovisa och log
- Mer än dig? Ingenting sa jag och skrattade
- Haha, du är så söt, men vill du inte ha någonting? sa Lovisa och skrattade
- Nej, huvudsaken för mig är att du kommer på middagen sa jag och vi gav varandra en kyss
- Det kommer jag absolut att vara, men då kanske det är bäst om vi går och lägger oss? Jag menar klockan är ju ändå halv två sa Lovisa och log
- Vem har sagt något om att sova? sa jag och lyfte upp Lovisa i famnen och vi gick in till sovrummet
Vi ställde oss framför varandra och hon smekte försiktigt min kind innan jag kysste henne passionerat och vi tog av oss kläderna för att sedan krypa ner under täcket. Lovisa tittade lite på mig och jag smekte försiktigt hennes kind och hon log. Jag lutade mig närmare henne och vi gav varandra en kyss innan jag släckte lampan och kröp närmare henne och vi somnade båda två.
2 dagar senare - Lovisa gör sig klar för middagen - Lovisas Perspektiv
Jag hade duschat och sminkat mig lite. Jag hade sen satt upp håret i en toffs och nu stod jag i mitt rum och valde vad jag skulle ha på mig. Jag valde ett par svarta skinnimiterade byxor och ett vitt linne med spets kanter längst ner. Jag tittade mig i spegeln och var riktigt nöjd. När jag stod och gjorde det sista hörde jag att det ringde på dörren men jag tänkte inte på det.
Knack knack
- Ja, vad är det? sa jag och släppte ut håret igen
- Du har visst besök sa pappa och log
- Besök? Nu? sa jag förvånat
- Ja, det är bara du går in sa pappa och Gabriel kom in
- Hej! Wow, det ser ut som du ska ut sa Gabriel och log
- Ja, jag ska på födelsedagsmiddag med Eric och lite vänner. Var det något särskilt? Jag har lite bråttom det är därför sa jag
- Jag ville bara snacka med någon. Det är lite jobbigt hemma sa Gabriel och såg ledsamt på mig
- Ja, alltså, jag kan stanna och prata lite. Jag måste bara ringa och säga att jag blir sen sa jag och tog upp mobilen
Samtidigt på resturangen - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Alla andra hade ju redan kommit men inte Lovisa. Det kändes inte alls bra men när min mobil ringde så reste jag mig från stolen och gick undan.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej det är jag sa Lovisa
- Gumman, var är du någonstans? sa jag oroligt
- Jag är hemma, det har hänt en sak så jag kanske kommer lite sent sa Lovisa besviket
- Vad menar du med att du kommer försent? sa jag
- Jag kommer kanske 15 minuter sent sa Lovisa igen
- Okej, men skynda dig så fort du kan iallafall sa jag och kände hur hjärtat sjönk
- Jag lovar. Jag älskar dig sa Lovisa
- Och jag älskar dig sa jag och vi la sen på
Jag gick tillbaka till dom andra och förklarade att Lovisa skulle bli sen. Det här kändes inte alls bra. Det ända jag ville ha på min födelsedag var att Lovisa var här på middagen och nu kommer hon försent. Det kändes i hjärtat. Men vi kunde inte vänta längre på att få beställa så vi fick beställa utan Lovisa och jag har nog aldrig känt mig så besviken i hela mitt liv.
30 minuter senare - Lovisa kommer till resturangen - Lovisas Perspektiv
Jag hade fastnat med Gabriel. Det var inte alls meningen och jag trodde inte att jag skulle bli såhär sen. Men nu var jag iallafall här och jag gick direkt fram till hovmästaren.
- Vad kan jag hjälpa dig med? sa hovmästaren
- Jag ska till sällskapet Saade/Lingman sa jag och log
- Dom har tyvärr redan lämnat resturangen sa hovmästaren
- Har dom? Men lämnade dom inget meddelande? sa jag och såg chockat på hovmästaren
- Nej, tyvärr inte. Det är inget annat jag kan göra för dig? sa hovmästaren
- Nej, tack ändå sa jag och gick ut från resturangen
Jag är en total idiot. Hur kan jag vara så korkad?! Jag valde att sitta hemma och prata med Gabriel än att gå på min pojkväns födelsedagsmiddag. Han kommer aldrig förlåta mig för det här. Jag ringde till Erics mobil flera gånger men ingen svarade. Och efter att jag ringde sista gången så hade han stängt av mobilen. Jag kände hur en stor klump samlades i halsen och jag gick mot bussen hem.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det här. Han måste verkligen hata mig nu. Det ända han ville var att jag skulle vara med på middagen och inte änns det kunde jag hålla. Jag satte mig sen på bussen och tårarna började rinna ner för mina kinder och jag torkade snabbt bort dom. Jag....jag har nog förlorat Eric efter det här.
Nästa dag - Eric är hemma - Erics Perspektiv
Jag hade haft det jätte kul igår med alla men jag var samtidigt jätte ledsen och arg på Lovisa. Hon hade inte kommit till middagen och sen hade hon ringt flera gånger på kvällen men jag hade inte svarat. Jag ville inte höra någon dum bortförklaring till varför hon inte kom. Nej, det gör bara för ont. Jag tittade lite på tv och regnet slog mot fönster rutan.
