Winning Ground - Kapitel 17
- Hon är inte klok. Jens är ute ur mitt liv så varför skulle han besöka mig? sa jag och försökte att inte visa vad jag kände
- Det vet bara du och han. Vad var det som hände mellan er egentligen? Jag vill höra sanningen nu Nina......
Ninas Perspektiv
- Det vet bara du och han. Vad var det som hände mellan er egentligen? Jag vill veta sanningen nu Nina sa Eric bestämt
- Okej, jag ska berätta allting sa jag och satte mig till rätta i sängen
- Jag lyssnar sa Eric och log försiktigt mot mig
- Vi hade det väldigt bra i början. Han var som min drömprins. Men allt efter att tiden gick blev han annorlunda. Jag mådde inte så bra själv eftersom det hände så mycket hemma då. Jag började skolka från skolan och umgicks mer och mer med Jens och hans vänner. Men sen förändrades allt mellan oss. Vi började bråka allt oftare och han slog mig ibland. Jag var riktigt rädd för honom ibland men jag ville inte vara utan honom så jag stannade. Men en dag tog jag mig loss och det var slut väldigt länge men nu verkar han vilja ha mig tillbaka sa jag och kände hur det högg i magen när jag berättat sanningen
- Jag kan knappt fatta det. Men du sa att du tagit dig loss från honom. Varför skulle han då vara ute efter dig? sa Eric och såg på mig
- Han skickade ett brev till mig. Han hade skrivit att han skulle komma hem till mig och att jag aldrig kommer vara fri från honom sa jag och kände hur det brände innanför ögonlocken
- Det här är helt sjukt. Så det var därför du ville åka hit? För att du var rädd sa Eric och såg besviket på mig
- Ja, men jag ville ha en mysig helg med dig också sa jag och försökte ta hans hand men han drog bort den
- Sanningen gör ont ibland. Men det här trodde jag inte. Jag går ut ett tag sa Eric och klev ur sängen
- Nej, snälla Eric! Gör inte såhär mot mig sa jag och tårarna rann ner för mina kinder
- Jag vill bara vara ensam. Det här var för mycket för mig att smälta sa Eric och tog på sig kläderna och gick ut från sovrummet
Jag kastade mig på sängen och kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag visste att han inte skulle vilja vara med mig om han fick veta sanningen och nu fick jag det bekräftat. Det här var inte den perfekta helgen jag tänkt mig direkt. Jag kan inte direkt klandra Eric för om han vill åka härifrån. Det hade jag nog velat. Fast det värsta av allt var ändå att jag inte fått säga hur mycket jag älskar honom ännu och nu är det försent.
Samtidigt ute på baksidan - Erics Perspektiv
Jag hade fått en chock när Nina berättade sanningen om Jens och henne. Dom var verkligen så kära som bilderna visade men dom hade också haft det tufft. Men om hon stannade hos honom fast han slog henne ibland, då skulle han faktiskt kunna ta tillbaka Nina. Jag satte mig gräset och tittade bara rakt ut över vattnet som fanns nedanför huset. Jag torkade mina tårar som rann ner för mina kinder och jag ville egentligen bara åka härifrån. Men det går inte.
- Åh, Nina, om du bara visste hur mycket jag älskar dig viskade jag för mig själv
Jag reste mig sen upp från gräset och gick tillbaka in till stugan och gick tillbaka upp i sovrummet och Nina stod vid fönstret och tittade på mig.
- Förlåt, jag ville inte att det skulle bli såhär sa Nina och såg ledsamt på mig
- Det var jag som ville ha sanningen och den gör ont. Men jag har bestämt mig för att åka hem sa jag
- Varför då? Du kan inte mena det sa Nina och såg allvarligt på mig
- Jo, du avgör själv om du vill följa med. Men jag vill inte att vi träffas på några dagar sa jag
- Du gör alltså slut med mig för det här med Jens? sa Nina och gick fram till mig
- Jag vill bara inte vara med om att du går tillbaka till ditt ex. Så enkelt är det sa jag
- Jag vill inte ha Jens, den ända jag vill vara med är ju dig sa Nina och försökte ta min hand
- Det spelar ingen roll Nina, det är bäst såhär. Jag åker nu sa jag och gick och packade mina saker och gick ut från sovrummet
Jag hade ont i hela magen för jag ville egentligen inte göra såhär mot Nina men jag orkar inte bli indragen i det som hänt mellan Nina och Jens. Jag såg Nina komma ut från huset och hon låste. Vi la in våra väskor i bilen och åkte hem. Jag släppte av Nina hemma hos henne och hon sa ingenting till mig. Det gjorde ont i mig att det slutade såhär men jag är samtidigt glad att det inte gick längre. Att jag inte sa att jag älskar henne, men det värsta är att det är ju just det jag gör.
