Kapitel 22 kommer först imorgon (söndag) :(
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag är jätte ledsen men har inte hunnit skriva på kapitel 22 idag. Jag har två läxor som jag var tvungen att göra idag och därför hann jag inte skriva :( Men jag ska skriva allt jag bara kan så jag hoppas ni förstår och inte hatar mig allt för mycket!
Utan er skulle inte bloggen finnas!!!
Kramar i massor från Natalie
Winning Ground - Kapitel 21
- Jo, jag tycker du borde stanna kvar efter skolan för lite extra träning sa tränaren
- Varför då? Ska flera göra det? sa jag och såg förvånat på honom
- Nej, men jag vill gärna hjälpa dig med vissa av dina spelarskills
- Men jag kan inte sa jag och såg nervöst på honom
- Det är din framtid, men jag skulle bli besviken om du inte dök upp. Nå, vad säger du....
Ninas Perspektiv
- Det är din framtid, men jag skulle bli besviken om du inte dök upp. Nå, vad säger du? sa tränaren
- Jag kan inte, jag står fortfarande för det. sa jag bestämt
- Det är du som förlorar på det inte jag sa tränaren
- Nej, det gör jag inte. Jag kan lova att jag kommer klara det iallafall sa jag och skrattade och gick sen därifrån
Jag gick tillbaka till omklädningsrummet och skyndade mig att duscha och byta om. Carro hade redan gått och jag skyndade mig för att hinna till nästa lektion. Jag var glad att jag sagt nej till tränarens förslag för det kändes lite konstigt att det bara skulle vara jag som fick stanna. Nej, jag vill hellre träffa Eric och vara med honom än vara här med tränaren. Hoppas Eric hinner träffa mig ikväll, han hade ju ganksa mkt kvar att göra.
Samtidigt på kontoret - Erics Perspektiv
- Nina! Och vi ska reda ut det nu! sa Jens argt
- Det finns ingenting att reda ut. Nina har lämnat dig för längesen och sen gått vidare. Det borde du också göra sa jag och såg irriterat på Jens
- Nina är mitt allt och jag vill vara tillsammans med henne och jag tänker inte låta någon popstjärna komma och sno henne sa Jens
- Du tror inte Nina avgör själv hon blir kär i? sa jag irriterat
- Det spelar ingen roll, Nina ska vara tillsammans med mig. Varför har du den här bilden på er? sa Jens och tog upp en bild av mig och Nina som jag hade på bordet
- För att jag vill se henne så ofta jag bara kan sa jag och såg förvånat på honom
- Det kommer du inte få göra så mycket mer för Nina är min flickvän sa Jens surt
- Ge dig nu. Jag orkar inte med dig mer. Nina har som jag sa, gått vidare och det borde du faktiskt också sa jag och vände mig tillbaka
- Dröm vidare, men en dag kommer den inte finnas mer bara så du vet sa Jens och gick ut genom dörren
Jag skakade bara på huvudet och fortsatte skriva autograferna. Jag hoppas verkligen att Jens ska sluta med det här för allas bästa. Mest för Ninas, men också för mitt bästa för jag vill kunna vara tillsammans med Nina utan att vara orolig eller nervös för att Jens ska dyka upp och förstöra allting. Det händer inte mer, det får inte göra det helt enkelt. Men efter lite om och men hade jag äntligen 3 skivor kvar och sen ska jag åka hem till Nina och bara vara tillsammans med henne.
Lite senare på kvällen - Nina och Eric myser i sängen - Ninas Perspektiv
- Jens besökte mig idag sa Eric och såg på mig
- Va? Varför då? sa jag och såg förvånat på Eric
- Han ville säga att vi inte kommer vara tillsammans, utan att du och han kommer vara tillsammans igen sa Eric
- Alltså, han är inte klok. Eric, det finns en sak jag kan lova dig, han kommer aldrig mer störa oss, det ska jag se till sa jag och gav Eric en kyss
- Det är det bästa du kan lova mig isåfall sa Eric och skrattade
- Haha, Ja, det gör jag också. Men nu måste jag sova sa jag och skrattade
- Inte riktigt ännu sa Eric och la sig över mig
- Nehe, vad hade du tänkt att vi skulle göra då? sa jag och log
- Det här sa Eric och vi började kyssa varandra passionerat
Eric la sina händer mot min mage och jag fick gåshud över hela kroppen. Jag la mina händer i hans hår och Eric började kyssa mig på halsen. Jag kysste försiktigt hans kind och han tittade på mig och log. Jag smekte hans kind och sen kysstes vi passionerat igen. Jag la sen mina händer mot hans rygg och jag kände varje muskel i Erics kropp. Det kändes nästan som vi blev en. Sen hjälptes vi åt att ta av varandra våra kläder och sen hade vi sex. Vi stönade tyst och det var helt fantastiskt.
Nästa morgon - Eric äter frukost och Nina kommer ut från badrummet - Ninas Perspektiv
Jag såg att Eric satt och läste i en tidning med pappa på andra sidan bordet och jag gick in till köket och smög upp bakom Eric och tog tidningen ur hans hand och jag log.
- Hey, ge mig den sa Eric och försökte ta den
- Nej, Hahaha, sa jag och skrattade
- Den är min. Haha, sa Eric och tog sina händer runt min midja och tog tidningen
- Sådär, fast vem behöver den nu när jag har dig? sa Eric och log stort
- Okej, det här är för mycket för en pappa. Jag går ut och tar telefonen sa pappa och gick ut till hallen för att svara i telefonen som ringde
- Äntligen ensamma. sa jag och skrattade
- Mysigt sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Hhrmm...Nina, det är din mamma sa pappa
- Vad vill hon nu då? sa jag och gick ut till hallen för att svara i telefon
- Ja, det är Nina sa jag
- Hej gumman. Det är mamma. Jo, jag vet att du ska vara i skolan senare men jag tänkte fråga om du och Eric skulle kunna komma över? sa mamma
- Varför då? sa jag lite irriterat
- Jag vill gärna prata med er båda två. Det är ganska viktigt sa mamma och jag hörde hur gärna hon ville att vi skulle komma
- Okej, men jag kan inte stanna länge sa jag
- Det behöver ni inte. Vi väntar på er sa mamma
- Okej, vi ses snart sa jag och vi la sen på
Jag gick in till köket och berättade för Eric vad mamma sagt och han var lika förvånad som jag att mamma ville träffa oss. Men vi bestämde oss för att åka dit och höra vad det har hon ville säga. Men ska jag vara ärlig så hade jag ingen lust att träffa mamma eller Rickard. Det kommer säkert bara sluta med bråk.
Lite senare - hemma hos Ninas mamma - Erics Perspektiv
Vi satt vid köksbordet hemma hos Ninas mamma och jag kände hur Nina tryckte min hand ännu hårdare. Jag såg hur Rickard tittade på mig och jag hade ingen lust att vara här jag heller.
- Nå, vad ville ni? sa Nina surt
- Det är såhär att vi ska gifta oss sa Ninas mamma
- Va? Du skojar? sa Nina förvånat och såg på mig också
- Nej, men vi skulle gärna vilja att du blir brudtärna och att du Eric skulle vilja sjunga där sa Rickard
- Okej, nu vet jag att ni driver med oss. Haha, jätte kul. Men vi går inte på det. sa Nina
- Nej, det är sant. Vad säger ni? Vill ni ställa upp?.......
Detta är kapitel 21 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tagit tid att få upp det men ja, ni vet varför men nu ska allting bli som vanligt igen det lovar jag er. Kapitel 22 kommer redan imorgon(lördag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad Nina och Eric säger? Varför är Carro så otrevlig mot Eric när han skjutsar Nina till skolan? Vart bjuder Pontus med Nina och varför kan inte Eric följa med? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon(lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 21 blir också sent :'(
Hej alla underbara och helt fantastiska läsare!!
Om ni följer mig på Instagram så vet ni att jag har haft lite jobbigt just nu. Både i skolan och hemma. Jag vill inte gå in på vad det är specifikt men det har gjort att jag blivit lite nere. Och det har jag börjat känna påverkar mina kapitel som jag skriver. Jag vet inte om ni känner samma sak men jag måste bara skjuta upp kapitel 21 till imorgon (torsdag) för jag har inte hunnit skriva så mycket på det ännu. Jag hoppas ni förstår mig och inte blir allt för besvikna.
Jag hoppas det ska lösa sig lite mer redan imorgon så jag kan börja blogga mer regelbundet igen. Jag hoppas ni förstår mig som sagt och inte hatar mig.
Utan er skulle inte jag inte kunna skriva bloggen och jag tycker om er allihop så mycket!! Tusen tack för att ni finns och jag är så glad att ni läser bloggen!!! Bloggen är ingenting utan er!
Stora kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 20
- Jens, min pappa är hemma så du borde gå nu sa jag bestämt
- Jag såg att han gick härifrån förut. Så, jag tänkte att vi kunde återuppliva lite gamla minnen sa Jens och gick närmare mig
- Han är visst här! Gå härifrån nu! sa jag argt
- Nina, vad är det som händ...er här?.........
Erics Perspektiv
Jag hörde hur Nina pratade med någon ute i hallen och jag blev orolig när jag hörde hur det dunsade till ute i hallen. Jag skyndade mig upp från soffan och gick ut till hallen.
- Han är visst här! Gå härifrån nu! sa Nina argt
- Nina, vad är det som händ...er här? sa jag när jag fick syn på Jens
- Vem är du? Och vad gör du här?! sa Jens och såg argt på mig
- Jag är Ninas pojkvän och jag vet mycket väl vem du är sa jag såg bestämt på Jens
- Ninas pojkvän? Haha, tillåt mig att skratta. Det är jag som är sa Jens och skrattade hånfullt
- Jens gå härifrån nu! sa Nina argt men jag såg att hon var rädd
- Du ska bara vara tyst! sa Jens och gav Nina en örfil
- Låt henne vara! sa jag och sprang fram till Nina och Jens gick fram mot mig
- Och vem ska hindra mig?! Du? Jag skulle inte tro det! sa Jens bestämt
- Om jag behöver så gör jag det! Du ska låta Nina vara i fortsättningen! sa jag argt
- Det här kommer du få ångra! sa Jens till Nina och gick sen ut genom dörren och slog igen den efter sig
- Är du okej? sa jag och såg in i Ninas ögon
- Ja, jag tror det. Tack för att du räddade mig. Nu såg du hur arg han kan bli. Men han kan bli värre sa Nina och såg ledsamt på mig
- Det är över nu, han kommer aldrig mer tillbaka. Det lovar jag. Men inte ska vi låta honom förstöra våran myskväll? sa jag och log blygt
- Nej, det tänker jag verkligen inte låta honom göra. Så vart var vi nu igen? sa Nina och skrattade
- Jag tror vi skulle gå in och lägga oss sa jag och log flörtigt
- Just det, du får låna badrummet först min herre sa Nina och skrattade
- Tack fröken. Jag kommer ut om 5 minuter sa jag och gav henne en kyss innan jag gick in till badrummet och borstade tänderna
När jag stod där i badrummet så tänkte jag på det som hänt. Nu förstod jag vilket helvete Nina måste haft tillsammans med honom. Men jag hoppas hon aldrig mer behöver träffa honom och att vi kan ha det bra tillsammans framöver. Jag borstade klart tänderna och sen gick jag ut från badrummet och gick in till Ninas rum och hon gick in till badrummet. Jag log mot henne och medan hon var där inne tog jag av mig kläderna och kröp ner i sängen och drog täcket över mig. Nu väntade jag bara på Nina.
Samtidigt i badrummet - Ninas Perspektiv
Jag hade fått en chock när jag såg Jens och att han dessutom trängde sig in i lägenheten. Jag känner mig faktiskt rädd för honom. Han är kapabel till att göra andra saker också. Om han skulle skada Eric skulle jag aldrig förlåta mig själv för det. Jag skvätte lite vatten i ansiktet och borstade sen tänderna innan jag tog på mig ett vit/svart leopard mönstrat nattlinne. Jag gick sen in till mitt rum och såg på Eric som låg i min säng.
- Wow, du ser helt fantastisk ut! sa Eric och log stort
- Inte lika fantastisk som dig. Hoppas du inte trillar ur sängen i natt nu, den är ju inte jätte bred sa jag och skrattade och gick fram till sängen
- Haha, det är en risk jag gärna tar, kom sa Eric och tog min hand och drog ner mig bredvid honom
- Haha, vad gör du? sa jag och skrattade när jag lagt mig bredvid Eric och såg in i hans mörka ögon
- Visar hur otroligt mycket jag tycker om dig sa Eric och la sig på sidan och la sin hand mot min midja
- Jag är så glad att vi träffades där på fotbollsstadium. sa jag och log blygt
- Det är jag också. Jag ville lära känna dig mer redan efter första krocken. Du fick mitt hjärta att slå fortare redan då sa Eric och smekte min kind
- Jag ville nog inte erkänna det då men jag kände samma. Även fast jag fick en kall dusch av cola sa jag och skrattade
- Haha, det där kommer du aldrig glömma sa Eric och skrattade
- Nej, varför skulle jag det? Väntar bara på min hämnd sa jag och skrattade
- Haha, då får jag passa mig. Vad säger du om att släcka lampan? sa Eric och log stort
- Ja, jag har ju skolan imorgon och du ska skriva autografer som du missade idag sa jag och log
- Ja, fast hade jag inte struntat i det så hade jag inte varit här nu sa Eric och gav mig en kyss
- Ja, jag tänkte inte på det. Men nu släcker jag sa jag och släckte lampan
Eric la sin arm runt min midja och jag kröp nära hans bröst och vi somnade i varandras armar och för första gången på länge kände jag mig väldigt trygg.
Nästa dag - Eric jobbar och Nina är i skolan - Erics Perspektiv
Jag satt och skrev på autograferna som jag var tvungen att göra klart eftersom jag sprungit därifrån igår. Men sen skulle jag iväg till lite andra saker och skulle jag överhuvudtaget hinna träffa Nina ikväll så måste jag jobba järnet.
Knack knack knack
- Ja, Tomas jag är snart klar sa jag när det knackade på dörren
- Haha, det är bra, men du har besök idag med sa Tomas och skrattade
- Är det Nina eller Leila? sa jag och log
- Nej, det är en man sa Tomas
- Okej, det är nog Pontus. Släpp in honom, det tar nog bara 5 minuter sa jag
- Du kan gå in sa Tomas och killen gick in
- En sekund bara sa jag och skrev klart autografen
- Ingen brådska för min skull. sa en bekant röst och jag fick panik när jag hörde vem det var.
- Jens, gå härifrån. Annars ringer jag på vakten sa jag och såg allvarligt på Jens
- Jag kommer inte gå någonstans förrän vi har snackat ut sa Jens argt
- Snackat ut om vadå? sa jag och förstod vad han menade men jag försökte vinna tid
- Nina, och det ska vi göra nu! sa Jens argt och gick närmare mig och jag svalde hårt
Samtidigt i skolan - Ninas Perspektiv
Jag hade haft min första träning på skolan idag och det var bara jag och Carro kvar på planen när min lärare, eller ska man kalla honom för tränare ropade efter mig.
- Jag går och byter om sa Carro och log
- Mm...jag skyndar mig tillbaka sa jag och sprang fram till läraren
- Jo, jag tycker du borde stanna kvar efter skolan för lite extra träning sa tränaren
- Varför då? Ska flera göra det? sa jag och såg förvånat på honom
- Nej, men jag vill gärna hjälpa dig med vissa av dina spelarskills
- Men jag kan inte sa jag och såg nervöst på honom
- Det är din framtid, men jag skulle bli besviken om du inte dök upp. Nå, vad säger du....
Detta är kapitel 20 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Det kanske blev lite tråkigt och kort men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Har haft det lite tufft dom senaste dagarna det är därför. Men kapitel 21 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bl.a. få veta vad Nina svarar, väljer hon träningen eller Eric? Vad händer mellan Eric och Jens? Vart bjuder Eric med sig Nina? Vad händer när Nina besöker sin mamma och vad berättar hon för henne? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 av Winning Ground som kommer imorgon.
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 20 blir sent. Migrän sätter stoppet. :'(
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag är verkligen jätte ledsen men kapitel 20 kommer imorgon (tisdag) och det är för jag har migrän. Mår inte bra, fick gå hem från skolan tidigare pga det och har inte kommit på ett bra slut av det här kapitlet ännu. Jag är jätte ledsen för det här och jag hoppas ni förlåter mig för det här!
Jag ska bättra mig men det blixtrar i huvudet så det är därför. Tack för att ni förstår och finns!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! Ni är dom bästa som finns! Hoppas ni vet det!!
Men kapitel 20 kommer iallafall imorgon(tisdag) och jag hoppas det är värt väntan!
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 19
- Det tror jag inte går sa rektorn och såg allvarligt på mig
- Snälla, hon har börjat här idag och jag vill så gärna göra en sak för henne, det är inget stort sa jag
- Ja, vad är det för någonting som du vill göra för henne? sa rektorn
- Jag vill gärna göra.......
Erics Perspektiv
- Ja, vad är det för någonting som du vill göra för henne? sa rektorn
- Jag vill gärna använda fotbollsplanen och sjunga två låtar sa jag och log stort
- Okej, och vad vill att jag ska göra. För jag antar att du vill att jag ska göra någonting för dig? sa rektorn
- Ja, skulle du kunna få alla att gå till fotbollsplanen? sa jag
- Det ordnar jag. Skynda dig ner och förbered dig så ska jag se till att få dit dom sa rektorn och log
- Tusen tack! Det här är verkligen hur snällt som helst sa jag och skyndade mig sen ut
Jag sprang genom skolan och jag krockade inte med Nina vilket var en väldig tur. Jag ställde mig sen på fotbollsplanen och jag kände hur hårt hjärtat slog för jag skulle göra det här acapella så det kändes lite nervöst men det jag var mest nervös inför var hur Nina skulle ta det.