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
Jag suckade djupt och gick upp från soffan för att öppna dörren och när jag såg Lovisa stå där och vattnet rann från hennes hår och hennes kläder var dyblöta.
- Så nu passar det att komma? sa jag lite surt
- Förlåt, jag var på väg när det hände något och när jag väl kom dit hade ni redan gått sa Lovisa och såg ledset på mig
- Ja, det fanns ju ingen anledning att vänta när du aldrig kom sa jag besviket
- Förlåt, men kan jag komma in och förklara mig? sa Lovisa
- Visst kom in sa jag och Lovisa gick in och jag stängde dörren
- Det finns faktiskt en anledning till att jag blev sen sa Lovisa och hängde upp jackan
- Och vad var det? sa jag och såg sammanbitet på Lovisa
- Jag fick besök precis när jag skulle gå och jag hann inte i tid då sa Lovisa
- Vem fick du besök av? sa jag och kände hur jag var rädd för svaret
- Vad spelar det för roll? sa Lovisa snabbt
- Vem? Vem var det som fick dig att inte komma i tid? sa jag igen
- Det var Gabriel.......
Detta är kapitel 16 av Coming Home. Förlåt att det inte kom upp igår(lördag) men jag är jätte förkyld. Jag har ont i halsen och feber. Jag somnade bara när jag skrev på kapitlet men nu är det uppe och jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 17 kommer idag(måndag). Jag är hemma från skolan så då har jag tid att skriva det. Och då kommer ni bla få veta om det tar slut mellan Eric och Lovisa? Hur reagerar Eric när han får veta att Lovisa valde Gabriel framför honom på hans födelsedags middag? Vad händer i skolan mellan Sandra och Lovisa? Varför kommer dom till rektorn? Kan Eric och Lovisa lägga det med Gabriel bakom sig? Och vad händer när det planeras för jul? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer idag(måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 15
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa Martin (Lovisas pappa)
- Det beror på vem man frågar. Var det något speciellt? sa jag
- Är Lovisa här? Jag vill gärna prata med er båda två........
Tidigare hemma hos Lovisa - Gutavs Perspektiv (Lovisas morfar)
Jag hade lovat Lovisa att prata med hennes pappa om det här med Eric och det tänkte jag göra nu. Jag ringde på dörren och väntade på att någon skulle öppna. Det var tidigt men det spelade ingen roll för någon borde vara vaken. När jag hörde steg från insidan så tog jag ett djupt andetag och log.
- Pappa? Men vad gör du här? sa Eva (Lovisas mamma)
- Jag vill prata med din man. Sover han? sa jag
- Nej, han sitter i köket. Har det hänt Lovisa någonting? sa Eva
- Absolut inte, hon sover hos Eric i natt. sa jag och tog av mig skorna och gick sen in till köket
- Gustav? Vad i allsindar gör du här? sa Martin (Lovisas pappa)
- Jag vill prata med dig, angående Lovisa och Erics förhållande sa jag och satte mig ner på en stol
- Vill du ha lite kaffe pappa? sa Eva och log
- Ja, tack sa jag och log
- Vad är det om Lovisas förra förhållande med Eric du vill prata om? sa Martin och bet ihop
- Jag vill att du släpper henne fri. Låt henne träffa den hon älskar sa jag och tog emot kaffekoppen
- Och det ska komma från dig som vägrade mig låta träffa din dotter sa Martin surt
- Jag har lärt mig av mina misstag. Tycker du verkligen det är rätt att din dotter ska smyga omkring? Att inte få visa vad hon känner? sa jag och tog lite av kaffet
- Jag vill skydda min dotter. Hon ska inte vara tillsammans med Eric, en kändis. Tänk på allt som kommer skrivas om henne sa Martin
- Du tycker inte hon ska få avgöra om hon orkar det? Du kan inte skydda henne hela livet sa jag bestämt
- Du tror du har svaren på allt men inte den här gången sa Martin
- Du kommer ingenstans med att vara otrevlig. Din dotter sover hemma hos Eric idag så dom finns där om du vill prata med dom båda två och reda upp det här sa jag och reste mig från stolen
Jag sa hej då till Eva och Daniella innan jag gick därifrån. Jag tog på mig skorna och gick sen ut från lägenheten. Nu kan jag iallafall inte göra mer. Men jag tror Martin fick någonting att tänka på och jag hoppas att han ska låta Lovisa få vara med Eric hädanefter. Det förtjänar dom.
Lite senare hemma hos Eric - Lovisas Perspektiv
Vi låg i sängen och Eric hade lagt sin arm över min midja och jag somnade om lite lätt innan det ringde på dörren. Eric gav mig en kyss innan han gick för att öppna dörren och jag försökte somna om igen men jag satte mig spikrakt upp i sängen när jag hörde vem det var.
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa pappa
- Det beror väl på vem man frågar sa Eric och jag försökte hålla mig för skratt
- Är Lovisa här? Jag vill prata med er båda sa pappa
- Ja, hon är där inne sa Eric och jag drog upp täcket lite mer
- Jag kan vänta i vardagsrummet sa pappa och satte sig i soffan och jag gick upp från sängen och tog på mig ett par korta jeans shorts och ett svart spetslinne innan jag gick ut till honom
- Hej pappa sa jag och satte mig ner i soffan
- Hej. Är han klar snart? sa pappa och Eric kom snabbt ut från sovrummet i ett par jeans och en svart tröja med texten "Italien Stallion" på.
