Winning Ground - Kapitel 10
- Yes, and I wanna ask you if you would like to come to the USA and play at our school? sa Alexander
- You kidding right? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- No, I'm not. Do you want a scroller ship or not?..........
Erics Perspektiv
Jag tittade på Nina och jag kände hur hon klämde min hand och jag måste ha tryckt den minst lika hårt när jag hörde vad talangscouten sagt. Nina tittade blygt på mig och jag nickade bara till svar. Jag vet inte vad det betydde men det var som att det var det ända jag kunde göra.
- No, I'm not. So do you want the scholarship or not? sa Alexander
- Acutely, I know that will come a day when I regret it, but no i don't want it sa Nina
- Oh, can I ask why? sa Alexander och såg på Nina
- I have my family here, and my life is here. And there are others schools sa Nina
- Ok, but call me if you change your mind sa Alexander och gick därifrån
Jag vände mig mot Nina och jag förstod absolut ingenting. Hon hade tackat nej till en av världens bästa skolor för att bli proffs inom sin sport. Jag fattade absolut ingenting. Det var som att det inte gått in i mig att hon sagt nej.
- Du ser chockad ut? sa Nina och log
- Ja, jag fattar inte att du sa nej och varför egentligen? sa jag och drog henne tätt intill mig
- För dig faktiskt. När jag somnade igår kväll och såg på en bild av dig på mobilen och idag på fiket så förstod jag att jag vill ha finns här och det är du sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Du är helt fantastisk! Jag är så glad att du stannar sa jag och lyfte upp Nina och snurrade runt
- Haha! Jag märker det. Men jag måste bara springa och hämta min träningsväska. Väntar du? sa Nina
- Självklart. Jag går ingenstans utan dig sa jag och log
- Bra, och akta dig för ormar sa Nina och gav mig en kyss
- Vad menar du med det? sa jag och såg förvirrat på Nina
- Förklarar sen sa Nina och gick in till omklädningsrummet
Jag stod och väntade medan Nina hämtade sin väska och då kom Katarina fram till mig igen. Jag försökte att inte se på henne och när jag skulle ta upp mobilen för att slippa prata med henne så pratade hon redan med mig.
- Vad tråkigt att Nina åker va? sa Katarina spydigt
- Hon tackade nej. Hon ville inte lämna allt hon har här sa jag
- Vad synd. Jag som hade tänkt att vi skulle lärt känna varandra lite bättre sa Katarina och log flörtigt
- Jag är inte intresserad. Det trodde jag du förstod sa jag och backade undan
- Det kommer du bli. Dom flesta tröttnar på Nina efter ett tag. Det finns ju en anledning till att hon kallas den hemliga boken sa Katarina och började gå därifrån
- Vänta! Vad menar du med det? ropade jag efter henne
- Fråga din fina flickvän istället sa Katarina och gick därifrån
Vad menade hon med den hemliga boken? På henne verkade det som att Nina har tusen hemligheter. Det gjorde mig faktiskt lite nervös fast Nina har ju sagt att Katarina inte är en av dom trevlig här så varför skulle inte hon kunna ljuga om det hon sa? För..nej det kan inte vara så. Det får inte vara så helt enkelt.
Ninas Perspektiv
Jag skyndade mig att hämta väskan och innan jag gick ut från omklädningsrummet så kom Leila och tog tag i min arm.
- Vad gör du? sa jag och såg på Leila
- Jag såg att du stod och pratade med talangscouten sa Leila
- Ja, han frågade om jag ville ha ett stipendium men jag tackade nej sa jag och log
- Är du inte klok?! Varför tackade du nej? sa Leila förvånat
- Det var det klokaste beslutet jag kunde göra. Jag ville inte göra det. Det finns faktiskt bra skolor här i Sverige med om man vill bli fotbollsproffs sa jag och drog åt mig armen
- Var det mest för Eric du stannar eller hur? sa Leila och log
- Ja, fast också för familjen och dig och Pontus förstås. Men mest för honom sa jag
- Har du pratat med Pontus ännu? sa Leila och log
- Nej, och jag vill inte prata med honom idag heller. Men är det okej att jag går för jag måste till Eric. Han väntar utanför sa jag
- Okej, gå du. Ha det så roligt sa Leila och log
- Tack. Det ska jag sa jag och skyndade mig ut till Eric
- Förlåt att du fick vänta. Vill du följa med mig hem? sa jag och log
- Jag vet inte om jag kan egentligen sa Eric och log flöritgt
- Vad hindrar dig? sa jag och skrattade
- Ingenting. Kom så åker vi sa Eric och tog min hand och vi gick till hans bil
Vi hoppade in i bilen och åkte hem till mig. Jag vet att jag antligen inte borde känna såhär men det är någonting med Eric. Han verkade så nere och fundersam mot mig. Jag kan nästan svära på att han pratat med skallerormen Katarina igen. Och egentligen vill jag veta om han gjort det men jag vågar helt enkelt inte. För tänk om han fick veta om mitt förflutna.