Samtidigt inne i skolan - Ninas Perspektiv
"Ljud från högtalarna"
- Jaha, nytt meddelande från rektorn sa Carro och skrattade
- Hur vet du det? sa jag och såg på Carro
- Vi hade något liknande på min förra skola det är därför. Undrar vad dom vill sa Carro och vi stannade
- Kära elever! Det här är eran rektor och jag vill att ni alla första års-eleverna går ner till fotbollsplanen på en gång. Där väntar en överraskning åt er sa rektorn
- Vad tror du? Ska vi gå dit eller? sa Carro och log
- Som sagt, till alla första års-elever gå ner till fotbollsplanen på en gång. Tack för mig sa rektorn
"Ljud från högtalarna igen"
- Ja, vad tycker du? sa jag och log
- Det är lika bra att vi går dit. Man vet aldrig, det kan vara något roligt sa Carro och log
- Som vadå? En träning med Zlatan? sa jag och skrattade
- Ja, det är det säkert. Kom nu så vi inte missar något sa Carro och drog i väg med mig ut till fotbolls planen där många av första års-elever fanns och Carro trängde sig fram så vi hamnade längst fram och jag fick en chock när jag såg Eric
- OMG. Han kan inte vara riktigt klok sa jag och skrattade
- Känner du Eric Saade? sa Carro förvånat och såg med stora ögon på mig
- Ja,det kan man säga, han är min pojkvän sa jag och log
- Va?! Du skojar? Men vad gör han här isåfall? sa Nina chockat
- Hej allihopa! Det är såhär att jag ska sjunga och spela två låtar här idag. Och den första vill jag tillägna åt en väldigt speciell person vid namn Nina. Den här är till dig och låten heter "Without you im nothing" sa Eric och började spela låten
Jag kände hur tårarna började rinna. Det var så gulligt gjort av honom att komma hit och göra det här för mig. Han gjorde en slängkyss till mig efter att han sjungit låten så gjorde han Winning Ground och jag såg hur alla började hoppa och ha jätte roligt men Carro log bara mot mig.
- TUSEN TACK! sa Eric och log när han var klar och jag gick snabbt fram till honom
- Du är inte klok, vet du det? sa jag och skrattade
- Nja, lite klok är jag väl ändå. Jag gjorde allt det här för dig sa Eric och tog min hand
- Det var väldigt fint gjort! Tack för att du gjort det här. sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss
- Nina! Vi måste gå vidare tyvärr sa Carro
- Ja, jag måste gå. Men ses vi ikväll. Pappa är inte hemma så vi har hela lägenheten för oss själva sa jag och log stort
- Mmm....det gillar jag. När kan jag komma? sa Eric och la sina händer mot mina höfter
- Så fort du är klar. Funkar det? sa jag och la mina händer runt hans nacke
- Det funkar hur bra som helst. Jag kommer så fort jag kan. Och Nina en sak till, Jag älskar dig sa Eric
- Va? Jag älskar dig med sa jag och gav Eric en passionerad kyss till
- Nina, kommer du? ropade Carro igen
- Måste gå, ses ikväll sa jag och skyndade mig till Carro och vinkade hej då till Eric
Senare på kvällen hemma hos Nina - Erics Perspektiv
Nina och jag hade haft en underbar middag och nu satt vi och myste framför tv:n i soffan. Hon hade berättat att hon blivit överfallen med frågor från folk i skolan hela dagen och jag ångrade nästan att jag gjorde som jag gjorde men så länge som Nina blev glad för det så är jag bara glad att jag gjorde det.
- Jag börjar bli lite trött faktiskt sa jag och log
- Jaha, vad ska vi göra åt det egentligen? sa Nina och skrattade
- Det här kanske sa jag och kysste henne passionerat och la min hand på sidan av hennes mage och hon skrattade till
- Haha, förlåt, det kittlas det är därför sa Nina och skrattade
- Menar du det? sa jag och började kittla henne
- Hahaha, Eric nej sa Nina och skrattade och vred sig i soffan
- Haha, varför då? sa jag och skrattade
- För annars gör jag såhär sa Nina och började kittla mig också
- Haha, nej, jag ger mig jag lovar sa jag och skrattade
- Bra, jag är vinnaren sa Nina och skrattade
- Trodde du ja, sa jag och la mig över henne i soffan och log
- Fångad? sa Nina och log snett
- Absolut sa jag och gav henne en passionerad kyss
Ring ring ring ring (Ringklockan ringer) - Ninas Perspektiv
- Har inte din pappa nyckel? sa Eric och såg på mig när det ringde på dörren
- Jo, men han kanske har glömt bort det, bäst jag går och öppnar ändå sa jag och gick upp från soffan
- Skynda dig tillbaka sa Eric och gav mig ett ledsamt ansikte
- Haha, jag lovar min lilla hundvalp sa jag och gick för att öppna
När jag öppnade dörren och fick se vem det var drog jag igen den direkt men Jens satte foten i mellan och drog upp dörren. Jag orkade inte hålla i mot och han gick in till lägenheten och jag hade panik.
- Jens, min pappa är hemma så du borde gå nu sa jag bestämt
- Jag såg att han gick härifrån förut. Så, jag tänkte att vi kunde återuppliva lite gamla minnen sa Jens och gick närmare mig
- Han är visst här! Gå härifrån nu! sa jag argt
- Nina, vad är det som händ...er här?.........
Detta är kapitel 19 av Winning Ground. Förlåt att det tog lite tid att få upp det men jag var så trött igår(fredag) och ja, jag sov länge idag. Men ni kommer tyvärr få vänta tills måndag innan ni får kapitel 20 och det beror på att idag(söndag) ska jag på dans och det är Dansa med Idoler (Anton Ewald) och jag ser jätte mycket fram i mot det så jag kommer tyvärr inte hinna skriva på kapitel 20 idag (söndag) men i kapitel 20 som kommer på måndag kommer ni bl.a. få veta vad som händer mellan Jens,Nina och Eric i lägenheten? Varför känner sig Nina iaktagen i skolan och av vem? Varför kommer Eric och Nina hem till Ninas mamma och Rickard? Och kommer det någonsin bli någon mer romantisk ensamtid för Nina och Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 20 som kommer på måndag.
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 19 blir försenat :'(
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Ni kan be mig dra dit pepparn växer nu om ni vill för återigen måste jag skjuta upp kapitel 19 till imorgon(lördag) jag har haft en tuff vecka i skolan och jag är helt slut. Förlåt förlåt förlåt förlåt för det här! Jag ska skärpa mig och det är ett löfte!
Förlåt förlåt förlåt! Hoppas ni förstår och förlåter mig.
Kramar en ledsen Natalie
Winning Ground - Kapitel 18
- Pappa, jag går till skolan nu sa jag och tog på mig skorna
- Lycka till idag gumman sa pappa och log när han kom ut från köket
- Tack, men jag önskar att Eric var här sa jag och såg ledsamt på pappa
- Ja, jag vet det. Men försök att bara ha roligt nu. sa pappa och jag öppnade dörren och fick en chock när någon stod utanför dörren, speciellt när jag såg vem det var
- OMG! Det här händer inte....det får inte vara sant nu......
Ninas Perspektiv
- OMG, inte nu....det här får inte hända nu sa jag och såg på Jens
- Saknat mig antar jag? sa Jens och log sitt sneda leende
- Jag går nu pappa sa jag igen och knuffade undan Jens och gick ut genom dörren och skyndade mig ner för trapporna
- Vart ska du?! Jag snackar med dig sa Jens och drog tag i min arm och knuffade in mig i väggen i farstun
- Jag ska till en skola som jag börjar på idag och jag vill helst inte missa den sa jag och försökte gå därifrån
- Fick du mitt brev? Jag kommer aldrig släppa dig det vet du också sa Jens och log
- Jag vill inte ha med dig att göra mer. Jag har en pojkvän sa jag och kände hur det högg i magen när jag tänkte på Eric
- Vem är han då? sa Jens och jag såg hur hans blick svartnade
- Det skulle jag aldrig berätta för dig! Gå härifrån nu! sa jag och knuffade äntligen undan honom och skyndade mig härifrån
- Nina!! Nina stanna! ropade en tjej röst bakom mig och jag vände mig om och fick se Leila komma springandes med Eric efter sig. Jag kände hur tårarna började rinna och den här gången var det av lycka.
- Ja, du sa ju att jag skulle fixa tillbaka Eric så det har jag gjort åt dig nu sa Leila och gav mig en kram
- Du är världens bästa vän! Men Jens är här. sa jag och kramade om Leila hårt
- Vart? Jag tar hand om honom. Prata med Eric viskade Leila i mitt öra och jag gick fram mot Eric medan Leila sprang mot min pappas lägenhet
- Så, Leila bad dig komma? sa jag och såg ner i marken
- Ja, fast jag har tänkt på dig hela tiden sen vi kom hem från den där stugan sa Eric och tog undan håret som fallit ner i mina ögon
- Har du? Jag har inte gjort någonting sen den dagen. Jag har varit helt nere sa jag och tittade upp mot Eric
- Leila har berättat för mig om hur du mått. Jag ångrar så mycket att jag var så elak mot dig sist och att jag bara drog från dig sa Eric och smekte min kind
- Det är jag som ska säga förlåt. Jag borde inte berättat allt det där. Det var aldrig meningen att såra dig sa jag och suckade
- Det var jag som ville att du skulle berätta du har ingen skuld i det här Nina. Var inte för hård mot dig själv. Jag vet att det kanske är försent men skulle du vila vara ihop med en idiot som mig? sa Eric och log
- Ja, skulle du kunna vara tillsammans med en idiot som mig? sa jag och log stort
- Absolut. Du är den som jag vill vara med sa Eric och la sina händer runt mitt ansikte och kysste mig
- Jag hade gärna stått här längre men jag måste skynda mig till skolan sa jag och såg på Eric
- Just det. Men vad säger du om att jag följer med? sa Eric och log
- Menar du det? Fast hade inte du jobb? sa jag och skrattade
- Jo, fast du är viktigast. Kom nu sa Eric och tog min hand och vi gick mot bussen och åkte till skolan
Jag var jätte nervös men jag var samtidigt väldigt taggad. Och nu var det förhoppningsvis över för Jens om han såg mig och Eric. Jag lutade mig mot Erics axel och han log mot mig. Efter en kvart var vi framme vid skolan och jag stannade på skolgården.
- Du behöver inte följa mig längre. Jag klarar mig själv nu sa jag och skrattade
- Okej då, men jag har svårt att slita mig ändå sa Eric och gav mig en kyss
- Jag ringer sen när jag är klar sa jag
- Väntar vid telefonen. Lycka till nu! sa Eric och vi gav varandra en kyss innan jag skyndade mig in till skolan
Jag la in mina saker i ett av skåpen och en tjej stod och tittade lite på mig. Jag tittade tillbaka och hon log då mot mig.
- Hej, alltså jag vill inte verka creepy så jag måste presentera mig sa tjejen
- Hej, du är också ny eller? sa jag och stängde skåpluckan
- Ja, du också antar jag. Jag heter Caroline, kallas för Carro sa Carro
- Nina, trevligt att träffa dig sa jag och log
- Detsamma. Om di vill kan vi käka lunch ihop sen sa Carro och log
- Gärna, men jag måste gå till första lektionen nu sa jag
- Jag också, vi går i samma klass. Kom så går vi sa Carro och vi gick till lektionen
Carro verkade hur snäll som helst men medan vi gick till lektionen så tyckte jag att jag såg Eric på utsidan men det måste varit någon som var lik honom. För varför skulle han vara här fortfarande?
Samtidigt hos rektorn - Erics Perspektiv
- Vad kan jag hjälpa dig med? sa rektorn
- Jag undrar om jag kan få göra en sak åt min flickvän här idag sa jag
- Det tror jag inte går sa rektorn och såg allvarligt på mig
- Snälla, hon har börjat här idag och jag vill så gärna göra en sak för henne, det är inget stort sa jag
- Ja, vad är det för någonting som du vill göra för henne? sa rektorn
- Jag vill gärna göra.......
Detta är kapitel 18 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent idag också men jag hade så mycket i skolan. Ja, ni förstår säkert. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 19 kommer idag(fredag) och jag ska göra allt jag kan för att få upp det tidigare. Och då får ni bla. få veta vad Eric har för överraskning? Varför känner sig Nina iaktagen i skolan? Vad händer på myskvällen Eric och Nina har hemma hos Nina? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer idag(fredag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 17
- Hon är inte klok. Jens är ute ur mitt liv så varför skulle han besöka mig? sa jag och försökte att inte visa vad jag kände
- Det vet bara du och han. Vad var det som hände mellan er egentligen? Jag vill höra sanningen nu Nina......
Ninas Perspektiv
- Det vet bara du och han. Vad var det som hände mellan er egentligen? Jag vill veta sanningen nu Nina sa Eric bestämt
- Okej, jag ska berätta allting sa jag och satte mig till rätta i sängen
- Jag lyssnar sa Eric och log försiktigt mot mig
- Vi hade det väldigt bra i början. Han var som min drömprins. Men allt efter att tiden gick blev han annorlunda. Jag mådde inte så bra själv eftersom det hände så mycket hemma då. Jag började skolka från skolan och umgicks mer och mer med Jens och hans vänner. Men sen förändrades allt mellan oss. Vi började bråka allt oftare och han slog mig ibland. Jag var riktigt rädd för honom ibland men jag ville inte vara utan honom så jag stannade. Men en dag tog jag mig loss och det var slut väldigt länge men nu verkar han vilja ha mig tillbaka sa jag och kände hur det högg i magen när jag berättat sanningen
- Jag kan knappt fatta det. Men du sa att du tagit dig loss från honom. Varför skulle han då vara ute efter dig? sa Eric och såg på mig
- Han skickade ett brev till mig. Han hade skrivit att han skulle komma hem till mig och att jag aldrig kommer vara fri från honom sa jag och kände hur det brände innanför ögonlocken
- Det här är helt sjukt. Så det var därför du ville åka hit? För att du var rädd sa Eric och såg besviket på mig
- Ja, men jag ville ha en mysig helg med dig också sa jag och försökte ta hans hand men han drog bort den
- Sanningen gör ont ibland. Men det här trodde jag inte. Jag går ut ett tag sa Eric och klev ur sängen
- Nej, snälla Eric! Gör inte såhär mot mig sa jag och tårarna rann ner för mina kinder
- Jag vill bara vara ensam. Det här var för mycket för mig att smälta sa Eric och tog på sig kläderna och gick ut från sovrummet
Jag kastade mig på sängen och kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag visste att han inte skulle vilja vara med mig om han fick veta sanningen och nu fick jag det bekräftat. Det här var inte den perfekta helgen jag tänkt mig direkt. Jag kan inte direkt klandra Eric för om han vill åka härifrån. Det hade jag nog velat. Fast det värsta av allt var ändå att jag inte fått säga hur mycket jag älskar honom ännu och nu är det försent.
Samtidigt ute på baksidan - Erics Perspektiv
Jag hade fått en chock när Nina berättade sanningen om Jens och henne. Dom var verkligen så kära som bilderna visade men dom hade också haft det tufft. Men om hon stannade hos honom fast han slog henne ibland, då skulle han faktiskt kunna ta tillbaka Nina. Jag satte mig gräset och tittade bara rakt ut över vattnet som fanns nedanför huset. Jag torkade mina tårar som rann ner för mina kinder och jag ville egentligen bara åka härifrån. Men det går inte.
- Åh, Nina, om du bara visste hur mycket jag älskar dig viskade jag för mig själv
Jag reste mig sen upp från gräset och gick tillbaka in till stugan och gick tillbaka upp i sovrummet och Nina stod vid fönstret och tittade på mig.
- Förlåt, jag ville inte att det skulle bli såhär sa Nina och såg ledsamt på mig
- Det var jag som ville ha sanningen och den gör ont. Men jag har bestämt mig för att åka hem sa jag
- Varför då? Du kan inte mena det sa Nina och såg allvarligt på mig
- Jo, du avgör själv om du vill följa med. Men jag vill inte att vi träffas på några dagar sa jag
- Du gör alltså slut med mig för det här med Jens? sa Nina och gick fram till mig
- Jag vill bara inte vara med om att du går tillbaka till ditt ex. Så enkelt är det sa jag
- Jag vill inte ha Jens, den ända jag vill vara med är ju dig sa Nina och försökte ta min hand
- Det spelar ingen roll Nina, det är bäst såhär. Jag åker nu sa jag och gick och packade mina saker och gick ut från sovrummet
Jag hade ont i hela magen för jag ville egentligen inte göra såhär mot Nina men jag orkar inte bli indragen i det som hänt mellan Nina och Jens. Jag såg Nina komma ut från huset och hon låste. Vi la in våra väskor i bilen och åkte hem. Jag släppte av Nina hemma hos henne och hon sa ingenting till mig. Det gjorde ont i mig att det slutade såhär men jag är samtidigt glad att det inte gick längre. Att jag inte sa att jag älskar henne, men det värsta är att det är ju just det jag gör.
2 veckor senare - Ninas Perspektiv
Jag hade inte gått upp från sängen på snart 2 veckor. Det hade gjort så ont när Eric sagt att vi inte skulle träffas mer. Pappa hade försökt muntra upp mig men det gick inte. Mitt hjärta var krossat och jag längtade inte äns till skolan längre. Jag trodde ju faktiskt att det skulle vara vi och att allting skulle bli ljusare nu men jag hade fel.
- Nina, du måste gå vidare. Vi kan hitta på något om du vill sa Leila
- Nej, jag vill inte. Förstår du hur det känns att ha Jens efter mig hela tiden? Jag kommer aldrig bli fri, jag kommer aldrig få vara glad så länge han inte släpper mig sa jag och kände hur tårarna rann igen
- Jag förstår det Nina, men vad ska jag göra då? Jag vill försöka få dig glad igen. Jag vill inget hellre sa Leila och log blygt
- Kan du få Eric att vara med mig igen? sa jag och såg tårögt på Leila
- Nej, det kan jag inte gumman, Och det vet du innerst inne sa Leila och såg ledsamt på mig
- Då är det lika bra att du går härifrån. Jag vill inte prata med dig mer sa jag
- Nina, försök iallafall sa Leila och la sin hand på min arm
- Nej, jag vill inte längre. Jag orkar helt enkelt inte sa jag och vände mig om i sängen och kramade om kudden hårt
Leila gick härifrån och jag tittade bara in i väggen. Jag beter mig säkert barnsligt men jag vill ju bara vara med Eric och det här tär på mig. Jag saknar honom verkligen. Men han saknar säkert inte mig alls.
3 dagar senare - Nina börjar skolan och Eric skriver autografer - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt på Nina ända sen vi åkte hemifrån huset. Jag saknar henne hela tiden och det var inte bättre av att jag satt här ensam på kontoret och skrev autografer på "Forgive me" omslaget. Och idag började Nina den där nya skolan och jag önskade att jag hade fått varit där och bara gett henne en lycka till kyss och allting men nu får jag inte det.