- Ja, din morfar sökte upp mig i morse. Han ville prata med mig om ditt och Erics förhållande sa pappa
- Ja, jag gick till honom för han är den ända som faktiskt förstår. sa jag lite irriterat
- Så du tycker inte jag förstår? Okej, jag är rädd om dig och jag vill inte att du ska bli utnyttjad av Eric, men jag har beslutat mig för att låta dig träffa honom sa pappa
- Va? Du skojar? sa Eric förvånat
- Nej, ni får träffas hur mycket ni vill men på ett villkor. Tills du är 18 år sover Eric inte över sa pappa
- Men kom igen. Jag sover ju bara här då sa jag lite irriterat
- Okej då. Inga villkor och inga regler. Är det bättre? sa pappa
- Kanon bra. Tack sa jag och kramade om pappa
- Ja, jag ska gå så ni får vara ensamma sa pappa och gick snabbt ut från vardagsrummet och ut i hallen
Vi hörde när han stängde dörren och gick ut från lägenheten. Jag kramade bara om Eric. Jag var hur glad som helst och det kommer bli helt fantastisk att slippa smyga med att jag träffar Eric.
- Det här är ju fantastiskt sa jag och log
- Mer än fantastiskt. Egentligen skulle vi fira det här men jag måste åka till en spelning sa Eric och säg lite ledsamt på mig
- Det gör ingenting. Men det här med halloween festen sa jag och bet mig i läppen
- Ja, vad är det med den? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det var ingenting. Stick iväg nu snygging sa jag och gav honom en kyss
- Är det säkert? sa Eric och såg på mig
- Ja, stick nu så kommer du tillbaka snabbare sa jag och log
- Okej, jag kommer sakna dig massor sa Eric och gick ut till hallen
- Inte mer än mig sa jag och gjorde en slängkyss innan Eric tog sin väska och gick ut genom dörren
Jag lutade mig tillbaka i soffan och tänkte på halloween festerna. Och även Erics 23 årsdag. Jag visste inte hur vi skulle fira den eftersom han hade jobb den dagen också men det borde ordna sig på något sätt. Men festerna är jobbigare att göra något åt. Gabriell kommer bli jätte bli ledsen om jag inte kommer men nu har jag lovat att gå på Fredriks fest med Eric. Åh! Vad sjutton ska jag göra egentligen?
2 månader senare - Lovisa gör sig klar för festen tillsammans med Sandra - Lovisas Perspektiv
Sandra skulle gå på Gabriells halloween fest och jag på Fredriks. Gabriel hade blivit jätte ledsen när jag sagt att jag inte kunde komma. Men jag hoppas jag ska kunna återhjälda det på något sätt. Men hur vet jag inte riktigt ännu.
- Vad tror du om det här? sa jag och tog ut min kostym ur garderoben
- Wow, du kommer garanterat bli snyggast på festen. Men ska Eric vara en av dvärgarna då? sa Sandra och skrattade
- Haha, jätte kul. Nej, jag vet inte vad han ska vara sa jag och tog på mig min Snövit klänning.
- Men fyllde inte Eric år i förrgår? Vad hände då? sa Sandra nyfiket
- Vi ska fira det på lördag istället, det blir bäst så sa jag och knöt i det röda hårbandet i håret
- Okej, men sådär, då var jag med klar. Vad tycks? sa Sandra
- Bra, jätte snyggt men borde du inte gått som The Chesire Cat istället? sa jag och skrattade
- Det var värst vad rolig man vara idag då sa Sandra och skrattade
Jag kunde inte sluta skratta och tillslut kunde inte Sandra hålla sig för skratt heller. Men när jag såg vad klockan var så tittade jag ut genom fönstret och såg att Eric stod nedanför och jag tog på mig mina skor och sen skyndade vi oss ner.
- Ha det så roligt och gör ingenting jag inte skulle göra sa Sandra och gav mig en kram
- Detsamma, hälsa Gabriel från mig sa jag och gick sen mot bilen och Sandra gick mot bussen
- Hej världens vackraste tjej sa Eric och gav mig en kyss när jag satt mig i bilen
- Hej drömprinsen sa jag och log flörtigt
- Ja, vad ska man säga. Jag går med en prinsessa då måste man matcha sa Eric och gav mig en kyss till innan han startade bilen och vi åkte mot Fredriks fest.
Jag hoppas det ska bli lika roligt som jag hoppas på att det ska bli. Men jag hade ändå skuldkänslor för det här med Gabriel. Varför har jag det egentligen? Vi är ju inte tillsammans och så bra vänner är vi inte så varför känner jag då såhär?
Lite senare på festen - Erics Perspektiv
Lovisa hade gått iväg och pratade med lite olika personer och jag snackade med Fredrik. Festen var helt sjukt rolig men Lovisa var lite splittrad det märktes. Jag vet inte riktigt varför egentligen. Jag gick sen fram mot henne och la mina armar runt hennes midja.