2 veckor senare - Ninas Perspektiv
Jag hade inte gått upp från sängen på snart 2 veckor. Det hade gjort så ont när Eric sagt att vi inte skulle träffas mer. Pappa hade försökt muntra upp mig men det gick inte. Mitt hjärta var krossat och jag längtade inte äns till skolan längre. Jag trodde ju faktiskt att det skulle vara vi och att allting skulle bli ljusare nu men jag hade fel.
- Nina, du måste gå vidare. Vi kan hitta på något om du vill sa Leila
- Nej, jag vill inte. Förstår du hur det känns att ha Jens efter mig hela tiden? Jag kommer aldrig bli fri, jag kommer aldrig få vara glad så länge han inte släpper mig sa jag och kände hur tårarna rann igen
- Jag förstår det Nina, men vad ska jag göra då? Jag vill försöka få dig glad igen. Jag vill inget hellre sa Leila och log blygt
- Kan du få Eric att vara med mig igen? sa jag och såg tårögt på Leila
- Nej, det kan jag inte gumman, Och det vet du innerst inne sa Leila och såg ledsamt på mig
- Då är det lika bra att du går härifrån. Jag vill inte prata med dig mer sa jag
- Nina, försök iallafall sa Leila och la sin hand på min arm
- Nej, jag vill inte längre. Jag orkar helt enkelt inte sa jag och vände mig om i sängen och kramade om kudden hårt
Leila gick härifrån och jag tittade bara in i väggen. Jag beter mig säkert barnsligt men jag vill ju bara vara med Eric och det här tär på mig. Jag saknar honom verkligen. Men han saknar säkert inte mig alls.
3 dagar senare - Nina börjar skolan och Eric skriver autografer - Erics Perspektiv
Jag hade tänkt på Nina ända sen vi åkte hemifrån huset. Jag saknar henne hela tiden och det var inte bättre av att jag satt här ensam på kontoret och skrev autografer på "Forgive me" omslaget. Och idag började Nina den där nya skolan och jag önskade att jag hade fått varit där och bara gett henne en lycka till kyss och allting men nu får jag inte det.
Knack knack knack
- Kom in ropade jag och vände mig mot dörren
- Eric, det är någon som söker dig, Leila sa Tomas
- Det är okej, en liten stund iallafall sa jag och såg på Leila
- Eric, du måste följa med mig nu. Nina har inte rört sig ur sin säng på nästan 2 veckor och jag står inte ut att se henne såhär sa Leila
- Vad har det med mig att göra? sa jag och kände hur det sved i magen när jag hörde om Nina
- För att hon saknar dig. Och jag vet att du saknar henne så kom inte och säg något annat. Kom med mig nu, hon börjar snart sa Leila
- Jag kan inte. Jens kommer tillbaka en dag och varför skulle hon stanna hos mig? sa jag
- Eric, för sjutton skärp dig nu! Kom med mig nu annars ångrar du dig bara sa Leila och såg strängt på mig
- Okej, jag kommer. Jag saknar henne så det gör ont i kroppen sa jag och reste mig från stolen
- Men skivorna då? sa Leila och såg på roat på mig
- Tar dom sen. Nina är för viktig för mig för att jag ska strunta i henne. Kom nu sa jag och vi skyndade oss ner till bilen och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte kommer försent
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag tog mina väskor och gick ut till hallen för jag skulle till skolan. Det var första dagen idag och jag var lite nervös men jag var samtidigt lite exalterad.
- Pappa, jag går till skolan nu sa jag och tog på mig skorna
- Lycka till idag gumman sa pappa och log när han kom ut från köket
- Tack, men jag önskar att Eric var här sa jag och såg ledsamt på pappa
- Ja, jag vet det. Men försök att bara ha roligt nu. sa pappa och jag öppnade dörren och fick en chock när någon stod utanför dörren, speciellt när jag såg vem det var
- OMG! Det här händer inte....det får inte vara sant nu......
Detta är kapitel 17 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det blev så kort och kanske ganska tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Och förlåt igen att det kom sent men hann inte få till slutet förens nu. Men kapitel 18 som kommer idag(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vem som ringer på dörren? Hur går det för Nina i skolan? Vad är det som händer på fotbollsplanen? och från vem? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 18 som kommer idag(torsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Nadja säger:
Så super jätte bra!!!!
Ellen säger:
Jättebra!;)
Josefin säger:
super duper bra!!! <3
Trackback