Knack knack knack
- Kom in ropade jag och vände mig mot dörren
- Eric, det är någon som söker dig, Leila sa Tomas
- Det är okej, en liten stund iallafall sa jag och såg på Leila
- Eric, du måste följa med mig nu. Nina har inte rört sig ur sin säng på nästan 2 veckor och jag står inte ut att se henne såhär sa Leila
- Vad har det med mig att göra? sa jag och kände hur det sved i magen när jag hörde om Nina
- För att hon saknar dig. Och jag vet att du saknar henne så kom inte och säg något annat. Kom med mig nu, hon börjar snart sa Leila
- Jag kan inte. Jens kommer tillbaka en dag och varför skulle hon stanna hos mig? sa jag
- Eric, för sjutton skärp dig nu! Kom med mig nu annars ångrar du dig bara sa Leila och såg strängt på mig
- Okej, jag kommer. Jag saknar henne så det gör ont i kroppen sa jag och reste mig från stolen
- Men skivorna då? sa Leila och såg på roat på mig
- Tar dom sen. Nina är för viktig för mig för att jag ska strunta i henne. Kom nu sa jag och vi skyndade oss ner till bilen och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte kommer försent
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag tog mina väskor och gick ut till hallen för jag skulle till skolan. Det var första dagen idag och jag var lite nervös men jag var samtidigt lite exalterad.
- Pappa, jag går till skolan nu sa jag och tog på mig skorna
- Lycka till idag gumman sa pappa och log när han kom ut från köket
- Tack, men jag önskar att Eric var här sa jag och såg ledsamt på pappa
- Ja, jag vet det. Men försök att bara ha roligt nu. sa pappa och jag öppnade dörren och fick en chock när någon stod utanför dörren, speciellt när jag såg vem det var
- OMG! Det här händer inte....det får inte vara sant nu......
Detta är kapitel 17 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det blev så kort och kanske ganska tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Och förlåt igen att det kom sent men hann inte få till slutet förens nu. Men kapitel 18 som kommer idag(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vem som ringer på dörren? Hur går det för Nina i skolan? Vad är det som händer på fotbollsplanen? och från vem? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som kommer idag(torsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 17 kommer idag.
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!
Jag är jätte ledsen för att jag måste säga det här men jag har haft en riktig skitdag idag och därför har jag inte orkat skriva men kapitel 17 kommer idag istället (onsdag) och jag hoppas av hela att ni förlåter mig.
Utan er skulle inte bloggen finnas!
Kram Natalie
Winning Ground - Kapitel 16
- Hej Eric! Jag ringde på här men du var inte hemma sa kvinnan
- Känner jag dig? sa jag och såg förvånat på henne
- Jag är Ninas mamma och jag behöver be dig om en tjänst......
Erics Perspektiv
- Hej Eric! Jag ringde på här men du var inte hemma ser jag sa kvinnan
- Känner jag dig? sa jag och såg med förvånad blick på henne
- Jag är Ninas mamma och jag behöver be dig om en tjänst sa Ninas mamma
- Varför skulle jag hjälpa dig så som du behandlat Nina? sa jag och låste upp dörren
- Jag förstår att du inte tycker särskilt bra om mig. Men vad som än hänt mellan mig och Nina så är hon fortfarande min dotter och jag vill inte se henne råka illa ut sa Ninas mamma
- Kom in så får du förklara mer sa jag och släppte in henne och tog av mig skorna och hon satte sig ner i soffan framför mig
- Jag vet inte vad Nina har berättat för dig men hennes före detta kom hem till oss för någon dag sedan och frågade efter Nina sa Ninas mamma
- Menar du Jens? sa jag och såg allvarligt på Ninas mamma
- Ja, han kom hem till oss och frågade efter Nina och jag sa att hon bor hos sin pappa. Det var säkert fel av mig men jag var tvungen. Men jag vill att du håller ett vakande öga över henne sa Ninas mamma
- Va? Först ger du honom adressen till hennes pappa och nu ska jag hålla ett öga på henne? Det går inte ihop sa jag och skakade på huvudet
- Okej, Rickard berättade det. Jag hörde det och skyndade mig hit. Jag hittade din adress bland Ninas gamla saker sa Ninas mamma
- Försöker du säga att han vill göra henne illa? sa jag och såg allvarligt på Ninas mamma
- Eric, Nina får berätta för dig vad som hände med Jens. Men lova mig att vara försiktig och skydda henne sa Ninas mamma och reste sig upp från soffan
- Det ska jag. Tack för att du kom antar jag sa jag och såg på Ninas mamma
- Ja, det var ett måste. Hej då sa Ninas mamma och gick ut genom dörren
Nu började alla pusselbitarna i mitt huvud falla på plats. Något måste ha skrämt Nina i morse och det är därför hon vill åka bort. Jag ska inte ta upp det här med henne men nu förstår jag. Men någonting som jag inte förstod var vad Ninas mamma menat med hänt med Jens?
Det här börjar bli väldigt invecklat. Jag skakade på huvudet och gick in till sovrummet och packade ner min resväska och sen gick jag ut till hallen och tog på mig skorna. Oavsett varför Nina vill att vi åker dit för så ska det här bli den romantiskaste helgen någonsin.
Lite tidigare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag satte mig i soffan som var framför fåtöljen och pappa tittade upp från boken han läste och tittade lite på mig. Jag log blygt och visste inte vad jag skulle säga.
- Har det hänt någonting? sa pappa och såg på mig
- Nej, men jag skulle behöva fråga dig en sak sa jag och pillade på mina shorts
- Det låter allvarligt. Har det hänt någonting? sa pappa och såg oroligt på mig
- Nej, men jag undrar om jag och Eric kan få låna sommarhuset i helgen? sa jag och log
- Var det bara det? Jag trodde det var något mycket värre sa pappa och skrattade
- Menar du att vi får det? sa jag och såg glatt på honom
- Absolut, men ni får nog fylla på kylskåpet för det ekar tomt. sa pappa och log stort
- Åh tack pappa du är bäst! Jag måste skynda mig att packa för Eric kommer snart sa jag och kramade om honom
- Det var så lite så gumman. Ha det riktigt trevligt i helgen nu. Men var försiktiga också sa pappa och tog upp boken mot ansiktet igen
- Vad menar du med det? sa jag och gjorde en allvarlig blick på pappa
- Ingenting, gå och packa med dig nu så jag får läsa ifred sa pappa och skakade på huvudet
Jag skakade på huvudet och skyndade mig in till mitt rum och packade ner kläder som jag behövde ha med mig. Det blev lite sommarkläder och någon tjockare tröja för kvällen. Jag la även ner andra saker men brevet och dagboken lät jag vara hemma. Det här skulle vara den perfekta helgen med Eric och då ska varken dagböcker eller brev komma i mellan det.
Ring ring ring ring ring (dörrklockan)
- Pappa öppnar du? ropade jag och tog min väska
- Ja, det ska bli skönt med en ensam helg också sa pappa och skrattade
- Pappa, det där var inte snällt sa jag och skrattade
- Haha, gumman, du vet att jag är glad att du är här. Hej Eric. Ta hand om min prinsessa nu sa pappa och gav mig en puss på huvudet och gick därifrån
- Det ska jag. Fast nu är du min prinsessa. Är du redo? sa Eric och gav mig en snabb kyss
- Mer än redo. Men vi måste handla först sa jag och tog på mig mina sandaler
- Redan gjort. Så vi för skynda oss nu sa Eric och tog min väska och jag tog nycklarna till huset och min mobil.
Vi sa hej då till pappa och sen hoppade vi in i Erics bil och körde iväg till sommarhuset. Eric hade den här sommaren en Opel Cascada cab så det var helt sjukt kul. Vi spelade några av Erics nya låtar i stereon på väg dit och jag glömde verkligen alla mina problem när jag var med honom. Det här kommer garanterat bli den bästa helgen ever.
Senare - Nina och Eric är framme vid sommarhuset - Erics Perspektiv
Vi tog ur väskorna ur bilen och gick fram till huset och Nina låste upp dörren. Nina gick sen in genom dörren och jag gick efter henne och det var väldigt fint och mysigt här. Jag såg hur Nina gick runt i huset och jag lät henne vara en stund och ställde undan maten i kylskåpet under tiden.
- Vad fint det är här sa jag och log när jag såg huset
- Ja, vi var här när jag var liten men när mina föräldrar skilde sig så slutade vi komma hit och pappa tog över det. Men jag har inte varit här sen dess sa Nina och såg på huset
- Vill du verkligen vara här? Jag menar ifall det känns jobbigt sa jag och la min hand på Ninas axel
- Det är klart jag vill. Kom nu sa Nina och gav mig en kyss innan hon klev ur bilen
Vi tog ur väskorna ur bilen och gick fram till huset och Nina låste upp dörren. Nina gick sen in genom dörren och jag gick efter henne och det var väldigt fint och mysigt här. Jag såg hur Nina gick runt i huset och jag lät henne vara en stund och ställde undan maten i kylskåpet under tiden.
- Hej snygging! Har du handlat för tre år? sa Nina och la sina armar runt min midja
- Mmmm...allt för dig. Smaka här får du se sa jag och lyfte först upp henne på köksbänken och tog en jordgubbe ur kylskåpet och gav henne den
- Mmm...men du får du smaka det här sa Nina och tog en jordgubbe med lite grädde på som jag hade vispat innan vi åkte hit
- Mm..fast jag vet någonting som är ännu godare sa jag och log stort
- Jaha, vad är det då? sa Nina och log stort
- Det här sa jag och vi kysste varandra passionerat och Nina la sina armar runt min nacke och jag la mina händer mot hennes höfter
- Jag måste gå och ta en dusch sa Nina och såg blygt på mig
- Okej, tråkig du är. Men jag kan börja med maten så länge sa jag och log stort
- Det låter som en väldigt bra idé sa Nina och gav mig en kyss innan hon gick upp till övervåningen
- Saknar dig redan sa jag och gick till kylen och tog fram lite saker för att göra maten
Jag stod och gjorde i ordning maten och jag såg att Nina mådde mycket bättre redan. Eller bättre men hon var gladare och inte lika konstig som hon var innan idag. Jag hoppas det håller i sig men jag måste prata med henne om det som hände i morse när hennes mamma kom hem till mig. Fast jag vet inte hur jag ska säga det eller när jag ska säga det. Men jag antar att jag måste det. Eller hur?
Nästa morgon - Eric och Nina myser i sängen - Ninas Perspektiv
- Haha, Eric sluta det kittlas sa jag och skrattade
- Du är så söt när du skrattar. Men det här kittlas väl inte? sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Nej, det gjorde det inte. Det var bara mysigt sa jag och såg in i Erics ögon
- Ja, men jag måste berätta en sak för dig sa Eric och la sig ner bredvid mig igen
- Vadå? sa jag och satte mig upp i sängen
- Din mamma kom hem till mig igår. Hon bad mig göra en sak sa Eric och såg allvarligt på mig
- Va? Vad gjorde hon sa du? Vad bad hon dig göra?! sa jag chockat
- Hon bad mig hålla koll på dig. Att Jens besökt dom och letat efter dig sa Eric och satte sig upp i sängen
- Hon är inte klok. Jens är ute ur mitt liv så varför skulle han besöka mig? sa jag och försökte att inte visa vad jag kände
- Det vet bara du och han. Vad var det som hände mellan er egentligen? Jag vill höra sanningen nu Nina......
Detta är kapitel 16 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det tagit lite tid. Men imorgon börjar jag skolan igen och då kommer inte kapitlen upp förens på kvällen och jag hoppas ni förstår. Fast på helgerna ska jag försöka få upp dom på dagarna också. Men kapitel 17 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bl.a. få veta vad sanningen är? Vem står utanför Ninas dörr när hon ska till skolan? Hur blir resten av helgen i huset? Och varför sitter Eric på kontoret i flera timmar? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer imorgon(tisdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 16 blir också försenat.
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag vet inte vad det är för fel på mig just nu för det känns som jag skjuter upp alla kapitel. Men jag ska börja sista året på gymnasiet på tisdag, det kan vara det. Men kapitel 16 kommer inte förens idag(måndag). Jag har varit trött och gjort i ordning massor av saker för skolstarten nästan hela dagen. Jag har sååååå SJUKT DÅLIGT SAMVETE och är så arg på mig själv för det här. Förlåt mig.
Utan er skulle jag inte kunna ha bloggen. Jag hoppas ni förstår det. Det kommer upp runt 11.00 imorgon eftersom det är lite kvar att skriva men eftersom jag måste sova ut den sista dagen på lovet så kan jag inte det.
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 15
Jag tog av mig skorna och gick in till Ninas rum. Jag stängde dörren försiktigt bakom mig och gick fram mot hennes säng. Jag satte mig på sängkanten och log mot henne. Hon var så vacker när hon sov. Jag smekte försiktigt hennes kind.
- Nina, gumman, det är jag sa jag och hon öppnade försiktigt ögonen
- AAAAHHH!!!! skrek Nina och hoppade upp och satte sig i hörnet på sängen
- Nina, vad är det för fel? Gumman, det är jag, vad har hänt?.........
Erics Perspektiv
- Nina gumman, det är jag sa jag och såg hur hon öppnade ögonen sakta
- AAAHHHHH!!!!!! skrek Nina och hoppade upp till hörnet av sängen
- Nina, vad är det som är fel? Det är jag. Vad är det som har hänt? sa jag och kom närmare henne
- Eric...Eric det är du. Förlåt jag blev bara förvånad sa Nina och såg trött på mig
- Förvånad? Du skrek och hoppade upp hit. Vad är det som är fel? sa jag och såg allvarligt på Nina
- Ingenting. Jag blev bara rädd, är inte van vid att någon väcker mig sådär och sen hade jag haft lite mardrömmar i natt så det var därför. Förlåt, och du behöver absolut inte oroa dig sa Nina och la sin hand mot min
- Okej, men mår du bättre nu? Du skrämde mig också sa jag
- Ja, det är ingen fara. Men du är tidig, eller så är jag sen sa Nina och skrattade
- Det är jag som är tidig. Vad sägs om att jag gör i ordning lite frukost eller ska jag säga brunch till dig? sa jag och skrattade
- Haha, mer än gärna. Jag gör mig klar så länge sa Nina och gav mig en kyss
- Mmm...nu kan jag inte slita mig förstår du väl sa jag och kysste Nina igen
- Haha, gå nu snygging. sa Nina och skrattade
- Okej då, men skynda dig. Lova sa jag och gick ut genom dörren och ut till köket.
Det där var läskigt. Hon hade verkligen blivit rädd för mig. Någonting måste ha hänt henne för hon skulle väl aldrig hoppa upp sådär och nästan inte vilja se på mig. Eller är det bara jag som inbillar mig? Jag skakade bara på huvudet och började göra i ordning brunchen och jag hoppas det går bra för Nina också.
Ninas Perspektiv
Jag hade skrämt livet ur Eric. Jag blev bara så rädd när jag såg att någon satt vid sängen och eftersom jag inte hade vaknat till ordentligt så trodde jag det var någon annan. Jag reste mig upp från sängen och gick fram mot skrivbordet där brevet fortfarande låg och det kändes som det förföljde mig. Jag petade lite på det och tog sen upp det och gick in till badrummet.
Jag slog på vattnet i handfatet och borstade tänderna och gjorde mig i ordning innan jag satte mig ner på badrums golvet. Jag hörde hur Eric gjorde frukost utanför så jag bet mig lätt i läppen och såg på kuvertet innan jag öppnade och tog ut brevet som låg i. Jag tog ett djupt andetag och läste det.
Brevet:
Älskade Nina!
Det här kanske kommer som en chock för dig att få ett brev från mig. Men jag är inte arg på dig för det som hände. Du gjorde det som var rätt för dig. Men jag saknar dig och även fast du har släppt mig så kommer jag aldrig ge upp hoppet om dig eller änns släppa taget om dig.Jag sökte upp dig hemma hos din mamma men dom sa att du flyttat. Jag vet att du bor hos din pappa. Jag kommer snart och besöker dig. Kommer alltid älska dig. Glöm aldrig det!
Din Jens
Ninas Perspektiv
Mitt hjärta började slå fortare och hårdare i bröstet och jag började må illa. Jag sprang fram till toan och kräktes. Jens kommer aldrig försvinna ur mitt liv och han kommer hit. Jag måste härifrån och jag exakt vart jag ska. Jag skyndade mig in till mitt rum och tog på mig ett par slitna jeans shorts och en grå tshirt med texten "bye bye perfection" på sen gick jag ut till Eric och han höll en macka i handen som jag tog.
- Tack för mackan sa jag och log stort innan jag tog ett bett av den
- Hey, ge mig den sa Eric och jagade mig runt i köket
- Nej, Hahaha, nej den är min sa jag och Eric ställde sig framför mig och låste in mig mot diskbänken med armarna
- Okej, den är din men då är det här mitt sa Eric och gav mig en passionerad kyss
- Men du det är något jag vill fråga dig om sa jag och log
- Vadå? Vill du att jag ska gå hem? sa Eric och skrattade
- Haha, nej, men jag undrar om du vill följa med ut till min pappas sommarhus? Bara över helgen sa jag och log blygt
- För vi det? Eller jag menar, det är klart jag vill men varför vill du det? sa Eric förvånat
- Ja, jag ska prata med pappa så kan vi åka nu direkt sa jag och kände hur jag ville åka bort härifrån så fort jag bara kunde
- Nu? Men jag måste till studion först. Det går inte sa Eric och såg ledsamt på mig
- Snälla, skivan är ju klar och jag vill vara med dig sa jag och såg med hundögon på honom
- Jag kan inte motstå den där blicken. Men okej, jag måste bara åka hem och packa först men jag kommer och hämtar dig om 30 minuter sa Eric och gick bort från diskbänken
- Okej, lova att du kommer om 30 minuter sa jag och såg nervöst på Eric
- Jag lovar, ses sen snygging sa Eric och gav mig en Slängkyss innan han tog på sig skorna och gick ut genom dörren
Jag gick in till vardagsrummet och såg på pappa som satt i fotöljen. Jag vet inte hur jag ska kunna övertala honom om att få låna sommarhuset eftersom han kommer vilja veta varför och jag vill inte berätta om Jens. Så hur ska jag göra nu?
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag vet inte vad som var fel med Nina. hon verkade otroligt rädd och jag hade hört att hon kräkts på toan. Jag ville inte fråga henne någonting om det men det är någonting som inte är som det ska. Jag menar varför skulle hon annars vilja åka till sommarhuset så fort? Nej, någonting är fel här men jag tänker inte fråga Nina utan hon måste komma till mig den här gången. Jag gick sakta upp för trapporna och när jag kom till dörren stod det en kvinna där som jag inte kände igen.
- Hej Eric! Jag ringde på här men du var inte hemma sa kvinnan
- Känner jag dig? sa jag och såg förvånat på henne
- Jag är Ninas mamma och jag behöver be dig om en tjänst......