- Hej älskling. Får man lov? sa jag och log
- Självklart sa Lovisa och jag tog hennes hand och vi gick ut på dansgolvet som fanns och dansade
Ring ring ring ring ring - Dörrklockan
- Men jag trodde alla redan kommit? sa Lovisa och såg på mig
- Det trodde jag också. Greve Dracula, har inte alla kommit? sa jag och såg på Fredrik
- Jo, men det kanske är någon som beställt pizza sa Fredrik och gick för att öppna
- Jag älskar dig min prinsessa sa jag och log mot Lovisa
- Och jag älskar dig min drömprins.sa Lovisa och gav mig en kyss
- Eric, det är någon som vill snacka med dig sa Fredrik
- Med mig? sa jag förvånat
- Ja, jag vet inte vem det är sa Fredrik och ryckte på axlarna
- Okej, väntar du? sa jag och gav Lovisa en kyss innan jag gick ut till hallen
- Hej Eric. Jag tröttnade på den andra festen så tänkte kolla den sa tjejen
- Vad snackar du om? Känner jag dig? Du känns bekant sa jag
- Älskling, vem var....det? sa Lovisa och kom ut till mig och stannade
- Men hej gumman. Jag tänkte jag kunde komma. Gabriels fest var lite stel. Tur att du tackade nej sa tjejen
- Sandra, vad gör du här? sa Lovisa och jag såg hur hennes ögon svartnade
- Som jag sa, Gabriels fest var tråkig. Du missade ingenting sa Sa dra igen och log
- Gabriels fest? Vad snackar hon om Lovisa? sa jag och såg förvirrat på Lovisa
- Har du inte berättat? Oj, då kanske det är bäst att jag gör det......
Detta är kapitel 15 av Coming Home. Förlåt att det inte kom igår(onsdag) och idag (torsdag) kom det inte förens sent. Jag har haft massor med läxor och lite andra grejer hemma så jag hann inte skriva klart det förens nu. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåta mig. Slutet blev kanske lite tråkigt men ja. Hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 16 kommer tyvärr inte förens på lördag. Jag ska ha lite fredagsmys med familjen så det är därför. Men i kapitel 16 som kommer på lördag kommer ni bla få veta vad som händer på festen? Vad händer på Erics födelsedag? Vad hittar Lovisa på för överraskning för honom? Och hur ska Lovisa återgälda Gabriel för att hon inte kom på festen? Och vad är det Eric ser som gör honom så arg? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer på lördag.
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Ny novell efter Coming Home?
Hej alla fantastiska och helt underbara läsare!
Nu kommer den här frågan igen. Coming Home är inte slut på länge men för att jag ska planera för kommande noveller så tänkte jag ge er chansen att redan nu säga om ni vill ha en till novell efter Coming Home.
Jag har två give away noveller som kommer också men det finns inte tillräckligt mycket kött på benen för att börja dom efter Coming Home. Så det är därför jag frågar redan nu om ni vill ha en till novell efter Coming Home.
Ni kan rösta här på bloggen och ni kan även rösta på Instagram. Allt du behöver göra är att skriva ett JA för en till novell eller ett NEJ för att inte få en till utan bara dom två give away novellerna.
Ni kan rösta fram till nästa onsdag :)
Så rösta på :)
Kramar Natalie
Coming Home - Kapitel 14
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn på ett tag sa jag och log
- Nej, men jag är tvungen att träffa dig för jag måste säga en ska till dig sa Eric och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Okej, är det något allvarligt, har det hänt någonting? sa jag och svalde hårt
- Nej, eller jo kanske.., eller jo det är såhär att jag......
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag visste att jag måste berätta för Lovisa hur jag känner. Jag hade därför åkt till hennes skola och jag ville prata med henne direkt. Jag stod på parkeringen och väntade när jag såg Lovisa komma gående över parkeringen. Hon tittade mot mig och gick snabbt fram mot mig.
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn sa Lovisa och log
- Nej, men jag var tvungen att träffa dig för jag måste berätta en sak sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Okej, är det något allvarligt? Har det hänt någonting? sa Lovisa och såg oroligt på mig
- Nej, eller jo...eller jag menar det är såhär att jag...jag älskar dig sa jag och såg djupt in i Lovisas gröna ögon
- Va? sa Lovisa och log stort
- Jag älskar dig Lovisa Henriksson sa jag och log snett
- Och jag älskar dig Eric Saade sa Lovisa och gav mig en passionerad kyss
- Det var därför jag kom hit, men jag hämtar dig sen sa jag och log
- Jag längtar massor sa Lovisa och vi gav varandra en sista kyss innan jag gick tillbaka till bilen och Lovisa till huset där hon skulle ha sin lektion.
Jag startade bilen och körde i väg. Jag skulle ha lite jobb idag och om exakt 2 månader fyller jag 23 år och jag hoppas få fira den tillsammans med Lovisa. Jag log och sjöng för mig själv i bilen och jag kunde inte sluta vara glad eftersom jag och Lovisa sagt att vi älskar varandra. Det är som att från och med nu ska ingenting komma i mellan oss. Absolut ingenting.
Samtidigt i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag ville nästan hoppa av lycka till B-huset efter att jag träffat Eric. Det fanns ingenting som kunde göra den här dagen dålig. När jag kom till B-huset och öppnade dörren så kom Sandra ut och jag såg ner i marken när jag gick förbi henne.