Senare hemma hos Nina - Erics Perspektiv
Vi låg i Ninas säng och myste tillsammans. Hennes pappa var hemma så vi försökte att inte väsnas alldeles för mycket. Och jag försökte vara så normal som möjligt för dom där orden som Katarina sagt malde fortfarande i huvudet på mig. Jag kunde helt enkelt inte släppa det. Och jag tror Nina märkte det på mig men jag måste få ut det ur huvudet helt enkelt.
- Har det hänt någonting? Du har varit så tyst sa Nina och såg oroligt på mig
- Nej, jag har bara haft mycket jobb dom senaste dagarna sa jag och log stort
- Är det säkert? För det verkar nästan som det har något med mig att göra sa Nina
- Nej, det har det inte. Jag lovar. Du måste tro mig sa jag och gav henne en passionerad kyss
- NINA! DU HAR TELEFON! ropade Ninas pappa utanför dörren
- Jag kommer. Väntar du? sa Nina och log
- Självklart. Men dröj inte för länge för jag kommer sakna dig annars sa jag och skrattade
- Ja, jag skyndar mig sötnöt sa Nina och gav mig en sista kyss innan hon gick ut till hallen
Hon stängde dörren bakom sig och jag gick upp från sängen och gick runt i hennes rum. Jag tittade mig lite omkring och när jag såg i hennes bokhylla så fick jag se massor av gamla och nya dagböcker. Jag vet att det är fel att kolla sånt men jag ville. Fast jag kunde samtidigt inte. Jag vände mig mot skrivbordet och såg att en av hennes nyaste dagböcker låg på bordet. Den var helt öppen och jag försökte stå i mot kraften att inte läsa den. Jag gick fram mot den för jag ville veta om det fanns någon anledning till att jag skulle oroa mig efter allt som den där Katarina sa.
- Vad håller du på med? sa Nina precis när jag skulle ta upp boken
- Jag väntar på dig. Var det ett bra samtal? sa jag och försökte byta samtalsämne
- Ja, det var ett väldigt bra samtal. Jag har kommit in på en annan fotbollsskola sa Nina och kramade om mig
- Det är ju helt underbart! sa jag och kysste henne
- Ja, fast...kom jag måste prata med dig sa Nina och vi satte oss på sängkanten
- Vad är det som är fel? sa jag och kände hur hjärtat slog
- Jo, den här skolan den kanske gör så att vi inte ses så ofta sa Nina och såg på mig
- Åh nej, ja säg det på en gång så jag får mitt hjärta att stanna sa jag och såg nervöst på Nina
- Jo, skolan ligger......
Detta är kapitel 10 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog tid att få upp det men igår hann jag inte helt enkelt och idag skrev jag hela dagen för att skingra tankarna eftersom jag egentligen skulle sett Eric på Kolmården men det blev aldrig av :( Men kapitel 11 kommer iallafall imorgon( lördag) och då kommer ni bla. få veta vart skolan ligger? (Den ligger inte i ett annat land så oroa er inte. Mer säger jag inte) Vad händer i Göteborg och vad händer i bussen på väg till Kolmården? Hur blir det på nya skolan? Och kommer Ninas förflutna att skrämma iväg Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon (lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Josefin säger:
Helt underbart!!! <3
Anonym säger:
Helt underbart fantastiskt kapitel!!!
Sanna säger:
Det är Lördag idag? Imorgon är det Söndag :)
Spännande kapitel och bra som vanligt :)
Trackback