Detta är kapitel 15 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent men ja, gårdagen var inte världens bästa och lättaste dag och jag har skrivit hela dagen men kom inte på ett bra slut det var därför det tog tid. Men kapitel 16 kommer idag(söndag) och jag hoppas ni ska tycka om det. Det kommer bli väldigt mycket kärlek. Och ni kommer bla. få veta vad Ninas mamma vill Eric? Och kommer Nina berätta om brevet? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer idag(söndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 15 blir försenat :(
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag skojar inte när jag säger att det här är första gången jag satt mig ner idag. Jag har haft fullt upp hela dagen. Först vid lunch eller runt ett så var jag och fikade på espresso house med några vänner och när jag kom hem så skulle mina föräldrar åka bort och jag fick vara hundvakt åt våran hund. Jag fick springa ut två gånger på två riktigt långa promenader och sen skulle jag göra min egen middag, och jag är inte så bra på att laga mat om man säger så, det tog ett bra tag innan jag blev klar med den och jag åt inte förens runt 20.00 på kvällen och när jag väl satt mig ner så började jag blogga och det var inte förens vid 21.00 ungefär och jag hinner aldrig skriva klart ett helt kapitel vid den tiden. Det finns inte en chans tyvärr.
Jag vet att ni blir besvikna och det hade jag också blivit. Jag är så ledsen för det här och jag önskar att jag hade fått dagen gjord lite annorlunda. Jag ska se till att både kapitel 15 och 16 kommer upp imorgon om det så är det sista jag gör! Jag skulle sitta och skriva hela natten för er men det går inte. Men så ni vet hur mycket ni betyder för mig och bloggen!
Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen. Men hata mig inte och ni ska veta hur sjuuukt mycket dåligt samvete jag har för det här!
Förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt!
Hoppas ni förlåter mig och ni ska veta att utan er ingen blogg!
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 14
- Det är ingen fara, men jag hjälper dig sa Nina och satte sig på knä
- Men, vad är det här? sa jag och tog upp massor med bilder på Nina och någon kille
- Ge mig dom. Det är ingenting jag vill att du ska se sa Nina och försökte ta bilderna
- Är det här Jens? Oh herregud, var det detta han gjorde mot dig? Svara mig då Nina.....
Ninas Perspektiv
Vi hade kommit tillbaka för några dagar sen och Eric hjälpte mig med att packa upp lite saker från min mammas lägenhet in till min pappas eftersom det är här jag bor nu. Jag stod och ställde in böckerna i bokhyllan när jag hörde hur lådan Eric tog upp gick sönder och alla mina saker åkte ut på golvet.
- Förlåt, det var inte alls meningen sa Eric och började plocka ihop allting
- Det är ingen fara. Jag hjälper dig sa jag och fick syn på bilderna av mig och Jens och andra bilder
- Men vad är det här? sa Eric och tog upp bilderna
- Ge mig dom. Det är ingenting jag vill att du ska se sa jag och försökte ta bilderna men han drog sig bara undan då
- Är det här Jens? Oh, herregud, var det detta han gjorde mot dig? Svara mig då Nina! sa Eric
- Eric, snälla ge mig bilderna bara sa jag och såg ledsamt på honom
- Nej, jag vill veta. Är det här Jens och du? Och varför ser du ut såhär? sa Eric och tog upp flera av bilderna på mig och Jens tillsammans och bilder på mig med lite blåmärken på kroppen
- Ja, det är Jens! Kan jag få bilderna nu? sa jag och tog bilderna ur handen på honom
- Slog han dig? Är det han som gjort blåmärkena på dig? sa Eric och reste sig upp från golvet
- Måste vi prata om det här hela tiden? sa jag och slängde bilderna i lådan
- Hela tiden? Vi har aldrig pratat om det. På vissa bilder ser ni jätte glada ut och på andra så har du blåmärken och sånt sa Eric och såg förvirrat på mig
- Ja, han slog mig ibland, men det mesta är från Rickard. Jag tog dom ifall jag någon gång skulle få nog så allt är inte Jens sa jag och fick trycka tillbaka tårarna
- Älskade du honom så mycket att du aldrig lämnade honom? sa Eric och gick fram mot mig
- Ja, men inte längre. Det hade kunnat gå längre om inte Leila och Pontus stoppade mig. Jag drogs lixom tillbaka till honom hela tiden, det fanns helt enkelt inte en stopp knapp sa jag
- Jag förstår nu vad du menade med att vi levt olika liv iallafall. Jag trodde aldrig du haft det såhär svårt sa Eric och ställde sig framför mig
- Ja, i nästan tre år var mitt liv en nedförsbacke men sen kom du och spillde cola över mig och allting blev ljusare igen sa jag och la mina armar runt hans nacke
- Haha, det där kommer du aldrig glömma va? sa Eric och skrattade
- Det viktigaste mötet i mitt liv? Aldrig. Men kan vi inte bara glömma dom där bilderna? sa jag
- Vilka bilder? Jag känner inte till några bilder sa Eric och log
- Tack. Jag vill helst att det förflutna stannar i det förflutna sa jag och la min panna mot hans
- Då ska du få det. Jag lovar sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Vi fortsatte sen med att packa upp allting men sen la vi oss ner på min säng och gosade. Nu finns det inget mer som Eric behöver veta om mig. Eller, det beror på. Skulle han läsa dom andra dagböckerna skulle han säkert fråga massor också men det kommer jag se till att han inte gör.
Lite senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
- Vad säger du om att äta take-away eller laga mat? sa jag och såg på Nina
- Jag är inte så bra på att laga mat sa Nina och skrattade
- Då blir det take-away. Jag ordnar det. Väntar du här? sa jag och log mot Nina
- Okej, kanske är min tur att läsa din dagbok nu sa Nina och log flörtigt
- Oh,nej. Jag borde gömt den bättre. Nej, jag skriver ingen. Men snoka försiktigt då sa jag och gav Nina en sista kyss innan jag gick ner och handlade take-away mat.
Medan jag stod och väntade på att få maten jag beställt så kunde jag inte låta bli att tänka på bilderna jag sett på Nina och Jens. Dom bilderna med blåmärkena var hemska men hon såg så kär ut på bilderna. Jag vet att det är över mellan dom men det sved ändå till när jag såg hur hon såg på honom. Det var som att hon såg på honom med ett annat sätt. Ett sätt jag inte sett att hon kollat på mig så eller så inbillar jag mig bara.
- Nr 89 klar! Ropade dom från kassan och jag gick fram och tog påsen
- Tack sa jag och gick sen tillbaka till lägenheten
Jag skyndade mig så inte maten skulle bli kall och när jag kom hem hade Nina tänt levande ljus och dukat. Det var riktigt romantiskt. Jag gick in till vardagsrummet och såg på Nina som satt i soffan.
- Vad fint du har gjort sa jag och log stort
- Tack. Jag ville göra något fint åt dig efter det jobbiga du fått veta sa Nina och log
- Men gumman, känn inte så. Är du hungrig? sa jag och tog fram maten
- Mycket, fast det jag helst vill ha har du inte köpt sa Nina och log mystiskt
- Vad är det för något? sa jag och såg nyfiket på henne
- Dina kyssar sa Nina och lutade sig fram mot mig och vi kysste varandra passionerat
- Det var bästaste rätten sa jag och log
- Håller med. Men vi kanske ska käka nu? sa Nina och vi åt av maten
Det var jätte gott och vi hade det jätte trevligt. När vi ätit upp och städat undan så satte vi oss i soffan och myste lite. Vi tittade lite på tv och hade det bara så där bra som jag bara kan när jag är tillsammans med Nina.
Senare på kvällen - Ninas Perspektiv
- Jag måste gå hem nu sa jag och reste mig från soffan
- Kan du inte stanna här hos mig istället? Det vore så mysigt sa Eric och tog min hand
- Jag vill det, men du vet hur pappa är. Men jag kan se till att du får sova hos mig imorgon om du vill sa jag och log
- Gärna, men vi ses väl innan? sa Eric och log
- Absolut. Du kan komma förbi imorgon vid 12.00? sa jag
- Det gör jag gärna. Sov gott sa Eric och vi gav varandra en passionerad kyss
- Sov gott du också sa jag och gick ut till hallen och tog på mig skorna och gick sen ut från lägenheten
Jag gick mot bussen och sen åkte jag hem till pappa. När jag kom hem smög jag nästan in för jag orkade inte prata med pappa om Eric och varför jag inte stannade där. Men efter allting som hände idag så valde jag att inte sova där.
- Hej. Jag trodde du skulle sova hos Eric sa pappa och kom ut från köket
- Ja, men jag ville sova här idag. Jag är så trött bara. Jag går gärna och lägger mig nu sa jag
- Okej, sov gott gumman. Men vänta, det var ett brev här till dig när jag kom hem sa pappa och gav mig ett kuvert
- Tack, jag läser det imorgon istället. Men sov gott sa jag och gick in till mitt rum
Jag fick en stor klump i magen när jag såg på brevet. Jag kände igen handstilen och jag ville inte läsa det just nu så jag kastade det på skrivbordet och gick in till badrummet för att göra mig iordning. När jag såg mig själv i spegeln så blev jag rädd, varför berättade jag allt för Eric och varför måste jag må såhär igen? Jag skakade bara på huvudet och skyndade mig att borsta tänderna och sen tog jag på mig min pyjamas och gick in för att lägga mig ner under täcket. Jag tittade på skrivbordet och såg på brevet och det gjorde att mitt hjärta började slå fortare. Jag vände mig mot väggen istället och släckte lampan och somnade.
Nästa dag - Eric kommer hem till Nina - Erics Perspektiv
Jag hade kommit lite tidigare än vad vi hade bestämt och jag hoppas att ingen ligger och sover för det vore hemskt att behöva väcka någon. Jag gick upp för trapporna och ringde på dörren.
- Hej Eric! Nina sover fortfarande. Hade ni bestämt något? sa Fredrik (Ninas pappa)
- Ja, fast vi skulle inte ses förens om en timme, jag blev lite tidigare sa jag och log
- Jag förstår, men hon är inne i sitt rum, det är bara du går in sa Fredrik och släppte in mig
- Tack sa jag och log
Jag tog av mig skorna och gick in till Ninas rum. Jag stängde dörren försiktigt bakom mig och gick fram mot hennes säng. Jag satte mig på sängkanten och log mot henne. Hon var så vacker när hon sov. Jag smekte försiktigt hennes kind.
- Nina, gumman, det är jag sa jag och hon öppnade försiktigt ögonen
- AAAAHHH!!!! skrek Nina och hoppade upp och satte sig i hörnet på sängen
- Nina, vad är det för fel? Gumman, det är jag, vad har hänn?.........
Detta är kapitel 14 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag hann inte för jag fick inte till slutet. Men jag hoppas ni förlåter mig och att ni ska gilla det. Kapitel 15 kommer imorgon(fredag) och då kommer ni bla. få veta vad som hänt Nina? Vem är brevet ifrån? Varför kommer Ninas mamma hem till Eric? Vad händer under deras myskväll? Och vart åker dom för att få vara ensamma en helg? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer imorgon(fredag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 14 kommer imorgon :(
Hej alla underbara, fantastiska och fina läsare!
Jag hatar mig själv för att jag säger det här men kapitel 14 av Winning Ground kommer inte fören imorgon. Jag har skrivit klart nästan allting men jag har fastnat vid slutet av kapitlet. Men jag hoppas det kommer till mig snart. Men det är därför det blir sent.
Jag hoppas verkligen ni förlåter mig för det här och jag ska skärpa mig jag lovar! Speciellt eftersom jag börjar skolan snart igen. Jag vill få upp allt som vanligt igen.
Förlåt igen.
Kram Natalie
Winning Ground - Kapitel 13
- Hej det är Leila sa Leila när hon svarade
- Hej, det är Nina sa jag och log för mig själv
- Nina, va kul! Hur har ni det? sa Leila glatt
- Det är jätte bra, men jag måste be dig om en tjänst sa jag
- Absolut, vad är det du vill ha hjälp med dig? sa Leila förvånat
- Om Eric, någonsin frågar om mig och Jens, så säger du ingenting. Absolut ingenting.......
Ninas Perspektiv
- Om Eric någonsin frågar om mig och Jens ska du inte säga någonting sa jag
- Vadå, vet han om dig och Jens? sa Leila chockat
- Ja, Katarina sa att jag var som en hemligbok och Eric ville veta sanningen sa jag
- Men om du har berättat sanningen varför ska jag då inte säga någonting? sa Leila förvirrat
- Han läste min dagbok, det var så han fick reda på det. Men jag har inte sagt något mer och gör jag det så kommer han aldrig mer vilja se mig sa jag och kände hur det sved till i hjärtat
- Men Jens är ju ute ur bilden. Han kan inte göra dig något mer nu sa Leila
- Nej, men vad som hände mellan mig och Jens ska förbli hemligt. Snälla, om han frågar säg ingenting bara sa jag
- Jag lovar. Men då får du lova mig att ha roligt och inte tänka mer på honom sa Leila
- Jag lovar. Tack för att du finns och förstår sa jag
- Kommer alltid finnas här för dig. Oroa dig inte sa Leila
- Tack. Hej då sa jag och vi la på
Jag hoppade sen ur sängen och tog på mig ett par slitna jeans och ett svart spets linne och satte upp håret i en toffs och ett par sommar sandaler för att sen gå ut från bussen. Jag skyndade mig sen till scenen och jag kom inte in backstage och jag orkade inte bråka så jag gick till framsidan där massor av fans redan stod och jag såg på Eric och han var helt fantastisk.
- NINA! NINA! ropade Eric från scenen
- Jag? Mimade jag och pekade på mig
- Mmm...kom! sa Eric i mikrofonen och sprang ner till stängslet och jag skyndade mig fram
- Kom, jag ska hjälpa dig sa Eric och hjälpte mig över kravallstaketet och tog med mig upp på scenen
- Vad gör vi nu? sa jag och såg lite frågande på Eric
- Vi går ner från scenen för soundchecken är klar sa Eric och log stort
- Okej, hej då publiken sa jag och vinkade
- Haha, vad söt du är sa Eric och gav mig en puss på kinden innan vi gick ner från scenen
- Varför kom du inte in backstage? sa Eric
- Hade ingen bricka eller något som visade att jag var med dig utan dom trodde jag var vem som helst som ljög typ sa jag
- Oh, då förstår jag. Men jag ska ordna det. Men först lunch sa Eric och tog min hand och drog med mig till resturangen
Lite senare på resturangen - Erics Perspektiv
Vi hade det jätte roligt på resturangen. Nina passade verkligen in här med oss och jag var så glad att ha henne här. Men hon hade samtidigt verkat så konstig i morse och när hon kom till mig så var hon glad igen. Jag förstår inte vad det är som händer med henne ibland. Det är helt enkelt ett mysterium. Fast det kanske inte är så konstigt efter allt det som jag läste i hennes dagbok så kanske det inte är så konstigt trots allt. Eller är det verkligen det?
Senare på natten - Erics Perspektiv
Spelningen hade gått jätte bra och jag hade haft en liten extra konsert med fansen efteråt och det var grymt roligt. Men nu var vi tillbaka i bussen och alla hade gått och lagt sig och vi körde mot Kolmården för spelning imorgon. Jag la min hand mot Ninas mage och vi började kyssa varandra passionerat.
- Vänta, vi är ju inte direkt ensamma sa Nina och log
- Vi får väl vara väldigt väldigt tysta sa jag och kysste hennes hals
- Haha, killen med lösningarna på allt sa Nina och skrattade
- Precis, men shh...vi måste vara tysta sa jag och vi började kyssa varandra igen
Vi rullade runt så jag la mig över henne och hon la sina händer mot min rygg och jag ryste till och kysste hennes hals. Jag smekte försiktigt hennes mage och hon la sina händer i mitt hår. Jag tittade på henne och vi log mot varandra. Jag tog sen av henne sitt nattlinne och sen hjälptes vi åt att ta av varandra resten av kläderna och hade sen sex. Vi stönade tyst och det var helt fantastiskt.
Senare nästa dag - Eric och Nina träffar lite djur - Ninas Perspektiv
Det hade varit en underbar kväll och natt igår. Jag hade varit lite generad när jag gick upp men det släppte sen. Jag var bara glad och lycklig helt enkelt. Eric hade snart spelning men innan den var vi och kollade på lejon och andra djur.
- Dom är nästan lika söta som du sa jag och log mot Eric
- Nästan? Hur mycket sötare är jag då? sa Eric och la sina armar runt min midja
- Så söt att man får hål i tänderna av att bara se dig sa jag och skrattade
- Haha, då är det samma med dig. Måste ha tusen hål efter att ha sett dig så mycket sa Eric och kysste mig på halsen
- Eric, Nina, vi måste gå nu sa Tomas
- Okej vi kommer sa Eric och gav mig en kyss innan vi gick tillbaka
Eric gjorde mig alltid glad. Efter allting i mitt förflutna så var det här som att hitta skatten vid regnbågens slut. Eric var min dröm och jag var livrädd att den drömmen skulle spricka. Och känner jag Katarina rätt så kommer hon se till att det händer. Inte så konstigt att jag hellre vill vara här än att åka tillbaka till Stockholm. Men jag antar att jag måste tänka positivt, men frågan är bara hur?
Några dagar senare - Tillbaka i Stockholm - Erics Perspektiv
- Kan inte du hjälpa mig att packa upp lite? sa Nina och log sött
- Okej, men vad får jag då? sa jag och log flörtigt
- Tusen kyssar. sa Nina och log stort
- Okej, jag gör det. Kan jag ta den här? sa jag och lyfte upp en låda
- Absolut, akta ryggen bara sa Nina och vände sig mot bokhyllan igen
- Ingen fara sa jag och lyfte lådan och då släppte den i botten och det kom ut böcker och foton
- Förlåt, det var inte alls meningen sa jag och plockade upp allting
- Det är ingen fara, men jag hjälper dig sa Nina och satte sig på knä
- Men, vad är det här? sa jag och tog upp massor med bilder på Nina och någon kille
- Ge mig dom. Det är ingenting jag vill att du ska se sa Nina och försökte ta bilderna
- Är det här Jens? Oh herregud, var det detta han gjorde mot dig? Svara mig då Nina.....
Detta är kapitel 13 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent. Men jag hoppas ni förlåter mig och att det är okej ändå. Kapitel 14 av Winning Ground kommer idag (onsdag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad som är på bilderna? Vad händer i nya skolan? Hur blir Ninas och Erics myskväll tillsammans? Varför söker Ninas mamma upp Eric? Och självklart massor massor av kärlek. Jag hoppas ni ska tycka om det också. Men det kommer först idag ( onsdag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 12
Jag såg till att hon var utanför innan jag skyndade mig att läsa i den och jag fick en chock när jag läste vad som stod där i och nu förstod jag vad Katarina menade och Nina kom in till bussen och tittade både förvånat och argt på mig.
- Vad håller du med? sa Nina och såg hur arg och besviken hon var
- Du har en hel att förklara för mig.....