- Ska du undvika mig föralltid nu eller? sa Sandra efter mig
- Ursäkta? Menar du allvar? sa jag och vände mig om
- Ja, annars hade jag inte sagt någonting eller hur? sa Sandra och gick närmare mig
- Förväntar du dig att jag ska vara snäll mot dig när du går hem till mig och river sönder mina affischer och saker sa jag argt
- Vi var bästa vänner, sen går du på en konsert och blir tillsammans med Eric! Hur förväntar du dig att jag ska känna då? sa Sandra ledsamt
- Jag hade hoppats att du skulle bli glad för min skull. Men istället blev du dryg och otrevlig. sa jag och såg på klockan
- Jag vet att jag bettet mig illa men jag saknar dig. Kan vi inte lägga allt det här bakom oss? sa Sandra och gick fram till mig
- Jag vet inte om jag kan lita på dig mer sa jag och kände mig lite stressad för lektionen börjar snart
- Jag såg er på skolgården, han vill vara med dig och jag vill vara din vän. Snälla, jag menar allvar sa Sandra
- Okej, jag ger dig en chans. Men bara en. Sa jag och kramade om Sandra
- Menar du det? sa Sandra och log
- Ja, men jag måste springa för jag har spanska med Olsson och du vet hur han blir när man är sen sa jag och skrattade
- Jo, det vet alla. Haha, vi ses senare sa Sandra och skrattade
- Vi ses! ropade jag och sprang mot lektionssalen
När jag kom dit så stod dörren fortfarande öppen men alla var redan där och det var Olsson också. Jag bad om ursäkt för att jag blev sen och han muttrade bara åt mig att sätta mig och vara tyst. Jag nickade bara och satte mig på min plats. Lektionen var hur trist som helst och jag längtar verkligen tills man slutar för höstlov om 2 månader. Men det känns mer som en evighet dit.
Senare på eftermiddagen - Lovisa är vid skåpet och Eric väntar utanför skolan - Lovisas Perspektiv
Jag skyndade mig att ta mina böcker och väska innan jag stängde igen skåpdörren och Gabriel fick den på sig.
- Oj, förlåt. Jag såg dig inte är du okej sa jag och såg på Gabriel
- Ja, jag ska nog akta mig lite mer hädanefter sa Gabriel och skrattade
- Jag ska se till att du slipper fler skåpdörrar från mig iallafall sa jag och skrattade
- Tack, jo, jag tänkte fråga två saker, ett, vill du hitta på något? Och två, jag ska ha en halloween fest på halloween och jag tänkte fråga om du vill komma? sa Gabriel och log
- På den första så kan jag inte idag och den andra vet jag inte riktigt ännu sa jag och log
- Men varför kan du inte bestämma dig om festen nu? sa Gabriel och såg ledsamt på mig
- Jag kanske ska göra någonting med Eric då, men jag kan säga senare om jag kan komma sa jag och log
- Okej, men vi ses då sa Gabriel och gick i väg
Jag tog min väska och gick ut genom dörren från skolan och gick mot Eric. Jag kände mig faktiskt lite taskig mot Gabriel när jag sagt att jag inte kan komma på varken hans fest eller hitta på någonting. Jag såg ju hur ledsen han blev. Eric stod och väntade utanför bilen och jag kramade om honom hårt när kom fram till honom.
- Oj, har du saknat mig så mycket? sa Eric och skrattade
- Ja, faktiskt sa jag och log stort
- Är det okej om vi åker till Fredrik först? Han ville snacka lite sa Eric och log
- Absolut, jag ska ju ända stanna hos dig i natt sa jag och hoppade in i bilen
- Mmm..den bästa natten på väldigt länge sa Eric och gav mig en kyss innan han startade bilen och körde mot Fredrik
Jag nickade och han tog min hand och kysste den försiktigt medan han körde och jag fick få honom att se på vägen istället för mig hela tiden och det verkade ge effekt direkt. Jag skulle aldrig klara om det hände Eric något igen. Men frågan är bara hur jag ska berätta att Sandra och jag är vänner igen? Är mest rädd för att han inte ska förstå....
Senare hemma hos Fredrik - Erics Perspektiv
Lovisa hade varit lite stel i bilen men jag kanske bara inbillade mig. När vi kom till Fredrik gick vi ner mot bryggan eller hur man ska säga att det är och satte oss på varsin solstol. Vi hade jätte roligt och pratade massor.
- Så, anledningen till att jag bad er komma är att jag vill se er båda här på min halloween fest om 2 månader? sa Fredrik
- Absolut, det är klart vi kommer. Ska man vara utklädd också? sa jag och log mot Lovisa
- Ja, helst. Men kommer du också Lovisa? sa Fredrik och såg på Lovisa
- Ja, absolut. Det ska bli jätte roligt sa Lovisa och log men jag såg att det var något annat
- Va kul! Det kommer bli en grym fest. Så vill ni stanna på middag eller ska ni hem? sa Fredrik
- Vi ska nog hem och ha lite egentid. Vi har ju inte så mycket av den om man säger så sa jag och skrattade
- Inga detaljer nu. Men vi ses snart igen! sa Fredrik och gav både mig och Lovisa en kram
Vi gick mot bron och åkte över till fastlandet igen. Sen gick vi hand i hand mot bilen och jag ville fråga varför hon var så konstig men jag avstod för det kändes som att jag inte ville veta det. Varför vet jag inte riktigt men man måste få ha lite privatliv också. Tror jag.
