Winning Ground - Kapitel 7
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan sa Nina och reste sig upp försiktigt
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det finns faktiskt någonting jag vill säga först sa jag och tog Ninas hand
- Vadå? sa Nina och såg blygt på mig
- Det här..........
Lite tidigare - Ninas Perspektiv
Jag hade krupit ner under täcket men jag kunde ändå inte sova. Jag hade egentligen inte tänkt att komma till Eric men det kändes som jag var tvungen att göra det. Jag försökte sova hela tiden men när jag såg att det lyste inne i Erics sovrum så tog jag av mig täcket och gick fram mot dörren och öppnade den och jag såg Eric sträcka sig efter lampknappen.
- Kan inte du heller sova? sa jag och log blygt
- Nej, inte direkt. Men kom in sa Eric och satte sig upp i sängen
- Tack, fast jag kanske inte borde vara här sa jag och satte mig på sängkanten
- Vad menar du? sa Eric förvånat
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan igen sa jag och reste mig försiktigt upp från sängen
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det är faktiskt någonting jag ville säga dig först sa Eric och tog tag i min arm och en del av mig ville dra åt mig den men jag gjorde det inte
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog och jag trodde det skulle banka ur kroppen på mig
- Det här sa Eric och lutade sig fram mot mig och la sin hand runt min nacke och jag fick panik. Jag vet inte varför men jag drog mig undan.
- Förlåt, jag kan inte. Jag går ut igen sa jag och skyndade mig ut från sovrummet och stängde snabbt igen sovrumsdörren
Jag sprang nästan till soffan och la mig ner under täcket igen och jag försökte hålla tillbaka tårarna. Hur kan jag vara en sån jubel idiot rent ut sagt? Han ville kyssa mig och jag drog mig undan. Jag kände mig som en fullkomlig idiot. Jag tycker ju så mycket om honom men rädslan för vad som kommer hända om det blir vi är ingenting jag orkar just nu. När jag hörde hur det lät inifrån sovrummet så vände jag mig snabbt om och somnade.
Samtidigt i sovrummet - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Nina hade verkar intresserad först och när jag väl tar steget för att visa henne att jag tycker om henne så drar hon sig bara undan. Det är någonting hon döljer för mig men jag vet inte vad. Jag reste mig försiktigt upp från sängen och gick ut till vardagsrummet men det såg ut som Nina sov och jag smög tillbaka in till sovrummet. Jag la mig ner under täcket igen och tänkte att jag måste reda upp det här med Nina imorgon. Sen somnade jag också.
Nästa dag - Eric pratar med Nina - Erics Perspektiv
Jag satte mig framför Nina som satt i soffan och hon hade varit så stel efter det som hände igår. Jag visste inte själv hur jag skulle prata med henne om det heller men det är nu eller aldrig helt enkelt.
- Förlåt att jag var så konstig igår sa Nina och såg ner på soffan
- Det är jag som ska be om ursäkt. Det var inte meningen att göra dig upprörd sa jag
- Du måste förstå att jag tycker mycket om dig men jag kan inte sa Nina och jag såg hur hon blev ledsen
- Varför kan du inte? Jag förstår inte helt enkelt sa jag och torkade hennes tårar
- Jag har egna problem att lösa först. Det blir bara värre om jag släpper lös mina känslor sa Nina
- Har han hållit på sådär länge? Slagit dig alltså? sa jag och såg oroligt på Nina
- Sen jag var 15. Jag vet aldrig varför men jag vill bara därifrån. Förlåt, det var inte meningen att dra in dig i det här sa Nina ledsamt
- Det spelar ingen roll om jag blir indragen för jag tycker om dig och det är huvudsaken sa jag och la min hand mot hennes kind
- Det går inte. Inte förens jag har löst allt det här. Jag är ledsen sa Nina och reste sig upp från soffan och gick ut till hallen och tog sina väskor och gick ut genom dörren
F*n! Det kommer aldrig bli vi. Jag börjar ge upp hoppet om det nu. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till hallen och tog på mig mina röda Nike skor och sprang ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och åkte mot studion. Jag behövde skingra tankarna lite. Men det verkade inte spela någon roll vad jag änn tänkte på så kom Nina hela tiden tillbaka.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag hatade mig själv mer än någonsin just nu. Jag hade nobbat Eric två gånger nu. Det är ett under om han vill vara med mig överhuvudtaget nu. Jag hade inte velat det efter allt jag ställt till med. När jag kom in genom dörren hemma så ställde jag ner väskorna och gick in till mitt rum för att hämta resten av mina saker för nu tänker jag flytta hem till min pappa.