Ninas dagbok
4 April 2011
Kära dagbok
Jag struntade i skolan idag också. Jens och jag hade bråkat lite men det har gått över. Igår kom första smällen från Rickard. Han och mamma hade bråkat med mig om skolan. Han tappade kontrollen totalt och jag har aldrig varit så rädd förut. Mamma gjorde ingenting och det har hon inte gjort sen hon träffade honom. Jens var den enda som förstår mig. Jag önskar bara allting var som innan Rickard kom in i bilden.
17 Januari 2011
Kära Dagbok
Idag träffade jag Jens. Han är 5 år äldre än mig men han finns här för mig. Skolan går inte som jag tänkt mig heller. Jag har inte gått dit på några dagar nu. Min mamma hade träffat en ny man, Rickard. Jag tyckte inte alls om honom. Han betedde sig som han var min pappa men det kommer han aldrig vara.
20 Juni 2011
Kära Dagbok
Jens var inte den jag trodde. Han har gjort mig mer illa än någon annan. Skolan har gått åt skogen och det är ett under om jag får ta studenten också. Fast hade det inte varit för Pontus och Leila hade jag nog fortfarande varit tillsammans med Jens. Och vem vet, jag kanske inte hade fått chansen att fortsätta med min dröm. Fotbollen.
29 Oktober 2012
Kära dagbok
Det har gått lite mer än ett år sen det tog slut mellan mig och Jens. Fast jag har gått tillbaka till honom två gånger efter det. Det har inte blivit bättre hemma heller. Rickard är värre än någonsin och jag vet inte hur mycket jag ska orka. Mamma vet vad han gjort mig men hon lyssnar aldrig på mig. Det ända jag kan göra nu är att hålla mig borta från lägenheten. Skolan funkar inte heller. Ingenting funkar längre.
Tillbaka i bussen - Erics Perspektiv
Jag fick en stor klump i magen när jag läste vad hon skrivit i dagboken. Jag visste inte vad jag skulle känna eller göra. Jag hörde inte ens att hon kom in i bussen.
- Vad håller du på med? sa Nina och jag såg hur arg och besviken hon var på mig
- Du har en hel del att förklara för mig sa jag och kände hur det knöt sig hårdare i magen
- Har du läst i MIN PRIVATA dagbok? sa Nina argt
- Ja, Katarina sa att du var som en hemligbok och jag var tvungen att få veta vad hon menade sa jag
- Så det ger dig rätten att läsa min dagbok? sa Nina och jag såg hur tårarna rann
- Nej, men jag ville bara veta sanningen. Kan du förklara för mig? sa jag
- Det behövs inte. Du vet ju redan allt. Hej då Eric sa Nina och sprang ur bussen
- NINA! Vänta!! ropade jag och sprang ut från bussen men hon var borta
Jag sprang ut och letade efter henne men hon fanns ingenstans. Vad har jag gjort egentligen?! Hade jag inte läst dagboken så hade vi inte bråkat något mer. Jag hade ont i hela bröstet och jag skyndade mig tillbaka till resturangen och jag fick syn på Tomas och skyndade mig fram till honom.
Jag sprang ut och letade efter henne men hon fanns ingenstans. Vad har jag gjort egentligen?! Hade jag inte läst dagboken så hade vi inte bråkat något mer. Jag hade ont i hela bröstet och jag skyndade mig tillbaka till resturangen och jag fick syn på Tomas och skyndade mig fram till honom.
- Har du sett Nina någonstans? sa jag och såg stressat på Tomas
- Nej, vad är det som har hänt? Hon var inte middagen heller sa Tomas
- Vi bråkade lite och hon sprang ut. Jag måste hitta henne sa jag
- Vänta, det är ingen idé att du springer runt efter henne. Mitt råd är att du väntar här så kommer hon tillbaka snart sa Tomas
- Jag hoppas du har rätt. sa jag och såg ner i marken
Ninas Perspektiv
Jag hade aldrig trott att han skulle läsa min dagbok. Och nästa gång jag träffar Katarina ska hon få höra ett sanningens ord. Men nu vet han allt. Om mig, Jens, familjen och skolan. Det är ett under om han vill vara tillsammans med mig efter det han läste. Jag hade blivit så ledsen och upprörd att jag bara sprungit ifrån bussen. Jag hade egentligen tänkt att åka hem igen men jag har min väska med pengarna och andra saker kvar i bussen. Sen måste jag nog prata med Eric också. Jag gick tillbaka till bussen och knackade på dörren och Tomas öppnade och log mot mig.
- Eric är där inne i sovrummet. Han är väldigt orolig för dig sa Tomas
- Tack sa jag och gick in i bussen och gick mot bakersta delen av bussen och öppnade dörren
- Hej. Får jag sätta mig? sa jag och såg ner i golvet
- Det är klart du får. Var har du varit? Jag var jätte orolig ju sa Eric och la sin arm runt mig när jag satte mig bredvid honom
- Jag har gått runt lite. Jag tänkte ta tåget hem till Stockholm men jag var tvungen att gå hit eftersom pengarna fanns i min väska sa jag
- Men varför? Jag är jätte ledsen att jag läste din dagbok sa Eric
- Var inte det. Jag skulle ha berättat om mitt förflutna tidigare sa jag
- Du behöver inte förklara. Men det märks att vi kanske levt olika liv sa Eric och gav mig en kyss
- Ja, men Jens är ute ur bilden och om du hade fortsatt läsa om den senaste månaden så hade du sett att jag är väldigt glad över att ha träffat dig sa jag och log
- Jag hann inte dit. Men inget mer om det som varit, om inte du vill sa Eric och gav mig en kyss
Knack knack
- Kom in ropade Eric
- Kärleksparet, vi ska åka vidare och det kanske är bäst om ni sover. Dom andra tänker göra det samma sa Tomas
- Okej, det gör vi sa Eric och skrattade
- Sover alltså sa Tomas och skrattade
- God natt nu Tomas sa Eric och skrattade
- God natt hörrni sa Tomas och vi gick sen ut från sovarlyan och borstade tänderna.
Sen bytte Nina om till ett svart nattlinne och jag tog av mig kläderna och kröp ner bredvid Nina. Vi började kyssas lite och Eric smekte min kind. Jag log mot honom och jag var glad att jag gick tillbaka ändå. Fast det känns jobbigt att inte kunna berätta allt om mig och Jens fast då skulle han aldrig mer vilja se åt mig.
- Vad tänker du på? sa Eric och lekte med mitt hår
- Hur lyckligt lottad jag är som får vara tillsammans med dig sa jag och log
- Och jag med dig sa Eric och gav mig en sista kyss innan vi båda somnade.
Nästa dag i Göteborg - Erics Perspektiv
Jag kände hur Nina rörde sig lite och jag drog armen runt henne och kysste hennes hals.
- God morgon. Har du sovit gott? sa jag och log
- Helt fantastiskt! Det är tack vare dig sa Nina och gav mig en kyss
- Oh, förlåt mig. Jag ville bara meddela att det är Soundcheck Eric sa Tomas när han öppnade dörren
- Jag kommer. Jag ska bara ta på mig sa jag och bet mig i läppen för att inte skratta
- Bra, 10 minuter då sa Tomas och stängde dörren bakom sig
- Okej, haha, det där var jag inte med på sa jag och skrattade
- Inte jag heller, men du måste väl gå nu? sa Nina och skrattade
- Vill du bli av med mig? sa jag och log
- Nej, men vi vill väl inte att Tomas ska komma tillbaka eller hur? sa Nina och skrattade
- Det förstås, men kommer du sen? sa jag och tog på mig tröjan
- Ja, jag måste bara ta på mig lite först sa Nina och lutade sig fram över sängen
- Bra, men skynda dig. Annars kommer jag sakna dig för mycket sa jag och gav Nina en sista kyss innan jag gick ut för att göra min soundcheck
Jag var jätte glad att allting hade löst sig med Nina fast jag ville samtidigt veta mer om det här med Jens men jag vill samtidigt inte pressa henne om det för hon verkade bli så konstig när hon pratade om det. Men jag måste få veta. Men hur ska jag lägga fram det?
Samtidigt i bussen - Ninas Perspektiv
När Eric hade gått ut från bussen sträckte jag mig efter mobilen och ringde snabbt till Leila.
- Hej det är Leila sa Leila när hon svarade
- Hej, det är Nina sa jag och log för mig själv
- Nina, va kul! Hur har ni det? sa Leila glatt
- Det är jätte bra, men jag måste be dig om en tjänst sa jag
- Absolut, vad är det du vill ha hjälp med dig? sa Leila förvånat
- Om Eric, någonsin frågar om mig och Jens, så säger du ingenting. Absolut ingenting.......
Detta är kapitel 12 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom igår men jag hade svår huvudvärk och mådde sjukt illa och var jätte trött det var därför. Men kapitel 13 kommer redan imorgon ( tisdag ) och då kommer ni bl.a. Få veta vad Nina menar? Vad hände egentligen? Vad händer i Kolmården och Kalmar? Hur blir det i den nya skolan? Och vad är det för bilder Eric hittar hemma hos Nina? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer imorgon (tisdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 12 blir försenat :(
Hej alla fina, fantastiska och underbara läsare!!
Tråkiga nyheter tyvärr. Kapitel 12 kommer inte förens imorgon (måndag). Jag har sån svår huvudvärk och mår riktigt illa och vill inget hellre än att sova. Jag har skrivit klart nästan allting men det är lite kvar men orkar inte skriva klart det så jag hoppas ni förlåter mig för det.
Utan er skulle inte bloggen finnas och det hoppas jag ni vet!
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 11
- Ja, fast...kom jag måste prata med dig sa Nina och vi satte oss på sängkanten
- Vad är det som är fel? sa jag och kände hur hjärtat slog
- Jo, den här skolan den kanske gör så att vi inte ses så ofta sa Nina och såg på mig
- Åh nej, ja säg det på en gång så jag får mitt hjärta att stanna sa jag och såg nervöst på Nina
- Jo, skolan ligger......
Lite tidigare - Ninas Perspektiv
Jag gick ut till hallen när pappa hade ropat att jag hade telefon och jag tog upp den och pratade.
- Hej det är Nina Matsson sa jag
- Hejsan! Mitt namn är Tom Weston och jag ringer från Stockholms FotbollsHögskola och jag har fått in en ansökan från dig att få gå i våran fotbollsskola sa Tom
- Men jag har inte skickat. Eller jag menar va kul sa jag och förstod vem som skickat in den
- Ja, och vi vill bara berätta att du är antagen att börja på den här skolan sa Tom
- Menar du allvar!? Det är ju helt fantastiskt! sa jag
- Ja, du börjar om 4 veckor. Funkar det för dig? sa Tom
- Det blir jätte bra! Tusen tusen tack! sa jag
- Varsågod! Vi ses om 4 veckor då sa Tom och vi la sen på
Jag skyndade mig först in till köket och kramade om pappa för jag förstod att det var han som skickat den där ansökan.
- Det var du eller hur? sa jag och log mot pappa
- Ja, jag skickade in ansökan för jag förstod att du skulle säga nej så jag körde på den här skolan istället sa pappa och log stort
- Du är den bästa! Och jag kom in dessutom sa jag och hoppade av lycka
- Grattis gumman! Nu får du berätta det för Eric också. sa pappa
- Ja, jag hoppas han tar det lika bra som du sa jag och såg ner i golvet
- Det är klart han gör. Seså, gå nu sa pappa och gav mig en liten knuff
Jag skrattade åt honom och gick sen in till mitt rum och när jag öppnade dörren såg jag hur Eric tittade på min dagbok som låg öppen på skrivbordet. Först kändes det som att jag fick tunghäfta men sen så kom talet tillbaka.
- Vad håller du på med? sa jag och såg på Eric
- Jag väntar på dig. Var det ett bra samtal? sa Eric och såg nästan lite nervös ut
- Ja, det var ett väldigt bra samtal. Jag har nämligen kommit in på en annan fotbollsskola sa jag och kramade om Eric
- Det är ju helt underbart! sa Eric och kysste mig
- Ja, fast...kom jag måste prata med dig sa jag och vi satte oss på sängkanten
- Vad är det som är fel? sa Eric och jag såg hur han blev orolig
- Jo, den här skolan den kanske gör så att vi inte ses så ofta sa jag och såg på Eric och försökte hålla mig för skratt
- Åh nej, ja säg det på en gång så jag får mitt hjärta att stanna sa Eric och såg nervöst på mig
- Jo, skolan ligger i Stockholm sa jag och skrattade
- Nej, nu är du körd! sa Eric och knuffade ner mig i sängen och kittlade mig
- Hahaha, Eric! Nej, hahaha sa jag och skrattade
- Vad söt du är! Men det är sant, att det ligger i Stockholm? sa Eric och skrattade
- Ja, det är sant, jag lovar. Jag kommer stanna här sa jag och gav honom en kyss
- Du och jag alltså sa Eric och log
- Bara du och jag. Men du vad gjorde du innan jag kom in egentligen? sa jag och såg misstänksamt på Eric
- Ingenting. Jag tittade mig lite om bara. Vad säger du om att sova hos mig i natt? sa Eric
- Absolut. Fast du ska ju vara i Göteborg i övermorgon. Funkar det verkligen då? sa jag
- Ja, för jag vill att du följer med dit också sa Eric och log stort
- Va? Menar du allvar? sa jag och såg förvånat på Eric
- Mmm..vad säger du? sa Eric och la sin hand mot min kind
- Okej, jag följer med men isåfall måste jag sova här. Det kanske inte blir så lätt att sova på en turné buss sa jag och skrattade
- Det förstås. Men kan inte jag stanna här då? sa Eric och putade med underläppen
- Jag tror inte att pappa skulle gilla det. Orkar du inte vänta tills imorgon? sa jag och log blygt
- Okej då, men jag kommer sakna dig. Men jag kommer och hämtar dig imorgon. Är det okej? sa Eric och log
- Det blir jätte bra och det funkar jätte bra för mig sa jag och gav honom en kyss
Han reste sig sen upp från sängen och gick sen ut till hallen och tog på sig skorna. Han gav mig sen en sista kyss och gick sen ut genom dörren. Jag gick in till vardagsrummet och satte mig i soffan bredvid pappa.
- Jag ska åka med Eric till Göteborg, Kolmården och Kalmar sa jag
- Vad roligt. Men han verkade lite konstig när han gick sa pappa
- Kanske, men jag tror han läste min dagbok sa jag
- Va? Nej, det tror jag inte han gjort sa pappa
- Kanske inte, men han kollade i den när jag kom in. Han får inte se vad som står där sa jag
- Gumman, du behöver inte oroa dig. Se fram i mot resan nu istället sa pappa och log
- Jag antar det sa jag och kände hur jag började bli orolig för att han läst den iallafall
Nästa dag i bussen på väg till Göteborg - Dom stannar för att käka - Erics Perspektiv
Jag hade sett att Nina skrivit i sin dagbok idag också. Jag vet inte varför jag har hakat upp mig på den där men jag ville veta vad Katarina menade och nu hade vi stannat för att gå ut och käka lite innan vi åkte vidare. Dom andra gick ut och Nina väntade på mig.
- Kommer du? sa Nina och såg på mig
- Ja, jag ska bara gå och hämta en sak först sa jag och log
- Okej, jag går ut till dom andra under tiden sa Nina och gick ut från bussen
Jag såg till att hon var utanför innan jag skyndade mig att läsa i den och jag fick en chock när jag läste vad som stod där i och nu förstod jag vad Katarina menade och Nina kom in till bussen och tittade både förvånat och argt på mig.
- Vad håller du med? sa Nina och såg hur arg och besviken hon var
- Du har en hel att förklara för mig.....
Detta är kapitel 11 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen att det kom sent idag också. Jag lovar att jag ska skärpa mig men det åskade till lite idag det var därför tror jag. Men kapitel 12 kommer idag (söndag) och jag hoppas ni ska tycka om det också. Och då kommer ni bla. få veta vad det står i Ninas dagbok? Vad händer i Göteborg, Kalmar och Kolmården? Kommer Eric och NIna hålla ihop efter vad han fått veta? Och självklart massor av kärlek också. Jag lovar :) Men det kommer inte förens idag (söndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 10
- Yes, and I wanna ask you if you would like to come to the USA and play at our school? sa Alexander
- You kidding right? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- No, I'm not. Do you want a scroller ship or not?..........
Erics Perspektiv
Jag tittade på Nina och jag kände hur hon klämde min hand och jag måste ha tryckt den minst lika hårt när jag hörde vad talangscouten sagt. Nina tittade blygt på mig och jag nickade bara till svar. Jag vet inte vad det betydde men det var som att det var det ända jag kunde göra.
- No, I'm not. So do you want the scholarship or not? sa Alexander
- Acutely, I know that will come a day when I regret it, but no i don't want it sa Nina
- Oh, can I ask why? sa Alexander och såg på Nina
- I have my family here, and my life is here. And there are others schools sa Nina
- Ok, but call me if you change your mind sa Alexander och gick därifrån
Jag vände mig mot Nina och jag förstod absolut ingenting. Hon hade tackat nej till en av världens bästa skolor för att bli proffs inom sin sport. Jag fattade absolut ingenting. Det var som att det inte gått in i mig att hon sagt nej.
- Du ser chockad ut? sa Nina och log
- Ja, jag fattar inte att du sa nej och varför egentligen? sa jag och drog henne tätt intill mig
- För dig faktiskt. När jag somnade igår kväll och såg på en bild av dig på mobilen och idag på fiket så förstod jag att jag vill ha finns här och det är du sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Du är helt fantastisk! Jag är så glad att du stannar sa jag och lyfte upp Nina och snurrade runt
- Haha! Jag märker det. Men jag måste bara springa och hämta min träningsväska. Väntar du? sa Nina
- Självklart. Jag går ingenstans utan dig sa jag och log
- Bra, och akta dig för ormar sa Nina och gav mig en kyss
- Vad menar du med det? sa jag och såg förvirrat på Nina
- Förklarar sen sa Nina och gick in till omklädningsrummet
Jag stod och väntade medan Nina hämtade sin väska och då kom Katarina fram till mig igen. Jag försökte att inte se på henne och när jag skulle ta upp mobilen för att slippa prata med henne så pratade hon redan med mig.
- Vad tråkigt att Nina åker va? sa Katarina spydigt
- Hon tackade nej. Hon ville inte lämna allt hon har här sa jag
- Vad synd. Jag som hade tänkt att vi skulle lärt känna varandra lite bättre sa Katarina och log flörtigt
- Jag är inte intresserad. Det trodde jag du förstod sa jag och backade undan
- Det kommer du bli. Dom flesta tröttnar på Nina efter ett tag. Det finns ju en anledning till att hon kallas den hemliga boken sa Katarina och började gå därifrån
- Vänta! Vad menar du med det? ropade jag efter henne
- Fråga din fina flickvän istället sa Katarina och gick därifrån
Vad menade hon med den hemliga boken? På henne verkade det som att Nina har tusen hemligheter. Det gjorde mig faktiskt lite nervös fast Nina har ju sagt att Katarina inte är en av dom trevlig här så varför skulle inte hon kunna ljuga om det hon sa? För..nej det kan inte vara så. Det får inte vara så helt enkelt.