Vi hoppade sen in i bilen och åkte hem till mig. Jag parkerade bilen och vi gick in till lägenheten och vi gjorde lite mat och sen satte vi oss i soffan för att äta och bara mysa tillsammans. När klockan började närma sig 22.00 så kändes det som det var dags för sängen.
- (gäsp) sa Lovisa och gäspade stort
- Är du trött? sa jag och log stort
- Lite kanske. Men vi behöver inte sova för det sa Lovisa och skrattade
- Haha, Nehe, vad hade du tänkt dig? sa jag och skrattade
- Jag vet inte riktigt, har du några förslag? sa Lovisa och flyttade sig närmare mig i soffan
- Mmm...det har jag sa jag och tog Lovisas hand och vi gick in till sovrummet
Jag kysste henne passionerat och hon la sina händer mot mina sidor och jag drog henne intill mig och jag kunde känna hennes hjärtslag mot mitt bröst. Det var som att våra hjärtan blev ett. Jag tog försiktigt av hennes linne som föll till golvet och hon tog av mig min tröja och la sina händer mot mitt bröst och rörde sina händer över det.
Jag fick gåshud och jag la ner henne på sängen. Vi kysstes passionerat och jag la mina händer mot hennes mage och hon drog till för jag kittlade henne och hon la sen sina händer i mitt hår och dom kanade sen ner på min rygg. Vi hjälptes sen åt att ta av varandra våra underkläder och hade sen sex. Vi stönade och hade det helt underbart.
40 minuter senare - Lovisas Perspektiv
Jag log och tittade på Eric och han la undan ett hårstrå från mitt ansikte och la det bakom mitt öra. Vi hade fått på oss våra underkläder igen och jag var väldigt glad. Men nu måste jag säga till Gabriel att jag inte kan komma på hans fest. Han kommer säkert bli jätte ledsen men jag kan inte göra något åt det. Eric kysste mig försiktigt innan han släckte lampan och jag kröp nära hans famn och sen somnade vi båda två.
Nästa morgon - Erics Perspektiv
- God morgon världens vackraste tjej sa jag och log mot Lovisa
- God morgon. Vad är klockan egentligen? sa Lovisa och såg på mig
- Hon är 09.00 sa jag och skrattade
- Väck mig om 5 timmar sa Lovisa och drog täcket över sig
- Nehe, upp och hoppa sa jag och kröp nära henne och drog ner täcket
- Hur kan du vara så pigg? sa Lovisa och såg på mig med trött blick
- För att jag har sovit bredvid världens finaste tjej. sa jag och log
Ring ring ring ring (dörrklockan)
- Se! Nu kommer John Blund för att söva dig igen sa Lovisa och skrattade
- Haha, man kan alltid önska det sa jag och gick upp från sängen för att öppna dörren
- Två gånger har jag mött dig såhär. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller bara irriterad sa Martin (Lovisas pappa)
- Det beror på vem man frågar. Var det något speciellt? sa jag
- Är Lovisa här? Jag vill gärna prata med er båda två........
Detta är kapitel 14 av Coming Home. Förlåt att det tog tid att få upp det men i måndags var jag sjukt trött och igår(tisdag) så skrev jag massor men sen fastnade jag framför TVD men ska få upp kapitel 15 tidigare idag(onsdag) det lovar jag om det så är det sista jag gör. Och då kommer ni bla få veta vad Lovisas pappa vill prata om? Vad händer på Erics födelsedag? Vad händer på Fredriks Halloween fest? Vem kommer dit oinbjuden? Och låter Lovisas pappa Eric och Lovisa vada tillsammans nu? Vad sa Lovisas morfar egentligen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer idag(onsdag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Coming Home - Kapitel 13
- Är du redo? sa jag och ringde på dörren
- Jag kan inte bli mer redo sa jag och då öppnades dörren och en äldre farbror öppnade dörren
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig! sa farbrorn
- Ja, det var längesen morfar.........
Lovisas Perspektiv
- Lovisa! Är det du? Vad roligt att se dig sa morfar
- Ja, det var längesen morfar men jag kände att jag behövde träffa dig sa jag och tog Erics hand
- Självklart kom in bara sa morfar och släppte in oss och Eric haltade sig fram
- Jo, det här är Eric, Eric det här är min morfar Gustav sa jag
- Hej Eric, sa Eric och skakade hand med min morfar
- Gustav, jag har sett dig i tidningar och på tv. Sen har Lovisa pratat om dig sa morfar och log
- Morfar! Ska vi sätta oss? sa jag och skrattade
- Absolut, sätt er i soffan så ska jag hämta lite fika sa morfar och jag och Eric satte oss i soffan
- Han verkar väldigt trevlig din morfar. Men jag förstår inte riktigt varför vi är här sa Eric
- När mina föräldrar träffades så var han lika hård mot dom som min pappa är mot mig idag sa jag
- Du skojar? Men han verkar inte vara sån sa Eric förvånat
- Sådär. lite saft och bullar, eller du kanske dricker kaffe? sa morfar och såg på Eric
- Nej, det här blir jätte bra sa Eric och log
- Ja, vad får mig den äran att träffa er? sa morfar och log
- Pappa har förbjudit mig att träffa Eric. Och jag kan inte det sa jag och såg på morfar
- Så du är inte bara hennes vän antar jag? sa morfar och såg på Eric
- Nej, inte direkt. Jag är hennes pojkvän sa Eric och log
- Ja, jag känner igen det här. Men jag tror att din pappa gör det för att han är rädd om dig sa morfar
- Men jag tycker om Eric, och han säger att jag inte får vara tillsammans med Eric för att han ska uttnytja mig. Eftersom jag varit ett fan av honom sa jag
- Och det skulle jag aldrig göra! sa Eric och tog min hand
- Men jag kan försöka prata med honom, och du kan sova här i några nätter om du vill slippa bråk sa morfar
- Eller hos mig? sa Eric och log
- Okej stopp, stopp, och igen stopp. Antingen här eller hemma sa morfar och skrattade
- Tack, men jag kan sova här i någon dag tills du pratat med din pappa sa morfar
- Tack! Det betyder jätte mycket. sa jag och log mot Eric
- Det var så lite.Men berätta mer om hur ni träffades sa morfar
Vi berättade massor om hur vi träffades och hur allting varit fram tills nu och Eric berättade om bilolyckan och varje gång han pratade om det så fick jag en klump i halsen för jag tycker fortfarande att det är mitt fel. Fast det kanske inte är det. Men jag var glad att jag får vara hos morfar i någon dag men jag hoppas det går bra för mina föräldrar för jag orkar inte med mer bråk just nu.