- VART HAR DU VARIT?! skrek Rickard bakom min rygg
- Det har inte du med att göra mer. Jag flyttar ut nu sa jag bestämt och packade ner mina saker
- Vart ska du flytta då? sa Rickard hånfullt
- Min pappa. Min riktiga pappa om du minns honom sa jag argt
- Du ska ingenstans! sa Rickard och tog hårt i min arm
- Det avgör inte du och släpp mig! Rör du mig igen så går jag till polisen förstår du det? sa jag och drog åt mig armen
- Vem skulle tro dig? Men visst. Dra du. Se om vi bryr oss sa Rickard och knuffade till mig och jag flög in i skrivbordet och kände hur det tryckte till i magen
Jag försökte att hindra tårarna från att rinna ner för mina kinder och jag skyndade mig sen att ta det sista och sen tog jag med mig mina väskor och påsar för att ta bussen hem till pappa. Jag hade redan ringt honom och han skulle hjälpa mig med mitt nya rum och allt sånt. Men på ett sätt känns det som det inte spelar någon roll om jag flyttar för Eric kommer iallafall inte vilja prata med mig igen.
Samtidigt i studion - Eric spelar FIFA med J-son - Erics Perspektiv
- Så hur går det med Nina då? sa J-son och spelade
- Ah, nu missade jag ju sa jag och kände hur det sved i mitt hjärta när han nämnde Nina
- Så illa alltså? sa J-son och pausade spelet
- Han har privata problem som hon vill lösa först sa jag och la ifrån mig dosan
- Men du har väl inte gett upp ännu? sa J-son förvånat
- Kanske, jag vet inte hur jag ska göra annars sa jag och försökte att inte visa att jag var ledsen
- Du kan inte vara allvarlig. Kom igen, du måste prata med henne igen sa J-son allvarligt
- Jag kan inte. Jag vill inte lägga någon press på henne sa jag
- Nej, det förstås. Men tänk om den dagen när du vågar göra något åt saken så kanske det är försent sa J-son
- Ja, du har rätt. Men lovar du att täcka upp för mig då? sa jag
- Självklart. Åk iväg och träffa din kärlek nu sa J-son och log stort
Jag log mot honom och sen skyndade jag mig ut från studion och hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde till Ninas lägenhet och jag sprang så fort jag bara kunde upp för trapporna och ringde på dörren och hennes styvpappa öppnade dörren.
- Är Nina hemma? sa jag
- Nej, hon bor inte här längre tack vare dig sa Rickard argt
- Ursäkta? Hur kan det vara mitt fel? sa jag förvånat
- Sen hon träffade dig så blev hon annorlunda. Och nu flyttar hon. Det är knappst någon annans fel sa Rickard
- Det är snarare ditt fel. Hade du inte slagit henne i 3 år så hade hon kanske stannat sa jag argt
- PASSA DIG NOGA! sa Rickard och gick fram mot mig med arg blick
- Sa hon vart hon skulle? sa jag
- Nej, och det är bäst för dig att du låter henne vara sa Rickard och smällde igen dörren framför mig igen
Jag skakade av både ilska och ledsamhet. När jag gick ner för trapporna så fick jag ett sms och det stod " Möt mig på fotbollsplanen. Kram Nina" och jag log stort för mig själv och sprang ner för trapporna igen och hoppade in i bilen och körde snabbt till fotbollsplanen och parkerade sen bilen utanför. Jag fick se Nina stå där och jag sprang fram till henne direkt.
- Jag är glad att du kom sa Nina och log
- Jag var hemma hos dig men din styvpappa sa att du flyttat sa jag
- Mm..det har löst sig. Jag har flyttat hem till min pappa. Jag ville inte låta han styra mig mer sa Nina
- Det är ju fantastiskt sa jag och log
- Ja, men jag förstår om det är försent. Men jag menade det jag sa förut. Jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Och jag tycker mycket om dig med. Det var någonting jag skulle säga till dig igår men jag hann inte sa jag och log
- Ja, just det. Vad var det du skulle säga egentligen? sa Nina och log snett
- Det här sa jag och la mina armar runt hennes midja och drog henne tätt intill mig och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och våra läppar möttes i en kyss......
Detta är kapitel 7 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent idag också men jag har haft mycket att göra idag det är därför. Men kapitel 8 kommer imorgon (måndag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer hemma hos Nina? Vart åker Nina med Eric under turnen? Varför söker Ninas styvbror upp Nina? Och självklart kommer det vara massor med kärlek och mycket mycket mycket mycket mer. Och det får ni redan imorgon ( måndag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Nadja säger:
Älskar det!!! Såå suuuuuper bra!!!
Ellen säger:
Naw!!! Super bra!!!
Josefin säger:
Lika bra som vanligt!!!! <3 :)
Trackback