Ninas Perspektiv
Jag skyndade mig att hämta väskan och innan jag gick ut från omklädningsrummet så kom Leila och tog tag i min arm.
- Vad gör du? sa jag och såg på Leila
- Jag såg att du stod och pratade med talangscouten sa Leila
- Ja, han frågade om jag ville ha ett stipendium men jag tackade nej sa jag och log
- Är du inte klok?! Varför tackade du nej? sa Leila förvånat
- Det var det klokaste beslutet jag kunde göra. Jag ville inte göra det. Det finns faktiskt bra skolor här i Sverige med om man vill bli fotbollsproffs sa jag och drog åt mig armen
- Var det mest för Eric du stannar eller hur? sa Leila och log
- Ja, fast också för familjen och dig och Pontus förstås. Men mest för honom sa jag
- Har du pratat med Pontus ännu? sa Leila och log
- Nej, och jag vill inte prata med honom idag heller. Men är det okej att jag går för jag måste till Eric. Han väntar utanför sa jag
- Okej, gå du. Ha det så roligt sa Leila och log
- Tack. Det ska jag sa jag och skyndade mig ut till Eric
- Förlåt att du fick vänta. Vill du följa med mig hem? sa jag och log
- Jag vet inte om jag kan egentligen sa Eric och log flöritgt
- Vad hindrar dig? sa jag och skrattade
- Ingenting. Kom så åker vi sa Eric och tog min hand och vi gick till hans bil
Vi hoppade in i bilen och åkte hem till mig. Jag vet att jag antligen inte borde känna såhär men det är någonting med Eric. Han verkade så nere och fundersam mot mig. Jag kan nästan svära på att han pratat med skallerormen Katarina igen. Och egentligen vill jag veta om han gjort det men jag vågar helt enkelt inte. För tänk om han fick veta om mitt förflutna.
Senare hemma hos Nina - Erics Perspektiv
Vi låg i Ninas säng och myste tillsammans. Hennes pappa var hemma så vi försökte att inte väsnas alldeles för mycket. Och jag försökte vara så normal som möjligt för dom där orden som Katarina sagt malde fortfarande i huvudet på mig. Jag kunde helt enkelt inte släppa det. Och jag tror Nina märkte det på mig men jag måste få ut det ur huvudet helt enkelt.
- Har det hänt någonting? Du har varit så tyst sa Nina och såg oroligt på mig
- Nej, jag har bara haft mycket jobb dom senaste dagarna sa jag och log stort
- Är det säkert? För det verkar nästan som det har något med mig att göra sa Nina
- Nej, det har det inte. Jag lovar. Du måste tro mig sa jag och gav henne en passionerad kyss
- NINA! DU HAR TELEFON! ropade Ninas pappa utanför dörren
- Jag kommer. Väntar du? sa Nina och log
- Självklart. Men dröj inte för länge för jag kommer sakna dig annars sa jag och skrattade
- Ja, jag skyndar mig sötnöt sa Nina och gav mig en sista kyss innan hon gick ut till hallen
Hon stängde dörren bakom sig och jag gick upp från sängen och gick runt i hennes rum. Jag tittade mig lite omkring och när jag såg i hennes bokhylla så fick jag se massor av gamla och nya dagböcker. Jag vet att det är fel att kolla sånt men jag ville. Fast jag kunde samtidigt inte. Jag vände mig mot skrivbordet och såg att en av hennes nyaste dagböcker låg på bordet. Den var helt öppen och jag försökte stå i mot kraften att inte läsa den. Jag gick fram mot den för jag ville veta om det fanns någon anledning till att jag skulle oroa mig efter allt som den där Katarina sa.
- Vad håller du på med? sa Nina precis när jag skulle ta upp boken
- Jag väntar på dig. Var det ett bra samtal? sa jag och försökte byta samtalsämne
- Ja, det var ett väldigt bra samtal. Jag har kommit in på en annan fotbollsskola sa Nina och kramade om mig
- Det är ju helt underbart! sa jag och kysste henne
- Ja, fast...kom jag måste prata med dig sa Nina och vi satte oss på sängkanten
- Vad är det som är fel? sa jag och kände hur hjärtat slog
- Jo, den här skolan den kanske gör så att vi inte ses så ofta sa Nina och såg på mig
- Åh nej, ja säg det på en gång så jag får mitt hjärta att stanna sa jag och såg nervöst på Nina
- Jo, skolan ligger......
Detta är kapitel 10 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog tid att få upp det men igår hann jag inte helt enkelt och idag skrev jag hela dagen för att skingra tankarna eftersom jag egentligen skulle sett Eric på Kolmården men det blev aldrig av :( Men kapitel 11 kommer iallafall imorgon( lördag) och då kommer ni bla. få veta vart skolan ligger? (Den ligger inte i ett annat land så oroa er inte. Mer säger jag inte) Vad händer i Göteborg och vad händer i bussen på väg till Kolmården? Hur blir det på nya skolan? Och kommer Ninas förflutna att skrämma iväg Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon (lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 10 kommer först imorgon (Fredag).
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!!
Jag har inte haft tid att skriva så mycket på kapitel 10 idag. Det har varit regn hela dagen och jag har varit med en av mina bästa vänner och bara haft en film dag och nu när jag är ensam igen så kommer chansen inte finnas att jag blir klar med det i tid eftersom jag skulle få sitta uppe till kl 03.00 och det orkar jag inte. Så därför kommer kapitel 10 imorgon istället och jag hoppas ni förstår och förlåter mig!
Och till alla som är eller varit i Göteborg och sett på Mr.Saade har haft en underbar kväll och till alla er som ska till Kolmården imorgon får också ha det fantastiskt!
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 9
- Det är ju underbart! Det kommer du klara lätt sa Eric och log stort
- Det är bra att du ser det så på ett sätt, men det finns två problem till sa jag och såg ner i golvet
- Vadå? Det är väl ingenting som inte går att lösa? sa Eric och pussade på min kind
- Skolan ligger i USA och jag måste stanna i 3 år ifall jag blir intagen......
Erics Perspektiv
- Skolan ligger i USA och måste stanna i 3 år om jag blir antagen sa Nina
- I USA?! sa jag förvånat
- Ja, men kom ihåg att jag inte har fått något erbjudande ännu sa Nina
- Det förstås, men vad kommer du göra om du faktiskt får det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta började slå
- Jag vill stanna men samtidigt vill jag göra det här. Men jag vill inte bestämma någonting om det inte blir något sa Nina
- Då ska vi inte prata om det mer. Vad sägs om att prata om det här istället? sa jag och la min hand runt hennes nacke och vi började kyssa varandra
Jag la mig över henne och vi fortsatte att kyssas och även fast jag inte vet om hon kommer åka eller stanna så kommer jag göra varje dag till den bästa tillsammans med Nina.
- HALLÅ? Nina, jag är hemma igen ropade Ninas pappa från hallen
- Kommer, nå är du beredd att träffa min pappa? sa Nina och log
- Absolut, han kan ju inte vara värre än din styvpappa sa jag och skrattade
- Haha, nej, han är helt fantastiskt sa Nina och gav mig en kyss innan vi gick ut till köket
- Där är du ju. Oh, hejsan sa Ninas pappa och log mot oss
- Pappa, det här är Eric. Eric det är här min pappa Fredrik sa Nina
- Trevligt att träffa dig Eric. Så det är du som stulit min dotters hjärta? sa Fredrik och skrattade
- Kanske det. Det är jätte trevligt att få träffa dig också sa jag och log
- Jag köpte familjepizza, du kanske vill stanna och äta med oss? sa Fredrik
- Ja, om det inte är till för mycket besvär så sa jag och log
- Jo, det är nog det, köttbullarna ligger där om du vill ha sa Fredrik och såg allvarligt på mig
- Han skojar Eric, pappa har den humorn sa Nina och skrattade
- Haha, okej. Jag blev faktiskt lite orolig där ett tag sa jag och skrattade
- Var inte det. Varsågod och sitt sa Fredrik och jag satte mig på stolen bredvid Ninas
- Så, berätta för mig, hur träffades ni? sa Fredrik och skar upp pizza bitar
- På fotbollsmatchen, som jag gick med Pontus på och jag krockade med Eric två gånger sa Nina och log
- Jaha, det sa klick alltså? sa Fredrik
- För mig, men Nina var lite svår flirtade sa jag och log mot Nina
- Va? Det var tvärtom sa Nina och skrattade
- Haha, var det så? Det minns jag inte sa jag och skrattade
Nina knuffade till mig lite och skrattade. Vi hade det jätte roligt och Fredrik frågade massor av saker och jag försökte svara så gott jag kunde. Jag såg hur nära Nina stod sin pappa och jag önskar jag och hon också kan bli så nära varandra men det kommer nog aldrig bli så om hon väljer att åka till USA. Eller, vad håller jag på med? Hon har inte fått ett erbjudande ännu och jag sitter redan och tänker att hon ska åka. För det kan hon väl inte göra. Eller?
Lite senare - Ninas Perspektiv
Jag hade haft det jätte roligt ikväll. Jag hade totalt glömt bort det där om att jag kan få ett stipendium till den där skolan. Pappa och Eric verkade komma jätte bra överens och dom hade pratat fotboll nästan hela middagen. Men efter att jag och Eric varit på mitt rum och myst i minst 1 timme så knackade pappa på min dörr och sa att det började bli sent.
- Det kanske är bäst att jag går hem då sa Eric och reste sig från sängen
- Måste du det? sa jag och gick upp bakom Eric och la mina armar runt hans midja
- Ja, det börjar bli sent. Men vi ses väl imorgon? sa Eric och pussade mig på pannan
- Det är klart vi gör. Men jag kommer sakna dig massor sa jag
- Och jag kommer sakna dig också sa Eric och gav mig en kyss till innan vi gick ut till hallen
Eric tog på sig skorna och gav mig en sista kyss innan han gick ut genom dörren och jag gjorde lyckohopp i hallen. Pappa kom ut från vardagsrummet och såg roat på mig.
- Han gör dig glad ser jag sa pappa och skrattade
- Ja, det gör han verkligen sa jag och log
- Har du berättat om stipendiumet? sa pappa
- Ja, men jag har inte fått det och sen måste jag tänka innan sa jag
- Jag förstår det. Men vad som än händer så är han en bra kille sa pappa
- Skönt att någon säger det. Mamma och Rickard var inte så positiva över det sa jag
- Det är fel. Men du får bo här nu och hälsa Eric att han får komma så ofta han vill sa pappa och log
- Tack! Du är bäst pappa! Men jag måste gå och sova nu. Ska träffa Leila imorgon sa jag
- Okej, god natt gumman. Tack för en rolig kväll sa pappa och log
- Tack själv. Sov gott pappa! sa jag och gick in till badrummet för att göra mig i ordning
Jag gick sen in till mitt rum och tog på mig min pyjamas och kröp ner under täcket. Jag tittade en extra gång och log när jag fick se bilden av Eric. Jag var verkligen lyckligt lottad som fick vara med Eric. Jag la ner mobilen och vände mig om och somnade.
Nästa dag - Leila och Nina fikar - Erics Perspektiv
Jag hade precis gjort klart skivan och jag var så sjukt nöjd med den. Men nu var jag på väg från studion och jag tog en promenad. När jag gick förbi The Espresso House så fick jag syn på Nina och hennes kompis Leila. Jag gick fram till dom och la mina händer över Ninas ögon.
- Gissa vem? sa jag och log mot Leila
- Hmm... Mikael Persbrandt kanske sa Nina och skrattade
- Fel. Hej snygging sa jag och tog bort händerna
- Hej bästaste killen! Kom du får sitta här sa Nina och reste sig upp
- Bara om du sätter dig här sa jag och drog ner Nina i mitt knä
- Haha, vad söta ni är tillsammans sa Leila och skrattade
- Han är den som är söt sa Nina och gav mig en puss på kinden
- Nej, det är du som är den söta sa jag och log
- Kommer du på matchen idag? sa Leila till Eric
- Självklart. Jag skulle aldrig vilja missa Ninas stora match sa jag och log mot Nina
- Och jag kommer spela ännu bättre när du är där sa Nina och log
- Isåfall borde jag stå på planen tillsammans med dig sa jag och skrattade
- Om du ännu kunde göra det sa Nina och log
- Fast det är väl idag som talangscouten kommer? sa jag
- Ja, fast egentligen önskar jag att han inte kom för då skulle jag inte behöva åka ifrån dig sa Nina
- Det förstås. Men vi får se hur det går först sa jag och gav henne en kyss
Nina hade rätt. Skulle inte han komma skulle Nina inte behöva göra valet att åka till USA i 3 år. Jag vet att det kanske låter egoistiskt men jag klarar mig inte utan Nina i 3 år. Allting kan hända under tre år det är väl därför som jag är rädd att hon blir antagen. Men det finns bara ett sätt att veta om hon kommer in och det är matchen.
Senare på eftermiddagen - Eric och Nina kelar efter matchen - Ninas Perspektiv
- Förstår du hur bra du var? sa Eric och la sina händer runt mina höfter
- Tack. Men jag kunde inte sluta tänka på stipendiet. Men jag hörde många heja rop från någon på läktaren sa jag och skrattade
- Ja, det gjorde jag med. Vem kan det ha varit? sa Eric och skrattade
- Det är det bästa med att du är här. Att få stå och kela med dig efter matchen och höra dina heja rop under sa jag och gav honom en passionerad kyss
- Excuse me, I'm sorry for interrupting but are you Nina? sa en man i 40-
- Yes, I'm Nina. Who are you? sa jag och s
- Oh, I'm sorry. My name is Alexander Winter and I'm a talentscout from USA sa Alexander
- Ok, I heard that you would come. Nice to meet you sa jag och såg förvånat på Eric
- Good, I saw you playing. You have talent I think you can come very far in this sport sa Alexander
- Are you serious? sa jag chockat och tryckte Erics hand hårt
- Yes, and I wanna ask you if you would like to come to the USA and play at our school? sa Alexander
- You kidding right? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- No, I'm not. Do you want a scroller ship or not?..........
Detta är kapitel 9 av Winning Ground. Jag vet att det inte blev världens roligaste kapitel men jag hoppas ni ska gilla det ändå. Igår hann jag inte skriva klart det efter huvudvärk och åska. Men har ni känt det som att fingrarna nästan domnar när ni skriver ibland eller är det bara jag? Konstig känsla iallafall. Men imorgon kommer kapitel 10 av Winning Ground och då kommer ni bl.a. Få veta Vad Nina svarar? Om hon svarar ja, kommer kärleken hålla? Och vad händer när Nina försöker prata med sin mamma? Och självklart kommer det vara mer kärlek och mer kärlek än någonsin också. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 10 kommer alltså imorgon :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Hata mig inte nu !
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag vet att ni kommer hata mig för det här men kapitel 9 kommer inte förens imorgon ( onsdag ). Det är såhär att först i eftermiddags fick jag svår migrän och vilade mig massor. När det släppt och jag skulle skriva så börjar det åskmullra och mina föräldrar vill inte låta mig sitta vid datorn och när det var slut och efter att jag sett på Allsången så var hon för mycket för att jag ska hinna skriva klart kapitlet.
Snälla, hata mig inte och jag hoppas ni förlåter mig för det här. Jag har så dåligt samvete och är jätte arg på mig själv för det här. Förlåt :(
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 8
- Ja, men jag förstår om det är försent. Men jag menade det jag sa förut. Jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Och jag tycker mycket om dig med. Det var någonting jag skulle säga till dig igår men jag hann inte sa jag och log
- Ja, just det. Vad var det du skulle säga egentligen? sa Nina och log snett
- Det här sa jag och la mina armar runt hennes midja och drog henne tätt intill mig och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och våra läppar möttes i en kyss......
Ninas Perspektiv
Vi kysste varandra mer passionerat och jag var så glad att det äntligen var jag och Eric. För det var så jag kände det. Jag och Eric mot hela världen.
- Jag måste nog gå hem nu innan pappa undrar vart jag är sa jag och log
- Måste du det? Jag som ville vara mer med dig sa Eric och log stort
- Det vill jag också. Men vi kanske kan ses senare? sa jag
- Gärna, jag kan komma förbi dig om jag får adressen sa Eric och pussade mig på kinden
- Vågar du det då? Med pappa i huset och allt sa jag och skrattade
- Jag måste få hans välsignelse så det är klart jag törs sa Eric och skrattade
- Haha, det låter som du ska fråga om min hand sa jag och skrattade
- Inte änn i fall. Men jag måste tillbaka till studion. Men jag kommer sen sa Eric och log
- Absolut. Vänta, här är adressen sa jag och skickade över ett sms med adressen
- Tack. Ses sen. Saknar dig redan sa Eric och gav mig en kyss innan han gick mot bilen
Jag log stort för mig själv när jag såg mot Eric och han gav mig en Slängkyss innan han hoppade in i bilen och åkte iväg. Jag gick mot klubbhuset och fick nästan en hjärtattack när Katarina kom fram bakom husknuten.
- Det där kommer aldrig hålla. sa Katarina hånfullt
- Först, vad menar du med det? Och för det andra har du stått och tjuvkikat? sa jag irriterat
- Det gick ju inte direkt att undgå. Sen lovar jag att ta hand om honom när du åker till fotbollsskolan sa Katarina hånfullt
- Va? Vad snackar du om?! sa jag och såg förvånat på henne
- Du har inte hört det. Nästa match kommer det en talangscout från en fotbollsskola för att se på vissa av spelarna och se om dom passar in i deras lag. Du är en av dom sa Katarina
- Du ljuger som du alltid gjort! sa jag och kände hur det sved till i hjärtat
- Du får väl höra från tränaren nästa gång själv då sa Katarina och gick i väg
Jag såg mot henne och jag gick mot bussen. Om hon talar sanning så är det på ett sätt helt fantastiskt men på ett annat sätt fruktansvärt. När jag och Eric blivit tillsammans så kanske jag blir antagen till en fotbollsskola och måste vara borta ett tag. Nej, det går inte men tänk...jag måste prata med pappa.
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Jag hade fått skynda mig in till studion och både Tomas och Jason Gill hade kommit hit. Vad ska jag säga nu tänkte jag och log lite generat istället. Jag hade ju ingenaning om vad J-son sagt att jag var så jag log bara.