Samtidigt hemma hos Lovisa - Sandras Perspektiv
Jag hade kommit hem till Lovisa för jag ville prata med henne men när jag ringde på dörren så öppnade hennes pappa dörren.
- Hej Sandra. Du söker Lovisa förstår jag sa Martin
- Ja, precis är hon hemma? sa jag och log
- Nej, hon är hos sin morfar sa Martin
- Vad konstigt för hon sa att vi skulle träffas hos henne nu sa jag och såg frågande på Martin
- Jaha, men då kommer hon nog snart. Du kan gå in på hennes rum och vänta om du vill sa Martin
- Tack. Det var väldigt snällt sa jag och gick in till lägenheten och tog av mig mina skor
Jag gick sen in till Lovisas rum och jag stängde sen dörren. Det gjorde ont när jag såg alla bilder på Eric för då mindes jag att det var hon som fick vara med honom och inte jag. Jag slet ner alla affischerna och andra saker hon hade och rev sönder dom och förstörde dom.
Det var inte genomtänkt först men det gjorde bara ont i mig. Jag tog en penna och skrev på en av dom sönder rivna affischerna " såhär slutar ert förhållande" och sen gick jag ut från hennes rum igen.
- Ska du redan gå? sa Eva (Lovisas mamma)
- Ja, jag kanske tog fel på tiden. Jag ringer henne sen sa jag och log
- Okej, ska jag hälsa henne någonting? sa Eva
- Nej, det behövs inte. Vi ses sa jag och tog snabbt på mig skorna och skyndade mig ut genom dörren
Jag skyndade mig därifrån för jag ville inte krocka med Lovisa för då skulle hon förstå att jag varit hemma hos henne. Hon kommer bli otroligt arg på mig när hon förstår att det är jag som förstört hennes saker. Så, i och med det här är nog vår vänskap över för alltid.....
Senare utanför Lovisas hus - Lovisas Perspektiv
- Ska vi mötas utanför Grönan sen? sa Eric och log
- Absolut, jag ska bara smyga mig förbi pappa sa jag och skrattade
- Du kommer ordna det. Vi ses där om 30 minuter sa Eric och gav mig en kyss innan jag gick ur bilen
Eric körde i väg och jag gick upp till lägenheten. Det lät innefrån vardagsrummet och jag brydde mig inte riktigt om att gå in och säga något så jag gick in till mitt rum och när jag såg på alla mina affischer och saker var sönderivna och mina saker förstörda. Jag tittade bara rakt fram tills jag satte mig på sängen och tog upp en av dom sönder rivna affischerna och såg att någon skrivit " Såhär slutar ert förhållande". Jag reste mig snabbt upp och gick ut till vardagsrummet.
- Har någon varit här? sa jag
- Ja, Sandra var här tidigare men hon gick sen för ni måste ha missförstått varandra om tiden sa pappa
- När gick hon? sa jag och kände hur jag blev sjukt irriterad och ledsen
- Hon gick för någon timme sen. Har det hänt någonting? sa mamma förvånat
- Nej, men jag ska sova hos morfar i natt sa jag
- Varför i hela friden då? sa pappa förvånat
- För så länge som du vägrar låta mig träffa Eric så kommer jag vara där i natt sa jag lite irriterat
- Gör vad du vill. Det är upp till dig nu sa pappa och tittade sen på tv:n
Jag skakade bara på huvudet och gick in till mitt rum och packade ner mina saker. Jag ville ut härifrån så fort som möjligt eftersom jag bara blev ledsen när jag såg att någon eller rättare sagt Sandra förstört mina saker. Jag tog min väska och gick ut till hallen och tog på mig skorna innan jag tog mina andra saker som nycklar m.m innan jag gick ut genom dörren. Jag tog sen bussen till morfar och lämnade väskan där och nu skulle jag möta Eric på grönan för lite ensamtid.
Senare på Grönan - Erics Perspektiv
Lovisa hade varit ganska ledsen och arg när hon kommit hit men det gick över sen. Fast hon berättade vad som hände hemma och jag kan inte förstå hur någon vill göra något sådant. Men jag ville inte tänka på det mer. Nu ville jag bara ha roligt och jag hade fått tillåtelse av läkaren att gå utan kryckor om jag var försiktig med knäet och det kändes bra.