- Där är du. Mår du dåligt eller? sa Tomas och såg på mig
- Vad menar du? sa jag och såg på J-son
- Ja, du var ju på herrrummet ett tag sa J-son och blinkade mot mig
- Nej, jag mår bra. Behövde bara vara lite ensam sa jag
- Okej, men vad säger du, har ni mycket kvar på skivan? sa Tomas
- Nej, absolut inte. Det är bara lite mixande kvar sa jag
- Bra, gör det ni ska så ringer jag dig imorgon Eric sa Tomas och gick ut från studion
- Herrrummet? Kunde du inte kommit på något bättre? sa jag och skrattade
- Försök själv får du se. Men berätta hur gick det? sa J-son och såg nyfiket på mig
- Bra, hon hade löst allt och vi kysstes faktiskt sa jag och log stort
- Du skojar? Det är ju grymt ju! Så ni är tillsammans nu? sa J-son och log
- Jag tror det. Jag ska hem till henne senare sa jag och började jobba på datorn
- Jasså, vad ska man sjunga på bröllopet då? sa J-son och skrattade
- Haha, ja du, vad sägs om Vandraren? sa jag och skrattade och mindes när jag sjungit den på min mammas bröllop
- Bra val där. Det kör vi på sa J-son och log stort
- Äh, kom igen nu så jobbar vi så jag kan åka till Nina sen sa jag och skrattade
- Haha. Ja, du förändras då aldrig sa J-son och skrattade
- Varför ska man det? sa jag och log
- Ja, säg det sa J-son och vi fortsatte jobba
Jag ville få allting gjort så fort som möjligt men J-son fick hindra mig flera gånger eftersom det blev fel när jag var lite för ivrig men jag längtade efter Nina. Nu när allting löst sig så ville jag bara vara med henne 24/7. Så därför ville jag få jobbet klart, lite fortare än J-son tänkt.
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
- Hej gumman. Är du hungrig? sa pappa och stekte köttbullarna
- Sådär, Jag har haft världens bästa och jobbigaste dag sa jag
- Vad har hänt gumman? sa pappa och satte sig på en av köksstolarna framför mig
- Jag har blivit tillsammans med en kille som jag är jätte kär i men problemet är att jag kanske måste åka bort ett tag sa jag och såg ner i bordet
- Men det är ju fantastiskt med killen. Men vad menar du med
- Katarina berättade att det kommer en talangscout och han ska kolla på en del av spelarna och jag är en av dom sa jag
- Men det är ju helt fantastiskt sa pappa och log stort
- Nej, för om jag kommer in så måste jag flytta sa jag och kände hur det sved i mitt hjärta
- Oh, då förstår jag varför du mår dåligt. Men ta inte ut något innan det är bestämt sa pappa och såg allvarligt på mig
- Ja, jag ska komma ihåg det, men pappa, köttbullarna brinner sa jag och såg mot stekpannan och skrattade
- Aaah! Nej! sa pappa och sprang till stekpannan och släckte elden
- Det var länge sen du lagade mat va? sa jag och skrattade
- Haha, ja, det kan man säga. Vad sägs om att äta hämtpizza ikväll? sa pappa
- Absolut. Jag kan gå och handla sa jag och reste mig från stolen
- Nej, sitt du. Jag går, jag är tillbaka om 20 minuter sa pappa och gick ut till hallen och tog på sig skorna och gick ut genom dörren
Jag gick in till mitt rum och började sätta upp affischerna på väggarna när det ringde på dörren och jag sprang fort till dörren och öppnade och det var Eric.
- Hej snygging! Jag har saknat dig sa Eric och gav mig en kram och en kyss
- Och jag har saknat dig. Kom in sa jag och tog hans hand
- Är inte din pappa hemma? Och varför luktar det bränt? sa Eric och såg förvånat på mig
- Pappa är inte så van vid matlagning så köttbullarna brann, men han är ute och köper pizza just nu sa jag
- Okej, vi kanske kan gå in på ditt rum under tiden sa Eric och log flörtigt
- Ja, men det är inte klart ännu sa jag och log
- Det spelar ingen roll. Kom sa Eric och tog min hand och sen gick vi in till mitt rum och Eric satte sig på sängen och jag satte mig i hans knä
- Det är fint. Du har så vackra ögon och jag vill bara kyssa dig nu sa Eric och log
- Va söt du är. Men det är någonting jag måste berätta för dig innan det blir för allvarligt mellan oss sa jag
- Vad menar du med det? sa Eric förvånat
- Nästa match kommer en talangscout för att kolla på några spelare och jag är en av dom. Han ska se om vi passar i en fotbollsskola sa jag
- Det är ju underbart! Det kommer du klara lätt sa Eric och log stort
- Det är bra att du ser det så på ett sätt, men det finns två problem till sa jag och såg ner i golvet
- Vadå? Det är väl ingenting som inte går att lösa? sa Eric och pussade på min kind
- Skolan ligger i USA och jag måste stanna i 3 år ifall jag blir intagen......
Detta är kapitel 8 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen att det inte kom upp igår men jag hade sovit dåligt så behövde nattens sömn. Men jag hoppas det är okej och ändå och att ni ska tycka om det. Kapitel 9 kommer ikväll och då kommer ni bla. få veta Vad Eric säger om det här? Vad säger Ninas pappa om Eric? Vad händer på fotbollsmatchen? Blir Nina intagen till skolan? Och vart åker Nina med Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer ikväll :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 8 blir försenat till imorgon :(
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag är jätte jätte ledsen att behöva säga att kapitel 8 inte kommer förens imorgon på dagen någon gång. Och kapitel 9 kommer imorgon på kvällen :) Men har sovit dåligt i tre nätter nu och därför måste jag sova ut så därför blir det försenat.
Jag hoppas ni förlåter mig för det :) Jag skäms verkligen ögonen ur mig för det här så snälla förlåt :(
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 7
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan sa Nina och reste sig upp försiktigt
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det finns faktiskt någonting jag vill säga först sa jag och tog Ninas hand
- Vadå? sa Nina och såg blygt på mig
- Det här..........
Lite tidigare - Ninas Perspektiv
Jag hade krupit ner under täcket men jag kunde ändå inte sova. Jag hade egentligen inte tänkt att komma till Eric men det kändes som jag var tvungen att göra det. Jag försökte sova hela tiden men när jag såg att det lyste inne i Erics sovrum så tog jag av mig täcket och gick fram mot dörren och öppnade den och jag såg Eric sträcka sig efter lampknappen.
- Kan inte du heller sova? sa jag och log blygt
- Nej, inte direkt. Men kom in sa Eric och satte sig upp i sängen
- Tack, fast jag kanske inte borde vara här sa jag och satte mig på sängkanten
- Vad menar du? sa Eric förvånat
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan igen sa jag och reste mig försiktigt upp från sängen
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det är faktiskt någonting jag ville säga dig först sa Eric och tog tag i min arm och en del av mig ville dra åt mig den men jag gjorde det inte
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog och jag trodde det skulle banka ur kroppen på mig
- Det här sa Eric och lutade sig fram mot mig och la sin hand runt min nacke och jag fick panik. Jag vet inte varför men jag drog mig undan.
- Förlåt, jag kan inte. Jag går ut igen sa jag och skyndade mig ut från sovrummet och stängde snabbt igen sovrumsdörren
Jag sprang nästan till soffan och la mig ner under täcket igen och jag försökte hålla tillbaka tårarna. Hur kan jag vara en sån jubel idiot rent ut sagt? Han ville kyssa mig och jag drog mig undan. Jag kände mig som en fullkomlig idiot. Jag tycker ju så mycket om honom men rädslan för vad som kommer hända om det blir vi är ingenting jag orkar just nu. När jag hörde hur det lät inifrån sovrummet så vände jag mig snabbt om och somnade.
Samtidigt i sovrummet - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Nina hade verkar intresserad först och när jag väl tar steget för att visa henne att jag tycker om henne så drar hon sig bara undan. Det är någonting hon döljer för mig men jag vet inte vad. Jag reste mig försiktigt upp från sängen och gick ut till vardagsrummet men det såg ut som Nina sov och jag smög tillbaka in till sovrummet. Jag la mig ner under täcket igen och tänkte att jag måste reda upp det här med Nina imorgon. Sen somnade jag också.
Nästa dag - Eric pratar med Nina - Erics Perspektiv
Jag satte mig framför Nina som satt i soffan och hon hade varit så stel efter det som hände igår. Jag visste inte själv hur jag skulle prata med henne om det heller men det är nu eller aldrig helt enkelt.
- Förlåt att jag var så konstig igår sa Nina och såg ner på soffan
- Det är jag som ska be om ursäkt. Det var inte meningen att göra dig upprörd sa jag
- Du måste förstå att jag tycker mycket om dig men jag kan inte sa Nina och jag såg hur hon blev ledsen
- Varför kan du inte? Jag förstår inte helt enkelt sa jag och torkade hennes tårar
- Jag har egna problem att lösa först. Det blir bara värre om jag släpper lös mina känslor sa Nina
- Har han hållit på sådär länge? Slagit dig alltså? sa jag och såg oroligt på Nina
- Sen jag var 15. Jag vet aldrig varför men jag vill bara därifrån. Förlåt, det var inte meningen att dra in dig i det här sa Nina ledsamt
- Det spelar ingen roll om jag blir indragen för jag tycker om dig och det är huvudsaken sa jag och la min hand mot hennes kind
- Det går inte. Inte förens jag har löst allt det här. Jag är ledsen sa Nina och reste sig upp från soffan och gick ut till hallen och tog sina väskor och gick ut genom dörren
F*n! Det kommer aldrig bli vi. Jag börjar ge upp hoppet om det nu. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till hallen och tog på mig mina röda Nike skor och sprang ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och åkte mot studion. Jag behövde skingra tankarna lite. Men det verkade inte spela någon roll vad jag änn tänkte på så kom Nina hela tiden tillbaka.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag hatade mig själv mer än någonsin just nu. Jag hade nobbat Eric två gånger nu. Det är ett under om han vill vara med mig överhuvudtaget nu. Jag hade inte velat det efter allt jag ställt till med. När jag kom in genom dörren hemma så ställde jag ner väskorna och gick in till mitt rum för att hämta resten av mina saker för nu tänker jag flytta hem till min pappa.
- VART HAR DU VARIT?! skrek Rickard bakom min rygg
- Det har inte du med att göra mer. Jag flyttar ut nu sa jag bestämt och packade ner mina saker
- Vart ska du flytta då? sa Rickard hånfullt
- Min pappa. Min riktiga pappa om du minns honom sa jag argt
- Du ska ingenstans! sa Rickard och tog hårt i min arm
- Det avgör inte du och släpp mig! Rör du mig igen så går jag till polisen förstår du det? sa jag och drog åt mig armen
- Vem skulle tro dig? Men visst. Dra du. Se om vi bryr oss sa Rickard och knuffade till mig och jag flög in i skrivbordet och kände hur det tryckte till i magen
Jag försökte att hindra tårarna från att rinna ner för mina kinder och jag skyndade mig sen att ta det sista och sen tog jag med mig mina väskor och påsar för att ta bussen hem till pappa. Jag hade redan ringt honom och han skulle hjälpa mig med mitt nya rum och allt sånt. Men på ett sätt känns det som det inte spelar någon roll om jag flyttar för Eric kommer iallafall inte vilja prata med mig igen.
Samtidigt i studion - Eric spelar FIFA med J-son - Erics Perspektiv
- Så hur går det med Nina då? sa J-son och spelade
- Ah, nu missade jag ju sa jag och kände hur det sved i mitt hjärta när han nämnde Nina
- Så illa alltså? sa J-son och pausade spelet
- Han har privata problem som hon vill lösa först sa jag och la ifrån mig dosan
- Men du har väl inte gett upp ännu? sa J-son förvånat
- Kanske, jag vet inte hur jag ska göra annars sa jag och försökte att inte visa att jag var ledsen
- Du kan inte vara allvarlig. Kom igen, du måste prata med henne igen sa J-son allvarligt
- Jag kan inte. Jag vill inte lägga någon press på henne sa jag
- Nej, det förstås. Men tänk om den dagen när du vågar göra något åt saken så kanske det är försent sa J-son
- Ja, du har rätt. Men lovar du att täcka upp för mig då? sa jag
- Självklart. Åk iväg och träffa din kärlek nu sa J-son och log stort
Jag log mot honom och sen skyndade jag mig ut från studion och hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde till Ninas lägenhet och jag sprang så fort jag bara kunde upp för trapporna och ringde på dörren och hennes styvpappa öppnade dörren.
- Är Nina hemma? sa jag
- Nej, hon bor inte här längre tack vare dig sa Rickard argt
- Ursäkta? Hur kan det vara mitt fel? sa jag förvånat
- Sen hon träffade dig så blev hon annorlunda. Och nu flyttar hon. Det är knappst någon annans fel sa Rickard
- Det är snarare ditt fel. Hade du inte slagit henne i 3 år så hade hon kanske stannat sa jag argt
- PASSA DIG NOGA! sa Rickard och gick fram mot mig med arg blick
- Sa hon vart hon skulle? sa jag
- Nej, och det är bäst för dig att du låter henne vara sa Rickard och smällde igen dörren framför mig igen
Jag skakade av både ilska och ledsamhet. När jag gick ner för trapporna så fick jag ett sms och det stod " Möt mig på fotbollsplanen. Kram Nina" och jag log stort för mig själv och sprang ner för trapporna igen och hoppade in i bilen och körde snabbt till fotbollsplanen och parkerade sen bilen utanför. Jag fick se Nina stå där och jag sprang fram till henne direkt.
- Jag är glad att du kom sa Nina och log
- Jag var hemma hos dig men din styvpappa sa att du flyttat sa jag
- Mm..det har löst sig. Jag har flyttat hem till min pappa. Jag ville inte låta han styra mig mer sa Nina
- Det är ju fantastiskt sa jag och log
- Ja, men jag förstår om det är försent. Men jag menade det jag sa förut. Jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Och jag tycker mycket om dig med. Det var någonting jag skulle säga till dig igår men jag hann inte sa jag och log
- Ja, just det. Vad var det du skulle säga egentligen? sa Nina och log snett
- Det här sa jag och la mina armar runt hennes midja och drog henne tätt intill mig och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och våra läppar möttes i en kyss......
Detta är kapitel 7 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent idag också men jag har haft mycket att göra idag det är därför. Men kapitel 8 kommer imorgon (måndag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer hemma hos Nina? Vart åker Nina med Eric under turnen? Varför söker Ninas styvbror upp Nina? Och självklart kommer det vara massor med kärlek och mycket mycket mycket mycket mer. Och det får ni redan imorgon ( måndag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 6
Jag hade skyndat mig att göra mig klar eftersom jag såg att Katarina gick ut före mig men nu var jag äntligen klar. Jag hade tagit på mig ett par korta mörka slitna jeans shorts och ett vitt linne med texten ” LOVE ME” på och jag öppnade dörren till omklädningsrummet och gick ut från byggnaden men jag stannade tvärt när jag fick se Eric och Katarina tillsammans. Jag såg hur hon la sin hand mot hans arm och mitt hjärta sjönk till botten av kroppen. Det kan inte vara sant.......
Ninas Perspektiv
Det kan helt enkelt inte vara sant att Eric är intresserad av Katarina. Jag visste inte vad jag skulle göra. Helst ville jag gå åt andra hållet men var som att kroppen inte ville lyssna på mig. Jag stod bara stilla och tittade mot dom men när Eric fick syn på mig så tittade jag ner i marken och gick fram mot dom.
- Är du redo att gå? sa jag och såg mot Eric
- Absolut. Det var trevligt att träffa dig Katarina sa Eric och gick därifrån
- Nina, kan jag få växla ett par ord med dig? sa Katarina
- Jag väntar i bilen så länge sa Eric och smekte försiktigt min arm innan han gick mot bilen
- Han är trevlig. Fast det vore ju bättre om han satsade på någon annan sa Katarina
- Vad har du med det att göra egentligen? sa jag surt
- Du, han kanske inte ska behöva bli indragen i din konstiga familj sa Katarina hånfullt
- Hellre det än en familj med ormar sa jag irriterat och började gå därifrån
- Hoppas jag träffar honom igen så jag kan varna honom för dig ropade Katarina efter mig
Jag ville egentligen gå tillbaka och säga henne ett sanningens ord men jag gjorde det inte eftersom jag inte ville låta Eric vänta i bilen. Jag skyndade mig till Eric och hoppade in i bilen. Han log mot mig och sen åkte vi mot bion.
- Vad ville hon? sa Eric och tittade i smyg på mig
- Ingenting egentligen. sa jag och såg ut genom fönstret
- Är det säkert för du verkar lite nere? sa Eric
- Ja, det är säkert. Lite trött efter matchen bara sa jag snabbt
- Okej, det är bara du säger till om det är något sa Eric
- Ja, jag lovar att göra det sa jag och log mot honom
Han körde sen vidare till bion och parkerade bilen och vi gick sen in. Eric rörde min hand ibland och jag vet inte om det var av misstag eller om han menade att göra det oavsett det inte var meningen eller inte. Vi gick in och satte oss. Vi skulle se på "Känn ingen sorg" och jag visste inte hur jag skulle bete mig efter det att Eric visat mer känslor för mig. Eller skulle jag våga visa lite av mina känslor också?
1 timme senare - 59 min kvar av filmen - Erics Perspektiv
Nina hade verkat så konstig, stel sen matchen. Jag antar att det har någonting med den där tjejen att göra. Jag förstod inte varför hon sagt att jag skulle varit Ninas nästa offer och att hon var en mansslukerska. Den bilden har inte jag fått av henne och kommer aldrig få heller eftersom den där tjejen måste sagt fel. Fast jag förstod lite att hon stötte på mig och sen förstod jag också att inte hon och Nina var bästa vänner heller eftersom dom faktiskt tjafsade lite under första mötet med laget.
Jag vet inte om hon märkt av mina gester mot henne. Jag hade försökt ta hennes hand innan vi gick in till bilen, gett henne en puss på kinden och nu i mörket satt jag och tittade mer på henne än filmen. Jag vet inte vad som hände inom mig men jag ville bara visa för henne att jag tycker om henne så jag tog försiktigt hennes hand och jag såg hur hon vände sitt huvud mot mig och jag vände snabbt mitt huvud mot skärmen och tittade på filmen. Jag tittade lite i smyg på henne och jag såg hur hon log. Hon var så söt och jag önskar bara att jag kunde berätta för henne hur mycket jag tycker om henne helt enkelt.
Nästa dag - Nina kollar på twitter hos sin pappa - Ninas Perspektiv
Jag satt hemma hos min pappa och tittade lite på datorn. Jag hade åkt hit igår efter bion för jag orkade inte bråka med mamma och Rickard. Men kvällen igår var faktiskt väldigt bra. Speciellt under bion för då hade Eric tagit min han i bio mörkret och fjärilarna i magen hade hamnat i en orkan och det var som att jag fick stötar genom hela kroppen. Jag hade säkert bara inbillat mig att han skulle vara intresserad av Katarina.