- Så, nu är det bara du och jag. Och vi ska ha kul sa jag och tog Lovisas hand
- Absolut, men isåfall så kör vi sa Lovisa och vi gav varandra en kyss innan vi gick till lite olika attraktioner
Hon tvingade med mig på fritt fall, Eclipse och flera av berg och dal banorna. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv efter det men det var samtidigt roligt att se Lovisa såhär glad. Vi gick sen och köpte sockervadd och delade på. Jag tog en bild av oss och jag kommer spara den föralltid. Hon var så otroligt söt.
- Vad tittar du på? Har jag sockervadd i ansiktet? sa Lovisa och skrattade
- Så söt som du är måste du ha det sa jag och log
- Va knäpp du är. Men du är min knäppis sa Lovisa och gav mig en kyss
- Och du är min. Vill du följa med hem till mig? sa jag och log flörtigt
- Absolut, men jag kan inte stanna så länge sa Lovisa och log
- Det förstår jag men att gosa med sin flickvän behöver inte ta lång tid sa jag och skrattade
- Hey, jag blir generad här sa Lovisa och såg ner i marken
- Det är meningen för du är som sötast när du blir det sa jag och smekte hennes kind
Hon log stort mot mig och jag mot henne. Vi reste oss sen från bänken vi satt oss på och sen gick vi mot utgången. Vi hade haft hur roligt som helst tillsammans. Och jag hade varit så nära att säga att jag älskar henne flera gånger men det gick lixom aldrig. Men jag ska försöka när vi kommer hem till mig. Hoppas bara det kommer ut den här gången och inte blir tunghäfta igen.....
Hemma hos Eric - Lovisas Perspektiv
Vi låg på Erics säng och jag la mina händer i hans hår och han la sina händer bredvid mitt huvud. Jag log stort mot honom och han mot mig innan han gav mig en kyss. Sen började han kittla mig massor och jag kunde inte sluta skratta. Men han fick igen sen också och sängen såg helt obäddad ut efter all brottning och kittling.
- Jag måste nog gå nu. Men vi kan väl ses efter skolan imorgon? sa jag och log blygt
- Det behöver du inte änns fråga. Jag kan komma och hämta dig sa Eric
- Absolut, det blir jätte bra. sa jag och gav Eric en kyss innan jag reste mig från sängen men Eric drog ner mig igen
- Haha, jag måste faktiskt gå nu sa jag och skrattade
- Okej då, men jag vill helst att du stannar sa Eric och la sin arm över min midja
- Det vill jag med, men imorgon ska jag se till att stanna sa jag
- Lovar du det? Sa Eric och såg allvarligt på mig
- Ja, jag lovar. Lika säker som att... sa jag och stannade mitt i meningen
- Lika säker som vadå? sa Eric nyfiket
- Nej, ingenting. Vi ses imorgon sa jag och gav Eric en sista kyss
Jag skyndade mig sen ut från lägenheten och gick snabbt ner för trapporna. När jag kom ut på gatan så försökte jag få ner pulsen. Jag hade varit så nära att säga till Eric att jag älskar honom. Det här är ju hopplöst. Jag måste ju kunna säga det någongång. Jag sparkade till en lyckstolpe medan jag gick mot bussen. Jag älskar dig, hur svårt ska det vara att säga det egentligen?!
Nästa dag i skolan - Lovisas Perspektiv
Jag hade knappt sovit i natt. Jag hade bara tänkt på hur jag skulle kunna säga som det är till Eric, vad han betyder för mig. Jag tog ut mina böcker och pärmen som jag behövde för nästa lektion och jag gick ut från skolbyggnaden. Jag skulle till B-huset och därför var jag tvungen att gå på utsidan. När jag gick över parkeringen såg jag Eric och förstod ingenting. Jag skyndade mig fram till honom och gav honom en halv kram eftersom jag höll i böckerna.
- Hej snygging! Vad för dig hit? Jag slutar inte änn på ett tag sa jag och log
- Nej, men jag är tvungen att träffa dig för jag måste säga en ska till dig sa Eric och jag kände hur hårt mitt hjärta slog
- Okej, är det något allvarligt, har det hänt någonting? sa jag och svalde hårt
- Nej, eller jo kanske.., eller jo det är såhär att jag.......
Detta är kapitel 13 av Coming Home. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår(lördag&söndag) men jag ändrade mig flera gånger och skrev om 2 gånger så det var därför. Men jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt för det kanske tråkiga slutet. Men kapitel 14 kommer idag (måndag) och så kommer ni bla få veta vad Eric säger? Kommer Lovisas morfar kunna övertala hennes pappa att låta Lovisa och Eric att träffas? Vad händer på halloween festen hemma hos Fredrik? Och kommer Sandra ge upp drömmen att få Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer idag (måndag).
Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Tusen tack för dina fina headers Sanna!
Hej alla fantastiska läsare!
Jag vill bara tacka för dom fina headersna jag fått av Sanna! Det är verkligen jätte gulligt att du lägger ner tid på att göra dom ! Hoppas ni tycker om den här Halloween headern som hon gjort!!!
Kram och Tack igen Sanna från Natalie