- Vad gör du? sa pappa och ställde sig bakom mig
- Kollar lite på twitter bara. sa jag och log
- Vem är det egentligen som gör att du är så glad sa pappa och log
- Ingen speciell, du kanske får träffa honom så småningom sa jag och skrattade
- Okej, om du säger det så sa pappa och gick därifrån
Jag såg mot pappa och log för mig själv. Jag hoppas faktiskt att Eric och pappa får träffas en vacker dag för han har iallafall ingenting i mot att jag träffar någon till skillnad från Rickard. Han verkar tro att jag är 4 år ibland och behandlar mig som det också. När jag rullade ner på sidan så fick jag se en tweet som Eric skrivit och jag log stort för mig själv. Det stod ” Fantastisk gårdag och förhoppningsvis en ännu mer fantastisk dag idag”. Om jag inte behövde gå hem snart så skulle jag ringt Eric direkt och frågat om han vill ses men det går inte. Hoppas han inte tror jag undviker honom bara.
Senare - Eric ringer på hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag skyndade mig att öppna när det ringde på dörren och jag blev både glad och lite orolig när jag såg att Eric stod där.
- Hej! Vad gör du här? sa jag och såg in mot lägenheten
- Hej! Jag ville bara träffa dig. Får jag komma in? sa Eric och log stort
- Det passar inte så bra just nu tyvärr sa jag och kände hur hjärtat slog när jag hörde stegen innifrån
- Men du lovade mig att visa mig ditt rum sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Jag skulle gärna vilja men sa jag och kände hur Rickard la sin hand mot min axel
- Och vem är den här unge mannen? sa Rickard surt
- Eric. Jag ville träffa Nina sa Eric och såg allvarligt på Rickard
- Det är som Nina sa. Det passar inte just nu sa Rickard bestämt
- Va? Det avgör väl inte du? sa Eric irriterat
- GÅ INNAN JAG BLIR RIKTIGT ARG! sa Rickard och smällde igen dörren
- VAD HÅLLER DU PÅ MED?! skrek jag och såg argt på Rickard
- När började du träffa honom? sa Rickard argt
- Har inte du med att göra. sa jag surt
- Det har jag visst! DU SVARAR MIG NU! sa Rickard och tog tag i min arm
- Släpp mig! Du har ingenting med mitt privatliv att göra sa jag och drog mig loss och Rickards hand flög upp och gav mig en örfil
Jag tog min hand mot min kind och tårarna började rinna och jag sprang in till mitt rum och packade ner alla mina kläder och andra saker som jag kunde få med mig. Sen sprang jag ut från lägenheten och sprang så fort mina ben kunde bära mig.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Den där Rickard verkade lite obehaglig faktiskt. Han hade varit så arg och kontrollerande över Nina. Sen när han smällde igen dörren framför mig så ville jag bara öppna och få med mig Nina ut därifrån för jag hörde hur dom bråkade på andra sidan dörren. Men jag åkte hem istället och jag satt i soffan och tänkte på Nina.
RING RING RING RING
Jag reste mig från soffan och gick mot ytterdörren när jag hörde hur det ringde på den. Jag öppnade dörren och Nina såg gråtandes på mig med två stora väskor med sig.
- Vad har hänt? sa jag och såg på Nina
- Vi bråkade och han slog till mig. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Får jag sova här i natt iallafall? sa Nina och jag såg att hon var röd på kinden
- Det är klart du får. Kom in sa jag och släppte in henne
- Vill du ha någonting? sa jag och vi gick in till soffan
- Nej, det är bra tack. Det var inte meningen att våldgästa dig såhär sa Nina försiktigt
- Det gör du inte. Jag är bara glad att du kom. Du får stanna här hur länge du vill sa jag
- Tack. Ja, jag kanske ska bädda soffan då sa Nina och log
- Ja, det är ju en dag imorgon också sa jag och gick för att hämta sängkläder och vi hjälptes åt att bädda soffan
Nina gick till badrummet och gjorde sig i ordning innan hon kom ut i ett linne och ett par korta shorts som hon sov i och jag gick in till sovrummet. Jag tog av mig mina kläder och la mig ner i sängen men jag kunde inte sova iallafall. Jag kan inte förstå att han slog till henne. Stackars Nina. När jag precis skulle släcka så öppnades sovrums dörren och Nina kom in.
- Kan inte du heller sova? sa Nina blygt
- Nej, inte direkt. Kom in sa jag och satte mig upp i sängen
- Tack. Jag kanske inte borde vara här inne sa Nina och satte sig på sängen
- Vad menar du? sa jag förvånat
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan sa Nina och reste sig upp försiktigt
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det finns faktiskt någonting jag vill säga först sa jag och tog Ninas hand
- Vadå? sa Nina och såg blygt på mig
- Det här..........
Detta är kapitel 6 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kom så sent men har haft det lite jobbigt idag på kvällen så det är därför helt enkelt. Men imorgon(söndag) ska kapitel 7 komma tidigare. Och ja, jag vet att jag slutade lite taskigt där men jag hoppas det ska betyda att ni blir mer nyfikna. Och det ni kommer få veta i kapitel 7 är bl.a. vad händer mellan Eric och Nina? Vart åker Nina med Eric? Kommer Nina kunna gå hem igen och varför följer Eric med? Och kommer det börja värka kärlek nu? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon (söndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 5
- Hej, jag har lite bråttom sa jag
- Du ska lämna Nina i fred hör du det?! sa killen argt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- DU SKA LÄMNA HENNE IFRED I FORTSÄTTNINGEN!......
Erics Perspektiv
- DU SKA LÄMNA NINA I FRED I FORTSÄTTNINGEN! sa killen igen
- Vad har du med att göra om vi ses är du hennes pojkvän eller? sa jag och knuffade undan killen när han gick närmare mig
- Ja, det är jag faktiskt sa killen och mitt hjärta sjönk till botten
- Vi är faktiskt bara vänner så du behöver inte oroa dig sa jag och gick undan från honom
- Jag hoppas det för Nina är min! ropade killen och jag gick mot bilen och hoppade in
Även fast jag förstod det redan när jag träffade henne på fotbollsmatchen så gjorde det ont i mig. Hon hade redan en pojkvän. Varför hade hon inte sagt någonting? Fast det förstås, jag frågade aldrig heller. Men jag ska fortsätta träffa henne. Jag måste göra det, jag kan inte bara sluta göra det. Hon är alldeles för speciell för att jag ska sluta träffa henne. Jag startade bilen och körde sen iväg mot Friends Arena för att spela in musikvideon till Winning Ground.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag smög praktiskt taget in genom dörren och tog försiktigt av mig skorna för jag orkade inte bråka med någon idag. Jag såg hur min styvbror Anders satt i soffan och kollade på tv. Jag la in påsen med skorna i mitt rum och gick sen in för att sätta mig bredvid honom.
- Är inte mamma och Rickard hemma? sa jag och såg på Anders
- Nej, eller jo pappa är hemma men Lena är ute sa Anders
- Okej, då går jag och tar mina träningskläder innan jag träffar honom sa jag och reste mig från soffan
Jag kom bara ut till hallen och då stod Rickard där med mina fotbollsskor i handen och hans blick var helt svart. Jag sa ingenting utan bara tittade på honom.
- Kan jag få tillbaka dom? sa jag surt
- Vart har du fått dom härifrån? Dom är väldigt dyra sa Rickard
- Jag har inte stulit dom om det är det du tror. Jag fick pengar av pappa sa jag
- Din pappa? Vet du hur trött jag är på att få höra om honom hela tiden sa Rickard
Jag ska flytta så slipper du höra mer om honom sa jag surt och tog mina skor ur handen på honom och gick in på mitt rum och hämtade mina träningskläder som jag behöver för att träna cheerleading. När jag kom ut från mitt rum skyndade jag mig att ta på mig skorna och skyndade mig ut därifrån. Jag måste prata med pappa om jag kan bo hos honom för jag står inte ut där mer. Sen hur skulle jag kunna ta hem Eric dit med min styvpappa som inte är klok?
Några timmar senare - Eric och Nina spelar FIFA och har mysigt - Erics Perspektiv
Jag hade dukat fram lite frukt, godis och läsk till Nina och mig. När hon hade kommit hit så var hon så otroligt vacker. Hon hade en lång svart kjol och en balchonette med nitar på. Jag förstod varför hon hade en pojkvän, både vacker och så otroligt fin på insidan. Vi hade satt oss i soffan och nu spelade vi FIFA.
- Kom igen nu! sa jag och skrattade
- Jag vinner det här nu. Kolla kolla sa sa Nina och skrattade
- Nej, vänta och se sa jag och försökte göra allt för att vinna över Nina
- Haha, jag vann! sa Nina och gjorde segertecken
- Värdig vinnare. Vad sägs om revange? sa jag och skrattade
- Hmm...vågar du det då? Jag trodde killar hatade att förlora sa Nina och log
- Nu du sa jag och började kittla henne och hon skrattade massor
- Haha! Okej okej, jag lovar att du ska vinna sa Nina och skrattade
- Lovar du? sa jag och såg in i hennes djup blå ögon
- Jag lovar. sa Nina och blinkade sakta och jag kände hur hårt och fort mitt hjärta slog
- Hhmm, ja ska vi fortsätta då? sa jag och reste mig upp från henne direkt
- Absolut. Men är det något som är fel? Du verkar stel sa Nina och såg förvirrat på mig
- Nej, det är ingenting. Vad säger din pojkvän om att du är här? sa jag och bet mig i läppen när jag sa det
- Ursäkta? Vadå pojkvän? sa Nina och såg chockat på mig
- Ja, din pojkvän kom fram till mig tidigare idag och snackade med mig sa jag
- Okej, det är Pontus du menar. Och vi är inte tillsammans. Jag vet inte varför han sa det sa Nina
- Är inte det ganska uppenbart? Han är kär i dig sa jag och bet mig i läppen
- Det kan han inte vara. Vi har känt varandra sen andra klass sa Nina
- Okej, ja, jag kan ju ha fel. Men vad säger du om att fortsätta? sa jag och log
- Med kittlandes eller spelet? sa Nina och log snett
- Haha, spelet tänkte jag mest på. Och apropå fotboll. Det skulle vara roligt att få se ditt rum sa jag och log
- Kanske, jag kanske ska flytta först sa Nina och såg mot tv:n
- Flytta? Vart då? sa jag förvirrat
- Till min pappa. Mina föräldrar är skilda sen länge och jag kommer inte överens med min mammas nya man sa Nina och jag såg hur ledsen hon blev
- Jag förstår. Men du får gärna sova här i natt sa jag och kom på direkt vad jag sagt
- Ursäkta? sa Nina och tittade med stora ögon på mig
- Alltså, om du tycker det är jobbigt att gå hem. Du kan låna min soffa, eller min säng så tar jag soffan sa jag och log
- Vad gullig du är men jag kan inte det. Jag vill inte tränga mig på sa Nina
- Det gör du inte. Det var bara en idé ifall du har det tufft hemma sa jag och log
- Okej då, men bara för i natt isåfall. Och på ett villkor sa Nina och såg ner i bordet
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att du kommer på våran fotbollsmatch imorgon sa Nina
- Det gör jag mer än gärna. Men först, Soffa eller säng? sa jag och skrattade
- Jag tror jag tar soffan om det inte gör någonting sa Nina och log blygt
- Det är helt okej. Så, ska vi köra igen innan du somnar? sa jag och skrattade
- Haha, ja varför inte sa Nina och skrattade och vi satte igång spelet igen
Vi spelade och jag vann några gånger och även Nina. Fast jag tror det handlade mycket om att hon distraherade mig genom att le och vara så gullig mot mig hela tiden. Men när klockan började bli runt 23.00 så fick hon låna toan för att göra sig i ordning och jag lånade även ut mitt linne till henne. Hon kom in till vardagsrummet och såg blygt på mig.
- Tack igen för att jag får sova här sa Nina
- Självklart. Ja, god natt hoppas soffan är skön sa jag och log
- Det blir jätte bra. Vi ses imorgon. God Natt sa Nina och kröp ner under täcket och jag gick in till sovrummet
Jag tog av mig mina kläder och la mig ner under täcket jag också. Jag hade svårt att somna för jag visste att Nina låg därute. Det kändes ganska konstigt men samtidigt väldigt rätt. Jag vred och vände mig nästan hela natten för jag kunde inte sova och när klockan var runt 01.00 så smög jag försiktigt upp ur sängen och gick in till vardagsrummet. Jag såg Nina sova och jag smög sakta fram och la mig bredvid henne och la min arm runt henne. Och då somnade jag också.
Nästa dag - Nina vaknar - Ninas Perspektiv
Jag vaknade sakta och när jag fick se Erics hand som höll i min så fick jag först en chock men sen kände jag hur mysigt det var. Han måste ha smugit hit under natten. Jag rörde mig inte utan bara log lite för mig själv och när jag kände hur Eric rörde på sig och gick upp från soffan så stängde jag ögonen och låssades sova så han inte skulle förstå att jag känt att han varit nära mig.
30 minuter senare - Ninas Perspektiv
- God morgon. Jag hoppas inte soffan var allt för obekväm sa Eric och log
- Den var jätte bra. Tack ännu en gång för att du lät mig sova här och jag antar att vi ses på matchen sa jag och log
- Absolut. vilken tid var det? sa Eric
- Kl 16.00 sa jag och tog min väska som stod i hallen
- Vi ses då. Fast innan du går. Vad sägs om att gå på en bio efter åt? sa Eric
- Gärna. Men vi ses på matchen. Tack igen sa jag och gick ut genom dörren
- Tack själv. Ses senare sa Eric och jag sprang ner för trapporna
Jag visste vad jag skulle göra nu innan jag åkte hem och det var att åka till Pontus. Jag var väldigt arg på honom för vad han hade sagt till Eric. Varför gör han såhär mot mig? När jag satt på bussen och lyssnade på musik så började jag kanske förstå varför han gjorde såhär mot mig men vi har varit vänner så länge så varför skulle han helt plötsligt vilja göra såhär mot mig?
Några minuter senare - Ninas Perspektiv
- Nina? Vad gör du här? sa Pontus förvånat
- Vad i helvete sysslar du med?! sa jag och knuffade till honom
- Hey, vad sysslar du själv med? sa Pontus förvirrat
- Du sa till Eric att du var min pojkvän och jag vill veta varför sa jag
- Han är inte värd dig. Han kommer bara göra dig illa sa Pontus
- Vad menar du med det? sa jag förvirrat
- Att du inte ska vara tillsammans med honom sa Pontus igen
- Det avgör inte du. Du förstör för mig genom att säga att du är min pojkvän sa jag
- Förstår du inte? Jag tycker om dig sa Pontus och gick fram till mig
- Låt mig vara isåfall. Låt mig vara lycklig. Lämna mig ifred i fortsättningen sa jag och stack därifrån
Jag var inte alls beredd på det där. Men jag hade på något sätt förstått det fast jag inte velat förstå det helt enkelt. Och efter det som hände i natt så tänker jag inte låta någon förstöra det jag och Eric har tillsammans. Hur mycket dom än försöker. Nu väntade bara matchen och en helt underbar kväll med Eric. Hoppas jag iallafall.
Senare på Matchen - Erics Perspektiv
Nina spelade grymt bra och jag hade det riktigt roligt. Jag hade fått övertala Tomas riktigt mycket för att få gå på matchen eftersom vi egentligen hade mer videoinspelning att göra men jag ville gå och därför lät han mig gå. Matchen var snart slut och det stod 2-1 till Ninas lag och jag skrek och hejade på henne hela tiden.
- HEJA NINA!! skrek jag och skrattade
- Det är du som är Eric va? sa tjej bredvid mig
- Ja det är jag sa jag och såg lite förvånat på henne
- Leila, Ninas bästa vän sa Leila och log
- Jaha, då förstår jag. Hon är grym sa jag och log stort
- Ja, det är hon verkligen. Du får säga det till henne sen sa Leila
- Kanske det sa jag och såg på Nina
Jag pratade med Leila lite till och sen när matchen var klar så började folk gå ner och jag skyndade mig fram till Nina och log.
- Får jag ge proffset en kram? sa jag och log
- Jag är ganska svettig. Men det är upp till dig om du vill ta risken sa Nina och log
- Det gör jag absolut sa jag och kramade om henne hårt
- Väntar du här medan jag går och gör mig klar? sa Nina
- Absolut. Försök stoppa mig sa jag och log
- Okej, skyndar mig så fort jag kan sa Nina och kramade mig en gång till och jag pussade henne på kinden
Jag såg mot Nina när hon gick in till omklädningsrummet och jag väntade på henne. Det kom ut massor av tjejer och en av dom stannade framför mig och jag förstod ingenting eftersom jag inte kände henne.
- Så, du är Ninas nya offer? sa tjejen
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Pojkvän då. Hon har ju haft Pontus tidigare sa tjejen
- Hon sa att det inte var någonting mellan dom sa jag bestämt
- Oj då, ja, hon är väl helt enkelt en riktig karlslukerska helt enkelt sa tjejen
- Känner du henne väl? sa jag
- Ganska, Katarina heter jag. sa Katarina och log stort
- Eric, trevligt att träffa dig sa jag och såg på Katarina
Detsamma. Men jag tycker du ska passa dig för Nina. Hon är inte alltid så oskyldig som hon ser ut sa Katarina och la sin hand mot min arm och log stort
Ninas Perspektiv
Jag hade skyndat mig att göra mig klar eftersom jag såg att Katarina gick ut före mig men nu var jag äntligen klar. Jag hade tagit på mig ett par korta mörka slitna jeans shorts och ett vitt linne med texten ” LOVE ME” på och jag öppnade dörren till omklädningsrummet och gick ut från byggnaden men jag stannade tvärt när jag fick se Eric och Katarina tillsammans. Jag såg hur hon la sin hand mot hans arm och mitt hjärta sjönk till botten av kroppen. Det kan inte vara sant.......
Detta är kapitel 5 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite senare idag men det blev ett lite längre kapitel så det var därför det tog tid. Kapitel 6 kommer tyvärr inte förens på lördag eftersom jag ska på konserten med Eric imorgon på Skansen. Men som gengäld för det så kommer både kapitel 6 och 7. Det ska jag göra allt i min makt för att dom ska komma upp. Men imorgon (fredag) kommer alltså inte kapitel 6 utan ni får helt enkelt vänta tills på lördag men då kommer ni bla. få veta vad Nina gör? Vad händer på bion? Kommer det någonsin bli någon första kyss? Varför blir Eric utslängd från Ninas lägenhet? och Varför sover Nina över mer och mer hos Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer på lördag :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333